Lag (2018:1197) om För­enta natio­ner­nas kon­ven­tion om bar­nets rät­tig­he­ter

1 §   Artik­larna 1-42 i För­enta natio­ner­nas kon­ven­tion den 20 novem­ber 1989 om bar­nets rät­tig­he­ter ska i ori­gi­nal­tex­ter­nas lydelse gälla som svensk lag.

Kon­ven­tio­nens eng­elska och franska ori­gi­nal­tex­ter finns till­sam­mans med en svensk över­sätt­ning intagna som en bilaga till denna lag.

Bilaga

FN:s kon­ven­tion om bar­nets rät­tig­he­ter

Con­ven­tion on the Rights of the Child

Pream­ble

The Sta­tes Par­ties to the pre­sent Con­ven­tion,
Con­si­de­ring that, in accor­dance with the prin­ciples proclai­med in the Char­ter of the Uni­ted Nations, recog­ni­tion of the inhe­rent dig­nity and of the equal and ina­li­e­nable rights of all mem­bers of the human family is the founda­tion of free­dom, justice and peace in the world,
Bea­ring in mind that the peoples of the Uni­ted Nations have, in the Char­ter, reaf­fir­med their faith in fun­da­men­tal human rights and in the dig­nity and worth of the human per­son, and have deter­mi­ned to pro­mote social pro­gress and bet­ter stan­dards of life in lar­ger free­dom,
Recog­ni­zing that the Uni­ted Nations has, in the Uni­ver­sal Decla­ra­tion of Human Rights and in the Inter­na­tio­nal Cove­nants on Human Rights, proclai­med and agreed that eve­ry­one is entit­led to all the rights and free­doms set forth the­rein, wit­hout distin­c­tion of any kind, such as race, colour, sex, lan­gu­age, reli­gion, poli­ti­cal or other opi­nion, natio­nal or social ori­gin, pro­perty, birth or other sta­tus,
Recal­ling that, in the Uni­ver­sal Decla­ra­tion of Human Rights, the Uni­ted Nations has proclai­med that child­hood is entit­led to spe­cial care and assistance,
Con­vin­ced that the family, as the fun­da­men­tal group of soci­ety and the natu­ral envi­ron­ment for the growth and well-​being of all its mem­bers and par­ticu­larly child­ren, should be affor­ded the neces­sary pro­tec­tion and assistance so that it can fully assume its respon­si­bi­li­ties wit­hin the com­mu­nity,
Recog­ni­zing that the child, for the full and har­mo­ni­ous deve­lop­ment of his or her per­so­na­lity, should grow up in a family envi­ron­ment, in an atmosphere of hap­pi­ness, love and understan­ding,
Con­si­de­ring that the child should be fully pre­pa­red to live an indi­vi­dual life in soci­ety, and brought up in the spi­rit of the ide­als proclai­med in the Char­ter of the Uni­ted Nations, and in par­ticu­lar in the spi­rit of peace, dig­nity, tole­rance, free­dom, equa­lity and soli­da­rity,
Bea­ring in mind that the need to extend par­ticu­lar care to the child has been sta­ted in the Geneva Decla­ra­tion of the Rights of the Child of 1924 and in the Decla­ra­tion of the Rights of the Child adop­ted by the Gene­ral Assembly on 20 Novem­ber 1959 and recog­ni­zed in the Uni­ver­sal Decla­ra­tion of Human Rights, in the Inter­na­tio­nal Cove­nant on Civil and Poli­ti­cal Rights (in par­ticu­lar in articles 23 and 24), in the Inter­na­tio­nal Cove­nant on Eco­no­mic, Social and Cul­tural Rights (in par­ticu­lar in article 10) and in the sta­tu­tes and rele­vant instru­ments of spe­ci­a­li­zed agen­cies and inter­na­tio­nal orga­ni­za­tions con­cer­ned with the wel­fare of child­ren,
Bea­ring in mind that, as indi­ca­ted in the Decla­ra­tion of the Rights of the Child, "the child, by rea­son of his phy­si­cal and men­tal imma­tu­rity, needs spe­cial safe­gu­ards and care, inclu­ding appro­pri­ate legal pro­tec­tion, before as well as after birth",
Recal­ling the pro­vi­sions of the Decla­ra­tion on Social and Legal Prin­ciples rela­ting to the Pro­tec­tion and Wel­fare of Child­ren, with Spe­cial Refe­rence to Fos­ter Pla­ce­ment and Adop­tion Natio­nally and Inter­na­tio­nally; the Uni­ted Nations Stan­dard Mini­mum Rules for the Admi­nist­ra­tion of Juve­nile Justice (The Beijing Rules); and the Decla­ra­tion on the Pro­tec­tion of Women and Child­ren in Emer­gency and Armed Con­flict,
Recog­ni­zing that, in all countries in the world, there are child­ren living in excep­tio­nally dif­ficult con­di­tions, and that such child­ren need spe­cial con­si­de­ra­tion,
Taking due account of the impor­tance of the tra­di­tions and cul­tural values of each people for the pro­tec­tion and har­mo­ni­ous deve­lop­ment of the child,
Recog­ni­zing the impor­tance of inter­na­tio­nal co-​operation for impro­ving the living con­di­tions of child­ren in every country, in par­ticu­lar in the deve­lo­ping countries,
Have agreed as follows:

Part I

Article 1

For the pur­po­ses of the pre­sent Con­ven­tion, a child means every human being below the age of eighteen years unless, under the law appli­cable to the child, majo­rity is attai­ned ear­lier.

Article 2 1. Sta­tes Par­ties shall respect and ensure the rights set forth in the pre­sent Con­ven­tion to each child wit­hin their juris­dic­tion wit­hout discri­mi­na­tion of any kind, irre­spective of the child's or his or her parent's or legal guar­dian's race, colour, sex, lan­gu­age, reli­gion, poli­ti­cal or other opi­nion, natio­nal, eth­nic or social ori­gin, pro­perty, disa­bi­lity, birth or other sta­tus.
   2. Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate mea­su­res to ensure that the child is pro­tec­ted against all forms of discri­mi­na­tion or punish­ment on the basis of the sta­tus, acti­vi­ties, expres­sed opi­ni­ons, or beli­efs of the child's parents, legal guar­di­ans, or family mem­bers.

Article 3 1. In all actions con­cer­ning child­ren, whet­her under­ta­ken by pub­lic or pri­vate social wel­fare insti­tu­tions, courts of law, admi­nist­ra­tive aut­ho­ri­ties or legis­la­tive bodies, the best inte­rests of the child shall be a pri­mary con­si­de­ra­tion.
   2. Sta­tes Par­ties under­take to ensure the child such pro­tec­tion and care as is neces­sary for his or her well-​being, taking into account the rights and duties of his or her parents, legal guar­di­ans, or other indi­vi­du­als legally respon­sible for him or her, and, to this end, shall take all appro­pri­ate legis­la­tive and admi­nist­ra­tive mea­su­res.
   3. Sta­tes Par­ties shall ensure that the insti­tu­tions, ser­vices and faci­li­ties respon­sible for the care or pro­tec­tion of child­ren shall con­form with the stan­dards established by com­pe­tent aut­ho­ri­ties, par­ticu­larly in the areas of safety, health, in the num­ber and sui­ta­bi­lity of their staff, as well as com­pe­tent super­vi­sion.

Article 4

Sta­tes Par­ties shall under­take all appro­pri­ate legis­la­tive, admi­nist­ra­tive, and other mea­su­res for the imple­men­ta­tion of the rights recog­ni­zed in the pre­sent Con­ven­tion. With regard to eco­no­mic, social and cul­tural rights, Sta­tes Par­ties shall under­take such mea­su­res to the max­i­mum extent of their avai­lable resour­ces and, where nee­ded, wit­hin the fram­ework of inter­na­tio­nal co-​operation.

Article 5

Sta­tes Par­ties shall respect the respon­si­bi­li­ties, rights and duties of parents or, where appli­cable, the mem­bers of the exten­ded family or com­mu­nity as pro­vi­ded for by local custom, legal guar­di­ans or other per­sons legally respon­sible for the child, to pro­vide, in a man­ner con­si­stent with the evol­ving capa­ci­ties of the child, appro­pri­ate direc­tion and gui­dance in the exer­cise by the child of the rights recog­ni­zed in the pre­sent Con­ven­tion.

Article 6 1. Sta­tes Par­ties recog­nize that every child has the inhe­rent right to life
   2. Sta­tes Par­ties shall ensure to the max­i­mum extent pos­sible the sur­vi­val and deve­lop­ment of the child

Article 7 1. The child shall be regis­te­red imme­di­a­tely after birth and shall have the right from birth to a name, the right to acquire a natio­na­lity and, as far as pos­sible, the right to know and be cared for by his or her parents.
   2. Sta­tes Par­ties shall ensure the imple­men­ta­tion of these rights in accor­dance with their natio­nal law and their obli­ga­tions under the rele­vant inter­na­tio­nal instru­ments in this field, in par­ticu­lar where the child would other­wise be sta­te­less.

Article 8 1. Sta­tes Par­ties under­take to respect the right of the child to pre­serve his or her iden­tity, inclu­ding natio­na­lity, name and family rela­tions as recog­ni­zed by law wit­hout unlaw­ful inter­fe­rence.
   2. Where a child is ille­gally depri­ved of some or all of the ele­ments of his or her iden­tity, Sta­tes Par­ties shall pro­vide appro­pri­ate assistance and pro­tec­tion, with a view to spee­dily re-​establishing his or her iden­tity.

Article 9 1. Sta­tes Par­ties shall ensure that a child shall not be sepa­ra­ted from his or her parents against their will, except when com­pe­tent aut­ho­ri­ties sub­ject to judi­cial review deter­mine, in accor­dance with appli­cable law and pro­ce­du­res, that such sepa­ra­tion is neces­sary for the best inte­rests of the child. Such deter­mi­na­tion may be neces­sary in a par­ticu­lar case such as one invol­ving abuse or neg­lect of the child by the parents, or one where the parents are living sepa­ra­tely and a deci­sion must be made as to the child's place of resi­dence.
   2. In any pro­cee­dings pur­su­ant to paragraph 1 of the pre­sent article, all inte­res­ted par­ties shall be given an oppor­tu­nity to par­ti­ci­pate in the pro­cee­dings and make their views known.
   3. Sta­tes Par­ties shall respect the right of the child who is sepa­ra­ted from one or both parents to main­tain per­so­nal rela­tions and direct con-​tact with both parents on a regu­lar basis, except if it is cont­rary to the child's best inte­rests.
   4. Where such sepa­ra­tion results from any action ini­ti­a­ted by a State Party, such as the deten­tion, impri­son­ment, exile, depor­ta­tion or death (inclu­ding death ari­sing from any cause while the per­son is in the custody of the State) of one or both parents or of the child, that State Party shall, upon request, pro­vide the parents, the child or, if appro­pri­ate, anot­her mem­ber of the family with the essen­tial in- for­ma­tion con­cer­ning the whe­re­a­bouts of the absent mem­ber(s) of the family unless the pro­vi­sion of the infor­ma­tion would be detri­men­tal to the well-​being of the child. Sta­tes Par­ties shall furt­her ensure that the sub­mis­sion of such a request shall of itself entail no adverse con­se­quences for the per­son(s) con­cer­ned.

Article 10
   1. In accor­dance with the obli­ga­tion of Sta­tes Par­ties under article 9, paragraph 1, appli­ca­tions by a child or his or her parents to enter or leave a State Party for the pur­pose of family reu­ni­fi­ca­tion shall be dealt with by Sta­tes Par­ties in a posi­tive, humane and expe­di­tious man­ner. Sta­tes Par­ties shall furt­her ensure that the sub­mis­sion of such a request shall entail no adverse con­se­quences for the appli­cants and for the mem­bers of their family.
   2. A child whose parents reside in dif­fe­rent Sta­tes shall have the right to main­tain on a regu­lar basis, save in excep­tio­nal cir­cumstan­ces per­so­nal rela­tions and direct con­tacts with both parents. Towards that end and in accor­dance with the obli­ga­tion of Sta­tes Par­ties under article 9, paragraph 1, Sta­tes Par­ties shall respect the right of the child and his or her parents to leave any country, inclu­ding their own, and to enter their own country. The right to leave any country shall be sub­ject only to such restric­tions as are pre­scri­bed by law and which are neces­sary to pro­tect the natio­nal secu­rity, pub­lic order (ordre pub­lic), pub­lic health or morals or the rights and free­doms of others and are con­si­stent with the other rights recog­ni­zed in the pre­sent Con­ven­tion.

Article 11
   1. Sta­tes Par­ties shall take mea­su­res to com­bat the illi­cit trans­fer and non-​return of child­ren abroad.
   2. To this end, Sta­tes Par­ties shall pro­mote the con­clu­sion of bila­te­ral or mul­ti­la­te­ral agre­e­ments or acces­sion to exis­ting agre­e­ments.

Article 12
   1. Sta­tes Par­ties shall assure to the child who is capable of for­ming his or her own views the right to express those views fre­ely in all mat­ters affecting the child, the views of the child being given due weight in accor­dance with the age and matu­rity of the child.
   2. For this pur­pose, the child shall in par­ticu­lar be pro­vi­ded the oppor­tu­nity to be heard in any judi­cial and admi­nist­ra­tive pro­cee­dings affecting the child, eit­her directly, or through a repre­sen­ta­tive or an appro­pri­ate body, in a man­ner con­si­stent with the pro­ce­du­ral rules of natio­nal law.

Article 13
   1. The child shall have the right to free­dom of expres­sion; this right shall include free­dom to seek, receive and impart infor­ma­tion and ideas of all kinds, regard­less of fron­ti­ers, eit­her orally, in wri­ting or in print, in the form of art, or through any other media of the child's cho­ice.
   2. The exer­cise of this right may be sub­ject to cer­tain restric­tions, but these shall only be such as are pro­vi­ded by law and are neces­sary:

(a) For respect of the rights or repu­ta­tions of others; or

(b) For the pro­tec­tion of natio­nal secu­rity or of pub­lic order (ordre pub­lic), or of pub­lic health or morals.

Article 14
   1. Sta­tes Par­ties shall respect the right of the child to free­dom of thought, cons­ci­ence and reli­gion.
   2. Par­ties shall respect the rights and duties of the parents and, when appli­cable, legal guar­di­ans, to pro­vide direc­tion to the child in the exer­cise of his or her right in a man­ner con­si­stent with the evol­ving capa­ci­ties of the child.
   3. Free­dom to mani­fest one's reli­gion or beli­efs may be sub­ject only to such limi­ta­tions as are pre­scri­bed by law and are neces­sary to pro­tect pub­lic safety, order, health or morals, or the fun­da­men­tal rights and free­doms of others.

Article 15
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize the rights of the child to free­dom of asso­ci­a­tion and to free­dom of pea­ce­ful assembly.
   2. No restric­tions may be pla­ced on the exer­cise of these rights other than those impo­sed in con­for­mity with the law and which are neces­sary in a democra­tic soci­ety in the inte­rests of natio­nal secu­rity or pub­lic safety, pub­lic order (ordre pub­lic), the pro­tec­tion of pub­lic health or morals or the pro­tec­tion of the rights and free­doms of others.

Article 16
   1. No child shall be sub­jec­ted to arbit­rary or unlaw­ful inter­fe­rence with his or her pri­vacy, family, home or cor­re­spon­dence, nor to unlaw­ful attacks on his or her honour and repu­ta­tion.
   2. The child has the right to the pro­tec­tion of the law against such inter­fe­rence or attacks.

Article 17

Sta­tes Par­ties recog­nize the impor­tant fun­c­tion per­for­med by the mass media and shall ensure that the child has access to infor­ma­tion and mate­rial from a diver­sity of natio­nal and inter­na­tio­nal sour­ces, espe­ci­ally those aimed at the pro­mo­tion of his or her social, spi­ri­tual and moral well-​being and phy­si­cal and men­tal health. To this end, Sta­tes Par­ties shall:

(a) Encou­rage the mass media to dis­se­mi­nate infor­ma­tion and mate­rial of social and cul­tural bene­fit to the child and in accor­dance with the spi­rit of article 29;

(b) Encou­rage inter­na­tio­nal co-​operation in the pro­duc­tion, exchange and dis­se­mi­na­tion of such infor­ma­tion and mate­rial from a diver­sity of cul­tural, natio­nal and inter­na­tio­nal sour­ces;

(c) Encou­rage the pro­duc­tion and dis­se­mi­na­tion of child­ren's books;

(d) Encou­rage the mass media to have par­ticu­lar regard to the lin­gu­istic needs of the child who belongs to a mino­rity group or who is indi­ge­nous;

(e) Encou­rage the deve­lop­ment of appro­pri­ate gui­de­li­nes for the pro­tec­tion of the child from infor­ma­tion and mate­rial inju­ri­ous to his or her well-​being, bea­ring in mind the pro­vi­sions of articles 13 and 18.

Article 18
   1. Sta­tes Par­ties shall use their best efforts to ensure recog­ni­tion of the prin­ciple that both parents have com­mon respon­si­bi­li­ties for the upbringing and deve­lop­ment of the child. Parents or, as the case may be, legal guar­di­ans, have the pri­mary respon­si­bi­lity for the upbringing and deve­lop­ment of the child. The best inte­rests of the child will be their basic con­cern.
   2. For the pur­pose of gua­ran­tee­ing and pro-​moting the rights set forth in the pre­sent Con­ven­tion, Sta­tes Par­ties shall ren­der appro­pri­ate assistance to parents and legal guar­di­ans in the per­for­mance of their child-​rearing respon­si­bi­li­ties and shall ensure the deve­lop­ment of insti­tu­tions, faci­li­ties and ser­vices for the care of child­ren.
   3. Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate mea­su­res to ensure that child­ren of wor­king parents have the right to bene­fit from childcare ser­vices and faci­li­ties for which they are eli­gible.

Article 19
   1. Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate legis­la­tive, admi­nist­ra­tive, social and educa­tio­nal mea­su­res to pro­tect the child from all forms of phy­si­cal or men­tal vio­lence, injury or abuse, neg­lect or neg­li­gent tre­at­ment, mal­tre­at­ment or explo­i­ta­tion, inclu­ding sex­ual abuse, while in the care of parent(s), legal guar­dian(s) or any other per­son who has the care of the child.
   2. Such pro­tective mea­su­res should, as appro­pri­ate, include effective pro­ce­du­res for the establish­ment of social pro­gram­mes to pro­vide neces­sary sup­port for the child and for those who have the care of the child, as well as for other forms of pre­ven­tion and for iden­ti­fi­ca­tion, repor­ting, refer­ral, inve­sti­ga­tion, tre­at­ment and follow-​up of instan­ces of child mal­tre­at­ment descri­bed here­to­fore, and, as appro­pri­ate, for judi­cial invol­ve­ment.

Article 20
   1. A child tem­po­ra­rily or per­ma­nently depri­ved of his or her family envi­ron­ment, or in whose own best inte­rests can­not be allo­wed to remain in that envi­ron­ment, shall be entit­led to spe­cial pro­tec­tion and assistance pro­vi­ded by the State.
   2. Sta­tes Par­ties shall in accor­dance with their natio­nal laws ensure alter­na­tive care for such a child.
   3. Such care could include, inter alia, fos­ter pla­ce­ment, kafa­lah of Isla­mic law, adop­tion or if neces­sary pla­ce­ment in sui­table insti­tu­tions for the care of child­ren. When con­si­de­ring solu­tions, due regard shall be paid to the desi­ra­bi­lity of con­ti­nuity in a child's upbringing and to the child's eth­nic, reli­gi­ous, cul­tural and lin­gu­istic back­ground.
Article 21

Sta­tes Par­ties that recog­nize and/or per­mit the system of adop­tion shall ensure that the best inte­rests of the child shall be the para­mount con­si­de­ra­tion and they shall:

(a) Ensure that the adop­tion of a child is aut­ho­ri­zed only by com­pe­tent aut­ho­ri­ties who deter­mine, in accor­dance with appli­cable law and pro­ce­du­res and on the basis of all per­ti­nent and reli­able infor­ma­tion, that the adop­tion is per­missible in view of the child's sta­tus con­cer­ning parents, rela­ti­ves and legal guar­di­ans and that, if requi­red, the per­sons con­cer­ned have given their infor­med con­sent to the adop­tion on the basis of such counsel­ling as may be neces­sary; (b) Recog­nize that inter­country adop­tion may be con­si­de­red as an alter­na­tive means of child's care, if the child can­not be pla­ced in a fos­ter or an adop­tive family or can­not in any sui­table man­ner be cared for in the child's country of ori­gin; (c) Ensure that the child con­cer­ned by inter­country adop­tion enjoys safe­gu­ards and stan­dards equi­va­lent to those exis­ting in the case of natio­nal adop­tion;

(d) Take all appro­pri­ate mea­su­res to ensure that, in inter­country adop­tion, the pla­ce­ment does not result in impro­per finan­cial gain for those invol­ved in it;

(e) Pro­mote, where appro­pri­ate, the objecti­ves of the pre­sent article by con­clu­ding bila­te­ral or mul­ti­la­te­ral arrange­ments or agre­e­ments, and ende­a­vour, wit­hin this fram­ework, to ensure that the pla­ce­ment of the child in anot­her country is car­ried out by com­pe­tent aut­ho­ri­ties or organs.

Article 22
   1. Sta­tes Par­ties shall take appro­pri­ate mea­su­res to ensure that a child who is seek­ing refu­gee sta­tus or who is con­si­de­red a refu­gee in accor­dance with appli­cable inter­na­tio­nal or dome­stic law and pro­ce­du­res shall, whet­her unac­com­pa­nied or accom­pa­nied by his or her parents or by any other per­son, receive appro­pri­ate pro­tec­tion and huma­ni­ta­rian assistance in the enjoyment of appli­cable rights set forth in the pre­sent Con­ven­tion and in other inter­na­tio­nal human rights or huma­ni­ta­rian instru­ments to which the said Sta­tes are Par­ties.
   2. For this pur­pose, Sta­tes Par­ties shall pro­vide, as they con­si­der appro­pri­ate, co-​operation in any efforts by the Uni­ted Nations and other com­pe­tent inter­go­vern­men­tal orga­ni­za­tions or non-​govern-mental orga­ni­za­tions co-​operating with the Uni­ted Nations to pro­tect and assist such a child and to trace the parents or other mem­bers of the family of any refu­gee child in order to obtain infor­ma­tion neces­sary for reu­ni­fi­ca­tion with his or her family. In cases where no parents or other mem­bers of the family can be found, the child shall be accor­ded the same pro­tec­tion as any other child per­ma­nently or tem­po­ra­rily depri­ved of his or her family envi­ron­ment for any rea­son, as set forth in the pre­sent Con­ven­tion.

