Lag (1963:583) om avveck­ling av fide­i­kom­miss

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1963:583
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 1999:1042
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1963:583
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1963-​12-06
Änd­rad: t.o.m. SFS

1999:1042
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Fide­i­kom­miss, som upp­rät­tats för obe­grän­sad tid till för­mån för med­lem­mar av en eller flera släk­ter, skall avveck­las enligt vad i denna lag sägs.

2 §   I denna lag för­stås med inne­ha­vare av fide­i­kom­miss den som inne­har egen­do­men med den rätt som föl­jer av fide­i­kom­missur­kun­den. Besit­tes efter för­ut­va­rande inne­ha­vares död egen­do­men enligt sär­skild före­skrift av efter­le­vande make, döds­bo­de­lä­gare eller annan, skall dock den anses som fide­i­kom­mis­sets inne­ha­vare, vil­ken skulle varit berät­ti­gad att inne­hava egen­do­men, om sådan sär­skild rätt ej fun­nits.

Med fide­i­kom­miss­in­ne­ha­va­rens efter­trä­dare för­stås den som enligt fide­i­kom­missur­kun­den eller därpå grun­dat för­ord­nande är berät­ti­gad att, när inne­ha­va­rens rätt upp­hör, bliva ny inne­ha­vare av fide­i­kom­mis­set.
Såsom efter­trä­dare skall dock, om fide­i­kom­mis­set enligt urkun­den ej må till­trä­das av inne­ha­vare av annat fide­i­kom­miss, ej anses den som jäm­likt 7 § tagit och icke där­ef­ter avstått från efter­trä­da­ran­del i annat fide­i­kom­miss än det varom är fråga.

Tiden för upp­hö­ran­det

3 §   Fide­i­kom­miss som avses i 1 § skall, om ej i denna lag annorlunda stad­gas, upp­höra, när den som vid lagens ikraft­trä­dande är inne­ha­vare av fide­i­kom­mis­set avli­der.

4 §   Är vid fide­i­kom­miss i lös egen­dom, som ej skall åtfölja visst fas­tig­hets­fi­de­i­kom­miss, den i 3 § angivne inne­ha­va­rens efter­trä­dare avlad före instif­tan­det eller, om fide­i­kom­mis­set instif­tats genom tes­ta­mente, före tes­ta­tors död, skall fide­i­kom­mis­set upp­höra först när den inne­ha­vare avli­der, vars efter­trä­dare är avlad efter sagda tid­punkt.

5 §   Från­trä­der inne­ha­vare, vid vars död fide­i­kom­mis­set eljest sko­lat upp­höra, egen­do­men för att kunna till­träda annat fide­i­kom­miss eller taga efter­trä­da­ran­del däri jäm­likt 7 §, skall fide­i­kom­mis­set upp­höra, när näste inne­ha­vare avli­der.

6 §   Har fide­i­kom­mis­se­gen­dom syn­ner­ligt kul­tur­hi­sto­riskt värde eller äro eljest sär­skilda skäl där­till, må rege­ringen för­ordna att fide­i­kom­missur­kun­dens bestäm­mel­ser skola äga tillämp­ning tills vidare eller till dess i beslu­tet angi­ven inne­ha­vare av fide­i­kom­mis­set avli­der.
Lag (1999:1042).

Egen­do­mens för­del­ning

7 §   När fide­i­kom­miss upp­hör, skall den avlid­nes efter­trä­dare taga hälf­ten av egen­do­men. I åter­sto­den skall tagas arv eller tes­ta­mente som om den till­hört den avlidne.

8 §   Vid skifte av egen­do­men äger efter­trä­da­ren, utan hin­der av vad i tes­ta­mente må vara för­ord­nat, på sin lott erhålla fide­i­kom­mis­sets huvud­gård med där för­va­rade sam­lingar så ock annan fast egen­dom, på vil­ken bedri­ves jord- eller skogs­bruk och som lämp­li­gen bör beva­ras ode­lad. Fin­nas flera huvud­går­dar, må efter­trä­da­ren taga en av dem efter eget val. För­slår ej lot­ten, må efter­trä­da­ren lämna lösen i pengar.

