SFS 1949:381

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

ätt­nings­sim­lika, 1949 nr 381-​386, m ^7 utkom från tryc­ket den 80 juni 1949. ( / • ts' lub t i nr 381. för­äld­ra­li­alk; given stock­holms slott den 10 juni 19 k9. vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra v e t e r 1 i g t: att vi, med riks­da­gens fun­nit gott för­ordna, att i sve­ri­ges ril­tes lag skall, efter gif­ter­måls­bal­ken och före ärv­da­bal­ken, infö­ras en ny balk, benämnd för­äld­ra­balk, av föl­jande lydelse. 1 kap. om bar­nets börd. 1 §• barn, som födes under äkten­skap eller å sådan tid efter dess upp­lös­ning att det kan vara avlat dess­förin­nan, bar äkten­skap­lig börd (hatn i äkten ­ skap), såvida ej, i den ord­ning som sägs i 2 kap., för­kla­ras att bar­net icke bar sådan börd, 2 §. fader­ska­pet till barn som ej bar äkten­skap­lig börd (barn utom äkten ­ skap) fast­stäl­les genom dom eller erkän­nande enligt vad i 3 kap. stad­gas. 3 §. barn utom äkten­skap erhål­ler äkten­skap­lig börd, om för­äld­rarna ingå äkten­skap med varandra. 4 §. barn utom äkten­skap, som avlats i tro­lov­ning eller vars för­äld­rar efter avlel­sen ingått tro­lov­ning med varandra, är tro­lov­nings­barn. ^ voro för­äld­rarna vid tro­lov­ningen så besläk­tade, att äkten­skap dem emel- lan måste återgå, eller var endera gift med annan, skall bar­net ändock anses såsom tro­lov­nings­barn, om för­äld­rarna eller en av dem var i god tro. é 2 kap. om talan angå­onde äkten­skap­lig börd. 1 §. vill man­nen vinna för­kla­ring, att barn som avses i 1 kap. 1 § icke bar äkten­skap­lig börd, skall ban väcka talan mot bar­net eller, om bar­net avli­dit, dess arvingar inom tre år från det ban fick kun­skap om bar­nets födelse. har man­nen ej var­ak­tigt sam­man­bott med bar­net, vare ban dock ej för­lus­tig sin talan för­rän ett år för­flu­tit från det att talan, som grun­dats på att bar ­ net har äkten­skap­lig börd, bli­vit väckt mot man­nen ocb ban erhål­lit del därav. ^ eiks­da­goqb bkri­velse 1949: 325. 203 —i9002k. svensk för­fatt­nings­sam­ling 19^i9, nr 381 —386. r- ■ ¬ )r ] n it ll ■•> t 1 i' 'u; .t r 1 { i 730 1949. nr 381. talan enligt första styc­ket må ej äga nim, om man­nen, sedan han fått kun­skap om att modern haft sam­lag med annan under tid, då bar­net kan , vara avlat, efter bar­nets födelse erkänt bar­net såsom sitt. 2 §. oänid tända tar­nel okänd är man­nen död, och bar han var­ken för­sut­tit tid till talan enligt 1 § eller efter bar­nets födelse erkänt bar­net såsom sitt, må envar, som jämte eller näst efter bar­net är berät­ti­gad till arv efter honom, väcka sådan talan inom ett år från det ban erhål­lit kän­ne­dom om bar­nets födelse och om man­nens död. har man­nen ej var­ak­tigt sam­man­bott med bar­net, vare arvinge dock ej för­lus­tig sin talan för­rän ett år för­flu­tit från det att anspråk, som grun ­ dats på att bar­net har äkten­skap­lig börd, fram­ställts mot döds­boet. efter-​​r läm­nar den avlidne, jämte maka, såsom när­maste arvingar skyl­de­män som^ avses i 2 kap. 1 § lagen om arv, äge envar av dem sådan rätt. er tade c sr ■ : er 3 §. vill bam som avses i 1 kap. 1 § vinna för­kla­ring, att det icke bar äkten-​​ skap­lig börd, äge bar­net väcka talan därom mot man­nen eller, om ban är^ död, hans arvingar. efter­läm­nar man­nen, jämte maka, såsom när­maste ar-v vingar skyl­de­män som avses i 2 kap. 1 § lagen om arv, skall talan rik­tas mot ; dem, som då talan väc­kes äro när­mast till arv. 4 §. talan som avses i 1 —3 §§ må ej bifal­las, med mindre det är utrett, att modem haft sam­lag med annan än man­nen och det måste anta­gas att bar ­ net avlats vid sam­la­get, eller ock, på grund av bar­nets arv­san­lag eller an ­ nan sär­skild omstän­dig­het, det eljest itan hål­las för visst, att man­nen ej är bar­nets fader. är bar­net avlat före äkten­ska­pet eller under det makarna efter dom­stols beslut eller eljest på grund av sönd­ring levde åtskilda, må dock talan bifal­las, såvida det ej göres san­no­likt att male­arna haft sam­lag med varandra å tid, då bar­net kan vara avlat. sar åpte d c d iaso r elffl sjä m 3 kap. om fast­stäl­lande av fader­ska­pet till bam utom äkten­skap. 1 §. 'r .1)£jt iiid­ta­lan om fader­skap till barn utom äkten­skap väc­kes mot man­nen eller, f om ban är död, hans arvingar som i 2 kap. 3 § sägs. .. talan må väc­kas redan före bar­nets födelse men må icke dess­förin­nan slut­li­gen prö­vas. 2 §. stil ith var­der utrett, att man­nen haft sam­lag med modern å tid, då bar­net kan/ jp vara avlat, skall ban anses såsom fader, om det ej är osan­no­likt att bar­net r | . avlats vid sam­la­get. 3 §. vad i 1 § stad­gas om talan angå­ende fast­stäl­lande av fader­skap skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å talan om bar­nets för­kla­rande för trolovnings-​​ barn. 4 §. har man­nen inför präst som för kyr­ko­böc­kerna i den för­sam­ling, där bar­net är kyr­ko­bok­fört, eller i till­kal­lat vitt­nes när­varo inför lands­fi­skal eller nota­rius pub­licus, eller i hand­ling, som bevitt­nats av två per­so­ner och sjinl ill ttfåsl, fiir ■> f ¬ 9. nr 381. 731 hl!!lill; i, 11^:ah lii­itj iwv kqj, «l[a isiip 'w god­känts av bar­na­värds­man­nen eller, om sådan ej fin­nes, av bar­na­vårds ­ nämn­den, erkänt sig vara fader till bar­net, och bar erkän­nan­det på ena ­ handa sätt vits­or­dats av modern, vare det gäl­lande, där ej visas att han ej är bar­nets fader. är modern död, eller är hon sin­nes­sjuk, sin­nes­slö eller å okänd ort, skall erkän­nan­det för att bliva gäl­lande i nu stad­gad ord­ning god­kän­nas av bar­nets för­myn­dare eller av bar­net själv, om det är myn­digt. erkän­nes på sätt nu sagts, att för­äld­rarna vid bar­nets avlelse voro trolo-​​ vade eller att de efter avlel­sen ingått tro­lov­ning med varandra, vare ock det erkän­nan­det gäl­lande, om det ej visas vara orik­tigt. erkän­nande må göras jäm­väl före bar­nets födelse. 4 kap. om adop­tion. 1 §. tahi man eller kvinna, som fyllt tju­gu­fem år, må med rät­tens till­stånd antaga ii2i*i i # adop­tiv­barn. lifei; till adop­tiv­barn kan anta­gas jäm­väl adop­tan­tens barn utom äkten­skap. har bar­nets moder upp­nått myn­dig ålder, må hon gemen­samt med make adop­tera bar­net, ändå att hon ej fyllt tju­gu­fem år. ittfä; !?&! eli •1# 1 [ ■0:, 10 c$0^^ i ,0 ■ 2 §. den som är för­kla­rad omyn­dig må ej antaga adop­tiv­barn, med mindre han vill adop­tera eget barn utom äkten­skap eller adop­tera gemen­samt med myn ­ dig make samt för­myn­da­ren sam­tyc­ker till adop­tio­nen. 3 §. makar må ej adop­tera annor­le­des än gemen­samt. dock må ena maken en ­ sam antaga adop­tiv­barn, där den andre vis­tas å okänd ort eller är sin­nes ­ sjuk eller sin­nes­slö, ävensom eljest med den andres sam­tycke adop­tera den ­nes barn i äkten­skap eller adop­tiv­barn eller ock eget barn utom veten­skap. 4 §. andra än makar må ej gemen­samt antaga adop­tiv­barn. ej hel­ler må adop­tiv­barn i adop­tan­tens livs­tid ånyo adop­te­ras av annan än den­nes make. 5 §. utan eget sam­tycke må den som fyllt tolv år ej adop­te­ras. den som ej fyllt tju­gu­ett år må ej adop­te­ras utan för­äld­rar­nas sam­tycke. är endera sin­nes­sjuk, sin­nes­slö, utan del i vård­na­den eller å okänd ort, vare hans sam­tycke ej erfor­der­ligt. är sådant fall för han­den beträf­fande båda för­äld­rarna, skall i stäl­let för­myn­da­rens sam­tycke inhäm­tas. den som är för­kla­rad omyn­dig må ej adop­te­ras utan för­myn­da­rens sam­ tycke. 6 §. rät­ten skall pröva, huruvida adop­tio­nen lämp­li­gen må äga rum. ej må till­stånd givas, med mindre adop­tio­nen fin­nes lända till gagn för bar­net samt sökan­den upp­fost­rat bar­net eller vill upp­fostra det eller eljest sär­skild anled­ning är till adop­tio­nen. ansök­ningen må ej bifal­las, om å någon­dera sidan veder­lag är givet eller utfäst, ej hel­ler om bidrag till bar­nets under­håll är avta­lat, med mindre frå­ ga är om bidrag med visst belopp en gång för alla och belop­pet inbe­talts till r t ¬ 732 — 1949. nr 381. bar­na­vård­pämn­den i den för­sam­ling, där adop­tan­ten är kyr­ko­bol­c­förd, eller till nämn­den utfär­dats för­bin­delse å belop­pet, vil­ken bli­vit av sökan­den och nämn­den god­känd. för belopp, som inbe­talts till nämn­den, skall genom dess försorg hos riks­för­säk­rings­an­stal­ten eller svenskt för­säk­rings­bo­lag in ­ köpas en efter under­hålls­skyl­dig­he­ten läm­pad liv­ränta åt bar­net, där ej en ­ ligt avta­let hin­der möter eller nämn­den fin­ner att belop­pet må på annat lämp­ligt sätt använ­das för bar­nets under­håll. avtal om veder­lag eller under­håll, som bort för­an­leda avslag å ansök­ning ­ en där­est avta­let varit för rät­ten kun­nigt, vare, även om ansök­ningen bifal-​​ les, utan ver­kan. b ätt (ö fom i 7 §.bar­nets rätts­liga ställ­ning till för­äld­rarna röner ej annan inver­kan avf adop­tio­nen än som föl­jer av vad i 6 och 7 kap. sägs om vård­nad och under-​​ i håll eller eljest i lag sär­skilt stad­gas. 8 §. fin­nes adop­tiv­bar­net lida av sin­nes­slö­het, annat svårt själs­ligt eller ^ kropps­ligt lyte eller svår­ar­tad sjuk­dom, som kan anta­gas här­röra från tiden( före adop­tio­nen, utan att adop­tan­ten då ägde vet­skap därom, varde adop- tiv­för­hål­lan­det hävt, såframt ansö­kan göres av adop­tan­ten inom fem år från adop­tio­nen. 9 §. i adop­tiv­för­hål­lan­det varde efter ansö­kan av adop­tiv­bar­net hävt, om adop ­ tan­ten grovt för­gått sig mot bar­net eller i märk­lig mån för­sum­mar sina ; plik­ter mot det eller för ett last­bart eller brotts­ligt liv samt förty bar­nets bästa pål­cal­lar att för­hål­lan­det upp­hör, så ock om dess upp­hö­rande eljest är av väsent­lig bety­delse för bar­net. ■ b ärio såsom farf mn, biden mia irl liniel iiåi '’ji iiiop t®cl ■/' fe har adop­tiv­bar­net grovt för­gått sig mot adop­tan­ten eller hans när­maste, eller för adop­tiv­bar­net ett last­bart eller brotts­ligt liv, äge adop­tan­ten vinna adop­tiv­för­hål­lan­dets hävande. 10 §. adop­tiv­för­hål­lan­det varde ock, sedan bar­net fyllt tju­gu­ett år, efter an ­ sökan hävt, såframt adop­tan­ten och adop­tiv­bar­net äro ense därom. den som är för­kla­rad omyn­dig skall hava för­myn­da­rens sam­tycke till över­enskom ­ mel­sen. 11 §• ( hava makar adop­tiv­barn, må adop­tiv­för­hål­lan­det ej hävas annat än be- ; jaid i® åiss träf­fande bägge makarna. f hävande må ske enligt 8 §, oak­tat ena maken ägde sådan vet­skap som i p där sägs, samt enligt 9 §, ändå att den omstän­dig­het som åbe­ro­pas till grund i för hävan­det gäl­ler blott ena mal­cen; och må, där ansö­kan enligt 8 eller 9 sltall göras av adop­tan­ten, hävande äga rum på ansö­kan av .alle­nast ena ma-r ken, om syn­ner­liga skäl äro där­till, dock ej i fall som avses i 8 § på ansö­kan av make, som ägde sådan vet­skap som där sägs. 12 §. i mll­lli häves adop­tiv­för­hål­lan­det, upp­höre all ver­kan av adop­tio­nen, såvitt ej annat sär­skilt stad­gas. 'iati, ¬ piq' ipau nui­iii * é kitj" ijl(i',;, !liiib:<| pit' ■ 3 fel' ^.gli ee's fe b aniei altsc 9. nr 381. — 733 5 kap. om ibaru­ets namn. 1 §. barn i äkten­skap erhål­ler faderns släkt­namn. barn som, sedan det fyllt ader­ton år, erhål­ler äkten­skap­lig börd genom att för­äld­rarna ingå äkten­skap med varandra, behål­ler dock det släkt­namn som dess­förin­nan till­kom bar­net, såvida icke bar­net själv annorlunda be ­ stäm­mer. 2 §. barn utom äkten­skap erhål­ler moderns släkt­namn. är modern gift, eller är bon från­skild hustru, erhål­ler bar­net det släkt­namn som till­kom henne såsom ogift. fadern så ock, där modern är gift, hen­nes make må giva bar­net sitt släkt ­ namn. till sådan änd­ring av namn erfordras sam­tycke av den som har vård ­ naden om bar­net, där detta är under tju­gu­ett år, och av bar­net själv, om det fyllt ader­ton år. är bar­net tro­lov­nings­barn, äge den som har vård­na­den om bar­net eller bar­net själv, om det fyllt tju­gu­ett år, bestämma, att det skall bära faderns släkt­namn. har bar­net fyllt ader­ton år, må ej den som har vård­na­den träffa sådan bestäm­melse utan bar­nets sam­tycke. 3 §. adop­tiv­barn erhål­ler adop­tan­tens släkt­namn, där ej rät­ten tillå­ter att bar­net behål­ler sitt namn eller bär båda till­hopa. häves adop­tiv­för­hål­lan­det, för­lo­rar bar­net det genom adop­tio­nen för­vär ­ vade nam­net, såvida icke rät­ten tillå­ter att det behål­les. 6 kap. om a^ård­na­den. 1 §. tiibi ^ barn i äkten­skap står under för­äld­rar­nas vård­nad enligt vad nedan sägs i till dess det fyllt tju­gu­ett år eller ingått äkten­skap. ,'é 2 §. äii­itö' för­äld­rarna äro plik­tiga att sörja för bar­nets per­son och att giva det sorg- fäl­lig upp­fost­ran. de skola tillse, att bar­net erhål­ler uppe­hälle och utbild-​​ ning efter vad med hän­syn till för­äld­rar­nas vill­kor och de till­gångar bar­net 513?^ kan äga ävensom bar­nets anlag må fin­nas till­bör­ligt. 3 §. för­äl­darna have upp­sikt över bar­net samt äge för bar­nets till­rättavi ­ sande använda de upp­fost­rings­me­del som med hän­syn till dess ålder och öv ­ riga omstän­dig­he­ter må anses lämp­liga. 4 §. barn, som fyllt ader­ton år, må själv taga tjänst eller annat arbete. hava för­äld­rarna dess­förin­nan låtit bar­net taga tjänst eller annat arbete, varige ­ nom bar­net bli­vit i stånd att för­sörja sig, äge bar­net, sedan det fyllt sex­ton år, själv upp­säga avta­let ävensom sluta avtal om annat arbete av lik­nan ­ de art. ilé'- v v. ¬ i 1 i • i ■ ■if'* it : t:! ( *, ! ' ( •• < i-' i i", ■ i ; 'i : t; ■j;'' ii-ii 734 1949. nr 381. avtal, som bar­net slu­tit efter vad i första styc­ket sägs, äge för­äld­rarna häva, om det må anses erfor­der­ligt med hän­syn till bar­nets upp­fost­ran eller väl­färd; tage dock, om bar­net fyllt ader­ton år, rät­tens sam­tycke. har avta­let hävts, äge bar­net ej där­ef­ter själv sluta arbets­av­tal. i fråga om ver­kan av avtal, som bar­net slu­tit utan erfor­der­ligt sam­tycke, stad­gas i 9 kap. 5 §. är en av för­äld­rarna i följd av från­varo, sjuk­dom eller annan orsak hind ­ rad att del­taga i heslut rörande vård­na­den, vil­ket icke utan olä­gen­het kan upp­skju­tas, utövas bestäm­man­de­rät­ten av den andre. denne må dock icke ensam fatta beslut av ingri­pande bety­delse för bar­nets fram­tid, med mindre bar­nets bästa uppen­bar­li­gen krä­ver det. vji idelt! jlläffl iuerl loie 6 §. bw : häda ,laga ( .mäi­iip ' ér gör en av för­äld­rarna sig skyl­dig till grovt miss­bruk eller till grov för ­ sum­melse vid vård­na­dens utö­vande, eller är han hem­fal­len åt miss­bruk av rus­gi­vande medel, eller för han ett last­bart liv, eller är han till följd av från ­ varo, sjuk­dom eller annan orsak för längre tid för­hind­rad att del­taga i vård ­ naden, äge rät­ten på ansö­kan av den andre eller bar­na­vårds­man eller på an ­ mälan av all­män åkla­gare eller bar­na­vårds­nämnd för­ordna, att vård­na­den skall till­komma alle­nast den andre. inträf­far sådant fall i fråga om bägge för­äld­rarna, äge rät­ten över­flytta vård­na­den å sär­skilt för­ord­nad för­myn ­ dare. v 0 7 §. éå dare, lensb iiap. rit­len fcåd leva för­äld­rarna på grund av sönd­ring åtskilda, har rät­ten på ansö­kan av endera att för­ordna, vil­ken av dem skall hava vård­na­den om bar­nen eller, om ej alla bar­nen böra stå under den enes vård­nad, huru de skola för­de­las mel­lan för­äld­rarna. äro för­äld­rarna ense, give rät­ten sitt beslut i över­ens ­ stäm­melse med vad de önska, såframt det ej är uppen­bart stri­dande mot bar ­ nens bästa; åsäm­jas de ej, bestämme rät­ten efter vad med hän­syn främst till bar­nens bästa fin­nes skä­ligt. bär endera huvud­sak­li­gen skul­den till sam­man ­ lev­na­dens hävande, och äro de lika skic­kade att hava vård­na­den om bar­nen, vare den andre när­mast där­till. fin­nes med hän­syn till bar­nens bästa uppen ­ bart, att ing­en­dera av för­äld­rarna bör utöva vård­na­den, skall denna anför ­ tros åt sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare. dömes till åter­gång av för­äld­rar­nas äkten­skap eller till hemskill­nad eller äkten­skaps­skill­nad mel­lan dem, med­dele rät­ten tillika för­ord­nande angåen ­ de vård­na­den om bar­nen; och skall där­vid vad i första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 7 qfe c 1 8 §. dör en av för­äld­rarna, till­kom­mer vård­na­den den andre. äro hägge för­äld ­ rarna döda, utövas vård­na­den av för­myn­da­ren. ! fäde ( iiii ; 'ilstd il 9 §. har vård­na­den enligt 7 § tiller­känts den ene av för­äld­rarna, och inträf ­ far i fråga om honom fall, varom i 6 § sägs, eller dör han, för­ordne rät­ten den andre att utöva vård­na­den, såvida ej denna med hän­syn till bar­nets bästa fin­nes böra anför­tros åt sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare. ‘ 'ki ' mnb 3tsj 10 §. fader eller moder, som är skild från vård­na­den, må ej beta­gas till­fälle till umgänge med bar­net, med mindre sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­leda där ­ till. nöjes han ej med vad som härom bestäm­mes av den som har vårdna ­ den, skilje rät­ten dem emel­lan. '3jc but v b ! ..i • r ? ¬ hl ■ isal­jii,. liibhw liiit ::jeh . nr 381. 