Article 23
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize that a men­tally or phy­si­cally disabled child should enjoy a full and decent life, in con­di­tions which ensure dig­nity, pro­mote self-​reliance and faci­li­tate the child's active par­ti­ci­pa­tion in the com­mu­nity.
   2. Sta­tes Par­ties recog­nize the right of the disabled child to spe­cial care and shall encou­rage and ensure the exten­sion, sub­ject to avai­lable resour­ces, to the eli­gible child and those respon­sible for his or her care, of assistance for which appli­ca­tion is made and which is appro­pri­ate to the child's con­di­tion and to the cir­cumstan­ces of the parents or others caring for the child.
   3. Recog­ni­zing the spe­cial needs of a disabled child, assistance exten­ded in accor­dance with paragraph 2 of the pre­sent article shall be pro­vi­ded free of charge, whe­ne­ver pos­sible, taking into account the finan­cial resour­ces of the parents or others caring for the child, and shall be desig­ned to ensure that the disabled child has effective access to and recei­ves educa­tion, trai­ning, health care ser­vices, reha­bi­li­ta­tion ser­vices, pre­pa­ra­tion for employment and recre­a­tion oppor­tu­ni­ties in a man­ner con­du­cive to the child's achi­e­ving the ful­lest pos­sible social integ­ra­tion and indi­vi­dual deve­lop­ment, inclu­ding his or her cul­tural and spi­ri­tual deve­lop­ment.
   4. Sta­tes Par­ties shall pro­mote, in the spi­rit of inter­na­tio­nal co-​operation, the exchange of appro­pri­ate infor­ma­tion in the field of pre­ven­tive health care and of medi­cal, psycho­lo­gi­cal and fun­c­tio­nal tre­at­ment of disabled child­ren, inclu­ding dis­se­mi­na­tion of and access to infor­ma­tion con­cer­ning met­hods of reha­bi­li­ta­tion, educa­tion and voca­tio­nal ser­vices, with the aim of enabling Sta­tes Par­ties to improve their capa­bi­li­ties and skills and to widen their expe­ri­ence in these areas. In this regard, par­ticu­lar account shall be taken of the needs of deve­lo­ping countries.

Article 24
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize the right of the child to the enjoyment of the hig­hest attai­nable stan­dard of health and to faci­li­ties for the tre­at­ment of ill­ness and reha­bi­li­ta­tion of health. Sta­tes Par­ties shall strive to ensure that no child is depri­ved of his or her right of access to such health care ser­vices.
   2. Sta­tes Par­ties shall pur­sue full imple­men­ta­tion of this right and, in par­ticu­lar, shall take appro­pri­ate mea­su­res:

(a) To dimi­nish infant and child mor­ta­lity;

(b) To ensure the pro­vi­sion of neces­sary medi­cal assistance and health care to all child­ren with emp­ha­sis on the deve­lop­ment of pri­mary health care;

(c) To com­bat dise­ase and mal­nut­ri­tion, inclu­ding wit­hin the fram­ework of pri­mary health care, through, inter alia, the appli­ca­tion of rea­dily avai­lable tech­no­logy and through the pro­vi­sion of adequate nut­ri­tious foods and clean drinking-​water, taking into con­si­de­ra­tion the dang­ers and risks of envi­ron­men­tal pol­lu­tion;

(d) To ensure appro­pri­ate pre­na­tal and post-​natal health care for mot­hers;

(e) To ensure that all seg­ments of soci­ety, in par­ticu­lar parents and child­ren, are infor­med, have access to educa­tion and are sup­por­ted in the use of basic know­ledge of child health and nut­ri­tion, the advan­ta­ges of breast-​feeding, hygi­ene and envi­ron­men­tal sani­ta­tion and the pre­ven­tion of acci­dents;

(f) To deve­lop pre­ven­tive health care, gui­dance for parents and family plan­ning educa­tion and ser­vices.
   3. Sta­tes Par­ties shall take all effective and appro­pri­ate mea­su­res with a view to abo­lishing tra­di­tio­nal practi­ces pre­ju­di­cial to the health of child­ren.
   4. Sta­tes Par­ties under­take to pro­mote and encou­rage inter­na­tio­nal co-​operation with a view to achi­e­ving pro­gres­si­vely the full rea­li­za­tion of the right recog­ni­zed in the pre­sent article. In this regard, par­ticu­lar account shall be taken of the needs of deve­lo­ping countries.

Article 25

Sta­tes Par­ties recog­nize the right of a child who has been pla­ced by the com­pe­tent aut­ho­ri­ties for the pur­po­ses of care, pro­tec­tion or tre­at­ment of his or her phy­si­cal or men­tal health, to a peri­o­dic review of the tre­at­ment pro­vi­ded to the child and all other cir­cumstan­ces rele­vant to his or her pla­ce­ment.

Article 26
   1. Sta­tes Par­ties shall recog­nize for every child the right to bene­fit from social secu­rity, inclu­ding social insu­rance, and shall take the neces­sary mea­su­res to achi­eve the full rea­li­za­tion of this right in accor­dance with their natio­nal law.
   2. The bene­fits should, where appro­pri­ate, be gran­ted, taking into account the resour­ces and the cir­cumstan­ces of the child and per­sons having respon­si­bi­lity for the main­te­nance of the child, as well as any other con­si­de­ra­tion rele­vant to an appli­ca­tion for bene­fits made by or on behalf of the child.

Article 27
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize the right of every child to a stan­dard of living adequate for the child's phy­si­cal, men­tal, spi­ri­tual, moral and social deve­lop­ment.
   2. The parent(s) or others respon­sible for the child have the pri­mary respon­si­bi­lity to secure, wit­hin their abi­li­ties and finan­cial capa­ci­ties, the con­di­tions of living neces­sary for the child's deve­lop­ment.
   3. Sta­tes Par­ties, in accor­dance with natio­nal con­di­tions and wit­hin their means, shall take appro­pri­ate mea­su­res to assist parents and others respon­sible for the child to imple­ment this right and shall in case of need pro­vide mate­rial assistance and sup­port pro­gram­mes, par­ticu­larly with regard to nut­ri­tion, clot­hing and housing.
   4. Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate mea­su­res to secure the reco­very of main­te­nance for the child from the parents or other per­sons having finan­cial respon­si­bi­lity for the child, both wit­hin the State Party and from abroad. In par­ticu­lar, where the per­son having finan­cial respon­si­bi­lity for the child lives in a State dif­fe­rent from that of the child, Sta­tes Par­ties shall pro­mote the acces­sion to inter­na­tio­nal agre­e­ments or the con­clu­sion of such agre­e­ments, as well as the making of other appro­pri­ate arrange­ments.

Article 28
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize the right of the child to educa­tion, and with a view to achi­e­ving this right pro­gres­si­vely and on the basis of equal oppor­tu­nity, they shall, in par­ticu­lar:

(a) Make pri­mary educa­tion com­pul­sory and avai­lable free to all;

(b) Encou­rage the deve­lop­ment of dif­fe­rent forms of secon­dary educa­tion, inclu­ding gene­ral and voca­tio­nal educa­tion, make them avai­lable and acces­sible to every child, and take appro­pri­ate mea­su­res such as the intro­duc­tion of free educa­tion and offe­ring finan­cial assistance in case of need;

(c) Make hig­her educa­tion acces­sible to all on the basis of capa­city by every appro­pri­ate means;

(d) Make educa­tio­nal and voca­tio­nal infor­ma­tion and gui­dance avai­lable and acces­sible to all child­ren;

(e) Take mea­su­res to encou­rage regu­lar aten­dance at schools and the reduc­tion of drop-​out rates.
   2. Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate mea­su­res to ensure that school disci­pline is admi­nis­te­red in a man­ner con­si­stent with the child's human dig­nity and in con­for­mity with the pre­sent Con­ven­tion.
   3. Sta­tes Par­ties shall pro­mote and encou­rage inter­na­tio­nal co-​operation in mat­ters rela­ting to educa­tion, in par­ticu­lar with a view to con­tri­bu­ting to the eli­mi­na­tion of igno­rance and illi­te­racy throug­hout the world and faci­li­ta­ting access to sci­en­ti­fic and tech­ni­cal know­ledge and modern teaching met­hods. In this regard, par­ticu­lar account shall be taken of the needs of deve­lo­ping countries.

Article 29
   1. Sta­tes Par­ties agree that the educa­tion of the child shall be direc­ted to:

(a) The deve­lop­ment of the child's per­so­na­lity, talents and men­tal and phy­si­cal abi­li­ties to their ful­lest poten­tial;

(b) The deve­lop­ment of respect for human rights and fun­da­men­tal free­doms, and for the prin­ciples ens­hri­ned in the Char­ter of the Uni­ted Nations;

(c) The deve­lop­ment of respect for the child's parents, his or her own cul­tural iden­tity, lan­gu­age and values, for the natio­nal values of the country in which the child is living, the country from which he or she may ori­gi­nate, and for civi­li­za­tions dif­fe­rent from his or her own;

(d) The pre­pa­ra­tion of the child for respon­sible life in a free soci­ety, in the spi­rit of understan­ding, peace, tole­rance, equa­lity of sexes, and fri­ends­hip among all peoples, eth­nic, natio­nal and reli­gi­ous groups and per­sons of indi­ge­nous ori­gin;

(e) The deve­lop­ment of respect for the natu­ral envi­ron­ment.
   2. No part of the pre­sent article or article 28 shall be con­strued so as to inter­fere with the liberty of indi­vi­du­als and bodies to establish and direct educa­tio­nal insti­tu­tions, sub­ject always to the obser­vance of the prin­ciples set forth in paragraph 1 of the pre­sent article and to the requi­re­ments that the educa­tion given in such insti­tu­tions shall con-​form to such mini­mum stan­dards as may be laid down by the State.

Article 30

In those Sta­tes in which eth­nic, reli­gi­ous or lin­gu­istic mino­ri­ties or per­sons of indi­ge­nous ori­gin exist, a child be-​longing to such a mino­rity or who is indi­ge­nous shall not be denied the right, in com­mu­nity with other mem­bers of his or her group, to enjoy his or her own cul­ture, to pro­fess and prac­tise his or her own reli­gion, or to use his or her own lan­gu­age.

Article 31
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize the right of the child to rest and lei­sure, to engage in play and recre­a­tio­nal acti­vi­ties appro­pri­ate to the age of the child and to par­ti­ci­pate fre­ely in cul­tural life and the arts.
   2. Sta­tes Par­ties shall respect and pro­mote the right of the child to par­ti­ci­pate fully in cul­tural and artistic life and shall encou­rage the pro­vi­sion of appro­pri­ate and equal oppor­tu­ni­ties for cul­tural, artistic, recre­a­tio­nal and lei­sure acti­vity.

Article 32
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize the right of the child to be pro­tec­ted from eco­no­mic explo­i­ta­tion and from per­for­ming any work that is likely to be hazar­dous or to inter­fere with the child's educa­tion, or to be harm­ful to the child's health or phy­si­cal, men­tal, spi­ri­tual, moral or social deve­lop­ment.
   2. Sta­tes Par­ties shall take legis­la­tive, admi­nist­ra­tive, social and educa­tio­nal mea­su­res to ensure the imple­men­ta­tion of the pre­sent article. To this end, and having regard to the rele­vant pro­vi­sions of other inter­na­tio­nal instru­ments, Sta­tes Par­ties shall in par­ticu­lar:

(a) Pro­vide for a mini­mum age or mini­mum ages for admis­sion to employment;

(b) Pro­vide for appro­pri­ate regu­la­tion of the hours and con­di­tions of employment;

(c) Pro­vide for appro­pri­ate penal­ties or other san­c­tions to ensure the effective enfor­ce­ment of the pre­sent article.

Article 33

Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate mea­su­res, inclu­ding legis­la­tive, admi­nist­ra­tive, social and educa­tio­nal mea­su­res, to pro­tect child­ren from the illi­cit use of nar­co­tic drugs and psycho­tro­pic sub­stan­ces as defi­ned in the rele­vant inter­na­tio­nal tre­a­ties, and to pre­vent the use of child­ren in the illi­cit pro­duc­tion and traf­fic­king of such sub­stan­ces.

Article 34

Sta­tes Par­ties under­take to pro­tect the child from all forms of sex­ual explo­i­ta­tion and sex­ual abuse. For these pur­po­ses, Sta­tes Par­ties shall in par­ticu­lar take all appro­pri­ate natio­nal, bila­te­ral and mul­ti­la­te­ral mea­su­res to pre­vent:

(a) The indu­ce­ment or coer­cion of a child to engage in any unlaw­ful sex­ual acti­vity;

(b) The explo­i­ta­tive use of child­ren in pro­sti­tu­tion or other unlaw­ful sex­ual practi­ces;

(c) The explo­i­ta­tive use of child­ren in por­no­grap­hic per­for­man­ces and mate­ri­als.

Article 35

Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate natio­nal, bila­te­ral and mul­ti­la­te­ral mea­su­res to pre­vent the abduc­tion of, the sale of or traf­fic in child­ren for any pur­pose or in any form.

Article 36

Sta­tes Par­ties shall pro­tect the child against all other forms of explo­i­ta­tion pre­ju­di­cial to any aspects of the child's wel­fare.

Article 37

Sta­tes Par­ties shall ensure that:

(a) No child shall be sub­jec­ted to tor­ture or other cruel, inhu­man or degra­ding tre­at­ment or punish­ment. Neit­her capi­tal punish­ment nor life impri­son­ment wit­hout pos­si­bi­lity of rele­ase shall be impo­sed for offences com­mitted by per­sons below eighteen years of age;

(b) No child shall be depri­ved of his or her liberty unlaw­fully or arbit­ra­rily. The arrest, deten­tion or impri­son­ment of a child shall be in con­for­mity with the law and shall be used only as a mea­sure of last resort and for the shor­test appro­pri­ate period of time;

(c) Every child depri­ved of liberty shall be tre­a­ted with huma­nity and respect for the inhe­rent dig­nity of the human per­son, and in a man­ner which takes into account the needs of per­sons of his or her age. In par­ticu­lar, every child depri­ved of liberty shall be sepa­ra­ted from adults unless it is con­si­de­red in the child's best inte­rest not to do so and shall have the right to main­tain con­tact with his or her family through cor­re­spon­dence and visits, save in excep­tio­nal cir­cumstan­ces;

(d) Every child depri­ved of his or her liberty shall have the right to prompt access to legal and other appro­pri­ate assistance, as well as the right to chal­lenge the lega­lity of the depri­va­tion of his or her liberty before a court or other com­pe­tent, inde­pen­dent and impar­tial aut­ho­rity, and to a prompt deci­sion on any such action.

Article 38
   1. Sta­tes Par­ties under­take to respect and to ensure respect for rules of inter­na­tio­nal huma­ni­ta­rian law appli­cable to them in armed con­flicts which are rele­vant to the child.
   2. Sta­tes Par­ties shall take all fea­sible mea­su­res to ensure that per­sons who have not attai­ned the age of fif­teen years do not take a direct part in hos­ti­li­ties.
   3. Sta­tes Par­ties shall refrain from recrui­ting any per­son who has not attai­ned the age of fif­teen years into their armed for­ces. In recrui­ting among those per­sons who have attai­ned the age of fif­teen years but who have not attai­ned the age of eighteen years, Sta­tes Par­ties shall ende­a­vour to give pri­o­rity to those who are oldest.
   4. In accor­dance with their obli­ga­tions under inter­na­tio­nal huma­ni­ta­rian law to pro­tect the civi­lian popu­la­tion in armed con­flicts, Sta­tes Par­ties shall take all fea­sible mea­su­res to ensure pro­tec­tion and care of child­ren who are affec­ted by an armed con­flict.

Article 39

Sta­tes Par­ties shall take all appro­pri­ate mea­su­res to pro­mote phy­si­cal and psycho­lo­gi­cal reco­very and social rein­teg­ra­tion of a child victim of: any form of neg­lect, explo­i­ta­tion, or abuse; tor­ture or any other form of cruel, inhu­man or degra­ding tre­at­ment or punish­ment; or armed con­flicts. Such reco­very and rein­teg­ra­tion shall take place in an envi­ron­ment which fos­ters the health, sel­frespect and dig­nity of the child.

Article 40
   1. Sta­tes Par­ties recog­nize the right of every child alle­ged as, accu­sed of, or recog­ni­zed as having infringed the penal law to be tre­a­ted in a man­ner con­si­stent with the pro­mo­tion of the child's sense of dig­nity and worth, which rein­for­ces the child's respect for the human rights and fun­da­men­tal free­doms of others and which takes into account the child's age and the desi­ra­bi­lity of pro­moting the child's rein­teg­ra­tion and the child's assu­ming a con­structive role in soci­ety.
   2. To this end, and having regard to the rele­vant pro­vi­sions of inter­na­tio­nal instru­ments, Sta­tes Par­ties shall, in par­ticu­lar, ensure that:

(a) No child shall be alle­ged as, be accu­sed of, or recog­ni­zed as having infringed the penal law by rea­son of acts or omis­sions that were not pro­hi­bi­ted by natio­nal or inter­na­tio­nal law at the time they were com­mitted;

(b) Every child alle­ged as or accu­sed of having infringed the penal law has at least the following gua­ran­tees:

(i) To be pre­su­med inno­cent until pro­ven guilty accor­ding to law;

(ii) To be infor­med promptly and directly of the char­ges against him or her, and, if appro­pri­ate, through his or her parents or legal guar­di­ans, and to have legal or other appro­pri­ate assistance in the pre­pa­ra­tion and pre­sen­ta­tion of his or her defence;

(iii) To have the mat­ter deter­mi­ned wit­hout delay by a com­pe­tent, inde­pen­dent and impar­tial aut­ho­rity or judi­cial body in a fair hea­ring accor­ding to law, in the pre­sence of legal or other appro­pri­ate assistance and, unless it is con­si­de­red not to be in the best inte­rest of the child, in par­ticu­lar, taking into account his or her age or situ­a­tion, his or her parents or legal guar­di­ans;

(iv) Not to be com­pel­led to give testi­mony or to con­fess guilt; to exa­mine or have exa­mi­ned adverse wit­nes­ses and to obtain the par­ti­ci­pa­tion and exa­mi­na­tion of wit­nes­ses on his or her behalf under con­di­tions of equa­lity;

(v) If con­si­de­red to have infringed the penal law, to have this deci­sion and any mea­su­res impo­sed in con­se­quence the­reof revi­ewed by a hig­her com­pe­tent, inde­pen­dent and impar­tial aut­ho­rity or judi­cial body accor­ding to law;

(vi) To have the free assistance of an inter­pre­ter if the child can­not understand or speak the lan­gu­age used;

(vii) To have his or her pri­vacy fully respec­ted at all sta­ges of the pro­cee­dings.
   3. Sta­tes Par­ties shall seek to pro­mote the establish­ment of laws, pro­ce­du­res, aut­ho­ri­ties and insti­tu­tions spe­ci­fi­cally appli­cable to child­ren alle­ged as, accu­sed of, or recog­ni­zed as having infringed the penal law, and, in par­ticu­lar:

(a) The establish­ment of a mini­mum age below which child­ren shall be pre­su­med not to have the capa­city to infringe the penal law;

(b) Whe­ne­ver appro­pri­ate and desi­rable, mea­su­res for dealing with such child­ren wit­hout resor­ting to judi­cial pro­cee­dings, pro­vi­ding that human rights and legal safe­gu­ards are fully respec­ted.
   4. A vari­ety of dis­po­si­tions, such as care, gui­dance and super­vi­sion orders; counsel­ling; pro­ba­tion; fos­ter care; educa­tion and voca­tio­nal trai­ning pro­gram­mes and other alter­na­ti­ves to insti­tu­tio­nal care shall be avai­lable to ensure that child­ren are dealt with in a man­ner appro­pri­ate to their well-​being and pro­por­tio­nate both to their cir­cumstan­ces and the offence.

Article 41

Not­hing in the pre­sent Con­ven­tion shall affect any pro­vi­sions which are more con­du­cive to the rea­li­za­tion of the rights of the child and which may be con­tai­ned in:

(a) The law of a State party; or

(b) Inter­na­tio­nal law in force for that State.

Part II

Article 42

Sta­tes Par­ties under­take to make the prin­ciples and pro­vi­sions of the Con­ven­tion widely known, by appro­pri­ate and active means, to adults and child­ren alike.

Article 43
   1. For the pur­pose of exa­mi­ning the pro­gress made by Sta­tes Par­ties in achi­e­ving the rea­li­za­tion of the obli­ga­tions under­ta­ken in the pre­sent Con­ven­tion, there shall be established a Com­mit­tee on the Rights of the Child, which shall carry out the fun­c­tions here­inaf­ter pro­vi­ded.
   2. The Com­mit­tee shall con­sist of eighteen experts of high moral stan­ding and recog­ni­zed com­pe­tence in the field cove­red by this Con­ven­tion.(3) The mem­bers of the Com­mit­tee shall be elec­ted by Sta­tes Par­ties from among their natio­nals and shall serve in their per­so­nal capa­city, con­si­de­ra­tion being given to equi­table geo­grap­hi­cal dis­tri­bu­tion, as well as to the prin­ci­pal legal systems.

