SFS 1973:942

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1973:942 lag utkom från t ryc­ket änd­ring 1 lagen (1904: 26 s. 1) om vissa interna-​​ den 20 dec. 1973 tion­clla rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skap och för­myn­der­skap; utfär­dad den 14 decem­ber 1973. kungl. maj:t för­ord­nar med riks­da­gen^ i fråga om lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skap och förmynderskap2, dels att 2 kap. och 7 kap. 4 a § skall upp­höra att gälla, ' prop. 1973:158, lu 42 , rskr 3 64, 2 s enaste lydelse av lagens rubrik 1971: 797. senaste lydelse av 2 kap. 1 § 1915: 436 senaste lydelse av 2 kap. 2 § 1915: 436 1898 senaste lydelse av 7 kap. 4 a § 1964: 727 ¬ • dels att 1 kap. 1—9 §§, 3 kap. 1—1 §§, 7 kap. 1—4 och 5 §§ samt 'sfs 1973:942 rubri­ken till 3 kap. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall infö­ras fem nya para­gra­fer, 3 kap. 8—12 §§, av nedan angivna lydelse. 1 kap. 1 § vill någon ingå äkten­skap inför svensk myn­dig­het, prö­vas hans, rätt där­till enligt lagen i den stat där han är med­bor­gare, om ej annat föl­jer av vad som sägs här nedan. 2 §3 svensk med­bor­gare, som sedan minst två år har hem­vist i främ- • mande stat, äger få sin rätt att ingå äkten­skap prö­vad enligt lagen i den» främ­mande sta­ten, om den med vil­ken han avser att ingå äkten­skap med-" ger det. mot­sva­rande gäl­ler utländsk med­bor­gare, som sedan minst två år" ^har hem­vist här i riket eller i annan främ­mande stat än den han till hör. • ' konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer kan för visst fall för­ordna, att svensk lag får tilläm­pas beträf­fande utländsk med­bor gare, som ej har hem­vist här i riket sedan minst j;vå år. 3 även om rät­ten att irigå äkten­skap skall prö­vas enligt främ mande låg, gäl­ler att 1. den som är under fem­ton år ej får ingå äkten­skap utan till­stånd av läns­sty­rel­sen, 2. äkten­skap ej får ingås mel­lan släk­tingar i rätt upp- och ned­sti gande led eller mel­lan hel­sys­kon, 3. den soin "vårit gift får ingå nytt äkten­skap endast om det förra. äkten­ska­pet bli­vit upp­löst genom beslut, som skall gälla här-i riket, eller > andra maken avli­dit. ' - 4 §5 när äkten­skap skall ingås inför svensk myn­dig­het här i riket, > tilläm­pas svensk lag i fråga om vig­seln. 5 §0 könungen kan bestämma, att med diplo­ma­tisk eller kon­su­lär tjänst eller med befatt­ning som präst skall vara för­e­nad behö­rig­het att, i främ­mande stat för­rätta vig­sel enligt svensk lag. konungen kan även • genom sär­skilt för­ord­nande tiller­känna lämp­lig per­son sådan behö­rig het. vad som i svensk lag föfe­skri­ves om ver­kan av att vig­sel­för­rät­tare för­fa­rit orik­tigt vid'vig­sel här i riket eller över­skri­dit sin behö­rig­het äger mot­sva­rande tillämp­ning, när svensk vig­sel­för­rät­tare viger i främ­mande j stat. 6 § den som enligt främ­mande lag är behö­rig att för­rätta vig­sel får i fall som konungen bestäm­mer viga här i riket med tillämp­ning av nämnda lag. " senast cly­delse 1947:188. * se naste lydelse 1968: 759. ' senaste lydelse 1968: 759. « s enaste lydelse 1959: 252. 