11 §. 735 i ö', ilp­si­tib feib: ä åu ’]!!,)" il a ib iijfe vård­na­den ora adop­tiv­barn till­kom­mer adop­tan­ten; och skall vad förut i detta kapi­tel stad­gas om för­äld­rar och barn i äkten­skap äga mot­sva­rande tillämp­ning å adop­tan­ten och adop­tiv­bar­net. är någon adop­te­rad av makar eller har ena maken adop­te­rat den andres harn, vare där­vid så ansett som vore bar­net deras gemen­samma. 12 §. barn utom äkten­skap står under moderns vård­nad till dess det fyllt tju­gu­ett år eller ingått äkten­skap. äro för­äld­rarna ense, att fadern skall träda i moderns ställe, varde han, på anmä­lan, av rät­ten för­ord­nad att över ­ taga vård­na­den om bar­net, om han är lämp­lig där­till. fin­nes modern ej vara lämp­lig att utöva vård­na­den, eller dör hon, skall rät­ten på ansö­kan av fadern eller bar­na­vårds­man­nen eller på anmä­lan av all­män åkla­gare eller barna ­ vårds­nämnd över­flytta vård­na­den å fadern eller sär­skilt för­ord­nad för­myn ­ dare. vad i 2 —4 och 10 §§ stad­gas med avse­ende å vård­nad om barn i äk ­ ten­skap skall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande barn utom äkten ­ skap. 13 §. utan hin­der av vad rät­ten beslu­tit i fråga som avses i detta kapi­tel äge rät­ten annorlunda för­ordna därom, när väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den på ­ kalla det. s3>:*2 iitiab åfer iti­iis iji­cii ffliis ralii iji­lis ('0: 'il0 ' /ar# é 0 ,0 7 kap. om^under­håuss­liyl­dig­het. 1 §.för­äld­rarna vare skyl­diga att vid­kän­nas kost­na­den för bar­nets uppe­hälle och utbild­ning, om ej bar­net har egna till­gångar. under­hålls­skyl­dig­he­ten upp­hör ej innan bar­net erhål­lit den utbild­ning som med hän­syn till för­äld­rar­nas vill­kor och bar­nets anlag må fin­nas till­ bör­lig och ej i något fall för­rän bar­net fyllt sex­ton år. 2 §.i kost­na­den för bar­nets under­håll tage envar av för­äld­rarna del efter sin för­måga. fader eller moder, som ej har vård­na­den om bar­net, skall betala under ­ hålls­bi­drag. till­kom­mer vård­na­den om barn i bestå­ende äkten­skap en ­ dast den ene av för­äld­rarna och leva de ej efter dom­stols beslut eller eljest på grund av sönd­ring åtskilda, gälle dock vad i 5 kap. gif­ter­måls­bal­ken stad­gas. 3 §. är bar­net, sedan dess rätt till under­håll enligt 1 § upp­hört, i följd av sjuk ­ dom eller annan dylik orsak ur stånd att själv för­sörja sig, vare för­äld­rarna i mån av för­måga skyl­diga att giva har­net skä­ligt under­håll. ena­handa under­hålls­skyl­dig­het åligge bar­net emot fader eller moder, som av sjuk­dom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv för­sörja sig. 4 §. har make under sin vård­nad barn i tidi­gare gifte eller utom äkten­skap, vare andra maken jämte honom skyl­dig att efter sin för­måga bidraga till bar­nets under­håll, så länge äkten­ska­pet består. vad nu sagts med­för ej änd­ring i den under­hålls­skyl­dig­het som må åligga den andre av bar­nets för­äld­rar. i , , ' ¬ 736 1949. nr 381. — 5 §. t adop­tant och adop­tiv­barn have samma plikt att under­hålla varandra som för­äld­rar och barn. är adop­tan­ten gift, have hans make den under­hålls­skyl ­ dig­het mot adop­tiv­bar­net som ålig­ger make mot andra makens barn. bar­nets för­äld­rar vare ej skyl­diga att bidraga till dess under­håll, där ej adop­tan­ten samt, om han är gift, hans make bliva ur stånd att full­göra sin under­hålls­skyl­dig­het. 6 §. betal­ning av under­hålls­bi­drag skall erläg­gas i för­skott för kalen­der­må­nad, om ej på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter annorlunda bestäm­mes av rät­ ten eller genom avtal som i 7 § andra styc­ket sägs. för­skotts­be­tal­ning utö­ver vad nu sagts med­för ej befri­else från att gälda under­hålls­bi­drag för den tid sådan betal­ning avser. 7 §. avtal angå­ende full­gö­rande för fram­ti­den av under­hålls­skyl­dig­het som ovan sägs utgöre ej hin­der för den under­hålls­be­rät­ti­gade att göra gäl­lande rätt till högre under­hålls­bi­drag. gäl­ler avta­let under­håll enligt 1 § till barn utom äkten­skap, vare det dock bin­dande för den under­hålls­be­rät­ti­gade, om avta­let slu­tits genom skrift­lig, av två per­so­ner bevitt­nad hand­ling och god­känts av bar­na­vårds­man­nen eller, om sådan ej fin­nes, av bar­na­vårds­nämn­den. har modern vård­na­den om bar ­ net, äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej upp­nått myn­dig ålder. inne­fat­tar avta­let åta­gande att tili bar­nets under­håll utgiva visst belopp en gång för alla, erfordras städse god­kän­nande av bar­na­vårds­nämn­den. belopp som sist sagts skall beta­las till nämn­den, och varde med belop­pet så för­fa­ret som i 4 kap. 6 § sägs med avse­ende å där nämnt engångs­be­lopp. avtal angå­ende under­håll till barn må slu­tas jäm­väl före bar­nets födelse. 8 §. utan hin­der av vad genom dom eller genom avtal, som enligt 7 § är bin ­ dande jäm­väl för den under­hålls­be­rät­ti­gade, bli­vit bestämt om under­hålls ­ bidrag äger rät­ten annorlunda för­ordna därom, när väsent­li­gen änd­rade för­hål­lan­den påkalla det. under samma för­ut­sätt­ning må ock avtal om un ­ der­hålls­bi­drag, som enligt 7 § icke är bin­dande för den under­hålls­be­rätti ­ gade, på talan av den under­hålls­skyl­dige jäm­kas av rät­ten. är under­håll som avses i 1 § fast­ställt att utgå till dess bar­net nått viss ålder, vare det ej hin­der att göra gäl­lande rätt till bidrag för tid där­ef­ter, ändå att fall ej är för han­den som nyss är sagt. talan som avses i första styc­ket må ej föras i fråga om avtal, vari­ge­nom under­hålls­skyl­dig, i den ord­ning som stad­gas i 7 § andra styc­ket, åta­git sig att till full­gö­rande av under­hålls­skyl­dig­het som där avses utgiva visst belopp en gång för alla. 9 §. är avtal, som makar med avse­ende å före­stå­ende åter­gång av äkten­skap, hemskill­nad eller äkten­skaps­skill­nad slu­tit om under­håll till barn, uppen ­ bart obil­ligt för ena maken, må avta­let, om det ej ingåtts under hemskill­nad, på hans talan av rät­ten jäm­kas. i fråga om tid, inom vil­ken sådant klan­der skall väc­kas, äge vad i 11 kap. 29 § andra punl­c­ten gif­ter­måls­bal­ken stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning. ar 10 §. fader till barn utom äkten­skap vare skyl­dig, att efter vad med hän­syn till hans och moderns vill­kor må anses skä­ligt, bidraga till hen­nes under-​​ båli u de av i nader ler ani eller k /ådern ån nn ned­kon dör les­tami underh yad ävenso ii/ensi som enli lom­nier för ule­rad! tis åile li-​doni iar­fids ö lör de ctihll oc -■ ntml s ■ fenate ' cbfffl, élaav lefa­lii' i'b ka l-iu lu’ r jäionde 1'ildörd ¬ . nr 381. 737 håll under sex vec­kor före och sex vec­kor efter ned­koms­ten. vid beräk­nan ­ de av detta under­hålls­bi­drag skall hän­syn tagas jäm­väl till de sär­skilda kost ­ nader som orsa­kas av för­loss­ningen. med­för havan­de­skap eller amning el­ ler annan vård om bar­net avse­värt hin­der i moderns för­värvs­verk­sam­het, eller ådra­ger hon sig sjuk­dom genom havan­de­ska­pet eller ned­koms­ten, må fadern kunna för­plik­tas att bidraga till hen­nes under­håll under längre tid än nu sagts, dock högst under fyra måna­der före och nio måna­der efter ned­koms­ten.dör fadern, äge modern rätt att av behåll­ningen i boet, innan arvs- och tes­ta­ment­slot­ter utgå, erhålla det belopp som erfordras till full­gö­rande av under­hålls­skyl­dig­he­ten emot henne för tiden efter döds­fal­let. , vad i 7 § första styc­ket, andra styc­ket första punk­ten samt tredje styc­ket ▼ ävensom 8 § är stad­gat om avtal eller dom rörande under­håll till barn utom äkten­skap skall äga mot­sva­rande tillämp­ning med avse­ende å under­håll, som enligt vad i första och andra styc­ket av före­va­rande para­graf sägs till- l4u; kom­mer modern. uq filj ;fflh nfc aslir' jll­tue :ki!} klä etsltö !a ii'is ta) (öl illiei dcjé al 8 kap. om banaa­värds­man. 1 §. för barn i äkten­skap skall bar­na­vårds­man för­ord­nas, såframt för­äld­rar ­ na leva åtskilda på grund av sönd­ring eller efter vun­nen hemskill­nad eller deras äkten­skap är upp­löst samt antingen den av för­äld­rarna vil­ken vård ­ naden om bar­net tiller­känts gör fram­ställ­ning om sådant för­ord­nande eller bar­na­vårds­nämn­den av sär­skild anled­ning fin­ner det erfor­der­ligt. vad nu sagts för det fall att för­äld­rarna leva åtskilda eller deras äkten­skap är upp ­ löst skall ock gälla, där jäm­likt 6 kap. 6 § rät­ten för­ord­nat, att vård­na­den om bar­net skall till­komma alle­nast den ene av för­äld­rarna. har make vid dom­stol fram­ställt yrkande, att vård­na­den måtte tiller­kän ­ nas honom, skall, efter fram­ställ­ning av endera par­ten eller där bar­na­vårds ­ nämn­den av sär­skild anled­ning fin­ner det erfor­der­ligt, bar­na­vårds­man för ­ ord­nas för tiden intill dess vård­nads­frå­gan slut­ligt avgjorts. 2 §. är barn adop­te­rat av makar eller har ena maken adop­te­rat den andres barn, skall vad i 1 § stad­gas om bar­na­vårds­man för barn i äkten­skap äga mot­sva­rande tillämp­ning. 3 §. ial­kiä' 0 fllldö/ för barn utom äkten­skap skall bar­na­vårds­man städse för­ord­nas. 4 §. bar­na­vårds­man för­ord­nas av bar­na­vårds­nämn­den i den för­sam­ling, där ^ den som har vård­na­den om bar­net är kyr­ko­bok­förd, eller, om han ej är i riket kyr­ko­bok­förd, där han vis­tas. till bar­na­vårds­man skall för­ord­nas där­till lämp­lig man eller kvinna. 5 §. kvinna, som är havande med barn utom äkten­skap, bör i god tid före den vän­tade ned­koms­ten anmäla sitt till­stånd för leda­mot av bar­na­vårds ­ nämn­den i den för­sam­ling, där hon vis­tas, eller annan, som av nämn­den erhål­lit upp­drag att mot­taga dylika anmäl­ningar. den, till vil­ken anmäl ­ ningen gjorts, skall genast under­rätta nämn­den därom. är kvin­nan kyrko ­ bok­förd i annan för­sam­ling, har nämn­den att om anmäl­ningen genast un- * 204 —m02^. svens/c för­fa­ti­nings­sam­ling mo, nr 381 —386. 1', c- ¬ 738 — 1949. nr 381. — der­rätta bar­na­vårds­nämn­den där­stä­des. det ålig­ger kvin­nans för­äld­rar, ar­ bets­gi­vare oob andra i lik­nande ställ­ning att erinra benne om ange­lä­gen ­ heten därav att anmä­lan som nu sagts blir gjord. så snart anmä­lan inkom­mit eller nämn­den erhål­lit kän­ne­dom, att barn utom äkten­skap bli­vit fött, skall för­ord­nande för bar­na­vårds­man utfär­das. 6 §. bar­na­vårds­man­nen har att bistå den som har vård­na­den om bar­net med råd och upp­lys­ningar samt tillse, att bar­nets rätt och bästa behö­ri­gen tillva ­ rata­gas. sär­skilt ålig­ger det honom att sörja för att bar­nets börd fast­stäl­les, när det är fött utom äkten­skap, samt för att under­håll till­för­säk­ras bar­net så ock att biträda med indriv­ning och till­han­da­hål­lande av under­hållsbi ­ drag och, när skäl äro där­till, göra anmä­lan om för­ord­nande av för­myn­dare för bar­net. bar­na­vårds­man vare berät­ti­gad att erhålla biträde av polism5mdighet för under­hålls­skyl­digs efter­fors­kande eller hörande och för verk­stäl­lande av del­giv­ningar. om bar­na­vårds­mans rätt att föra talan stad­gas i 20 kap. den råda ö föl­jer a' nom gäl om 6 kap. 7 §. upp­dra­get att vara bar­na­vårds­man upp­hör, när bar­net fyl­ler ader­ton år. om sär­skild anled­ning där­till före­lig­ger, må nämn­den för­länga upp­dra­get, dock ej längre än till dess bar­net fyllt tju­gu­ett år. fin­nes behov av bar­na­vårds­man ej längre före­ligga, äge bar­na­vårds­nämn ­ den för­ordna, att upp­dra­get skall upp­höra. under del htt ocli­tad form dom, var m till ikl) öt 8 §. bar­na­vårds­man­nens verk­sam­het står under till­syn av bar­na­vårds­nämn ­ den, som, när anled­ning där­till före­lig­ger, äger ent­le­diga honom från upp ­ dra­get och för­ordna annan i hans ställe. fin­ner bar­na­vårds­nämn­den med hän­syn till bar­nets eller för­äld­rar­nas vis ­ tel­se­ort till­sy­nen böra över­flyt­tas å annan bar­na­vårds­nämnd, med­dele be ­ slut därom och give det oför­dröj­li­gen till­känna för såväl den andra barna ­ vårds­nämn­den som bar­na­vårds­man­nen. seip kall ii) ino­ist fikas mo ’j crtrfånnji tii­sa­mii iitijsd fe 9 §. i den ord­ning som gäl­ler i fråga om bevil­jande av medel för bar­na­vårds ­ nämnds verk­sam­het må heslu­tas anstäl­lande genom bar­na­vårds­nämn­den av erfor­der­ligt antal per­so­ner att, efter nämn­dens för varje sär­skilt fall med­de­lade upp­drag, tjänst­göra såsom bar­na­vårds­män så ock anvi­sas medel för ersätt­ning åt bar­na­vårds­män. férm srsfj j ]j 10 §. över bar­na­vårds­nämnds beslut i fråga som avses i detta kapi­tel må kla­gan föras genom besvär hos läns­sty­rel­sen inom en månad från det kla­gan­den er­ höll del av beslu­tet. talan mot läns­sty­rel­sens beslut föres hos konungen genom besvär i den ord­ning som är bestämd för över­kla­gande av för­val­tande myn­dig­he­ters och ämbets­verks beslut. bar­na­vårds­nämn­dens eller läns­sty­rel­sens beslut län­der, utan hin­der av kla­gan, till efter­rät­telse intill dess annorlunda kan varda för­ord­nat. ' kjad i i flllg ' lit ilnla ; (' \ % si­ ll §. när­mare före­skrif­ter om bar­na­vårds­mans verk­sam­het och till­sy­nen därå med­de­las av konungen. vatd k kåre %for na s ^annio nm 1 ■ i ¬ 9. nr 381. — 739 ii'f \ ill) fe k' life % é f- 5 fe i )i£ lilb 4 i lrj“. mn ät itm iiik- !0l jc3 ié ikl!?: ids-* /ii; i/iti d/if did 4 9 kap. om tmderå­i­igs omyn­dig­het. 1 §. den som är under tju­gu­ett år (underå­rig) är omyn­dig och äger icke själv råda över sin egen­dom eller åtaga sig för­bin­del­ser i vidare mån än som föl­jer av vad som skall gälla på grund av lag eller vill­kor vid för­värv ge ­ nom gåva eller tes­ta­mente. 