SFS 1974:1038

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1974: 1037 48 nämn­den äger enligt vad som prö­vas skä­ligt besluta om ersätt-​​ ning av all­männa medel till den som enligt nämn­dens beslut kal­lats att höras i ärende vid nämn­den. s§ ifråga om omröst­ning i nämn­den gäl­ler bestäm­mel­serna i 16 kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar. 6§ nämn­den skalli arbets­ord­ning eller eljest besluta om förande av dia­rium och pro­to­koll, om rätt för ord­fö­ran­den eller den­nes ersät­tare eller för sek­re­te­ra­ren eller anli­tad före­dra­gande att vid­taga för ären­de­nas bere­dande erfor-​​ der­liga åtgär­der, om expe­di­tio­ners under­teck­nande ävensom om vad som i övrigt skall iakt­ta­gas vid ären­de­nas bere­dande och avgö­rande utö­ver vad som föl­jer av denna instruk­tion eller andra i lag givna för­fa­ran­de­reg­ler. 78 av nämn­den beslu­tade ersätt­ningar skall utgå av anslag under huvud­ti­teln riks­da­gen och dess verk och utbe­ta­las av riks­da­gens för­valt­nings­kon­tor. 8§ till leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i val­pröv­nings­nämn­den utgår ersätt­ning för del­ta­gande i nämn­dens sam­man­trä­den enligt kommitté-​​ kun­gö­rel­sen (1946:394). där­ut­ö­ver utgår till ord­fö­ran­den och den­nes ersät­tare ett sär­skilt arvode med 3.000 kro­nor för år. denna lag trä­der i kraft den i janu­ari 1975. carl gustaf lennart gei­jer (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 1974: 1038 lag utkom från tryc­ket om änd­ring i för­äld­ra­bal­ken; den 23 dec. 1974 utfär­dad den 20 decem­ber 1974. kungl. maj:t för­ord­nar med riks­da­gen! i fråga om för­äld­ra­bal­ken dels att 13 kap. 3 §, 15 kap. 16 §, 17 kap. 7 §, 19 kap. 3, 4 och 6 §§ samt 21 kap. 14 § skall upp­höra att gälla, dels att 9 kap. 5 §, 10 kap. 1 och 8 §§, ii kap. 4, 5 och 8 §§, 12 kap. i och 6 §§. 13 kap. i, 4 och 8 §§, 14 kap. 2, 7, 8 och 11 §§, 15 kap. 4. 5, 8, 9, 12. 14, 15, 17 och 19 §§, 16 kap. 6 och 7 $§, 17 kap. i och 2 §§, 18 kap. 3, 5. 7, 10 och 11 §§, 19 kap. 2, 5 och 7 - 16 §§ samt 20 kap. 2, 16 - 19, 21, 28 — 30, 33, 35, 37 och 38 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i bal­ken skall infö­ras fyra nya para­gra­fer, 12 kap. 7 §, 19 kap. 17 och 18 §§ samt 20 kap. 24 a §, av nedan angivna lydelse, till följd härav kom­mer bal­ken att ha föl­jande lydelse. 2136 1 prop. 1974: 142, lu 38, rskr 404, r a r jr i kap. om bar­nets börd sfs 1974: 1038 j§ barn, som födes under äkten­skap eller å sådan tid efter dess upp­lös­ning att det kan vara avlat dess­förin­nan, har äkten­skap­lig börd (barn i äkten­skap), såvida ej, i den ord­ning som sägs i 2 kap., för­kla­ras att bar­net icke har sådan börd. 2§ fader­ska­pet till barn som ej har äkten­skap­lig börd (barn utom äkten­skap) fast­stäl­les enligt 3 kap. fa 3§ barn utom äkten­skap erhål­ler äkten­skap­lig börd, om för­äld­rarna ingå äkten­skap med varandra. 48? 2 kap. om talan angå­ende äkten­skap­lig börd 1§ vill­man­nen vinna för­kla­ring, att barn som avses i ] kap. i § icke har äkten­skap­lig börd, skall han väcka talan mot bar­net eller, om bar­net avli­dit, dess arvingar inom tre år från det han fick kun­skap om bar­nets födelse. har man­nen ej var­ak­tigt sam­man­bott med bar­net, vare han dock ej för­lus­tig sin talan för­rän ett år för­flu­tit från det att talan, som grun­dats på att bar­net har äkten­skap­lig börd, bli­vit väckt mot man­nen och han erhål­lit del därav. talan enligt första styc­ket må ej äga rum, om man­nen, sedan han fått kun­skap om att modern haft sam­lag med annan under tid, då bar­net kan vara avlat, efter bar­nets födelse erkänt bar­net såsom silt. 28 är man­nen död, och har han var­ken för­sut­tit tid till talan enligt 1 § eller efter bar­nets födelse erkänt bar­net såsom sitt, må envar, som jämte eller näst efter bar­net är berät­ti­gad till arv efter honom, väcka sådan talan inom ett år från det han erhål­lit kän­ne­dom om bar­nets födelse och om man­nens död. har man­nen ej var­ak­tigt sam­man­bott med bar­net, vare arvinge dock ej för­lus­tig sin talan för­rän ett år för­flu­tit från det att anspråk, som grun­dats på att bar­net har äkten­skap­lig börd, fram­ställts mot döds­boet. efter­läm­nar den avlidne. jämte maka, arvingar som avses i 3 kap. i § ärv­da­bal­ken. äge envar av dem sådan rält. 3§ vill barn som avses i i kap. i § vinna för­kla­ring, att det icke har äkten­skap­lig börd, äge bar­net väcka talan därom mot man­nen eller. om han är död, hans arvingar. efter­läm­nar man­nen, jämte maka. arvingar som avses i 3 kap. 1 § ärv­da­bal­ken, skall talan, såvitt dessa angår, rik­tas mot dem som då talan väc­kes äro när­mast till arv. 48 talan som avses i i —3 §§ må ej bifal­las, med mindre det är x utrett, att modern haft sam­lag med annan än man­nen och det måste anla­gas att bar­net avlats vid sam­la­get, eller ock, på grund av bar­nets 2 para­gra­fen upp­hävd genom 1969:617. 2137 tl å sfs 1974: 1038 arv­san­lag eller annan sär­skild omstän­dig­het, det eljest kan hål­las för visst, att man­nen ej är bar­nets fader. är bar­net avlat före äkten­ska­pet eller under det makarna efter dom­stols beslut eller eljest på grund av sönd­ring levde åtskilda, må dock talan bifal­las, såvida det ej göres san­no­likt att makarna haft sam­lag med varandra å tid, då bar­net kan vara avlat. 3 kap. om fader­ska­pet till barn utom äkten­skap 1§ fader­ska­pet till barn utom äkten­skap fast­stäl­les genom erkän­nande eller dom. 2§ erkän­nande av fader­ska­pet till barn utom äkten­skap sker skrift­li­gen. erkän­nan­det skall bevitt­nas av två per­so­ner och skrift­li­gen er sär­skilt för- god­kän­nas av bar­na­vårds­nämn­den samt av modern ell ord­nad för­myn­dare för bar­net. har bar­net upp­nått myn­dig ålder, skall erkän­nan­det i stäl­let god­kän­nas av bar­net självt. erkän­nande kan ske även före bar­nets födelse. bar­na­vårds­nämn­den får lämna sitt god­kän­nande endast om det kan anta­gas att man­nen är fader till bar­net. visas senare att man­nen ej är fader till bar­net, skall rät­ten för­klara, att erkän­nan­det sak­nar ver­kan. 38 rät­ten skall för­klara en man vara fader till barn utom äkten­skap, om det är utrett att han haft sam­lag med bar­nets moder under tid då bar­net kan vara avlat och det med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter är san­no­likt att bar­net avlats av honom. 48 det ålig­ger bar­na­vårds­nämn­den att sörja för att fader­ska­pet till barn utom äkten­skap fast­stäl­les, om den som har vård­na­den om bar­net är kyr­ko­bok­förd i riket eller eljest vis­tas här. bar­na­vårds­nämn­den skall sörja för att fader­ska­pet till annat barn utom äkten­skap fast­stäl­les, om vård­nads­ha­va­ren begär det och bar­net är svensk med­bor­gare. när­mare bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid fast­stäl­lande av fader­ska­pet till barn utom äkten­skap i fall som avses i första styc­ket med­de­las i sär­skild lag. 5§ upp­gif­ten att sörja för att bar­nets börd fast­stäl­les åvi­lar bar­na­vårds­nämn­den i den kom­mun där den som har vård­na­den om bar­net är kyr­ko­bok­förd. är vård­nads­ha­va­ren ej kyr­ko­bok­förd i riket. åvi­lar upp­gif­ten bar­na­vårds­nämn­den i den kom­mun där han vis­tas eller, om han ej vis­tas i riket, bar­na­vårds­nämn­den i stock­holm. 6§ inträ­der änd­ring i för­hål­lande som anges i 5 § sedan barnavårds-​​ nämn­den inlett utred­ning för att få bar­nets börd fast­ställd, är nämn­den ändock skyl­dig att slut­föra utred­ningen. bar­na­vårds­nämn­den kan för­ordna att ären­det skall över­flyt­tas till bar­na­vårds­nämn­den i annan kom­mun, om det skulle avse­värt under­lätta utred­ningen, om sådant beslut skall den andra barnavårds-​​ 2138 nämn­den oför­dröj­li­gen under­rät­tas. talan mot bar­na­vårds­nämnds beslut enligt andra styc­ket föres hos sfs 1974: 1038 h läns­sty­rel­sen genom besvär. mot läns­sty­rel­sens beslut föres talan hos kam­mar­rät­ten genom besvär. 4 kap. om adop­tion 1§ man eller kvinna, som fyllt tju­gu­fem år, må med rät­tens till­stånd antaga adop­tiv­barn. rätt att antaga adop­tiv­barn till­kom­mer även den som fyllt ader­ton men ej tju­gu­fem år, om adop­tio­nen avser eget barn, makes barn eller makes adop­tiv­barn eller om syn­ner­liga skäl eljest före­ligga. 2§ den som är för­kla­rad omyn­dig må ej utan för­myn­da­rens sam­tycke antaga adop­tiv­barn. 3§ makar må ej adop­tera annor­le­des än gemen­samt. dock må ena maken ensam antaga adop­tiv­barn, där den andre vis­tas å okänd ort eller är sin­nes­sjuk eller sin­nes­slö, ävensom eljest med den andres sam­tycke adop­tera den­nes barn eller adop­tiv­barn eller ock eget barn. 4§ andra än makar må ej gemen­samt antaga adop­tiv­barn. 5§ utan eget sam­tycke må den som fyllt tolv år ej adop­te­ras; dock må. utan hin­der av att sam­tycke ej före­lig­ger, adop­tion ske av den som är under sex­ton år. där­est det kan anta­gas lända honom till skada att han till­frå­gas. den som ej fyllt ader­ton år må ej adop­te­ras utan för­äld­rar­nas sam­tycke. moderns sam­tycke skall hava läm­nats sedan hon hun­nit till­räck­ligt åter­hämta sig efter ned­koms­ten. vid adop­tion av adop­tiv­barn skall i stäl­let inhäm­tas sam­tycke av adop­tan­ten eller, om make adop­te­rat andre makens barn, av makarna. sam­tycke fordras ej av den som är sin­nes­sjuk, sin­nes­slö, utan del i vård­na­den eller å okänd ort. är sådant fall för han­den beträf­fande envar av dem som enligt andra styc­ket skall sam­tycka till adop­tio­nen, skall i stäl­let sam­tycke inhäm­tas från bar­nets för­myn­dare. den som är för­kla­rad omyn­dig må ej adop­te­ras utan för­myn­da­rens sam­tycke. 6§ rät­ten skall pröva, huruvida adop­tio­nen lämp­li­gen må äga rum. ej må till­stånd givas, med mindre adop­tio­nen fin­nes lända till gagn för bar­net samt sökan­den upp­fost­rat bar­net eller vill upp­fostra det eller eljest sär­skild anled­ning är till adop­tio­nen. ansök­ningen må ej bifal­las. om å någon­dera sidan veder­lag är givet eller utfäst, ej hel­ler om bidrag till bar­nets under­håll är avta­lat, med mindre fråga är om bidrag med visst belopp en gång för alla och belop­pet inbe­talts till bar­na­vårds­nämn­den i den för­sam­ling. där adop­tan­ten är kyr­ko­bok­förd, eller till nämn­den utfär­dats för­bin­delse å belop­pet, vil­ken bli­vit av sökan­den och nämn­den god­känd. för belopp, som inbe­talts till nämn­den, skall genom dess försorg hos riksför-​​ 2139 o&w ärh 1'3 i hr stol. + t sfs 1974: 1038 säk­rings­an­stal­ten eller svenskt för­säk­rings­bo­lag inkö­pas en efter under­hålls­skyl­dig­he­ten läm­pad liv­ränta åt bar­net, där ej enligt avta­let hin­der möter eller nämn­den fin­ner alt belop­pet må på annat lämp­ligt sätt använ­das för bar­nets under­håll. avtal om veder­lag eller under­håll, som bort för­an­leda avslag å ansök­ningen där­est avta­let varit för rät­ten kun­nigt, vare. även om ansök­ningen bifal­les, utan ver­kan. 7§ såvitt angår adop­tiv­bar­nets ställ­ning till adop­tan­ten och den­nes släk­tingar upp­hör all ver­kan av adop­tio­nen, om l. adop­tiv­bar­net adop­te­ras av annan än adop­tan­tens make, eller 2. adop­tan­ten ingår äkten­skap med adop­tiv­bar­net. 8§ vid tillämp­ning av bestäm­melse i lag eller annan för­fatt­ning som tilläg­ger släkt­skap eller svå­ger­lag rätts­lig bety­delse skall adop­tiv­barn anses som adop­tan­tens barn i äkten­skap och icke som barn till sina bio­lo­giska för­äld­rar. har make adop­te­rat andre makens barn eller adop­tiv­barn, skall dock bar­net anses som makar­nas gemen­samma. första styc­ket gäl­ler ej, om annat är sär­skilt före­skri­vet eller föl­jer av rätts­för­hål­lan­dets natur. 9—13 §§* 5 kap. om bar­nets namn 1§ om bar­nets namn är sär­skilt stad­gat. 2 och 3 §§! 6 kap. om vård­na­den 1§ barn i äkten­skap står under för­äld­rar­nas vård­nad enligt vad nedan sägs till dess det fyllt ader­ton år eller ingått äkten­skap. 28 för­äld­rarna äro plik­tiga att sörja för bar­nets per­son och att giva det sorg­fäl­lig upp­fost­ran. de skola tillse, att bar­net erhål­ler uppe­hälle och utbild­ning efter vad med hän­syn till för­äld­rar­nas vill­kor och de till­gångar bar­net kan äga ävensom bar­nets anlag må fin­nas till­bör­ligt. 3§ för­äld­rarna skola utöva den upp­sikt över bar­net som är erfor­der­lig med hän­syn till bar­nets ålder och övriga omstän­dig­he­ter. 48 hava för­äld­rarna låtit bar­net taga tjänst eller annat arbete, vari­ge­nom bar­net bli­vit i stånd att för­sörja sig, äge bar­net, sedan det fyllt sex­ton år, själv upp­säga avta­let ävensom sluta avtal om annat arbete av lik­nande art. avtal, som bar­net slu­tit efter vad i första styc­ket till­sägs,bar­nets äge­syn för­äld­rarna häva, om det må anses erfor­der­ligt med hän ? para­gra­ferna upp­hävda genom 1970:840. 