Lag (1991:351) om han­dels­a­gen­tur

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1991:351
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2014:12
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2005:64 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1991:351
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1991-​05-02
Änd­rad: t.o.m. SFS

2014:12
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2005:64 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Med han­dels­a­gent för­stås i denna lag den som i en närings­verk­sam­het har avta­lat med en annan, huvud­man­nen, att för den­nes räk­ning själv­stän­digt och var­ak­tigt verka för för­sälj­ning eller köp av varor genom att ta upp anbud till huvud­man­nen eller sluta avtal i den­nes namn.

2 §   Avtals­vill­kor som stri­der mot bestäm­mel­serna i denna lag gäl­ler i stäl­let för lagens bestäm­mel­ser, om inte annat anges i lagen. Med avtals­vill­kor jäm­ställs praxis som har utbil­dats mel­lan par­terna samt han­dels­bruk eller annan sed­vänja.

Om det av lagen fram­går att en bestäm­melse inte får åsi­do­sät­tas genom avtal, gäl­ler bestäm­mel­sen också fram­för praxis som har utbil­dats mel­lan par­terna och fram­för han­dels­bruk eller annan sed­vänja.

3 §   har upp­hävts genom lag (1998:170).

4 §   Om agen­ten eller huvud­man­nen begär det, skall en hand­ling som åter­ger agen­turav­ta­let och änd­ringar i detta upp­rät­tas och under­teck­nas av par­terna.

Par­terna kan inte avstå från sin rätt att på begä­ran få en sådan hand­ling som avses i första styc­ket.

Agen­tens skyl­dig­he­ter

5 §   Agen­ten skall vid upp­dra­gets full­gö­rande till­va­rata huvud­man­nens intres­sen samt handla lojalt och red­ligt.

Det ålig­ger agen­ten sär­skilt att
   1. göra skä­liga ansträng­ningar för att inhämta anbud och, om det ingår i upp­dra­get, sluta avtal om sådant som omfat­tas av agen­turav­ta­let,
   2. under­rätta huvud­man­nen om anbud som har upp­ta­gits och avtal som har ingåtts samt om andra omstän­dig­he­ter av bety­delse för upp­dra­get som agen­ten kän­ner till, och
   3. följa skä­liga anvis­ningar från huvud­man­nen.

Avtals­vill­kor som stri­der mot bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för par­terna.

6 §   Agen­ten skall väl vårda varor och annat som till­hör huvud­man­nen och som är i agen­tens besitt­ning. Agen­ten skall hålla den sak­för­säk­ring som behövs. Huvud­man­nens varor skall hål­las avskilda från andra varor.

Har agen­ten rätt att ta emot betal­ning för sålda varor, är han skyl­dig att hålla mot­tagna medel avskilda och avge redo­vis­ning för sitt upp­drag.

Huvud­man­nens skyl­dig­he­ter

7 §   Huvud­man­nen skall handla lojalt och red­ligt mot agen­ten.

Det ålig­ger huvud­man­nen sär­skilt att
   1. lämna agen­ten pro­ver, beskriv­ningar, pris­lis­tor och annat nöd­vän­digt mate­rial beträf­fande de varor som upp­dra­get gäl­ler,
   2. lämna agen­ten de upp­lys­ningar som krävs för upp­dra­gets full­gö­rande, och
   3. utan oskä­ligt uppe­håll med­dela agen­ten att han har anta­git eller avsla­git ett anbud som agen­ten har till­ställt honom eller att ett avtal som agen­ten har för­med­lat inte har full­gjorts.

Huvud­man­nen skall utan oskä­ligt uppe­håll under­rätta agen­ten, om han för­ut­ser att verk­sam­he­tens omfatt­ning kom­mer att bli väsent­ligt mindre än vad agen­ten skä­li­gen kun­nat vänta sig.

Avtals­vill­kor som stri­der mot bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för par­terna.

Pro­vi­sion m.m.

8 §   Om agen­ten och huvud­man­nen inte har avta­lat om agen­tens ersätt­ning, skall denna bestäm­mas till vad som är sed­van­ligt där agen­ten utö­var sin verk­sam­het. Finns ingen sådan sed­vana, skall ersätt­ningen bestäm­mas till vad som är skä­ligt med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter som rör upp­dra­get.

