Lag (2001:82) om svenskt med­bor­gar­skap

Med­bor­gar­ska­pets bety­delse

1 §   Det svenska med­bor­gar­ska­pet är ett rätts­ligt för­hål­lande mel­lan med­bor­ga­ren och sta­ten som med­för rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter för båda par­ter. Med­bor­gar­ska­pet för­e­nar alla med­bor­gare och står för sam­hö­rig­het med Sve­rige.
Med­bor­gar­ska­pet repre­sen­te­rar det for­mella med­lem­ska­pet i det svenska sam­häl­let och är en grund för folk­sty­rel­sen.

I denna lag regle­ras hur en per­son blir och upp­hör att vara svensk med­bor­gare. Lag (2014:481).

För­värv av svenskt med­bor­gar­skap vid födel­sen

2 §   Ett barn för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap vid födel­sen, om
   1. en för­äl­der till bar­net är svensk med­bor­gare, eller
   2. en avli­den för­äl­der till bar­net var svensk med­bor­gare vid sin död. Lag (2014:481).

3 §   Ett hit­te­barn som anträf­fas här i lan­det anses som svensk med­bor­gare till dess något annat blir känt. Lag (2014:481).

För­värv av svenskt med­bor­gar­skap genom adop­tion

4 §   Ett barn som inte har fyllt tolv år och som adop­te­ras av en svensk med­bor­gare blir vid adop­tio­nen svensk med­bor­gare, om
   1. bar­net adop­te­ras i Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge, eller
   2. bar­net adop­te­ras genom ett utländskt beslut som gäl­ler i Sve­rige enligt lagen (1997:191) med anled­ning av Sve­ri­ges till­träde till Haag­kon­ven­tio­nen om skydd av barn och sam­ar­bete vid inter­na­tio­nella adop­tio­ner eller lagen (2018:1289) om adop­tion i inter­na­tio­nella situ­a­tio­ner. Lag (2018:1293).

För­värv av svenskt med­bor­gar­skap genom anmä­lan

5 §   Har upp­hävts genom lag (2014:481).

6 §   Ett barn som har fötts i Sve­rige och som sedan födel­sen är stats­löst för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap efter anmä­lan av den eller dem som har vård­na­den om bar­net, om bar­net har per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd och hem­vist här i lan­det.

Kra­vet på per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd i första styc­ket gäl­ler inte ett barn som har haft hem­vist här i lan­det sedan fem år eller under sam­man­lagt tio år och som har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd med stöd av 5 kap. 1, 3, 3 a eller 6 § eller 12 kap. 18 § utlän­nings­la­gen (2005:716).
Lag (2024:423).

7 §   Ett barn som inte har svenskt med­bor­gar­skap för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap efter anmä­lan av den eller dem som har vård­na­den om bar­net, om bar­net har
   1. per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige, och
   2. hem­vist här i lan­det sedan tre år eller, om bar­net är stats­löst, två år.

Om bar­net har fyllt tolv år och har utländskt med­bor­gar­skap, krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap att bar­net sam­tyc­ker till det. Sådant sam­tycke behövs dock inte om bar­net är var­ak­tigt för­hind­rat att lämna sam­tycke på grund av en psy­kisk stör­ning eller på grund av något annat lik­nande för­hål­lande.

Om bar­net har fyllt fem­ton år, krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap att det görs san­no­likt att bar­nets upp­givna iden­ti­tet är rik­tig. Det krävs även att han eller hon var­ken
   1. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het som inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   2. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott utan­för Sve­rige som enligt svensk lag mot­sva­rar ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het utan­för Sve­rige som enligt svensk lag inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   3. bedöms utgöra ett hot mot Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het, eller
   4. har varit verk­sam i, eller haft bestäm­mande infly­tande över, en orga­ni­sa­tion eller grupp vars verk­sam­het inne­fat­tar sys­te­ma­tiska, omfat­tande och grova över­grepp på andra män­ni­skor. Lag (2024:423).