2140 4 para­gra­ferna upp­hävda genom 1963:323, upp­fost­ran eller väl­färd. har avta­let hävts. äge bar­net ej där­ef­ter själv sfs 1974: 1038 sluta arbets­av­tal. i fråga om ver­kan av avtal. som bar­net slu­tit utan erfor­der­ligt sam­tycke, stad­gas i 9 kap. 5§ är en av för­äld­rarna i följd av från­varo, sjuk­dom eller annan orsak hind­rad att del­taga i beslut rörande vård­na­den, vil­ket icke utan olä­gen­het kan upp­skju­tas, utövas bestäm­man­de­rät­ten av den andre. denne må dock icke ensam fatta beslut av ingri­pande bety­delse för bar­nets fram­tid, med mindre bar­nets bästa uppen­bar­li­gen krä­ver det. 6§ gören av för­äld­rarna sig skyl­dig till grovt miss­bruk eller till grov för­sum­melse vid vård­na­dens utö­vande, eller är han hem­fal­len åt miss­bruk av rus­gi­vande medel, eller för han ett last­bart liv, eller är han till följd av från­varo, sjuk­dom eller annan orsak för längre tid för­hind­rad att del­taga i vård­na­den, äge rät­ten på ansö­kan av den andre eller på anmä­lan av all­män åkla­gare eller bar­na­vårds­nämnd för­ordna, att vård­na­den skall till­komma alle­nast den andre. inträf­far sådant fall i fråga om bägge för­äld­rarna, äge rät­ten över­flytta vård­na­den å sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare. 7§ leva för­äld­rarna på grund av sönd­ring åtskilda, har rät­ten på ansö­kan av endera att för­ordna, vil­ken av dem skall hava vård­na­den om bar­nen eller, om ej alla bar­nen böra stå under den enes vård­nad, huru de skola för­de­las mel­lan för­äld­rarna. äro för­äld­rarna ense, give rät­ten sitt beslut i över­ens­stäm­melse med vad de önska, såframt det ej är uppen­bart stri­dande mot bar­nens bästa; åsäm­jas de ej, bestämme rät­ten efter vad med hän­syn till bar­nens bästa fin­nes skä­ligt. fin­nes med hän­syn till bar­nens bästa uppen­bart, att ing­en­dera av för­äld­rarna bör utöva vård­na­den, skall denna anför­tros åt sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare. dömes till äkten­skaps­skill­nad mel­lan för­äld­rarna, med­dele rät­ten tillika för­ord­nande angå­ende vård­na­den om bar­nen; och skall där­vid vad i första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 8§ dör en av för­äld­rarna, till­kom­mer vård­na­den den andre. äro bägge för­äld­rarna döda, utövas vård­na­den av för­myn­da­ren. 9§ har vård­na­den enligt 7 § tiller­känts den ene av för­äld­rarna. och inträf­far i fråga om honom fall, varom i 6§ sägs. eller dör han. för­ordne rät­ten den andre att utöva vård­na­den. såvida ej denna med hän­syn till bar­nets bästa fin­nes böra anför­tros åt sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare. 10§ fader eller moder, som är skild från vård­na­den. må ej beta­gas till­fälle till umgänge med bar­net, med mindre sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­leda där­till. nöjes han ej med vad som härom bestäm­mes av den som har vård­na­den, skilje rät­ten dem emel­lan. 11 §* 2141 j 5 para­gra­fen upp­hävd genom 1971:870. :a sankt hv sfs 1974: 1038 12§ barn utom äkten­skap står under moderns vård­nad till dess det fyllt ader­ton år eller ingått äkten­skap. på ansö­kan av fadern skall dock rät­ten över­föra vård­na­den till honom, om det fin­nes skä­ligt med hän­syn till bar­nets bästa. äro för­äld­rarna ense, att vård­na­den skall över­fö­ras till fadern, skall rät­ten på anmä­lan besluta i enlig­het där­med, om det ej är uppen­bart stri­dande mot bar­nets bästa. inträf­far i fråga om den av för­äld­rarna som har vård­na­den om bar­net sådant fall som avses i 6 § eller dör han, skall rät­ten på ansö­kan av den andre eller på anmä­lan av all­män åkla­gare eller barnavårds-​​ nämnd för­ordna den andre att utöva vård­na­den, såvida ej denna med hän­syn till bar­nets bästa fin­nes böra anför­tros åt sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare. vad i 2 - 4 och 10 §§ stad­gas med avse­ende på vård­nad om barn i äkten­skap skall äga mot­sva­rande tilämp­ning beträf­fande barn utom äkten­skap. 138 utan hin­der av vad rät­ten beslu­tit í fråga som avses i detta kapi­tel äge rät­ten annorlunda för­ordna därom, när väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den påkalla det. 7 kap. om under­hålls­skyl­dig­het i§ för­äld­rarna vare skyl­diga att vid­kän­nas kost­na­den för bar­nets uppe­hälle och utbild­ning, om ej bar­net har egna till­gångar. under­hålls­skyl­dig­he­ten upp­hör ej innan bar­net erhål­lit den utbild­ning som med hän­syn till för­äld­rar­nas vill­kor och bar­nets anlag må fin­nas till­bör­lig och ej i något fall för­rän bar­net fyllt sex­ton år. 2§ i kost­na­den för bar­nets under­håll tage envar av för­äld­rarna del efter sin för­måga. fader eller moder, som ej har vård­na­den om bar­net, skall betala under­hålls­bi­drag. till­kom­mer vård­na­den om barn i bestå­ende äkten­skap endast den ene av för­äld­rarna och leva de ej efter dom­stols beslut eller eljest på grund av sönd­ring åtskilda, gälle dock vad i 5 kap. gif­ter­måls­bal­ken stad­gas. det ålig­ger bar­na­vårds­nämnd, som enligt 3 kap. 4 § skall sörja för att fader­ska­pet til] barn utom äkten­skap fast­stäl­les, att tillse att bar­net till­för­säk­ras under­håll, 3§ är bar­net, sedan dess rätt till under­håll enligt i § upp­hört, i följd av sjuk­dom eller annan dylik orsak ur stånd att själv för­sörja sig, vare för­äld­rarna i mån av för­måga skyl­diga att giva bar­net skä­ligt under­håll. ena­handa under­hålls­skyl­dig­het åligge bar­net emot fader eller moder, som av sjuk­dom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv för­sörja sig. 48 har make under sin vård­nad barn i tidi­gare gifte eller utom äkten­skap. vare andra maken jämte honom skyl­dig att efter sin för­måga bidraga till bar­nets under­håll, så länge äkten­ska­pet består. vad nu sagts med­för ej änd­ring i den under­hålls­skyl­dig­het som må 2142 åligga den andre av bar­nets för­äld­rar. 5 §6 sfs 1974: 1038 6§ betal­ning av under­hålls­bi­drag skall erläg­gas i för­skott för kalen­der­må­nad, om ej på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter annorlunda bestäm­mes av rät­ten eller genom avtal som i 7§ andra styc­ket sägs. för­skotts­be­tal­ning utö­ver vad nu sagts med­för ej befri­else från att gälda under­hålls­bi­drag för den tid sådan betal­ning avser. 78 avtal angå­ende full­gö­rande för fram­ti­den av under­hålls­skyl­dig­het som ovan sägs utgöre ej hin­der för den under­hålls­be­rät­ti­gade att göra gäl­lande rätt till högre under­hålls­bi­drag. gäl­ler avta­let under­håll enligt ! § till barn utom äkten­skap, vare det dock bin­dande för den under­hålls­be­rät­ti­gade, om avta­let slu­tits genom skrift­lig, av två per­so­ner bevitt­nad hand­ling och god­känts av bar­na­vårds­nämn­den. har modern vård­na­den orn bar­net, äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej upp­nått myn­dig ålder. inne­fat­tar avta­let åta­gande att till bar­nets under­håll utgiva visst belopp en gång för alla, skall belop­pet beta­las till bar­na­vårds­nämn­den, och varde med belop­pet så för­fa­ret som i 4 kap. 6§ sägs med avse­ende å där nämnt engångs­be­lopp. avtal angå­ende under­håll till barn må slu­tas jäm­väl före bar­nets födelse. 8§ utan hin­der av vad genom dom eller genom avtal, som enligt 7 § är bin­dande jäm­väl för den under­hålls­be­rät­ti­gade, bli­vit bestämt om under­hålls­bi­drag äger rät­ten annorlunda för­ordna därom, när väsent­li­gen änd­rade för­hål­lan­den påkalla det. under samma förutsätt-​​ ning må ock avtal om under­hålls­bi­drag, som enligt 7 § icke är bin­dande för den under­hålls­be­rät­ti­gade, på talan av den under­hålls­skyl­dige jäm­kas av rät­ten. är under­håll som avses i i § fast­ställt att utgå till dess bar­net nått viss ålder, vare det ej hin­der att göra gäl­lande rätt till bidrag för tid där­ef­ter, ändå att fall ej är för han­den som nyss är sagt. talan som avses i första styc­ket må ej föras i fråga om avtal, vari­ge­nom under­hålls­skyl­dig, i den ord­ning som stad­gas i 7§ andra styc­ket, åta­git sig att till full­gö­rande av under­hålls­skyl­dig­het som där avses utgiva visst belopp en gång för alla. 9§ är avtal, som makar med avse­ende å före­stå­ende äktenskaps-​​ skill­nad slu­tit om under­håll till barn, uppen­bart obil­ligt för ena maken. må avta­let på hans talan av rät­ten jäm­kas. har talan ej väckts inom ett år från det äkten­skaps­skill­na­den med­de­la­des, är rät­ten till talan för­lo­rad. 10§ fader till barn utom äkten­skap vare skyl­dig, att efter vad med hän­syn till hans och moderns vill­kor må anses skä­ligt, bidraga till hen­nes under­håll under sex vec­kor före och sex vec­kor efter ned­koms­ten. vid beräk­nande av detta under­hålls­bi­drag skall hän­syn tagas jäm­väl till de sär­skilda kost­na­der som orsa­kas av för­loss­ningen. med­för havan­de­skap eller amning eller annan vård om bar­net avse­värt 6 para­gra­fen upp­hävd genom 1971:870. 2143 sfs 1974: 1038 hin­der i moderns för­värvs­verk­sam­het, eller ådra­ger hon sig sjuk­dom genom havan­de­ska­pet eller ned­koms­ten, må fadern kunna för­plik­tas att bidraga till hen­nes under­håll under längre tid än nu sagts, dock högst under fyra måna­der före och nio måna­der efter ned­koms­ten. uf! dör fadern, äge modern rätt att av behåll­ningen i boet, innan arvs- och tes­ta­ment­slot­ter utgå, erhålla det belopp som erfordras till y' full­gö­rande av under­hålls­skyl­dig­he­ten emot henne för tiden efter går döds­fal­let. vad i första och andra styc­kena sägs om fadern skall, där bar­net födes dött eller havan­de­ska­pet avbru­tits, i den mån det fin­nes skä­ligt vi[l gälla den som haft sam­lag med modern å tid då bar­net kan vara avlat, om det ej fram­står såsom osan­no­likt att han är bar­nets fader. vad i 7 § första styc­ket, andra styc­ket första punk­ten samt tredje styc­ket ävensom 8 § är stad­gat om avtal eller dom rörande under­håll till barn utom äkten­skap skall äga mot sva­rande tillämp­ning med avse­ende å under­håll, som enligt vad i före­va­rande para­graf sägs till­kom­mer modern. 8 kap.’ 9 kap. om underå­rigs omyn­dig­het 1§ den som är under ader­ton år (underå­rig) är omyn­dig och äger icke själv råda över sin egen­dom eller åtaga sig för­bin­del­ser i vidare mån än som föl­jer av vad som skall gälla på grund av lag eller vill­kor fi vid för­värv genom gåva eller tes­ta­mente. 28 om rätt för underå­rig att själv taga tjänst eller annat arbete stad­gas i 6 kap. 2 a § underå­rig med eget hus­håll får för den dag­liga hus­håll­ningen eller upp­fost­ran av barn, som till­hör hus­hål­let, själv ingå sådana rätts-​​ rr hand­lingar, som sed­van­li­gen före­ta­gas för dessa ända­mål. rätts­hand­ling som avses i första styc­ket är dock ej bin­dande för den underå­rige, om den med vil­ken rätts­hand­lingen slöts insåg eller bort hr inse, att det som anskaf­fa­des genom rätts­hand­lingen ej var erfor­der­lig. miss­bru­kar den underå­rige behö­rig­het, som till­kom­mer honom enligt första styc­ket, kan rät­ten på ansö­kan av för­myn­da­ren från­känna honom behö­rig­he­ten. sådant beslut kan upp­hä­vas på ansö­kan av för- myn­da­ren eller den omyn­dige, om änd­rade för­hål­lan­den inträtt. rät­tens beslut enligt tredje styc­ket skall oför­dröj­li­gen kun­gö­ras i all­männa tid­ning­arna och tid­ning inom orten. 38 underå­rig äge själv råda över vad han genom eget arbete för­vär­vat efter det han fyllt sex­ton år. det­samma gäl­ler avkast­ningen av sådan egen­dom och vad som trätt i egen­do­mens ställe. för­myn­da­ren må med över­för­myn­da­rens sam­tycke omhän­der­taga egen­dom, varom i första styc­ket sägs, såvitt det må anses erfor­der­ligt med hän­syn till mynd­ling­ens upp­fost­ran eller väl­färd. innan sam­tycke 2144 7 kapit­let upp­hävt genom 1973:802. o in med­de­las, skall över­för­myn­da­ren bereda mynd­lingen till­fälle att yttra sfs 1974: 1038 sig. 3 a §8 48 har genom gåva eller tes­ta­mente egen­dom till­fal­lit underå­rig under vill­kor att han må själv råda där­ö­ver, skall vad i 3 § andra styc­ket stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning, dock att över­för­myn­da­rens sam­tycke erfordras blott i det fall att den underå­rige fyllt sex­ton år. i sådant fall skall över­för­myn­da­ren, innan sam­tycke gives, bereda jäm­väl fång­es­man­nen eller hans arvingar till­fälle att yttra sig, om det kan ske utan märk­lig omgång eller tids­ut­dräkt. 5§ idkar underå­rig, som fyllt sex­ton år, näring med till­stånd varom i 15 kap. 13 § sägs, äge han ingå sådana rätts­hand­lingar, som falla inom områ­det för rörel­sen. vad nu är stad­gat gälle dock ej i fråga om rätts-​​ hand­ling som avses i 15 kap. 15 §. 6§ har underå­rig utan erfor­der­ligt sam­tycke ingått avtal, äge den, med vil­ken avta­let slöts, från­träda avta­let, så länge det ej bli­vit god­känt eller behö­ri­gen full­gjort. visste han att avta­let slöts med underå­rig, må han dock ej, med mindre han hade anled­ning antaga att den underå­rige ägde behö­rig­het att sluta avta­let, från­träda detta under den tid som vid dess ingå­ende må hava bli­vit bestämt för god­kän­nande eller eljest skä­li­gen kunde beräk­nas åtgå där­för. ej må den, hos vil­ken underå­rig tagit tjänst eller annat arbete, från­träda avta­let härom, så länge detta full­gö­res av den underå­rige. med­de­lande, vari­ge­nom avta­let från­trä­des, må ske jäm­väl till den underå­rige själv. 7§ var­der avtal, som underå­rig ingått uran erfor­der­ligt sam­tycke, ej gäl­lande, bäre envar åter vad han mot­ta­git eller utgive, om det ej kan ske, ersätt­ning för dess värde. dock vare den underå­rige, där ej i andra styc­ket annorlunda stad­gas, icke plik­tig att utgiva sådan ersätt­ning i vidare mån än vad han mot­ta­git använts till skä­ligt under­håll eller eljest fin­nes hava för honom med­fört nytta. har den underå­rige vid avtals ingå­ende genom falska upp­gif­ter om sin behö­rig­het vil­se­lett den, med vil­ken avta­let slöts, vare han, om avta­let ej blir gäl­lande, plik­tig att i den omfatt­ning som prö­vas skä­lig utgiva ersätt­ning för den för­lust som för­an­letts av avta­let. var för­fa­ran­det straff­bart, skall ersätt­ning gäl­das efter vad i all­män­het gäl­ler om ska­de­stånd på grund av brott. 10 kap. om omyn­dig­het på grund av rät­tens beslut 18? den som fyllt ader­ton år skall av rät­ten för­kla­ras omyn­dig, om han på grund av psy­kisk sjuk­dom, häm­mad för­stånds­ut­veck­ling eller p 8 para­gra­fen upp­hävd genom 1974:236. ? senaste lydelse 1974:236. 2145 135 a—sfs 1974 onea sfs 1974: 1038 psy­kisk abnor­mi­tet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egen­dom och det icke är till­räck­ligt att god man för­ord­nas för honom eller att han på annat mindre ingri­pande sätt får bistånd i vår­den av sina ange­lä­gen­he­ter. 2§ före­lig­ger beträf­fande underå­rig sådant fall som avses i i §, må rät­ten för­klara, att han skall för­bliva omyn­dig jäm­väl efter upp­nådd myn­dig­hets­ål­der. 3§ har någon för­kla­rats omyn­dig enligt vad i 1 eller 2 § sägs, äge han ej råda över sin egen­dom eller åtaga sig för­bin­del­ser i vidare mån än som föl­jer av vad som skall gälla på grund av lag eller vill­kor vid för­värv genom gåva eller tes­ta­mente. 