1899 ¬ i sfs 1973:942 7 §'^ äkten­skap som ingåtts utom riket enligt främ­mande lag anses gil tigt till for­men, om det är gil­tigt i den stat där det ingicks. har äkten skap ingåtts inför diplo­ma­tisk eller kon­su­lär tjäns­te­man eller annan, som av främ­mande stat för­ord­nats att för­rätta vig­sel i annan främ­mande stat, anses äkten­ska­pet också gil­tigt till for­men, om det är gil­tigt i den stat som med­de­lat för­ord­nan­det. även i annat fall än som avses i första styc­ket skall äkten­skap som ingåtts utom riket anses gil­tigt till for­men, om det är gil­tigt i den eller de sta­ter dar man­nen och kvin­nan voro med­bor­gare. 8 §8 äkten­skap, som skulle vara ogil­tigt på grund av form­fel, kan god­kän­nas av konvm­gen på ansö­kan av man­nen eller kvin­nan eller, om någon­dera avli­dit, av arvinge till den avlidne. sådant god­kän­nande får läm­nas endast om syn­ner­liga skäl före­ligga. 9 § konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer kan med dela sär­skilda före­skrif­ter om sät­tet för hin­der­s­pröv­ning i fråga om sådan vig­sel enligt svensk lag som avses i detta kapi­tel. i 3 kap. om äkten­skaps­mål m. m» 1 §1® äkten­skaps­mål äro mål om äkten­skaps­skill­nad och inål däri tvis­ten är, huruvida man och kvinna ärö för­e­nade i äkterl­skap med varandra. 2 §11 äkten­skaps­mål får upp­ta­gas av svensk dom­stol, om 1. båda makarna äto svenska med­bor­gare, 2. käran­den är svensk med­bor­gare och har hem­vist här i riket eller tidi­gare haft hem­vist här sedan han fyllt ader­ton år, 3. käran­den ej är svensk med­bor­gaire men har nem­vist här i riket sedan minst ett år, 4. sva­ran­den har hem­vist här i riket, 5. saken rör ogil­tig­het av vig­sel som för­rät­tats av svensk myn­dig het, 6. i annat fall än som ävses i 1—^5 ko nuti­gen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer fin­ner skäl att talan prö­vas här i riket; under för utsätt­ning att endera måken är svensk med­bor­gare eller käran­den ej kan få sin talan prö­vad i den stat där han är med­bor­gare. 3 §12 är svensk dom­stol behö­rig att upp­taga talan av ena mäken, kan dom­sto­len också upp­taga talan av andra makeri till gemen­sam hand lägg­ning. 1900 ' senaste lydelse 1915:436. ® senaste lydelse 1959:252. ® senaste lydelse av rubri­ken 1915: 436. 1° senas te lydelse 1915; 436. " senaste lydelse 1915:436, 1® senaste lydelse 1949; 384. ¬ 4 talan om äkten­skaps­skill­nad pröv^ enligt svensk lag i den mån sfs 1973:942 ej annat föl­jer av vad som före­skri­ves här nedan. äro båda makarna utländska med­bor­gare och har ej någon­dera hem vist här i riket sedap minst ett år, får ipke mot makes bestri­dande dömas till äkten­skaps­skill­nad, om grund till äkten­ska­pets upp­lös­ning ej före lig­ger enligt lagen i stat där makarna eller någon­dera av dem är med bor­gare. äro i annat fall än som sägs i andra styc­ket båda makarna utländska med­bor­gare och åbe­ro­par ena maken att grund till äkten­ska­pets upp lös­ning sak­nas enligt lagen i det land där han är med­bor­gare, får ej dömas till äkten­skaps­skill­nad, om det med hän­syn till samma makes eller gemen­samma barns intres­sen före­lig­ger sär­skilda skäl där­e­mot, 5 änd­ring beträf­fande med­bor­gar­skap eller hem­vist som äger rum sedan talan väckts med­för