(3) The Gene­ral Assembly, in its reso­lu­tion 50/155 of 21 Decem­ber 1995, appro­ved the amend­ment to article 43, paragraph 2, of the Con­ven­tion on the Rights of the Child, repla­cing the word "ten" with the word "eighteen". The amend­ment ente­red into force on 18 Novem­ber 2002 when it had been accep­ted by a two-​thirds majo­rity of the Sta­tes par­ties (128 out of 191).
   3. The mem­bers of the Com­mit­tee shall be elec­ted by sec­ret bal­lot from a list of per­sons nomi­na­ted by Sta­tes Par­ties. Each State Party may nomi­nate one per­son from among its own natio­nals
   4. The ini­tial elec­tion to the Com­mit­tee shall be held no later than six months after the date of the entry into force of the pre­sent Con­ven­tion and the­re­af­ter every second year. At least four months before the date of each elec­tion, the Secretary-​General of the Uni­ted Nations shall add­ress a let­ter to Sta­tes Par­ties invi­ting them to sub­mit their nomi­na­tions wit­hin two months. The Secretary-​General shall sub­se­quently pre­pare a list in alp­ha­be­ti­cal order of all per­sons thus nomi­na­ted, indi­ca­ting Sta­tes Par­ties which have nomi­na­ted them, and shall sub­mit it to the Sta­tes Par­ties to the pre­sent Con­ven­tion.
   5. The elec­tions shall be held at mee­tings of Sta­tes Par­ties con­vened by the Secretary-​General at Uni­ted Nations Hea­dquar­ters. At those mee­tings, for which two thirds of Sta­tes Par­ties shall con­sti­tute a quo­rum, the per­sons elec­ted to the Com­mit­tee shall be those who obtain the lar­gest num­ber of votes and an abso­lute majo­rity of the votes of the repre­sen­ta­ti­ves of Sta­tes Par­ties pre­sent and voting
   6. The mem­bers of the Com­mit­tee shall be elec­ted for a term of four years. They shall be eli­gible for re-​election if renomi­na­ted. The term of five of the mem­bers elec­ted at the first elec­tion shall expire at the end of two years; imme­di­a­tely after the first elec­tion, the names of these five mem­bers shall be cho­sen by lot by the Chair­man of the mee­ting.
   7. If a mem­ber of the Com­mit­tee dies or resigns or decla­res that for any other cause he or she can no longer per­form the duties of the Com­mit­tee, the State Party which nomi­na­ted the mem­ber shall appoint anot­her expert from among its natio­nals to serve for the remain­der of the term, sub­ject to the appro­val of the Com­mit­tee.
   8. The Com­mit­tee shall establish its own rules of pro­ce­dure.
   9. The Com­mit­tee shall elect its offi­cers for a period of two years.
   10. The mee­tings of the Com­mit­tee shall nor­mally be held at Uni­ted Nations Hea­dquar­ters or at any other con­ve­ni­ent place as deter­mi­ned by the Com­mit­tee. The Com­mit­tee shall nor­mally meet annu­ally. The dura­tion of the mee­tings of the Com­mit­tee shall be deter­mi­ned, and revi­ewed, if neces­sary, by a mee­ting of the Sta­tes Par­ties to the pre­sent Con­ven­tion, sub­ject to the appro­val of the Gene­ral Assembly.
   11. The Secretary-​General of the Uni­ted Nations shall pro­vide the neces­sary staff and faci­li­ties for the effective per­for­mance of the fun­c­tions of the Com­mit­tee under the pre­sent Con­ven­tion.
   12. With the appro­val of the Gene­ral Assembly, the mem­bers of the Com­mit­tee established under the pre­sent Con­ven­tion shall receive emo­lu­ments from Uni­ted Nations resour­ces as the Assembly may decide.

Article 44
   1. Sta­tes Par­ties under­take to sub­mit to the Com­mit­tee, through the Secretary-​General of the Uni­ted Nations, reports on the mea­su­res they have adop­ted which give effect to the rights recog­ni­zed herein and on the pro­gress made on the enjoyment of those rights:

(a) Wit­hin two years of the entry into force of the Con­ven­tion for the State Party con­cer­ned;

(b) The­re­af­ter every five years.
   2. Reports made under the pre­sent article shall indi­cate factors and dif­ficul­ties, if any, affecting the degree of ful­fil­ment of the obli­ga­tions under the pre­sent Con­ven­tion. Reports shall also con­tain suf­fi­ci­ent infor­ma­tion to pro­vide the Com­mit­tee with a com­pre­hen­sive understan­ding of the imple­men­ta­tion of the Con­ven­tion in the country con­cer­ned.

3. A State Party which has sub­mitted a com­pre­hen­sive ini­tial report to the Com­mit­tee need not, in its sub­se­quent reports sub­mitted in accor­dance with paragraph 1 (b) of the pre­sent article, repeat basic infor­ma­tion pre­viously pro­vi­ded.
   4. The Com­mit­tee may request from Sta­tes Par­ties furt­her infor­ma­tion rele­vant to the imple­men­ta­tion of the Con­ven­tion.
   5. The Com­mit­tee shall sub­mit to the Gene­ral Assembly, through the Eco­no­mic and Social Council, every two years, reports on its acti­vi­ties.
   6. Sta­tes Par­ties shall make their reports widely avai­lable to the pub­lic in their own countries.

Article 45

In order to fos­ter the effective imple­men­ta­tion of the Con­ven­tion and to encou­rage inter­na­tio­nal co-​operation in the field cove­red by the Con­ven­tion:

(a) The spe­ci­a­li­zed agen­cies, the Uni­ted Nations Child­ren's Fund, and other Uni­ted Nations organs shall be entit­led to be repre­sen­ted at the con­si­de­ra­tion of the imple­men­ta­tion of such pro­vi­sions of the pre­sent Con­ven­tion as fall wit­hin the scope of their man­date. The Com­mit­tee may invite the spe­ci­a­li­zed agen­cies, the Uni­ted Nations Child­ren's Fund and other com­pe­tent bodies as it may con­si­der appro­pri­ate to pro­vide expert advice on the imple­men­ta­tion of the Con­ven­tion in areas fal­ling wit­hin the scope of their respective man­da­tes. The Com­mit­tee may invite the spe­ci­a­li­zed agen­cies, the Uni­ted Nations Child­ren's Fund, and other Uni­ted Nations organs to sub­mit reports on the imple­men­ta­tion of the Con­ven­tion in areas fal­ling wit­hin the scope of their acti­vi­ties;

(b) The Com­mit­tee shall trans­mit, as it may con­si­der appro­pri­ate, to the spe­ci­a­li­zed agen­cies, the Uni­ted Nations Child­ren's Fund and other com­pe­tent bodies, any reports from Sta­tes Par­ties that con­tain a request, or indi­cate a need, for tech­ni­cal advice or assistance, along with the Com­mit­tee's obser­va­tions and sug­ges­tions, if any, on these requests or indi­ca­tions;

(c) The Com­mit­tee may recom­mend to the Gene­ral Assembly to request the Secretary-​General to under­take on its behalf stu­dies on spe­ci­fic issues rela­ting to the rights of the child;

(d) The Com­mit­tee may make sug­ges­tions and gene­ral recom­men­da­tions based on infor­ma­tion recei­ved pur­su­ant to articles 44 and 45 of the pre­sent Con­ven­tion. Such sug­ges­tions and gene­ral recom­men­da­tions shall be trans-​mitted to any State Party con­cer­ned and repor­ted to the Gene­ral Assembly, toget­her with com­ments, if any, from Sta­tes Par­ties.

Part III

Article 46

The pre­sent Con­ven­tion shall be open for sig­na­ture by all Sta­tes.

Article 47

The pre­sent Con­ven­tion is sub­ject to rati­fi­ca­tion. Instru­ments of rati­fi­ca­tion shall be depo­si­ted with the Secretary-​General of the Uni­ted Nations.

Article 48

The pre­sent Con­ven­tion shall remain open for acces­sion by any State. The instru­ments of acces­sion shall be depo­si­ted with the Secretary-​General of the Uni­ted Nations.

Article 49
   1. The pre­sent Con­ven­tion shall enter into force on the thir­ti­eth day following the date of depo­sit with the Secrtary-​General of the Uni­ted Nations of the twen­ti­eth instru­ment of rati­fyca­tion or acces­sion.
   2. For each State rati­fy­ing or acce­ding to the Con­ven­tion after the depo­sit of the twen­ti­eth instru­ment of rati­fi­ca­tion or acces­sion, the Con­ven­tion shall enter into force on the thir­ti­eth day after the depo­sit by such State of its instru­ment of rati­fi­ca­tion or acces­sion.

Article 50
   1. Any State Party may pro­pose an amend­ment and file it with the Secretary-​General of the Uni­ted Nations. The Secretary-​General shall the­re­u­pon com­mu­ni­cate the pro­po­sed amend­ment to Sta­tes Par­ties, with a request that they indi­cate whet­her they favour a con­fe­rence of Sta­tes Par­ties for the pur­pose of con­si­de­ring and voting upon the pro­po­sals. In the event that, wit­hin four months from the date of such com­mu­ni­ca­tion, at least one third of the Sta­tes Par­ties favour such a con­fe­rence, the Secretary-​General shall con­vene the con­fe­rence under the auspi­ces of the Uni­ted Nations. Any amend­ment adop­ted by a majo­rity of Sta­tes Par­ties pre­sent and voting at the con­fe­rence shall be sub­mitted to the Gene­ral Assembly for appro­val.
   2. An amend­ment adop­ted in accor­dance with paragraph 1 of the pre­sent article shall enter into force when it has been appro­ved by the Gene­ral Assembly of the Uni­ted Nations and accep­ted by a twothirds majo­rity of Sta­tes Par­ties.
   3. When an amend­ment enters into force, it shall be bin­ding on those Sta­tes Par­ties which have accep­ted it, other Sta­tes Par­ties still being bound by the pro­vi­sions of the pre­sent Con­ven­tion and any ear­lier amend­ments which they have accep­ted.

Article 51
   1. The Secretary-​General of the Uni­ted Nations shall receive and cir­cu­late to all Sta­tes the text of reser­va­tions made by Sta­tes at the time of rati­fi­ca­tion or acces­sion.
   2. A reser­va­tion incom­pa­tible with the object and pur­pose of the pre­sent Con­ven­tion shall not be per­mitted.
   3. Reser­va­tions may be withdrawn at any time by noti­fi­ca­tion to that effect add­res­sed to the Secretary-​General of the Uni­ted Nations, who shall then inform all Sta­tes. Such noti­fi­ca­tion shall take effect on the date on which it is recei­ved by the Secretary-​General.

Article 52

A State Party may denounce the pre­sent Con­ven­tion by writ­ten noti­fi­ca­tion to the Secretary-​General of the Uni­ted Nations. Denun­ci­a­tion becomes effective one year after the date of receipt of the noti­fi­ca­tion by the Secretary-​General.
Article 53

The Secretary-​General of the Uni­ted Nations is desig­na­ted as the depo­si­tary of the pre­sent Con­ven­tion.

Article 54

The ori­gi­nal of the pre­sent Con­ven­tion, of which the Ara­bic, Chi­nese, Eng­lish, French, Rus­sian and Spa­nish texts are equally authen­tic, shall be depo­si­ted with the Secretary-​General of the Uni­ted Nations.

Con­ven­tion rela­tive aux dro­its de l'enfant

Préam­bule

Les Etats par­ties à la pré­sente Con­ven­tion,
Con­sidérant que, con­for­mé­ment aux prin­ci­pes proclamés dans la Charte des Nations Unies, la recon­nais­sance de la dig­nité inhé­rente à tous les mem­bres de la famille humaine ainsi que l'éga­lité et le caractère ina­lié­nable de leurs dro­its sont le fon­de­ment de la liberté, de la justice et de la paix dans le monde,
Ayant à l'esprit le fait que les peuples des Nations Unies ont, dans la Charte, proclamé à nou­veau leur foi dans les dro­its fon­da­men­taux de l'homme et dans la dig­nité et la valeur de la per­sonne humaine, et qu'ils ont résolu de favo­ri­ser le progrès social et d'instau­rer de meil­leu­res con­di­tions de vie dans une liberté plus grande,
Recon­nais­sant que les Nations Unies, dans la Décla­ra­tion uni­ver­selle des dro­its de l'homme et dans les pac­tes inter­na­tio­naux rela­tifs aux dro­its de l'homme, ont proclamé et sont con­venues que chacun peut se préva­loir de tous les dro­its et de tou­tes les liber­tés qui y sont énon­cés, sans distin­c­tion aucune, notam­ment de race, de cou­leur, de sexe, de lan­gue, de reli­gion, d'opi­nion poli­ti­que ou de toute autre opi­nion, d'ori­gine natio­nale ou soci­ale, de for­tune, de nais­sance ou de toute autre situ­a­tion,
Rap­pe­lant que, dans la Décla­ra­tion uni­ver­selle des dro­its de l'homme, les Nations Unies ont proclamé que l'enfance a droit à une aide et à une assistance spé­ci­a­les,
Con­vain­cus que la famille, unité fon­da­men­tale de la société et milieu natu­rel pour la cro­is­sance et le bien-être de tous ses mem­bres et en par­ticu­lier des enfants, doit rece­voir la pro­tec­tion et l'assistance dont elle a besoin pour pou­voir jouer ple­i­ne­ment son rôle dans la com­mu­nauté,
Recon­nais­sant que l'enfant, pour l'épa­nou­is­se­ment har­mo­ni­eux de sa per­son­na­lité, doit gran­dir dans le milieu fami­lial, dans un cli­mat de bon­heur, d'amour et de com­pré­hen­sion,
Con­sidérant qu'il importe de pré­pa­rer ple­i­ne­ment l'enfant à avoir une vie indi­vi­du­elle dans la société, et de l'éle­ver dans l'esprit des idéaux proclamés dans la Charte des Nations Unies, et en par­ticu­lier dans un esprit de paix, de dig­nité, de tolé­rance, de liberté, d'éga­lité et de soli­da­rité,
Ayant à l'esprit que la néces­sité d'accor­der une pro­tec­tion spé­ci­ale à l'enfant a été énon­cée dans la Décla­ra­tion de Genève de 1924 sur les dro­its de l'enfant et dans la Décla­ra­tion des dro­its de l'enfant adop­tée par l'Assemb­lée géné­rale le 20 novem­bre 1959, et qu'elle a été recon­nue dans la Décla­ra­tion uni­ver­selle des dro­its de l'homme, dans le Pacte inter­na­tio­nal rela­tif aux dro­its civils et poli­ti­ques (en par­ticu­lier aux articles 23 et 24), dans le Pacte inter­na­tio­nal rela­tif aux dro­its éco­no­mi­ques, sociaux et cul­tu­rels (en par­ticu­lier à l'article 10) et dans les sta­tuts et instru­ments per­ti­nents des insti­tu­tions spé­ci­a­lisées et des orga­ni­sa­tions inter­na­tio­na­les qui se préoc­cu­pent du bien-être de l'enfant,
Ayant à l'esprit que, comme indiqué dans la Décla­ra­tion des dro­its de l'enfant, «l'enfant, en rai­son de son man­que de matu­rité phy­si­que et intel­lectu­elle, a besoin d'une pro­tec­tion spé­ci­ale et de soins spé­ciaux, notam­ment d'une pro­tec­tion juri­di­que appro­priée, avant comme après la nais­sance»,
Rap­pe­lant les dis­po­si­tions de la Décla­ra­tion sur les prin­ci­pes sociaux et juri­di­ques appli­ca­bles à la pro­tec­tion et au bien-être des enfants, envi­sagés sur­tout sous l'angle des pra­ti­ques en matière d'adop­tion et de pla­ce­ment fami­lial sur les plans natio­nal et inter­na­tio­nal, de l'Ensemble de règles minima des Nations Unies con­cer­nant l'admi­nist­ra­tion de la justice pour mineurs (Règles de Beijing), et de la Décla­ra­tion sur la pro­tec­tion des fem­mes et des enfants en péri­ode d'urgence et de con­flit armé,
Recon­nais­sant qu'il y a dans tous les pays du monde des enfants qui vivent dans des con­di­tions par­ticulièrement dif­fi­ci­les, et qu'il est néces­sa­ire d'accor­der à ces enfants une atten­tion par­ticulière,
Tenant dûment compte de l'impor­tance des tra­di­tions et valeurs cul­tu­rel­les de cha­que peuple dans la pro­tec­tion et le déve­loppe­ment har­mo­ni­eux de l'enfant,
Recon­nais­sant l'impor­tance de la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale pour l'amé­lio­ra­tion des con­di­tions de vie des enfants dans tous les pays, et en par­ticu­lier dans les pays en déve­loppe­ment,
Sont con­ve­nus de ce qui suit:

Première par­tie

Article pre­mier

Au sens de la pré­sente Con­ven­tion, un enfant s'entend de tout être humain âgé de moins de dix-​huit ans, sauf si la majo­rité est atteinte plus tôt en vertu de la légis­la­tion qui lui est appli­cable.

Article 2
   1. Les Etats par­ties s'enga­gent à respec­ter les dro­its qui sont énon­cés dans la pré­sente Con­ven­tion et à les garan­tir à tout enfant rele­vant de leur juri­dic­tion, sans distin­c­tion aucune, indépen­dam­ment de toute con­sidéra­tion de race, de cou­leur, de sexe, de lan­gue, de reli­gion, d'opi­nion poli­ti­que ou autre de l'enfant ou de ses parents ou repré­sen­tants légaux, de leur ori­gine natio­nale, eth­ni­que ou soci­ale, de leur situ­a­tion de for­tune, de leur inca­pa­cité, de leur nais­sance ou de toute autre situ­a­tion.
   2. Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées pour que l'enfant soit effecti­ve­ment pro­tégé contre tou­tes for­mes de discri­mi­na­tion ou de san­c­tion motivées par la situ­a­tion juri­di­que, les acti­vi­tés, les opi­ni­ons déclarées ou les con­vic­tions de ses parents, de ses repré­sen­tants légaux ou des mem­bres de sa famille.

Article 3
   1. Dans tou­tes les déci­sions qui con­cer­nent les enfants, qu'elles soi­ent le fait des insti­tu­tions publi­ques ou privées de pro­tec­tion soci­ale, des tri­bu­naux, des auto­ri­tés admi­nist­ra­ti­ves ou des orga­nes légis­la­tifs, l'intérêt supérieur de l'enfant doit être une con­sidéra­tion primor­di­ale. 2. Les Etats par­ties s'enga­gent à assu­rer à l'enfant la pro­tec­tion et les soins néces­sa­ires à son bien-être, compte tenu des dro­its et des devo­irs de ses parents, de ses tuteurs ou des aut­res per­son­nes léga­le­ment respon­sa­bles de lui, et ils pren­nent à cette fin tou­tes les mesu­res légis­la­ti­ves et admi­nist­ra­ti­ves appro­priées.
   3. Les Etats par­ties veil­lent à ce que le fon­c­tion­ne­ment des insti­tu­tions, ser­vices et établis­se­ments qui ont la charge des enfants et assu­rent leur pro­tec­tion soit con­forme aux nor­mes fix­ées par les auto­ri­tés com­pé­ten­tes, par­ticulièrement dans le domaine de la sécu­rité et de la santé et en ce qui con­cerne le nom­bre et la com­pé­tence de leur per­son­nel ainsi que l'existence d'un contrôle appro­prié.

Article 4

Les Etats par­ties s'enga­gent à prendre tou­tes les mesu­res légis­la­ti­ves, admi­nist­ra­ti­ves et aut­res qui sont néces­sa­ires pour mettre en oeuvre les dro­its recon­nus dans la pré­sente Con­ven­tion. Dans le cas des dro­its éco­no­mi­ques, sociaux et cul­tu­rels, ils pren­nent ces mesu­res dans tou­tes les limi­tes des res­sour­ces dont ils dis­po­sent et, s'il y a lieu, dans le cadre de la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale.

Article 5

Les Etats par­ties respec­tent la respon­sa­bi­lité, le droit et le devoir qu'ont les parents ou, le cas échéant, les mem­bres de la famille élar­gie ou de la com­mu­nauté, comme prévu par la coutume locale, les tuteurs ou aut­res per­son­nes léga­le­ment respon­sa­bles de l'enfant, de don­ner à celui-​ci, d'une manière qui cor­re­sponde au déve­loppe­ment de ses capa­ci­tés, l'ori­en­ta­tion et les con­seils appro­priés à l'exer­cice des dro­its que lui reconnaît la pré­sente Con­ven­tion.

Article 6
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent que tout enfant a un droit inhé­rent à la vie.
   2. Les Etats par­ties assu­rent dans toute la mesure pos­sible la sur­vie et le déve­loppe­ment de l'enfant.

Article 7
   1. L'enfant est enre­gis­tré aus­sitôt sa nais­sance et a dès celle-​ci le droit à un nom, le droit d'acquérir une natio­na­lité et, dans la mesure du pos­sible, le droit de connaître ses parents et d'être élevé par eux.
   2. Les Etats par­ties veil­lent à mettre ces dro­its en oeuvre con­for­mé­ment à leur légis­la­tion natio­nale et aux obli­ga­tions que leur impo­sent les instru­ments inter­na­tio­naux appli­ca­bles en la matière, en par­ticu­lier dans les cas où faute de cela l'enfant se trou­ve­rait apatride.

Article 8
   1. Les Etats par­ties s'enga­gent à respec­ter le droit de l'enfant de pré­ser­ver son iden­tité, y com­pris sa natio­na­lité, son nom et ses rela­tions fami­li­a­les, tels qu'ils sont recon­nus par la loi, sans ing­é­rence illé­gale.
   2. Si un enfant est illé­ga­le­ment privé des élé­ments con­sti­tu­tifs de son iden­tité ou de cer­tains d'entre eux, les Etats par­ties doi­vent lui accor­der une assistance et une pro­tec­tion appro­priées, pour que son iden­tité soit rétablie aussi rapi­de­ment que pos­sible.

Article 9
   1. Les Etats par­ties veil­lent à ce que l'enfant ne soit pas séparé de ses parents contre leur gré, à moins que les auto­ri­tés com­pé­ten­tes ne déci­dent, sous réserve de révi­sion judi­ci­aire et con­for­mé­ment aux lois et procé­du­res appli­ca­bles, que cette sépa­ra­tion est néces­sa­ire dans l'intérêt supérieur de l'enfant. Une déci­sion en ce sens peut être néces­sa­ire dans cer­tains cas par­ticu­li­ers, par exemple lors­que les parents mal­trai­tent ou nég­li­gent l'enfant, ou lorsqu'ils vivent séparé­ment et qu'une déci­sion doit être prise au sujet du lieu de rési­dence de l'enfant.
   2. Dans tous les cas prévus au paragraphe 1 du pré­sent article, tou­tes les par­ties inté­res­sées doi­vent avoir la pos­si­bi­lité de par­ti­ci­per aux déli­bé­ra­tions et de faire connaître leurs vues.
   3. Les Etats par­ties respec­tent le droit de l'enfant séparé de ses deux parents ou de l'un d'eux d'entre­te­nir régulièrement des rela­tions per­son­nel­les et des con­tacts directs avec ses deux parents, sauf si cela est contraire à l'intérêt supérieur de l'enfant.
   4. Lors­que la sépa­ra­tion résulte de mesu­res pri­ses par un Etat par­tie, tel­les que la déten­tion, l'empri­son­ne­ment, l'exil, l'expul­sion ou la mort (y com­pris la mort, quelle qu'en soit la cause, sur­venue en cours de déten­tion) des deux parents ou de l'un d'eux, ou de l'enfant, l'Etat par­tie donne sur demande aux parents, à l'enfant ou, s'il y a lieu, à un autre mem­bre de la famille les ren­sei­gne­ments essen­ti­els sur le lieu où se trou­vent le mem­bre ou les mem­bres de la famille, à moins que la divul­ga­tion de ces ren­sei­gne­ments ne soit préju­di­ci­able au bien-être de l'enfant. Les Etats par­ties veil­lent en outre à ce que la pré­sen­ta­tion d'une telle demande n'entraîne pas en ellemême de consé­quences fâcheu­ses pour la per­sonne ou les per­son­nes inté­res­sées.