48 den som är för­kla­rad omyn­dig må utan hin­der därav själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete. dock äge rät­ten, när hän­sy­nen till den omyn­di­ges väl­färd krä­ver det, för­ordna, att sådant avtal skall för honom ingås och upp­sä­gas av för­myn­da­ren. har sådant för­ord­nande givits, äge för­myn­da­ren jäm­väl häva avtal, som efter omyndighets-​​ för­kla­ringen ingåtts av den omyn­dige. 5§ den omyn­dige äge själv råda över vad han genom eget arbete för­vär­vat efter omyn­dig­hets­för­kla­ringen. det­samma gäl­ler avkast­ningen av sådan egen­dom och vad som trätt i egen­do­mens ställe. i fråga om rätt för för­myn­da­ren att omhän­der­taga egen­do­men skall 9 kap. 3 § andra styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning. 6§ vad i 9 kap. 4 och 5 §§ stad­gas med avse­ende å underå­rig skall i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse i fråga om den som är för­kla­rad omyn­dig. 78 om ver­kan av avtal, som den omyn­dige ingått utan erfor­der­ligt sam­tycke, gälle vad i 9 kap. 6 och 7 §§ sägs. 8§ omyn­dig­hets­för­kla­ring skall av rät­ten hävas, om skäl för omyn­dig­hets­för­kla­ring icke längre före­lig­ger. 11 kap. om för­myn­dare 18 för underå­rigt barn i äkten­skap vare för­äld­rarna för­myn­dare. dör en av för­äld­rarna, eller kan någon av dem enligt 4§ icke vara för­myn­dare, eller var­der någon av dem ent­le­di­gad från för- myn­der­ska­pet, vare den andre barns för­myn­dare. dömes til] äkten­skaps­skill­nad mei­lan för­äld­rarna, vare den bar­nets för­myn­dare, som skall hava vård­na­den om det. var­der eljest för­ord­nat att vård­na­den skall till­komma alle­nast den enc av för­äld­rarna, vare han ock för­myn­dare. 2§ för underå­rigt barn utom äkten­skap vare modern för­myn­dare. 2146 har vård­na­den om bar­net tillagts fadern, vare han dess för­myn­dare. uk |y 3§ fin­nes ej någon som efter vad i 1 eller 2§ sägs skall vara sfs 1974: 1038 för­myn­dare för underå­rig, skall rät­ten för­ordna för­myn­dare. för den som är för­kla­rad omyn­dig skall ock för­myn­dare för­ord­nas. 4§ den som själv är omyn­dig må ej vara för­myn­dare; och upp­höre ms där­för för­myn­da­res befatt­ning, om han var­der för­kla­rad omyn­dig. har för­myn­dare för­ord­nats enligt 3 § första styc­ket på grund av att fader eller moder är underå­rig, gäl­ler för­ord­nan­det till dess fadern eller modern har upp­nått myn­dig ålder. 5§ när för­myn­dare skall för­ord­nas, skall där­till utses en rätt­rå­dig, erfa­ren och i övrigt lämp­lig man eller kvinna. för underå­riga sys­kon bör gemen­sam för­myn­dare för­ord­nas, såvida icke sär­skilda skäl tala där­e­mot. hr 6§ skall efter för­äld­rar­nas död för­myn­dare för­ord­nas för underå­rig, nr och hava för­äld­rarna eller en av dem givit till­känna, vem de önska till för­myn­dare för den underå­rige, varde han där­till för­ord­nad, såframt han ej fin­nes olämp­lig. 7§ för omyn­dig må, när omstän­dig­he­terna sådant påkalla, flera för­myn­dare för­ord­nas. prö­vas den eller de som på grund av lag skola vara för­myn­dare icke lämp­li­gen böra hand­hava för­myn­der­ska­pet allena, skall medför-​​ ete aaa­maam myn­dare för­ord­nas. 8§' för­myn­dare äger på begä­ran bliva ent­le­di­gad från för­myn­der­ska­pet. vad nu sagts gäl­ler dock ej, om för­myn­der­ska­pet för am underå­rig utövas av för­äld­rarna eller en av dem och sär­skilda skäl tala tam mot att för­myn­da­ren ent­le­di­gas. 9§ gör för­myn­da­ren sig skyl­dig till miss­bruk eller för­sum­melse vid utö­van­det av sin befatt­ning, eller kom­mer han på eko­no­miskt obe­stånd, och prö­vas han på grund härav vara olämp­lig såsom för­myn­dare. eller fin­nes han av annan orsak icke längre lämp­lig att inne­hava för­myn­der­ska­pet, varde han ent­le­di­gad. 10§ dör för­myn­da­ren, och fin­nes ej någon som på grund av lag skall vara för­myn­dare, skall den som har boet i sin vård utan dröjs­mål anmäla för­hål­lan­det till den rätt, hos vil­ken för­myn­der­ska­pet är eller skall vara inskri­vet. 11§ för­myn­der­skap står under till­syn av över­för­myn­da­ren och rät­ten. 12 kap. om inskriv­ning av för­myn­der­skap 18" för­myn­der­skap för underå­rig skall inskri­vas, då 0 änd­ringen inne­bär bl.a. att första styc­ket upp­hävs. 2147 1! senaste lydelse 1971:870. l n utn sfs 1974: 1038 ]. sär­skild för­myn­dare för­ord­nas för den underå­rige, 2. den underå­rige annor­le­des än genom upp­ta­gande av lån har för­vär­vat egen­dom, som skall stå under för­myn­da­rens för­valt­ning och som till sitt värde över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande två gånger gäl­lande bas­belopp enligt lagen (1962 :381) om all­män för­säk­ring, 3. rät­ten av annan sär­skild anled­ning fin­ner att inskriv­ning bör ske. inskriv­ningen skall ske hos rät­ten i den ort, där den som utö­var för­myn­der­ska­pet har hem­vist inom riket eller, om inskriv­ningen för­an­le­des av att fader eller moder som ensam utö­vat för­myn­der­ska­pet avli­dit, där denne senast haft sådant hem­vist. hava för­äld­rar till barn i äkten­skap, som utöva för­myn­der­ska­pet gemen­samt, skilda hem­vist, skall inskriv­ningen ske där fadern har hem­vist eller, om den för­an­le­des av fråga om moderns ent­le­di­gande från för­myn­der­ska­pet, där hon har hem­vist. fin­nes ej dom­stol som efter vad ovan stad­gas är behö­rig att verk­ställa inskriv­ningen, skall denna ske vid stock­holms tings­rätt. 2§ då någon som upp­nått myn­dig ålder för­kla­ras omyn­dig, varde för­myn­der­ska­pet inskri­vet vid den rätt, där ansök­ningen om omyndig-​​ hets­för­kla­ring gjor­des. 3§ fin­ner rät­ten, där för­myn­der­skap är inskri­vet, med hän­syn till den omyn­di­ges eller hans för­äld­rars bonings­ort eller av annan orsak, att till­sy­nen över för­myn­der­ska­pet lämp­li­gen bör över­flyt­tas till annan rätt, äge den rätt, där för­myn­der­ska­pet är inskri­vet, besluta därom. under­rät­telse om beslu­tet skall oför­dröj­li­gen givas den rätt, till vil­ken till­sy­nen sålunda över­flyt­tas, och varde för­myn­der­ska­pet där inskri­vet. 4§ när för­myn­der­skap inskri­ves, skall rät­ten, där så erfordras, angiva, vil­ken över­för­myn­dare det till­kom­mer att utöva till­syn över för­myn­der­ska­pet. i fråga om över­flytt­ning av till­sy­nen över för­myn­der­skap från en över­för­myn­dare till en annan inom samma dom­saga, skall vad i 3 § sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning. 5§ rät­ten till­ser, att för­myn­der­skap inskri­ves och för­myn­dare var­der för­ord­nad, då det skall ske. 68 då rät­ten med­de­lat beslut om inskriv­ning av för­myn­der­skap, skall anteck­ning därom ske i för­myn­der­skaps­bok, som föres vid rät­ten. 7§ fin­ner rät­ten sedan för­myn­der­skap inskri­vits att grund för inskriv­ning icke längre före­lig­ger, kan rät­ten besluta att inskriv­ningen skall upp­höra. 13 kap. all­männa bestäm­mel­ser om för­myn­da­res plik­ter 1$ för­myn­da­ren har att sörja för mynd­ling­éns per­son samt a!! 2148 ! para­gra­fen änd­rad genom denna lag. änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp­hävs. för­valta mynd­ling­ens för­mö­gen­het och före­träda honom i ange- sfs 1974: 1038 lägen­he­ter som röra denna. vad i första styc­ket sagts om för­myn­da­rens befatt­ning med mynd­ling­ens för­mö­gen­het gäl­ler ej, om annat före­skri­ves i lag, och ej hel­ler i den mån fråga är om egen­dom som för­vär­vats genom gåva, tes­ta­mente eller för­månsta­ga­re­för­ord­nande angå­ende för­säk­ring och det som vill­kor för för­vär­vet före­skri­vits att egen­do­men skall stå under sär­skild för­valt­ning av annan än för­myn­da­ren, utan medbestäm-​​ man­de­rätt för denne, samt det tillika angi­vits av vem för­valt­ningen skall utövas. är sådan sär­skild för­valt­ning anord­nad, skall för­val­ta­ren årli­gen till för­myn­da­ren lämna redo­vis­ning över den för­val­tade egen­do­men. ne i fråga om vård­na­den om underå­rig fin­nas bestäm­mel­ser i 6 kap. 2§ upp­står fråga om rätts­hand­ling mel­lan mynd­lingen och för­myn­da­ren eller hans make eller någon som han före­trä­der, äge för­myn­da­ren ej den rätt att före­träda mynd­lingen, varom i i § sägs. hava sys­kon gemen­sam för­myn­dare, äge denne dock före­träda mynd­ling­arna vid arv­skifte dem emel­lan, såframt de ej hava inbör­des stri­dande intres­sen. har för­myn­da­ren slu­tit avtal, vartill han, enligt vad i första styc­ket sägs, sak­nat behö­rig­het, skall angå­ende skyl­dig­he­ten att åter­bära vad jäm­likt avta­let må vara upp­bu­ret, eller att utgiva ersätt­ning där­för. vad i 9 kap. 7 § första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 3 g!3 4§ för­myn­da­ren skall med omsorg och nit vårda mynd­ling­ens rätt och främja hans bästa. här­vid skall för­myn­da­ren se till att mynd­ling­ens medel i skä­lig omfatt­ning använ­das till nytta för mynd­lingen. 5§ har mynd­lingen fyllt sex­ton år, bör för­myn­da­ren. om det lämp­li­gen kan ske, höra mynd­lingen rörande hans mening i angclägen-​​ heter av vikt. är mynd­lingen gift, skall jäm­väl makens mening inhäm­tas. 6§ för­myn­da­ren skall rörande allt vad till för­myn­der­ska­pet hörer giva över­för­myn­da­ren ävensom rät­ten de upp­lys­ningar som infordras. 7§ för den omyn­di­ges egen­dom skall för­myn­da­ren. såframt rät­ten prö­var skäl där­till vara för han­den, lämna pant eller annan säker­het till visst av rät­ten bestämt belopp. säker­he­ten skall. på sätt rät­ten bestäm­mer. för­va­ras och för­val­tas av över­för­myn­da­ren eller i annan lämp­lig ord­ning. 8§ har omyn­dig flera för­myn­dare, skola de, såvitt rörer egen­do­men, hand­hava för­myn­der­ska­pet gemen­samt; dock må rät­ten för­ordna, att till­gång­arna skola för för­valt­ning på visst sätt dem emel­lan för­de­las, eller att. med bibe­hål­lande i övrigt av gemen­sam för­valt­ning, vissa 13 para­gra­fen upp­hävd genom denna lag. 2149 3- . ha we r sfs 1974: 1038 till­gångar skola för­val­tas av en för­myn­dare ensam. den som skall ' ensam råda över vissa till­gångar må ock ikläda den omyn­dige sådana för­bin­del­ser som falla inom områ­det för dessa till­gång­ars för­valt­ning. till­kom­mer ej vård­na­den om underå­rig för­äld­rarna eller en av dem, skall vård­na­den, om flera för­myn­dare för­ord­nas, utövas av den bland för­myn­darna som rät­ten utser där­till. denne må, om det fin­nes lämp­ligt, av rät­ten befrias från skyl­dig­he­ten att del­taga i hand­ha­van­det av den omyn­di­ges övriga ange­lä­gen­he­ter. har den som är för­kla­rad omyn­dig flera för­myn­dare, för­ordne rät­ten en av dem att hava den om- sorg om mynd­ling­ens per­son, varom i i § sägs. kunna, där den omyn­dige har flera för­myn­dare, dessa ej enas i ärende, vari avgö­ran­det till­kom­mer dem, gälle den mening som över- för­myn­da­ren fin­ner sig kunna biträda. är fråga om åtgärd, vartill över­för­myn­da­rens sam­tycke erfordras, må sam­tycke till åtgär­den givas utan hin­der av menings­skilj­ak­tig­het mel­lan för­myn­darna. innan i dessa fall beslut med­de­las, skall över­för­myn­da­ren bereda med­för­myn­dare till­fälle att yttra sig. 9§ för­myn­dare vare plik­tig att ersätta skada som han upp­såt­li­gen eller av vårds­lös­het till­skyn­dat den omyn­dige. äro flera för­myn­dare ansva­riga för skada som de till­skyn­dat den omyn­dige. svare de för ersätt­ningen en för alla och alla för en. ersätt­nings­be­lop­pet varde för­myn­darna emel­lan slut­li­gen för­de­lat efter den större eller mindre skuld som prö­vas ligga envar av dem till lası. fin­nes någon sakna till­gång till gäl­dande av vad på honom belö­per. skall de övri­gas ansva­rig­het för bris­ten bestäm­mas efter ena- handa grun­der. 10§ vill den omyn­dige, sedan han bli­vit myn­dig, eller ny för­myn­dare göra anspråk på ersätt­ning efter vad i 9 § stad­gas, skall han, såframt de hand­lingar. varom i 16 kap. 12 § för­mä­les, över­läm­nats till honom efter vad där sägs. inom ett år där­ef­ter väcka talan om ansprå­ket. eller vare sin talan för­lus­tig. vad sålunda stad­gats skall ej äga tillämp­ning, om den avgå­ende för­myn­da­ren gjort sig skyl­dig till brotts­ligt för­fa­rande. 14 kap. om vård av omyn­digs rätt i oskif­tat bo 18 har omyn­dig del i oskif­tat bo, skall för­myn­da­ren, med iakt­ta­gande av vad nedan stad­gas, vårda den omyn­di­ges rätt i boet. 28 för­myn­dare. som för omyn­dig delä­gare i oskif­tat dödsbo del­ta­ger i rätts­hand­ling vid för­valt­ningen av den dödes egen­dom, vare plik­tig att till rätts­hand­lingen inhämta över­för­myn­da­rens sam­tycke, såframt sådant sam­tycke erfordras för gil­tig­he­ten av dylik rätts-​​ hand­ling vid för­valt­ningen av omyn­digs egen­dom. mot bor­ge­när i döds­boet eller annan, vars rätt är bero­ende av utred-​​ ningen, står för­myn­da­ren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller för­sum­melse, i ansvar efter vad i ärv­da­bal­ken stad­gas. 2150 14 senaste lydelse 1958:640. 3§ för­myn­dare må ej för omyn­dig delä­gare i dödsbo sluta avtal om sfs 1974: 1038 sam­man­lev­nad i oskif­tat bo utan över­för­myn­da­rens sam­tycke. visar det sig att den omyn­di­ges bästa skulle genom avta­lets fort­satta bestånd även­ty­ras, äge rät­ten häva avta­let, ändå att den tid, för vil­ken avta­let slu­tits, ej tillän­da­gått. innan beslut fat­tas i fråga som avses i andra styc­ket skall rät­ten rr bereda övriga delä­gare i boet till­fälle att yttra sig i ären­det. "ufar 4§ slu­tes ej för omyn­dig delä­gare i dödsbo avtal om sam­man­lev­nad i a oskif­tat bo, skall för­myn­da­ren tillse, att bodel­ning och skifte för­rät­tas tett så snart ske kan. samma lag vare, om dylikt avtal upp­hört att gälla. har efter­le­vande make, som del­ta­git i avta­let, trätt i nytt gifte, skall för­myn­da­ren upp­säga avta­let. mmr 5§ för­myn­dare, som för omyn­dig delä­gare i dödsbo del­ta­ger i bodel­ning eller skifte, vare plik­tig att inhämta över­för­myn­da­rens sam­tycke till egen­do­mens för­del­ning, såvitt denna ej sker genom lott­ning. avtal, vari­ge­nom delä­gare i boet mot veder­lag, som gives eller utfäs­tes, över­ta­ger den omyn­di­ges lott i boet, äge för­myn­da­ren ej ingå utan över­för­myn­da­rens sam­tycke. 6§ vad i 4 och 5 §§ är stad­gat om för­myn­da­res skyl­dig­het i fråga om bodel­ning i anled­ning av döds­fall skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, då för omyn­dig bodel­ning eljest skall ske. 7§ inhäm­tas ej över­för­myn­da­rens sam­tycke, då detta enligt 2. 3. 5 eller 6 § bort ske, skall vad för sådant fall är stad­gat beträf­fande för- valt­ning av omyn­digs egen­dom äga mot­sva­rande tillämp­ning. 8§!5 skall av annan anled­ning än döds­fall bodel­ning ske för omyn­dig. vare för­myn­da­ren plik­tig att tillse, att boupp­teck­ning för­rät­tas så snart ske kan, samt att där­ef­ter oför­dröj­li­gen ingiva avskrift av boupp­teck­ningen till över­för­myn­da­ren. är bouppteck-​​ ningen av vid­lyf­tig beskaf­fen­het, må avskrift läm­nas endast i erfor­der­liga delar. 