2 §. om rätt för underå­rig att själv taga tjänst eller annat arbete stad­gas i 6 kap. 3 §. underå­rig äge själv råda,över vad ban genom eget arbete för­vär­vat efter det han fyllt sex­ton år. det­samma gäl­ler avkast­ningen av sådan egen­dom och vad som trätt i egen­do­mens ställe. för­myn­da­ren må med över­för­myn­da­rens sam­tycke omhän­der­taga egen ­ dom, varom i första styc­ket sägs, såvitt det må anses erfor­der­ligt med hän ­ syn till mynd­ling­ens upp­fost­ran eller väl­färd. innan sam­tycke med­de­las, skall över­för­myn­da­ren bereda mynd­lingen till­fälle att yttra sig. 4 §. har genom gåva eller tes­ta­mente egen­dom till­fal­lit underå­rig under vill ­ kor att han må själv råda där­ö­ver, skall vad i 3 § andra styc­ket stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning, dock att över­för­myn­da­rens sam­tycke er­ fordras blott i det fall att den underå­rige fyllt sex­ton år. i sådant fall skall över­för­myn­da­ren, innan sam­tycke gives, bereda jäm­väl fång­es­man­nen eller hans arvingar till­fälle att yttra sig, om det kan ske utan märk­lig omgång eller tids­ut­dräkt. 5 §. idkar underå­rig, som fyllt sex­ton år, näring med till­stånd varom i 15 kap. 13 § sägs, äge han ingå sådana rätts­hand­lingar, som falla inom områ­det för rörel­sen. vad nu är stad­gat gälle dock ej i fråga om rätts­hand­ling som avses i 15 kap. 15 eller 16 §. 6 §. har underå­rig utan erfor­der­ligt sam­tycke ingått avtal, äge den, med vil ­ ken avta­let slöts, från­träda avta­let, så länge det ej bli­vit god­känt eller behö ­ rigen full­gjort. visste han att avta­let slöts med underå­rig, må han dock ej, med mindre han hade anled­ning antaga att den underå­rige ägde behö­rig­het att sluta avta­let, från­träda detta under den tid som vid dess ingå­ende må hava bli­vit bestämd för god­kän­nande eller eljest skä­li­gen kunde beräl­mas åtgå där­för. ej må den, hos vil­ken underå­rig tagit tjänst eller annat arbete, från­träda avta­let härom, så länge detta full­gö­res av den underå­rige. med­de­lande, vari­ge­nom avta­let från­trä­des, må ske jäm­väl till den under ­ årige själv. 7 §. var­der avtal, som underå­rig ingått utan erfor­der­ligt sam­tycke, ej gäl­lan ­ de, bäre envar åter vad han mot­ta­git eller utgive, om det ej kan ske, ersätt­ ning för dess värde. dock vare den underå­rige, där ej i andra styc­ket annor ­ lunda stad­gas, icke plik­tig att utgiva sådan ersätt­ning i vidare mån än vad han mot­ta­git använts till skä­ligt under­håll eller eljest fin­nes hava för ho ­ nom med­fört nytta. ¬ 740 1949. ,nr 381. — har den underå­rige vid a\4als ingå­ende genom, falska upp­gif­ter om sin be- hörig­bet vil­se­lett den, med vil­ken avta­let slöts, vare han, om avta­let ej blir gäl­lande, plik­tig att i den omfatt­ning som prö­vas skä­lig utgiva ersätt­ ning för den för­lust som för­an­letts av avta­let. var för­fa­ran­det straff­bart, skall ersätt­ning gäl­das efter vad i all­män­het gäl­ler om ska­de­stånd på grund av brott. om vara i i 10 kap. om omyn­dig­liet på grund av i*ättens beslut. 1 §. den som fyllt tju­gu­ett år skall av rät­ten för­kla­ras omyn­dig; 1. om han på grund av sin­nes­sjuk­dom, sin­nes­slö­het eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­he­ten är ur stånd att vårda sig eller sin egen­dom; 2. om han genom slö­seri eller annan grov van­vård av sin egen­dom eller eljest genom otill­bör­ligt för­fa­rande med avse­ende å egen­do­men även­ty­rar sin eller sin familjs väl­färd; 3. om han är hem­fal­len åt miss­bruk av rus­gi­vande medel och i följd där ­ av icke kan vårda sig eller sin egen­dom; eller 4. om han på grund av sjuk­dom, för­sva­gat häl­so­till­stånd, lyte, oer­fa­ren ­ het eller annan orsak behö­ver annans bistånd i vår­den av sina ange­lä­gen ­ heter och av sådan anled­ning själv begär att bliva förl­da­rad omynd^ig eller sam­tyc­ker där­till. 2 §. före­lig­ger beträf­fande underå­rig sådant fall som avses i 1 §, må rät­ten för­klara, att han skall för­bliva omyn­dig jäm­väl efter upp­nådd myn­dig­hets ­ ålder. 3 §. har någon för­kla­rats omyn­dig enligt vad i 1 eller 2 § sägs, äge han ej råda över sin egen­dom eller åtaga sig för­bin­del­ser i vidare mån än som föl­jer av vad som skall gälla på grund av lag eller vill­kor vid för­värv ge ­ nom gåva eller tes­ta­mente. 4 §. den som är för­kla­rad omyn­dig må utan hin­der därav själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete. dock äge rät­ten, när hän­sy­nen till den omyn ­ diges väl­färd krä­ver det, för­ordna, att sådant avtal skall för honom ingås och upp­sä­gas av för­myn­da­ren. har sådant för­ord­nande givits, äge för­myn ­ daren jäm­väl häva avtal, som efter omyn­dig­hets­för­kla­ringen ingå^tts av den omyn­dige. 5 §. den omyn­dige äge själv råda över vad han genom eget arbete för­vär­val efter omyn­dig­hets­för­kla­ringen. det­samma gäl­ler avkast­ningen av sådan egen­dom och vad som trätt i egen­do­mens ställe. i fråga om rätt för för­myn ­ daren att omhän­der­taga egen­do­men skall 9 kap. 3 § andra styc­ket äga niot- sva­rande tillämp­ning. 6 §. vad i 9 kap. 4 och 5 §§ stad­gas med avse­ende å underå­rig skall i tillämp ­ liga delar lända till efter­rät­telse i fråga om den som är för­kla­rad omyn­dig. 7 §. om ver­kan av avtal, som den omyn­dige ingått utan erfor­der­ligt sam­tycke, gälle vad i 9 kap. 6 och 7 §§ sägs. föru (öiäldr \aider dels lö 6t(( skap def, var ar /öräid vad ra len­skap s ad taredäni för nnd öien om (ir miier fden ) basu­idfa ; ^ vår b i j i örrij för­radf i iai­i­iia i ] 1 ^ fw löro , fröns •isen ■ nas, ejm­na­rei ‘ f 't.. . i f. . ¬ c 9. nr 381. 8 §. 741 omyn­dig­hets­för­lu­a­ring skall av rät­ten hävas, om den omyn­dige fin­nes vara i stånd att själv taga vård om sina ange­lä­gen­he­ter. m ( aé' ' 1, ife' •feiij!' ifö (1 e‘ åö tiii? jri^. 11 kap. om föi*mynt­lai ’e. 1 §. för underå­rigt barn i äkten­skap vare för­äld­rarna för­myn­dare. dör en av för­äld­rarna, eller kan någon av dem enligt 4 § icke vara för­myn­dare, eller var­der någon av dem ent­le­di­gad från för­myn­der­ska­pet, vare den andre bar ­ nets för­myn­dare. går för­äld­rar­nas äkten­skap åter eller vinna de hemskill­nad eller äkten ­ skaps­skill­nad, vare den bar­nets för­myn­dare, som skall hava vård­na­den om det. var­der eljest för­ord­nat att vård­na­den skall till­komma alle­nast den ene av för­äld­rarna, vare han ock för­myn­dare. vad med avse­ende å för­myn­der­skap stad­gas om för­äld­rar och barn i äk ­ ten­skap skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å adop­tant och adop­tiv­barn. är någon adop­te­rad av makar eller har ena maken adop­te­rat den andres barn, vare där­vid så ansett som vore bar­net deras gemen­samma. 2 §. för underå­rigt barn utom äkten­skap vare modern för­myn­dare. har vård ­ naden om bar­net tillagts fadern, vare han dess för­myn­dare. 3 §. fin­nes ej någon som efter vad i 1 eller 2 § sägs skall vara för­myn­dare för underå­rig, skall rät­ten för­ordna för­myn­dare. för den som är för­kla­rad omyn­dig skall ock för­myn­dare för­ord­nas. 4 §. den som själv är omyn­dig må ej vara för­myn­dare; och upp­höre där­för för­myn­da­res befatt­ning, om han var­der för­kla­rad omyn­dig. 5 §. när för­myn­dare skall för­ord­nas, skall där­till utses en rätt­rå­dig, erfa­ren och i övrigt lämp­lig man eller kvinna, helst någon som är med den omyn ­ dige besläk­tad eller besvågrad eller eljest står honom nära. för underå­riga sys­kon bör gemen­sam för­myn­dare för­ord­nas, såvida icke sär­skilda skäl tala där­e­mot. 6 §. skall efter för­äld­rar­nas död för­myn­dare för­ord­nas för underå­rig, och 5n?'| ' mpf} hava för­äld­rarna eller en av dem givit till­känna, vem de önska, till för­myn ­ dare för den underå­rige, varde han där­till för­ord­nad, såframt han ej fin­nes olämp­lig. 7 §. för omyn­dig må, när omstän­dig­he­terna sådant påkalla, flera för­myn­dare för­ord­nas. prö­vas den eller de som på grund av lag skola vara för­myn­dare icke lämp ­ ligen böra hand­hava för­myn­der­ska­pet allena, skall med­för­myn­dare för­ord ­ nas. 8 §. ej må någon undan­draga sig att på grund av för­ord­nande vara för­myn ­ dare i andra än föl­jande fall: v' ■■ ¬ 742 — 1949. nr 881. — 1. om lian upp­nått en ålder av sex­tio år; 2. om lian på grund av sjuk­dom eller för­sva­gat häl­so­till­stånd icke utan avse­värd olä­gen­het kan utöva för­myn­der­ska­pet ; 3. om han till följd av befatt­ning i sta­tens eller kom­muns tjänst skulle av för­myn­der­ska­pet oskä­ligt betungas; 4. om han redan förut inne­har två för­myn­der­skap för andra än egna barn eller ett sådant för­myn­der­skap av vid­lyf­tig beskaf­fen­het, där­vid för ­ myn­der­skap för flera underå­riga sys­kon räk­nas såsom ett; 5. om han genom för­myn­der­ska­pet skulle bliva nödsa­kad att efter­sätta egna ange­lä­gen­he­ter av sjm­ner­lig vikt; 6. om han skall till­sam­mans med annan utöva för­myn­der­ska­pet eller vård­na­den om den omyn­dige skall till­komma annan; 7. om han för­plik­tas att ställa säker­het för den omyn­di­ges egen­dom. utövas för­myn­der­ska­pet för underå­rig av för­äld­rarna eller en av dem, äge för­myn­da­ren på begä­ran bliva ent­le­di­gad från för­myn­der­ska­pet alle­ nast om annan för­ord­nas till med­för­myn­dare eller han för­plik­tas att ställa säker­het för den omyn­di­ges egen­dom. 9 §.gör för­myn­da­ren sig-​skyl­dig till miss­bruk eller för­sum­melse vid utö­van ­ det av sin befatt­ning, eller kom­mer han på eko­no­miskt obe­stånd, och prö ­ vas han på grund härav vara olämp­lig såsom för­myn­dare, eller fin­nes han av annan orsak icke längre lämp­lig att inne­hava för­myn­der­ska­pet, varde han ent­le­di­gad. 10 §. dör för­myn­da­ren, och fin­nes ej någon som på grund av lag skall vara för ­ myn­dare, skall den som har boet i sin vård utan dröjs­mål anmäla för­hål ­ lan­det till den rätt, hos vil­ken för­myn­der­ska­pet är eller skall vara inskri­vet. 11 §. för­myn­der­skap står under till­syn av över­för­myn­da­ren och rät­ten. 12 kap. om inskriv­ning av fon­nyn­der­skap. 1 §.för­myn­der­skap för underå­rig skall inskri­vas, då fader, efter vil­ken den underå­rige är arvs­be­rät­ti­gad, eller moder avli­der, eller då dess­förin­nan egen­dom, som skall stå under för­myn­da­rens för­valt­ning, annor­le­des än ge ­ nom upp­ta­gande av lån till­fal­ler den underå­rige eller någon rät­tens åtgärd vid­ta­ges i fråga som rör för­myn­der­ska­pet. inslcriv­ningen skall ske hos rät­ten i den ort, där den som utö­var för­myn ­ der­ska­pet har hem­vist inom riket eller, om inskriv­ningen för­an­le­des av att fader eller moder som ensam utö­vat för­myn­der­ska­pet avli­dit, där denne se­ nast haft sådant hem­vist. hava för­äld­rar till barn i äkten­skap, som utöva för­myn­der­ska­pet gemen­samt, skilda hem­vist, skall inskriv­ningen ske där fadern har hem­vist eller, om den för­an­le­des av fråga om moderns ent­ledi ­ gande från för­myn­der­ska­pet, där hon har hem­vist. fin­nes ej dom­stol som efter vad ovan stad­gas är behö­rig att verk­ställa inskriv­ningen, skall denna ske vid stock­holms råd­hus­rätt, 2 §•då någon som upp­nått myn­dig ålder för­kla­ras omjmdig, varde för­myn ­ der­ska­pet inskri­vet vid den rätt, där ansök­ningen om omyn­dig­hets­för­kla ­ ring gjor­des. finn dige­sel för­myn förmp' oför­dröj de form närf ö^erfo lfrä£ /önnjnt m, sl eäl­led ord­nad, d där­å­ite ég däro jfén­nar teder eff­li­in­jen. ftffl dd fcin (c!) nditj iihil ■■ fesh k ■ kets­lör jfeda form allans ¬ 9. nr 381. — 743 te teifs. u' !-,(# !*k''u ate. !-, fe: ;(l!p kik tin isiif; äite' ci 3 §. fin­ner rät­ten, där för­myn­der­skap är inskri­vet, med hän­syn till den omyn ­ diges eller hans för­äld­rars bonings­ort eller av annan orsak, att till­sy­nen över för­myn­der­ska­pet lämp­li­gen hör över­flyt­tas till annan rätt, äge den rätt, där för­myn­der­ska­pet är inskri­vet, hesluta därom. under­rät­telse om heslu­tet skall oför­dröj ligen givas den rätt, till vil­ken till­sy­nen sålunda över­flyt­tas, och var ­ de för­myn­der­ska­pet där inskri­vet. 4 §. när för­myn­der­skap inskri­ves, skall rät­ten, där så erfordras, angiva, vil­ken över­för­myn­dare det till­kom­mer att utöva till­syn över för­myn­der­ska­pet. i fråga om över­flytt­ning av till­sy­nen över för­myn­der­skap från en över ­ för­myn­dare till en annan inom tings­lag eller inom stad, där råd­hus­rätt fin ­ nes, skall vad i 3 § sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning. 5 §. rät­ten till­ser, att för­myn­der­skap inskri­ves och för­myn­dare var­der för ­ ord­nad, då det skall ske. 6 §. då rät­ten med­de­lat heslut om inskriv­ning av för­myn­der­skap, skall anteck ­ ning därom ske i för­myn­der­skap­shok, som föres vid rät­ten. när­mare bestäm­mel­ser om för­myn­der­skaps­bo­kens förande så ock om vissa åtgär­der som åligga rät­ten med avse­ende å för­myn­dar­vår­den givas av konungen. 13 kap. all­mä­ima hestäm­mel­ser om föi­myn­da­res plik­ter. 1 §. för­myn­da­ren har, såvitt ej annat skall gälla på grund av lag eller vill­kor vid för­värv genom gåva eller tes­ta­mente, att för­valta mynd­ling­ens förmö ­ gen­het och före­träda honom i ange­lä­gen­he­ter som röra denna. 2 §. upp­står fråga om rätts­hand­ling mel­lan mynd­lingen och för­myn­da­ren eller hans make eller någon som han före­trä­der, äge för­myn­da­ren ej den rätt att före­träda mynd­lingen, varom i 1 § sägs. hava sys­kon gemen­sam för­mynda ­ re, äge denne dock före­träda mynd­ling­arna vid arv­skifte dem emel­lan, så­ framt de ej hava inbör­des stri­dande intres­sen. har för­myn­da­ren slu­tit avtal, vartill han, enligt vad i första styc­ket sägs, sak­nat behö­rig­het, skall angå­ende skyl­dig­he­ten att åter­bära vad jäm­likt av ­ talet må vara upp­bu­ret, eller att utgiva ersätt­ning där­för, vad i 9 kap. 7 § första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 3 §. det ålig­ger för­myn­da­ren för den som är för­kla­rad omyn­dig att sörja för mynd­ling­ens per­son, i den mån det med hän­syn till grun­den för omyn­dig ­ hets­för­kla­ringen eller eljest fin­nes nödigt. med avse­ende å vård­na­den om underå­rig stad­gas i 6 kap. 4 §. ,0, för­myn­da­ren skall med omsorg och nit vårda mynd­ling­ens rätt och främ- i ja hans bästa. i' ■ ii!‘i '10 \ ¬ ;k 744 — 1949. nr 381. 5 §. har mynd­lingen fyllt sex­ton år, bör för­myn­da­ren, om det lämp­li­gen ske, höra mynd­lingen rörande hans mening i ange­lä­gen­he­ter av vikt. mynd­lingen gift, skall jäm­väl makens mening inhäm­tas. kan är 6 §. för­myn­da­ren skall rörande allt vad till för­myn­der­ska­pet hörer giva över­för­myn­da­ren ävensom rät­ten de upp­lys­ningar som infordras. 