ej hin­der att talan prö­vas. sådan änd­ring kan ej hel­ler med­föra hin­der mot äkten­skaps­skill­nad enligt 4 § andra eller tredje styc­ket. 6 §15 frå­gor angå­ende vård­na­den om och under­håll till barn få upp tagas i äkten­skaps­mål. om bar­net vis­tas här i riket skola sådana frå­gor all­tid prö­vas enligt svensk lag. 7 §15 beslut om äkten­skaps­skill­nad, som med­de­lats i främ­mande stat, skall gälla här i riket, om det med hän­syn till makes med­bor­gar­skap eller hem­vist eller annan anknyt­ning förelåg skä­lig anled­ning att talan prö­va­des i den främ­mande sta­ten. har make ingått nytt äkten­skap sedan beslut om äkten­skaps­skill­nad med­de­lats i främ­mande stat, skall det tidi­gare äkten­ska­pet, även om beslu­tet ej blir gäl­lande här i riket enligt första styc­ket, anses upp löst genom beslu­tet, om ej andra maken visar, att den omgifte för farit uppen­bart otill­bör­ligt mot honom. om erkän­nande här i rikpt av äkten­skaps­skill­nad eller hemskill­nad som med­de­lats i viss främ­mande stat fin­nas sär­skilda bestäm­mel­ser. 8 § på ansö­kan av make prö­var svea hov­rätt himi­vida beslut om upp lös­ning av äkten­skap, som med­de­lats i främ­mande stat, skall gälla här i riket. innan hov­rät­ten prö­var frå­gan skall andra maken bere­das till fälle att yttra sig över ansök­ningen, om det kan ske. beslut, som ej inne­bär att det i den främ­mande sta­ten med­de­lade be slu­tet skall gälla, utgör icke hin­der mot ny pröv­ning av frå­gan. 9 § beslut om äkten­skaps­skill­nad, som med­de­lats i främ­mande stat, får ej tilläm­pas utan före­gå­ende pröv­ning enligf 8 §, när make vill ingå nytt äkten­skap, såvida icke båda makarna eller endera pv dem var med­bor­gare i den sta­ten. konungen kan dock för­ordna, att beslut om äkten­skaps­skill­nad som med­de­lats i viss främ­mandd stat får tilläm­pas utan sådan pröv­ning, även om ing­en­dera av makarna var med­bor­gare där. " senaste lydelse 1915: 436. senaste lydelse 1915:436. senaste lydelse 1915: 436. " senaste lydelse 1915:436. 1901 ¬ sfs 1973:942 10 § har i. främ­mande stat med­de­lats slut­ligt beslut om hävande av ( sam­man­lev­na­den mel­lan makar och ha makarna där­ef­ter levat åtskilda ; minst sex måna­der och ej åter­upp­ta­git sam­man­lev­na­den, kan. äkten skaps­skill­nad erhål­las enligt svensk lag utan före­gå­ende betän­ke­tid. 11 § är äkten­skaps­mål anhäng­igt i främ­mande stat och anhäng­ig­gö­res här i riket sådant mål mel­lan samma par­ter, kan rät­ten för­ordna, att detta mål skall vila tills vidare, om det kan anta­gas att beslut i det förra målet blir gäl­lande här i riket. beslut, vari­ge­nom talan i äkten­skaps­mål ogil­lats i främ­mande stat, utgör ej hin­der att saken prö­vas här i riket. 12 § är äkten­skaps­mål anhäng­igt i främ­mande stat, får här i riket efter vad som fin­nes skä­ligt med­de­las för­ord­nande som avses i 15 kap. 11 § gif­ter­måls­bal­ken samt 20 kap. 10 och 12 §§ för­äld­ra­bal­ken. sådant för­ord­nande kan när som helst åter­kal­las. 7 kap. > • . • 1 § skall lagen i främ­mande stat tilläm­pas på grund av att någon äger med­bor­gar­skap där och fin­nas i den sta­ten flera gäl­lande rätts system, bestäm­mes tillämp­ligt rätts­sy­stem enligt de reg­ler som gälla i samma stat. i avsal­c­nad av sådana reg­ler tilläm­pas det rätts­sy­stem till vil­ket han har den när­maste anknyt­ningen. 