9§ var­der dödsbo, däri omyn­dig äger del, ej skif­tat inom sex måna­der från det boupp­teck­ning för­rät­ta­des, skall för­myn­da­ren, där ej avtal träf­fats om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo, inom nämnda tid till över­för­myn­da­ren avgiva redo­gö­relse för det hin­der som mött för skifte. och vare för­myn­da­ren plik­tig att där­ef­ter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs, slu­tes, avgiva sådan redo­gö­relse var sjätte månad, där ej över­för­myn­da­ren bestäm­mer annan tid. slu­tes för omyn­dig delä­gare i dödsbo avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo, vare för­myn­da­ren plik­tig att före den 15 feb­ru­ari varje år till över­för­myn­da­ren avlämna års­upp­gift angå­ende boet, upp­ta­gande den behållna inkoms­ten under före­gå­ende år samt en över­sikt av boets is änd­ringen inne­bär bl.a. att första och tredje styc­kena upp­hävs. 2151 aa n tär a "fe . a sfs 1974: 1038 till­gångar och skul­der vid årets slut. möter till följd av boets stor­lek skall inom samma tid anmä­lan om hind­ret göras eller av annan orsak hin­der att inom nämnda tid­tillav­lämna års­upp­gift, över­för­myn­da­ren; och utsätte denne ny tid, inom vil­ken för­myn­da­ren har att ingiva hand­lingen. hava underå­riga sys­kon samma för­myn­dare, må för dem gemen­sam redo­gö­relse eller års­upp­gift avläm­nas. 10§ för­sum­mar för­myn­da­ren att i rätt tid ingiva boupp­teck­ning, nmäle överför-​​ redo­gö­relse eller års­upp­gift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, a myn­da­ren för­sum­mel­sen hos rät­ten, och äge rät­ten att genom vite till­hålla för­myn­da­ren att full­göra sitt ålig­gande. innan anmä­lan göres lämp­li­gen kan efter vad nyss är sagt, skall över­för­myn­da­ren, där det ske, erinra för­myn­da­ren om hans skyl­dig­het. 11§ för­myn­da­ren äge för vård av omyn­digs rätt i oskif­tat dödsbo åtnjuta skä­ligt arvode. träf­fas avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo, skall arvo­det utgå årli­gen. arvo­det bestäm­mes av över­för­myn­da­ren och skall för­skju­tas av boet. fader eller moder, som på grund av lag är för­myn­dare, äge ej upp­bära arvode efter vad i första styc­ket sägs, med mindre mnar till­stånd överför-​​ myn­da­ren med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter lä där­till. 128 är omyn­dig ende delä­ga­ren i dödsbo eller äro underå­riga sys­kon, som hava gemen­sam för­myn­dare, ensamma delä­gare i oskif­tat bo, skall, om boet för­val­tas av för­myn­da­ren. å för­valt­ningen tilläm­pas vad i 15 och 16 kap. stad­gas. 15 kap. om för­myn­da­res för­valt­ning av omyn­digs egen­dom 1§ för­myn­da­ren vare plik­tig att tillse, att den omyn­di­ges till­gångar äro anbragta sålunda att erfor­der­lig trygg­het fin­nes för deras bestånd och skä­lig avkast­ning erhål­les. 2$ lösö­ren, som icke böra behål­las till nytta för den omyn­dige. skola avytt­ras. före­mål, som hava sär­skilt värde för den omyn­dige eller hans familj, må dock behål­las, såframt icke för­ytt­ring är påkal­lad med hän­syn till den omyn­di­ges för­mö­gen­hets­för­hål­lan­den. 3$ aktier och andra vär­de­pap­per böra, om de icke kunna med trygg­het till den omyn­di­ges för­del behål­las, av för­myn­da­ren för­säl­jas, när det lämp­li­gen kan ske, ford­ringar, som icke kunna med trygg­het till den omyn­di­ges kan indri­vas. för­del för­bliva ute­stå­ende, böra av för­myn­da­ren så snart ske har ford­ran till­kom­mit där­i­ge­nom att delä­gare i oskif­tat bo med över- för­myn­da­rens sam­tycke över­ta­git den omyn­di­ges lott i boet, må den för­bliva ute­stå­ende, så länge den omyn­di­ges bästa cj där­i­ge­nom 2152 även­ty­ras. ! 4§!6 den omyn­di­ges pen­ning­me­del skola göras rän­te­bä­rande, och sfs 1974: 1038 äge för­myn­da­ren för sådant ända­mål inköpa obli­ga­tio­ner eller för­värva ford­ran, som inskri­ves eller inskri­vits i stats­skuld­bo­ken, eller utlåna med­len mot säker­het av panträtt i fast egen­dom eller ock i mynd­ling­ens namn insätta dem hos bank eller låta dem kvar­stå hos för­säk­rings­bo­lag efter därom med bola­get träf­fad över­ens­kom­melse. när­mare bestäm­mel­ser om de obli­ga­tio­ner som må inkö­pas, om beskaf­fen­he­ten av den säker­het, vare­mot utlå­ning må ske, samt om de räk­ningar, å vilka medel må insät­tas hos bank eller kvar­stå hos för­säk­rings­bo­lag, med­de­las av rege­ringen. 5§ vill för­myn­da­ren göra den omyn­di­ges pen­ning­me­del ränte-​​ bärande på annat sätt än i 4§ avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller där­med jäm­för­liga vär­de­pap­per eller eljest göra mhi dem frukt­bä­rande, tage han där­till över­för­myn­da­rens sam­tycke. 6§ böra den omyn­dige till­hö­riga pen­ning­me­del hål­las till­gäng­liga för bestri­dande av utgif­ter för hans under­håll eller för vår­den av hans egen­dom, och kunna av sådan anled­ning med­len icke anbringas under vill­kor som avses i 4 §, skola med­len lik­väl, i den mån det lämp­li­gen kan ske, i den omyn­di­ges namn insät­tas hos bank å en för ända­må­let aaa läm­pad räk­ning. 7§ pen­ningar eller vär­de­pap­per, som av för­myn­da­ren inne­ha­vas för seet den omyn­di­ges räk­ning, skola av honom så för­va­ras, att de ej samman-​​ blan­das med pen­ningar eller vär­de­pap­per, som till­höra för­myn­da­ren själv eller eljest inne­ha­vas av honom. har den omyn­dige aktier eller andra där­med jäm­för­liga värde-​​ pap­per, över vilka enligt lag bok eller för­teck­ning föres, skall för­myn­da­ren tillse, att den omyn­dige, så snart ske kan, där upp­ta­ges som ägare. i fråga om aktier i aktie­bo­lag, på vil­ket lagen (1970:596) om för­enklad akti­e­han­te­ring är tillämp­lig, skall för­myn­da­ren där­jämte göra anmä­lan till för­teck­ning enligt 12 § nämnda lag. andra styc­ket äger ej tillämp­ning i fråga om aktier som har för­val­tar­re­gi­stre­rats enligt 16 § första styc­ket lagen om för­enklad aktie-​​ han­te­ring. 8817 aktier, obli­ga­tio­ner, pant­brev, skul­debrev och andra sådana vär­de­hand­lingar skola, såframt sam­man­lagda vär­det över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande två gånger gäl­lande bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i den omyn­di­ges namn ned­sät­tas i öppet för­var hos riks­ban­ken eller annan bank. vill för­myn­da­ren uttaga ned­satt vär­de­hand­ling, söke han över­för­myn­da­rens till­stånd. sådant till­stånd erfordras ej, där vär­de­hand­lingen alle­nast skall genom ban­kens försorg över­fö­ras till annan bank för att där ned­sät­tas i öppet för­var. de ned­satta vär­de­hand­ling­arna skola under över­för­myn­da­rens 16 senaste lydelse 1970:1000. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. 2153 1? senaste lydelse 1970:1000. sfs 1974: 1038 till­syn vår­das i enlig­het med vad om dylik vård av omyn­digs värde-​​ hand­lingar sär­skilt stad­gas. vad sålunda om ned­sätt­ning av omyn­digs vär­de­hand­lingar före­skri­vits skall ej äga tillämp­ning med avse­ende å bevis eller mot­bok rörande till­go­do­ha­vande å räk­ning hos bank, ej hel­ler med avse­ende å bevis, som utfär­dats om inskriv­ning i stats­skuld­bo­ken eller sve­ri­ges all­männa hypo­teks­banks skuld­bok eller skuld­bok hos annan inrätt­ning, som rege­ringen bestäm­mer, såframt å bevi­set fin­nes anteck­nat, atl inskriv­ningen skett med för­be­håll att kapi­tal­be­lopp å inskri­ven ford­ran eller därå utställd obli­ga­tion eller ock inskri­ven obli­ga­tion eller å sådan obli­ga­tion belö­pande kapi­tal­be­lopp ej må lyf­tas utan överför-​​ myn­da­rens till­stånd. pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, vilka utfär­dats av sta­ten, skola, såframt ej obli­ga­tio­nerna äro ned­satta i öppet för­var hos bank eller överför-​​ myn­da­ren med­gi­ver undan­tag, inskri­vas i stats­skuld­bo­ken med för­be­håll, varom i andra styc­ket sägs. utö­var en för­myn­dare för­myn­der­skap för flera omyn­diga. skola vid tillämp­ning av det i första styc­ket givna stad­gan­det de omyn­di­gas vär­de­hand­lingar sam­man­räk­nas. fin­nas omyn­digs vär­de­hand­lingar, som skola för­val­tas av för­myn­da­ren, i öppet för­var hos bank utan att hava ned­satts enligt bestäm­melse i detta kapi­tel, skall å dem tilläm­pas vad i denna balk är stad­gat om ned­satta vär­de­hand­lingar. 9§ omyn­digs medel, som inne­stå hos bank eller enligt 4§ kvar­stå hos för­säk­rings­bo­lag, må ej utta­gas utan över­för­myn­da­rens till­stånd efter vad därom sär­skilt är'stad­gat. vad nu sagts gäl­ler ej ränta. som inne­stått kor­tare tid än ett år. över­för­myn­da­rens till­stånd vare ej hel­ler erfor­der­ligt, där medel som inne­stå hos bank alle­nast skola genom ban­kens försorg över­fö­ras till annan bank eller där medel som kvar­stå hos för­säk­rings­bo­lag skola genom bola­gets försorg över­fö­ras till bank. medel, som böra hål­las till­gäng­liga för ända­mål, varom i 6 § sägs, må insät­tas med för­be­håll att med­len må utta­gas utan över­för­myn­da­rens till­stånd. när skäl äro där­till, äger över­för­myn­da­ren för­ordna, att för­be­håll. varom i andra styc­ket sägs, ej skall gälla. 108 ej må för­myn­da­ren utan över­för­myn­da­rens till­stånd över­låta eller pant­sätta omyn­digs vär­de­hand­ling. medan den är ned­salt. betal­ning av kapi­tal­be­lopp å omyn­digs vär­de­hand­ling må, medan den är ned­satt, upp­bä­ras alle­nast av ban­ken. ej hel­ler må utan över­för­myn­da­rens till­stånd över­lå­telse eller pant- sätt­ning ske av bevis angå­ende inskriv­ning i skuld­bok, varom i 8§ för­mä­les, såframt å bevi­set fin­nes anteck­nat för­be­håll som där sägs, eller av bevis eller mot­bok rörande till­go­do­ha­vande å räk­ning hos bank, såframt 9 § första styc­ket är tillämp­ligt å till­go­do­ha­van­det. 11§ för­sum­mar för­myn­da­ren att ned­sätta vär­de­hand­ling eller inskriva obli­ga­tion enligt vad i 8 § är stad­gat, anmäle över­för­myn­da­ren 2154 för­sum­mel­sen hos rät­ten, och äge rät­ten att genom vite till­hålla för- myn­da­ren att full­göra sitt ålig­gande. innan anmä­lan göres efter vad sfs 1974: 1038 nyss är sagt, bör över­för­myn­da­ren, där det lämp­li­gen kan ske, erinra för­myn­da­ren om hans skyl­dig­het. 12§!8 för­vär­var omyn­dig vär­de­hand­ling som avses i 8 §, eller äger omyn­dig eljest att av annan utfå sådan vär­de­hand­ling, må den som skall utgiva hand­lingen full­göra sin för­plik­telse genom att i den omyn­di­ges namn ned­sätta hand­lingen i öppet för­var hos bank, såvida ej den omyn­dige äger att själv för­valta hand­lingen. för­plik­telse att utgiva pen­ning­be­lopp må ock full­gö­ras hos bank, ändå att den ej grun­das å ned­satt vär­de­hand­ling; och skola med­len av ban­ken insät­tas för den omyn­di­ges räk­ning enligt vad om betal­ning, som upp­bä­res å ned­satt vär­de­hand­ling, är sär­skilt stad­gat. äger omyn­dig att av dödsbo utfå vär­de­hand­ling eller pen­ningar på rn-- grund av gif­to­rätt, arv eller tes­ta­mente eller såsom under­håll amentsex­e­ku­tor enligt 8 kap. ärv­da­bal­ken, vare bout­red­nings­man eller test plik­tig att, såframt ej vär­det är ringa eller över­för­myn­da­ren eljest hrm med­gi­ver undan­tag, ned­sätta vär­de­hand­lingen eller inbe­tala med­len hos bank enligt vad i första styc­ket stad­gas. vad nu sagts om skyl­dig­het att inbe­tala pen­ning­me­del hos bank skall ock gälla, där någon, som här ma—m i riket dri­ver för­säk­rings­rö­relse, skall utgiva för­säk­rings­be­lopp, som till­kom­mer omyn­dig, och fråga ej är om för­säk­rings­be­lopp, som den ma omyn­dige äger att själv för­valta. i fråga om pen­sion, liv­ränta eller annan på grund av för­säk­ring utgå­ende peri­o­disk för­mån gäl­ler att tr inbe­tal­ning hos bank skall ske i den mån för­må­nen för kalen­derår över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande två gånger det bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring som gällt vid årets bör­jan. e över­för­myn­da­ren i andra fall än som avses i andra styc­ket äg genom med­de­lande till den som skall utgiva vär­de­hand­ling skall ske eller hos pen­ningar för­ordna, att ned­sätt­ning eller inbe­tal­ning bank. den som ned­sät­ter vär­de­hand­ling eller inbe­ta­lar pen­ningar hos bank enligt vad i denna para­graf är stad­gat vare plik­tig att oför­dröj­li­gen under­rätta för­myn­da­ren därom. 13§ ej må för­myn­da­ren låta den omyn­dige driva näring, med mindre denne fyllt sex­ton år. över­för­myn­da­rens sam­tycke må ej för­myn­da­ren låta den utan omyn­dige idka han­del eller annan näring, som efteret eller sär­skild vad därom är stad­gat ej må dri­vas utan till­stånd av offent­lig myn­digh s väg­nar driva sådan näring. ej anmä­lan, ej hel­ler själv å den omyn­dige rmyn­da­rens sam­tycke av honom bifal­las, med må ansö­kan om överfö mindre den omyn­dige äger nödiga medel för rörel­sens dri­vande. av för­myn­da­ren till den omyn­dige givet till­stånd att driva näring må han åter­kalla, om det må anses erfor­der­ligt med hän­syn till den omyn­di­ges upp­fost­ran eller väl­färd; tage dock, där den omyn­dige daren må fyllt ock ader­ton år, över­för­myn­da­rens sam­tycke.ring som avses över­för­myni andra styc­ket, åter­kalla sitt sam­tycke till idkande av nä 18 senaste lydelse 1958:640. 2155 sfs 1974: 1038 om skäl äro där­till. till­fälle att avgiva ytt­rande skall, innan överför-​​ myn­da­ren läm­nar för­myn­da­ren med­gi­vande till åter­kal­lelse. bere­das den omyn­dige samt, innan eljest beslut av över­för­myn­da­ren med­de­las om åter­kal­lelse, för­myn­da­ren så ock den omyn­dige, om han dri­ver rörel­sen. 148!) utan över­för­myn­da­rens sam­tycke må ej för­myn­da­ren å den omyn­di­ges väg­nar upp­taga lån, ingå väx­el­för­bin­delse eller låta åter­köpa liv­för­säk­ring. vad sålunda är stad­gat äge dock ejmyn­da­ren med tillämp­ning, om åtgär­den fal­ler inom områ­det för rörelse som av för över­för­myn­da­rens över­för­myn­da­rens sam­tycke sam­tycke vare dri­ve­sej hel­ler för dener­for­der­ligt omyn­di­gesi fråga räk­ning. om sådant utbild­ning eller bosätt­ning. stat­ligt lån som upp­ta­ges för att bereda omyn­dig hjälp till för­myn­da­ren äge ej hel­ler utan över­för­myn­da­rens sam­tycke å den omyn­di­ges väg­nar ingå bor­gen eller ställa den omyn­di­ges gods såsom säker­het för annans för­bin­delse. till sådan rätts­hand­ling må sam­tycke ej givas, med mindre sär­skilda skäl äro där­till. ej må för­myn­da­ren bort­giva den omyn­dige till­hö­rig egen­dom, såvitt ej fråga är om sed­van­liga skän­ker, vil­kas värde ej står i miss­för­hål­lande till mynd­ling­ens vill­kor. dock äge för­myn­da­ren, med sam­tycke av över­för­myn­da­ren, av den omyn­di­ges inkoms­ter giva under­stöd åt anhö­riga eller andra den omyn­dige när­stå­ende per­so­ner. då detta på grund av omstän­dig­he­terna må anses till­bör­ligt. 15§?0 för­myn­da­ren må ej utan över­för­myn­da­rens sam­tycke över­låta eller låta inteckna den omyn­di­ges fasta egen­dom eller tomträtt eller upp­låta nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut eller rätt till elekt­risk kraft i sådan egen­dom. utan sådant sam­tycke äger för­myn­da­ren dock upp­låta rätt att för egen­do­mens behov avverka skog eller upp­låta annan nyttjande-​​ rätt, om den avser viss tid, längst fem år. före besluts fat­tande skall över­för­myn­da­ren, såframt det utan bl märk­lig omgång eller tids­ut­dräkt kan ske, bereda den omyn­dige, om han fyllt sex­ton år. ävensom hans make och när­maste frän­der till­fälle ati yttra sig. bestäm­mel­serna i första styc­ket om ser­vi­tut äga ej tillämp­ning i fråga om ser­vi­tut som bil­das vid fas­tig­hets­bild­nings­för­rätt­ning. till­stånd att över­låta eller låta inteckna fast egen­dom eller tomträtt gäl­ler under sex måna­der från det till­stån­det med­de­la­des. erin­ran härom skall göras i beslu­tet. 16 §2! 