Lag (2015:417) om arv i inter­na­tio­nella situ­a­tio­ner

1 kap. Lagens inne­håll

Arvs­för­ord­ningen

1 §   I 2 kap. finns bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behö­rig­het, till­lämp­lig lag, erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar samt god­kän­nande och verk­stäl­lig­het av offi­ci­ella hand­lingar i sam­band med arv och om inrät­tan­det av ett euro­pe­iskt arv­sin­tyg, i den ursprung­liga lydel­sen (arvs­för­ord­ningen).

Den nor­diska arv­skon­ven­tio­nen

2 §   I 3 kap. finns bestäm­mel­ser som del­vis inför­li­var kon­ven­tio­nen den 19 novem­ber 1934 mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om arv, tes­ta­mente och bout­red­ning (den nor­diska arv­skon­ven­tio­nen). Lag (2019:239).

Avgö­ran­den som har med­de­lats i sta­ter utan­för Nor­den och EU

3 §   I 4 kap. finns bestäm­mel­ser om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av avgö­ran­den som har med­de­lats i sta­ter som var­ken tilläm­par arvs­för­ord­ningen eller är anslutna till den nor­diska arv­skon­ven­tio­nen.

2 kap. Kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till arvs­för­ord­ningen

Kapit­lets tillämp­nings­om­råde

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler för frå­gor om arv i inter­na­tio­nella situ­a­tio­ner, om inte något annat föl­jer av 3 eller 4 kap.

Sär­skild bout­red­nings­man

2 §   Om ett arv efter en per­son som inte hade hem­vist i Sve­rige ska hand­läg­gas i Sve­rige enligt svensk rätt och den avlid­nes egen­dom ska avträ­das till för­valt­ning av bout­red­nings­man, ska den bout­red­nings­man som utses inte vara döds­bo­de­lä­gare eller på annat sätt bero­ende av utred­ningen (sär­skild bout­red­nings­man).

En sär­skild bout­red­nings­man ska också utses om ett arv ska hand­läg­gas i Sve­rige och en bout­red­nings­man ska utses enligt svensk rätt, trots att utländsk rätt i övrigt tilläm­pas på arvet. Detta gäl­ler dock endast om något annat inte föl­jer av arvs­för­ord­ningen.

Om en boupp­teck­ning ska för­rät­tas när en sär­skild bout­red­nings­man har utsetts enligt första eller andra styc­ket, ska tiden enligt 20 kap. 1 § första styc­ket ärv­da­bal­ken räk­nas från den tid­punkt då egen­do­men avträd­des till bout­red­nings­man­nens för­valt­ning.

Ett tes­ta­men­tes for­mella gil­tig­het

3 §   Ett tes­ta­men­tes for­mella gil­tig­het ska bedö­mas enligt denna para­graf i stäl­let för enligt arti­kel 27 i arvs­för­ord­ningen.

Ett tes­ta­mente ska anses gil­tigt till for­men, om det upp­fyl­ler form­kra­ven i lagen på den ort där det upp­rät­ta­des eller den ort där tes­ta­torn vid upp­rät­tan­det eller vid sin död hade hem­vist eller var med­bor­gare. Ett tes­ta­mente som avser fast egen­dom ska också anses gil­tigt till for­men, om det upp­fyl­ler form­kra­ven i lagen på den ort där egen­do­men finns.

Andra styc­ket tilläm­pas också på en åter­kal­lelse av tes­ta­mente. En åter­kal­lelse ska också anses gil­tig till for­men, om åter­kal­lel­sen upp­fyl­ler form­kra­ven i någon av de lagar enligt vilka tes­ta­men­tet enligt andra styc­ket var gil­tigt till for­men.

Vid tillämp­ning av andra och tredje styc­kena ska även en ort där tes­ta­torn enligt lagen på den orten hade domi­cil räk­nas som tes­ta­torns hem­vist.