9 §   Agen­ten har rätt till pro­vi­sion på avtal som ingås under upp­drags­ti­den,
   1. om avta­let kan anses ha kom­mit till stånd genom agen­tens med­ver­kan,
   2. om avta­let utan agen­tens med­ver­kan har ingåtts med en tredje man, som agen­ten tidi­gare har anskaf­fat som kund såvitt avser avtal av samma slag, eller
   3. om agen­ten har till­de­lats ett visst område eller en viss kund­krets och avta­let har ingåtts med en tredje man som hör till områ­det eller kund­kret­sen.

10 §   Agen­ten har rätt till pro­vi­sion på avtal som ingås efter det att upp­dra­get har upp­hört,
   1. om avta­let har ingåtts under sådana omstän­dig­he­ter som avses i 9 § och agen­ten eller huvud­man­nen har tagit emot tredje mans anbud under upp­drags­ti­den, eller
   2. om avta­let har kom­mit till stånd huvud­sak­li­gen genom agen­tens med­ver­kan under upp­drags­ti­den och det har ingåtts inom skä­lig tid efter det att upp­dra­get har upp­hört.

En till­trä­dande agent har inte rätt till pro­vi­sion enligt 9 § på ett avtal som ger den avgå­ende agen­ten rätt till pro­vi­sion enligt första styc­ket, om det inte med hän­syn till omstän­dig­he­terna är skä­ligt att pro­vi­sio­nen delas mel­lan agen­terna.

11 §   Pro­vi­sio­nen skall beta­las inom en månad efter utgången av det kvar­tal då pro­vi­sio­nen är intjä­nad.

Pro­vi­sio­nen är intjä­nad när och i den mån någon av föl­jande omstän­dig­he­ter före­lig­ger.
   1. Huvud­man­nen har full­gjort avta­let med tredje man.
   2. Huvud­man­nen skulle enligt avta­let med tredje man ha full­gjort detta.
   3. Tredje man har full­gjort avta­let.

Agen­ten är inte bun­den av avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för honom än bestäm­mel­serna i första styc­ket.

Agen­ten är inte hel­ler bun­den av avtals­vill­kor som inne­bär att pro­vi­sio­nen är intjä­nad senare än då tredje man har full­gjort avta­let eller skulle ha gjort det, om huvud­man­nen hade full­gjort avta­let som han borde.

12 §   Agen­tens rätt till pro­vi­sion bort­fal­ler om det visas att avta­let mel­lan huvud­man­nen och tredje man inte har full­följts och att detta inte beror på huvud­man­nen eller något för­hål­lande på den­nes sida.

Om tredje man har under­lå­tit att full­följa avta­let på grund av att huvud­man­nen utan agen­tens sam­tycke har bevil­jat honom anstånd med att göra det eller kom­mit över­ens med honom om åter­gång av avta­let, påver­kar detta inte agen­tens rätt till pro­vi­sion.

Full­föl­jer tredje man avta­let endast del­vis, har agen­ten rätt till pro­vi­sion på den del som sva­rar mot vad som har full­följts, om inte annat föl­jer av första eller andra styc­ket.

Bort­fal­ler agen­tens krav på pro­vi­sion till följd av bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena, skall han betala till­baka det som beta­lats för myc­ket.

Agen­ten är inte bun­den av avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för honom är bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena.

13 §   Huvud­man­nen skall senast en månad efter utgången av varje kvar­tal ge agen­ten en pro­vi­sions­nota med upp­gift om den pro­vi­sion som är intjä­nad under kvar­ta­let. Pro­vi­sions­no­tan skall inne­hålla alla upp­gif­ter av bety­delse för beräk­ningen av pro­vi­sio­nen.

Har agen­ten helt eller del­vis för­lo­rat sin rätt till pro­vi­sion på ett avtal, skall upp­gift om detta läm­nas i den pro­vi­sions­nota som avser det kvar­tal då rät­ten till pro­vi­sio­nen bort­föll. I pro­vi­sions­no­tan skall där­vid anges skä­let till att rät­ten till pro­vi­sio­nen bort­fal­lit.

Agen­ten är inte bun­den av avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för honom än bestäm­mel­serna i denna para­graf.

