SFS 1987:790

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1987:790 ulkom från tryc­ket den 9 juli 1987 lag om änd­ring i för­äld­ra­bal­ken; utfär­dad den 11 juni 198 7. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om för­äld­ra­bal­ken^, dels att 3 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 14 kap. 7 §, 15 kap. 12 §, 16 kap. 8 § samt 20 kap. 1 § skall ha föl­jande ly delse, dels att det i 14 kap. skall föras in en ny para­graf, 6 a §, av föl­jande lydelse. 3 kap. 1 § vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna för­kla­ring enligt 1 kap. 2 § första styc­ket att han icke är fader till bar­net, skall han väcka talan härom mot b arnet eller, om bar­net har avli­dit, dess arvingar. är man­nen död och har han inte var­ak­tigt sam­man­bott med bar­net och inte hel­ler efter bar­nets födelse erkänt bar­net som sitt, har den avlid­nes maka och var och en som jämte eller näst efter bar­net är berät­ti­gad till arv efter man­nen rätt att väcka talan om att man­nen ej är fader till bar­net. efter­läm­nar den avlidne för­u­tom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärv­da­bal­ken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna för­ut­sätt­ningar. rätt att väcka talan före­lig­ger ej, om vid man­nens död mer än ett år har för­flu­tit från det att talan, som grun­dats på att man­nen är fader till bar­net, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har för­flu­tit sedan anspråk på samma grund fram­ställts mot man­nens dödsbo. 2 § vill barn vinn a för­kla­ring enligt 1 kap . 2 § första styc­ket att viss man inte är dess fader, skall bar­net väcka talan härom mot man­nen eller, om han är död, hans arvingar. efter­läm­nar man­nen för­u­tom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärv­daba lken, skall talan, såvitt angår dessa, rik­tas mot den eller dem som har den bästa arvs­rät­ten efter man­nen när talan väcks. 6 kap. 20 § i mål eller ären­den om vård­nad eller umgänge får rät­ten, för tiden till d ess att frå­gan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vun­nit laga kraft, b esluta om vård­nad eller umgänge efter vad rät­ten fin­ner skä­ligt. beslut enligt fö rsta styc­ket får med­de­las utan huvud­för­hand­ling. innan beslu­tet med­de­las skall mot­par­ten få till­fälle att yttra sig i frå­gan. rät­ten kan inhämta upp­lys­ningar från soci­al­nämn­den i frå­gan. har rät­ten medde lat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ären det avgörs. 1900 ' prop. 1986/87:86, lu 26. rskr. 247. ^ bal­kan omtryckt 198 3: 485. ¬ . ;v6tt beslut enligt denna para­graf får verks täl­las på samma sätt som en sfs 1987: 790 t' döin som har vun­nit laga kraft. beslu­tet får dock när som helst änd­ras av v rät­ten. 7 kap. 15 § i må l om under­håll till barn får rät­ten, för tiden till dess att frå­gan har avgjort s genom en dom eller ett beslut som har vun­nit laga kraft, besluta om under­hål­let efter vad som är skä­ligt. skyl­dig­het att utge bidrag får dock åläg­gas någon en dast om det finns san­no­lika skäl för att bidrags skyl­dig­het före­lig­ger. har fråga om under­håll väckts i sam­ban d med mål om fast­stäl­lande av fader­skap till barn, får beslut om skyl­dig­het att utge bidrag inte med­de­las, om flera män är instämda i målet. beslut enligt första styc­ket kan med­de­las utan huvud­för­hand­ling. innan beslu­tet med­de­las, skall mot­par­ten få till­fälle a tt yttra sig i fr ågan. har rät­ten med­de­lat ett beslut, skall den ompröva det när målet avgörs. ett beslut enligt denna para­graf får verk­stäl­las på samma sätt som en dom som har vun­nit laga kraft. beslu­tet får dock när som helst änd­ras av rät­ten. 14 kap. 6 a § en för­myn­dare får för den omyn­di­ges räk­ning avstå från arv på det sätt som anges i 3 kap. 9 § ärv­da­bal­ken, om över­för­myn­da­ren sam­tyc­ker till åtgär­den. 7 § inhäm­tas ej över­för­myn­da­rens sam­tycke, då detta enligt 2, 3, 5, 6 eller 6 a § bort ske, skall