Egen­dom som till­fal­ler All­männa arvs­fon­den

4 §   Om det enligt den lag som är tillämp­lig på arvet inte finns någon arvinge eller tes­ta­ment­s­ta­gare till egen­dom som finns i Sve­rige, ska den egen­do­men till­falla All­männa arvs­fon­den.

En utländsk stat, kom­mun, all­män fond eller all­män inrätt­ning ska inte anses som en arvinge vid tillämp­ning av första styc­ket.

Pro­vi­so­riskt omhän­der­ta­gande av egen­dom

5 §   Om det finns egen­dom i Sve­rige men svensk dom­stol eller annan myn­dig­het inte är behö­rig att besluta om arvet, ska soci­al­nämn­den, om det behövs, ta hand om egen­do­men och vidta nöd­vän­diga åtgär­der. Döds­fal­let ska anmä­las till soci­al­nämn­den av den som har egen­do­men i sin vård eller annars av den som är när­mast till att göra anmä­lan.
Soci­al­nämn­den ska över­lämna egen­do­men till den som är behö­rig att ta emot den.

Om soci­al­nämn­den inte kan över­lämna egen­do­men till någon enligt första styc­ket, ska nämn­den anmäla döds­fal­let till tings­rät­ten. Tings­rät­ten ska besluta att egen­do­men ska avträ­das till för­valt­ning av en sär­skild bout­red­nings­man till dess den kan över­läm­nas till den som är behö­rig att ta emot den.

Om egen­do­men är av litet värde får soci­al­nämn­den, i stäl­let för att anmäla döds­fal­let till tings­rät­ten enligt andra styc­ket, över­lämna egen­do­men till en när­stå­ende till den avlidne eller till utlands­myn­dig­he­ten för den stat som den avlidne var med­bor­gare i.

Beak­tande av utländsk för­rätt­ning

6 §   Vid bout­red­ning eller arv­skifte som görs i Sve­rige ska, om svensk lag är tillämp­lig på arvet, beak­tas vad som till­kom­mit bor­ge­när, arvinge eller tes­ta­ment­s­ta­gare vid mot­sva­rande för­rätt­ning efter den avlidne i en annan stat.

Euro­pe­iskt arv­sin­tyg

7 §   Skat­te­ver­ket är behö­rig myn­dig­het för utfär­dande av euro­pe­iska arv­sin­tyg enligt arvs­för­ord­ningen.

8 §   Skat­te­ver­kets beslut avse­ende ett euro­pe­iskt arv­sin­tyg över­kla­gas till tings­rät­ten i den ort där den avlidne hade hem­vist. Om den avlidne inte hade hem­vist i Sve­rige, över­kla­gas beslu­tet till Stock­holms tings­rätt.

Vid över­kla­gande tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte något annat föl­jer av arvs­för­ord­ningen.

Erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt arvs­för­ord­ningen

9 §   En ansö­kan om att ett utländskt avgö­rande ska erkän­nas eller för­kla­ras verk­ställ­bart i Sve­rige enligt arvs­för­ord­ningen görs till tings­rät­ten. Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vilka tings­rät­ter som får pröva en ansö­kan.

10 §   En ansö­kan om änd­ring enligt arvs­för­ord­ningen av ett beslut med anled­ning av en ansö­kan enligt 9 § görs till den tings­rätt som har med­de­lat beslu­tet.

Om en sådan ansö­kan görs av den som har gjort ansö­kan enligt 9 §, ska den ha kom­mit in till tings­rät­ten inom fyra vec­kor från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

11 §   Vid hand­lägg­ning i dom­stol av ären­den som avses i 9 och 10 §§ tilläm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte något annat föl­jer av arvs­för­ord­ningen.

12 §   Om ett avgö­rande för­kla­ras verk­ställ­bart, verk­ställs avgö­ran­det enligt utsök­nings­bal­ken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat föl­jer av arvs­för­ord­ningen.