9 §   Inne­hål­ler fide­i­kom­missur­kun­den före­skrift om vem egen­do­men skall till­falla där­est fide­i­kom­mis­set upp­hä­ves, län­der denna före­skrift till efter­rät­telse utan hin­der av vad i 7 och 8 §§ stad­gas.

10 §   Fin­nes ej efter­trä­dare, skall i egen­do­men tagas arv eller tes­ta­mente som om den till­hört den avlidne. Före­skri­ves i fide­i­kom­missur­kun­den för sådant fall, att egen­do­men skall för­de­las mel­lan siste inne­ha­va­rens arvingar eller andra släkt­med­lem­mar eller använ­das för väl­gö­rande eller annat ända­mål, län­der i stäl­let denna före­skrift till efter­rät­telse.

För­må­ner m.m.

11 §   Utan hin­der av att fide­i­kom­mis­set upp­hört, må envar njuta till godo den rätt att efter inne­ha­va­rens död kvar­sitta till far­dag, som må till­komma honom enligt fide­i­kom­missur­kun­den eller därpå grun­dat för­ord­nande eller ock enligt för­ord­ningen den 3 april 1810 huru­le­des rät­telse och för­kla­ring uti gjorde fide­i­kom­miss­för­fatt­ningar må sökas samt vad i avse­ende på far­dag av fide­i­kom­mis­se­gen­dom kom­mer att iakt­ta­gas.

12 §   Äger efter­le­vande make eller annan enligt fide­i­kom­missur­kun­den eller därpå grun­dat för­ord­nande rätt till annan för­mån än i 11 § sägs, må han njuta för­må­nen till godo, ändå att fide­i­kom­mis­set upp­hört. Är han på grund av vad i denna lag stad­gas berät­ti­gad att taga del i egen­do­men, äger han dock icke utan att avstå där­i­från till­go­don­juta för­må­nen; utan hin­der av vad nu sagts må lik­väl för­mån, som bör­jat utgå före fide­i­kom­mis­sets upp­hö­rande, till­go­don­ju­tas intill dess den till för­må­nen berät­ti­gade tagit del i egen­do­men.

Var inne­ha­va­ren skyl­dig att i enlig­het med vad i fide­i­kom­missur­kun­den eller därpå grun­dat för­ord­nande stad­gas svara för under­håll av grav, under­stöd åt fat­tiga eller annat dylikt, skall det avsedda ända­må­let i erfor­der­lig mån till­go­do­ses även efter det fide­i­kom­mis­set upp­hört.

13 §   Pen­sion eller annan dylik för­mån vil­ken, när fide­i­kom­mis­set upp­hör, utgår på grund av tjänst eller annan arbetsan­ställ­ning, som för­månsta­ga­ren eller anhö­rig till honom inne­haft på fideikommiss-​ fas­tig­het, må även där­ef­ter nju­tas till godo.

Vad nu sagts skall äga mot­sva­rande tillämp­ning på pen­sion eller annan dylik för­mån i anled­ning av arrende.

14 §   För­mån som avses i 11 §, 12 § första styc­ket eller 13 § skall, om det begä­res av för­månsta­ga­ren, säker­stäl­las genom inteck­ning i fas­tig­het eller på annat betryg­gande sätt. Är för­må­nen bestämd annor­le­des än i pengar, skall den, om skäl äro där­till, på yrkande av egen­do­mens ägare ersät­tas med pen­ning­be­lopp att utgå på en gång eller å sär­skilda tider.

Vad nu sagts skall i tillämp­liga delar gälla jäm­väl i fall som avses i 12 § andra styc­ket.