Article 10
   1. Con­for­mé­ment à l'obli­ga­tion incom­bant aux Etats par­ties en vertu du paragraphe 1 de l'article 9, toute demande faite par un enfant ou ses parents en vue d'ent­rer dans un Etat par­tie ou de le quit­ter aux fins de réu­ni­fi­ca­tion fami­li­ale est con­sidérée par les Etats par­ties dans un esprit posi­tif, avec huma­nité et dili­gence. Les Etats par­ties veil­lent en outre à ce que la pré­sen­ta­tion d'une telle demande n'entraîne pas de consé­quences fâcheu­ses pour les auteurs de la demande et les mem­bres de leur famille.
   2. Un enfant dont les parents rési­dent dans des Etats diffé­rents a le droit d'entre­te­nir, sauf cir­constan­ces excep­tion­nel­les, des rela­tions per­son­nel­les et des con­tacts directs régu­li­ers avec ses deux parents. A cette fin, et con­for­mé­ment à l'obli­ga­tion incom­bant aux Etats par­ties en vertu du paragraphe 1 de l'article 9, les Etats par­ties respec­tent le droit qu'ont l'enfant et ses parents de quit­ter tout pays, y com­pris le leur, et de reve­nir dans leur propre pays. Le droit de quit­ter tout pays ne peut faire l'objet que des restric­tions pre­scri­tes par la loi qui sont néces­sa­ires pour pro­téger la sécu­rité natio­nale, l'ordre pub­lic, la santé ou la mora­lité publi­ques, ou les dro­its et liber­tés d'aut­rui, et qui sont com­pa­ti­b­les avec les aut­res dro­its recon­nus dans la pré­sente Con­ven­tion.

Article 11
   1. Etats par­ties pren­nent des mesu­res pour lut­ter contre les dépla­ce­ments et les non-​retours illi­ci­tes d'enfants à l'étranger.
   2. A cette fin, les Etats paties favo­ri­sent la con­clu­sion d'accords bila­té­raux ou mul­ti­la­té­raux ou l'adhé­sion aux accords exi­stants.

Article 12
   1. Les Etats par­ties garan­tis­sent à l'enfant qui est capable de discer­ne­ment le droit d'expri­mer libre­ment son opi­nion sur toute ques­tion l'inté­res­sant, les opi­ni­ons de l'enfant étant dûment pri­ses en con­sidéra­tion eu égard à son âge et à son degré de matu­rité.
   2. A cette fin, on don­nera notam­ment à l'enfant la pos­si­bi­lité d'être entendu dans toute procé­dure judi­ci­aire ou admi­nist­ra­tive l'inté­res­sant, soit direc­te­ment, soit par l'inter­mé­di­aire d'un repré­sen­tant ou d'une orga­ni­sa­tion appro­prié, de façon com­pa­tible avec les règles de procé­dure de la légis­la­tion natio­nale.

Article 13
   1. L'enfant a droit à la liberté d'expres­sion. Ce droit com­prend la liberté de recher­cher, de rece­voir et de répandre des infor­ma­tions et des idées de toute espèce, sans con­sidéra­tion de frontières, sous une forme orale, écrite, imprimée ou artisti­que, ou par tout autre moyen du choix de l'enfant.
   2. L'exer­cice de ce droit ne peut faire l'objet que des seu­les restric­tions qui sont pre­scri­tes par la loi et qui sont néces­sa­ires:
      a) Au respect des dro­its ou de la répu­ta­tion d'aut­rui; ou
      b) A la sau­ve­garde de la sécu­rité natio­nale, de l'ordre pub­lic, de la santé ou de la mora­lité publi­ques.

Article 14
   1. Les Etats par­ties respec­tent le droit de l'enfant à la liberté de pensée, de cons­ci­ence et de reli­gion.
   2. Les Etats par­ties respec­tent le droit et le devoir des parents ou, le cas échéant, des repré­sen­tants légaux de l'enfant, de gui­der celui-​ci dans l'exer­cice du droit sus­men­tionné d'une manière qui cor­re­sponde au déve­loppe­ment de ses capa­ci­tés.
   3. La liberté de mani­fes­ter sa reli­gion ou ses con­vic­tions ne peut être sou­mise qu'aux seu­les restric­tions qui sont pre­scri­tes par la loi et qui sont néces­sa­ires pour pré­ser­ver la sûreté publi­que, l'ordre pub­lic, la santé et la mora­lité publi­ques, ou les liber­tés et dro­its fon­da­men­taux d'aut­rui.

Article 15
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent les dro­its de l'enfant à la liberté d'asso­ci­a­tion et à la liberté de réu­nion paci­fi­que. 2. L'exer­cice de ces dro­its ne peut faire l'objet que des seu­les restric­tions qui sont pre­scri­tes par la loi et qui sont néces­sa­ires dans une société démocra­ti­que, dans l'intérêt de la sécu­rité natio­nale, de la sûreté publi­que ou de l'ordre pub­lic, ou pour pro­téger la santé ou la mora­lité publi­ques, ou les dro­its et liber­tés d'aut­rui.

Article 16
   1. Nul enfant ne fera l'objet d'immix­tions arbitraires ou illé­ga­les dans sa vie privée, sa famille, son domi­cile ou sa cor­re­spon­dance, ni d'attein­tes illé­ga­les à son hon­neur et à sa répu­ta­tion.
   2. L'enfant a droit à la pro­tec­tion de la loi contre de tel­les immix­tions ou de tel­les attein­tes.

Article 17

Les Etats par­ties recon­nais­sent l'impor­tance de la fon­c­tion rem­plie par les médias et veil­lent à ce que l'enfant ait accès à une infor­ma­tion et à des matéri­els pro­ve­nant de sour­ces natio­na­les et inter­na­tio­na­les diver­ses, notam­ment ceux qui visent à pro­mou­voir son bien-être social, spi­ri­tuel et moral ainsi que sa santé phy­si­que et men­tale. A cette fin, les Etats par­ties:
      a) Encou­ra­gent les médias à dif­fu­ser une infor­ma­tion et des matéri­els qui pré­sen­tent une uti­lité soci­ale et cul­tu­relle pour l'enfant et répon­dent à l'esprit de l'article 29;
      b) Encou­ra­gent la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale en vue de pro­duire, d'échanger et de dif­fu­ser une infor­ma­tion et des matéri­els de ce type pro­ve­nant de diffé­ren­tes sour­ces cul­tu­rel­les, natio­na­les et inter­na­tio­na­les;
      c) Encou­ra­gent la pro­duc­tion et la dif­fu­sion de liv­res pour enfants;
      d) Encou­ra­gent les médias à tenir par­ticulièrement compte des beso­ins lin­gu­isti­ques des enfants autochto­nes ou appar­te­nant à un groupe mino­ri­taire;
      e) Favo­ri­sent l'éla­bo­ra­tion de prin­ci­pes direc­teurs appro­priés des­tinés à pro­téger l'enfant contre l'infor­ma­tion et les matéri­els qui nui­sent à son bien-être, compte tenu des dis­po­si­tions des articles 13 et 18.

Article 18
   1. Les Etats par­ties s'emploi­ent de leur mieux à assu­rer la recon­nais­sance du prin­cipe selon lequel les deux parents ont une respon­sa­bi­lité com­mune pour ce qui est d'éle­ver l'enfant et d'assu­rer son déve­loppe­ment. La respon­sa­bi­lité d'éle­ver l'enfant et d'assu­rer son déve­loppe­ment incombe au pre­mier chef aux parents ou, le cas échéant, à ses repré­sen­tants légaux. Ceux-​ci doi­vent être guidés avant tout par l'intérêt supérieur de l'enfant
   2. Pour garan­tir et pro­mou­voir les dro­its énon­cés dans la pré­sente Con­ven­tion, les Etats par­ties accor­dent l'aide appro­priée aux parents et aux repré­sen­tants légaux de l'enfant dans l'exer­cice de la respon­sa­bi­lité qui leur incombe d'éle­ver l'enfant et assu­rent la mise en place d'insti­tu­tions, d'établis­se­ments et de ser­vices char­gés de veil­ler au bien-être des enfants.
   3. Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées pour assu­rer aux enfants dont les parents tra­vail­lent le droit de béné­fi­cier des ser­vices et établis­se­ments de garde d'enfants pour les­quels ils rem­plis­sent les con­di­tions requi­ses.

Article 19
   1. Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res légis­la­ti­ves, admi­nist­ra­ti­ves, soci­a­les et éduca­ti­ves appro­priées pour pro­téger l'enfant contre toute forme de vio­lence, d'atteinte ou de bru­ta­li­tés phy­si­ques ou men­ta­les, d'aban­don ou de nég­li­gence, de mau­vais trai­te­ments ou d'explo­i­ta­tion, y com­pris la vio­lence sex­u­elle, pen­dant qu'il est sous la garde de ses parents ou de l'un d'eux, de son ou ses repré­sen­tants légaux ou de toute autre per-​sonne à qui il est con­fié.
   2. Ces mesu­res de pro­tec­tion doi­vent com­prendre, selon qu'il con­vi­endra, des procé­du­res effi­ca­ces pour l'établis­se­ment de pro­gram­mes sociaux visant à four­nir l'appui néces­sa­ire à l'enfant et à ceux à qui il est con­fié, ainsi que pour d'aut­res for­mes de pré­ven­tion, et aux fins d'iden­ti­fi­ca­tion, de rap­port, de ren­voi, d'enquête, de trai­te­ment et de suivi pour les cas de mau­vais trai­te­ments de l'enfant décrits ci-​dessus, et com­prendre éga­le­ment, selon qu'il con­vi­endra, des procé­du­res d'inter­ven­tion judi­ci­aire.

Article 20
   1. Tout enfant qui est tem­po­rai­re­ment ou défi­ni­ti­ve­ment privé de son milieu fami­lial, ou qui dans son propre intérêt ne peut être laissé dans ce milieu, a droit à une pro­tec­tion et une aide spé­ci­a­les de l'Etat.
   2. Les Etats par­ties pré­voi­ent pour cet enfant une pro­tec­tion de rem­pla­ce­ment con­forme à leur légis­la­tion natio­nale.
   3. Cette pro­tec­tion de rem­pla­ce­ment peut notam­ment avoir la forme du pla­ce­ment dans une famille, de la kafa­lah de droit isla­mi­que, de l'adop­tion ou, en cas de néces­sité, du pla­ce­ment dans un établis­se­ment pour enfants appro­prié. Dans le choix entre ces solu­tions, il est dûment tenu compte de la néces­sité d'une cer­taine con­ti­nuité dans l'éduca­tion de l'enfant, ainsi que de son ori­gine eth­ni­que, reli­gi­euse, cul­tu­relle et lin­gu­isti­que.

Article 21

Les Etats par­ties qui admet­tent et/ou auto­ri­sent l'adop­tion s'assu­rent que l'intérêt supérieur de l'enfant est la con­sidéra­tion primor­di­ale en la matière, et:
      a) Veil­lent à ce que l'adop­tion d'un enfant ne soit auto­risée que par les auto­ri­tés com­pé­ten­tes, qui véri­fi­ent, con­for­mé­ment à la loi et aux procé­du­res appli­ca­bles et sur la base de tous les ren­sei­gne­ments fia­bles rela­tifs au cas con­sidéré, que l'adop­tion peut avoir lieu eu égard à la situ­a­tion de l'enfant par rap­port à ses père et mère, parents et repré­sen­tants légaux et que, le cas échéant, les per­son­nes inté­res­sées ont donné leur con­sen­te­ment à l'adop­tion en con­nais­sance de cause, après s'être entourées des avis néces­sa­ires;
      b) Recon­nais­sent que l'adop­tion à l'étranger peut être envi­sagée comme un autre moyen d'assu­rer les soins néces­sa­ires à l'enfant, si celui-​ci ne peut, dans son pays d'ori­gine, être placé dans une famille nour­ricière ou adop­tive ou être con­ve­nable­ment élevé;
      c) Veil­lent, en cas d'adop­tion à l'étranger, à ce que l'enfant ait le béné­fice de garan­ties et de nor­mes équi­va­lant à cel­les exi­stant en cas d'adop­tion natio­nale;
      d) Pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées pour veil­ler à ce que, en cas d'adop­tion à l'étranger, le pla­ce­ment de l'enfant ne se tradu­ise pas par un pro­fit matériel indu pour les per­son­nes qui en sont respon­sa­bles;
      e) Pour­su­i­vent les objectifs du pré­sent article en con­clu­ant des arrange­ments ou des accords bila­té­raux ou mul­ti­la­té­raux, selon les cas, et s'effor­cent dans ce cadre de veil­ler à ce que les pla­ce­ments d'enfants à l'étranger soi­ent effectués par des auto­ri­tés ou des orga­nes com­pé­tents.

Article 22
   1. Les Etats par­ties pren­nent les mesu­res appro­priées pour qu'un enfant qui cher­che à obte­nir le sta­tut de réfu­gié ou qui est con­sidéré comme réfu­gié en vertu des règles et procé­du­res du droit inter­na­tio­nal ou natio­nal appli­cable, qu'il soit seul ou accom­pagné de ses père et mère ou de toute autre per­sonne, béné­fi­cie de la pro­tec­tion et de l'assistance huma­ni­taire vou­lues pour lui per­mettre de jouir des dro­its que lui recon­nais­sent la pré­sente Con­ven­tion et les aut­res instru­ments inter­na­tio­naux rela­tifs aux dro­its de l'homme ou de caractère huma­ni­taire aux­quels les­dits Etats sont par­ties.
   2. A cette fin, les Etats par­ties col­la­bo­rent, selon qu'ils le jugent néces­sa­ire, à tous les efforts faits par l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies et les aut­res orga­ni­sa­tions inter­gou­ver­ne­men­ta­les ou non gou­ver­ne­men­ta­les com­pé­ten­tes col­la­bo­rant avec l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies pour pro­téger et aider les enfants qui se trou­vent en pareille situ­a­tion et pour recher­cher les père et mère ou aut­res mem­bres de la famille de tout enfant réfu­gié en vue d'obte­nir les ren­sei­gne­ments néces­sa­ires pour le réu­nir à sa famille. Lors­que ni le père, ni la mère, ni aucun autre mem­bre de la famille ne peut être ret­rouvé, l'enfant se voit accor­der, selon les prin­ci­pes énon­cés dans la pré­sente Con­ven­tion, la même pro­tec­tion que tout autre enfant défi­ni­ti­ve­ment ou tem­po­rai­re­ment privé de son milieu fami­lial pour quel­que rai­son que ce soit.

Article 23
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent que les enfants men­ta­le­ment ou phy­si­que­ment han­di­ca­pés doi­vent mener une vie ple­ine et décente, dans des con­di­tions qui garan­tis­sent leur dig­nité, favo­ri­sent leur auto­no­mie et faci­li­tent leur par­ti­ci­pa­tion active à la vie de la col­lecti­vité.
   2. Les Etats par­ties recon­nais­sent le droit à des enfants han­di­ca­pés de béné­fi­cier de soins spé­ciaux et encou­ra­gent et assu­rent, dans la mesure des res­sour­ces dis­po­ni­b­les, l'octroi, sur demande, aux enfants han­di­ca­pés rem­plis­sant les con­di­tions requi­ses et à ceux qui en ont la charge, d'une aide adap­tée à l'état de l'enfant et à la situ­a­tion de ses parents ou de ceux à qui il est con­fié.
   3. Eu égard aux beso­ins par­ticu­li­ers des enfants han­di­ca­pés, l'aide four­nie con­for­mé­ment au paragraphe 2 du pré­sent article est gra­tuite cha­que fois qu'il est pos­sible, compte tenu des res­sour­ces financières de leurs parents ou de ceux à qui l'enfant est con­fié, et elle est conçue de telle sorte que les enfants han­di­ca­pés aient effecti­ve­ment accès à l'éduca­tion, à la for­ma­tion, aux soins de santé, à la réé­duca­tion, à la pré­pa­ra­tion à l'emploi et aux acti­vi­tés récréa­ti­ves, et béné­fi­ci­ent de ces ser­vices de façon propre à assu­rer une intégra­tion soci­ale aussi complète que pos­sible et leur épa­nou­is­se­ment per­son­nel, y com­pris dans le domaine cul­tu­rel et spi­ri­tuel.
   4. Dans un esprit de coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale, les Etats par­ties favo­ri­sent l'échange d'infor­ma­tions per­ti­nen­tes dans le domaine des soins de santé pré­ven­tifs et du trai­te­ment médi­cal, psycho­lo­gi­que et fon­c­tion­nel des enfants han­di­ca­pés, y com­pris par la dif­fu­sion d'infor­ma­tions con­cer­nant les mét­ho­des de réé­duca­tion et les ser­vices de for­ma­tion pro­fes­sion­nelle, ainsi que l'accès à ces don­nées, en vue de per­mettre aux Etats par­ties d'amé­li­o­rer leurs capa­ci­tés et leurs com­pé­tences et d'élar­gir leur expéri­ence dans ces domai­nes. A cet égard, il est tenu par­ticulièrement compte des beso­ins des pays en déve­loppe­ment.

Article 24
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent le droit de l'enfant de jouir du meil­leur état de santé pos­sible et de béné­fi­cier de ser­vices médi­caux et de réé­duca­tion. Ils s'effor­cent de garan­tir qu'aucun enfant ne soit privé du droit d'avoir accès à ces ser­vices.
   2. Les Etats par­ties s'effor­cent d'assu­rer la réa­li­sa­tion inté­grale du droit sus­men­tionné et, en par­ticu­lier, pren­nent les mesu­res appro­priées pour:
      a) Réduire la mor­ta­lité parmi les nour­ris­sons et les enfants;
      b) Assu­rer à tous les enfants l'assistance médi­cale et les soins de santé néces­sa­ires, l'accent étant mis sur le déve­loppe­ment des soins de santé pri­maires;
      c) Lut­ter contre la mala­die et la mal­nut­rtion, y com­pris dans le cadre de soins de santé pri­maires, grâce notam­ment à l'uti­li­sa­tion de tech­ni­ques aisé­ment dis­po­ni­b­les et à la four­ni­ture d'ali­ments nut­ri­tifs et d'eau potable, compte tenu des dang­ers et des ris­ques de pol­lu­tion du milieu natu­rel;
      d) Assu­rer aux mères des soins pré­na­tals et post­na­tals appro­priés;
      e) Faire en sorte que tous les grou­pes de la société, en par­ticu­lier les parents et les enfants, reçoivent une infor­ma­tion sur la santé et la nut­ri­tion de l'enfant, les avan­ta­ges de l'allai­te­ment au sein, l'hygiène et la salubrité de l'envi­ron­ne­ment et la pré­ven­tion des acci­dents, et béné­fi­ci­ent d'une aide leur per­met­tant de mettre à pro­fit cette infor­ma­tion;
      f) Déve­lop­per les soins de santé pré­ven­tifs, les con­seils aux parents et l'éduca­tion et les ser­vices en matière de pla­ni­fi­ca­tion fami­li­ale.
   3. Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res effi­ca­ces appro­priées en vue d'abo­lir les pra­ti­ques tra­di­tion­nel­les préju­di­ci­a­bles à la santé des enfants.
   4. Les Etats par­ties s'enga­gent à favo­ri­ser et à encou­ra­ger la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale en vue d'assu­rer pro­gres­si­ve­ment la ple­ine réa­li­sa­tion du droit reconnu dans le pré­sent article. A cet égard, il est tenu par­ticulièrement compte des beso­ins des pays en déve­loppe­ment.

Article 25

Les Etats par­ties recon­nais­sent à l'enfant qui a été placé par les auto­ri­tés com­pé­ten­tes pour rece­voir des soins, une pro­tec­tion ou un trai­te­ment phy­si­que ou men­tal, le droit à un exa­men péri­o­di­que dudit trai­te­ment et de toute autre cir­constance rela­tive à son pla­ce­ment.

Article 26
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent à tout enfant le droit de béné­fi­cier de la sécu­rité soci­ale, y com­pris les assu­ran­ces soci­a­les, et pren­nent les mesu­res néces­sa­ires pour assu­rer la ple­ine réa­li­sa­tion de ce droit en con­for­mité avec leur légis­la­tion natio­nale.
   2. Les pre­sta­tions doi­vent, lorsqu'il y a lieu, être accordées compte tenu des res­sour­ces et de la situ­a­tion de l'enfant et des per­son­nes respon­sa­bles de son entre­tien, ainsi que de toute autre con­sidéra­tion appli­cable à la demande de pre­sta­tion faite par l'enfant ou en son nom.

Article 27
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent le droit de tout enfant à un niveau de vie suf­fi­sant pour per­mettre son déve­loppe­ment phy­si­que, men­tal, spi­ri­tuel, moral et social.
   2. C'est aux parents ou aut­res per­son­nes ayant la charge de l'enfant qu'incombe au pre­mier chef la respon­sa­bi­lité d'assu­rer, dans les limi­tes de leurs pos­si­bi­li­tés et de leurs moyens finan­ci­ers, les con­di­tions de vie néces­sa­ires au déve­loppe­ment de l'enfant.
   3. Les Etats par­ties adop­tent les mesu­res appro­priées, compte tenu des con­di­tions natio­na­les et dans la mesure de leurs moyens, pour aider les parents et aut­res per­son­nes ayant la charge de l'enfant à mettre en oeuvre ce droit et off­rent, en cas de besoin, une assistance matéri­elle et des pro­gram­mes d'appui, notam­ment en ce qui con­cerne l'ali­men­ta­tion, le vêtement et le loge­ment.
   4. Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées en vue d'assu­rer le recouvre­ment de la pen­sion ali­men­taire de l'enfant auprès de ses parents ou des aut­res per­son­nes ayant une respon­sa­bi­lité financière à son égard, que ce soit sur leur ter­ri­to­ire ou à l'étranger. En par­ticu­lier, pour tenir compte des cas où la per­sonne qui a une respon­sa­bi­lité financière à l'égard de l'enfant vit dans un Etat autre que celui de l'enfant, les Etats par­ties favo­ri­sent l'adhé­sion à des accords inter­na­tio­naux ou la con­clu­sion de tels accords ainsi que l'adop­tion de tous aut­res arrange­ments appro­priés.