14 §   Agen­ten har rätt att från huvud­man­nen få alla upp­lys­ningar som denne har till­gång till och som agen­ten behö­ver för att kunna kon­trol­lera om pro­vi­sions­no­tan inne­hål­ler de pro­vi­sions­be­lopp som är intjä­nade. Till sådana upp­lys­ningar hör utdrag ur huvud­man­nens bok­fö­ring.

Om huvud­man­nen inte inom skä­lig tid efter det att begä­ran därom fram­ställts läm­nar agen­ten sådana upp­lys­ningar som avses i första styc­ket eller det finns anled­ning att anta att dessa upp­lys­ningar eller upp­gif­terna i pro­vi­sions­no­tan är orik­tiga, har agen­ten rätt att granska huvud­man­nens bok­fö­ring i den omfatt­ning som behövs. Huvud­man­nen får där­vid avgöra om gransk­ningen skall utfö­ras av agen­ten själv eller av en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor som agen­ten har utsett.

Agen­ten är inte bun­den av avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för honom än bestäm­mel­serna i denna para­graf.

15 §   Om agen­ten inte i rätt tid har fått pro­vi­sion eller annan ersätt­ning av huvud­man­nen eller om det finns starka skäl att anta att han inte kom­mer att få den, har agen­ten rätt att till säker­het för sin ford­ran hålla inne varor, mate­rial och hand­lingar som till­hör huvud­man­nen och som agen­ten har tagit emot för att full­göra upp­dra­get.
Full­mak­ter och andra hand­lingar av syn­ner­lig bety­delse för huvud­man­nen får dock inte hål­las inne.

Har agen­ten köpt varor för huvud­man­nens räk­ning och sänt varorna vidare till huvud­man­nen, eller har agen­ten sänt till­baka varor till huvud­man­nen vilka han haft till för­sälj­ning, får agen­ten för att säker­ställa sin rätt enligt första styc­ket hindra att varorna läm­nas ut till huvud­man­nen. Detta gäl­ler även om huvud­man­nen har tagit emot trans­port­do­ku­ment avse­ende varorna.

Agen­tens rätt att hålla inne varor, mate­rial och hand­lingar upp­hör när huvud­man­nen har ställt god­tag­bar säker­het för ford­ringen.

Avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för agen­ten än bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för agen­ten.

16 §   Agen­ten får sälja varor som han hål­ler inne enligt 15 § efter tre måna­der från det att han har med­de­lat huvud­man­nen att varorna hålls inne. Agen­ten får där­vid täcka de ford­ringar för vilka varorna har utgjort säker­het med vad som infly­ter från för­sälj­ningen. För­sälj­ningen får ske under hand eller på offent­lig auk­tion.

Om varorna är utsatta för snabb för­stö­relse eller för­säm­ring eller om de ford­rar allt­för kost­sam vård, får de säl­jas tidi­gare än vad som fram­går av första styc­ket.

Om huvud­man­nen är i kon­kurs, gäl­ler i stäl­let 8 kap. 10 § kon­kursla­gen (1987:672).

Avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för agen­ten än bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för agen­ten.

För­hål­lan­det till tredje man

17 §   Agen­ten får inte utan sär­skilt bemyn­di­gande sluta avtal om för­sälj­ning eller köp på huvud­man­nens väg­nar.

I fråga om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler finns sär­skilda bestäm­mel­ser i lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler. Lag (2014:12).

18 §   Har agen­ten slu­tit avtal om för­sälj­ning eller köp på huvud­man­nens väg­nar utan att vara behö­rig till det, skall huvud­man­nen, om han inte god­kän­ner avta­let, med­dela tredje man detta. Huvud­man­nen skall lämna med­de­lan­det utan oskä­ligt uppe­håll efter det att han har fått kän­ne­dom om avta­let. Gör huvud­man­nen inte det, är han bun­den av avta­let.

19 §   Vill huvud­man­nen inte anta ett anbud som agen­ten har mot­ta­git, skall huvud­man­nen med­dela tredje man detta utan oskä­ligt uppe­håll efter det att han har fått kän­ne­dom om anbu­det. Gör han inte det, är anbu­det anta­get.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte då agen­ten och tredje man har avta­lat att anbu­det skall för­falla om huvud­man­nen inte uttryck­li­gen antar det.