Nytt­jan­de­rätts­av­tal

15 §   Har före fide­i­kom­mis­sets upp­hö­rande slu­tits arrende-​ eller hyres-​ avtal beträf­fande sådan fas­tig­het, som ej är att anse såsom huvud­gård, gäl­ler avta­let jäm­väl för den som erhål­ler egen­do­men jäm­likt denna lag; dock skall, om de avta­lade vill­ko­ren med hän­syn till för­hål­lan­dena vid tiden för avta­lets ingå­ende icke kunna anses skä­liga eller eljest äro i väsent­lig mån stri­dande mot hans berät­ti­gade anspråk, vara honom öppet att upp­säga avta­let. Sker ej upp­säg­ning inom sex måna­der efter det äga­ren till­trädde egen­do­men, är han sin rätt för­lus­tig.

Upp­sä­ges avta­let av anled­ning som nu sagts, är äga­ren, om han ej åtnö­jes med det i avta­let beting­ade veder­la­get, berät­ti­gad att av nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren erhålla skä­lig ersätt­ning för den tid denne efter äga­rens till­träde av egen­do­men utö­vat nytt­jan­de­rät­ten.

Har i avta­let inta­gits vill­kor, som stri­der mot vad i denna para­graf är stad­gat, är vill­ko­ret utan ver­kan mot nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren.

Större jord- och skogs­e­gen­do­mar

16 §   Har fast egen­dom, på vil­ken bedri­ves jord- eller skogs­bruk, sådan stor­lek, belä­gen­het och beskaf­fen­het i övrigt, att dess beva­rande såsom en enhet är av bety­dande all­mänt intresse, må rege­ringen, om det erfordras för att före­bygga upp­del­ning av egen­do­men, i sam­band med fide­i­kom­mis­sets avveck­ling för­ordna att egen­do­men skall mot lösen avstås till sta­ten eller till kom­mun, som rege­ringen bestäm­mer.

Inlös­nings­rät­ten må för­kla­ras omfatta även såg­verk och annan fast anlägg­ning, som lämp­li­gen bör nytt­jas i sam­band med jord- eller skogs­bru­ket, samt, om det fin­nes påkal­lat för vin­nande av lämp­lig ägo­an­ord­ning eller ända­måls­en­lig drift, jäm­väl annan mark.

Beträf­fande inlö­sen skola i tillämp­liga delar gälla de all­männa bestäm­mel­serna i lagen om expro­pri­a­tion. Lag (1999:1042).

Kul­tur­vär­den

17 §   Till före­byg­gande av att sam­ling av möb­ler, tav­lor, böc­ker eller andra före­mål av sär­skilt kul­tur­hi­sto­riskt värde erhål­ler för­säm­rad vård, sking­ras eller bort­flyt­tas, må rege­ringen, när fide­i­kom­mis­set avveck­las, för­ordna att sam­lingen skall mot lösen avstås till sta­ten eller kul­tur­vår­dande insti­tu­tion, som rege­ringen bestäm­mer.

Kan enig­het ej nås om löse­sum­mans stor­lek, skall frå­gan avgö­ras av skil­je­män. Beträf­fande sådan tvist skall lagen om skil­je­män gälla i tillämp­liga delar; dock skall inlö­sa­ren, om ej syn­ner­liga skäl till annat för­an­leda, svara för ersätt­ningen till skil­je­män­nen och gälda mot­par­tens skä­liga kost­nad för för­fa­ran­det. Lag (1999:1042).

Fide­i­kom­miss­nämn­den

18 §   Avveck­lingen av fide­i­kom­miss skall ske under med­ver­kan av en sär­skild nämnd, fide­i­kom­miss­nämn­den.

Fide­i­kom­miss­nämn­den skall utreda frå­gor som avses i 6, 16, 17 och 38 §§ samt hos rege­ringen göra de fram­ställ­ningar, som för­an­leds av utred­ningen. Vidare skall nämn­den genom råd­giv­ning och på annat sätt verka för att lagens syf­ten full­följs samt med­dela beslut, som enligt vad nedan stad­gas ankom­mer på nämn­den. Lag (1999:1042).