Article 28
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent le droit de l'enfant à l'éduca­tion, et en par­ticu­lier, en vue d'assu­rer l'exer­cice de ce droit pro­gres­si­ve­ment et sur la base de l'éga­lité des chan­ces:
      a) Ils ren­dent l'ensei­gne­ment pri­maire obli­ga­to­ire et gra­tuit pour tous;
      b) Ils encou­ra­gent l'orga­ni­sa­tion de diffé­ren­tes for­mes d'ensei­gne­ment secon­daire, tant géné­ral que pro­fes­sion­nel, les ren­dent ouver­tes et acces­si­b­les à tout enfant, et pren­nent des mesu­res appro­priées, tel­les que l'instau­ra­tion de la gra­tuité de l'ensei­gne­ment et l'offre d'une aide financière en cas de besoin;
      c) Ils assu­rent à tous l'accès à l'ensei­gne­ment supérieur, en fon­c­tion des capa­ci­tés de chacun, par tous les moyens appro­priés;
      d) Ils ren­dent ouver­tes et acces­si­b­les à tout enfant l'infor­ma­tion et l'ori­en­ta­tion sco­laires et pro­fes­sion­nel­les; e) Ils pren­nent des mesu­res pour encou­ra­ger la régu­la­rité de la fré­quen­ta­tion sco­laire et la réduc­tion des taux d'aban­don sco­laire.
   2. Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées pour veil­ler à ce que la disci­pline sco­laire soit appliquée d'une manière com­pa­tible avec la dig­nité de l'enfant en tant qu'être humain et con­for­mé­ment à la pré­sente Con­ven­tion.
   3. Les Etats par­ties favo­ri­sent et encou­ra­gent la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale dans le domaine de l'éduca­tion, en vue notam­ment de con­tri­buer à éli­mi­ner l'igno­rance et l'analp­habé­tisme dans le monde et de faci­li­ter l'accès aux con­nais­san­ces sci­en­ti­fi­ques et tech­ni­ques et aux mét­ho­des d'ensei­gne­ment moder­nes. A cet égard, il est tenu par­ticulièrement compte des beso­ins des pays en déve­loppe­ment.

Article 29
   1. Les Etats par­ties con­vi­en­nent que l'éduca­tion de l'enfant doit viser à:
      a) Favo­ri­ser l'épa­nou­is­se­ment de la per­son­na­lité de l'enfant et le déve­loppe­ment de ses dons et de ses apti­tu­des men­ta­les et phy­si­ques, dans toute la mesure de leurs poten­ti­a­li­tés;
      b) Incul­quer à l'enfant le respect des dro­its de l'homme et des liber­tés fon­da­men­ta­les, et des prin­ci­pes con­sacrés dans la Charte des Nations Unies;
      c) Incul­quer à l'enfant le respect de ses parents, de son iden­tité, de sa lan­gue et de ses valeurs cul­tu­rel­les, ainsi que le respect des valeurs natio­na­les du pays dans lequel il vit, du pays duquel il peut être ori­gi­naire et des civi­li­sa­tions diffé­ren­tes de la sienne;
      d) Pré­pa­rer l'enfant à assu­mer les respon­sa­bi­li­tés de la vie dans une société libre, dans un esprit de com­pré­hen­sion, de paix, de tolé­rance, d'éga­lité entre les sexes et d'ami­tié entre tous les peuples et grou­pes eth­ni­ques, natio­naux et reli­gi­eux, et avec les per­son­nes d'ori­gine autochtone;
      e) Incul­quer à l'enfant le respect du milieu natu­rel.
   2. Aucune dis­po­si­tion du pré­sent article ou de l'article 28 ne sera inter­pré­tée d'une manière qui porte atteinte à la liberté des per­son­nes phy­si­ques ou mora­les de créer et de diri­ger des établis­se­ments d'ensei­gne­ment, à con­di­tion que les prin­ci­pes énon­cés au paragraphe 1 du pré­sent article soi­ent respec­tés et que l'éduca­tion dis­pensée dans ces établis­se­ments soit con­forme aux nor­mes mini­ma­les que l'Etat aura pre­scri­tes.

Article 30

Dans les Etats où il existe des mino­ri­tés eth­ni­ques, reli­gi­eu­ses ou lin­gu­isti­ques ou des per­son­nes d'ori­gine autochtone, un enfant autochtone ou appar­te­nant à une de ces mino­ri­tés ne peut être privé du droit d'avoir sa propre vie cul­tu­relle, de pro­fes­ser et de pra­ti­quer sa propre reli­gion ou d'employer sa propre lan­gue en com­mun avec les aut­res mem­bres de son groupe.

Article 31
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent à l'enfant le droit au repos et aux loi­sirs, de se liv­rer au jeu et à des acti­vi­tés récréa­ti­ves pro­pres à son âge et de par­ti­ci­per libre­ment à la vie cul­tu­relle et artisti­que.
   2. Les Etats par­ties respec­tent et favo­ri­sent le droit de l'enfant de par­ti­ci­per ple­i­ne­ment à la vie cul­tu­relle et artisti­que et encou­ra­gent l'orga­ni­sa­tion à son inten­tion de moyens appro­priés de loi­sirs et d'acti­vi­tés récréa­ti­ves, artisti­ques et cul­tu­rel­les, dans des con­di­tions d'éga­lité.

Article 32
   1. Les Etats par­ties recon­nais­sent le droit de l'enfant d'être pro­tégé contre l'explo­i­ta­tion éco­no­mi­que et de n'être astre­int à aucun tra­vail com­por­tant des ris­ques ou suscep­tible de com­pro­mettre son éduca­tion ou de nuire à sa santé ou à son déve­loppe­ment phy­si­que, men­tal, spi­ri­tuel, moral ou social.
   2. Les Etats par­ties pren­nent des mesu­res légis­la­ti­ves, admi­nist­ra­ti­ves, soci­a­les et éduca­ti­ves pour assu­rer l'appli­ca­tion du pré­sent article. A cette fin, et compte tenu des dis­po­si­tions per­ti­nen­tes des aut­res instru­ments inter­na­tio­naux, les Etats par­ties, en par­ticu­lier:
      a) Fix­ent un âge mini­mum ou des âges mini­mums d'admis­sion à l'emploi;
      b) Pré­voi­ent une règle­men­ta­tion appro­priée des horaires de tra­vail et des con­di­tions d'emploi;
      c) Pré­voi­ent des pei­nes ou aut­res san­c­tions appro­priées pour assu­rer l'appli­ca­tion effective du pré­sent article.

Article 33

Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées, y com­pris des mesu­res légis­la­ti­ves, admi­nist­ra­ti­ves, soci­a­les et éduca­ti­ves, pour pro­téger les enfants contre l'usage illi­cite de stu­pé­fi­ants et de sub­stan­ces psycho­tro­pes, tels que les défi­nis­sent les con­ven­tions inter­na­tio­na­les per­ti­nen­tes, et pour empêcher que des enfants ne soi­ent uti­lisés pour la pro­duc­tion et le tra­fic illi­ci­tes de ces sub­stan­ces.

Article 34

Les Etats par­ties s'enga­gent à pro­téger l'enfant contre tou­tes les for­mes d'explo­i­ta­tion sex­u­elle et de vio­lence sex­u­elle. A cette fin, les Etats pren­nent en par­ticu­lier tou­tes les mesu­res appro­priées sur les plans natio­nal, bila­té­ral et mul­ti­la­té­ral pour empêcher:
      a) Que des enfants ne soi­ent inci­tés ou contraints à se liv­rer à une acti­vité sex­u­elle illé­gale;
      b) Que des enfants ne soi­ent explo­i­tés à des fins de pro­sti­tu­tion ou aut­res pra­ti­ques sex­u­el­les illé­ga­les;
      c) Que des enfants ne soi­ent explo­i­tés aux fins de la pro­duc­tion de spectacles ou de matériel de caractère por­no­grap­hi­que.

Article 35

Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées sur les plans natio­nal, bila­té­ral et mul­ti­la­té­ral pour empêcher l'enlèvement, la vente ou la traite d'enfants à quel­que fin que ce soit et sous quel­que forme que ce soit.

Article 36

Les Etats par­ties protègent l'enfant contre tou­tes aut­res for­mes d'explo­i­ta­tion préju­di­ci­a­bles à tout aspect de son bien-être.

Article 37

Les Etats par­ties veil­lent à ce que:
      a) Nul enfant ne soit sou­mis à la tor­ture ni à des pei­nes ou trai­te­ments cru­els, inhu­mains ou dégra­dants. Ni la peine capi­tale ni l'empri­son­ne­ment à vie sans pos­si­bi­lité de libé­ra­tion ne doi­vent être pro­non­cés pour les infrac­tions com­mi­ses par des per­son­nes âgées de moins de dix-​huit ans;
      b) Nul enfant ne soit privé de liberté de façon illé­gale ou arbitraire. L'arresta­tion, la déten­tion ou l'empri­son­ne­ment d'un enfant doit être en con­for­mité avec la loi, n'être qu'une mesure de der­nier res­sort, et être d'une durée aussi brève que pos­sible;
      c) Tout enfant privé de liberté soit traité avec huma­nité et avec le respect dû à la dig­nité de la per­sonne humaine, et d'une manière tenant compte des beso­ins des per­son­nes de son âge. En par­ticu­lier, tout enfant privé de liberté sera séparé des adul­tes, à moins que l'on estime préfé­rable de ne pas le faire dans l'intérêt supérieur de l'enfant, et il a le droit de res­ter en con­tact avec sa famille par la cor­re­spon­dance et par les visi­tes, sauf cir­constan­ces excep­tion­nel­les;
      d) Les enfants privés de liberté aient le droit d'avoir rapi­de­ment accès à l'assistance juri­di­que ou à toute autre assistance appro­priée, ainsi que le droit de con­tes­ter la léga­lité de leur pri­va­tion de liberté devant un tri­bu­nal ou une autre auto­rité com­pé­tente, indépen­dante et impar­ti­ale, et à ce qu'une déci­sion rapide soit prise en la matière.

Article 38
   1. Les Etats par­ties s'enga­gent à respec­ter et à faire respec­ter les règles du droit huma­ni­taire inter­na­tio­nal qui leur sont appli­ca­bles en cas de con­flit armé et dont la pro­tec­tion s'étend aux enfants.
   2. Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res pos­si­b­les dans la pra­ti­que pour veil­ler à ce que les per­son­nes n'ayant pas atteint l'âge de quinze ans ne par­ti­ci­pent pas direc­te­ment aux hos­ti­li­tés.
   3. Les Etats par­ties s'absti­en­nent d'enrôler dans leurs for­ces armées toute per­sonne n'ayant pas atteint l'âge de quinze ans. Lorsqu'ils incor­po­rent des per­son­nes de plus de quinze ans mais de moins de dix-​huit ans, les Etats par­ties s'effor­cent d'enrôler en pri­o­rité les plus âgées.
   4. Con­for­mé­ment à l'obli­ga­tion qui leur incombe en vertu du droit huma­ni­taire inter­na­tio­nal de pro­téger la popu­la­tion civile en cas de con­flit armé, les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res pos­si­b­les dans la pra­ti­que pour que les enfants qui sont touchés par un con­flit armé béné­fi­ci­ent d'une pro­tec­tion et de soins.

Article 39

Les Etats par­ties pren­nent tou­tes les mesu­res appro­priées pour faci­li­ter la réad­ap­ta­tion phy­si­que et psycho­lo­gi­que et la réin­ser­tion soci­ale de tout enfant vic­time de toute forme de nég­li­gence, d'explo­i­ta­tion ou de sévices, de tor­ture ou de toute autre forme de pei­nes ou trai­te­ments cru­els, inhu­mains ou dégra­dants, ou de con­flit armé. Cette réad­ap­ta­tion et cette réin­ser­tion se dérou­lent dans des con­di­tions qui favo­ri­sent la santé, le respect de soi et la dig­nité de l'enfant.

Article 40
   1. Etats par­ties recon­nais­sent à tout enfant suspecté, accusé ou con­vaincu d'infrac­tion à la loi pénale le droit à un trai­te­ment qui soit de nature à favo­ri­ser son sens de la dig­nité et de la valeur per­son­nelle, qui ren­force son respect pour les dro­its de l'homme et les liber­tés fon­da­men­ta­les d'aut­rui, et qui tienne compte de son âge ainsi que de la néces­sité de faci­li­ter sa réin­tégra­tion dans la société et de lui faire assu­mer un rôle con­structif au sein de celle-​ci.
   2. A cette fin, et compte tenu des dis­po­si­tions per­ti­nen­tes des instru­ments inter­na­tio­naux, les Etats par­ties veil­lent en par­ticu­lier:
      a) A ce qu'aucun enfant ne soit suspecté, accusé ou con­vaincu d'infrac­tion à la loi pénale en rai­son d'actions ou d'omis­sions qui n'étai­ent pas inter­di­tes par le droit natio­nal ou inter­na­tio­nal au moment où elles ont été com­mi­ses;
      b) A ce que tout enfant suspecté ou accusé d'infrac­tion à la loi pénale ait au moins le droit aux garan­ties sui­van­tes:
      i) Etre pré­sumé inno­cent jusqu'à ce que sa cul­pa­bi­lité ait été léga­le­ment établie;

ii) Etre informé dans le plus court délai et direc­te­ment des accu­sa­tions por­tées contre lui, ou, le cas échéant, par l'inter­mé­di­aire de ses parents ou repré­sen­tants légaux, et béné­fi­cier d'une assistance juri­di­que ou de toute autre assistance appro­priée pour la pré­pa­ra­tion et la pré­sen­ta­tion de sa défense;

iii) Que sa cause soit enten­due sans retard par une auto­rité ou une instance judi­ci­aire com­pé­ten­tes, indépen­dan­tes et impar­ti­a­les, selon une procé­dure équi­table aux ter­mes de la loi, en pré­sence de son con­seil juri­di­que ou autre et, à moins que cela ne soit jugé contraire à l'intérêt supérieur de l'enfant en rai­son notam­ment de son âge ou de sa situ­a­tion, en pré­sence de ses parents ou repré­sen­tants légaux;

iv) Ne pas être contraint de témoig­ner ou de s'avouer cou­pable; inter­ro­ger ou faire inter­ro­ger les témoins à charge, et obte­nir la com­paru­tion et l'inter­ro­ga­to­ire des témoins à décharge dans des con­di­tions d'éga­lité;
      v) S'il est reconnu avoir enfre­int la loi pénale, faire appel de cette déci­sion et de toute mesure arrêtée en consé­quence devant une auto­rité ou une instance judi­ci­aire supérieure com­pé­ten­tes, indépen­dan­tes et impar­ti­a­les, con­for­mé­ment à la loi;

vi) Se faire assis­ter gra­tui­te­ment d'un interprète s'il ne com­prend ou ne parle pas la lan­gue uti­lisée;

vii) Que sa vie privée soit ple­i­ne­ment respec­tée à tous les sta­des de la procé­dure.
   3. Les Etats par­ties s'effor­cent de pro­mou­voir l'adop­tion de lois, de procé­du­res, la mise en place d'auto­ri­tés et d'insti­tu­tions spé­ci­a­le­ment conçues pour les enfants suspec­tés, accusés ou con­vain­cus d'infrac­tion à la loi pénale, et en par­ticu­lier:
      a) D'établir un âge mini­mum au-​dessous duquel les enfants seront pré­sumés n'avoir pas la capa­cité d'enfre­indre la loi pénale;
      b) De prendre des mesu­res, cha­que fois que cela est pos­sible et sou­hai­table, pour trai­ter ces enfants sans recou­rir à la procé­dure judi­ci­aire, étant cepen­dant entendu que les dro­its de l'homme et les garan­ties léga­les doi­vent être ple­i­ne­ment respec­tés.
   4. Toute une gamme de dis­po­si­tions, rela­ti­ves notam­ment aux soins, à l'ori­en­ta­tion et à la super­vi­sion, aux con­seils, à la pro­ba­tion, au pla­ce­ment fami­lial, aux pro­gram­mes d'éduca­tion géné­rale et pro­fes­sion­nelle et aux solu­tions aut­res qu'insti­tu­tion­nel­les seront prévues en vue d'assu­rer aux enfants un trai­te­ment con­forme à leur bien-être et pro­por­tionné à leur situ­a­tion et à l'infrac­tion.

Article 41

Aucune des dis­po­si­tions de la pré­sente Con­ven­tion ne porte atteinte aux dis­po­si­tions plus pro­pi­ces à la réa­li­sa­tion des dro­its de l'enfant qui peu­vent figu­rer:
      a) Dans la légis­la­tion d'un Etat par­tie; ou
      b) Dans le droit inter­na­tio­nal en vigueur pour cet Etat.

Deuxième par­tie

Article 42

Les Etats par­ties s'enga­gent à faire lar­ge­ment connaître les prin­ci­pes et les dis­po­si­tions de la pré­sente Con­ven­tion, par des moyens actifs et appro­priés, aux adul­tes comme aux enfants.

Article 43
   1. Aux fins d'exa­mi­ner les progrès accom­plis par les Etats par­ties dans l'exécu­tion des obli­ga­tions contrac­tées par eux en vertu de la pré­sente Con­ven­tion, il est insti­tué un Comité des dro­its de l'enfant qui s'acquitte des fon­c­tions défi­nies ci-​après.
   2. Le Comité se com­pose de dix-​huit experts de haute mora­lité et pos­sé­dant une com­pé­tence recon­nue dans le domaine visé par la pré­sente Con­ven­tion.(3) Ses mem­bres sont élus par les Etats par­ties parmi leurs res­sor­tis­sants et siègent à titre per­son­nel, compte tenu de la néces­sité d'assu­rer une répar­ti­tion géo­grap­hi­que équi­table et eu égard aux prin­ci­paux systèmes juri­di­ques.

(3) L'Assemb­lée géné­rale, dans sa réso­lu­tion 50/155 du 21 décem­bre 1995, a approuvé l'amen­de­ment qui con­si­ste à rem­pla­cer, au paragraphe 2 de l'article 43 de la Con­ven­tion rela­tive aux dro­its de l'enfant, le mot "dix" par le mot "dix-​huit". L'amen­de­ment est entré en vigueur le 18 novem­bre 2002 après son accep­ta­tion par une majo­rité des deux tiers des États par­ties (128 sur 191).
   3. Les mem­bres du Comité sont élus au scru­tin sec­ret sur une liste de per­son­nes désig­nées par les Etats par­ties. Cha­que Etat par­tie peut désig­ner un can­di­dat parmi ses res­sor­tis­sants.
   4. La première élec­tion aura lieu dans les six mois sui­vant la date d'entrée en vigueur de la pré­sente Con­ven­tion. Les élec­tions auront lieu ensu­ite tous les deux ans. Quatre mois au moins avant la date de cha­que élec­tion, le Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies invi­tera par écrit les Etats par­ties à pro­po­ser leurs can­di­dats dans un délai de deux mois. Le Secré­taire géné­ral dres­sera ensu­ite la liste alp­habé­ti­que des can­di­dats ainsi désig­nés, en indiquant les Etats par­ties qui les ont désig­nés, et la com­mu­ni­quera aux Etats par­ties à la pré­sente Con­ven­tion.
   5. Les élec­tions ont lieu lors des réu­ni­ons des Etats par­ties, con­vo­quées par le Secré­taire géné­ral au Siège de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies. A ces réu­ni­ons, pour les­quel­les le quo­rum est con­sti­tué par les deux tiers des Etats par­ties, les can­di­dats élus au Comité sont ceux qui obti­en­nent le plus grand nom­bre de voix et la majo­rité abso­lue des voix des repré­sen­tants des Etats par­ties pré­sents et votants.
   6. Les mem­bres du Comité sont élus pour quatre ans. Ils sont réé­li­gi­b­les si leur can­di­da­ture est pré­sen­tée à nou­veau. Le man­dat de cinq des mem­bres élus lors de la première élec­tion prend fin au bout de deux ans. Les noms de ces cinq mem­bres seront tirés au sort par le pré­si­dent de la réu­nion immé­di­a­te­ment après la première élec­tion.
   7. En cas de décès ou de démis­sion d'un mem­bre du Comité, ou si, pour toute autre rai­son, un mem­bre déclare ne plus pou­voir exer­cer ses fon­c­tions au sein du Comité, l'Etat par­tie qui avait pré­senté sa can­di­da­ture nomme un autre expert parmi ses res­sor­tis­sants pour pour­voir le poste ainsi vacant jusqu'à l'expi­ra­tion du man­dat cor­re­spon­dant, sous réserve de l'appro­ba­tion du Comité.
   8. Le Comité adopte son règle­ment intérieur.
   9. Le Comité élit son bureau pour une péri­ode de deux ans.
   10. Les réu­ni­ons du Comité se tien­nent nor­ma­le­ment au Siège de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies, ou en tout autre lieu appro­prié déter­miné par le Comité. Le Comité se réu­nit nor­ma­le­ment cha­que année. La durée de ses ses­sions est déter­minée et modi­fiée, si néces­sa­ire, par une réu­nion des Etats par­ties à la pré­sente Con­ven­tion, sous réserve de l'appro­ba­tion de l'Assemb­lée géné­rale.
   11. Le Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies met à la dis­po­si­tion du Comité le per­son­nel et les instal­la­tions qui lui sont néces­sa­ires pour s'acquit­ter effi­ca­ce­ment des fon­c­tions qui lui sont con­fiées en vertu de la pré­sente Con­ven­tion.
   12. Les mem­bres du Comité insti­tué en vertu de la pré­sente Con­ven­tion reçoivent, avec l'appro­ba­tion de l'Assemb­lée géné­rale, des émo­lu­ments pré­le­vés sur les res­sour­ces de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies dans les con­di­tions et selon les moda­li­tés fix­ées par l'Assemb­lée géné­rale.

Article 44
   1. Les Etats par­ties s'enga­gent à sou­mettre au Comité, par l'entre­mise du Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies, des rap­ports sur les mesu­res qu'ils auront adop­tées pour don­ner effet aux dro­its recon­nus dans la pré­sente Con­ven­tion et sur les progrès réa­lisés dans la jou­is­sance de ces dro­its:
      a) Dans les deux ans à comp­ter de la date de l'entrée en vigueur de la pré­sente Con­ven­tion pour les Etats par­ties inté­res­sés;
      b) Par la suite, tous les cinq ans.
   2. Les rap­ports établis en appli­ca­tion du pré­sent article doi­vent, le cas échéant, indi­quer les facteurs et les dif­ficul­tés empêchant les Etats par­ties de s'acquit­ter ple­i­ne­ment des obli­ga­tions prévues dans la pré­sente Con­ven­tion. Ils doi­vent éga­le­ment con­te­nir des ren­sei­gne­ments suf­fi­sants pour don­ner au Comité une idée pré­cise de l'appli­ca­tion de la Con­ven­tion dans le pays con­sidéré.
   3. Les Etats par­ties ayant pré­senté au Comité un rap­port ini­tial com­plet n'ont pas, dans les rap­ports qu'ils lui pré­sen­tent ensu­ite con­for­mé­ment à l'alinéa (b) du paragraphe 1 du pré­sent article, à répé­ter les ren­sei­gne­ments de base antérieu­re­ment com­mu­niqués.
   4. Le Comité peut deman­der aux Etats par­ties tous ren­sei­gne­ments com­p­lé­men­taires rela­tifs à l'appli­ca­tion de la Con­ven­tion.
   5. Le Comité sou­met tous les deux ans à l'Assemb­lée géné­rale, par l'entre­mise du Con­seil éco­no­mi­que et social, un rap­port sur ses acti­vi­tés.
   6. Les Etats par­ties assu­rent à leurs rap­ports une large dif­fu­sion dans leur propre pays.