13 §   Om tings­rät­ten vid det för­fa­rande som avses i 9 § bifal­ler en ansö­kan om verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring, ska tings­rät­tens beslut anses inne­fatta ett beslut om kvar­stad eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

3 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser för nor­diska för­hål­lan­den

Kapit­lets tillämp­nings­om­råde

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler i för­hål­lande till de sta­ter som är anslutna till den nor­diska arv­skon­ven­tio­nen.

Boupp­teck­ning

2 §   Om ett arv hand­läggs i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge och det i Sve­rige finns egen­dom som hör till boet, ska Skat­te­ver­ket på begä­ran av döds­bo­för­valt­ningen utse en lämp­lig per­son att för­rätta boupp­teck­ning. I boupp­teck­ningen ska döds­bo­ets till­gångar i Sve­rige tas upp med upp­gift om vär­det och sådana skul­der som sär­skilt belas­tar egen­do­men.

Utmät­ning

3 §   Om ett dödsbo är före­mål för behand­ling av bobe­sty­rer i Dan­mark eller för offent­ligt skifte i Island eller Norge och det finns egen­dom i Sve­rige som hör till boet, ska det som före­skrivs i den andra sta­tens lag om inskränk­ning i en bor­ge­närs rätt att genom utmät­ning få betal­ning ur dödsbo tilläm­pas på egen­do­men i Sve­rige. Detta gäl­ler dock inte om det är fråga om utmät­ning för skatt eller all­män avgift som påförts i Sve­rige. Det gäl­ler inte hel­ler om ford­ran ska tas ut ur egen­dom som utgör pant eller som får hål­las kvar till säker­het för ford­ran.

4 §   Om egen­dom som avses i 2 § ska säl­jas exe­ku­tivt, tilläm­pas vid för­sälj­ningen och för­del­ningen av köpeskil­lingen 9 § första styc­ket lagen (1981:7) om ver­kan av kon­kurs som inträf­fat i annat nor­diskt land.

Inskriv­ning

5 §   Bestäm­mel­ser i en annan nor­disk stats lag om att inskriv­ning i en fas­tig­hets­bok eller ett dom­stols­pro­to­koll (tings­lys­ning) utgör en för­ut­sätt­ning för att en rätt som upp­kom­mit genom avtal eller annan rätts­hand­ling eller genom utmät­ning (utlegg eller utpant­ning) ska gälla mot dödsbo, ska inte tilläm­pas i fråga om egen­dom som vid döds­fal­let fanns i Sve­rige.

Reg­ler om var viss egen­dom ska anses fin­nas

6 §   En ford­ran som är grun­dad på ett löpande skul­debrev eller på ett annat ford­rings­be­vis som måste visas upp för att ford­ringen ska kunna krä­vas ut, ska vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel anses fin­nas där hand­lingen finns. Andra ford­ringar ska anses fin­nas i den stat enligt vars lag bout­red­ningen ska för­rät­tas.

Ett regi­stre­rat far­tyg eller luft­far­tyg ska anses fin­nas i den stat där det har hem­ort.

Dom­stols­be­slut om döds­bo­för­valt­ning

7 §   Om en dom­stol i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge har beslu­tat att ett dödsbo efter en med­bor­gare i en nor­disk stat som vid sin död hade hem­vist i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge ska omhän­der­tas av dom­sto­len eller av arvs­dom­stol, bout­red­nings­man, tes­ta­mentsex­e­ku­tor eller bobe­sty­rer, eller att boet ska bli före­mål för utred­ning och skifte genom delä­gar­nas försorg eller skif­tas under med­ver­kan av skif­tes­man, ska beslu­tet gälla i Sve­rige.

Första styc­ket gäl­ler endast om beslu­tet inte stri­der mot ett avgö­rande som har med­de­lats av en dom­stol eller annan myn­dig­het som är behö­rig enligt arvs­för­ord­ningen.