19 §   Fide­i­kom­miss­nämn­den består av ord­fö­rande och fyra leda­mö­ter, vilka utses av rege­ringen för en tid av fem år eller, vid kom­plet­te­ring av nämn­den, för åter­stå­ende tid av löpande period. Sup­ple­an­ter utses till det antal rege­ringen bestäm­mer.

Har fide­i­kom­miss­nämn­den avsla­git fram­ställ­ning om till­stånd eller med­gi­vande som avses i 27-29 §§, må kla­gan över beslu­tet föras hos rege­ringen genom besvär, vilka skola ingi­vas till nämn­den. I övrigt må talan ej föras mot beslut av fide­i­kom­miss­nämn­den enligt denna lag.

När­mare före­skrif­ter om nämn­den och dess verk­sam­het med­de­las av rege­ringen. Lag (1999:1042).

20 §   Fide­i­kom­miss­nämn­den och den nämn­den för­ord­nar äga erhålla till­träde till egen­dom, som omfat­tas av avveck­lingen, samt taga del av hand­lingar, som röra egen­do­men. Den som har egen­do­men i sin vård är plik­tig att efter anma­ning lämna nämn­den för­teck­ning över egen­do­men.

Under­lå­ter någon att ställa sig till efter­rät­telse vad nämn­den med stöd av denna para­graf före­skri­vit, äger nämn­den före­lägga honom vite.

För­fa­ran­det vid avveck­lingen

21 §   Avli­der fide­i­kom­miss­in­ne­ha­vare, skall den som har egen­do­men i sin vård inom en månad anmäla döds­fal­let till fide­i­kom­miss­nämn­den.

22 §   När fide­i­kom­miss upp­hör enligt vad ovan stad­gas, skall fide­i­kom­mis­sets egen­dom behand­las som ett sär­skilt bo, fide­i­kom­missbo.

23 §   Om för­valt­ning och utred­ning av fide­i­kom­missbo samt om skifte av boets egen­dom skall, i den mån ej annat föl­jer av bestäm­me­lerna i denna lag, vad i 18-20 och 22-24 kap. ärv­da­bal­ken sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning. I fråga om kon­kurs, så ock om laga dom­stol och del­giv­ning skall i tillämp­liga delar gälla vad i all­män lag är stad­gat för dödsbo.

Fide­i­kom­missur­kun­den skall inta­gas i boupp­teck­ningen eller fogas där­vid i bestyrkt avskrift.

24 §   Fide­i­kom­miss­nämn­den äger påkalla, att egen­do­men avträ­des till för­valt­ning av bout­red­nings­man. Har egen­do­men avträtts till sådan för­valt­ning, må delä­garna icke utan nämn­dens med­gi­vande själva över­taga för­valt­ningen.

Bout­red­nings­man skall vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag sam­råda med nämn­den. Han är plik­tig att på begä­ran lämna nämn­den upp­lys­ningar om boet och dess för­valt­ning.

25 §   På ansö­kan av fide­i­kom­miss­boet eller delä­gare däri skall rät­ten genom kun­gö­relse före­lägga dem som vilja göra gäl­lande anspråk på annan för­mån än far­dags­rätt eller på full­gö­rande av skyl­dig­het som sägs i 12 § andra styc­ket att inom viss tid ej under­sti­gande tre och ej över­sti­gande sex måna­der från kun­gö­ran­det hos rät­ten anmäla ansprå­ken vid även­tyr att dessa eljest för­falla, om de ej ändå äro kända.

Ansök­ningen skall göras hos rät­ten i den ort där fide­i­kom­mis­sets huvud­gård är eller, om huvud­gård ej fin­nes, rät­ten i den ort där den avlidne fide­i­kom­miss­in­ne­ha­va­ren sko­lat svara i tvis­te­mål i all­män­het.
Vid ansök­ningen skall vara fogad för­teck­ning över kända anspråk. Sedan kun­gö­relse utfär­dats, skall den infö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och i orts­tid­ning. Om hand­lägg­ningen skall i övrigt vad om kal­lelse å okända bor­ge­nä­rer är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning.