Article 45

Pour pro­mou­voir l'appli­ca­tion effective de la Con­ven­tion et encou­ra­ger la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale dans le domaine visé par la Con­ven­tion:
      a) Les insti­tu­tions spé­ci­a­lisées, le Fonds des Nations Unies pour l'enfance et d'aut­res orga­nes des Nations Unies ont le droit de se faire repré­sen­ter lors de l'exa­men de l'appli­ca­tion des dis­po­si­tions de la pré­sente Con­ven­tion qui relèvent de leur man­dat. Le Comité peut invi­ter les insti­tu­tions spé­ci­a­lisées, le Fonds des Nations Unies pour l'enfance et tous aut­res orga­nis­mes qu'il jugera appro­priés à don­ner des avis spé­ci­a­lisés sur l'appli­ca­tion de la Con­ven­tion dans les domai­nes qui relèvent de leurs man­dats respectifs. Il peut invi­ter les insti­tu­tions spé­ci­a­lisées, le Fonds des Nations Unies pour l'enfance et d'aut­res orga­nes des Nations Unies à lui pré­sen­ter des rap­ports sur l'appli­ca­tion de la Con­ven­tion dans les sec­teurs qui relèvent de leur domaine d'acti­vité;
      b) Le Comité transmet, s'il le juge néces­sa­ire, aux insti­tu­tions spé­ci­a­lisées, au Fonds des Nations Unies pour l'enfance et aux aut­res orga­nis­mes com­pé­tents tout rap­port des Etats par­ties con­te­nant une demande ou indiquant un besoin de con­seils ou d'assistance tech­ni­ques, accom­pagné, le cas échéant, des obser­va­tions et sug­ges­tions du Comité tou­chant ladite demande ou indi­ca­tion;
      c) Le Comité peut recom­man­der à l'Assemb­lée géné­rale de prier le Secré­taire géné­ral de procé­der pour le Comité à des étu­des sur des ques­tions spé­ci­fi­ques tou­chant les dro­its de l'enfant;
      d) Le Comité peut faire des sug­ges­tions et des recom­man­da­tions d'ordre géné­ral fon­dées sur les ren­sei­gne­ments reçus en appli­ca­tion des articles 44 et 45 de la pré­sente Con­ven­tion. Ces sug­ges­tions et recom­man­da­tions d'ordre géné­ral sont trans­mi­ses à tout Etat par­tie inté­ressé et por­tées à l'atten­tion de l'Assemb­lée géné­rale, accom­pagnées, le cas échéant, des obser­va­tions des Etats par­ties.

Tro­isième par­tie

Article 46

La pré­sente Con­ven­tion est ouverte à la sig­na­ture de tous les Etats.

Article 47

La pré­sente Con­ven­tion est sujette à rati­fi­ca­tion. Les instru­ments de rati­fi­ca­tion seront déposés auprès du Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies.

Article 48

La pré­sente Con­ven­tion res­tera ouverte à l'adhé­sion de tout Etat. Les instru­ments d'adhé­sion seront déposés au-près du Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies.

Article 49
   1. La pré­sente Con­ven­tion entrera en vigueur le trentième jour qui suivra la date du dépôt auprès du Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies du vingtième instru­ment de rati­fi­ca­tion ou d'adhé­sion.
   2. Pour chacun des Etats qui rati­fi­e­ront la pré­sente Con­ven­tion ou y adhé­re­ront après le dépôt du vingtième instru­ment de rati­fi­ca­tion ou d'adhé­sion, la Con­ven­tion entrera en vigueur le trentième jour qui suivra le dépôt par cet Etat de son instru­ment de rati­fi­ca­tion ou d'adhé­sion.

Article 50
   1. Tout Etat par­tie peut pro­po­ser un amen­de­ment et en dépo­ser le texte auprès du Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies. Le Secré­taire géné­ral com­mu­ni­que alors la pro­po­si­tion d'amen­de­ment aux Etats par­ties, en leur deman­dant de lui faire savoir s'ils sont favo­ra­bles à la con­voca­tion d'une con­fé­rence des Etats par­ties en vue de l'exa­men de la pro­po­si­tion et de sa mise aux voix. Si, dans les quatre mois qui sui­vent la date de cette com­mu­ni­ca­tion, un tiers au moins des Etats par­ties se pro­non­cent en faveur de la con­voca­tion d'une telle con­fé­rence, le Secré­taire géné­ral con­vo­que la con­fé­rence sous les auspi­ces de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies. Tout amen­de­ment adopté par la majo­rité des Etats par­ties pré­sents et votants à la con­fé­rence est sou­mis pour appro­ba­tion à l'Assemb­lée géné­rale de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies.
   2. Tout amen­de­ment adopté con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions du paragraphe 1 du pré­sent article entre en vigueur lorsqu'il a été approuvé par l'Assemb­lée géné­rale des Nations Unies et accepté par une majo­rité des deux tiers des Etats par­ties.
   3. Lorsqu'un amen­de­ment entre en vigueur, il a force obli­ga­to­ire pour les Etats par­ties qui l'ont accepté, les aut­res Etats par­ties demeurant liés par les dis­po­si­tions de la pré­sente Con­ven­tion et par tous amen­de­ments antérieurs accep­tés par eux.

Article 51
   1. Le Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies recevra et com­mu­ni­quera à tous les Etats le texte des réser­ves qui auront été fai­tes par les Etats au moment de la rati­fi­ca­tion ou de l'adhé­sion.
   2. Aucune réserve incom­pa­tible avec l'objet et le but de la pré­sente Con­ven­tion n'est auto­risée.
   3. Les réser­ves peu­vent être retirées à tout moment par noti­fi­ca­tion adres­sée au Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies, lequel en informe tous les Etats par­ties à la Con­ven­tion. La noti­fi­ca­tion prend effet à la date à laquelle elle est reçue par le Secré­taire géné­ral.

Article 52

Tout Etat par­tie peut dénon­cer la pré­sente Con­ven­tion par noti­fi­ca­tion écrite adres­sée au Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies. La dénon­ci­a­tion prend effet un an après la date à laquelle la noti­fi­ca­tion a été reçue par le Secré­taire géné­ral.

Article 53

Le Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies est désigné comme dépo­si­taire de la pré­sente Con­ven­tion.

Article 54

L'ori­gi­nal de la pré­sente Con­ven­tion, dont les tex­tes ang­lais, arabe, chi­nois, espagnol, français et russe font éga­le­ment foi, sera déposé auprès du Secré­taire géné­ral de l'Orga­ni­sa­tion des Nations Unies.

En foi de quoi les pléni­po­ten­ti­aires sous­sig­nés, dûment habi­li­tés par leurs gou­ver­ne­ments respectifs, ont signé la pré­sente Con­ven­tion.

                (Översättning)

Kon­ven­tion om bar­nets rät­tig­he­ter

Inled­ning

Kon­ven­tions­sta­terna,
som anser att erkän­nan­det av det inne­bo­ende vär­det hos alla som till­hör män­ni­sko­släk­tet och av deras lika och obe­strid­liga rät­tig­he­ter utgör grund­va­len för fri­het, rätt­visa och fred i värl­den, i enlig­het med de prin­ci­per som pro­kla­me­rats i För­enta natio­ner­nas stadga,
som beak­tar att För­enta natio­ner­nas folk i stad­gan på nytt bekräf­tat sin tro på grund­läg­gande mänsk­liga rät­tig­he­ter och den enskilda män­ni­skans vär­dig­het och värde och beslu­tat främja soci­ala fram­steg och bättre lev­nads­vill­kor under större fri­het,
som erkän­ner att För­enta natio­nerna i den all­männa för­kla­ringen om de mänsk­liga rät­tig­he­terna och i de inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nerna om mänsk­liga rät­tig­he­ter pro­kla­me­rat och kom­mit över­ens om att varje män­ni­ska är berät­ti­gad till alla de fri- och rät­tig­he­ter som däri anges, utan åtskill­nad av något slag, såsom ras, hud­färg, kön, språk, reli­gion, poli­tisk eller annan upp­fatt­ning, natio­nellt eller soci­alt ursprung,
som erin­rar om att För­enta natio­nerna i den all­männa för­kla­ringen om de mänsk­liga rät­tig­he­terna pro­kla­me­rat att barn har rätt till sär­skild omvård­nad och hjälp,
som är över­ty­gade om att famil­jen, såsom den grund­läg­gande enhe­ten i sam­häl­let och den natur­liga mil­jön för alla dess med­lem­mars och sär­skilt för bar­nens utveck­ling och väl­färd, bör ges nöd­vän­digt skydd och stöd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i sam­häl­let,
som erkän­ner att bar­net, för att kunna uppnå en full­stän­dig och har­mo­nisk utveck­ling av sin per­son­lig­het, bör växa upp i en famil­je­miljö, i en miljö präg­lad av lycka, kär­lek och för­stå­else,
som anser att bar­net till fullo bör för­be­re­das för ett själv­stän­digt liv i sam­häl­let och upp­fost­ras enligt de ideal som pro­kla­me­rats i För­enta natio­ner­nas stadga, och sär­skilt i en anda av fred, vär­dig­het, tole­rans, fri­het, jäm­lik­het och soli­da­ri­tet,
som beak­tar att beho­vet att ge bar­net sär­skild omvård­nad fast­sla­gits i 1924 års Genèvede­kla­ra­tion om bar­nets rät­tig­he­ter och i dekla­ra­tio­nen om bar­nets rät­tig­he­ter, som antogs av gene­ral­för­sam­lingen den 20 novem­ber 1959, och erkänts i den all­männa för­kla­ringen om de mänsk­liga rät­tig­he­terna, den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om med­bor­ger­liga och poli­tiska rät­tig­he­ter (sär­skilt artik­larna 23 och 24), den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om eko­no­miska, soci­ala och kul­tu­rella rät­tig­he­ter (sär­skilt arti­kel 10) samt i stad­gar och tillämp­liga instru­ment för fack­or­gan och inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner som arbe­tar med barns väl­färd, som beak­tar att "bar­net på grund av sin fysiska och psy­kiska omog­nad behö­ver sär­skilt skydd och sär­skild omvård­nad, inklu­sive lämp­ligt rätts­ligt skydd, såväl före som efter födel­sen", såsom anges i dekla­ra­tio­nen om bar­nets rät­tig­he­ter,

som erin­rar om bestäm­mel­serna i dekla­ra­tio­nen om soci­ala och rätts­liga prin­ci­per rörande skydd av och omsorg om barn, sär­skilt med hän­syn till natio­nell och inter­na­tio­nell pla­ce­ring i famil­je­hem och adop­tion; För­enta natio­ner­nas mini­mistan­dar­dreg­ler för rätt­skip­ning rörande ung­doms­brotts­lig­het (Peking­reg­lerna) samt dekla­ra­tio­nen om skydd av kvin­nor och barn i nödsi­tu­a­tio­ner och vid väp­nad kon­flikt,
som erkän­ner att det i alla län­der i värl­den finns barn som lever under excep­tio­nellt svåra för­hål­lan­den och att sådana barn krä­ver sär­skild upp­märk­sam­het,
som tar veder­bör­lig hän­syn till vik­ten av varje folks tra­di­tio­ner och kul­tu­rella vär­den när det gäl­ler bar­nets skydd och har­mo­niska utveck­ling.

som erkän­ner bety­del­sen av inter­na­tio­nellt sam­ar­bete för att för­bättra barns lev­nads­vill­kor i varje land, sär­skilt i utveck­lings­län­derna,
har kom­mit över­ens om föl­jande:

Del I

Arti­kel I

I denna kon­ven­tion avses med barn varje män­ni­ska under 18 års ålder, om inte bar­net blir myn­digt tidi­gare enligt den lag som gäl­ler för bar­net.

Arti­kel 2

1. Kon­ven­tions­sta­terna ska respek­tera och till­för­säkra varje barn inom deras juris­dik­tion de rät­tig­he­ter som anges i denna kon­ven­tion utan åtskill­nad av något slag, oav­sett bar­nets eller dess för­äl­ders eller vård­nads­ha­vares ras, hud­färg, kön, språk, reli­gion, poli­tiska eller annan åskåd­ning, natio­nella, etniska eller soci­ala ursprung, egen­dom, funk­tions­ned­sätt­ning, börd eller ställ­ning i övrigt.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga åtgär­der för att säker­ställa att bar­net skyd­das mot alla for­mer av dis­kri­mi­ne­ring eller bestraff­ning på grund av för­äld­rars, vård­nads­ha­vares eller famil­je­med­lem­mars ställ­ning, verk­sam­het, uttryckta åsik­ter eller tro.

Arti­kel 3
   1. Vid alla åtgär­der som rör barn, vare sig de vid­tas av offent­liga eller pri­vata soci­ala väl­färds­in­sti­tu­tio­ner, dom­sto­lar, admi­nist­ra­tiva myn­dig­he­ter eller lag­stif­tande organ, ska i första hand beak­tas vad som bedöms vara bar­nets bästa.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna åtar sig att till­för­säkra bar­net sådant skydd och sådan omvård­nad som behövs för dess väl­färd, med hän­syn tagen till de rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som till­kom­mer dess för­äld­rar, vård­nads­ha­vare eller andra per­so­ner som har juri­diskt ansvar för bar­net, och ska för detta ända­mål vidta alla lämp­liga lag­stift­nings­åt­gär­der och admi­nist­ra­tiva åtgär­der.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska säker­ställa att insti­tu­tio­ner, tjäns­ter och inrätt­ningar som ansva­rar för omvård­nad eller skydd av barn upp­fyl­ler av behö­riga myn­dig­he­ter fast­ställda nor­mer, sär­skilt vad gäl­ler säker­het, hälsa, per­so­na­lens antal och lämp­lig­het samt behö­rig till­syn.

Arti­kel 4

Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga lag­stift­nings­åt­gär­der, admi­nist­ra­tiva åtgär­der och andra åtgär­der för att genom­föra de rät­tig­he­ter som erkänns i denna kon­ven­tion. I fråga om eko­no­miska, soci­ala och kul­tu­rella rät­tig­he­ter ska kon­ven­tions­sta­terna till fullo utnyttja sina till­gäng­liga resur­ser för att vidta sådana åtgär­der. Vid behov ska sådana åtgär­der vid­tas inom ramen för det inter­na­tio­nella sam­ar­be­tet.

Arti­kel 5

Kon­ven­tions­sta­terna ska respek­tera det ansvar och de rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som till­kom­mer för­äld­rar eller, där så är tillämp­ligt, med­lem­mar av den utvid­gade famil­jen eller gemen­ska­pen enligt lokal sed­vänja, vård­nads­ha­vare eller andra per­so­ner som har juri­diskt ansvar för bar­net, att på ett sätt som står i över­ens­stäm­melse med den fort­lö­pande utveck­lingen av bar­nets för­måga ge lämp­lig led­ning och råd då bar­net utö­var de rät­tig­he­ter som erkänns i denna kon­ven­tion.

Arti­kel 6
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner varje barns inne­bo­ende rätt till livet.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska till det yttersta av sin för­måga säker­ställa bar­nets över­lev­nad och utveck­ling.

Arti­kel 7
   1. Bar­net ska regi­stre­ras ome­del­bart efter födel­sen och från födel­sen ha rätt till ett namn, rätt att för­värva ett med­bor­gar­skap och, så långt det är möj­ligt, rätt att få veta vilka dess för­äld­rar är och få deras omvård­nad.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska säker­ställa genom­fö­ran­det av dessa rät­tig­he­ter i enlig­het med sin natio­nella lag­stift­ning och sina åta­gan­den enligt tillämp­liga inter­na­tio­nella instru­ment på detta område, sär­skilt i de fall då bar­net annars skulle vara stats­löst.

Arti­kel 8
   1. Kon­ven­tions­sta­terna för­bin­der sig att respek­tera bar­nets rätt att behålla sin iden­ti­tet, inklu­sive med­bor­gar­skap, namn och släkt­för­hål­lan­den såsom dessa erkänns i lag, utan olag­ligt ingri­pande.
   2. Om ett barn olag­ligt berö­vas en del av eller hela sin iden­ti­tet, ska kon­ven­tions­sta­terna ge lämp­ligt stöd och skydd i syfte att snabbt åter­upp­rätta bar­nets iden­ti­tet.

Arti­kel 9
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska säker­ställa att ett barn inte skiljs från sina för­äld­rar mot deras vilja utom i de fall då behö­riga myn­dig­he­ter, som är under­ställda rätts­lig pröv­ning, i enlig­het med tillämp­lig lag och tillämp­liga för­fa­ran­den, bedö­mer att ett sådant åtskil­jande är nöd­vän­digt för bar­nets bästa. Ett sådant beslut kan vara nöd­vän­digt i ett sär­skilt fall, t.ex. vid över­grepp mot eller van­vård av bar­net från för­äld­rar­nas sida eller då för­äld­rarna lever åtskilda och ett beslut måste fat­tas om var bar­net ska bo.
   2. Vid för­fa­ran­den enligt punkt 1 i denna arti­kel ska alla berörda par­ter bere­das möj­lig­het att delta i för­fa­ran­det och att lägga fram sina syn­punk­ter.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska respek­tera rät­ten för det barn som är skilt från den ena av eller båda för­äld­rarna att regel­bun­det upp­rätt­hålla ett per­son­ligt för­hål­lande till och direkta kon­tak­ter med båda för­äld­rarna, utom då detta stri­der mot bar­nets bästa.
   4. Då ett sådant åtskil­jande är följ­den av åtgär­der som en kon­ven­tions­stat tagit ini­ti­a­ti­vet till, t.ex. fri­hets­be­rö­vande, fängs­lande, för­vis­ning, utvis­ning eller döds­fall (inklu­sive döds­fall oav­sett orsak medan per­so­nen är fri­hets­be­rö­vad) som rör den ena av eller båda för­äld­rarna eller bar­net, ska den kon­ven­tions­sta­ten på begä­ran ge för­äld­rarna, bar­net eller, där så är lämp­ligt, någon annan med­lem av famil­jen väsent­liga upp­lys­ningar om var den eller de från­va­rande famil­je­med­lem­marna vis­tas, såvida inte läm­nan­det av upp­lys­ning­arna skulle vara till skada för bar­net. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidare säker­ställa att fram­stäl­lan­det av en sådan begä­ran inte i sig med­för nega­tiva följ­der för den eller de per­so­ner som berörs.

Arti­kel 10
   1. I enlig­het med kon­ven­tions­sta­ter­nas skyl­dig­het under arti­kel 9.1 ska ansök­ningar från ett barn eller dess för­äld­rar om att resa in i eller lämna en kon­ven­tions­stat i famil­jeå­ter­för­e­nings­syfte behand­las på ett posi­tivt, humant och skynd­samt sätt av kon­ven­tions­sta­terna. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidare säker­ställa att fram­stäl­lan­det av en sådan begä­ran inte med­för nega­tiva följ­der för de sökande och med­lem­mar av deras familj.
   2. Ett barn vars för­äld­rar är bosatta i olika sta­ter ska ha rätt, utom i undan­tags­fall, att regel­bun­det upp­rätt­hålla ett per­son­ligt för­hål­lande till och direkta kon­tak­ter med båda för­äld­rarna. Kon­ven­tions­sta­terna ska för detta ända­mål och i enlig­het med sin skyl­dig­het under arti­kel 9.1 respek­tera bar­nets och dess för­äld­rars rätt att lämna ett land, inklu­sive sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rät­ten att lämna ett land ska endast vara under­kas­tad sådana inskränk­ningar som är före­skrivna i lag och som är nöd­vän­diga för att skydda den natio­nella säker­he­ten, rätts­ord­ning­ens grun­der (ordre pub­lic), folk­häl­san eller den all­männa mora­len eller andra per­so­ners fri- och rät­tig­he­ter samt är för­en­liga med övriga rät­tig­he­ter som erkänns i denna kon­ven­tion.

Arti­kel 11
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta åtgär­der för att bekämpa olov­ligt bort­fö­rande och kvar­hål­lande av barn i utlan­det.
   2. För detta ända­mål ska kon­ven­tions­sta­terna främja ingå­en­det av bila­te­rala eller mul­ti­la­te­rala över­ens­kom­mel­ser eller anslut­ning till befint­liga över­ens­kom­mel­ser.

Arti­kel 12
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska till­för­säkra det barn som är i stånd att bilda egna åsik­ter rät­ten att fritt uttrycka dessa i alla frå­gor som rör bar­net. Bar­nets åsik­ter ska till­mä­tas bety­delse i för­hål­lande till bar­nets ålder och mog­nad.
   2. För detta ända­mål ska bar­net, i alla dom­stols­för­fa­ran­den och admi­nist­ra­tiva för­fa­ran­den som rör bar­net, sär­skilt bere­das möj­lig­het att höras, antingen direkt eller genom en före­trä­dare eller ett lämp­ligt organ och på ett sätt som är för­en­ligt med natio­nella pro­ce­dur­reg­ler.

Arti­kel 13
   1. Bar­net ska ha rätt till ytt­ran­de­fri­het. Denna rätt inne­fat­tar fri­het att obe­ro­ende av ter­ri­to­ri­ella grän­ser söka, ta emot och sprida infor­ma­tion och tan­kar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konst­när­lig form eller genom annat uttrycks­me­del som bar­net väl­jer.
   2. Utö­van­det av denna rätt får under­kas­tas vissa inskränk­ningar men endast sådana som är före­skrivna i lag och som är nöd­vän­diga:

(a) för att respek­tera andra per­so­ners rät­tig­he­ter eller anse­ende, eller,

(b) för att skydda den natio­nella säker­he­ten, rätts­ord­ning­ens grun­der (ordre pub­lic) eller folk­häl­san eller den all­männa mora­len.