2 §1''^ den som är bosatt i viss stat anses vid tillämp­ning av denna lag ha hem­vist där, om bosätt­ningen med hän­syn till vis­tel­sens var­ak­tig­het och omstän­dig­he­terna i övrigt måste anses sta­dig­va­rande. 3 §18 tillämp­ning av denna lag lik­stäl­les stats­lös per­son med med bor­gare i den stat där han har hem­vist eller, om han sak­nar hem­vist, där han har sin vis­tel­se­ort och poli­tisk flyk­ting med med­bor­gare i den stat där han har hem­vist. 1902 4 §10 bestäm­melse i främ­mande lag eller beslut som med­de­lats av myn­dig­het i främ­mande stat får ej tilläm­pas, om det skulle vara uppen bart ofören­ligt med grun­derna för rätts­ord­ningen här i riket. 5 §20 konungen äger, efter avtal med dan­mark, fin­land, island och norge eller med en eller flera av dessa sta­ter, stadga avvi­kel­ser från de i denna lag givna bestäm­mel­ser om inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skaps ingå­ende, äkten­skaps­skill­nad, för­myn­der­skap för underå­riga och omyn­dig­för­kla­rade så ock i öyrigt med­dela före­skrif­ter i dessa hän­se­en­den. efter avtal med annan stat än nu är sagt äger konungen, med avse ende å under­så­tar i för­drags­slu­tande stat, stadga avvi­kel­ser från de i 4 och 5 kap. med­de­lade bestäm­mel­serna. " senaste lydelse 1964: 727. " senaste lydelse 1934: 50. " senaste lydelse 1915: 436. -​senaste lydelse 1971: 797. ¬ skall, enligt de i viss främ­mande stat gäl­lande all­männa reg­lerna om sfs 1973: 942 jnte­ma­tio­nella rätts­för­hål­lan­den, lagen i den stat, där hem­vis­tet är, äga tillämp­ning med avse­ende å omyn­dig­hets­för­kla­ring och anord­nande av för­myn­der­skap för underå­rig och omyn­dig­för­kla­rad, äger ock konungen för­ordna beträf­fande under­så­tar i den sta­ten, vilka hava hem­vist här i riket, att omyn­dig­hets­för­kla­ring må ske och för­myn­der­skap anord nas enligt svensk lag, samt i fråga om svenska under­så­tar, vilka hava hem­vist i den främ­mande sta­ten, att omyn­dig­hets­för­kla­ring må ske och för­myn­der­skap anord­nas i den främ­mande sta­ten. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1974. 2. genom lagen upp­hä­ves lagen (1915: 437) om äkten­skaps ingå­ende i vissa fall inför svensk myn­dig­het i utlan­det och lagen (1964: 726) om svensk dom­stols pröv­ning av äkten­skaps­mål i vissa fall, 3. har före ikraft­trä­dan­det talan i äkten­skaps­mål väckts vid svensk dom­stol, som enligt äldre lag var behö­rig att pröva sådan talan, får talan prö­vas även om dom­sto­len ej är behö­rig enligt 3 kap. 2 § i den nya lydel­sen. 4. har svensk dom­stol dömt till hemskill­nad, får talan om därpå föl­jande äkten­skaps­skill­nad upp­ta­gas av svensk dom­stol utan hin­der av att dom­sto­len icke är behö­rig enligt 3 kap. 2 § i den nya lydel­sen, under för­ut­sätt­ning att talan väcks före utgången av juni 1975 eller, om dom på hemskill­nad vun­nit laga kraft efter utgången av år 1973, inom 18 måna­der från det så skedde. carl gus­tajf carl lid­bom (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