7 §. för den omyn­di­ges egen­dom skall för­myn­da­ren, såframt rät­ten prö­var skäl där­till vara för han­den, lämna inteck­ning eller annan säker­het till visst av rät­ten bestämt belopp. säli­er­he­ten skall, på sätt rät­ten bestäm­mer, för ­ varas och för­val­tas av över­för­myn­da­ren eller i annan lämp­lig ord­ning. 8 §. har omyn­dig flera för­myn­dare, skola de, såvitt rörer egen­do­men, hand ­ hava för­myn­der­ska­pet gemen­samt; dock må rät­ten för­ordna, att till­gång ­ arna skola för förv^tning på visst sätt dem emel­lan för­de­las, eller att, med bibe­hål­lande i övrigt av gemen­sam för­valt­ning, vissa till­gångar skola för ­ val­tas av en för­myn­dare ensam. den som skall ensam råda över vissa till­ gångar må ock ikläda den omyn­dige sådana för­bin­del­ser som falla inom om ­ rådet för dessa till­gång­ars för­valt­ning. till­kom­mer ej vård­na­den om underå­rig för­äld­rarna eller en av dem, skall vård­na­den, om flera för­myn­dare för­ord­nas, utövas av den bland fömyndar-​​ na som rät­ten utser där­till. denne må, om det fin­nes lämp­ligt, av rät­ten be ­ frias från skyl­dig­he­ten att del­taga i hand­ha­van­det av den omyn­di­ges övriga ange­lä­gen­he­ter. har den som är förl­da­rad omyn­dig flera för­myn­dare, för- ordne rät­ten en av dem att hava den omsorg om mynd­ling­ens per­son, var ­ om i 3 § sägs. kunna, där den omyn­dige har flera för­myn­dare, dessa ej enas i ärende, vari avgö­ran­det till­kom­mer dem, gälle den mening som över­för­myn­da­ren fin­ner sig kunna biträda. är fråga om åtgärd, vartill över­för­myn­da­rens eller rät­tens sam­tycke erfordras, må sam­tycke till åtgär­den givas utan hin­der av menings­skil­jal­c­tig­het mel­lan för­myn­darna. innan i dessa fall beslut med ­ delas, skall över­för­myn­da­ren eller rät­ten bereda med­för­myn­dare till­fälle att yttra sig. 9 §. för­myn­dare vare plik­tig att ersätta skada som han upp­såt­li­gen eller av vårds­lös­het till­skyn­dat den omyn­dige. äro flera för­myn­dare ansva­riga för skada som de till­skyn­dat den omyn ­ dige, svare de för ersätt­ningen en för alla och alla för en. ersätt­nings­be­lop ­ pet varde för­myn­darna emel­lan slut­li­gen för­de­lat efter den större eller mindre skuld som prö­vas ligga envar av dem till last. fin­nes någon sakna till­gång till gäl­dande av vad på honom belö­per, skall de övri­gas ansva­rig­het för bris­ten bestäm­mas efter ena­handa grun­der. 10 §. vill den omyn­dige, sedan han bli­vit myn­dig, eller ny för­myn­dare göra ansprålc på ersätt­ning efter vad i 9 § stad­gas, skall han, såframt de hand ­ lingar, varom i 16 kap. 12 § för­mä­les, över­läm­nats till honom efter vad där sägs, inom ett år där­ef­ter väcka talan om ansprå­ket, eller vare sin talan för­lus­tig. vad sålunda stad­gats skall ej äga tillämp­ning, om den avgå­ende för­myn­da­ren gjort sig skyl­dig till brotts­ligt för­fa­rande. n. har föm hand­lii ,hand­lii danl ninp mol slår fö i ansvar förra bsnkna visar feliad ä hltl sjöli inaan im del site ej kesa a#,l fö _ mie,' hfas/fflij ötcdäffr lil­lin! j jtaj­nöig äger hoi) aui­gcn skt­tll fin­nyii i ■ r ^ ¬ 1- b • i’ f ta [w ifilj:'’' iii­i­ifi ks 13, il; git iji kr iii3 ujir [iåit: iita! :t£ir '1-“ ^/ 4 0<: np. ili^. 9, nr 381. — 745 14 kap. om vård av omyn­digs rätt i oskif­tat bo. 1 §. har omyn­dig del i oskif­tat bo, skall för­myn­da­ren, med iakt­ta­gande av vad nedan stad­gas, vårda den omyn­di­ges rätt i boet. 2 §. för­myn­dare, som för omyn­dig delä­gare i oskif­tat dödsbo del­ta­ger i rätts­ hand­ling vid för­valt­ningen av den dödes egen­dom, vare plik­tig att till rätts­ hand­lingen inhämta över­för­myn­da­rens eller rät­tens sam­tycke, såframt så­ dant sam­tycke erfordras för gil­tig­he­ten av dylik rätts­hand­ling vid för­valt ­ ningen av omyn­digs egen­dom. mot hor­ge­när i döds­boet eller annan, vars rätt är bero­ende av utred­ningen, står för­myn­da­ren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller för­sum­melse, i ansvar efter vad i lagen om bout­red­ning och arv­skifte stad­gas. 3 §. för­myn­dare må ej för omyn­dig delä­gare i dödsbo sluta avtal om sam­ man­lev­nad i oskif­tat bo utan över­för­myn­da­rens sam­tycke. visar det sig att den omyn­di­ges bästa skulle genom avta­lets fort­satta bestånd även­ty­ras, äge rät­ten häva avta­let, ändå att den tid, för vil­ken av ­ talet slu­tits, ej tillän­da­gått. innan beslut fat­tas i fråga som avses i andra styc­ket skall rät­ten bereda övriga delä­gare i boet till­fälle att yttra sig i ären­det. 4 §. slu­tes ej för omyn­dig delä­gare i dödsbo avtal om sam­man­lev­nad i oskif ­ tat bo, skall för­myn­da­ren tillse, att bodel­ning och skifte för­rät­tas så snart ske kan. samma lag vare, om dylikt avtal upp­hört att gälla. har efter­le­vande make, som del­ta­git i avta­let, trätt i nytt gifte, skall för­myn­da­ren upp­säga avta­let. 5 §. för­myn­dare, som för omyn­dig delä­gare i dödsbo del­ta­ger i bodel­ning eller skifte, vare plilt­tig att inhämta över­för­myn­da­rens sam­tycke till egendo ­ mens för­del­ning, såvitt denna ej sker genom lott­ning. avtal, vari­ge­nom delä­gare i boet mot veder­lag, som gives eller utfäs­tes, över­ta­ger den omyn­di­ges lott i boet, äge för­myn­da­ren ej ingå utan över­för ­ myn­da­rens sam­tycke, 6 §. vad i 4 och 5 §§ är stad­gat om för­myn­da­res skyl­dig­het i fråga om bo ­ del­ning i anled­ning av döds­fall skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, då för omyn­dig bodel­ning eljest skall ske. 7 §. inhäm­tas ej över­för­myn­da­rens eller rät­tens sam­tycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller 6 § bort ske, skall vad för sådant fall är stad­gat beträf­fande för ­ valt­ning av omyn­digs egen­dom äga mot­sva­rande tillämp­ning. 8 §. äger omyn­dig del i dödsbo, skall för­myn­da­ren, så snart ske kan efter det boupp­teck­ning inre­gi­stre­rats hos rät­ten, ingiva avskrift av boupp­teck ­ ningen till över­för­myn­da­ren. skall av annan anled­ning än döds­fall bodel­ning ske för omyn­dig, vare för­myn­da­ren plik­tig att tillse, att boupp­teck­ning för­rät­tas så snart ske kan, * 205. —'f9002jt. svensk för­fatt­ni­nos­sam­ling 19h9, n^r 381 —386. \ 'a ¬ \ 746 — 1949. nr 381. — 4 samt att där­ef­ter oför­dröj ligen ingiva avskrift av boupp­teck­ningen till över ­ för­myn­da­ren. är i fall, varom i första eller andra styc­ket sägs, boupp­teck­ningen av vid- l^tig beskaf­fen­het, må avskrift av hand­lingen läm­nas alle­nast i erfor­der ­ liga delar. 9 §. var­der dödsbo, däri omyn­dig äger del, ej skif­tat inom sex måna­der från det boupp­teck­ning för­rät­ta­des, skall för­myn­da­ren, där ej avtal träf­fats om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo, inom nämnda tid till över­för­myn­da­ren avgiva redo­gö­relse för det hin­der som mött för skifte, och vare för­myn­da­ren plik ­ tig att där­ef­ter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs, slu­tes, avgiva sådan redo­gö­relse var sjätte månad, där ej över­för­myn­da­ren bestäm ­ mer annan tid. slu­tes för omyn­dig delä­gare i dödsbo avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo, vare för­myn­da­ren plik­tig att före den 15 feb­ru­ari varje år till över­för ­ myn­da­ren avlämna års­upp­gift angå­ende boet, upp­ta­gande den behållna in ­ koms­ten under före­gå­ende år samt en över­sikt av höets till­gångar och skul ­ der vid årets slut. möter till följd av höets stor­lek eller av annan orsak hin ­ der att inom nämnda tid avlämna års­upp­gift, skall inom samma tid anmä ­ lan om hind­ret göras till över­för­mjm­da­ren; och utsätte denne ny tid, inom vil­ken för­myn­da­ren har att ingiva hand­lingen. hava underå­riga sys­kon samma för­myn­dare, må för dem gemen­sam redo ­ görelse eller års­upp­gift avläm­nas. 10 §. _ för­sum­mar för­myn­da­ren att i rätt tid ingiva boupp­teck­ning, redo­gö­relse eller års­upp­gift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, anmäle över­för­myn­da­ren för ­ sum­mel­sen hos rät­ten, och äge rät­ten att genom vite till­hålla för­myn­da­ren att full­göra sitt ålig­gande. innan anmä­lan göres efter vad nyss är sagt, skall över­för­myn­da­ren, där det lämp­li­gen kan ske, erinra för­myn­da­ren om hans skyl­dig­het. 11 §.för­myn­da­ren äge för vård av omyn­digs rätt i oskif­tat dödsho åtnjuta skä­ligt arvode. träf­fas avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo, skall arvo­det utgå årli­gen och må ej, med mindre rät­ten annorlunda för­ord­nar, över­stiga för år räk­nat ett helopp, mot­sva­rande fem för hundra av så stor del av höets inkomst som enligt års­upp­gift rörande boet belö­per på den omyn­dige. ar­ vodet skall för­skju­tas av boet. fader eller moder, som på grund av lag är för­myn­dare, äge ej upp­bära arvode efter vad i första styc­ket sägs, med mindre rät­ten med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter läm­nar till­stånd där­till. 12 §. är omyn­dig ende delä­ga­ren i dödsbo eller äro underå­riga sys­kon, som hava gemen­sam för­myn­dare, ensamma delä­gare i oskif­tat ho, skall, om boet för­val­tas av för­myn­da­ren, å för­valt­ningen tilläm­pas vad i 15 och 16 kap. stad­gas. 15 kap. om för­aiyn­da­res foi'v'alt­ning av omyn­digs egen­dom. 1 §. för­myn­da­ren vare plik­tig att tillse, att den omyn­di­ges till­gångar äro an- bragta sålunda att erfor­der­lig trygg­het fin­nes för deras bestånd och skä­lig avkast­ning erhål­les. lö' yfl­ras, iiå doc omyndi aktie den om kan ski for bliva ul .lan f sam­lycl sd lån^i den 0 daren fö fis­skri­ves av infec ■ post­spar iestämme din inf isilka in if ral­sil­tån fei­idj' iiii öve élii ■ böfaddandeai-​​ lomaar i', sko/a insa ims i fii­ulbpj ajt­li­irtä dent <lktie! öanin n öju­daf %d,aoffi ¬ % li­ llis. tllil ilsii »is j®- jife 'ab iiis" ak ,0 . nr 381. 2 §. 747 ifb ifiif: ijlfc-​​ h2k 4 lirn: irti'i: ätl'i liat'' jiis. lösö­ren, som icke böra behål­las till nytta för den omyn­dige, skola av ­ ytt­ras. före­mål, som hava sär­skilt värde för den omyn­dige eller hans familj, må dock hehål­las, såframt icke för­ytt­ring är påkal­lad med hän­syn till den omyn­di­ges för­mö­gen­hets­för­hål­lan­den. 3 §. aktier och andra vär­de­pap­per böra, om de icke kunna med trygg­het till den omyn­di­ges för­del behål­las, av för­myn­da­ren för­säl­jas, när det lämp­li­gen kan ske. ford­ringar, som icke kunna med trygg­het till den omyn­di­ges för­del för ­ bliva ute­stå­ende, böra av för­myn­da­ren så snart ske kan indri­vas. har ford ­ ran till­kom­mit där­i­ge­nom att delä­gare i oskif­tat bo med över­för­myn­da­rens sam­tycke över­ta­git den omyn­di­ges lott i boet, må den för­bliva ute­stå­ende, så länge den omyn­di­ges bästa ej där­i­ge­nom även­ty­ras. 4§. den omyn­di­ges pen­ning­me­del skola göras rän­te­bä­rande, och äge för­myn ­ daren för sådant ända­mål inköpa obli­ga­tio­ner eller för­värva ford­ran, som inskri­ves eller inskri­vits i stats­skuld­bo­ken, eller utlåna med­len mot säker­het av inteck­ning i fast egen­dom eller ock i mynd­ling­ens namn insätta dem hos post­spar­ban­ken eller spar­bank eller för längre tid hos annan bank. när­mare bestäm­mel­ser om de obli­ga­tio­ner som må inkö­pas, om beskaf­fen­he­ten av den inteck­nings­sä­ker­het, vare­mot utlå­ning må ske, samt om de räk­ningar, å vilka insätt­ning hos bank må äga rum, med­de­las av konungen. med bank avses jäm­väl cen­tral­kassa för jord­brukskre­dit. 5 §. vill för­myn­da­ren göra den omyn­di­ges pen­ning­me­del rän­te­bä­rande på an ­ nat sätt än i 4 § avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller där­med jäm­för­liga vär­de­pap­per eller eljest göra dem frukt­bä­rande, tage han där­till över­för­myn­da­rens sam­tycke. ej må sådant sam­tycke givas, med mindre sär­skilda skäl äro där­till. 6 §. böra den omyn­dige till­hö­riga pen­ning­me­del hål­las till­gäng­liga för bestri ­ dande av utgif­ter för hans under­håll eller för vår­den av hans egen­dom, och kunna av sådan anled­ning med­len icke anbringas under vill­kor som avses i 4 §, skola med­len lik­väl, i den mån det lämp­li­gen kan ske, i den omyn­di­ges namn insät­tas hos bank å en för ända­må­let läm­pad räk­ning. 7 §. pen­ningar eller vär­de­pap­per, som av för­myn­da­ren inne­ha­vas för den omyn­di­ges räk­ning, skola av honom så för­va­ras, att de ej sam­man­blan­das med pen­ningar eller vär­de­pap­per, som till­höra för­mjm­da­ren själv eller eljest inne­ha­vas av honom. har den omyn­dige aktier eller andra där­med jäm­för­liga vär­de­pap­per, över vilka enligt lag bok eller för­teck­ning föres, skall för­myn­da­ren tillse, att den omyn­dige, så snart ske kan, där upp­ta­ges som ägare. 8 §. aktier, obli­ga­tio­ner, skul­debrev och andra sådana vär­de­hand­lingar skola, såframt sam­man­lagda vär­det över­sti­ger tvåtu­sen kro­nor, i den omyn­di­ges namn ned­sät­tas i öppet för­var hos riks­ban­ken eller annan bank. vill för ­ myn­da­ren uttaga ned­satt vär­de­hand­ling, söke han över­för­myn­da­rens till­ stånd. sådant till­stånd erfordras ej, där vär­de­hand­lingen alle­nast skall ge ­ nom banl­cens försorg över­fö­ras till annan bank för att där ned­sät­tas i öppet '.'»n ' •k '' /1 “ \ v- ¬ 748 — 1949. nx 881. t r 9 §. om5nidigs medel, som inne­stå hos bank, må ej utta­gas utan över­för­myn ­ darens till­stånd efter vad därom sär­skilt är stad­gat. vad nu sagts gäl­ler ej ränta, som inne­stått kor­tare tid än ett år. över­för­myn­da­rens till­stånd vare ej hel­ler erfor­der­ligt, där med­len alle­nast skola genom banl­cens försorg över­fö­ras till annan bank. medel, som böra hål­las till­gäng­liga för ända­mål, varom i 6 § sägs, må insät­tas med för­be­håll att med­len må utta­gas utan över­för­myn­da­rens till­ stånd. när skäl äro där­till, äger över­för­myn­da­ren för­ordna, att för­be­håll, varom i andra styc­ket sägs, ej skall gälla. 10 §. ej må för­myn­da­ren utan över­för­myn­da­rens till­stånd över­låta eller pant ­ sätta omyn­digs vär­de­hand­ling, medan den är ned­satt. betal­ning av kapi­tal ­belopp å omyn­digs vär­de­hanä­ing må, medan den är ned­satt, upp­bä­ras alle­ nast av ban­ken. ej hel­ler må utan över­för­myn­da­rens till­stånd över­lå­telse eller pant­sätt ­ ning ske av bevis angå­ende inskriv­ning i skuld­bok, varom i 8 § för­mä­les såframt å bevi­set fin­nes anteck­nat för­be­håll som där sägs, eller av bevis eller mot­bok rörande till­go­do­ha­vande å räk­ning hos bank, såframt 9 § första styc­ket är tillämp­ligt å till­go­do­ha­van­det. 11 §. för­sum­mar för­myn­da­ren att ned­sätta vär­de­hand­ling eller inskriva obliga ­ tion enligt vad i 8 § är stad­gat, anmäle över­för­myn­da­ren för­sum­mel­sen bos rät­ten, och äge rät­ten att genom vite till­hålla för­myn­da­ren att full­göra sitt ålig­gande. innan anmä­lan göres efter vad nyss är sagt, bör över­för­myn ­ daren, där det lämp­li­gen kan ske, erinra för­myn­da­ren om hans skyl­dig­het. för­var. de ned­satta vär­de­hand­ling­arna skola under över­för­myn­da­rens till- ' syn vår­das i enlig­het med vad om dylik vård av omyn­digs vär­de­hand­lingar sär­skilt stad­gas. vad sålunda om ned­sätt­ning av omyn­digs vär­de­hand­lingar före­skri­vits skall ©j äga tillämp­ning med avse­ende å bevis eller mot­bok rörande till­godo ­ havande å räl­c­ning hos bank, ej hel­ler med avse­ende å bevis, som utfär­dats om insltriv­ning i stats­skuld­bo­ken eller sve­ri­ges all­männa hypo­teks­banlcs skuld­bok eller skuld­bok hos annan inrätt­ning, som konungen bestäm­mer, såframt å bevi­set fin­nes anteck­nat, att inskriv­ningen skett med för­be­håll att kapi­tal­be­lopp å inskri­ven ford­ran eller därå utställd obli­ga­tion eller ock in ­ skri­ven obli­ga­tion eller å sådan obli­ga­tion belö­pande kapi­tal­be­lopp ej må lyf­tas utan överförm3mdarens till­stånd. obli­ga­tio­ner, vilka utfär­dats av sta­ten eller sve­ri­ges all­männa hypoteks-​​ bank eller annan inrätt­ning, som konungen bestäm­mer, skola, såframt ej obli­ga­tio­nerna äro ned­satta i öppet för­var hos bank eller över­för­myn­da­ren med­gi­ver undan­tag, inskri­vas i stats­skuld­bo­ken eller ban­kens eller inrätt ­ ning­ens skuld­bok med för­be­håll, varom i andra styc­ket sägs. hava underå­riga sys­kon gemen­sam för­myn­dare, skola vid tillämp­ning av det i första styc­ket givna stad­gan­det sys­ko­nens vär­de­hand­lingar sam­man ­ räk­nas. fin­nas omyn­digs vär­de­hand­lingar, som skola för­val­tas av för­myn­da­ren, i öppet för­var hos bank utan att hava ned­satts enligt bestäm­melse i detta kapi­tel, skall å dem tilläm­pas vad i denna balk är stad­gat om ned­satta vär ­ dehand­lingar. förv eljest a lingen hand­lin för­valla hos ban len av 1 som u{ äger av vare bo e/elär tjeka slad­gas. shall och olgiva /c pen­sion e all själv den som ég eller den so 1^ vad i tilia förm ejmhö ivll sei­ton llff­löve iawtl te ä h ca todi­rais aiga 10 k finn tler­haho^ o fob cl fen­dacfo ®liibde iällj; 0 qfij ■ ‘ fel­stav ö obwi ■ tlaji fj '■ägnar dock fj lönnvnd fäk­ning läfl niot 'ätraini och vid 'ttl­kor ¬ i _ 9. nr 381. — 12 §. 