178 har för­myn­da­ren i fall, då enligt vad ovan i detta kapi­tel är stad­gat över­för­myn­da­rens sam­tycke bort inhäm­tas, å den omyn­di­ges. väg­nar ingått avtal utan sådant sam­tycke, må den, med vil­ken avta­let slöts, där ej annat för­be­håll gjorts, icke från­träda avta­let, såframt '? senaste lydelse 1970:1000. °? senaste lydelse 1970:1000, 2156 ?! para­gra­fen upp­hävd genom denna lag. senaste lydelse 1970:1000. för­myn­da­ren söker god­kän­nande inom en månad från det avta­let slöts. sfs 1974: 1038 var­der ansö­kan avsla­gen av över­för­myn­da­ren, äge den, med vil­ken avta­let slöts, här­ef­ter från­träda avta­let, såframt ej annan överens-​​ kom­melse träf­fats. 18§ var­der avtal som avses i 17 § ej gäl­lande efter vad där sägs, skall angå­ende skyl­dig­he­ten att åter­bära vad jäm­likt avta­let må vara upp- buret eller att utgiva ersätt­ning där­för vad i 9 kap. 7 § första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 19§ för­myn­da­ren äge årli­gen upp­bära skä­ligt arvode för för- valt­ningen av den omyn­di­ges egen­dom och arbe­tet med den per­son­liga omvård­na­den om mynd­lingen. arvo­det bestäm­mes av överför-​​ myn­da­ren med led­ning av grun­der som fast­stäl­las för varje överför-​​ myn­dar­di­strikt av veder­bö­rande kom­mun. för­myn­da­ren har även rätt till ersätt­ning för de utgif­ter som varit skä­li­gen påkal­lade för upp­dra­gets behö­riga full­gö­rande. beslut härom in fat­tas av över­för­myn­da­ren. arvode och ersätt­ning för utgif­ter skola efter över­för­myn­da­rens bestäm­mande utgå av den omyn­di­ges medel i den mån hans beräk­nade inkomst det år för­myn­darupp­dra­get avser över­sti­ger ett belopp mot- sva­rande två gånger det bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män sr för­säk­ring som gällt underå­rets­sista månad eller, om ej sär­skilda skäl för­an­leda annat, i den mån den omyn­dige har till­gångar till ett värde över­sti­gande fyra gånger nämnda bas­belopp. i övrigt skola arvode och ersätt­ning för utgif­ter utgi­vas av kom­mu­nen. arvode, varom nu är sagt, till­komme ej fader eller moder, som på grund av lag är för­myn­dare. med mindre över­för­myn­da­ren med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter läm­nar till­stånd där­till. sådan för- myn­dare har rätt till ersätt­ning för utgif­ter endast om dessa hän­föra sig till för­valt­ningen av den omyn­di­ges egen­dom. arvode och ersätt­ning som nu nämnts skola utgå av den omyn­di­ges medel. 16 kap. om för­myn­da­res redo­vis­nings­skyl­dig­het 1§ för­myn­da­ren vare plik­tig att över sin för­valt­ning av den omyn­di­ges egen­dom föra räken­ska­per på sådant sätt att där­i­ge­nom för varje år en nog­grann redo­vis­ning läm­nas för den omyn­di­ges till­gångar och skul­der samt för för­valt­ning­ens gång. 2§ när egen­dom, som skall stå under för­myn­da­rens för­valt­ning. aam första gången till­fal­ler underå­rig, skall för­myn­da­ren inom en månad där­ef­ter till över­för­myn­da­ren ingiva för­teck­ning över egen­do­men. var­der den som upp­nått myn­dig ålder för­kla­rad omyn­dig, skall för­myn­da­ren, inom tre måna­der från det för­myn­der­ska­pet inskrevs, till över­för­myn­da­ren ingiva för­teck­ning över den omyn­di­ges egen­dom vid tiden för omyn­dig­hets­för­kla­ringen. har den omyn­dige efter den tid som avses i första styc­ket erhål­lit egen­dom som skall stå 'under för­myn­da­rens för­valt­ning, skall 2157 s i - 'i. sfs 1974: 1038 för­teck­ning över denna egen­dom ingi­vas till över­för­myn­da­ren inom en : månad där­ef­ter. är det andel i oskif­tat bo som till­fal­lit omyn­dig, skall för­teck­ning, varom ovan stad­gas, ingi­vas först inom en månad efter det bodel­ning eller skifte skett. 3§å för­teck­ning som avses i 2 § skall för­myn­da­ren teckna för­säk­ran under edlig för­plik­telse, att hans upp­gif­ter äro i allo rik­tiga och att ej något är med vilja och vet­skap ute­läm­nat. rät­ten äge vid vite före­lägga honom att bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom fram­stäl­les av över­för­myn­da­ren eller det eljest fin­nes påkal­lat. har annan tagit befatt­ning med den omyn­di­ges egen­dom, må ock edgång åläg­gas honom, om skäl äro där­till. 4§ sak­nar omyn­dig till­gångar, då för­myn­der­skap för honom inskri­ves, skall för­myn­da­ren göra anmä­lan därom till över­för­myn­da­ren inom tre måna­der från det inskriv­ningen ägde rum. vad i 3§ stad­gas skall i tillämp­liga delar gälla anmä­lan, varom i första styc­ket sägs. 5§ före den 15 feb­ru­ari varje år avgive för­myn­da­ren till överför-​​ myn­da­ren års­räk­ning, inne­fat­tande redo­gö­relse för för­valt­ningen under före­gå­ende år eller den del av året, varun­der för­myn­da­ren inne­haft sin befatt­ning. då för­myn­da­rens befatt­ning upp­hör, skall för­myn­da­ren oför­dröj­li­gen till över­för­myn­da­ren avgiva slut­räk­ning. avse­ende för­valt­ningen under det löpande året intill befatt­ning­ens upp­hö­rande. ] års­räk­ning och slut­räk­ning skola upp­ta­gas till­gångar och skul­der vid bör­jan av den tid räk­ningen avser, en sam­man­ställ­ning av inkoms­ter och utgif­ter under nämnda tid samt till­gångar och skul­der vid samma tids utgång. 6§ har för­myn­da­ren till över­för­myn­da­ren ingi­vit anmä­lan eller annan hand­ling, enligt vil­ken den omyn­dige sak­nar till­gångar eller icke har andra till­gångar än lösö­ren, som ej lämna inkomst. vare för­myn­da­ren fri från skyl­dig­het att avgiva räk­ning. intill dess genom för­ytt­ring av sådana lösö­ren eller eljest till­gångar av annan beskaffen-​​ het till­falla den omyn­dige. över­för­myn­da­ren må i annat fall för visst år eller tills vidare befria för­myn­dare från att avgiva räk­ning eller med­giva att sådan upp­rät­tas i för­enklad form, där det med hän­syn till till­gång­ar­nas ringa värde eller beskaf­fen­het fin­nes kunna ske utan fara för den omyn­dige. 78° i för­teck­ning över omyn­digs egen­dom så ocki års­räk­ning och slut­räk­ning skola till­gångar och skul­der full­stän­digt angi­vas med upp­gift å de sär­skilda till­gång­ar­nas värde. fin­nes hos den omyn­dige pant­brev som avser honom till­hö­rig fas­tig­het eller ,omträtt, skall detta sär­skilt angi­vas. äro medel insatta hos bank eller kvar­stå medel hos 2158 2 senaste lydelse 1970:1000. för­säk­rings­bo­lag, skall upp­gift läm­nas om den räk­ning, varå med­len sfs 1974: 1038 inne­stå. i fråga om vär­de­pap­per, som ej äro ned­satta hos bank efter vad i 15 kap. stad­gas, skall num­mer eller annan beteck­ning anmär­kas. fin­nas till­gångar som stå under den omyn­di­ges eller annans sär­skilda för­valt­ning, skall för­myn­da­ren jäm­väl lämna upp­gift därom, så ock om dessa till­gång­ars värde, såframt det är honom kun­nigt. skola i lue års­räk­ning eller slut­räk­ning upp­ta­gas till­gångar eller skul­der. för vil­kas full­stän­diga angi­vande erfordras utför­lig upp­räk­ning. må beträf­fande dem hän­vis­ning göras till förut avgi­ven för­teck­ning eller års­räk­ning. där det lämp­li­gen kan ske. för­teck­ning och räk­ning skola inne­hålla full­stän­dig upp­gift å för­myn­da­rens och den omyn­di­ges namn och hem­vist samt för- myn­da­rens post­a­dress. 8§ inne­hål­ler för­teck­ning över omyn­digs egen­dom upp­gift å till- a gångar som på grund av gif­to­rätt, arv, tes­ta­mente eller gåva till­fal­lit den omyn­dige. eller upp­ta­ger års­räk­ning eller slut­räk­ning sådana till- gångar, om vilka upp­gift förut ej läm­nats, skall vid för­teck­ningen eller räk­ningen fogas besan­nad avskrift av bodelnings-​​ eller skif­tes­hand­ling. et tes­ta­mente eller gåvobrev, om sådant fin­nes. så ock av boupp­teck­ning, we där den ej förut ingi­vits till över­för­myn­da­ren. är hand­ling, varom nu t sagts, av vid­lyf­tig beskaf­fen­het, må avskrif­ten läm­nas alle­nast i er- mm for­der­liga delar. upp­ta­ger för­teck­ning, års­räk­ning eller slut­räk­ning vär­de­hand­lingar som ej äro ned­satta hos riks­ban­ken eller annan bank efter vad i 15 kap. --. stad­gas. skall vid för­teck­ningen eller räk­ningen fogas intyg av två per­so­ner, att vär­de­hand­ling­arna fin­nas i för­myn­da­rens för­var. inne­stå medel hos bank, skall genom bevis från ban­ken styr­kas hur myc­ket utan över­för­myn­da­rens sam­tycke. belop­pet av medel, som inne­stå som inne­står, så ock i vad mån för­be­håll gjorts, att med­len må utta­gas mr enligt mot­bok, må ock styr­kas av två per­so­ner. 9§ möter till följd av för­myn­der­ska­pets vid­lyf­tiga beskaf­fen­het eller av annan orsak hin­der att inom tid, som är för varje sär­skilt fall be- stämd, avlämna för­teck­ning, års­räk­ning eller slut­räk­ning, skall inom r samma tid anmä­lan om hind­ret göras till över­för­myn­da­ren; och utsätte ra denne ny tid, inom vil­ken för­myn­da­ren har att ingiva hand­lingen. 10§ för­sum­mar för­myn­da­ren att i rätt tid avgiva för­teck­ning. års- räk­ning eller slut­räk­ning eller anmä­lan, varom i 4§ sägs. anmäle över­för­myn­da­ren för­sum­mel­sen hos rät­ten, och äge rät­ten att genom eea nam­trrr vite till­hålla för­myn­da­ren att full­göra sitt ålig­gande. innan anmä­lan göres efter vad nyss är sagt, skall över­för­myn­da­ren, där det lämp­li­gen kan ske, erinra för­myn­da­ren om hans skyl­dig­het. 11§ då för­myn­da­rens befatt­ning upp­hör, vare för­myn­da­ren plik­tig att till mynd­lingen, om han bli­vit myn­dig, eller, om för­myn­der­ska­pet gångar som för- [ över­gått å annan, till denne oför­dröj­li­gen utgiva de till myn­da­ren för mynd­ling­ens räk­ning har om hän­der. - - du om a 2159 sfs 1974: 1038 12§ sedan av för­myn­da­ren avgi­ven slut­räk­ning bli­vit grans­kad, skall över­för­myn­da­ren till den som äger mot­taga redo­vis­ning för för­myn­da­rens för­valt­ning över­lämna, för­u­tom slut­räk­ningen. hos över­för­myn­da­ren för­va­rad för­teck­ning över den omyn­di­ges till­gångar och skul­der, så ock samt­liga de räk­ningar som avgi­vits under hela den tid omyn­dig­hets­till­stån­det varat. var för­myn­da­ren, då hans befatt­ning upp­hörde, fri från skyl­dig­het att avgiva slut­räk­ning, skola de hand­lingar, varom ovan sägs, av över­för­myn­da­ren till­stäl­las den som äger mot­taga redo­vis­ning, endast såframt denne eller den avgå­ende för­myn­da­ren fram­stäl­ler begä­ran därom eller ock över­för­myn­da­ren, på sätt i 17 kap. 4§ sägs, å sådan hand­ling gjort anteck­ning om an- märk­ning, utan att anmärk­ningen för­an­lett ansö­kan till rät­ten. hava de hand­lingar som avses i första styc­ket till­ställts ny för­myn­dare, ålig­ger det denne att inom två måna­der där­ef­ter till över­för­myn­da­ren åter­ställa hand­ling­arna. över­för­myn­da­ren skall vid hand­ling­ar­nas över­läm­nande skrift­li­gen erinra för­myn­da­ren härom. för­sum­mar för­myn­da­ren att åter­ställa hand­ling­arna, skall vad i 10 § stad­gas om påföljd av för­sum­melse, varom där sägs, äga mot­sva­rande tillämp­ning. skall åtgärd, varom i första styc­ket sägs, vid­ta­gas av överför-​​ myn­da­ren, och var­der den avgå­ende för­myn­da­rens för­valt­ning god­känd av mynd­lingen eller ny för­myn­dare, innan hand­ling­arna till- ställts honom, vare god­kän­nan­det utan ver­kan. 13§ när för­myn­da­rens befatt­ning upp­hört, skola de rörande för­myn­der­ska­pet förda räken­ska­per samt de betal­nings­be­vis och andra hand­lingar, som fin­nas för­va­rade till styr­kande av sär­skilda pos­ter i räken­ska­perna, av för­myn­da­ren hål­las för gransk­ning till­gäng­liga å tid och ort som i hän­delse av tvist bestäm­mas av över­för­myn­da­ren. sedan tiden för väc­kande av talan om ersätt­ning mot för­myn­da­ren gått till ända eller, där sådan talan väckts, målet bli­vit avgjort genom laga kraft ägande dom, skola nämnda räken­ska­per och hand­lingar utgi­vas till den som äger mot­taga redo­vis­ning för för­myn­da­rens för­valt­ning. 148 vadis5 —13§§ stad­gas om för­myn­dare skall, om för­myn­da­ren är död, äga mot­sva­rande tillämp­ning å hans dödsbo eller, där­est hans kvar­lå­ten­skap är avträdd till kon­kurs, kon­kurs­för­valt­ningen. 17 kap. om till­syn över för­myn­da­res för­valt­ning 1§ för­myn­da­rens för­valt­ning av den omyn­di­ges egen­dom skall med led­ning av ingi­ven för­teck­ning samt års- och slut­räk­ningar grans­kas av över­för­myn­da­ren. vid gransk­ningen skall sär­skilt till­ses, att omyn­digs till­gångar ha i skä­lig omfatt­ning använts till hans nytta och att till- gång­arna i övrigt äro anbragta sålunda, att erfor­der­lig trygg­het fin­nes för deras bestånd och skä­lig avkast­ning erhål­les. 2160 n tu - f 2§% över­för­myn­da­ren äge själv eller genom någon, som av honom sfs 1974: 1038 utses där­till, genomgå de av för­myn­da­ren förda räken­ska­perna ävensom de betal­nings­be­vis och andra hand­lingar som fin­nas för­va­rade till styr­kande av sär­skilda pos­ter i räken­ska­perna så ock hos för­myn­da­ren för­va­rade vär­de­hand­lingar. dessa räken­ska­per och hand­lingar skola av för­myn­da­ren hål­las till­gäng­liga å tid och ort som bestäm­mas av över­för­myn­da­ren. är för­myn­da­ren icke bosatt i det distrikt, där till­sy­nen utövas. vare över­för­myn­da­ren i det distrikt, där för­myn­da­ren bor. plik­tig att. på anmo­dan av den över­för­myn­dare som det till­kom­mer att utöva till­sy­nen, verk­ställa den gransk­ning som avses i första styc­ket. 3§ fin­ner över­för­myn­da­ren vid gransk­ningen eller eljest anled­ning till anmärk­ning mot för­myn­da­rens för­valt­ning, skall över­för­myn­da­ren bereda för­myn­da­ren till­fälle att för­klara sig. inkom­mer ej för­myn­da­ren inom före­lagd tid med för­kla­ring, eller fin­ner över­för­myn­da­ren avgi­ven för­kla­ring otill­freds­stäl­lande, vare över­för­myn­da­ren. såframt den omyn­di­ges rätt och bästa krä­ver att åtgärd mot för­myn­da­ren utan dröjs­mål vid­ta­ges av rät­ten, plik­tig att hos rät­ten göra ansö­kan därom. 