8 §   En utlän­ning för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap efter anmä­lan, om han eller hon
   1. har fyllt arton men inte tju­go­ett år vid anmäl­nings­till­fäl­let,
   2. har per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige, och
   3. har haft hem­vist här i lan­det sedan fem år eller, i fråga om den som är stats­lös,
      a) sedan fem år,
      b) under sam­man­lagt tio år, eller
      c) sedan han eller hon fyllde fem­ton år.

Kra­vet i första styc­ket 2 gäl­ler inte en utlän­ning som
   1. är född i Sve­rige,
   2. sedan födel­sen är stats­lös,
   3. har haft hem­vist här i lan­det sedan fem år eller under sam­man­lagt tio år, och
   4. har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd med stöd av 5 kap. 1, 3, 3 a eller 6 § eller 12 kap. 18 § utlän­nings­la­gen (2005:716).

Utö­ver de krav som anges i första styc­ket krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap att utlän­ningen gör san­no­likt att den upp­givna iden­ti­te­ten är rik­tig. Det krävs även att han eller hon var­ken
   1. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het som inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   2. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott utan­för Sve­rige som enligt svensk lag mot­sva­rar ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het utan­för Sve­rige som enligt svensk lag inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   3. bedöms utgöra ett hot mot Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het, eller
   4. har varit verk­sam i, eller haft bestäm­mande infly­tande över, en orga­ni­sa­tion eller grupp vars verk­sam­het inne­fat­tar sys­te­ma­tiska, omfat­tande och grova över­grepp på andra män­ni­skor.

Tredje styc­ket gäl­ler inte en utlän­ning som är född i Sve­rige och som sedan födel­sen är stats­lös. Lag (2024:423).

9 §   Den som har fyllt arton år och som har för­lo­rat eller befri­ats från sitt svenska med­bor­gar­skap åter­får detta efter anmä­lan, om han eller hon
   1. har per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige,
   2. har haft hem­vist här i lan­det under sam­man­lagt tio år, och
   3. sedan två år har hem­vist här i lan­det.

För att med­bor­gar­ska­pet ska åter­fås, krävs utö­ver de krav som föl­jer av första styc­ket att den som anmä­lan avser gör san­no­likt att den upp­givna iden­ti­te­ten är rik­tig. Det krävs även att han eller hon var­ken
   1. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het som inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   2. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott utan­för Sve­rige som enligt svensk lag mot­sva­rar ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het utan­för Sve­rige som enligt svensk lag inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   3. bedöms utgöra ett hot mot Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het, eller
   4. har varit verk­sam i, eller haft bestäm­mande infly­tande över, en orga­ni­sa­tion eller grupp vars verk­sam­het inne­fat­tar sys­te­ma­tiska, omfat­tande och grova över­grepp på andra män­ni­skor. Lag (2024:423).

10 §   Om en utlän­ning blir svensk med­bor­gare enligt 6, 7, 8 eller 9 §, för­vär­var även hans eller hen­nes ogifta barn som har hem­vist här i lan­det och inte har fyllt arton år svenskt med­bor­gar­skap om utlän­ningen
   1. ensam har vård­na­den om bar­net, eller
   2. har vård­na­den gemen­samt med den andra för­äl­dern och han eller hon är svensk med­bor­gare.

Blir för­äld­rarna till ett ogift barn som har hem­vist här i lan­det och som inte har fyllt arton år sam­ti­digt svenska med­bor­gare enligt 6, 7, 8 eller 9 §, för­vär­var även bar­net svenskt med­bor­gar­skap om han eller hon står under bådas vård­nad.

Om bar­net har fyllt fem­ton år, krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap att det görs san­no­likt att bar­nets upp­givna iden­ti­tet är rik­tig. Det krävs även att han eller hon var­ken
   1. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het som inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   2. är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott utan­för Sve­rige som enligt svensk lag mot­sva­rar ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het utan­för Sve­rige som enligt svensk lag inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
   3. bedöms utgöra ett hot mot Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het, eller
   4. har varit verk­sam i, eller haft bestäm­mande infly­tande över, en orga­ni­sa­tion eller grupp vars verk­sam­het inne­fat­tar sys­te­ma­tiska, omfat­tande och grova över­grepp på andra män­ni­skor. Lag (2024:423).