Erkän­nande och verk­stäl­lig­het

8 §   I fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av dom eller för­lik­ning från Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge om rätt på grund av arv eller tes­ta­mente, efter­le­vande makes rätt, bout­red­ning eller skifte med anled­ning av döds­fall eller ansvar för den dödes skul­der finns bestäm­mel­ser i lagen (1977:595) om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av nor­diska domar på pri­vaträt­tens område. Om den lagen inte är tillämp­lig, ska 4 kap. tilläm­pas, under för­ut­sätt­ning att något annat inte föl­jer av arvs­för­ord­ningen. Lag (2019:239).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2019:239).

10 §   Har upp­hävst genom lag (2019:239).

4 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av vissa utländska avgö­ran­den

Kapit­lets tillämp­nings­om­råde

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler för avgö­ran­den som har med­de­lats i sta­ter som var­ken tilläm­par arvs­för­ord­ningen eller är anslutna till den nor­diska arv­skon­ven­tio­nen.

Erkän­nande

2 §   Ett avgö­rande om arv eller tes­ta­mente av en dom­stol, annan myn­dig­het eller sär­skilt för­ord­nad skif­tes­man som har fått laga kraft gäl­ler i Sve­rige, om avgö­ran­det har med­de­lats i en stat där den avlidne hade hem­vist och det inte finns hin­der mot erkän­nande enligt 3 §.

3 §   Det utländska avgö­ran­det gäl­ler inte i Sve­rige, om
   1. avgö­ran­det har med­de­lats mot en part som inte har gått i sva­ro­mål och som inte har fått kän­ne­dom om den väckta talan i tid för att kunna svara i saken eller mot en part som annars inte har fått rim­liga möj­lig­he­ter att föra sin talan i det utländska för­fa­ran­det,
   2. avgö­ran­det stri­der mot ett svenskt avgö­rande,
   3. avgö­ran­det stri­der mot ett tidi­gare med­de­lat utländskt avgö­rande som gäl­ler här,
   4. det i Sve­rige pågår ett för­fa­rande som kan leda till ett mot­stri­digt avgö­rande, eller
   5. det skulle vara uppen­bart ofören­ligt med grun­derna för den svenska rätts­ord­ningen att erkänna avgö­ran­det.

Verk­stäl­lig­het

4 §   Ett utländskt dom­stols­av­gö­rande som är verk­ställ­bart i dom­stols­lan­det och som gäl­ler i Sve­rige får verk­stäl­las, om avgö­ran­det har för­kla­rats verk­ställ­bart här.

En ansö­kan om att avgö­ran­det ska för­kla­ras verk­ställ­bart i Sve­rige görs till tings­rät­ten. Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vilka tings­rät­ter som får pröva en ansö­kan.

Sökan­den ska till­sam­mans med ansö­kan ge in avgö­ran­det i ori­gi­nal eller i kopia som har bestyrkts av en behö­rig myn­dig­het samt de ytter­li­gare hand­lingar som tings­rät­ten behö­ver för sin pröv­ning. Sökan­den ska sam­ti­digt ge in en över­sätt­ning av hand­ling­arna till svenska, om inte tings­rät­ten anser att det är obe­höv­ligt.

5 §   Vid hand­lägg­ning i dom­stol av ett ärende om verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring tilläm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

6 §   Om ett avgö­rande för­kla­ras verk­ställ­bart, verk­ställs avgö­ran­det på samma sätt som ett mot­sva­rande svenskt avgö­rande som har fått laga kraft. Ett beslut om tvångs­me­del i avgö­ran­det ska dock inte tilläm­pas.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2015:417
   1. Denna lag trä­der i kraft den 17 augusti 2015.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1937:81) om inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande dödsbo, lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk med­bor­gare, som hade hem­vist här i riket, m.m., lagen (1935:45) om kvar­lå­ten­skap efter den som hade hem­vist i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge och lagen (1935:46) om till­syn i vissa fall å oskif­tat dödsbo efter med­bor­gare i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för frå­gor med anled­ning av ett döds­fall som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.