Hava delä­garna gil­tig anled­ning antaga att för­mån som angi­ves i urkun­den ej vidare skall utgå, skall vid tillämp­ningen av denna para­graf den för­må­nen ej anses såsom känd. Lag (1977:660).

26 §   Fide­i­kom­miss­nämn­den äger under avveck­lingen föra talan om säker­stäl­lande av ända­mål som avses i 12 § andra styc­ket.

27 §   Fide­i­kom­miss­nämn­den må med­dela för­bud vid vite att under avveck­lingen utan nämn­dens till­stånd riva, ändra eller flytta bygg­nad, ändra träd­gård eller par­kan­lägg­ning eller skingra eller bort­flytta sam­ling som avses i 17 §.

28 §   Utan rege­ring­ens med­gi­vande må ej under avveck­lingen genom till­skott i sam­band med teck­ning av aktier över­lå­tas sådan fide­i­kom­miss­boet till­hö­rig egen­dom, som avses i 1 § lagen den 18 juni 1925 angå­ende för­bud i vissa fall för bolag, för­e­ning och stif­telse att för­värva fast egen­dom. I övrigt må icke under avveck­lingen med mindre fide­i­kom­miss­nämn­den med­gi­ver det egen­dom, som ingår i fide­i­kom­miss­boet, över­lå­tas eller där­ö­ver eljest för­fo­gas i vidare mån än som över­ens­stäm­mer med sed­van­lig hus­håll­ning.

Fide­i­kom­miss­ka­pi­tal, som ställts under sär­skild för­valt­ning, må ej under avveck­lingen utläm­nas utan fide­i­kom­miss­nämn­dens med­gi­vande.
Lag (1999:1042).

29 §   Utan fide­i­kom­miss­nämn­dens med­gi­vande må ej skifte ske, ej hel­ler legat utgi­vas eller ända­måls­be­stäm­melse verk­stäl­las ur oskif­tat bo.

Avveck­lingen är att anse som slut­förd, när fide­i­kom­miss­nämn­den läm­nat till­stånd till skifte eller med­de­lat bevis att vidare åtgärd för avveck­lingen ej påkal­las.

30 §   Före­ta­ges rätts­hand­ling, för vil­ken enligt vad ovan stad­gas rege­ring­ens eller fide­i­kom­mis­nämn­dens med­gi­vande erfordras, utan att sådant med­gi­vande inhäm­tats, skall rätts­hand­lingen vara ogill.
Lag (1999:1042).

Aktie­bo­lags­bild­ning

31 §   Rege­ringen må med­giva inne­ha­vare av fide­i­kom­miss att till­skjuta fide­i­kom­mis­se­gen­dom i sam­band med teck­ning av aktier i bolag, såframt denne äger eller teck­nar samt­liga aktier i bola­get. Akti­erna och annat veder­lag skola där­ef­ter för­val­tas såsom fide­i­kom­miss­ka­pi­tal.
Lag (1999:1042).

32 §   har upp­hävts genom lag (1999:1042).

33 §   Vid bildande av aktie­bo­lag med till­skott av fide­i­kom­miss­bos egen­dom och vid över­fö­rande av sådan egen­dom till aktie­bo­lag genom till­skott i sam­band med akti­e­teck­ning må efter­trä­da­ren under avveck­lingen före­träda fide­i­kom­miss­boet.

34 §   I bolags­ord­ning för aktie­bo­lag, i vil­ket aktier teck­nats med till­skott av egen­dom som utgör fide­i­kom­miss eller ingår i fide­i­kom­missbo under avveck­ling, skall inta­gas bestäm­melse att bolags­ord­ningen skall vara fast­ställd av rege­ringen och att, om ej rege­ringen annat före­skri­vit, bolags­ord­ningen må änd­ras alle­nast med rege­ring­ens med­gi­vande. Lag (1999:1042).

Sär­skilda bestäm­mel­ser

35 §   Upp­höra två eller flera fide­i­kom­miss med anled­ning av samma dös­fall, skola de vid avveck­lingen anses såsom ett enda fide­i­kom­miss, om efter­trä­da­ren är samma per­son.