För­värv av svenskt med­bor­gar­skap efter ansö­kan (natu­ra­li­sa­tion)

11 §   En utlän­ning kan efter ansö­kan bevil­jas svenskt med­bor­gar­skap (natu­ra­li­se­ras), om han eller hon har
   1. styrkt sin iden­ti­tet,
   2. fyllt arton år,
   3. per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige,
   4. hem­vist här i lan­det
      a) sedan två år i fråga om dansk, fin­ländsk, isländsk eller norsk med­bor­gare,
      b) sedan fyra år i fråga om den som är stats­lös eller att bedöma som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § utlän­nings­la­gen (2005:716),
      c) sedan fem år i fråga om övriga utlän­ningar, och
   5. haft och kan för­vän­tas komma att ha ett heder­ligt lev­nads­sätt. Lag (2005:722).

12 §   Om kra­ven i 11 § inte är upp­fyllda får, om inte annat föl­jer av andra styc­ket, sökan­den ändå natu­ra­li­se­ras, om
   1. sökan­den tidi­gare har varit svensk med­bor­gare,
   2. sökan­den är gift eller sambo med en svensk med­bor­gare, eller
   3. det annars finns sär­skilda skäl till det.

En sökande som inte kan styrka sin iden­ti­tet enligt 11 § 1 får natu­ra­li­se­ras, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hem­vist här i lan­det och gör san­no­likt att den upp­givna iden­ti­te­ten är rik­tig.

13 §   I ett beslut om natu­ra­li­sa­tion skall det bestäm­mas om även sökan­dens ogifta barn som är under arton år för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap.

För­lust av svenskt med­bor­gar­skap

14 §   En svensk med­bor­gare för­lo­rar sitt svenska med­bor­gar­skap när han eller hon fyl­ler tju­gotvå år, om han eller hon
   1. är född utom­lands,
   2. ald­rig haft hem­vist i Sve­rige, och
   3. inte hel­ler varit här under för­hål­lan­den som tyder på sam­hö­rig­het med lan­det.

På ansö­kan som görs innan den svenske med­bor­ga­ren fyl­ler tju­gotvå år får dock med­ges att med­bor­gar­ska­pet behålls.

När någon för­lo­rar svenskt med­bor­gar­skap enligt första styc­ket, för­lo­rar även hans eller hen­nes barn sitt svenska med­bor­gar­skap, om bar­net för­vär­vat detta på grund av att för­äl­dern varit svensk med­bor­gare. Bar­net för­lo­rar dock inte sitt med­bor­gar­skap om den andra för­äl­dern har kvar sitt svenska med­bor­gar­skap och bar­net här­le­der sitt svenska med­bor­gar­skap även från honom eller henne.

För­lust av svenskt med­bor­gar­skap sker inte om detta skulle leda till att per­so­nen blir stats­lös.

Befri­else från svenskt med­bor­gar­skap

15 §   Den som är eller öns­kar bli utländsk med­bor­gare får efter ansö­kan befrias från sitt svenska med­bor­gar­skap. Befri­else får väg­ras om det finns anled­ning att anta att sökan­den inte själv vill befrias från sitt svenska med­bor­gar­skap. Den som har hem­vist i Sve­rige får också väg­ras befri­else om det finns andra sär­skilda skäl.

Om sökan­den inte redan är utländsk med­bor­gare ska det som vill­kor för befri­el­sen från svenskt med­bor­gar­skap krä­vas att han eller hon inom en viss tid för­vär­var med­bor­gar­skap i ett annat land. Lag (2024:423).

15 a §   Som för­ut­sätt­ning för barns befri­else från svenskt med­bor­gar­skap enligt 15 § gäl­ler att befri­el­sen inte bedöms stå i strid med bar­nets bästa. Vid den bedöm­ningen ska hän­syn tas till bar­nets åsik­ter med beak­tande av bar­nets ålder och mog­nad.