20 §   Har tredje man avgett ett anbud till agen­ten och har denne sänt in anbu­det till huvud­man­nen, har tredje man samma rätt att åter­kalla anbu­det hos huvud­man­nen som om han själv hade sänt in anbu­det.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte, om annat har avta­lats mel­lan agen­ten och tredje man.

21 §   Har en tredje man som är näringsid­kare för­hand­lat med agen­ten och där­ef­ter fått ett med­de­lande från huvud­man­nen att denne bekräf­tar ett avtal eller antar ett anbud som agen­ten har sänt in, skall tredje man, om han anser att han inte har slu­tit något avtal eller avgett något anbud eller att avta­let eller anbu­det är orik­tigt åter­gi­vet, med­dela huvud­man­nen detta utan oskä­ligt uppe­håll. Gör tredje man inte det och kan han inte hel­ler visa att med­de­lan­det var orik­tigt, anses han ha ingått ett avtal med det inne­håll som med­de­lan­det från huvud­man­nen utvi­sar.

22 §   Agen­ten får inte utan sär­skilt bemyn­di­gande ta emot betal­ning för sålda varor eller efter det att ett avtal har ingåtts medge anstånd med betal­ningen eller ned­sätt­ning i pri­set eller annan änd­ring i avta­let.

Om huvud­man­nen får kän­ne­dom om att agen­ten utan bemyn­di­gande har vid­ta­git en åtgärd som avses i första styc­ket beträf­fande ett avtal som kan anses ha kom­mit till stånd genom agen­tens med­ver­kan eller som har ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en kund­krets som har till­de­lats agen­ten, ska huvud­man­nen, om han eller hon inte vill god­känna åtgär­den, med­dela tredje man detta utan oskä­ligt uppe­håll. Om huvud­man­nen inte gör det, anses han eller hon ha god­känt åtgär­den.

I fråga om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler finns sär­skilda bestäm­mel­ser i lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler. Lag (2014:12).

23 §   Vill tredje man åbe­ropa fel i en köpt vara eller dröjs­mål med dess avläm­nande eller vill han ge huvud­man­nen något annat med­de­lande som rör upp­fyl­lel­sen av ett avtal, får han vända sig till agen­ten, om avta­let kan anses ha kom­mit till stånd genom agen­tens med­ver­kan eller har ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en kund­krets som har till­de­lats agen­ten. Denne får inte utan sär­skilt bemyn­di­gande träffa något avgö­rande med anled­ning av ett sådant med­de­lande.

Får huvud­man­nen kän­ne­dom om att agen­ten utan bemyn­di­gande har träf­fat ett sådant avgö­rande som avses i första styc­ket, skall huvud­man­nen, om han inte vill god­känna avgö­ran­det, med­dela tredje man detta utan oskä­ligt uppe­håll. Gör han inte det, anses han ha god­känt avgö­ran­det.

Agen­turav­ta­lets upp­hö­rande m.m.

24 §   Ett agen­turav­tal som inte har ingåtts för viss tid får av agen­ten eller huvud­man­nen upp­sä­gas att upp­höra efter den upp­säg­nings­tid som anges i andra styc­ket.

Upp­säg­nings­ti­den är en månad under det första året av upp­drags­ti­den.
Upp­säg­nings­ti­den för­längs sedan med en månad för varje påbör­jat år av upp­drags­ti­den till dess att upp­säg­nings­ti­den upp­går till sex måna­der.

Par­terna kan inte i för­väg avtala om kor­tare upp­säg­nings­tid än vad som sägs i andra styc­ket. Dock får de avtala att upp­säg­ning från agen­tens sida får ske med tre måna­ders upp­säg­nings­tid även om upp­drags­ti­den har varat tre år eller längre.

Om par­terna avta­lar om längre upp­säg­nings­tid än vad som sägs i andra styc­ket, får upp­säg­nings­ti­den inte vara kor­tare vid upp­säg­ning från huvud­man­nens sida än vid upp­säg­ning från agen­tens sida.

Upp­säg­nings­ti­den räk­nas från utgången av den kalen­der­må­nad då upp­säg­ningen skedde.