36 §   Besit­tes, när fide­i­kom­miss upp­hör, egen­do­men på grund av stad­gande i fide­i­kom­missur­kun­den eller därpå grun­dat för­ord­nande av efter­le­vande make till för­ut­va­rande inne­ha­vare, skall med åtgär­der för avveck­ling­ens genom­fö­rande anstå, till dess efter­le­vande makens rätt upp­hört.

37 §   Omfat­tar fide­i­kom­miss alle­nast egen­dom av ringa värde eller äro eljest syn­ner­liga skäl där­till, må rege­ringen på fram­ställ­ning av inne­ha­va­ren för­ordna, att fide­i­kom­mis­set genast skall upp­höra. När fide­i­kom­mis­set upp­hör, till­fal­ler egen­do­men inne­ha­va­ren, om ej rege­ringen annat för­ord­nar. Lag (1999:1042).

38 §   Kan enligt fide­i­kom­missur­kun­den egen­do­men inne­ha­vas av två eller flera sam­ti­digt eller före­skri­ver urkun­den att, när inne­ha­va­rens rätt upp­hör, annan än avkom­ling till honom skall vara när­mast berät­ti­gad till egen­do­men, skall fide­i­kom­mis­set upp­höra vid den tid­punkt rege­ringen för­ord­nar.

Rege­ringen bestäm­mer ock, efter vad som prö­vas skä­ligt med hän­syn till fide­i­kom­missur­kun­dens inne­håll och övriga omstän­dig­he­ter, huruvida egen­do­men skall till­falla fide­i­kom­mis­sets inne­ha­vare eller sät­tas under sär­skild för­valt­ning för bere­dande av under­stöd åt behö­vande med­lem­mar av den släkt, som stif­ta­ren avsett att gynna, eller hur med egen­do­men eljest skall för­fa­ras. För­ord­nande som nu sagts må icke inkräkta på inne­ha­vares rätt till fide­i­kom­mis­se­gen­do­men, med mindre denne läm­nat med­gi­vande där­till.

Har beslut om upp­hö­rande av fide­i­kom­miss som avses i första styc­ket icke med­de­lats före den 1 janu­ari 1980, skall fide­i­kom­mis­set upp­höra nämnda dag. Rege­ringen med­de­lar där­ef­ter på fram­ställ­ning för­ord­nande enligt andra styc­ket.

Vad i denna para­graf stad­gas skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om fide­i­kom­miss, beträf­fande vil­ket i fide­i­kom­missur­kun­den insatts sär­skild ägare till egen­do­men, dock må i sådant fall för­ord­nande enligt andra styc­ket ej utan äga­rens med­gi­vande inkräkta på hans rätt till egen­do­men. Lag (1999:1042).

39 §   Den som för­sum­mar vad som ålig­ger honom enligt 21 §, döms till böter. All­mänt åtal får väc­kas endast efter med­gi­vande av fide­i­kom­miss­nämn­den. Lag (1991:287).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1963:583

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1964.

Vad i 5 § lagen den 25 april 1930 angå­ende infö­rande av lagen om tes­ta­mente är stad­gat om gil­tig­het i visst fall av för­ord­nande, som enligt 1 kap. 2 § sist­nämnda lag skulle sakna laga ver­kan, skall med avse­ende å för­ord­nande av det inne­håll som avses i 1 § denna lag gälla alle­nast om tes­ta­tor avli­dit före lagens ikraft­trä­dande.

1977:660

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1978.

Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om kun­gö­rande som har beslu­tats eller bör­jat verk­stäl­las före ikraft­trä­dan­det.

Vik­tiga lagar inom famil­je­rät­ten
JP Info­nets famil­je­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets famil­je­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med famil­je­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag. Vi ger dig stän­dig till­gång till rättskäl­lor, väg­le­dande doku­ment och dag­liga upp­da­te­ringar om de senaste nyhe­terna i rätts­ut­veck­lingen. Se allt inom famil­je­rätt.