Om bar­net har fyllt tolv år krävs dess­utom att bar­net sam­tyc­ker till befri­el­sen, om han eller hon inte är var­ak­tigt för­hind­rad att lämna sam­tycke på grund av sjuk­dom eller något annat lik­nande för­hål­lande. Lag (2024:423).

Åter­kal­lelse av beslut om befri­else

15 b §   Ett beslut om befri­else från svenskt med­bor­gar­skap ska åter­kal­las om det vid tid­punk­ten för beslu­tet fanns hin­der mot befri­else enligt 15 och 15 a §§ och inte sär­skilda skäl talar emot att beslu­tet åter­kal­las.

Ett beslut om åter­kal­lelse gäl­ler från den dag då beslu­tet om befri­else från svenskt med­bor­gar­skap fick laga kraft.
Lag (2024:423).

Vissa bestäm­mel­ser som rör de nor­diska län­derna

16 §   Rege­ringen får, efter avtal med Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge, med­dela före­skrif­ter om tillämp­ning av en eller flera av bestäm­mel­serna i 17-19 §§. Med avtals­stat avses i dessa bestäm­mel­ser den eller de sta­ter som Sve­rige har ingått sådant avtal med.

17 §   Bestäm­mel­sen i 14 § första styc­ket gäl­ler inte för den som under sam­man­lagt minst sju år haft hem­vist i en avtals­stat.

18 §   En med­bor­gare i en avtals­stat för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap genom anmä­lan, om han eller hon
   1. har fyllt arton år,
   2. har hem­vist här i lan­det sedan fem år, och
   3. under denna tid inte har dömts till fri­hets­be­rö­vande påföljd.

När en per­son för­vär­var med­bor­gar­skap på sådant sätt tilläm­pas 10 § första och andra styc­kena i fråga om med­bor­ga­rens barn.
Lag (2024:423).

19 §   Den som har för­lo­rat sitt svenska med­bor­gar­skap och där­ef­ter oav­bru­tet varit med­bor­gare i en avtals­stat, får till­baka svenskt med­bor­gar­skap genom anmä­lan, om han eller hon har tagit hem­vist här i lan­det. Vid sådant för­värv av med­bor­gar­skap tilläm­pas 10 § första och andra styc­kena när det gäl­ler med­bor­ga­rens barn. Lag (2024:423).

Vissa bestäm­mel­ser som rör krav på per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd och uppe­hålls­rätt

20 §   Det som före­skrivs i denna lag om krav på per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd gäl­ler inte för den som är med­bor­gare i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge.

I fråga om med­bor­gare i övriga län­der inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och sådana famil­je­med­lem­mar som avses i 3 a kap. 2 § utlän­nings­la­gen (2005:716) ska vid tillämp­ningen av denna lag uppe­hålls­rätt lik­stäl­las med ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd. Det­samma gäl­ler för de utlän­ningar som har bevil­jats uppe­hålls­sta­tus i Sve­rige enligt avta­let om För­e­nade konung­a­ri­ket Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­lands utträde ur Euro­pe­iska uni­o­nen och Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen (EUT L 29, 31.1.2020, s. 7).
Lag (2020:940).

För­kla­ring

21 §   Efter ansö­kan får med­de­las för­kla­ring att någon är svensk med­bor­gare, om det kan råda oviss­het om detta.

Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det

22 §   Frå­gor om med­bor­gar­skap enligt denna lag prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2024:423).

23 §   Den som har fyllt arton år får själv göra ansö­kan eller anmä­lan enligt denna lag även om han eller hon står under annans vård­nad.

24 §   Har upp­hävts genom lag (2024:423).

25 §   Har upp­hävts genom lag (2005:722).

26 §   Beslut i ären­den enligt denna lag får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol utom i fall som avses i 27 §.

En migra­tions­dom­stols beslut över­kla­gas hos Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len i enlig­het med bestäm­mel­serna i 16 kap. utlän­nings­la­gen (2005:716). Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler även i övrigt i tillämp­liga delar i mål enligt denna lag. Lag (2024:423).