4§ angå­ende verk­ställd gransk­ning skall å för­teck­ning. års­räk­ning eller slut­räk­ning teck­nas bevis. har över­för­myn­da­ren fun­nit anled­ning till anmärk­ning som icke efter ingi­ven för­kla­ring för­fal­lit, skall jäm­väl därom anteck­ning göras å hand­lingen. under­rät­telse om sådan a anteck­ning skall med­de­las för­myn­da­ren, där­vid sär­skilt skall angi­vas t huruvida anmärk­ningen för­an­lett ansö­kan till rät­ten eller ej. har, på sätt i första styc­ket sägs, anteck­ning skett om anmärk­ning. aa äge för­myn­da­ren, såframt anmärk­ningen inne­bär att ersätt-​​ trr nings­skyl­dig­het .i för­hål­lande till den omyn­dige skulle åvila för­myn­da­ren, väcka talan mot den omyn­dige om fri­het från sådan rar ersätt­nings­skyl­dig­het. 5§ äger den omyn­dige del i oskif­tat bo, skall över­för­myn­da­ren med led­ning av boupp­teck­ningen och avgivna års­upp­gif­ter tillse. alt för­myn­da­ren väl vår­dar den omyn­di­ges rätt i boet. fin­ner överför-​​ nae­men myn­da­ren anled­ning till anmärk­ning, skall vad i 3 och 4 §§ stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. 6§ den omyn­dige må, om han fyllt sex­ton år, taga del av de rr räk­ningar och andra hand­lingar rörande för­myn­der­ska­pet som för­va­ras -- hos över­för­myn­da­ren. ena­handa rätt till­kom­mer den omyn­di­ges make och när­maste frän­der. 7 $% or 23 para­gra­fen änd­rad genom denna lag. änd­ringen inne­bär att tredje styc­ket upp­hävs. . 2 para­gra­fen upp­hävd genom denna lag. 2161 136 a—sfs 1974 - sfs 1974: 1038 18 kap. om god man 1§ är för­myn­da­ren för sjuk­dom eller annan orsak ur stånd att utöva för­myn­der­ska­pet, eller var­der han enligt 20 kap. 27§ skild från utöv­ningen därav, skall god man av rät­ten för­ord­nas att i för­myn­da­rens ställe vårda den omyn­di­ges ange­lä­gen­he­ter. 28 hava för­myn­da­ren eller hans make och den omyn­dige del i oskif­tat dödsbo, skall god man av rät­ten för­ord­nas att vårda den omyn­di­ges rätt i boet vid bout­red­ningen så ock vid bodel­ning och skifte eller ingå­ende av avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo. god man skall ock för­ord­nas för den omyn­dige, om eljest å hans väg­nar rätts-​​ hand­ling skall före­ta­gas, vid vil­ken för­myn­da­ren. efter vad i 13 kap.2§ stad­gas, ej äger före­träda den omyn­dige, eller fråga upp­står om rät­te­gång mel­lan den omyn­dige och för­myn­da­ren elle; hans make eller någon som för­myn­da­ren före­trä­der. före­kom­mer i annat fall än i första styc­ket sägs ange­lä­gen­het. däri för­myn­da­ren eller hans make kan hava ett intresse stri­dande mot mynd­ling­ens. för­ordne ock rät­ten god man för den omyn­dige. om för­myn­da­ren det begär eller det eljest fin­nes lämp­ligt. 38 om någon på grund av sjuk­dom. häm­mad för­stånds­ut­veck­ling. för­sva­gat häl­so­till­stånd eller lik­nande för­hål­lande behö­ver bistånd med att bevaka sin rätt. för­valta sin egen­dom eller sörja för sin per­son. skall rät­ten, där så erfordras, för­ordna god man för honom. för­ord­nande som nu nämnts må ej givas utan sam­tycke från den för vil­ken god man skall utses. med mindre hans till­stånd med­för hin­der mot inhäm­tande av sam­tycke eller eljest sär­skilda skäl före­ligga. 48 rät­ten skall ock, när anmä­lan sker eller beho­vet eljest var­der kun­nigt, för­ordna god man: l. om vid döds­fall till nam­net känd arvinge är å okänd ort eller fjär­ran och förty ej kan bevaka sin rätt i boet och för­valta sin lott däri: 2. om vid döds­fall ej kan utrö­nas, huruvida den döde efter­läm­nat arvinge som före all­männa arvs­fon­den eller före eller jämte annan känd arvinge är berät­ti­gad till arvet, eller ock kän­ne­dom fin­nes om arvinge efter den döde men kun­skap sak­nas såväl om arving­ens namn som om hans vis­tel­se­ort, samt det på grund av sådan omstän­dig­het fordras, att okänd arvinges rätt beva­kas och hans lott i boet för­val­tas: 3. om tes­ta­ment­s­ta­gare vis­tas å okänd eller fjär­ran ort eller är okänd och hans rätt där­för behö­ver iakt­ta­gas på sätt förut om arvinge är sagt; 4. om det eljest tar­vas, att bor­to­va­ran­des räti beva­kas eller hans egen­dom för­val­tas; 5. om jäm­likt för­ord­nande i tes­ta­mente eller annan rätts­hand­ling av fram­tida hän­delse beror, vem egen­dom skall till­falla, eller egen­dom först fram­de­les skall med ägan­de­rätt till­trä­das, och det erfordras, att bli­vande äga­res rätt beva­kas eller att egen­do­men för­val­tas för hans räk­ning; eller 6. om egen­dom, enligt vad sär­skilt stad­gas, skall stäl­las under vård 2162 och för­valt­ning av god man som avses i detta kapi­tel. tar­vas god man för den som äger rätt i dödsbo, skall det hos rät­ten sfs 1974: 1038 anmä­las av den som har boet i sin vård. rätts­hand­ling, som god man före­ta­git med stöd av för­ord­nande enligt denna para­graf, gälle, ändå att den egen­dom för­ord­nan­det avsåg till­fal­ler någon som han ej var satt att före­träda. 5§ till god man skall utses en rätt­rå­dig, erfa­ren och i övrigt lämp­lig man eller kvinna. skall god man för­ord­nas att bevaka omyn­digs eller bor­to­va­ran­des rätt i dödsbo, och har den avlidne nämnt. vem han öns­kar till god man, varde denne där­till för­ord­nad, såframt han ej fin­nes olämp­lig. när omstän­dig­he­terna sådant påkalla, må flera gode män för­ord­nas. vad i ii kap. 4, 8, 9 och 10§§ö stad­gas om hin­der att vara för­myn­dare, för­myn­da­res ent­le­di­gande och skyl­dig­het att anmäla för­myn­da­res död skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om god na man eller god­man­skap. 6§ god­man­skap står under till­syn av över­för­myn­da­ren och rät­ten. meti 7§ god­man­skap varde genast inskri­vet hos den rätt som med­de­lat raao för­ord­nan­det. anteck­ning om inskriv­ningen skall ske i för- myn­der­skaps­bo­ken. vad i 12 kap. 3 och 4 §§ stad­gas om över­flytt­ning av till­sy­nen å för- myn­der­skap och om rät­tens skyl­dig­het att angiva, vil­ken överför-​​ myn­dare det till­kom­mer att utöva till­syn över för­myn­der­skap, skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om god­man­skap. över­flytt­ning av god­man­skap som avses i i eller 2 § må, om jäm­väl för­myn­der­ska­pet är eaa inskri­vet, ej ske annat än i sam­band med över­flytt­ning av förmynder-​​ ska­pet. 8§ vad i 9 och 10 samt 13 - 17 kap. stad­gas i fråga om för­myn­dare eti och omyn­digs egen­dom skall i tillämp­liga delar gälla med avse­ende å god man och egen­dom som skall för­val­tas av god man. med iakt­ta­gande dock av vad här nedan i 9 — 1! §§ före­skri­ves. 9§ god man som för­ord­nats att för­valta egen­dom vare. såframt för­valt­ningen ej avser andel i oskif­tat bo, plik­tig att, inom en månad från det inskriv­ning av god­man­ska­pet ägde rum. till över­för­myn­da­ren ingiva för­teck­ning över egen­do­men. et för­teck­ning, som avgi­ves av god man varom stad­gas i i §. skall a upp­taga den lösa egen­dom som omhän­der­ta­ges av honom. upp­hör rr god­man­ska­pet innan tid för avgi­vande av års­räk­ning eller slut­räk­ning r rörande för­myn­der­ska­pet för den omyn­dige inträf­far, må slut­räk­ning rörande god­man­ska­pet upp­taga redo­gö­relse alle­nast för de åtgär­der teete som vid­ta­gits av gode man­nen, och skall i övrigt redo­gö­relse för för- valt­ningen av den omyn­di­ges egen­dom jäm­väl under den tid. god­man­ska­pet varat, avgi­vas av för­myn­da­ren. vad i 16 kap. 3§ är cm stad­gat om för­teck­ning, som avgi­ves av för­myn­dare, skall även gälla med avse­ende å för­teck­ning, som avgi­ves av god man. har egen­dom i dödsbo, vil­ken för­val­tats av god man som avses i 4 ä. 2163 > mtt o o n mur”. tv sfs 1974: 1038 efter pre­skrip­tion av rätt att taga arv eller tes­ta­mente eller ock eljest till­fal­lit all­männa arvs­fon­den, gälle i fråga om egen­do­mens för­sälj­ning vad i lagen om all­männa arvs­fon­den är stad­gat. 10§ är behov av god man ej längre för han­den, skall han av rät­ten ent­le­di­gas. har god man för­ord­nats enligt 4§ i — 5, skall han ent­le­di­gas, så snart den, för vil­ken han för­ord­nats, begär det. då god man slut­fört sitt upp­drag, skall det av honom oför­dröj­li­gen anmä­las hos rät­ten. 11 § god man vare berät­ti­gad att efter upp­dra­gets slut­fö­rande eller, om upp­dra­get varar längre tid än ett år, årli­gen erhålla skä­ligt arvode för upp­dra­get så ock ersätt­ning för de utgif­ter som varit skä­li­gen påkal­lade för upp­dra­gets behö­riga full­gö­rande. beslut om arvode och ersätt­ning för utgif­ter fat­tas av över- för­myn­da­ren. över­för­myn­da­ren bestäm­mer dess­utom i vad mån arvode och ersätt­ning för utgif­ter skola utgå av medel som till­komma den för vil­ken den gode man­nen har för­ord­nats. arvode och ersätt­ning som ej skola beta­las enligt vad nu har sagis skola utgi­vas av kom­mu­nen. 19 kap. om över­för­myn­dare 1§ över­för­myn­dare väl­jas en för varje kom­mun. där ej annat föl­jer av vad nedan stad­gas. 285 kom­mun kan bestämma att det i stäl­let för över­för­myn­dare skall fin­nas en över­för­myn­dar­nämnd. vad som annor­stä­des än i detta kapi­tel är före­skri­vet om över­för­myn­dare skall äga mot­sva­rande tillämp­ning på sådan nämnd. 3 och 4 §§°26 58 över­för­myn­dare väl­jes av kom­mun­full­mäk­tige. för överförmyn-​​ dare väl­jes en ersät­tare. leda­mö­ter och ersät­tare i över­för­myn­dar­nämnd väl­jas av kommun-​​ full­mäk­tige till det antal full­mäk­tige bestämma. anta­let leda­mö­ter får dock ej under­stiga tre. val av leda­mö­ter och ersät­tare i över­för­myn­dar­nämnd skall vara pro­por­tio­nellt, om det begä­res av minst så många väl­jande, som mot- svara det tal, vil­ket erhål­les, om samt­liga väl­jan­des antal delas med det antal per­so­ner valet avser, ökat med 1. om för­fa­ran­det vid sådant pro- por­tio­nellt val fin­nas sär­skilda bestäm­mel­ser. sker ej val av ersät­tare i över­för­myn­dar­nämnd pro­por­tio­nellt, skall tillika bestäm­mas den ord­ning i vil­ken ersät­tarna skola inkal­las till tjänst­gö­ring. då val av över­för­myn­dare, leda­mot av över­för­myn­dar­nämnd eller ersät­tare för­rät­tats, skall det genast anmä­las till rät­ten. har val ej skett * senaste lydelse 1955:409, 2164 * para­gra­ferna upp­hävda genom denna lag. senaste lydelse av 3 § 1969:799, i behö­rig tid, skall rät­ten göra anmä­lan därom hos läns­sty­rel­sen. som sfs 1974: 1038 till­ser att valet hål­les så snart ske kan. 6 §27 78 över­för­myn­dare, leda­mot i över­för­myn­dar­nämnd och ersät­tare väl­jas för tre år, räk­nade från och med den i janu­ari året efter det, då val i hela riket av kom­mun­full­mäk­tige ägt rum. avgår sådan leda­mot i över­för­myn­dar­nämnd som har utsetts vid pro­por­tio­nellt val under den för honom bestämda tjänst­gö­rings­ti­den, inkal­las till leda­mot den ersät­tare som enligt den mel­lan ersät­tarna bestämda ord­ningen bör inträda. den ersät­tare som sålunda har inkal­lats tjänst­gör under den tid som åter­stått för den avgångne. avgår över­för­myn­dare, ersät­tare för över­för­myn­dare eller leda­mot som ej har utsetts vid pro­por­tio­nellt val, anstäl­les fyll­nads­val för den - åter­stå­ende delen av tjänst­gö­rings­ti­den. rn—n 8w8 över­för­myn­dare, leda­mot i över­för­myn­dar­nämnd och ersät­tare skola vara myn­diga svenska med­bor­gare och kyr­ko­bok­förda i kommu-​​ nen och få ej vara i kon­kurs­till­stånd. lag­fa­ren tjäns­te­man vid tings­rätt får ej vara över­för­myn­dare. leda­mot i över­för­myn­dar­nämnd eller ersät­tare inom dom­sa­gan. om ej rege­ringen för sär­skilt fall med­de­lat till­stånd där­till. ej må annan avsäga sig upp­drag att vara över­för­myn­dare. leda­mot i över­för­myn­dar­nämnd eller ersät­tare än den som under de tre senast för­flutna åren full­gjort sådant upp­drag. den som upp­nått sex­tio års ålder eller den som eljest upp­gi­ver för­hin­der, vil­ket god­kän­nes av kom­mun­full­mäk­tige. 9§ över­för­myn­dare, leda­mot i över­för­myn­dar­nämnd eller ersät­tare kan av rät­ten ent­le­di­gas. om han fin­nes icke vara lämp­lig. frsautm 10o? äro såväl över­för­myn­dare som hans ersät­tare för­hind­rade att full­göra sitt upp­drag, äge rät­ten för­ordna till­fäl­lig vika­rie. 11§ bland leda­mö­terna i över­för­myn­dar­nämnd utse kommun-​​ d full­mäk­tige en ord­fö­rande och en vice ord­fö­rande att tjänst­göra under ano­mar maa den tid för vil­ken de bli­vit valda som leda­mö­ter. äro både ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den hind­rade att inställa sig till sam­man­träde med över­för­myn­dar­nämn­den, skall nämn­den utse annan leda­mot att för till­fäl­let föra ordet. a- 12§? utan hin­der av 2§ 2 för­valt­nings­la­gen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämp­ning i samt­liga ären­den hos över­för­myn­dare taar etev eller över­för­myn­dar­nämnd. 27 para­gra­fen upp­hävd genom denna lag. 28 senaste lydelse 1969:799. 