vad för sådant fall är stad­gat beträf­fande för­valt ning av omyn­digs egen­dom äga mot­sva­rande tillämp­ning. 15 kap. 12 § för­vär­var omyn­dig vär­de­hand­ling som avses i 8 §, eller äger omyn dig eljest att av anna n utfå sådan vär­de­hand­ling, må den som skall utgiva hand­lingen full­göra sin för­plik­tels e genom att i den omyn­di­ges namn ned sätta hand­lingen i öppet för­var hos bank, såvida ej den omyn­dige äger att själv för­val ta hand­lingen. för­plik­telse att utgiva pen­ning­be­lopp må ock full­gö­ras hos bank, ändå att den ej grun­das å ned­satt vär­de­hand­ling; och skola med­len av ban­ken insät­tas för den omyn­di­ges räk­ning enligt vad om betal­ning, som upp­bä­res å ned­satt vär­de­hand­ling, är sär­skilt stad­gat. äger omyn­dig att av dödsbo utfå vär­de­hand­ling eller pen­ningar på grund av bodeln ing, arv eller tes­ta­mente, vare bout­red­nings­man eller testa mentsex­e­kutör plik­tig att, såframt ej vär­det är ringa eller över­för­myn­da­ren eljest med­gi­ver undan­tag, ned­sätta vär­de­hand­lingen eller inbe­tala med­len hos bank enligt vad i första styc­ket stad­gas. vad nu sagts om skyl­dig­het att inbe­tala pen­ning­me­del hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket dri­ver för­säk­rings­rö­relse, skall utgiva för­säk­rings­be­lopp, som till­kom­mer omyn­dig, och fråga ej är om för­säk­rings­be­lopp, som den omyn­dige äger att själv för­valta. i fråga om pen­sion, liv­ränta eller annan på grund av för­säk ring utgå­ende peri­o­disk för­mån gäl­ler att inbe­tal­ning hos bank skall ske i 1901 ¬ sfs 1987:790 den mån för­må­nen för kalen­derår över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande två gånger det bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring soi­iii' gäl­ler för det året. i a ndra fall än som avses i andr a styc­ket äge över­för­myn­da­ren genom med­de­lande till den som skall utgiva vär­de­handli ng eller pen­ningar för­ord na, att ned­sätt­ning eller inbe­tal­ning skall ske hos bank. den som ned­sät­ter vär­de­hand­ling eller inbe­ta­lar pen­ningar hos bank enligt vad i denna para­graf är stad­gat vare plik­tig att oför­dröj­li­gen under rätta för­myn­da­ren därom. 16 kap. 8 § inne­hål­ler för­teck­ning över omyn­digs egen­dom upp­gift å till­gångar som på grund av bodel­ning, arv, tes­ta­mente eller gåva till­fal­lit den omyndi ge, eller upp­ta­ger års­räk­ning eller slut­räk­ning sådana till­gångar, om vi lka upp­gift förut ej läm­nats, skall vid för­teck­ningen eller räk­ningen fogas besan­nad avskrift av bodelnings-​​ eller skif­tes­hand­ling, tes­ta­mente eller gåvobrev, om sådant fin­nes, så ock av boupp­teck­ning, där den ej förut ingi­vits till över­för­myn­da­ren. är hand­ling, varom nu sagts, av vid­lyf­tig beskaf­fen­het, må avskrif­ten läm­nas alle­nast i erfor­der­liga delar. upp­ta­ger för­teck­ning, års­räk­ning eller slut­räk­ning vär­de­hand­lingar som ej äro ned­satta hos riks­ban­ken eller annan bank efter vad i 15 kap. s tad­gas, skall vid för­teck­ningen eller räk­ningen fogas intyg av två per­so­ner, att vär­de­hand­ling­arna fin­nas i för­myn­da­rens för­var. inne­stå medel hos bank, skall genom bevis från ban­ken styr­kas hur myc­ket som inne­står, så ock i vad mån för­be­håll gjorts att med­len må utta­gas utan över­för­myn­da­rens sam­tycke. 20 kap. 1 § i mål om faders kap, vård­nad, umgänge, under­håll och omyn­dig­hets för­kla­ring eller dess hävande tilläm­pas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbal-​​ ken. 1. denna lag t räder i kraft den 1 janu­ari 1988. 2. har man­nen avli­dit före ikraft­trä­dan­det, skall 3 kap. 1 och 2 §§ i deras äldre lydelse fort­fa­rande tilläm­pas. 3. har talan väckts före ikraft­trä­dan­det, skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 § i deras äldre lydelse fort­fa­rande tilläm­pas. på rege­ring­ens väg­nar sten wick­bom anders eriks­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 1902 ¬