749 liiti iijä i'iil] e:;, cdt: !'ia för­vär­var omyn­dig vär­de­hand­ling som avses i 8 §, eller äger omyn­dig eljest att av annan utfå sådan vär­de­hand­ling, må den som skall utgiva hand ­ lingen full­göra sin för­plik­telse genom att i den omyn­di­ges namn ned­sätta hand­lingen i öppet för­var hos hank, såvida ej den omyn­dige äger att själv för­valta hand­lingen. för­plik­telse att utgiva pen­ning­be­lopp må ock full­gö­ras hos hank, ändå att den ej grun­das å ned­satt vär­de­hand­ling; och skola med ­ len av ban­ken insät­tas för den omyn­di­ges räk­ning enligt vad om betal­ning, som upp­bä­res å ned­satt värdéhand­ling, är sär­skilt stad­gat. äger omyn­dig att av dödsbo utfå vär­de­hand­ling eller pen­ningar på grund ^ av gif­to­rätt, arv eller tes­ta­mente eller såsom under­håll enligt lagen om arv, j['ä'i'^vare bout­red­nings­man eller tes­ta­mentsex­e­kutör plik­tig att, såframt ej vär- iidi det är ringa eller över­för­myn­da­ren eljest med­gi­ver undan­tag, ned­sätta vär- iré dehand­lingen eller inbe­tala med­len hos bank enligt vad i första styc­ket liii stad­gas. vad nu sagts om skyl­dig­het att inbe­tala pen­ning­me­del hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket dri­ver för­säk­rings­rö­relse, skall jri! ^ utgiva för­säk­rings­be­lopp, som till­kom­mer omyn­dig, och fråga ej är om sä {'^ pen­sion eller liv­ränta eller om för­säk­rings­be­lopp, som. den omyn­dige äger ■ att själv för­valta. i andra fall äge över­för­myn­da­ren genom med­de­lande till den som skall utgiva vär­de­hand­ling eller pen­ningar för­ordna, att ned­sätt ­ ning eller inbe­tal­ning skall ske hos bank. den som ned­sät­ter vär­de­hand­ling eller inbe­ta­lar pen­ningar hos bank en ­ ligt vad i denna para­graf är stad­gat vare plik­tig att oför­dröj ligen under ­ rätta för­myn­da­ren därom. liife :fe.fr lkj« ife 13 §. si?' &■ m ej må för­myn­da­ren låta den omyn­dige driva näring, med mindre denne fyllt sex­ton år. utan över­för­myn­da­rens sam­tycke må ej för­myn­da­ren låta den omyn­dige idka han­del eller annan näring, som efter vad därom är stad­gat ej må dri­vas utan till­stånd av offent­lig myn­dig­het eller sär­skild anmä­lan, ej hel­ler själv å den omyn­di­ges väg­nar driva sådan näring. ej må ansö­kan om över­för ­ myn­da­rens sam­tycke av honom bifal­las, med mindre den omyn­dige äger nödiga medel för rörel­sens dri­vande. av för­myn­da­ren till den omyn­dige givet till­stånd att driva näring må han ; åter­kalla, om det må anses erfor­der­ligt med hän­syn till den omyn­di­ges upp- ' ^ fost­ran eller väl­färd; tage dock, där den omyn­dige fyllt ader­ton år, över- , 4' för­myn­da­rens sam­tycke, över­för­myn­da­ren må ock åter­kalla sitt sam­tycke ä, till idkande av näring som avses i andra styc­ket, om skäl äro där­till. till- fälle att avgiva ytt­rande skall, innan över­för­myn­da­ren läm­nar förmynda-​​ ' _ ren med­gi­vande till åter­kal­lelse, bere­das den omyn­dige samt, innan eljest beslut av över­för­myn­da­ren med­de­las om åter­kal­lelse, för­myn­da­ren så ock 'i den omyn­dige, om han dri­ver rörel­sen. mill '<0 ‘00. 14 §. utan över­för­myn­da­rens sam­tycke må ej för­myn­da­ren å den omyn­di­ges väg­nar upp­taga lån eller ingå väx­el­för­bin­delse. vad sålunda är stad­gat äge dock ej tillämp­ning, om åtgär­den fal­ler inom områ­det för rörelse som av för­myn­da­ren med över­för­myn­da­rens sam­tycke dri­ves för den omyn­di­ges räk­ning, över­för­myn­da­rens sam­tycke vare ej hel­ler erfor­der­ligt i fråga om lån mot säker­het av inteck­ning i omyn­digs fasta egen­dom eller tomträtt, såframt lånet upp­ta­ges inom tre måna­der från det inteck­ningen med­de­la­des och vid lånets upp­ta­gande efter­gift av för­myn­da­ren ej gores i fråga om de vill­kor som äro angivna i det inteck­nade skul­debre­vet. / \ r- ¬ 750 — 1949. nr 381. — för­myn­da­ren äge ej hel­ler utan över­för­myn­da­rens sam­tycke å den omyn ­ diges väg­nar ingå bor­gen eller ställa den omyn­di­ges gods såsom säker­het för annans för­bin­delse. till sådan rätts­hand­ling må sam­tycke ej givas, med mindre sär­skilda skäl äro där­till. ej må för­myn­da­ren bort­giva den omyn­dige till­hö­rig egen­dom, såvitt ej fråga är om sed­van­liga skän­ker, vil­kas värde ej står i miss­för­hål­lande till mynd­ling­ens vill­kor. dock äge för­myn­da­ren, med sam­tycke av över­för­myn ­ daren, av den omyn­di­ges inkoms­ter giva under­stöd åt anhö­riga eller andra den omyn­dige när­stå­ende per­so­ner, då detta på grund av omstän­dig­he­ter ­ na må anses till­bör­ligt. 15 §. för­myn­da­ren må ej utan över­för­myn­da­rens sam­tycke sluta avtal, var ­ ige­nom å den omyn­di­ges fasta egen­dom läg­ges ser­vi­tut, eller upp­låta rätt till avkomst av egen­do­men eller rätt att annor­le­des än för egen­do­mens behov avverka skog, ej hel­ler annan nytt­jan­de­rätt, med mindre den avser viss tid, ej över­sti­gande fem år. före besluts fat­tande skall över­för­myn­da­ren, såframt det utan märk­lig omgång eller tids­ut­dräkt kan ske, bereda den omyn­dige, om han fyllt sex ­ ton år, ävensom hans make och när­maste frän­der till­fälle att yttra sig. vad i denna para­graf är stad­gat skall ej äga tillämp­ning i fråga om för ­ ening, som träf­fas vid laga skifte, ägo­styck­ning eller avstyck­ning. 16 §. vill för­myn­da­ren över­låta eller med inteck­ning för gäld belasta den omyn ­ diges fasta egen­dom eller tomträtt, tage han till över­lå­tel­sen eller inteck ­ ningen rät­tens till­stånd. ej må sådant till­stånd givas, med mindre vik­tiga skäl äro där­till. det ålig­ger rät­ten att före besluts fat­tande inhämta ytt­rande från över­för ­ myn­da­ren samt, såframt det utan märk­lig omgång eller tids­ut­dräkt kan ske, bereda den omyn­dige, om han fyllt sex­ton år, ävensom hans make och när­maste frän­der till­fälle att yttra sig. till­stånd, varom i första styc­ket sägs, gälle under sex måna­der från det till­stån­det med­de­la­des. erin­ran härom skall göras i rät­tens beslut. 17 §. har för­myn­da­ren i fall, då enligt vad ovan i detta kapi­tel är stad­gat över­för­myn­da­rens eller rät­tens sam­tycke bort inhäm­tas, å den omyn­di­ges väg­nar ingått avtal utan sådant sam­tycke, må den, med vil­ken avta­let slöts, där ej annat för­be­håll gjorts, icke från­träda avta­let, såframt för­myn­da­ren söker god­kän­nande inom en månad från det avta­let slöts. var­der ansö­kan avsla­gen av den myn­dig­het, av vil­ken den först skall prö­vas, äge den, med vil­ken avta­let slöts, här­ef­ter från­träda avta­let, såframt ej annan över­ens ­ kom­melse träf­fats. 18 §. var­der avtal som avses i 17 § ej gäl­lande efter vad där sägs, skall an ­ gående skyl­dig­he­ten att åter­bära vad jäm­likt avta­let må vara upp­bu­ret eller att utgiva ersätt­ning där­för vad i 9 kap. 7 § första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 19 §. för­myn­da­ren äge årli­gen upp­bära arvode med belopp, som kan anses skä­ligt med hän­syn till för­valt­ning­ens omfatt­ning. arvo­det må icke, med mindre rät­ten annorlunda för­ord­nar, över­stiga för år räk­nat ett belopp, mot­sva­rande fem för hundra av den omyn­di­ges behållna inkomst enligt års- [äknii av dfj löä éoi éebsdi aiv av lag standi i föra dojii föl grann (ör fön när eg fdlilm [omynd myn­dig fé det / éw den har­den k söm im ege iiäd imslaä slå iförl bfd lilja tei­hrla ko eder faju­diffs tkyii slydtl ■ före irsråli filer de ttynd fiiynd kl in ■k „ ^ ' v . ¬ 9. nr 381. — 751 ¥!■ ,e:1 ‘ (ifttj h ■ ircji :ä!i kiä m1d (# •m ?'' 1c'3& au it fe äiii£ icpi lihi nit? l ■0-:0 }0\'0- 0 , 0 0r i räk­ning eller slut­räk­ning, med avdrag lik­väl för avgift, som erlagts för vård av den omyn­di­ges vär­de­hand­lingar efter vad sär­skilt är stad­gat. avdra­get må dock ej uppgå till mer än två för hundra av inkoms­ten av nämnda vär ­ dehand­lingar. arvode, varom nu är sagt, till­komme ej fader eller moder, som på grund av lag är för­myn­dare, med mindre rät­ten med hän­syn till sär­skilda om ­ stän­dig­he­ter läm­nar till­stånd där­till. 16 kap. om för­myn­da­res redo­vis­nings­skyl­dig­het. 1 §. för­myn­da­ren vare plik­tig att över sin för­valt­ning av den omyn­di­ges egen ­ dom föra räken­ska­per på sådant sätt att där­i­ge­nom för varje år en nog ­ grann redo­vis­ning läm­nas för den omyn­di­ges till­gångar och skul­der samt för för­valt­ning­ens gång. 2 §. när egen­dom, som skall stå under för­myn­da­rens för­valt­ning, första gång ­ en till­fal­ler underå­rig, skall för­myn­da­ren inom en månad där­ef­ter till över ­ för­myn­da­ren ingiva för­teck­ning över egen­do­men. var­der den som upp­nått myn­dig ålder för­kla­rad omyn­dig, skall för­myn­da­ren, inom tre måna­der från det för­myn­der­ska­pet inskrevs, till över­för­myn­da­ren ingiva för­teck­ning över den omyn­di­ges egen­dom vid tiden för omyn­dig­hets­för­kla­ringen. har den omyn­dige efter den tid som avses i första styc­ket erhål­lit egen ­ dom som skall stå under för­myn­da­rens för­valt­ning, skall för­teck­ning över denna egen­dom ingi­vas till över­för­myn­da­ren inom en månad där­ef­ter. är det andel i oskif­tat bo som till­fal­lit omyn­dig, skall för­tecl­ming, varom ovan stad­gas, ingi­vas först inom en månad efter det bodel­ning eller skifte skett. 3 §. å för­teck­ning som avses i 2 § skall för­myn­da­ren teckna för­säk­ran under edlig för­plik­telse, att hans upp­gif­ter äro i allo rik­tiga och att ej något är med vilja och vet­skap ute­läm­nat. rät­ten äge vid vite före­lägga honom att bestjnrka detta med ed, såframt yrkande därom fram­stäl­les av över­för­myn ­ daren eller det eljest fin­nes påkal­lat. har annan tagit befatt­ning med den omyn­di­ges egen­dom, må ock edgång åläg­gas honom, om skäl äro där­till. 4 §. sak­nar omyn­dig till­gångar, då för­myn­der­skap för honom inskri­ves, skall för­myn­da­ren göra anmä­lan därom till över­för­myn­da­ren inom tre måna­der från det inskriv­ningen ägde rum. vad i 3 § stad­gas skall i tillämp­liga delar gälla anmä­lan, varom i första styc­ket sägs. 5 §. före den 15 feb­ru­ari varje år avgive för­myn­da­ren till över­för­myn­da­ren års­räk­ning, inne­fat­tande redo­gö­relse för för­valt­ningen under före­gå­ende år eller den del av året, varun­der för­myn­da­ren inne­haft sin befatt­ning. då för ­ myn­da­rens befatt­ning upp­hör, skall för­myn­da­ren oför­dröj ligen till över­för ­ myn­da­ren avgiva slut­räk­ning, avse­ende för­valt­ningen under det löpande året intill befatt­ning­ens upp­hö­rande. ■v-:'" ' ^ • ¬ i a i i 752 1949. nr' 3s1. i års­räk­ning och slut­räk­ning skola upp­ta­gas till­gångar och skul­der vid bör­jan av den tid räk­ningen avser, en sam­man­ställ­ning av inkoms­ter och utgif­ter under nämnda tid samt till­gångar och skul­der vid samma tids utgång. 6 §. har för­myn­da­ren till över­för­myn­da­ren ingi­vit anmä­lan eller annan hand ­ ling, enligt vil­ken den omyn­dige sak­nar till­gångar eller icke har andra till­ gångar än lösö­ren, som ej lämna inkomst, vare för­myn­da­ren fri från skyl ­ dig­het att avgiva räk­ning, intill dess genom för­ytt­ring av sådana lösö­ren, eller eljest till­gångar av annan beskaf­fen­het till­falla den omyn­dige. sdin­nifj alt­fn­lig öterfo s: då fo mynd­lin aan, till ling­ens 7 §. / sedan i för­teck­ning över omyn­digs egen­dom så ock i års­räk­ning och slut­räk­ning skola till­gångar och skul­der full­stän­digt angi­vas med upp­gift å de sär­skilda till­gång­ar­nas värde. fin­nes hos den omyn­dige ford­rings­hand­ling som bli­vit inteck­nad i honom till­hö­rig fas­tig­het eller tomträtt, skall detta sär­skilt an ­ givas. äro medel insatta hos bank, skall upp­gift läm­nas om den räk­ning, varå med­len inne­stå. i fråga om vär­de­pap­per, som ej äro ned­satta hos bank efter vad i 15 kap. stad­gas, skall num­mer eller annan beteck­ning anmär­kas. fin­nas till­gångar som stå under den omyn­di­ges eller annans sär­skilda för ­ valt­ning, skall för­myn­da­ren jäm­väl lämna upp­gift därom, så ock om dessa till­gång­ars värde, smramt det är honom kun­nigt. skola i års­räk­ning eller slut­räk­ning upp­ta­gas till­gångar eller skul­der, för vil­kas full­stän­diga angi ­ vande erfordras utför­lig upp­räk­ning, må beträf­fande dem hän­vis­ning göras till förut avgi­ven för­teck­ning eller års­räk­ning, där det lämp­li­gen kan ske. för­teck­ning och räk­ning skola inne­hålla full­stän­dig upp­gift å för­mynda ­ rens och den omyn­di­ges namn och hem­vist samt för­myn­da­rens post­a­dress. r ' mliar lect­fliho (• ?