2 änd­ringen inne­bär bl.a. att första styc­ket upp­hävs. 3 änd­ringen inne­bär bl.a. att andra och tredje styc­kena upp­hävs. 2165 oren a rea kr rn esr r rl - - rt sfs 1974: 1038 13§ vid omröst­ning i över­för­myn­dar­nämnd i ärende enligt denna balk gälla i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i 16 kap. rättegångs-​​ bal­ken. om leda­mot eller före­dra­gande har skilj­ak­tig mening, skall denna anteck­nas i pro­to­koll eller annan hand­ling. i fråga om varje beslut av över­för­myn­dare eller överför-​​ myn­dar­nämnd i ärende enligt denna balk skall fin­nas hand­ling av vil­ken fram­går vem som har fat­tat beslu­tet, vem som har varit före- dra­gande samt beslu­tets dag och dess inne­håll. före­skrif­ter om i vil­ken utsträck­ning beslut skall inne­hålla de skäl som bestämt utgången fin­nas i 17 § för­valt­nings­la­gen (1971: 290). pro­to­koli hos över­för­myn­dare eller över­för­myn­dar­nämnd i annat ärende än enligt denna balk behö­ver ej upp­taga annat änet i för­teck­ning ären­det. över dem som har del­ta­git i hand­lägg­ningen samt beslut 148" om kom­mun­full­mäk­tige bestämma det, får överförmyndar-​​ nämnd upp­draga åt leda­mot, ersät­tare som har inkal­lats­väg­nar till tjänstgö-​​ avgöra ring eller tjäns­te­man hos kom­mu­nen att på nämn­dens vissa grup­per av ären­den, vil­kas beskaf­fen­het skall angi­vas i fullmäk-​​ tiges beslut. fram­ställ­ning eller ytt­rande till kom­mun­full­mäk­tige får dock ej beslu­tas annor­le­des än av nämn­den sam­fällt. fin­ner den som erhål­lit upp­drag som avses i första styc­ket, all sam­tycke, till­stånd eller för­ord­nande i visst fall ej bör med­de­las. eller anser han frå­gan tvek­sam, skall ären­det hän­skju­tas till nämn­den. beslut i ärende enligt denna balk vil­ket har fat­tats på grund av upp­drag som avses i första styc­ket behö­ver ej anmä­las inför nämn­den. 15§ i fråga om ersätt­ning till över­för­myn­dare, leda­mot i överför-​​ myn­dar­nämnd och ersät­tare äger vad som före­skri­ves i 28§ i och 2 mom. kom­mu­nal­la­gen (1953:753) om ersätt­ning till kom­mun­full­mäk­tig mot­sva­rande tillämp­ning. i stock­holms kom­mun tilläm­pas dock vad som före­skri­ves i 29§ 1 och 2 mom. kom­mu­nal­la­gen (1957:50) för stock­holm. 168? vad som före­skri­ves i kom­mu­nal­la­gen (1953:753) om nämnd som avses i 44§ andra styc­ket kom­mu­nal­la­gen gäl­ler. med de avvi­kel­ser som följa av detta kapi­tel, i fråga om över­för­myn­dar­nämnd och i tillämp­liga delar beträf­fande över­för­myn­dare. i stock­holms kom­mun tilläm­pas dock, med de avvi­kel­ser som nu angi­vits. vad som före­skri­ves i kom­mu­nal­la­gen (1957:50) för stock­holm om nämnd som avses 1 49 § andra styc­ket nämnda lag. 17§ över­för­myn­dare och över­för­myn­dar­nämnd äro skyl­diga att föra bok angå­ende de för­myn­der­skap och god­man­skap som inskri­vits och stå under deras till­syn. över ären­den rörande för­myn­der­skap, vilka ej inskri­vits, skall sär­skild för­teck­ning föras. 18§ rät­ten skall vaka över all över­för­myn­dare och överför-​​ myn­dar­nämnd full­göra sina ålig­gan­den enligt denna balk. h sce­nastc lydelse 1955:409, 2166 ? scnaste lydelse 1955:409, änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. st a 20 kap. vissa bestäm­mel­ser om rät­te­gången sfs 1974: 1038 mål och ären­den rörande äkten­skap­lig börd, adop­tion, vård­nad och under­håll 1§ talan angå­ende äkten­skap­lig börd må väc­kas vid rät­ten i den ort, där bar­net har sitt hem­vist, eller, om det avli­dit, vid den rätt som har att upp­taga tvist om arv efter bar­net. 2§ är part i mål som avses i i § underå­rig, äge för­myn­da­ren eller god man, där sådan enligt 18 kap. skall för­ord­nas, föra talan för honom. modern skall höras i målet, om det kan ske. 3 och 4 §§% 5§ laga dom­stol i ärende om anta­gande av adop­tiv­barn vare rät­ten i den ort, där adop­tan­ten har sitt hem­vist. 6§ i ärende om anta­gande av adop­tiv­barn skall rät­ten inhämtä upp­lys­ningar om bar­net och sökan­den ävensom huruvida veder­lag eller bidrag till bar­nets under­håll är givet eller utfäst. har bar­net ej fyllt ader­ton år, skall ytt­rande inhäm­tas från bar­na­vårds­nämn­den i den kom­mun där sökan­den är kyr­ko­bok­förd och från bar­na­vårds­nämn­den i den kom­mun där den som har vård­na­den om bar­net är kyr­ko­bok­förd. fader eller moder, vars sam­tycke till adop­tio­nen ej erfordras. varde ändock hörd. där det kan ske. vid adop­tion av adop­tiv­barn skall vad nu sagts i stäl­let gälla adop­tan­ten eller, om make adop­te­rat andra makens barn, envar av makarna. fin­nes sär­skild för­myn­dare, vars sam­tycke ej erfordras, skall ock han höras. 73 8§ mot rät­tens beslut i ärende om anta­gande av adop­tiv­barn må talan full­föl­jas av sökan­den eller den som skall höras i ären­det. 9§ fråga rörande vård­na­den om barn upp­ta­ges av rät­ten i den ort, där den som har vård­na­den om bar­net har sitt hem­vist. talan angå­ende under­håll till barn upp­ta­ges av rät­ten i den ort. där sva­ran­den har sitt hem­vist. sådan fråga kan väc­kas även i sam­band med mål rörande fader­ska­pet till barn utom äkten­skap. angå­ende talan om under­håll enligt 7 kap. 10§åt modern till barn utom äkten­skap skall vad angå­ende talan om under­håll till bar­net är stad­gat äga mot- sva­rande tillämp­ning. vad i första och andra styc­kena stad­gas utgör ej hin­der att upp­laga ars fråga som där avses i sam­band med äkten­skaps­mål. 10§ i mål eller ärende som angår vård­na­den äge rät­ten att för tiden aa intill dess jaga kraft ägande dom eller beslut före­lig­ger för­ordna därom efter vad som fin­nes skä­ligt. r 33 para­gra­ferna upp­hävda genom 1969:617. 2167 3 para­gra­fen upp­hävd genom 1970:840. - — ' . - sfs 1974: 1038 för­ord­nande, varomi första styc­ket sägs, må på yrkande med­de­las utan huvud­för­hand­ling. innan för­ord­nande med­de­las, skall till­fälle att yttra sig över yrkan­det bere­das mot­par­ten. har för­ord­nande med­de­lats, pröve rät­ten när målet eller ären­det avgö­res, om åtgär­den skall bestå. för­ord­nande, varom ovan sagts, gånge i verk­stäl­lig­het­las. lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rät­ten åter­kal 11§ i mål om under­håll till barn får modern, om hon har vård­na­den om bar­net, föra talan för bar­net, även om hon ej upp­nått myn­dig ålder. är sär­skild för­myn­dare för bar­net för­ord­nad, har han samma styc­ket får även rätt att föra talan för bar­net. i fall som avses i 7 kap. 2 § tredje bar­na­vårds­nämn­den föra sådan talan. var och en som kan föra talan för bar­net skall få till­fälle att yttra sig i målet. under­hålls­bi­drag må bestäm­mas till olika belopp för sär­skilda delar av under­hålls­ti­den. under­håll till barn må ej mot den under­hålls­skyl­di­ges bestri­dande bestäm­mas för tid efter det bar­net fyllt ader­ton år, innan det kan till­för­lit­li­gen bedö­mas, huruvida under­hålls­skyl­dig­het före­lig­ger där­ef­ter. 128 i mål angå­ende under­håll äge rät­ten att för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut före­lig­ger för­ordna därom efter vad som fin­nes skä­ligt. skyl­dig­het att utgiva bidrag må dock ej åläg­gas någon. med mindre san­no­lika skäl före­ligga att han är bidrags­skyl­dig. i fråga om för­ord­nande som här avses skall vad i 10§ andra och tredje styc­kena stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. 13 och 13 a §§35 14§ fin­nes ej enligt vad ovan sagts behö­rig dom­stol, upp­ta­ges målet eller ären­det av stock­holms tings­rätt. màl rörande omyn­dig­hets­för­kla­ring eller dess hävande samt ären­den angå­ende för­myn­der­skap och god­man­skap 15§ ansö­kan. att någon skall för­kla­ras omyn­dig, varde, då fråga är om den som upp­nått myn­dig ålder, upp­ta­gen av rät­ten i den ort, där den som avses med ansök­ningen har sitt hem­vist. fin­nes ej behö­rig dom­stol efter vad nu är sagt, upp­ta­ges målet av stock­holms tings­rätt. avser ansök­ningen, att underå­rig skall för­bliva omyn­dig jäm­väl efter upp­nådd myn­dig­hets­ål­der, höre målet till den rätt. där för- myn­der­ska­pet är inskri­vet, eller, om inskriv­ning icke ägt rum, till den rätt, där inskriv­ning skall ske. ansö­kan om hävande av omyn­dig­hets­för­kla­ring upp­ta­ges av den rätt, där för­myn­der­ska­pet för den omyn­dige är inskri­vet. 16§ ansö­kan om omyn­dig­hets­för­kla­ring må göras, för­u­tom av den som avses med ansök­ningen, jäm­väl av hans make och när­maste 2168 3 para­gra­ferna upp­hävda genom 1969:617. ert a aa v frän­der så ock av över­för­myn­da­ren samt i fall, varom i 10 kap.2 § sägs. sfs 1974: 1038 av för­myn­da­ren. omyn­dig­hets­för­kla­rings hävande må sökas av den omyn­dige själv, hans för­myn­dare eller över­för­myn­da­ren. 17§ har ansö­kan om omyn­dig­hets­för­kla­ring gjorts av den, om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, eller har denne eljest med­gi­vit, att omyn­dig­hets­för­kla­ring må med­de­las, äge rät­ten utan huvud-​​ för­hand­ling ome­del­bart före­taga målet till avgö­rande. i annat fall än som avses i första styc­ket skall rät­ten utfärda före- läg­gande för den, om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, utt svara i målet. angå­ende sådant före­läg­gande gälle vad om stäm­ning är stad­gat. om den. vars för­sät­tande i omyn­dig­het har satts i fråga, uppen-​​ bar­li­gen ej för­står vad saken gäl­le­rel­ler skulle lida all­var­lig skada av att få del av ansök­ningen om omyn­dig­hets­för­kla­ring, skall rät­ten för­ordna god man varom i 18 kap. sägs att i målet före­träda honom och bevaka hans rätt. i fråga om ersätt­ning till sådan god man äga bestäm­mel­serna i 19 § andra styc­ket om ersätt­ning till biträde mot­sva­rande tillämp­ning. 18§ ansö­kan av den som för­salts i omyn­dig­het att bliva för­kla­rad myn­dig må, om dern fin­nes uppen­bart ogrun­dad, utan huvud-​​ för­hand­ling ome­del­bart avslås. har ansö­kan om hävande av omyn­dig­hets­för­kla­ring gjorts eller till­styrkts av såväl för­myn­da­ren som över­för­myn­da­ren, må målet ock utan huvud­för­hand­ling ome­del­bart före­ta­gas till avgö­rande, såvida för­myn­da­rens eller över­för­myn­da­rens instäl­lelse ej fin­nes vara behöv­lig för målets utred­ning. i annat fall än som avses i första styc­ket skall rät­ten utfärda före- läg­gande för den som ansök­ningen avser, för­myn­da­ren och överför-​​ myn­da­ren att svara i målet, allt i den mån de ej gjort eller till­styrkt ansök­ningen. angå­ende sådant före­läg­gande gälle vad om stäm­ning är stad­gat. 19§3 har ansö­kan gjorts, att någon skall för­kla­ras omyn­dig och före­lig­ger ej fall som avses i 17 § tredje styc­ket, för­ordne rät­ten biträde att bevaka hans rätt i målet, om det ej är uppen­bart att biträde ej erfordras. begär den som för­satts i omyn­dig­het att för­kla­ras åter myn­dig, skall ock rät­te­gångs­bi­träde för­ord­nas, om det ej är uppen­bart att biträde ej erfordras. för­ord­nats till rät­te­gångs­bi­träde åtnjute av all­män­na­me­del den som efter rät­tens pröv­ning skä­lig ersätt­ning för arbete, tids­spil­lan och utlägg som upp­dra­get krävt. ersätt­ningen skall stanna på stats­ver­ket, såframt ej mot­par­ten till den, för vil­ken rät­te­gångs­bi­träde för­ord­nats, fin­nes böra åläg­gas att gott­göra stats­ver­ket kost­na­den. 20§ kani mål om omyn­dig­hets­för­kla­ring dom ej ome­del­bart givas, äge rät­ten, såframt dröjs­mål uppen­bar­li­gen skulle med­föra fara för den, om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, eller för hans 36 senaste lydelse 1973:120. 2169 3 > + f -. "rm”- a sfs 1974: 1038 egen­dom, för­ordna, att han skall vara omyn­dig under tiden intill dess målet av rät­ten avgö­res. för­ord­nande, varom nu är sagt, må med­de­las utan huvud­för­hand­ling. innan för­ord­nande med­de­las efter vad i första styc­ket sägs, skall, om det kan ske utan märk­lig tids­ut­dräkt, till­fälle bere­das den. om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, att yttra sig. för­ord­nan­det kan när som helst av rät­ten åter­kal­las. 218 ej må någon för­kla­ras omyn­dig eller den som för­satts i omyn­dig­het för­kla­ras myn­dig, med mindre läka­rin­tyg angå­ende hans sin­ne­still­stånd bli­vit före­tett. när­mare bestäm­mel­ser om sådant intyg med­de­las av rege­ringen. 22§ har den som för­kla­rats omyn­dig bli­vit för­kla­rad§ är behö­rig att åter myn­dig, må talan mot domen full­föl­jas av envar, som enligt 16 föra talan om hans för­sät­tande i omyn­dig­hel, så ock av för­myn­da­ren, 23§ om dom, vari­ge­nom någon för­kla­rats omyn­dig. så ock om för­ord­nande som avses i 20 § skall oför­dröj­li­gen genom rät­tens försorg kun­gö­relse infö­ras i all­männa tid­ning­arna. har dom, vari­ge­nom någon för­kla­rats omyn­dig. bli­vit i högre rätt änd­rad genom dom som vun­nit laga kraft, eller har den som för­kla­rats omyn­dig för­kla­rats åter myn­dig genom laga kraft ägande dom, eller har för­ord­nande som avses i 20 § åter­kal­lats eller i högre rätt upp­hävts. skall kun­gö­relse därom ske efter vad i första styc­ket sägs. 248 fråga om för­ord­nande av för­myn­dare för underå­rig upp­ta­ges av den rätt, där för­myn­der­ska­pet är inskri­vet, eller. om inskriv­ning av för- myn­der­ska­pet icke ägt rum, av den rätt, där inskriv­ning skall ske. då någon som upp­nått myn­dig ålder för­kla­ras omyn­dig. skall för­myn­dare för­ord­nas ay den rätt, där ansök­ningen om omyndig-​​ hets­för­kla­ring gjor­des. erfordras ny för­myn­dare, skall sådan för­ord­nas av den rätt, där för­myn­der­ska­pet är inskri­vet. fråga om ent­le­di­gande av för­myn­dare upp­ta­ges av den rätt, där för­myn­der­ska­pet är inskri­vet eller skall inskri­vas. 24 a § i ärende om för­ord­nande av för­myn­dare skall rät­ten bereda över­för­myn­da­ren till­fälle att lämna för­slag på per­son som är lämp­lig för upp­dra­get. 25§ ej må någon för­ord­nas till för­myn­dare eller ent­le­di­gas från sådan befatt­ning, med mindre han erhål­lit till­fälle att yttra sig i ären­det. 26§ kan i ärende angå­ende för­myn­da­res för­ord­nande slut­ligt beslut ej ome­del­bart givas, äge rät­ten, såframt ome­del­bar vård erfordras om en omyn­di­ges ange­lä­gen­he­ter, för­ordna för­myn­dare för tiden intill dess ären­det av rät­ten avgö­res. har j mål om omyn­dig­hets­för­kla­ring rät­ten, på sätt i 20§ stad­gas, 2170 med­de­lat beslut, att den, om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, skall vara omyn­dig under tiden intill dess målet avgö­res, skall rät­ten i sfs 1974: 1038 där angi­ven ord­ning med avse­ende å nämnda tid för­ordna för­myn­dare för honom. 278 upp­kom­mer fråga om för­myn­da­res ent­le­di­gande av orsak, varom i ii kap. 9§ sägs. och kan slut­ligt beslut ej ome­del­bart givas. äge rät­ten, såframt dröjs­mål skulle med­föra fara för den omyn­di­ges rätt och bästa. för­ordna om för­myn­da­rens skil­jande från utöv­ningen av för­myn­der­ska­pet under tiden intill cess ären­det av rät­ten avgö­res. innan beslut fat­tas om för­myn­da­rens skil­jande från utöv­ningen av för­myn­der­ska­pet, skall, om det utan märk­lig tids­ut­dräkt kan ske. till­fälle bere­das för­myn­da­ren att yttra sig. 28§37 ansö­kan om för­myn­da­res för­ord­nande eller ent­le­di­gande eller om annan rät­tens åtgärd med avse­ende å för­myn­der­skap må. såframt fråga ej är om ärende, varom i 9 kap. 2 a § stad­gas. göras. för­u­tom av över­för­myn­da­ren och för­myn­dare, av den omyn­dige själv. om han fyllt sex­ton år, så ock av hans make och när­maste frän­der. för­myn­dare. som gjort sig skyl­dig till för­sum­melse i vård­na­den om underå­rig. må ent­le­di­gas jäm­väl på ansö­kan av all­män åkla­gare eller barnavårds-​​ nämnd. frå­gor som avses i denna para­graf skall ock rät­ten. när anled­ning är där­till, upp­taga utan att sär­skild ansö­kan bli­vit gjord. i ärende som avses i första styc­ket skall rät­ten, när det rör omyn­dig som fyllt sex­ton år, bereda denne till­fälle att yttra sig. om det kan ske. mot rät­tens beslut i ärende. varom i första styc­ket sägs. må talan full­föl­jas, för­u­tom av den som beslu­tet sär­skilt rörer. av envar som äger göra ansö­kan efter vad nyss är sagt. mot beslut, vari­ge­nom det före­lagts för­myn­dare att vid vite full­göra visst ålig­gande, må talan full­föl­jas alle­nast i sam­band med kla­gan över rät­tens beslut om utdö­mande av vitet. 