25 §   Ett agen­turav­tal som ingåtts för viss tid upp­hör vid avtals­ti­dens slut.

Om par­terna fort­sät­ter agen­tur­för­hål­lan­det efter avtals­ti­dens slut, skall avta­let där­ef­ter betrak­tas som ett icke tids­be­stämt avtal. Vid beräk­ningen av upp­säg­ning­ti­den enligt 24 § för ett sådant avtal skall där­vid tas hän­syn till hela den tid som agen­tur­för­hål­lan­det har varat.

Avtals­vill­kor som stri­der mot bestäm­mel­serna i andra styc­ket är inte bin­dande för par­terna.

26 §   Agen­ten eller huvud­man­nen får säga upp agen­turav­ta­let med ome­del­bar ver­kan, om
   1. mot­par­ten har under­lå­tit att full­göra sina för­plik­tel­ser enligt avta­let eller lagen och avtals­brot­tet är av väsent­lig bety­delse för den andre samt mot­par­ten insåg eller borde ha insett detta, eller
   2. det annars finns en vik­tig grund för att från­träda avta­let i för­tid.

Den som vill säga upp avta­let i för­tid skall göra detta utan oskä­ligt uppe­håll efter det att han fick eller borde ha fått kän­ne­dom om den omstän­dig­het som han åbe­ro­par. Gör han inte det, för­lo­rar han rät­ten att åbe­ropa omstän­dig­he­ten.

Agen­ten är inte bun­den av avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för honom än bestäm­mel­serna i denna para­graf.

27 §   Om agen­ten eller huvud­man­nen för­sätts i kon­kurs, upp­hör agen­turav­ta­let att gälla. Utan hin­der av huvud­man­nens kon­kurs får dock agen­ten göra upp­dra­get gäl­lande för tiden intill utgången av dagen efter den då kun­gö­relse om kon­kurs­be­slu­tet var införd i Post- och Inri­kes Tid­ningar, om han inte tidi­gare hade eller borde ha haft kän­ne­dom om kon­kur­sen.

28 §   När agen­turav­ta­let upp­hör, har agen­ten rätt till avgångs­ve­der­lag, om och i den mån
   1. agen­ten har till­fört huvud­man­nen nya kun­der eller väsent­ligt ökat han­deln med den befint­liga kund­kret­sen och huvud­man­nen kom­mer att ha väsent­lig för­del av för­änd­ringen, och
   2. avgångs­ve­der­lag är skä­ligt med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter, sär­skilt agen­tens för­lust av pro­vi­sion på avtal med de i första punk­ten angivna kun­derna.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket skall ha mot­sva­rande tillämp­ning, om agen­tur­för­hål­lan­det upp­hör på grund av agen­tens död.

Avgångs­ve­der­la­get upp­går till högst ett belopp mot­sva­rande ett års ersätt­ning, beräk­nad efter ett genom­snitt under de senaste fem åren eller den kor­tare tid som upp­dra­get har varat.

Avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för agen­ten än bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för agen­ten.

29 §   Agen­ten har inte rätt till avgångs­ve­der­lag enligt 28 §, om
   1. huvud­man­nen säger upp agen­turav­ta­let på grund av att agen­ten upp­såt­li­gen eller av vårds­lös­het väsent­ligt åsi­do­satt sina plik­ter gente­mot huvud­man­nen och åsi­do­sät­tan­det är av sådant slag som ger huvud­man­nen rätt att säga upp avta­let med ome­del­bar ver­kan enligt 26 § första styc­ket 1, eller
   2. agen­turav­ta­let upp­hör till följd av agen­tens kon­kurs, eller
   3. agen­ten i sam­för­stånd med huvud­man­nen över­lå­ter agen­tu­ren till någon annan.

Avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för agen­ten än bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för agen­ten.

30 §   Säger agen­ten själv upp agen­turav­ta­let, har han rätt till avgångs­ve­der­lag enligt 28 § endast om
   1. upp­säg­ningen grun­das på en omstän­dig­het på huvud­man­nens sida av sådant slag som ger agen­ten rätt att säga upp avta­let med ome­del­bar ver­kan enligt 26 §, eller
   2. det på grund av agen­tens ålder eller sjuk­dom eller lik­nande för­hål­lande inte skä­li­gen kan krä­vas att han fort­sät­ter sin verk­sam­het.

Avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för agen­ten än bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för agen­ten.

31 §   Agen­ten för­lo­rar sin rätt till avgångs­ve­der­lag, om han inte inom ett år från det att avta­let upp­hörde med­de­lar huvud­man­nen att han krä­ver sådant veder­lag.

Avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för agen­ten än bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för agen­ten.

32 §   Har agen­turav­ta­let upp­hört skall agen­ten, intill dess huvud­man­nen själv kan bevaka sina intres­sen, vidta sådana åtgär­der som är nöd­vän­diga för att skydda huvud­man­nen mot för­lust, om det inte därav upp­kom­mer bety­dande kost­nad, olä­gen­het eller eko­no­misk risk för agen­ten. Denne har rätt till skä­lig ersätt­ning för åtgär­derna.

33 §   När agen­turav­ta­let har upp­hört skall agen­ten till huvud­man­nen åter­lämna varor, mate­rial och hand­lingar som han har mot­ta­git för att full­göra upp­dra­get. Agen­ten har dock rätt att till säker­het för ford­ran inne­hålla huvud­man­nens egen­dom i enlig­het med 15 § och för­sälja den enligt 16 §.

Ska­de­stånd

34 §   Under­lå­ter agen­ten eller huvud­man­nen att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt agen­turav­ta­let eller lagen, är han skyl­dig att ersätta den andre den skada som upp­kom­mer därav, om han inte visar att under­lå­ten­he­ten ej beror på för­sum­melse på hans sida.

Upp­hör agen­turav­ta­let att gälla till följd av den ena par­tens kon­kurs, har den andra par­ten rätt till ersätt­ning för den skada som upp­kom­mer därav.

Den som vill kräva ska­de­stånd skall med­dela den andre detta utan oskä­ligt uppe­håll efter det att han fick eller borde ha fått kän­ne­dom om de omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för kra­vet. Gör han inte det, för­lo­rar han rät­ten till ska­de­stånd utom i fall när den andre har hand­lat grovt vårds­löst eller i strid mot tro och heder.

Avtals­vill­kor som är mindre för­del­ak­tiga för agen­ten än bestäm­mel­serna i denna para­graf är inte bin­dande för agen­ten.

Kon­kur­rensklau­su­ler

35 §   Ett avtal mel­lan agen­ten och huvud­man­nen att agen­ten inte skall bedriva verk­sam­het efter det att agen­turav­ta­let har upp­hört (kon­kur­rensklau­sul) är bin­dande för agen­ten bara om och i den mån kon­kur­rensklau­su­len
   1. har upp­rät­tats skrift­ligt
   2. avser det område eller den kund­krets som har till­de­lats agen­ten, och
   3. avser de slag av varor som agen­turav­ta­let gäl­ler.

Agen­ten är inte bun­den av en kon­kur­rensklau­sul i den mån den avser längre tid än två år efter det att agen­turav­ta­let har upp­hört.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf hind­rar inte att lagen (1915:218) om avtal och andra rätts­hand­lingar på för­mö­gen­hets­rät­tens område tilläm­pas på en kon­kur­rensklau­sul.

Vissa med­de­lan­den

36 §   Har ett med­de­lande från agen­ten enligt 16, 31 eller 34 §, från huvud­man­nen enligt 18, 19, 22, 23 eller 34 § eller från tredje man enligt 21 § avsänts på ett ända­måls­en­ligt sätt, får med­de­lan­det åbe­ro­pas även om det för­se­nas, för­vans­kas eller inte kom­mer fram.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:351
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992.
   2. I fråga om agen­turav­tal som har ingåtts före lagens ikraft­trä­dande tilläm­pas bestäm­mel­serna om han­dels­a­gen­tur i lagen (1914:45) om kom­mis­sion, han­dels­a­gen­tur och han­dels­re­sande till utgången av år 1993.

1998:170

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998.

Den upp­hävda para­gra­fen gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om agen­turav­tal som har ingåtts före lagens ikraft­trä­dande.

Vik­tiga lagar inom för­mö­gen­hets­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

Arbe­tar du med för­mö­gen­hets­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom för­mö­gen­hets­rätt.