- 8 §. inne­hål­ler för­teck­ning över omyn­digs egen­dom upp­gift å till­gångar som på grund av gif­to­rätt, arv, tes­ta­mente eller gåva till­fal­lit den omyn­dige, eller upp­ta­ger års­räk­ning eller slut­räk­ning sådana till­gångar, om vilka upp­gift förut ej läm­nats, skall vid för­teck­ningen eller räk­ningen fogas besan­nad av ­ skrift av bodelnings-​​ eller skif­tes­hand­ling, tes­ta­mente eller gåvobrev, om så­ dant fin­nes, så oclc av boupp­teck­ning, där den ej förut ingi­vits till över­för ­ myn­da­ren. är hand­ling, varom nu sagts, av vid­lyf­tig beskaf­fen­het, må av ­ skrif­ten läm­nas alle­nast i erfor­der­liga delar. upp­ta­ger för­teck­ning, års­räk­ning eller slut­räk­ning vär­de­hand­lingar som ej äro ned­satta hos riks­ban­ken eller annan bank efter vad i 15 kap. stad ­ gas, skall vid för­teck­ningen eller räk­ningen fogas intyg av två per­so­ner, att vär­de­hand­ling­arna fin­nas i för­myn­da­rens för­var. inne­stå medel hos bank, skall genom bevis från ban­ken styrl­cas hur myc­ket som inne­står, så oclc i vad mån för­be­håll gjorts, att med­len må utta­gas utan över­för­myn­da­rens sam­tycke. belop­pet av medel, som inne­stå enligt mot­bok, må ock styr­kas av två per­so­ner. 9 §. möter till följd av för­myn­der­ska­pets vid­lyf­tiga beskaf­fen­het eller av annan orsak hin­der att inom tid, som är för varje sär­skilt fall bestämd, avlämna för­teck­ning, års­räk­ning eller slut­räk­ning, skall inom samma tid anmä­lan om hind­ret göras till över­för­myn­da­ren; och utsätte denne ny tid, inom vil­ken för­myn­da­ren har att ingiva hand­lingen. did­gar mjti­dare rik­ni­iig, |]as den s gäende fö [ö sålt i ég, nl hava d ili­ger del ä mai wiff­ldår­mätg rfa ■ ferti waiö fér­vä­i­aiie mas lö! sti­if­fiasa tll­nilä ((i • liblö 10 §. för­sum­mar för­myn­da­ren att i rätt tid avgiva för­teck­ning, års­räk­ning eller slut­räk­ning eller anmä­lan, varom i 4 § sägs, anmäle över­för­myn­da­ren för- förin­jvi­agi* fla­reii,\ * ;v.. ¬ . nr 381. ~ 753 ^4 lii tas ish­fes sum­mel­sen hos rät­ten, och äge rät­ten att genom vite till­hålla för­myn­da­ren att full­göra sitt ålig­gande. innan anmä­lan göres efter vad nyss är sagt, skall över­för­myn­da­ren, där det lämp­li­gen kan ske, erinra för­myn­da­ren om hans skyl­dig­het. 11 §. då för­myn­da­rens befatt­ning upp­hör, vare för­myn­da­ren plik­tig att till mynd­lingen, om han bli­vit myn­dig, eller, om för­myn­der­ska­pet över­gått å an ­ nan, till denne oför­dröj­li­gen utgiva de till­gångar som för­myn­da­ren för mynd ­ ling­ens räk­ning har om hän­der. 12 §. sedan av för­myn­da­ren avgi­ven slut­räk­ning bli­vit grans­kad, skall överför-​​ jj^,i/;||myn­da­ren till den som äger mot­taga redo­vis­ning för för­myn­da­rens förvalt-​​ jj^'^^ning över­lämna, för­u­tom slut­räk­ningen, hos över­för­myn­da­ren för­va­rad för- teck­ning över den omyn­di­ges till­gångar och skul­der, så ock samt­liga de räk- ^ningar som avgi­vits under hela den tid omyn­dig­hets­till­stån­det varat. var för- myn­da­ren, då hans befatt­ning upp­hörde, fri från skyl­dig­het att avgiva slut- räk­ning, skola de hand­lingar, varom ovan sägs, av över­för­myn­da­ren tillstäl-​​ a a las den som äger mot­taga redo­vis­ning, endast såframt denne eller den av- 1^1: gående för­myn­da­ren fram­stäl­ler begä­ran därom eller ock över­för­myn­da­ren, på sätt i 17 kap. 4 § sägs, å sådan hand­ling gjort anteck­ning om anmärk-​​ ning, utan att anmärk­ningen för­an­lett ansö­kan till rät­ten. hava de hand­lingar som avses i första styc­ket till­ställts ny för­myn­dare, ålig­ger det denne att inom två måna­der där­ef­ter till över­för­myn­da­ren åter­ ställa hand­ling­arna, över­för­myn­da­ren sltall vid hand­ling­ar­nas över­läm ­ nande skrift­li­gen erinra för­myn­da­ren härom. för­sum­mar för­myn­da­ren att åter­ställa hand­ling­arna, slcall vad i 10 § stad­gas om påföljd av för­sum­melse, varom där sägs, äga mot­sva­rande tillämp­ning. skall åtgärd, varom i första styc­ket sägs, vid­ta­gas av över­för­myn­da­ren, och var­der den avgå­ende för­myn­da­rens för­valt­ning god­känd av mynd­lingen eller ny för­myn­dare, innan hand­ling­arna till­ställts honom, vare god­kän­nan­det utan ver­kan. 13 §. när för­myn­da­rens befatt­ning upp­hört, skola de rörande för­myn­der­ska­pet förda räken­ska­per samt de betal­nings­be­vis och andra hand­lingar, som fin­nas för­va­rade till styr­kande av sär­skilda pos­ter i räken­ska­perna, av för­myn­da­ren hål­las för gransk­ning till­gäng­liga å tid och ort som i hän­delse av tvist be- , . stäm­mas av över­för­myn­da­ren. sedan tiden för väc­kande av talan om er- (^'(4 'sätt­ning mot för­myn­da­ren gått till ända eller, där sådan talan väckts, må- let bli­vit avgjort genom laga kraft ägande dom, skola nämnda räken­ska­per och hand­lingar utgi­vas till den som äger mot­taga redo­vis­ning för förmynda-​​ rens för­valt­ning. e!(f plli ej:!; örcit ,elf l-lll 14 §.ris ^ §§ stad­gas om för­myn­dare skall, om för­myn­da­ren är död, äga ('^é)mot­sva­rande tillämp­ning å hans dödsbo eller, där­est hans kvar­lå­ten­skap är avträdd till kon­kurs, kon­kurs­för­valt­ningen. rlfis [ 17 kap. om till­syn över för­mynt­la­res fönalt­ning. 1 §. ■f® t för­myn­da­rens för­valt­ning av den omyn­di­ges egen­dom skall med led­ning av ingi­ven för­teck­ning samt års- och slut­räk­ningar grans­kas av över­för­myn ­ daren. vid gransk­ningen skall sär­skilt till­ses, att omyn­digs till­gångar äro an- * 206 —fi9002^t. svensk för­fatt­nings­sam­ling 19^i9, nr ssl —386. \ i ¬ 754 1949. nr 381. — bragta sålunda, att erfor­der­lig trygg­het fin­nes för deras bestånd och skä­lig avkast­ning erhål­les, så ock att utgif­terna för den omyn­dige icke över­sti­git vad med hän­syn till hans för­mö­gen­hets­för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt må anses skä­ligt. 2 §. över­för­myn­da­ren äge själv eller genom någon, som av honom utses där­till, genomgå de av för­myn­da­ren förda räken­ska­perna ävensom de betalnings-​​ bevis och andra hand­lingar som fin­nas för­va­rade till styr­kande av sär­skilda pos­ter i räken­ska­perna så ock hos för­myn­da­ren för­va­rade vär­de­hand­lingar. dessa räken­ska­per och hand­lingar skola av för­myn­da­ren hål­las till­gäng­liga å tid och ort som bestäm­mas av över­för­myn­da­ren. är för­myn­da­ren icke bosatt i det distrikt, där till­sy­nen utövns, vare över ­ för­myn­da­ren i det distrikt, där för­myn­da­ren bor, plik­tig att, på anmo­dan av den över­för­myn­dare som det till­kom­mer att utöva till­sy­nen, verk­ställa den gransk­ning som avses i första styc­ket. med­för åtgärd, varom i första styc­ket sägs, sär­skilda kost­na­der eller avse ­ värt besvär, äge rät­ten för ordna, att sär­skild ersätt­ning skall gäl­das av den omyn­di­ges medel. 3 §.fin­ner över­för­myn­da­ren vid gransk­ningen eller eljest anled­ning till an ­ märk­ning mot för­myn­da­rens för­valt­ning, skall över­för­myn­da­ren bereda för ­ myn­da­ren till­fälle att för­klara sig. inkom­mer ej för­myn­da­ren inom före­lagd tid med för­kla­ring, eller fin­ner över­för­myn­da­ren avgi­ven för­kla­ring otill ­ freds­stäl­lande, vare över­för­myn­da­ren, såframt den omyn­di­ges rätt och bästa krä­ver att åtgärd mot för­myn­da­ren utan dröjs­mål vid­ta­ges av rät­ten, plik­tig att hos rät­ten göra ansö­kan därom. 4 §. angå­ende verk­ställd gransk­ning skall å för­teck­ning, års­räk­ning eller slut ­ räk­ning teck­nas bevis. har över­för­myn­da­ren fun­nit anled­ning till anmärk ­ ning som icke efter ingi­ven för­kla­ring för­fal­lit, skall jäm­väl därom anteck ­ ning göras å hand­lingen. under­rät­telse om sådan anteck­ning skall med­de­las för­myn­da­ren, där­vid sär­skilt skall angi­vas huruvida anmärk­ningen för­an­lett ansö­kan till rät­ten eller ej. har, på sätt i första styc­ket sägs, anteck­ning skett om anmärk­ning, äge för­myn­da­ren, såframt anmärk­ningen inne­bär att ersätt­nings­skyl­dig­het i för ­ hål­lande till den omyn­dige skulle åvila för­myn­da­ren, väcka talan mot den omyn­dige om fri­het från sådan ersätt­nings­skyl­dig­het. 5 §.äger den omyn­dige del i oskif­tat bo, skall över­för­myn­da­ren med led­ning av boupp­teck­ningen och avgivna års­upp­gif­ter tillse, att för­myn­da­ren väl vår ­ dar den omyn­di­ges rätt i boet. fin­ner över­för­myn­da­ren anled­ning till an ­ märk­ning, skall vad i 3 och 4 §§ stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. 6 §. den omyn­dige må, om han fyllt sex­ton år, taga del av de räk­ningar och andra hand­lingar rörande för­myn­der­ska­pet som för­va­ras hos över­för­myn ­ daren. ena­handa rätt till­kom­mer den omyn­di­ges make och när­maste frän- der. 7 §. över­för­myn­da­ren skall varje år, i enlig­het med de när­mare bestäm­mel­ser som med­de­las av konungen, till rät­ten över­lämna upp­gift rörande till­sy­nen över för­myn­da­res för­valt­ning under före­gå­ende är. är fl bynde därav, oraynd hav; bo. sta vid boa owsam dige, on myn­darf eller frå iansm förek mvud­are iör­or­doe érdet åiaäg kvib­sid mé »od äfl­li­ö­ior sll­fjt ' féror­diia f. ojl] éförtr 1 ois i5iil fe il krål­liiä sa i sfflu-​​ips l«äa5c<li (iff­li­hiiw för­vj­liiv frai­bi­iäj irani­del iga­fes 0 i^rvaltn farva a f ¬ 9. nr 381. 755 %t"! il^ji lllsj. ilåi!: i'j q. i'kii ’ 2^^ iit feli; unli, ijé! 3[i(ä tiit'i efec lä2 b&- \0;' 4 ■■0 sf f ^ '0' ‘0: aif* 18 kap om god man. 1 §. är för­myn­da­ren för sjuk­dom eller annan orsak ur stånd att utöva för ­ myn­dar­ska­pet, eller var­der han enligt 20 kap. 27 § skild från utöv­ningen därav, skall god man av rät­ten för­ord­nas att i för­myn­da­rens ställe vårda den omyn­di­ges ange­lä­gen­he­ter. 2 §.hava för­myn­da­ren eller hans make och den omyn­dige del i oskif­tat döds ­ bo, skall god man av rät­ten för­ord­nas att vårda den omyn­di­ges rätt i boet vid bout­red­ningen så ock vid bodel­ning och skifte eller ingå­ende av avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo. god man skall ock för­ord­nas för den omyn ­ dige, om eljest å hans väg­nar rätts­hand­ling skall före­ta­gas, vid vil­ken för ­ myn­da­ren, efter vad i 13 kap. 2 § stad­gas, ej äger före­träda den omyn­dige, eller fråga upp­står om rät­te­gång mel­lan den omyn­dige och för­myn­da­ren eller hans make eller någon som för­myn­da­ren före­trä­der. före­kom­mer i annat fall än i första styc­ket sägs ange­lä­gen­het, däri för ­ myn­da­ren eller hans make kan hava ett intresse stri­dande mot mynd­ling­ens, för­ordne ock rät­ten god man för den omyn­dige, om för­myn­da­ren det begär eller det eljest fin­nes lämp­ligt. 3 §■ är någon för sjuk­dom, som kan anta­gas vara över­gå­ende, ur stånd att bevaka sin r^tt eller för­valta sin egen­dom, skall rät­ten, där så erfordras, för ­ ordna god man att bevaka hans rätt eller för­valta egen­do­men; dock må så­ dant för­ord­nande ej givas utan den sju­kes sam­tycke, med mindre sjuk­do­men med­för hin­der mot sam­tyc­kes inhäm­tande. 4 §. rät­ten skall ock, när anmä­lan sker eller beho­vet eljest var­der kun­nigt, för­ordna god man: 1. om vid döds­fall till nam­net känd arvinge är å okänd ort eller fjär­ran och förty ej kan bevaka sin rätt i boet och för­valta sin lott däri; 2. om vid döds­fall ej kan utrö­nas, huruvida den döde efter­läm­nat arvinge som före all­männa arvs­fon­den eller före eller jämte annan känd arvinge är berät­ti­gad till arvet, eller ock kän­ne­dom fin­nes om arvinge efter den döde men kun­skap sak­nas såväl om arving­ens namn som om hans vis­tel­se­ort, samt det på grund av sådan omstän­dig­het fordras, att okänd arvinges rätt beva­kas och hans lott i boet för­val­tas; 3. om tes­ta­ment­s­ta­gare vis­tas å okänd eller fjär­ran ort eller är okänd och hans rätt där­för behö­ver iakt­ta­gas på sätt förut om arvinge är sagt; 4. om det eljest tar­vas, att bor­to­va­ran­des rätt beva­kas eller hans egen­dom för­val­tas; 5. om jäm­likt för­ord­nande i tes­ta­mente eller annan rätts­hand­ling av fram­tida hän­delse heror, vem egen­dom skall till­falla, eller egen­dom först fram­de­les skall med ägan­de­rätt till­trä­das, och det erfordras, att bli­vande äga­res rätt beva­kas eller att egen­do­men för­val­tas för hans räk­ning; eller 6. om egen­dom, enligt vad sär­skilt stad­gas, skall stäl­las under vård och för­valt­ning av god man som avses i detta kapi­tel. tar­vas god man för den som äger rätt i dödsbo, skall det hos rät­ten an ­ mälas av den som har boet i sin vård. i . f \ t ¬ 1i 5 756 — 1949. nr 381. rätts­hand­ling, som god man före­ta­git med stöd av för­ord­nande enligt den ­ na para­graf, gälle, ändå att den egen­dom för­ord­nan­det avsåg till­fal­ler nå ­ gon som han ej var satt att före­träda. 5 §. till god man skall utses en rätt­rå­dig, erfa­ren och i övrigt lämp­lig man eller kvinna. skall god man för­ord­nas att bevaka omyn­digs eller bortova-​​ ran­des rätt i dödsbo, och har den avlidne nämnt, vem han öns­kar till god man, varde denne där­till för­ord­nad, såframt han ej fin­nes olämp­lig. när omstän­dig­he­terna sådant pål­calla, må flera gode män för­ord­nas. vad i 11 kap. 4, 8, 9 och 10 §§ stad­gas om hin­der att vara för­myn­dare, skyl­dig­het att över­taga för­myn­der­skap, för­mjm­da­res ent­le­di­gande och skyl ­ dig­het att anmäla för­myn­da­res död skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om god man eller god­man­skap. 6 §. god­man­skap står under till­syn av över­för­myn­da­ren och rät­ten. 7 §.god­man­skap varde genast inskri­vet hos den rätt som med­de­lat för­ord ­ nan­det. anteck­ning om inskriv­ningen skall ske i för­myn­der­sl­caps­bo­ken. vad i 12 kap. 3 och 4 §§ stad­gas om över­flytt­ning av till­sy­nen å för­myn ­ der­skap och om rät­tens skyl­dig­het att angiva, vil­ken över­för­myn­dare det till­kom­mer att utöva till­syn över för­myn­der­skap, skall äga mot­sva­rande till- lämp­ning i fråga om god­man­skap, över­flytt­ning av god­man­skap som avses i 1 eller 2 § må ej ske annat än i sam­band med över­flytt­ning av förmynder-​​ ska­pet. 8 §. vad i 9 och 10 samt 13 —17 kap. stad­gas i fråga om för­myn­dare och omyn ­ digs egen­dom skall i tillämp­liga delar gälla med avse­ende å god man och egen­dom som skall för­val­tas av god man, med iakt­ta­gande dock av vad här nedan i 9 —11 §§ före­skri­ves. 9 §.god man som för­ord­nats att för­valta egen­dom vare, såframt för­valt­ningen ej avser andel i oskif­tat bo, plik­tig att, inom en månad från det inskriv­ning av god­man­ska­pet ägde rum, till över­för­myn­da­ren ingiva för­teck­ning över egen­do­men. för­teck­ning, som avgi­ves av god man varom stad­gas i 1 §, skall upp­taga den lösa egen­dom som omhän­der­ta­ges av honom. upp­hör god­man­ska­pet innan tid för avgi­vande av års­räk­ning eller slut­räk­ning rörande förmynder-​​ ska­pet för den omyn­dige inträf­far, må slut­räk­ning rörande god­man­ska­pet upp­taga redo­gö­relse alle­nast för de åtgär­der som vid­ta­gits av gode man ­ nen, och skall i övrigt redo­gö­relse för för­valt­ningen av den omyn­di­ges egen ­ dom jäm­väl under den tid, god­man­ska­pet varat, avgi­vas av för­myn­da­ren. vad i 16 kap. 3 § är stad­gat om för­teck­ning, som avgi­ves av för­myn­dare, skall även gälla med avse­ende å för­teck­ning, som avgi­ves av god man. har egen­dom i dödsbo, vil­ken för­val­tats av god man som avses i 4 §, efter pre­skrip­tion av rätt att taga arv eller tes­ta­mente eller ock eljest till­fal­lit all­männa arvs­fon­den, gälle i fråga om egen­do­mens för­sälj­ning vad i lagen om all­männa arvs­fon­den är stad­gat. 10 §. ' god man ej längre för han­den, skall han av rät­ten ent­le­di­gas, för­ord­nats enligt 3 § eller 4 § 1 —5, skall han ent­le­di­gas, såär behov av har god man f( snart den, för vil­ken han för­ord­nats, begär det. ' -i. di målss god ederu såll­diu neéiin isloc (önnynd trcke, ' mnpp nai­i­lä­idp ledaid mii­jecnd lä giril gkan will ivti­iöm im h lii i sas i i kl klias %ill n(« m- oklolvi då har val fel­sea, ko wli­liu ove ‘.1- ¬ . ,nr 381. — 757 fe. då god man slut­fört sitt upp­drag, skall det av honom oför­dröj ligen an- tiii, ^ mälas hos rät­ten, 11 §. god man v^e, såframt han ej äger upp­bära årligt arvode, berät­ti­gad att jta; efter upp­dra­gets slut­fö­rande erhålla skä­ligt arvode för upp­dra­get så ock er- )rt5> sätt­ning för sina kost­na­der. laii i 19 kap. om över­fön­nyn­dare. ifer 'fe ,fe fei? ié ■i't l ■ tll's eus :r:]t lli? i\j0. 