Arti­kel 14
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska respek­tera bar­nets rätt till tan­ke­fri­het, sam­vets­fri­het och reli­gi­ons­fri­het.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska respek­tera för­äld­rar­nas och, i före­kom­mande fall, vård­nads­ha­vares rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter att på ett sätt som är för­en­ligt med bar­nets fort­lö­pande utveck­ling ge bar­net led­ning då det utö­var sin rätt.
   3. Fri­he­ten att utöva sin reli­gion eller tro får under­kas­tas endast sådana inskränk­ningar som är före­skrivna i lag och som är nöd­vän­diga för att skydda den all­männa säker­he­ten, rätts­ord­ning­ens grun­der, folk­häl­san eller den all­männa mora­len eller andra per­so­ners grund­läg­gande fri- och rät­tig­he­ter.

Arti­kel 15
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner bar­nets rätt till för­e­nings­fri­het och till fred­liga sam­man­koms­ter.
   2. Utö­van­det av dessa rät­tig­he­ter får inte under­kas­tas andra inskränk­ningar än sådana som är före­skrivna i lag och som är nöd­vän­diga i ett demo­kra­tiskt sam­hälle med hän­syn till den natio­nella säker­he­ten eller den all­männa säker­he­ten, rätts­ord­ning­ens grun­der (ordre pub­lic), skyd­det av folk­häl­san eller den all­männa mora­len eller skyd­det av andra per­so­ners fri- och rät­tig­he­ter.

Arti­kel 16
   1. Inget barn får utsät­tas för god­tyck­liga eller olag­liga ingri­pan­den i sitt privat-​ och famil­je­liv, sitt hem eller sin kor­re­spon­dens och inte hel­ler för olag­liga angrepp på sin heder och sitt anse­ende.
   2. Bar­net har rätt till lagens skydd mot sådana ingri­pan­den eller angrepp.

Arti­kel 17

Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner den vik­tiga upp­gift som mass­me­dier utför och ska säker­ställa att bar­net har till­gång till infor­ma­tion och mate­rial från olika natio­nella och inter­na­tio­nella käl­lor, sär­skilt sådant som syf­tar till att främja dess soci­ala, and­liga och mora­liska väl­må­ende samt fysiska och psy­kiska hälsa. Kon­ven­tions­sta­terna ska för detta ända­mål:

(a) upp­muntra mass­me­dier att sprida infor­ma­tion och mate­rial av soci­alt och kul­tu­rellt värde för bar­net och i enlig­het med andan i arti­kel 29,

(b) upp­muntra inter­na­tio­nellt sam­ar­bete vad gäl­ler pro­duk­tion, utbyte och sprid­ning av sådan infor­ma­tion och sådant mate­rial från olika kul­tu­rer och natio­nella och inter­na­tio­nella käl­lor,

(c) upp­muntra pro­duk­tion och sprid­ning av barn­böc­ker,

(d) upp­muntra mass­me­dier att ta sär­skild hän­syn till de språk­liga beho­ven hos ett barn som till­hör en mino­ri­tets­grupp eller ett urfolk,

(e) upp­muntra utveck­lingen av lämp­liga rikt­lin­jer för att skydda bar­net mot infor­ma­tion och mate­rial som är till skada för bar­nets väl­färd, med beak­tande av bestäm­mel­serna i artik­larna 13 och 18.

Arti­kel 18
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska göra sitt bästa för att säker­ställa erkän­nan­det av prin­ci­pen att båda för­äld­rarna har gemen­samt ansvar för bar­nets upp­fost­ran och utveck­ling. För­äld­rar eller, i före­kom­mande fall, vård­nads­ha­vare har huvud­an­sva­ret för bar­nets upp­fost­ran och utveck­ling. Dessa ska låta sig väg­le­das av vad som bedöms vara bar­nets bästa.
   2. För att garan­tera och främja de rät­tig­he­ter som anges i denna kon­ven­tion ska kon­ven­tions­sta­terna ge lämp­ligt stöd till för­äld­rar och vård­nads­ha­vare då de full­gör sitt ansvar för bar­nets upp­fost­ran och säker­ställa utveck­lingen av insti­tu­tio­ner, inrätt­ningar och tjäns­ter för omvård­nad av barn.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga åtgär­der för att säker­ställa att barn till för­värvs­ar­be­tande för­äld­rar har rätt att åtnjuta den barnom­sorg som de är berät­ti­gade till.

Arti­kel 19
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga lag­stift­nings­åt­gär­der, admi­nist­ra­tiva, soci­ala och utbild­nings­mäs­siga åtgär­der för att skydda bar­net mot alla for­mer av fysiskt eller psy­kiskt våld, skada eller över­grepp, van­vård eller för­sum­lig behand­ling, miss­han­del eller utnytt­jande, inklu­sive sex­u­ella över­grepp, medan bar­net är i för­äld­rar­nas eller den ena för­äl­derns, vård­nads­ha­va­rens eller annan per­sons vård.
   2. Sådana skydds­åt­gär­der bör, där så är lämp­ligt, inne­fatta effek­tiva för­fa­ran­den för såväl upp­rät­tan­det av soci­ala pro­gram som syf­tar till att ge bar­net och de per­so­ner som har hand om bar­net nöd­vän­digt stöd, som för andra for­mer av före­byg­gande och för iden­ti­fi­e­ring, rap­por­te­ring, remit­te­ring, under­sök­ning, behand­ling och upp­följ­ning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa och, där så är lämp­ligt, för­fa­ran­den för rätts­ligt ingri­pande.

Arti­kel 20
   1. Ett barn som till­fäl­ligt eller var­ak­tigt berö­vats sin famil­je­miljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillå­tas stanna kvar i denna miljö, ska ha rätt till sär­skilt skydd och stöd från sta­tens sida.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska i enlig­het med sin natio­nella lag­stift­ning säker­ställa alter­na­tiv omvård­nad för ett sådant barn.
   3. Sådan omvård­nad kan bl.a. inne­fatta pla­ce­ring i famil­je­hem, kafa­lah i islamsk rätt, adop­tion eller, om nöd­vän­digt, pla­ce­ring i lämp­liga insti­tu­tio­ner för omvård­nad av barn. Då lös­ningar över­vägs ska veder­bör­lig hän­syn tas till önsk­värd­he­ten av kon­ti­nu­i­tet i ett barns upp­fost­ran och till bar­nets etniska, reli­giösa, kul­tu­rella och språk­liga bak­grund.

Arti­kel 21

Kon­ven­tions­sta­ter som erkän­ner och/eller tillå­ter adop­tion ska säker­ställa att största vikt ges till vad som bedöms vara bar­nets bästa och ska:

(a) säker­ställa att adop­tion av ett barn god­känns endast av behö­riga myn­dig­he­ter, som i enlig­het med tillämp­lig lag och tillämp­liga för­fa­ran­den och på grund­val av all rele­vant och till­för­lit­lig infor­ma­tion beslu­tar att adop­tio­nen kan tillå­tas med hän­syn till bar­nets ställ­ning i för­hål­lande till för­äld­rar, släk­tingar och vård­nads­ha­vare och att, om så krävs, de per­so­ner som berörs har läm­nat ett infor­me­rat sam­tycke till adop­tio­nen på grund­val av sådan råd­giv­ning som kan behö­vas,

(b) erkänna att inter­na­tio­nell adop­tion kan över­vä­gas som en alter­na­tiv form av omvård­nad om bar­net, om bar­net inte kan pla­ce­ras i ett famil­je­hem eller en adop­tiv­fa­milj eller kan tas om hand på lämp­ligt sätt i sitt hem­land,

(c) säker­ställa att det barn som berörs av inter­na­tio­nell adop­tion omfat­tas av garan­tier och nor­mer som mot­sva­rar dem som gäl­ler vid natio­nell adop­tion,

(d) vidta alla lämp­liga åtgär­der för att vid inter­na­tio­nell adop­tion säker­ställa att pla­ce­ringen inte leder till otill­bör­lig eko­no­misk vin­ning för de per­so­ner som med­ver­kar i denna,

(e) främja, där så är lämp­ligt, målen i denna arti­kel genom att ingå bila­te­rala eller mul­ti­la­te­rala arrange­mang eller över­ens­kom­mel­ser och inom denna ram sträva efter att säker­ställa att pla­ce­ringen av bar­net i ett annat land sker genom behö­riga myn­dig­he­ter eller organ.

Arti­kel 22
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta lämp­liga åtgär­der för att säker­ställa att ett barn som söker flyk­tingsta­tus eller anses som flyk­ting i enlig­het med tillämp­lig inter­na­tio­nell eller natio­nell rätt och tillämp­liga för­fa­ran­den, och obe­ro­ende av om det kom­mer ensamt eller till­sam­mans med sina för­äld­rar eller någon annan per­son, får lämp­ligt skydd och huma­ni­tärt bistånd vid åtnju­tan­det av de tillämp­liga rät­tig­he­ter som anges i denna kon­ven­tion och i andra inter­na­tio­nella instru­ment som rör mänsk­liga rät­tig­he­ter eller huma­ni­tär rätt, som nämnda sta­ter till­trätt.
   2. För detta ända­mål ska kon­ven­tions­sta­terna, på sätt de fin­ner lämp­ligt, sam­ar­beta i varje ansträng­ning som görs av För­enta natio­nerna och andra behö­riga mel­lan­stat­liga orga­ni­sa­tio­ner eller icke­stat­liga orga­ni­sa­tio­ner, som sam­ar­be­tar med För­enta natio­nerna, för att skydda och bistå ett sådant barn och för att spåra för­äld­rarna eller andra famil­je­med­lem­mar till ett flyk­ting­barn i syfte att få den infor­ma­tion som är nöd­vän­dig för att bar­net ska kunna åter­före­nas med sin familj. I fall då för­äld­rar eller andra famil­je­med­lem­mar inte kan påträf­fas, ska bar­net ges samma skydd som varje annat barn som var­ak­tigt eller till­fäl­ligt berö­vats sin famil­je­miljö av något skäl, i enlig­het med denna kon­ven­tion.

Arti­kel 23
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner att ett barn med fysisk eller psy­kisk funk­tions­ned­sätt­ning bör åtnjuta ett full­vär­digt och anstän­digt liv under för­hål­lan­den som säker­stäl­ler vär­dig­het, främ­jar till­tron till den egna för­må­gan och möj­lig­gör bar­nets aktiva del­ta­gande i sam­häl­let.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner rät­ten till sär­skild omvård­nad för ett barn med funk­tions­ned­sätt­ning och ska, inom ramen för till­gäng­liga resur­ser, upp­muntra och säker­ställa att det berät­ti­gade bar­net och de som ansva­rar för dess omvård­nad får stöd för vil­ket ansö­kan före­lig­ger, i enlig­het med vad som är lämp­ligt med hän­syn till bar­nets till­stånd och för­äld­rar­nas för­hål­lan­den eller för­hål­lan­dena hos andra som tar hand om bar­net.
   3. Med hän­syn till att ett barn med funk­tions­ned­sätt­ning har sär­skilda behov ska det stöd som läm­nas enligt punkt 2 i denna arti­kel vara kost­nads­fritt, då så är möj­ligt, med beak­tande av för­äld­rar­nas eko­no­miska till­gångar eller de eko­no­miska till­gång­arna hos andra som tar hand om bar­net. Stö­det ska syfta till att säker­ställa att bar­net har effek­tiv till­gång till och får utbild­ning, hälso-​ och sjuk­vård, reha­bi­li­te­ring och habi­li­te­ring, för­be­re­delse för arbets­li­vet och möj­lig­he­ter till rekre­a­tion på ett sätt som bidrar till bar­nets största möj­liga inte­gre­ring i sam­häl­let och indi­vi­du­ella utveck­ling, inklu­sive dess kul­tu­rella och and­liga utveck­ling.
   4. Kon­ven­tions­sta­terna ska i en anda av inter­na­tio­nellt sam­ar­bete främja utbyte av lämp­lig infor­ma­tion på områ­det för före­byg­gande hälso-​vård och medi­cinsk, psy­ko­lo­gisk och funk­tio­nell behand­ling av barn med funk­tions­ned­sätt­ning, inklu­sive sprid­ning av och till­gång till infor­ma­tion om habi­li­te­rings­me­to­der, utbild­ning och yrkes­in­rik­tad utbild­ning, i syfte att göra det möj­ligt för kon­ven­tions­sta­ter att för­bättra sin kapa­ci­tet och kom­pe­tens och vidga sin erfa­ren­het på dessa områ­den. Sär­skild hän­syn ska här­vid tas till utveck­lings­län­der­nas behov.

Arti­kel 24
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner bar­nets rätt till bästa möj­liga hälsa och till­gång till hälso-​ och sjuk­vård och reha­bi­li­te­ring. Kon­ven­tions­sta­terna ska sträva efter att säker­ställa att inget barn berö­vas sin rätt att ha till­gång till sådan hälso-​ och sjuk­vård.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska sträva efter att till fullo för­verk­liga denna rätt och ska sär­skilt vidta lämp­liga åtgär­der för att:

(a) minska spädbarns-​ och bar­na­död­lig­he­ten,

(b) säker­ställa att alla barn till­han­da­hålls nöd­vän­dig hälso-​ och sjuk­vård med ton­vikt på utveck­ling av pri­mär­vår­den,

(c) bekämpa sjuk­dom och under­nä­ring, bland annat inom ramen för pri­mär­vår­den, genom utnytt­jande av lät­till­gäng­lig tek­nik och till­han­da­hål­lande av lämp­liga och närings­rika livs­me­del och rent dricks­vat­ten, med beak­tande av de faror och ris­ker som mil­jö­för­stö­ring inne­bär,

(d) säker­ställa till­freds­stäl­lande hälso-​ och sjuk­vård för möd­rar före och efter för­loss­ningen,

(e) säker­ställa att alla grup­per i sam­häl­let, sär­skilt för­äld­rar och barn, får infor­ma­tion om och har till­gång till under­vis­ning om barn­häl­so­vård och närings­lära, för­de­larna med amning, hygien och ren miljö och före­byg­gande av olycks­fall och får stöd vid använd­ning av sådana grund­läg­gande kun­ska­per,

(f) utveckla före­byg­gande hälso-​ och sjuk­vård, för­äld­raråd­giv­ning samt under­vis­ning om och hjälp i famil­je­pla­ne­rings­frå­gor.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla effek­tiva och lämp­liga åtgär­der i syfte att avskaffa tra­di­tio­nella sed­vän­jor som är skad­liga för barns hälsa.
   4. Kon­ven­tions­sta­terna åtar sig att främja och upp­muntra inter­na­tio­nellt sam­ar­bete i syfte att grad­vis uppnå det fulla för­verk­li­gan­det av den rätt som erkänns i denna arti­kel. Sär­skild hän­syn ska här­vid tas till utveck­lings­län­der­nas behov.

Arti­kel 25

Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner rät­ten för ett barn som har omhän­der­ta­gits av behö­riga myn­dig­he­ter för omvård­nad, skydd eller behand­ling av sin fysiska eller psy­kiska hälsa till regel­bun­den över­syn av den behand­ling som bar­net får och alla andra omstän­dig­he­ter som rör bar­nets omhän­der­ta­gande.

Arti­kel 26
   1. Kon­ven­tions­sta­terna ska erkänna varje barns rätt att åtnjuta social trygg­het, inklu­sive soci­al­för­säk­ring, och ska vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att till fullo för­verk­liga denna rätt i enlig­het med natio­nell lag­stift­ning.
   2. För­må­nerna ska, där så är lämp­ligt, bevil­jas med hän­syn till de resur­ser som bar­net och de per­so­ner som ansva­rar för dess under­håll har och deras omstän­dig­he­ter i övrigt samt med hän­syn till varje annat för­hål­lande som är av bety­delse i sam­band med en ansö­kan om en sådan för­mån från bar­net eller för dess räk­ning.

Arti­kel 27
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner varje barns rätt till den lev­nads­stan­dard som krävs för bar­nets fysiska, psy­kiska, and­liga, mora­liska och soci­ala utveck­ling.
   2. För­äld­rar eller andra som är ansva­riga för bar­net har, inom ramen för sin för­måga och sina eko­no­miska resur­ser, huvud­an­sva­ret för att säker­ställa de lev­nads­vill­kor som är nöd­vän­diga för bar­nets utveck­ling.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska i enlig­het med natio­nella för­hål­lan­den och inom ramen för sina resur­ser vidta lämp­liga åtgär­der för att bistå för­äld­rar och andra som är ansva­riga för bar­net att genom­föra denna rätt och ska vid behov till­han­da­hålla mate­ri­ellt bistånd och stöd­pro­gram, sär­skilt i fråga om mat, klä­der och bostad.
   4. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga åtgär­der för att säker­ställa indriv­ning av under­håll för bar­net från för­äld­rar eller andra som har eko­no­miskt ansvar för bar­net, både inom kon­ven­tions­sta­ten och från utlan­det. Sär­skilt i de fall då den per­son som har det eko­no­miska ansva­ret för bar­net bor i en annan stat än bar­net ska kon­ven­tions­sta­terna främja såväl anslut­ning till inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser eller ingå­ende av sådana över­ens­kom­mel­ser som upp­rät­tande av andra lämp­liga arrange­mang.

Arti­kel 28
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner bar­nets rätt till utbild­ning. I syfte att grad­vis för­verk­liga denna rätt och på grund­val av lika möj­lig­he­ter ska de sär­skilt:

(a) göra grund­sko­le­ut­bild­ning obli­ga­to­risk och kost­nads­fritt till­gäng­lig för alla,

(b) upp­muntra utveck­lingen av olika for­mer av gym­na­sial utbild­ning inklu­sive såväl hög­sko­le­för­be­re­dande utbild­ning som yrkes­ut­bild­ning, göra dessa till­gäng­liga och åtkom­liga för varje barn samt vidta lämp­liga åtgär­der såsom infö­rande av kost­nads­fri utbild­ning och eko­no­miskt stöd vid behov,

(c) genom varje lämp­ligt medel göra högre utbild­ning till­gäng­lig för alla på grund­val av för­måga,

(d) göra utbildnings-​ och yrkes­re­la­te­rad infor­ma­tion och väg­led­ning till­gäng­lig och åtkom­lig för alla barn,

(e) vidta åtgär­der för att upp­muntra regel­bun­den när­varo i sko­lan och minska anta­let stu­di­e­av­brott.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga åtgär­der för att säker­ställa att disci­pli­nen i sko­lan upp­rätt­hålls på ett sätt som är för­en­ligt med bar­nets mänsk­liga vär­dig­het och i över­ens­stäm­melse med denna kon­ven­tion.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska främja och upp­muntra inter­na­tio­nellt sam­ar­bete i utbild­nings­frå­gor, sär­skilt i syfte att bidra till att avskaffa okun­nig­het och anal­fa­be­tism i hela värl­den och för att under­lätta till­gång till veten­skap­lig och tek­nisk kun­skap och moderna under­vis­nings­me­to­der. Sär­skild hän­syn ska här­vid tas till utveck­lings­län­der­nas behov.

Arti­kel 29
   1. Kon­ven­tions­sta­terna är över­ens om att bar­nets utbild­ning ska syfta till att:

(a) utveckla bar­nets fulla möj­lig­he­ter i fråga om per­son­lig­het, anlag och fysisk och psy­kisk för­måga,

(b) utveckla respekt för mänsk­liga rät­tig­he­ter och grund­läg­gande fri­he­ter samt för prin­ci­perna i För­enta natio­ner­nas stadga,

(c) utveckla respekt för bar­nets för­äld­rar, för bar­nets egna kul­tu­rella iden­ti­tet, språk och vär­den, för bosätt­nings­lan­dets och för ursprungs­lan­dets natio­nella vär­den och för kul­tu­rer som skil­jer sig från bar­nets egen,

(d) för­be­reda bar­net för ett ansvars­fullt liv i ett fritt sam­hälle i en anda av för­stå­else, fred, tole­rans, jäm­ställd­het mel­lan könen och vän­skap mel­lan alla folk, etniska, natio­nella och reli­giösa grup­per och per­so­ner som till­hör ett urfolk,

(e) utveckla respekt för naturmil­jön.
   2. Inget i denna arti­kel eller i arti­kel 28 får tol­kas så att det med­för inskränk­ning i den enskil­des och orga­ni­sa­tio­ners rätt att inrätta och driva utbild­nings­in­sti­tu­tio­ner, dock all­tid under för­ut­sätt­ning att de prin­ci­per som fast­ställts i punkt 1 i denna arti­kel iakt­tas och att kra­ven upp­fylls på att under­vis­ningen vid dessa insti­tu­tio­ner ska stå i över­ens­stäm­melse med vad som från sta­tens sida angetts som mini­mi­norm.

Arti­kel 30

I de sta­ter där det finns etniska, reli­giösa eller språk­liga mino­ri­te­ter eller per­so­ner som till­hör ett urfolk ska ett barn som till­hör en sådan mino­ri­tet eller ett sådant urfolk inte för­väg­ras rät­ten att till­sam­mans med andra med­lem­mar av sin grupp ha sitt eget kul­tur­liv, att bekänna sig till och utöva sin egen reli­gion eller att använda sitt eget språk.

Arti­kel 31
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner bar­nets rätt till vila och fri­tid, till lek och rekre­a­tion anpas­sad till bar­nets ålder och rätt att fritt delta i det kul­tu­rella och konst­när­liga livet.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska respek­tera och främja bar­nets rätt att till fullo delta i det kul­tu­rella och konst­när­liga livet och ska upp­muntra till­han­da­hål­lan­det av lämp­liga och lika möj­lig­he­ter till kul­tu­rell och konst­när­lig verk­sam­het samt till rekreations-​ och fri­tids­verk­sam­het.

Arti­kel 32
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner bar­nets rätt till skydd mot eko­no­miskt utnytt­jande och mot att utföra arbete som kan vara skad­ligt eller hindra bar­nets utbild­ning eller inverka skad­ligt på bar­nets hälsa eller fysiska, psy­kiska, and­liga, mora­liska eller soci­ala utveck­ling.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta lag­stift­nings­åt­gär­der, admi­nist­ra­tiva, soci­ala och utbild­nings­mäs­siga åtgär­der för att säker­ställa genom­fö­ran­det av denna arti­kel. För detta ända­mål och med beak­tande av tillämp­liga bestäm­mel­ser i andra inter­na­tio­nella instru­ment ska kon­ven­tions­sta­terna sär­skilt:

(a) fast­ställa en mini­mi­ål­der eller mini­miåld­rar för till­träde till arbete,

(b) före­skriva en lämp­lig regle­ring av arbets­tid och arbets­vill­kor,

(c) före­skriva lämp­liga påfölj­der eller andra sank­tio­ner i syfte att säker­ställa ett effek­tivt genom­fö­rande av denna arti­kel.