29§ över­för­myn­da­rens till­stånd till åtgärd beträf­fande omyn­digs egen­dom må sökas alle­nast av för­myn­da­ren. mot över­för­myn­da­rens beslut med avse­ende å sådant till­stånd så ock mot över­för­myn­da­rens för­ord­nande, att för­be­håll, varom i 15 kap. 9 § andra styc­ket sägs. ej skall gälla, må talan föras alle­nast av för­myn­da­ren den samt,omyn­dige såframt ären­det angår omhän­der­ta­gande av egen­dom. varö­ver äger råda, eller åter­kal­lelse av för­myn­da­rens eller över­för­myn­da­rens till­stånd för omyn­dig att driva näring, av den omyn­dige själv. om han fyllt sex­ton år. mot över­för­myn­da­rens beslut i fall, varom i 13 kap. 8§ tredje styc­ket sägs, må talan ej föras. 30§ fråga om för­ord­nande eller ent­le­di­gande av god man som avses i 18 kap. i eller 2 § skall upp­ta­gas av den rätt, där för­myn­der­ska­pet för den omyn­dige är inskri­vet eller skall inskri­vas. skall för­myn­der­ska­pet ej vara inskri­vet, avgö­res frå­gan om behö­rig dom­stol med mot­sva­rande tillämp­ning av 12 kap. i § andra styc­ket. 37 senaste lydelse 1973:802. 2171 r tk sfs 1974: 1038 upp­kom­mer vid utred­ning av dödsbo fråga om för­ord­nande av god nder boet lyder, skall man enligt god man18 kap. 4 §, eljest för­ord­nas höre ären­det enligt­till­nämnda lag­rum den rätt, varu eller ock enligt 3 § samma kapi­tel, ankomme det på rät­ten i den ort, där den, för vil­ken sig. god man för­ord­nas, erfordras ny god man eller har egen­dom eller upp­stårel­jest fråga om ent­le­di­gande av god behov av god man yppat man, upp­la­ges ären­det av den rätt, där god­man­ska­pet är inskri­vet. 31§ vad i 25 — 27§§ stad­gas beträf­fande för­myn­dare skall i tillämp­liga delar gälla i fråga om god man. skall 328 i vad­tillämp­liga i 28 och 29 §§ delar stad­gas om för­myn­dare och gälla jäm­väl beträf­fande god för­myn­der­skap man och god­man­skap, och skall vad där sägs om omyn­dig, hans make och när­maste frän­der, då fråga är om god­man­skap, varom i rord­nats, samt 18 kap. 3 eller 4 § för­mä­les, hava avse­ende å den, för vil­ken god man fö den­nes make och när­maste frän­der. då fråga är om god­man­skap för omyn­dig. skall i ärende som avses i 28§ även för­myn­da­ren som avses äga iden18 behö­rig­het, varom där sägs: dock äge för­myn­da­ren i fall kap. 2 § första styc­ket ej föra talan mot rät­tens beslut. 33 § talan mot över­för­myn­da­rens beslut i ärende enligt denna balk föres skrift­li­gen hos rät­ten inom två vec­kor från den dag kla­gan­den erhöll del av beslu­tet. 34§ i mål eller ärende, däri över­för­myn­da­ren fört talan. äger rät­ten, när skäl äro där­till, vid målets eller ären­dets avgö­rande tiller­känna över­för­myn­da­ren ersätt­ning av all­männa medel för det arbete han ned­lagt å målets eller ären­dets utfö­rande ävensom för nödiga das av överför-​​ utgif­ter, myn­da­rens mot­part eller stanna å stats­ver­ket. rät­ten pröve ock, huruvida ersätt­ningen skall åter­gäl över­för­myn­da­ren äge i mål eller ärende, däri han för talan. anlita ombud. 35§ beslut eller dom, som i mål eller ärende enligt denna balk med­de­las av över­för­myn­da­ren eller rät­ten, skall lända til] efter­rät­telse utan hin­der av att talan där­e­mot föres, utom såvilt angår dom, som inne­fat­tar hävande av omyn­dig­hets­för­kla­ring, eller rät­tens avgö­rande, o häves eller vari­ge­nom avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat b för­myn­dare eiler god man dömes till utgi­vande av för­sut­tet vite. gemen­samma bestäm­mel­ser 36§ i mål om äkten­skap­lig börd, vård­nad, umgäng­es­rätt, om före­skri­ves under­håll och omyn­dig­hets­för­kla­ring eller dess hävande äger vad s i 15 kap. 29 och 30 §§ gif­ter­måls­bal­ken mot­sva­rande tillämp­ning. fm— 2172 38 senaste lydelse 1955:409. 37§% vis­tas den, mot vil­ken talan enligt denna balk rik­tas, på okänd sfs 1974: 1038 ort, skall hans rätt i saken beva­kas av god man som sägs i 18 kap. det­samma gäl­ler, om han vis­tas på känd ort utom riket men stäm­ningen eller andra hand­lingar i målet ej kunna del­ges honom eller han under­lå­ter att ställa ombud för sig och sär­skilda skäl före­ligga att för­ordna god man. gode man­nen skall sam­råda med part för vil­ken han för­ord­nats i den mån det kan ske. ] fråga om ersätt­ning till god man som avses i första styc­ket skall gälla vad i 20 kap. 19§ stad­gas angå­ende ersätt­ning ål rätte-​​ gångs­bi­träde. vad i rät­te­gångs­bal­ken är stad­gat om hämt­ning av part skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å den, som i annan egen­skap än vittne eller sak­kun­nig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk. då fråga är om omyn­dig­hets­för­kla­ring, bör iakt­ta­gas att förord-​​ nande om skyl­dig­het att inställa sig per­son­li­gen ej gives beträf­fande den som avses med ansök­ningen, såframt det fin­nes att instäl­lel­sen skulle för honom kunna med­föra men eller fara. 38 ww i fråga om mål eller ärende, vari all­män åkla­gare, barnavårds-​​ nämnd eller över­för­myn­dare äger föra talan, skall vad i 20 § lagen om infö­rande av nya rät­te­gångs­bal­ken är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. första styc­ket gäl­ler ej mål om under­håll till barn utom äkten­skap. 39§ i mål eller ärende som avses i denna balk äge rät­ten, när del fin­nes lämp­ligt, för­ordna att för­hand­ling skall ske inom stängda dör­rar. 40§ mot beslut som av under­rätt med­de­lats under rät­te­gången i fråga, som avses i 10, 12, 20, 26, 27 eller 31 $. skall talan föras sär­skilt. 41§ över hov­rät­tens beslut i fråga som avses i 40§ må kla­gan ej föras. samma lag vare med avse­ende å ärende som först hand­lagts av över­för­myn­da­ren. 21 kap. om verk­stäl­lig­het av dom eller beslut rörande vård­nad m.m. verk­stäl­lig­het av dom eller beslut 1§ verk­stäl­lig­het av vad all­män dom­stol i dom eller beslut bestämt om vård­nad eller umgäng­es­rätt eller om över­läm­nande av barn sökes hos läns­rät­ten. har domen eller beslu­tet icke vun­nit laga kraft och är ej sär­skilt med­gi­vet att verk­stäl­lig­het ändå får ske, får läns­rät­ten icke vid­taga åtgärd enligt 2 eller 3 §. 2§ innan läns­rät­ten för­ord­nar om verk­stäl­lig­het, äger den upp­draga åt leda­mot eller sup­ple­ant i bar­na­vårds­nämn­den eller tjäns­te­man inom bar­na­vår­den att verka för att den som har hand om bar­net fri­vil­ligt 3 senaste lydelse 1973:945. 40 senaste lydelse 1973:802. 2173 sfs 1974: 1038 skall full­göra vad som ålig­ger honom. sådant upp­drag får även läm­nas åt annan lämp­lig per­son. den som fått upp­drag enligt första styc­ket skall inom tid som läns- rät­ten bestäm­mer lämna denna en redo­gö­relse för de åtgär­der som vid­ta­gits och vad som förek­omr­rit vid upp­dra­gets utfö­rande. tiden får ej utan syn­ner­liga skäl sät­tas läng, ' än två vec­kor. 3§ för­ord­nar läns­rät­ten om verk­stäl­lig­het, äger den före­lägga vite eller, om det anses nöd­vän­digt, besluta att bar­net skall häm­tas genom polis­myn­dig­hets försorg. läns­rät­ten kan även i sam­band med för­ord­nan­det lämna upp­drag enligt 2§. om sådant ej före­kom­mit tidi­gare. om sär­skilda skäl före­ligga, får läns­rät­ten för att under­lätta bar­nets över­flytt­ning före­skriva, att bar­net till­fäl­ligt skall omhän­der­ta­gas på lämp­ligt sätt. läns­rät­ten äger utdöma före­lagt vite. 4§ har bar­net fyllt fem­ton år, får verk­stäl­lig­het icke ske mot dess vilja, utan att läns­rät­ten fin­ner det nöd­vän­digt av hän­syn till bar­nets bästa. det­samma gäl­ler, om bar­net ännu ej fyllt fem­ton år men nått sådan mog­nad alt dess vilja bör beak­tas på mot­sva­rande sätt. 5§ är det uppen­bart att för­hål­lan­dena änd­rats väsent­ligt sedan all­män dom­stols dom eller beslut med­de­la­des, kan läns­rät­ten vägra verk­stäl­lig­het. om det av hän­syn till bar­nets bästa är påkal­lat ait fråga om änd­ring beträf­fande våd­nad eller umgäng­es­rätt prö­vas av all­män dom­stol. sådan fråga upp­ta­ges av all­män dom­stol på ansö­kan av den som varil part i ären­det hos läns­rät­ten eller av bar­na­vårdsi.imnd. läns­rät­ten får även i annat fall vägra verk­stäl­lig­het, om risk. som ej är ringa. före­lig­ger för skada på bar­nets kropps­liga eller själs­liga hälsa, över­flvtt­ning av barn i andra fall 6§ även om dom eller beslut som avses i § ej före­lig­ger. äger den som har vård­na­den atı, när bar­net vis­tas hos annan. påkalla läns­rät­tens àtgärd för att bar­net skall över­flyt­tas till honom. före­ligga sär­skilda skäl att fråga om änd­ring beträf­fande vård­na­den prö­vas av all­män dom­stol, kan läns­rät­ten vägra att vid­taga den sökta åtgär­den. i övrigt äga 2 —5 §§ tillämp­ning. 7§ bestäm­mel­serna i 6 § äga mot­sva­rande tillämp­ning, när för­äld­rar eller adop­tiv­för­äld­rar gemen­samt ha vård­na­den och en av dem utan beak­tans­värt skäl egen­mäk­tigt bort­fört eller kvar­hål­ler bar­net samt den andre begär rät­telse. gemen­samma bestäm­mel­ser 8$ hämt­ning och annan åtgärd beträf­fande bar­net skall utfö­ras på ett för bar­net så skon­samt säll som möj­ligt. 2174 vid hämt­ning skola leda­mot eller sup­ple­ant i bar­na­vårds­nämnd eller tjäns­te­man inom bar­na­vår­den och, om möj­ligt, läkare när­vara. om sfs 1974: 1038 bar­net på grund av sjuk­dom ej bör flyt­tas eller annat sär­skilt hin­der möter, skall hämt­ningen upp­skju­tas. 9§ före­lig­ger i ärende som avses i detta kapi­tel fara att bar­net föres ur lan­det eller är ären­det av annan anled­ning bråds­kande, kan läns- rät­ten ome­del­bart för­ordna, att bar­net skall omhän­der­ta­gas på sält läns­rät­ten fin­ner lämp­ligt. kan beslut enligt första styc­ket ej avvak­tas, får polis­myn­dig­het vid­taga sådan ome­del­bar åtgärd som kan ske utan skada för bar­net. när sådan åtgärd vid­ta­ges, skola om möj­ligt leda­mot eller sup­ple­ant i bar­na­vårds­nämn­den eller tjäns­te­man inom bar­na­vår­den och läkare när­vara. åtgär­den skall genast anmä­las till läns­rät­ten, som utan dröjs­mål prö­var om den skall bestå. 10§ i ärende enligt detta kapi­tel kan läns­rät­ten för­ordna, att bar­net skall under­sö­kas av läkare. i kal­lelse till läkar­un­der­sök­ning äger läns­rät­ten före­lägga vite. läns­rät­ten äger utdöma före­lagt vite. 11§ beträf­fande parts skyl­dig­het att ersätta mot­parts kost­na­der i ärende enligt detta kapi­tel äga utsök­nings­la­gens bestäm­mel­ser om kost­na­der i utsök­nings­mål hos över­ex­e­ku­tor mot­sva­rande tillämp­ning. kost­nad för utfö­rande av upp­drag enligt 2§ första styc­ket andra punk­ten, hämt­ning eller omhän­der­ta­gande av barn och läkarunder-​​ sök­ning beta­las av all­männa medel. fråga om ersätt­ning för sådan kost­nad prö­vas av läns­rät­ten. 12§ beslut enligt detta kapi­tel som ej avser utdö­mande av vite eller ersätt­ning för parts kost­nad län­der ome­del­bart till efter­rät­telse, om ej annat för­ord­nas. 13§ beslut enligt detta kapi­tel angå­ende över­flytt­ning utgör ej hin­der att den där­vid avgjorda frå­gan prö­vas på nytt. när änd­rade för­hål­lan­den eller annat sär­skilt skäl för­an­le­der det. 14 §! denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1976. äldre bestäm­mel­ser i fråga om arvode och annan ersätt­ning till för­myn­dare och gode män gäl­ler dock fort­fa­rande, om upp­dra­get som för­myn­dare respek­tive god man upp­hört före den 1 yndig­för­kla­rats janu­ari 1976. före den 1 janu­ari 1976 åter skall någon som om för­kla­ras myn­dig, gäl­ler bestäm­mel­sen i 20 kap. 21 § om före­te­ende av läka­rin­tyg endast om grun­den för omyn­dig­hets­för­kla­ringen varil 41 para­gra­fen upp­hävd genom denna lag. 2175 sfs 1974: 1038 sin­nes­sjuk­dom, sin­nes­slö­het eller annan rubb­ning av själs-​​ verk­sam­he­ten. val av över­för­myn­dare och leda­mö­ter i över­för­myn­dar­nämnd samt ersät­tare för dessa skall med tillämp­ning av denna lag äga rum första gången före utgången av år 1975. valet skall avse tiden intill utgången av år 1976. i fråga om de över­för­myn­dare och leda­mö­ter i överför-​​ myn­dar­nämnd samt ersät­tare för dessa som valts enligt äldre bestäm-​​ mel­ser upp­hör löpande tjänst­gö­rings­ti­der vid utgången av år 1975. carl gustaf carl lid­bom (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 1974: 1039 lag utkom från tryc­ket om änd­ring i ärv­da­bal­ken; den 23 dec. 1974 utfär­dad den 20 decem­ber 1974. kungl. maj:t för­ord­nar med riks­da­gen! i fråga om ärv­da­bal­ken dels att 19 kap. 14 och 15 §§ samt 20 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i bal­ken skall infö­ras en ny para­graf, 19 kap. 14 a §, av nedan angivna lydelse. 19 kap. 148 till döds­boet hörande pen­ning­me­del, som göras rän­te­bä­rande genom insätt­ning i bank, skola insät­tas i boets namn. döds­bo­ets egen­dom må ej hel­ler eljest sam­man­blan­das med vad boutrednings-​​ man­nen eller annan till­hör. vär­de­hand­lingar skola ned­sät­tas i öppet för­var i bank, om det sam­man­lagda vär­det över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande två gånger gäl­lande bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. utö­ver vad av 18 kap. 5§ för­an­le­des må egen­dom ej för­skotts­vis utgi­vas till delä­gare, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är bero­ende av utred­ningen. 14 a § före den ] april varje år skall bout­red­nings­man­nen avge redo­vis­ning för medels­för­valt­ningen under före­gå­ende kalen­derår, i redo­vis­ningen skola upp­ta­gas saldo vid årets bör­jan och slut samt in- och utbe­tal­ningar under året. ha medel inne­stått i bank eller annan in- rätt­ning skall vid redo­vis­ningen fogas bevis om insätt­ningar och uttag under året samt behåll­ning vid årets slut. när vär­de­hand­lingar ned­satts i bank skall vid redo­vis­ningen fogas bevis av mot­sva­rande inne­håll. års­re­do­vis­ning skall till­stäl­las minst en delä­gare i boet. övriga delä­gare samt rät­ten skola sam­ti­digt under­rät­tas om vem som till­ställts redo­vis­ningen. döds­bo­de­lä­gare som icke har till­ställts redo­vis­ningen 2176 1 prop. 1974: 142, lu 38, rskr 404.