'm 0: itf 1 §. över­för­myn­dare väl­jas en för varje kom­mun, där ej annat föl­jer av vad nedan stad­gas. 2 §. i stocl­cholms stad skall över­för­myn­dare icke utses utan skall vad om över ­ för­myn­dare stad­gas gälla för­myn­dar­kam­ma­ren. dock må frå­gor om sam­ tycke, till­stånd eller för­ord­nande, varom sägs i 15 kap. 5, 8, 9, 10, 12 och 14 §§, i den mån konungen därom för­ord­nar å för­myn­dar­kam­ma­rens väg ­ nar upp­ta­gas och avgö­ras av någon dess leda­mot eller tjäns­te­man eller an ­ nan lämp­lig per­son, som råd­hus­rät­ten utser. leda­mot av för­myn­dar­kam­ma­ren och den som är utsedd att i angivna hän­se­ende full­göra över­för­myn­da­res ålig­gan­den må ej, utan att svea hov ­ rätt givit till­stånd där­till, av råd­hus­rät­ten för­ord­nas till för­myn­dare eller god man. 3 §. två eller flera kom­mu­ner, som lyda under härads­rätt, må, då val av över­för­myn­dare före­står, efter för­slag av rät­ten för­ena sig till ett överför-​​ myn­dar­di­strikt. kom­mun, som ingått i sådant över­för­myn­dar­di­strikt, må ej utträda för­rän den tid, för vil­ken över­för­myn­da­ren bli­vit utsedd, gått till ända. 4 §. kan i stad eller annan kom­mun till­sy­nen icke utövas av en över­för­myn ­ dare ensam, må rät­ten på fram­ställ­ning av kom­mu­nen för­ordna, att flera över­för­myn­dare skola väl­jas. i sådant fall äge rät­ten indela kom­mu­nen i distrikt, ett för varje över­för­myn­dare, eller ock bestämma annan lämp­lig grund för för­myn­der­ska­pens för­del­ning mel­lan över­för­myn­darna. 5 §. över­för­myn­dare väl­jes i stad av stads­full­mäk­tige eller, där sådana ej fin ­nas, av all­män rådstuga samt på lan­det av kom­mu­nal­stämma eller av kom ­ munal­full­mäk­tige, om sådana fin­nas. valet skall för­rät­tas inom utgången av okto­ber månad året före det, med vil­ket över­för­myn­da­rens tjänst­gö­rings­tid begyn­ner. då val av över­för­myn­dare för­rät­tats, skall det genast anmä­las till rät­ten. har val ej skett i behö­rig tid, skall rät­ten göra anmä­lan därom hos läns­sty ­ rel­sen, som till­ser att valet hål­les så snart ske kan. äro flera kom­mu­ner för­e­nade till ett distrikt för val av över­för­myn­dare, och kunna kom­mu­nerna icke enas i valet av över­för­myn­dare, skall rät­ten till över­för­myn­dare utse den av de valde som fin­nes där­till lämp­li­gast. i ( } i ► \\ i 1 ¬ i 758 1949. nr 381. 6 §. till över­för­myn­dare må i stad eller annan kom­mun eller i distrikt av flera kom­mu­ner väl­jas den som bli­vit där­till vald inom annan kom­mun eller annat distrikt. 7 §. över­för­myn­dare väl­jes för en tid av fyra år. avgår över­för­myn­dare, innan tiden för hans upp­drag är ute, skall i hans ställe annan väl­jas att tjänst­göra under den tid som åter­står. 8 §. till över­för­myn­dare skall väl­jas en i prak­tiska värv väl för­fa­ren svensk man eller kvinna, som upp­nått tju­gu­fem års ålder, över­för­myn­dare kan ej den vara som är omjmdig eller i kon­kurs­till­stånd. dom­ha­vande må ej vara över­för­myn­dare inom dom­sa­gan, ej hel­ler må le­ damot av råd­hus­rätt, som arbe­tar å endast en avdel­ning, vara över­för­myn ­ dare i sta­den. ej må annan avsäga sig upp­drag att vara över­för­niyn­dare än den som icke är bosatt inom den kom­mun eller någon av de kom­mu­ner, för vilka valet för­rät­tas, ämbets-​​ eller tjäns­te­man som av sin befatt­ning är hind­rad att full­göra upp­dra­get, den som efter de fyra sist­för­flutna årens tjänstgö ­ ring såsom över­för­myn­dare är i tur att avgå från befatt­ningen, den som upp­nått sex­tio års ålder samt den som eljest upp­gi­ver för­hin­der, vil­ket god ­ kän­nes av val­myn­dig­he­ten. 9 §. över­för­myn­dare kan när som helst av rät­ten ent­le­di­gas, om han fin­nes icke vara lämp­lig. 10 §. för varje över­för­myn­dare skall fin­nas en ersät­tare. vad i 5 —9 §§ stad­gas om över­för­myn­dare skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å ersät­tare för ho ­ nom. äro såväl över­för­myn­da­ren som ersät­ta­ren för­hind­rade att uppe­hålla be ­ fatt­ningen eller bestrida där­till hörande ålig­gande, äge rät­ten för­ordna till­ fäl­lig vika­rie. 11 §.över­för­myn­da­ren vare skyl­dig att föra bok angå­ende de för­myn­der­skap och god­man­skap som inskri­vits och stå under hans till­syn. över ären­den rörande för­myn­der­skap, vilka ej inskri­vits, skall sär­skild för­teck­ning föras. 12 §. över­för­myn­da­ren äge upp­bära arvode till belopp, mot­sva­rande ett för hundra av den omyn­di­ges behållna års­in­komst, där denna icke över­sti­git två­hundra kro­nor, och eljest två för hundra därav, dock äge över­för­mynda ­ ren icke av en omyn­dig i arvode upp­bära mera än ettu­sen kro­nor för år. in ­ koms­ten skall beräk­nas enligt års­räk­ning eller slut­räk­ning eller, såvitt fråga är om omyn­digs andel av inkomst från dödsbo, däri delä­garna sam­man­leva i oskif­tat bo, enligt års­upp­gift rörande boet. arvo­det skall av för­myn­da­ren inbe­ta­las vid räk­ning­ens eller års­upp­gif­tens avgi­vande, och äge för­mynda ­ re ur dödsbo, däri den omyn­dige har del, för­skotts­vis utbe­komma det be ­ lopp som skall utgå i arvode. avläm­nas gemen­sam års­upp­gift för underå­riga sys­kon, skall vid beräk­ning av arvo­dets belopp hän­syn tagas till vad av boets inkomst belö­per på sys­ko­nen sam­fällt. skall ej räk­ning eller års­upp­gift avgi­vas, äger rät­ten, om sär­skilda skäl äro där­till, tillägga över­för­myn­da­ren skä­ligt arvode att gäl­das av den omyn­di­ges medel. vad sva­rad siad arvode löre­nad tfod­kåni fall ko bälle avse­end omtt. örerf ansvar. xärm el avd eodudge mor tekji lasa­tel _ år pari farad mar för i iweni lika ■ ^par­licl sil l!t51\isi ull lalanls darek wan jr.hi 5'å i ni t ¬ . nr 381. 759 k\ . e:3 é3 vad nu sagts med avse­ende å arvode för för­myn­der­skap skall äga mot ­ sva­rande tillämp­ning i fråga om god­man­skap. 13 §. stad eller annan kom­mun äger, om det fin­nes lämp­ligt, lämna bidrag till arvode åt över­för­myn­da­ren och till bestri­dande av de med bans verk­sam­het för­e­nade kost­na­derna. kom­mu­nen äger ock att i ord­ning, som av konungen god­kän­nes, bestrida samt­liga utgif­ter för dessa ända­mål, och äger i sådant fall kom­mu­nen upp­bära belopp som avses i 12 §. ih' 14 §. rät­ten skall vaka över att över­för­myn­da­ren full­gör sina ålig­gan­den. med i^aav­se­ende å stock­holms för­myn­dar­kam­mare utövas denna till­syn av svea ^ hov­rätt. fe över­för­myn­da­ren är med avse­ende å sin befatt­ning under­kas­tad ämbets-​​ ansvar. fe a 15 när­mare bestäm­mel­ser om över­för­myn­da­rens verk­sam­het samt om föran-​​lä ä. i'^^’det av den bok och den för­teck­ning, varom i 11 § för­mä­les, med­de­las av konungen.fen ifla 20 kap. 2 fei vissa bestäm­mel­ser om rät­te­gången. 11 mål och ären­den rörande äkten­skap­lig börd, fader­skap till barn utom äkten­skap, adop­tion, vård­nad och under­håll. \ ■«(«; 1 §. talan angå­ende äkten­skap­lig börd må väc­kas vid rät­ten i den ort, där bar­net har sitt hem­vist, eller, om det avli­dit, vid den rätt som har att upp ­ taga tvist om arv efter bar­net. 2 §. är part i mål som avses i 1 § underå­rig, sin­nes­sjuk eller sin­nes­slö, äge för­myn­da­ren eller god man, där sådan enligt 18 kap. skall för­ord­nas, föra talan för honom. modern varde i målet hörd, om det kan ske. 3 §. 10! talan rörande fader­ska­pet till barn utom äkten­skap eller om bar­nets egen- iiöé, skap av tro­lov­nings­barn må väc­kas vid rät­ten i den ort, där man­nen har hki'd•) ■fph sitt hem­vist eller lägers­må­let skett. är han död, må talan väc­kas vid den ■ rätt, som har att upp­taga tvist om arv efter honom. 4 §. (0! i mål som avses i 3 § äge modern, om hon har vård­na­den om bar­net, föra talan för bar­net, ändå att hon ej upp­nått myn­dig ålder. är sär­skild för­myn ­ dare för­ord­nad, äge han samma rätt att föra talan för bar­net. barnavårds-​​ man äge ock, själv eller genom ombud, föra sådan talan. envar, som äger att föra talan för bar­net, skall erhålla till­fälle att yttra sig i målet. 5 §. laga dom­stol i ärende om anta­gande av adop­tiv­barn eller adoptivförhål-​​ lan­des hävande vare rät­ten i den ort, där adop­tan­ten har sitt hem­vist. t ' ■ i ¬ 760 — 1949. nr 381. 6 §. i ärende om anta­gande av adop­tiv­barn skall rät­ten söka inhämta upp ­ lys­ning huruvida veder­lag eller bidrag till bar­nets under­håll är givet eller utfäst. har bar­net ej fyllt ader­ton år, skall ytt­rande inhäm­tas såväl från bar­na­vårds­nämn­den i den för­sam­ling, där adop­tan­ten är kyr­ko­bok­förd, som ock, där bar­na­vårds­man för­ord­nats för bar­net, från den bar­na­vårds­nämnd som har att utöva till­syn å bar­na­vårds­man­nens verk­sam­het och eljest från bar­na­vårds­nämn­den i den för­sam­ling, där för­äld­rarna eller den av dem som har vård­na­den om bar­net är kyr­ko­bok­förd. fader eller moder, vars sam­tycke till adop­tio­nen ej erfordras, varde än ­ dock hörd, där det kan ske. fin­nes sär­skild för­myn­dare, vars sam­tycke ej erfordras, skall ock han höras. 7 §. 8 §. mot rät­tens beslut i ärende om anta­gande av adop­tiv­barn eller adoptivför-​​ hål­lan­des hävande må talan full­föl­jas av envar, som äger göra ansö­kan där ­ om eller som skall höras i ären­det. 9 §. fråga rörande vård­na­den om barn upp­ta­ges av rät­ten i den ort, där den som har vård­na­den om bar­net har sitt hem­vist. talan angå­ende under­håll till barn upp­ta­ges av rät­ten i den ort, där sva ­ ran­den har sitt hem­vist. vill käran­den i mål om under­håll till barn utom äkten­skap hellre stämma till rät­ten i den ort, där lägers­må­let skett, vare det tillå­tet. har den som var under­hålls­skyl­dig gente­mot barn avli­dit, upp ­ tages talan om under­håll till bar­net av den rätt, där döds­boet sva­rar. an gående talan om under­håll enligt 7 kap. 10 § åt modern till barn utom äkten­skap skall vad angå­ende talan om under­håll till bar­net är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. vad i första och andra styc­kena stad­gas utgör ej hin­der att upp­taga fråga som där avses i sam­band med äkten­skaps­mål. 10 §. i mål eller ärende som angår vård­na­den äge rät­ten att för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut före­lig­ger för­ordna därom efter vad som fin­nes skä­ligt. för­ord­nande, varom i första styc­ket sägs, må på yrkande med­de­las utan huvud­för­hand­ling. innan för­ord­nande med­de­las, skall till­fälle att yttra sig över yrkan­det bere­das mot­par­ten. har för­ord­nande med­de­lats, pröve rät­ten när målet eller ären­det avgö­res, om åtgär­den skall bestå. för­ord­nande, varom ovan sagts, gånge i verk­stäl­lig­het lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rät­ten åter­kal­las. i liuänjf undf under unde stämmä gen bet är adop­tiv­barn underå­rigt eller lider det av sin­nes­sjuk­dom eller sinnes-​​ slö­het, må ansö­kan om adop­tiv­för­hål­lan­dets hävande enligt 4 kap. 9 § första styc­ket göras av bar­nets fader eller moder, sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare eller god man eller av bar­na­vårds­nämnd. är adop­tant sin­nes­sjuk eller sin- nes­slö, äge hans för­myn­dare göra ansö­kan om adop­tiv­för­hål­lan­dets bävan de enligt 4 kap. 8 § eller 9 § andra styc­ket. i ärende om adop­tiv­för­hål­lan­des hävande jäm­likt 4 kap. 8 eller 9 § lämne rät­ten alla dem till­fälle att yttra sig, vil­kas sam­tycke eller hörande vore för adop­tion erfor­der­ligt, så ock, där adop­tan­ten är för­kla­rad omyn­dig, hans för­myn­dare. är adop­tiv­bar­net omyn­digt och är ej annan än adop­tan­ten för ­ myn­dare, eller vis­tas den, mot vil­ken ansöl­mingen är rik­tad, å okänd ort, skall hans rätt beva­kas av god man, varom i 18 kap. för­mä­les. im ,ägande jjgbe! skål 16 /wg slycb har ffl kts­lat qom lag kk ej a eenåge dier sei lisöi idtae äiji­i­deo 'liiav rti­api & 03 il fejt­life c åmi; raafj f fejilav söiil nu är ätinsk ansö dår (ö ¬ ah läius 9. nr ,381. — 11 §. 761 tsliij’ 3! i 4. sllii hit jl|k irto: cöd! llijs #jii [®e [ ;s ^ i mål om under­håll till barn skall vad i 4 § stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. under­hålls­bi­drag må bestäm­mas till olika belopp för sär­skilda delar av under­hålls­ti­den. under­håll till barn må ej mot den under­hålls­skyl­di­ges bestri­dande be ­ stäm­mas för tid efter det bar­net fyllt ader­ton år, innan det kan till­för­litli ­ gen bedö­mas, huruvida under­hålls­skyl­dig­het före­lig­ger där­ef­ter. 12 §. i mål angå­ende under­håll äge rät­ten att för tiden intill dess laga kraft ägande dom före­lig­ger för­ordna därom efter vad som fin­nes skä­ligt. skyl- ^^^ dig­het att utgiva bidrag må dock ej åläg­gas någon, med mindre san­no­lika 552 skäl före­ligga att han är bidrags­skyl­dig. s|[ii i fråga om för­ord­nande som här avses skall vad i 10 § andra och tredje ffih styc­kena stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. ' har man­nen, efter det han på grund av för­ord­nande som avses i 12 § beta­lat under­hålls­bi­drag till barn utom äkten­skap eller bar­nets moder, ge ­ nom laga kraft ägande dom fun­nits icke vara under­hålls­skyl­dig, må han dock ej av den som mot­ta­git under­hålls­bi­dra­get sölca åter vad han ut^vit men äge av all­männa medel åter­be­komma guldna bidrags­be­lopp jämte ränta efter sex för hundra om året från betal­nings­da­gen. ansö­kan härom skall, för att komma under pröv­ning, inom ett år från det domen vun­nit laga kraft , göras bos läns­sty­rel­sen i det län, där målet avgjor­des av under­rätt. vad av all­männa medel utgi­vits skall stanna å stats­ver­ket, där ej läns­sty ­ rel­sen på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter fin­ner skä­ligt för­ordna, att sta­ten skall söka sitt åter av den som mot­ta­git under­hålls­bi­dra­get. talan om åter­be­kom­mande av vad sålunda utgi­vits må ej väc­kas senare än ett år från det utbe­tal­ningen ägde rum. talan mot läns­sty­rel­sens beslut föres hos konungen genom besvär i den ord­ning som är bestämd för över­kla­gande av för­val­tande myn­dig­he­ters och ämbets­verks beslut. 14 §. fin­nes ej enligt vad ovan sagts behö­rig dom­stol, upp­ta­ges målet eller ären­det av stock­holms råd­hus­rätt. mål rörande omyn­dig­hets­för­kla­ring eller dess hävande samt ären­den angå ­ ende för­myn­der­skap och god­man­skap. 15 §. ansö­kan, att någon skall för­kla­ras omyn­dig, varde, då fråga är om den som upp­nått myn­dig ålder, upp­ta­gen av rät­ten i den ort, där den som av ­ ses med ansök­ningen bar sitt hem­vist. fin­nes ej behö­rig dom­stol efter vad nu är sagt, upp­ta­ges målet av stock­holms råd­hus­rätt. avser ansök­ningen, att underå­rig skall för­bliva omyn­dig jäm­väl efter upp­nådd myn­dig­hets­ål­der, höre målet till den rätt, där för­myn­der­ska­pet är inskri­vet, eller, om inskriv­ning icke ägt rum, till den rätt, där inskriv ­ ning skall ske. ansö­kan om hävande av omyn­dig­hets­för­kla­ring upp­ta­ges av den rätt, där för­myn­der­ska­pet för den omyn­dige är inskri­vet. >!< 207 —^/9002^f. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1949, nr 381 —386. i t.nii-' , vill c' •) 1 % ■rjs! 1 i i / \ i; ' ■' v'- ¬ 762 1949. nr b81. — 16 §. ansö­kan om omyn­dig­hets­för­kla­ring må göras, för­u­tom av den som av ­ ses med ansök­ningen, jäm­väl av hans make och när­maste frän­der så ock av över­för­myn­da­ren samt i fall, varom i 10 kap. 2 § sägs, av för­myn­da­ren. sin­nes­sjuk som är för vård inta­gen å sin­nes­sjuk­hus må ock för­kla­ras omyn­dig på anmä­lan av den som, enligt bestäm­mel­ser vilka med­de­las av konungen, äger att beträf­fande där inta­gen göra sådan anmä­lan. omjmdig­hets­för­kla­rings hävande må sökas av den omyn­dige själv eller hans för­myn­dare. 17 §. har ansö­kan om omyn­dig­hets­för­kla­ring gjorts av den, om vars för­sät ­ tande i omyn­dig­het är fråga, eller har denne eljest med­gi­vit, att omyn­dig ­ hets­för­kla­ring må med­de­las, äge rät­ten utan huvud­för­hand­ling ome­del­bart före­taga målet till avgö­rande. vad nu sagts äge ock tillämp­ning, då fråga är att någon skall för­kla­ras omyn­dig på grund av sin­nes­sjuk­dom, sinnes-​​ slö­het eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­he­ten, såframt det må anta­gas att hans hörande skulle vara utan gagn. i annat fall än som avses i första styc­ket slmll rät­ten utfärda före­läg­gande för den, om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, att svara i målet. an ­ gående sådant före­läg­gande gälle vad om stäm­ning är stad­gat. 18 §. ansö­kan av den som för­satts i omyn­dig­het att bliva för­kla­rad myn­dig må, om den fin­nes uppen­hart ogrun­dad, utan huvud­för­hand­ling ome­del­bart avslås. har ansö­kan om hävande av omyn­dig­hets­för­kla­ring gjorts eller till­ styrkts av för­myn­da­ren, må målet ock utan huvud­för­hand­ling ome­del­bart före­ta­gas till avgö­rande, såvida för­myn­da­rens instäl­lelse ej fin­nes vara be ­ höv­lig för målets utred­ning. i annat fall än som avses i första styc­ket skall rät­ten utfärda före­läg ­ gande för för­myn­da­ren att svara i målet. angå­ende sådant före­läg­gande gälle vad om stäm­ning är stad­gat. 19 §. har ansöl­tan gjorts, att någon sltall för­kla­ras omyn­dig på grund av sin ­ nes­sjuk­dom, sin­nes­slö­het eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­he­ten, för- ordne rät­ten biträde att beva­jca hans rätt i målet, om han begär det eller om det eljest med hän­syn till omstän­dig­he­terna fin­nes lämp­ligt. begär den som på sådan grund för­satts i omyn­dig­het att för­kla­ras åter myn­dig, må ock rät­te­gångs­bi­träde för­ord­nas, om det fin­nes erfor­der­ligt. den som för­ord­nats till rät­te­gångs­bi­träde åtnjute av all­männa medel ef­ ter rät­tens pröv­ning skä­ligt arvode för det arbete han ned­lagt å målet för dess för­be­re­dande och utfö­rande så ock ersätt­ning för nöd­vän­diga utgif­ter och tids­spil­lan. då målet avgö­res, skall den, för vil­ken rät­te­gångs­bi­träde för­ord­nats, för­plik­tas att till stats­ver­ket åter­gälda vad biträ­det tiller­känts i arvode och ersätt­ning, såframt ej sådan skyl­dig­het fin­nes böra åläg­gas mot­par­ten eller, där ansök­ningen gjorts av över­för­myn­da­ren, kost­na­den prö­vas skola stanna å stats­ver­ket. vad i denna para­graf är stad­gat skall ej äga tillämp­ning, om fri rätte­ gång bevil­jats den, för vil­ken biträde må för­ord­nas. 20 §. kan i mål om omyn­dig­hets­för­kla­ring dom ej ome­del­bart givas, äge rät­ten, såframt dröjs­mål uppen­bar­li­gen skulle med­föra fara för den, om vars för ­ sät­tande i omyn­dig­het är fråga, eller för hans egen­dom, för­ordna, att han skaw nan­dei i dd kad sl i omy rät­ten ejn eller grund gåendi i dant i] har mot do hans fö om d iom avs föras i hard genom d lärt­lara !c(n avse iiijin sk frä­gao iiifa iliif ktim k eilö m,raders frd«3 ejciä hiv hrål­lej hat i delal omrad' nnin mi ¬ 9. nr 381. - 763 5 si' teö, lil­siii tliip skall vara omyn­dig under tiden intill dess målet av rät­ten avgö­res. för­ord ­ nande, varom nu är sagt, må med­de­las utan huvud­för­hand­ling. innan för­ord­nande med­de­las efter vad i första styc­ket sägs, skall, om det kan ske utan märk­lig tids­ut­dräkt, till­fälle bere­das den, om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, att yttra sig. för­ord­nan­det kan när som helst av rät­ten åter­kal­las. t 21 §. ^" ■ äilii; !,b '1 orj em;: iri­iir clikj m '0' rp' il 10 ej må någon för­kla­ras omyn­dig på grund av sin­nes­sjuk­dom, sin­nes­slö­het eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­he­ten, ej hel­ler den som på sådan grund för­satts i omyn­dig­het för­kla­ras myn­dig, med mindre läka­rin­tyg an ­ gående hans sin­ne­still­stånd bli­vit före­tett. när­mare bestäm­mel­ser om så­ dant intyg med­de­las av konungen. 22 §. har den som för­kla­rats omyn­dig bli­vit för­kla­rad åter myn­dig, må talan mot domen full­föl­jas av envar, som enligt 16 § är behö­rig att föra talan om hans för­sät­tande i omyn­dig­het, så ock av för­myn­da­ren. 23 §. om dom, vari­ge­nom någon för­kla­rats omyn­dig, så ock om för­ord­nande som avses i 20 § skall oför­dröj ligen genom rät­tens försorg kun­gö­relse in ­ föras i all­männa tid­ning­arna. har dom, vari­ge­nom någon för­kla­rats omyn­dig, bli­vit i högre rätt änd­rad genom dom som vun­nit laga kraft, eller har den som för­kla­rats omyn­dig för­kla­rats åter myn­dig genom laga kraft ägande dom, eller har för­ord­nande som avses i 20 § åter­kal­lats eller i högre rätt upp­hävts, skall kun­gö­relse därom ske efter vad i första styc­ket sägs. 24 §. fråga om för­ord­nande av för­myn­dare för underå­rig upp­ta­ges av den rätt, där för­myn­der­ska­pet är inskri­vet, eller, om inskriv­ning av för­myn­der­ska­pet icke ägt rum, av den rätt, där inskriv­ning skall ske. då någon som upp­nått myn­dig ålder för­kla­ras omyn­dig, skall för­myn ­ dare för­ord­nas av den rätt, där ansök­ningen om omyn­dig­hets­för­kla­ring gjor ­ des. erfordras ny för­myn­dare, skall sådan för­ord­nas av den rätt, där för ­ myn­der­ska­pet är inskri­vet. fråga om ent­le­di­gande av för­myn­dare upp­ta­ges av den rätt, där för­myn ­ der­ska­pet är inskri­vet eller skall inskri­vas. 25 §. ej må någon för­ord­nas till för­myn­dare eller ent­le­di­gas från sådan befatt ­ ning, med mindre han erhål­lit till­fälle att yttra sig i ären­det. 26 §. kan i ärende angå­ende för­myn­da­res för­ord­nande slut­ligt beslut ej ome ­ del­bart givas, äge rät­ten, såframt ome­del­bar vård erfordras om den omyn ­ diges ange­lä­gen­he­ter, för­ordna för­myn­dare för tiden intill dess ären­det av rät­ten avgö­res. har i mål om omyn­dig­hets­för­kla­ring rät­ten, på sätt i 20 § stad­gas, med ­ delat beslut, att den, om vars för­sät­tande i omyn­dig­het är fråga, skall vara omyn­dig under tiden intill dess målet avgö­res, skall rät­ten i där angi­ven ord­ning med avse­ende å nämnda tid för­ordna för­myn­dare för honom. 27 §. upp­kom­mer fråga om för­myn­da­res ent­le­di­gande av orsak, varom i 11 kap. 9 § sägs, och kan slut­ligt beslut ej ome­del­bart givas, äge rät­ten, såframt .,-t. - f\ ¬ i 764 1949. nr 381. — dröjs­mål skulle med­föra fara för den omyn­di­ges rätt och bästa, för­ordna om för­myn­da­rens skil­jande från utöv­ningen av för­myn­der­ska­pet under tiden intill dess ären­det av rät­ten avgö­res. innan beslut fat­tas om för­myn­da­rens skil­jande från utöv­ningen av för ­ myn­der­ska­pet, skall, om det utan märk­lig tids­ut­dräkt kan ske, till­fälle be ­ redas för­myn­da­ren att yttra sig. 28 §. ansö­kan om för­myn­da­res för­ord­nande eller ent­le­di­gande eller om annan rät­tens åtgärd med avse­ende å för­myn­der­skap må, såframt fråga ej är om ärende, varom i 29 § stad­gas, göras, för­u­tom av över­för­myn­da­ren och för ­ myn­dare, jäm­väl av bar­na­vårds­man och den omyn­dige själv, om han fyllt sex­ton år, så ock av hans make och när­maste frän­der. för­myn­dare, som gjort sig skyl­dig till för­sum­melse i vård­na­den om underå­rig, må ent­le­di­gas jäm­väl på ansö­kan av all­män åkla­gare eller bar­na­vårds­nämnd. frå­gor som avses i denna para­graf skall ock rät­ten, när anled­ning är där­till, upp­taga utan att sär­skild ansö­kan bli­vit gjord. mot rät­tens beslut i ärende, varom i första styc­ket sägs, må talan full­föl ­ jas, för­u­tom av den som beslu­tet sär­skilt rörer, av envar som äger göra an ­ sökan efter vad nyss är sagt. mot beslut, vari­ge­nom det före­lagts för­myn­dare att vid vite full­göra visst ålig­gande, må talan full­föl­jas alle­nast i sam­band med kla­gan över rät­tens beslut om utdö­mande av vitet. 29 §. över­för­myn­da­rens eller rät­tens till­stånd till åtgärd beträf­fande omyn­digs egen­dom må sökas alle­nast av för­myn­da­ren. mot över­för­myn­da­rens eller rät­tens beslut med avse­ende å sådant till­stånd så ock mot över­för­myn­da­rens för­ord­nande, att för­be­håll, varom i 15 kap. 9 § andra styc­ket sägs, ej skall gälla, må talan föras alle­nast av för­myn­da­ren samt, såframt ären­det angår omhän­der­ta­gande av egen­dom, varö­ver den omyn­dige äger råda, eller åter- kal­lelse av för­myn­da­rens eller över­för­myn­da­rens till­stånd för omyn­dig att driva näring, av den omyn­dige själv, om han fyllt sex­ton år. mot över­för­myn­da­rens eller rät­tens beslut i fall, varom i 13 kap. 8 § tredje styc­ket sägs, må talan ej föras. 30 §.tj\i y • fråga om för­ord­nande eller ent­le­di­gande av god man som avses i 18 kap. 1 eller 2 § skall upp­ta­gas av den rätt, där för­myn­der­ska­pet för den omyn ­ dige är inskri­vet eller skall inskri­vas. upp­kom­mer vid utred­ning av dödsbo fråga om för­ord­nande av god man enligt 18 kap. 4 §, höre ären­det till den rätt, varun­der boet lyder. skall god man eljest för­ord­nas enligt nämnda lag­rum eller ock enligt 3 § samma kapi ­ tel, ankomme det på rät­ten i den ort, där den, för vil­ken god man för­ord­nas, har egen­dom eller eljest behov av god man yppat sig. erfordras ny god man eller upp­står fråga om ent­le­di­gande av god man, upp­ta­ges ären­det av den rätt, där god­man­ska­pet är inskri­vet. 31 §. vad i 25 —27 §§ stad­gas beträf­fande för­myn­dare skall i tillämp­liga delar gälla i fråga om god man. 32 §. vad i 28 och 29 §§ stad­gas om för­myn­dare och för­myn­der­skap skall i tillämp­liga delar gälla jäm­väl beträf­fande god man och god­mans cap, och skall vad där sägs om omyn­dig, hans make och när­maste frän­der, då fråga , i ■vöt'' ^.4 ' ■ är oö te iö te d niyndrä­i­tens 1 tal vec­kor med medde skri­vet i b in f m er äred­del ersältni slals­ver överf beslut ids till iigård lijwd kiaide llti­idje ämö­iiutt ■) vjdi svai­amlä bdf dtsilö­ift otdi­ai­i­ijf any t ncrsi imil mot ävses i över 'agva ¬ 49. kr 381. 765 1^. llh ms. äsjj blii __ 9^ ■mg i! fe 05u laili jilq ilkf p^i iiit;: a c?' f i; dp''siip ^wå 0' 0§ är om god­man­skap, varom i 18 kap. 3 eller 4 § för­mä­lesy hava avse­ende å den, för vil­ken god man för­ord­nats, samt den­nes make och när­maste frän- der. då fråga är om god­mansltap för omyn­dig, skall i ärende som avses i 28 § även för­myn­da­ren äga den behö­rig­het, varom där sägs; dock äge för ­ myn­da­ren i fall som avses i 18 kap. 2 § första styc­ket ej föra talan mot rät­tens beslut. 33 §. talan mot över­för­myn­da­rens beslut föres skrift­li­gen hos rät­ten inom två vec­kor från den dag kla­gan­den erhöll del av beslu­tet. med avse­ende å talan mot beslut som stock­holms för­myn­dar­kam­mare med­de­lar skall i stäl­let för vad i första styc­ket sägs gälla vad som är före ­ skri­vet om talan mot rät­tens beslut. 34 §. i mål eller ärende, däri över­för­myn­da­ren fört talan, äger rät­ten, när skäl äro där­till, vid målets eller ären­dets avgö­rande tiller­känna över­för­mynda ­ren ersätt­ning av all­männa medel för det arbete han ned­lagt å målets eller ären­dets utfö­rande ävensom för nödiga utgif­ter. rät­ten pröve ock, huruvida ersätt­ningen skall åter­gäl­das av över­för­myn­da­rens mot­part eller stanna å stats­ver­ket.över­för­myn­da­ren äge i mål eller ärende, däri han för talan, anlita ombud. 35 §. beslut eller dom, som med­de­las av över­för­myn­da­ren eller rät­ten, skall lända till efter­rät­telse utan hin­der av att talan där­e­mot föres, utom såvitt angår dom, som inne­fat­tar hävande av omyn­dig­hets­för­kla­ring, eller rät­tens avgö­rande, vari­ge­nom avtal om sam­man­lev­nad i oskif­tat bo häves eller för ­ ord­nande med­de­las om gäl­dande av sär­skild ersätt­ning, på sätt i 17 kap. 2 § tredje styc­ket sägs, eller för­myn­dare eller god man dömes till utgi­vande av för­sut­tet vite. gemen­samma bestäm­mel­ser, 36 §. vad i rät­te­gångs­bal­ken är stad­gat om hämt­ning av part skall äga mot ­ sva­rande tillämp­ning å den, som i annan egen­skap än vittne eller sak­kun ­ nig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk. då fråga är om omyn­dig­hets­för­kla­ring på grund av sin­nes­sjuk­dom, sin- nes­slö­het eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­he­ten, bör iakt­ta­gas att för ­ ord­nande om skyl­dig­het att inställa sig per­son­li­gen ej gives beträf­fande den som avses nied ansök­ningen, såframt det fin­nes att instäl­lel­sen skulle för honom kunna med­föra men eller fara. 37 §. i fråga om mål eller ärende, vari all­män åkla­gare, bar­na­vårds­nämnd eller över­för­myn­dare för talan, skall vad i 20 § lagen om infö­rande av nya rätte­ gångs­bal­ken är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 38 §. i mål eller ärende som avses i denna balk äge rät­ten, när det fin­nes lämp ­ ligt, för­ordna att för­hand­ling skall ske inom stängda dör­rar. 39 §.mot beslut som av under­rätt med­de­lats under rät­te­gången i fråga, som avses i 10, 12, 20, 26, 27 eller 31 §, skall talan föras sär­skilt. 40 §. över hov­rät­tens beslut i fråga som avses i 39 § må kla­gan ej föras. samma lag vare med avse­ende å ärende som först hand­lagts av över­för­myn­da­ren. i \ \ ■ ^ ¬ 766 1949. nr 381 ocli 3 . vad sist sagts gäl­ler dock ej ärende som hand­lagts av stock­holms förmyn-​​ dar­kam­mare. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit, stocl­di­olms slott den 10 juni 1949. gustaf. (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet.) her­man zet­ter­berg . nr 382. lag om infö­rande av för­äld­ra­bal­ken; given stock­holms slott deh 10 juni 1949. vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra v e t e r 1 i g t: att vi, med riks­da­gen\ fun­nit gott för­ordna som föl­jer. 1 §.den nu antagna för­äld­ra­bal­ken skall jämte vad här nedan stad­gas träda i kraft den 1 janu­ari 1950. 2 §. genom för­äld­ra­bal­ken upp­hä­vas med de begräns­ningar nedan stad­gas: lagen den 14 juni 1917 (nr 376) om barn utom äkten­skap; lagen samma dag (nr 377) om äkten­skap­lig börd; lagen samma dag (nr 378) om adop­tion; lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äkten­skap; lagen samma dag (nr 409) om makes under­hålls­skyl­dig­het mot andra makens barn; lagen den 27 juni 1924 (nr 320) om för­myn­der­skap ; och 13 § andra, tredje och fjärde styc­kena" lagen samma dag (nr 321) angå ­ ende infö­rande av lagen om för­myn­der­skap. de över­gångs­be­stäm­mel­ser, som med­de­lats till först­nämnda fem lagar så ock till de i desamma eller i lagen om för­myn­der­skap vid­tagna änd­ringar, skola fort­fa­rande i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse. 3 §. där i lag eller sär­skild för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till lag­rum som ersatts genom bestäm­melse i för­äld­ra­bal­ken, skall denna i stäl­let till- läm­pas. 4 §. talan sora avses i 2 kap. 1 eller 2 § eller i 3 kap. 3 § för­äld­ra­bal­ken må ej väc­kas, om rät­ten till sådan talan på grund av äldre lag gått för­lo­rad före för­äld­ra­bal­kens ikraft­trä­dande. 1 elke­dagcns skri­volbo 1949: 325, ® sonabto lydelso av 13 § bo 1942: 357. arv stocki deråri) isamb avgift före vårdoa ligt 'ai åsåd där ej rålle skfihs farande vad i där nägfl skap säg krafl, fö i tarn äedomf kil il må visa ta teki­i­lia st vi ffe­nii 211 u äidraii s,} ¬