Arti­kel 33

Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga åtgär­der, inklu­sive lag­stift­nings­åt­gär­der, admi­nist­ra­tiva, soci­ala och utbild­nings­mäs­siga åtgär­der, för att skydda barn från olag­lig använd­ning av nar­ko­tika och psy­ko­tropa ämnen såsom dessa defi­nie­ras i tillämp­liga inter­na­tio­nella för­drag och för att för­hindra att barn utnytt­jas i den olag­liga fram­ställ­ningen av och han­deln med sådana ämnen.

Arti­kel 34

Kon­ven­tions­sta­terna åtar sig att skydda bar­net mot alla for­mer av sex­u­ellt utnytt­jande och sex­u­ella över­grepp. För detta ända­mål ska kon­ven­tions­sta­terna sär­skilt vidta alla lämp­liga natio­nella, bila­te­rala och mul­ti­la­te­rala åtgär­der för att för­hindra:

(a) att ett barn för­mås eller tvingas att delta i en olag­lig sex­u­ell hand­ling,

(b) att barn utnytt­jas för pro­sti­tu­tion eller annan olag­lig sex­u­ell verk­sam­het,

(c) att barn utnytt­jas i por­no­gra­fiska före­ställ­ningar och i por­no­gra­fiskt mate­rial.

Arti­kel 35

Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga natio­nella, bila­te­rala och mul­ti­la­te­rala åtgär­der för att för­hindra bort­fö­rande och för­sälj­ning av eller han­del med barn oav­sett syfte och form.

Arti­kel 36

Kon­ven­tions­sta­terna ska skydda bar­net mot alla andra for­mer av utnytt­jande som kan skada bar­net i något avse­ende.

Arti­kel 37

Kon­ven­tions­sta­terna ska säker­ställa föl­jande:

(a) Inget barn får utsät­tas för tor­tyr eller annan grym, omänsk­lig eller för­ned­rande behand­ling eller bestraff­ning. Var­ken döds­straff eller livs­tids fäng­else utan möj­lig­het till fri­giv­ning får utdö­mas för brott som begåtts av per­so­ner under 18 års ålder,

(b) Inget barn får olag­ligt eller god­tyck­ligt berö­vas sin fri­het. Gri­pande, anhål­lande, häkt­ning, fängs­lande eller annat fri­hets­be­rö­vande av ett barn ska ske i enlig­het med lag och får endast använ­das som en sista utväg och för kor­tast lämp­liga tid,

(c) Varje fri­hets­be­rö­vat barn ska behand­las humant och med respekt för män­ni­skans inne­bo­ende vär­dig­het och på ett sätt som beak­tar beho­ven hos per­so­ner i dess ålder. Sär­skilt ska varje fri­hets­be­rö­vat barn hål­las åtskilt från vuxna, om det inte bedöms vara till bar­nets bästa att inte göra detta, och ska, utom i undan­tags­fall, ha rätt att hålla kon­takt med sin familj genom brev­väx­ling och besök,

(d) Varje fri­hets­be­rö­vat barn ska ha rätt att sna­rast få till­gång till såväl juri­diskt biträde som annat lämp­ligt stöd, rätt att få lag­lig­he­ten i sitt fri­hets­be­rö­vande prö­vad av en dom­stol eller annan behö­rig, obe­ro­ende och opar­tisk myn­dig­het samt rätt till ett snabbt beslut i saken.

Arti­kel 38
   1. Kon­ven­tions­sta­terna åtar sig att respek­tera och säker­ställa respek­ten för reg­ler i inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt som är tillämp­liga på dem i väp­nade kon­flik­ter och som är rele­vanta för bar­net.
   2. Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla tänk­bara åtgär­der för att säker­ställa att per­so­ner som inte upp­nått 15 års ålder inte del­tar direkt i fient­lig­he­ter.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska avstå från att rekry­tera en per­son som inte har upp­nått 15 års ålder till sina väp­nade styr­kor. Då rekry­te­ring sker bland per­so­ner som fyllt 15 men inte 18 år, ska kon­ven­tions­sta­terna sträva efter att i första hand rekry­tera dem som är äldst.
   4. Kon­ven­tions­sta­terna ska i enlig­het med sina åta­gan­den enligt inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt om att skydda civil­be­folk­ningen i väp­nade kon­flik­ter, vidta alla tänk­bara åtgär­der för att säker­ställa skydd och omvård­nad av barn som berörs av en väp­nad kon­flikt.

Arti­kel 39

Kon­ven­tions­sta­terna ska vidta alla lämp­liga åtgär­der för att främja fysisk och psy­kisk reha­bi­li­te­ring samt social åter­an­pass­ning av ett barn som utsatts för någon form av van­vård, utnytt­jande eller över­grepp; tor­tyr eller någon annan form av grym, omänsk­lig eller för­ned­rande behand­ling eller bestraff­ning; eller väp­nade kon­flik­ter. Sådan reha­bi­li­te­ring och sådan åter­an­pass­ning ska äga rum i en miljö som främ­jar bar­nets hälsa, självre­spekt och vär­dig­het.

Arti­kel 40
   1. Kon­ven­tions­sta­terna erkän­ner rät­ten för varje barn som miss­tänks eller åta­las för eller befun­nits skyl­digt att ha begått brott att behand­las på ett sätt som främ­jar bar­nets känsla av vär­dig­het och värde, som stär­ker bar­nets respekt för and­ras mänsk­liga rät­tig­he­ter och grund­läg­gande fri­he­ter och som tar hän­syn till bar­nets ålder och det önsk­värda i att främja att bar­net åter­an­pas­sas till och tar på sig en kon­struk­tiv roll i sam­häl­let.
   2. För detta ända­mål och med beak­tande av tillämp­liga bestäm­mel­ser i inter­na­tio­nella instru­ment ska kon­ven­tions­sta­terna säker­ställa föl­jande:

(a) Inget barn ska miss­tän­kas eller åta­las för eller befin­nas skyl­digt att ha begått brott på grund av en hand­ling eller under­lå­ten­het som inte var för­bju­den enligt natio­nell eller inter­na­tio­nell rätt vid den tid­punkt då den begicks,

(b) Varje barn som miss­tänks eller åta­las för att ha begått brott ska ha åtminstone föl­jande garan­tier:

(i) att betrak­tas som oskyl­digt till dess att bar­nets skuld lag­li­gen fast­ställts,

(ii) att sna­rast och direkt under­rät­tas om ankla­gel­serna mot sig och, om lämp­ligt, genom sina för­äld­rar eller vård­nads­ha­vare, och att få juri­diskt biträde eller annan lämp­lig hjälp vid för­be­re­delse och fram­läg­gande av sitt för­svar,

(iii) att utan dröjs­mål få saken avgjord av en behö­rig, obe­ro­ende och opar­tisk myn­dig­het eller rätt­ski­pande organ i en opar­tisk för­hand­ling enligt lag och i när­varo av juri­diskt eller annat lämp­ligt biträde och, såvida det inte anses strida mot bar­nets bästa, sär­skilt med beak­tande av bar­nets ålder eller situ­a­tion, bar­nets för­äld­rar eller vård­nads­ha­vare,

(iv) att inte tvingas att avge vitt­nes­mål eller erkänna sig skyl­digt; att för­höra eller låta för­höra vitt­nen som åbe­ro­pas mot bar­net samt att på lika vill­kor få vitt­nen inkal­lade och för­hörda för bar­nets räk­ning,

(v) att, om bar­net anses ha begått brott, få detta beslut och beslut om åtgär­der till följd därav omprö­vade av en högre behö­rig, obe­ro­ende och opar­tisk myn­dig­het eller rätt­ski­pande organ enligt lag,

(vi) att utan kost­nad få hjälp av tolk, om bar­net inte kan för­stå eller tala det språk som används,

(vii) att få sitt pri­vat­liv till fullo respek­te­rat under alla sta­dier i för­fa­ran­det.
   3. Kon­ven­tions­sta­terna ska söka främja infö­ran­det av lagar och för­fa­ran­den samt inrät­tan­det av myn­dig­he­ter och insti­tu­tio­ner som är spe­ci­ellt anpas­sade för barn som miss­tänks eller åta­las för eller befinns skyl­diga till att ha begått brott och ska sär­skilt:

(a) fast­ställa en lägsta straff­bar­hets­ål­der,

(b) vidta åtgär­der, då så är lämp­ligt och önsk­värt, för behand­ling av ären­den som rör barn under denna ålder utan­för dom­stol, under för­ut­sätt­ning att mänsk­liga rät­tig­he­ter och rätts­ligt skydd till fullo respek­te­ras.
   4. Olika åtgär­der som t.ex. vård, led­ning och före­skrif­ter om till­syn, råd­giv­ning, över­vak­ning, famil­je­hemspla­ce­ring, utbildnings-​ och yrkes­ut­bild­nings­pro­gram och andra alter­na­tiv till anstalts­vård ska fin­nas till­gäng­liga för att säker­ställa att barn behand­las på ett sätt som är lämp­ligt för deras väl­må­ende och är rim­ligt både med hän­syn till de-​ras per­son­liga för­hål­lan­den och till brot­tet.

Arti­kel 41

Inget i denna kon­ven­tion ska inverka på bestäm­mel­ser som är mer långt­gå­ende vad gäl­ler att för­verk­liga bar­nets rät­tig­he­ter och som kan fin­nas i:

(a) en kon­ven­tions­stats lag­stift­ning, eller

(b) för den sta­ten gäl­lande inter­na­tio­nell rätt.

Del II

Arti­kel 42

Kon­ven­tions­sta­terna åtar sig att genom lämp­liga och aktiva åtgär­der göra kon­ven­tio­nens bestäm­mel­ser och prin­ci­per all­mänt kända bland såväl vuxna som barn.

Arti­kel 43
   1. För att granska de fram­steg som gjorts av kon­ven­tions­sta­terna i fråga om genom­fö­ran­det av skyl­dig­he­terna enligt denna kon­ven­tion ska en kom­mitté för bar­nets rät­tig­he­ter upp­rät­tas, som ska utföra de upp­gif­ter som före­skrivs i det föl­jande.
   2. Kom­mit­tén ska vara sam­man­satt av arton exper­ter med högt mora­liskt anse­ende och erkänd sak­kun­skap på det område som denna kon­ven­tion omfat­tar.(3) Kom­mit­téns med­lem­mar ska väl­jas av kon­ven­tions­sta­terna bland deras med­bor­gare och ska tjänst­göra i sin per­son­liga egen­skap, var­vid avse­ende ska fäs­tas vid en rätt­vis geo­gra­fisk för­del­ning och de främsta rätts­sy­ste­men.

(3) I reso­lu­tion 50/155 av den 21 decem­ber 1995 antog gene­ral­för­sam­lingen en änd­ring av arti­kel 43.2 i kon­ven­tio­nen om bar­nets rät­tig­he­ter, genom vil­ken ordet "tio" ersätts med "arton". Änd­ringen trädde i kraft den 18 novem­ber 2002 efter att den anta­gits med två tred­je­dels majo­ri­tet av de för­drags­slu­tande par­terna (128 av 191).
   3. Kom­mit­téns med­lem­mar ska väl­jas genom slu­ten omröst­ning från en för­teck­ning över per­so­ner som före­sla­gits av kon­ven­tions­sta­terna. Varje kon­ven­tions­stat får före­slå en kan­di­dat bland sina egna med­bor­gare.
   4. Det första valet till kom­mit­tén ska hål­las senast sex måna­der efter dagen för denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande och där­ef­ter vart annat år. Senast fyra måna­der före dagen för varje val ska För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare skrift­li­gen upp­mana kon­ven­tions­sta­terna att inom två måna­der inkomma med sina för­slag. Gene­ral­sek­re­te­ra­ren ska sedan upp­rätta och till kon­ven­tions­sta­terna över­lämna en för­teck­ning i alfa­be­tisk ord­ning över samt­liga före­slagna per­so­ner och ange vilka kon­ven­tions­sta­ter som före­sla­git dem.
   5. Val ska hål­las vid möten med kon­ven­tions­sta­terna, som sam­man­kal­lats av För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare, i För­enta natio­ner­nas hög­kvar­ter. Vid dessa möten, där besluts­mäs­sig­het upp­nås när två tred­je­de­lar av kon­ven­tions­sta­terna är när­va­rande, ska de kan­di­da­ter som uppnår det högsta anta­let rös­ter och abso­lut majo­ri­tet av de när­va­rande och rös­tande kon­ven­tions­sta­ter­nas rös­ter väl­jas in i kom­mit­tén.
   6. Kom­mit­téns med­lem­mar ska väl­jas för en tid av fyra år. De kan åter­väl­jas, om de före­sla­gits till åter­val. För fem av de med­lem­mar som utsetts vid det första valet ska man­dat­ti­den löpa ut efter två är. Ome­del­bart efter det första valet ska nam­nen på dessa fem med­lem­mar utses genom lott­drag­ning av ord­fö­ran­den vid mötet.
   7. Om en kom­mit­té­med­lem avli­der, avsä­ger sig sitt upp­drag eller för­kla­rar att han eller hon av någon annan anled­ning inte längre kan full­göra sitt upp­drag inom kom­mit­tén, ska den kon­ven­tions­stat som föreslog med­lem­men, med för­be­håll för kom­mit­téns god­kän­nande, utse en annan expert bland sina med­bor­gare, som ska inneha upp­dra­get under åter­sto­den av man­dat­ti­den.
   8. Kom­mit­tén ska själv fast­ställa sin arbets­ord­ning.
   9. Kom­mit­tén ska välja sitt pre­si­dium för en tvåårs­pe­riod.
   10. Kom­mit­téns möten ska van­ligt­vis hål­las i För­enta natio­ner­nas hög­kvar­ter eller på en annan lämp­lig plats, som kom­mit­tén bestäm­mer. Kom­mit­tén ska i regel sam­man­träda varje år. Kom­mit­témö­te­nas längd ska bestäm­mas och, om det är nöd­vän­digt, omprö­vas vid möte med kon­ven­tions­sta­terna, med för­be­håll för gene­ral­för­sam­ling­ens god­kän­nande.
   11. För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare ska till­han­da­hålla nöd­vän­dig per­so­nal och resur­ser för att möj­lig­göra för kom­mit­tén att effek­tivt utföra sitt upp­drag enligt denna kon­ven­tion.
   12. Med­lem­marna av den enligt denna kon­ven­tion upp­rät­tade kom­mit­tén ska med god­kän­nande av gene­ral­för­sam­lingen få ersätt­ning från För­enta natio­nerna på de vill­kor som generalför-​samlingen beslu­tar.

Arti­kel 44
   1. Konventionsstater-​na åtar sig att genom För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare avge rap­por­ter till kom­mit­tén om de åtgär­der som de vid­ta­git för att genom­föra de rät­tig­he­ter som erkänns i denna kon­ven­tion och om de fram­steg som gjorts i fråga om åtnju­tan­det av dessa rät­tig­he­ter:

(a) inom två år efter kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande i den berörda sta­ten, och

(b) där­ef­ter vart femte år.
   2. Rap­por­ter enligt denna arti­kel ska ange even­tu­ella för­hål­lan­den och svå­rig­he­ter som påver­kar i vil­ken utsträck­ning åta­gan­dena enligt denna kon­ven­tion har upp­fyllts. Rap­por­terna ska även inne­hålla till­räck­lig infor­ma­tion för att ge kom­mit­tén en god upp­fatt­ning om genom­fö­ran­det av kon­ven­tio­nen i det berörda lan­det.
   3. En kon­ven­tions­stat som har till­ställt kom­mit­tén en utför­lig första rap­port behö­ver inte i sina föl­jande rap­por­ter, som avges enligt punkt 1 (b) i denna arti­kel, upp­repa tidi­gare läm­nad grund­läg­gande infor­ma­tion.
   4. Kom­mit­tén kan begära ytter­li­gare infor­ma­tion från kon­ven­tions­sta­terna om genom­fö­ran­det av kon­ven­tio­nen.
   5. Kom­mit­tén ska vartan­nat år genom För­enta natio­ner­nas eko­no­miska och soci­ala råd till­ställa gene­ral­för­sam­lingen rap­por­ter om sin verk­sam­het.
   6. Kon­ven­tions­sta­terna ska göra sina rap­por­ter all­mänt till­gäng­liga för all­män­he­ten i sina respek­tive län­der.

Arti­kel 45

För att främja ett effek­tivt genom­fö­rande av kon­ven­tio­nen och inter­na­tio­nellt sam­ar­bete på det område som kon­ven­tio­nen avser gäl­ler föl­jande:

(a) Fack­or­ga­nen, För­enta natio­ner­nas barn­fond och andra FN-​organ ska ha rätt att vara repre­sen­te­rade vid gransk­ningen av genom­fö­ran­det av sådana bestäm­mel­ser i denna kon­ven­tion som fal­ler inom ramen för deras man­dat. Kom­mit­tén kan, såsom den fin­ner lämp­ligt, bjuda in fack­or­ga­nen, För­enta natio­ner­nas barn­fond och andra behö­riga organ att ge exper­tråd avse­ende genom­fö­ran­det av kon­ven­tio­nen på områ­den som fal­ler inom ramen för deras respek­tive verk­sam­hets­om­rå­den. Kom­mit­tén kan bjuda in fack­or­ga­nen, För­enta natio­ner­nas barn­fond och andra FN-​organ att inkomma med rap­por­ter om genom­fö­ran­det av kon­ven­tio­nen inom områ­den som fal­ler inom ramen för deras respek­tive verk­sam­hets­om­råde,

(b) Kom­mit­tén ska, såsom den fin­ner lämp­ligt, till fack­or­ga­nen, För­enta natio­ner­nas barn­fond och andra behö­riga organ över­lämna rap­por­ter från kon­ven­tions­sta­terna som inne­hål­ler en begä­ran om eller anger behov av tek­nisk råd­giv­ning eller tek­niskt bistånd jämte kom­mit­téns syn­punk­ter och even­tu­ella för­slag beträf­fande sådan begä­ran eller sådant behov,

(c) Kom­mit­tén kan rekom­men­dera gene­ral­för­sam­lingen att fram­ställa en begä­ran till gene­ral­sek­re­te­ra­ren om att för kom­mit­téns räk­ning genom­föra stu­dier i sär­skilda frå­gor som rör bar­nets rät­tig­he­ter,

(d) Kom­mit­tén kan avge för­slag och all­männa rekom­men­da­tio­ner på grund­val av den infor­ma­tion som erhål­lits enligt artik­larna 44 och 45 i denna kon­ven­tion. Sådana för­slag och all­männa rekom­men­da­tio­ner ska till­stäl­las varje kon­ven­tions­stat som berörs samt rap­por­te­ras till gene­ral­för­sam­lingen till­sam­mans med even­tu­ella kom­men­ta­rer från kon­ven­tions­sta­terna.

Del III

Arti­kel 46

Denna kon­ven­tion ska vara öppen för under­teck­nande av alla sta­ter.

Arti­kel 47

Denna kon­ven­tion ska rati­fi­ce­ras. Rati­fi­ka­tions­in­stru­men­ten ska depo­ne­ras hos För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare.

Arti­kel 48

Denna kon­ven­tion ska för­bli öppen för anslut­ning av vil­ken stat som helst. Anslut­nings­in­stru­men­ten ska depo­ne­ras hos För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare.

Arti­kel 49
   1. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft den tret­tionde dagen efter dagen för depo­ne­ringen av det tju­gonde ratifikations-​ eller anslut­nings­in­stru­men­tet hos För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare.
   2. I för­hål­lande till varje stat som rati­fi­ce­rar eller anslu­ter sig till kon­ven­tio­nen efter depo­ne­ringen av det tju­gonde ratifikations-​ eller anslut­nings­in­stru­men­tet trä­der kon­ven­tio­nen i kraft den tret­tionde dagen efter det att en sådan stat depo­ne­rat sitt ratifikations-​ eller anslut­nings­in­stru­ment.

Arti­kel 50
   1. En kon­ven­tions­stat kan före­slå en änd­ring av kon­ven­tio­nen och över­lämna för­sla­get till För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare. Gene­ral­sek­re­te­ra­ren ska sedan över­sända änd­rings­för­sla­get till kon­ven­tions­sta­terna till­sam­mans med en begä­ran om att de ska ange om de för­or­dar att en kon­fe­rens med kon­ven­tions­sta­terna anord­nas i syfte att behandla och rösta om för­sla­gen. Om minst en tred­je­del av sta­terna inom fyra måna­der efter för­sla­gets över­sän­dande till­styr­ker en sådan kon­fe­rens, ska gene­ral­sek­re­te­ra­ren sam­man­kalla kon­fe­ren­sen i För­enta natio­ner­nas regi. Änd­rings­för­slag som anta­gits av en majo­ri­tet av de vid kon­fe­ren­sen när­va­rande och rös­tande kon­ven­tions­sta­terna ska under­stäl­las gene­ral­för­sam­lingen för god­kän­nande.
   2. En änd­ring som anta­gits i enlig­het med punkt 1 i denna arti­kel trä­der i kraft när den har god­känts av För­enta natio­ner­nas gene­ral­för­sam­ling och anta­gits av kon­ven­tions­sta­terna med två tred­je­dels majo­ri­tet.
   3. När en änd­ring trä­der i kraft ska den vara bin­dande för de kon­ven­tions­sta­ter som har anta­git den, medan övriga kon­ven­tions­sta­ter fort­fa­rande är bundna av bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion och even­tu­ella tidi­gare änd­ringar som de anta­git.

Arti­kel 51
   1. För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare ska ta emot och till alla sta­ter delge tex­ten till reser­va­tio­ner som sta­terna anmält vid rati­fi­ka­tio­nen eller anslut­ningen.
   2. En reser­va­tion som stri­der mot denna kon­ven­tions ända­mål och syfte ska inte tillå­tas.
   3. Reser­va­tio­ner kan när som helst dras till­baka genom noti­fi­ka­tion till För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare, som där­ef­ter ska under­rätta alla sta­ter. Noti­fi­ka­tio­nen ska gälla från den dag då den mot­togs av gene­ral­sek­re­te­ra­ren.

Arti­kel 52

En kon­ven­tions­stat kan säga upp denna kon­ven­tion genom skrift­lig noti­fi­ka­tion till För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare. Upp­säg­ningen trä­der i kraft ett år efter den dag då noti­fi­ka­tio­nen mot­togs av gene­ral­sek­re­te­ra­ren.

Arti­kel 53

För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare utses till depo­si­ta­rie för denna kon­ven­tion.

Arti­kel 54

Ori­gi­na­let till denna kon­ven­tion, vars ara­biska, eng­elska, franska, kine­siska, ryska och spanska tex­ter har lika gil­tig­het, ska depo­ne­ras hos För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade ombud, där­till veder­bör­li­gen befull­mäk­ti­gade av sina respek­tive rege­ringar, under­teck­nat denna kon­ven­tion.