27 §   Beslut i ett säker­hets­ä­rende över­kla­gas till rege­ringen. Ett sådant beslut får över­kla­gas även av Säker­hetspo­li­sen.

Ett säker­hets­ä­rende är ett ärende där Säker­hetspo­li­sen har före­sla­git att en ansö­kan eller anmä­lan enligt denna lag ska avslås av skäl som rör Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het.

I ett säker­hets­ä­rende gäl­ler för­vär­vet av svenskt med­bor­gar­skap från och med den dag då beslu­tet har fått laga kraft. Lag (2024:423).

28 §   En soci­al­nämnd ska på begä­ran av rege­ringen, Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol, Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len eller Säker­hetspo­li­sen lämna ut upp­gif­ter om en utlän­nings per­son­liga för­hål­lan­den, om upp­gif­terna behövs i ett ärende om svenskt med­bor­gar­skap.

En soci­al­nämnd ska på begä­ran av rege­ringen, Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len lämna ut upp­gif­ter om den som ett ärende enligt 15 eller 15 a § avser om upp­gif­terna behövs i ett sådant ärende. Skyl­dig­he­ten att lämna ut upp­gif­ter avser upp­gif­ter om den enskil­des per­son­liga för­hål­lan­den. Lag (2024:423).

Med­bor­gar­skapsce­re­mo­nier

29 §   Varje kom­mun ska minst en gång per år anordna en cere­moni för nya svenska med­bor­gare för att hög­tid­lig­hålla deras nya med­bor­gar­skap.

Till en med­bor­gar­skapsce­re­moni ska kom­mu­nen bjuda in den som vid tid­punk­ten för inbju­dan är folk­bok­förd i kom­mu­nen och under de senaste 18 måna­derna har för­vär­vat svenskt med­bor­gar­skap på annat sätt än vid födel­sen och inte tidi­gare bju­dits in till en sådan cere­moni.

Vid med­bor­gar­skapsce­re­mo­ni­erna ska inne­hål­let i 1 § första styc­ket för­med­las. Lag (2014:481).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2001:82
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001, då lagen (1950:382) om svenskt med­bor­gar­skap skall upp­höra att gälla.
Till följd härav upp­hör även 13 § första styc­ket lagen (1924:130) om för­vär­vande och för­lust av svenskt med­bor­gar­skap att gälla. Till den 1 juli 2002 skall 7 § i 1950 års lag tilläm­pas när det gäl­ler svenska med­bor­gare som blir med­bor­gare i en annan stat som är bun­den av bestäm­mel­serna om begräns­ning av fall av fler­fal­digt med­bor­gar­skap (kapi­tel 1) i 1963 års euro­pe­iska kon­ven­tion om begräns­ning av fall av fler­fal­digt med­bor­gar­skap och om mili­tära för­plik­tel­ser i fall av fler­fal­digt med­bor­gar­skap.
   2. Ett barn, som har fötts i Sve­rige före ikraft­trä­dan­det av den nya lagen och som skulle ha bli­vit svensk med­bor­gare om 1 § i den nya lagen gällt vid födel­sen, för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap, om
      a) fadern fort­fa­rande är svensk med­bor­gare,
      b) fadern före den 1 juli 2003 hos Migra­tions­ver­ket anmä­ler öns­ke­mål om svenskt med­bor­gar­skap för bar­net, och
      c) bar­net vid tid­punk­ten för anmä­lan inte har fyllt arton år.

Om bar­net har fyllt tolv år och har utländskt med­bor­gar­skap, krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap att bar­net sam­tyc­ker där­till. Sådant sam­tycke behövs dock inte om bar­net är var­ak­tigt för­hind­rat att lämna sam­tycke på grund av en psy­kisk stör­ning eller på grund av något annat lik­nande för­hål­lande.

Bar­nets vård­nads­ha­vare skall sam­tycka till för­vär­vet av svenskt med­bor­gar­skap.
   3. Ett barn, som har adop­te­rats före ikraft­trä­dan­det av den nya lagen och som skulle ha bli­vit svensk med­bor­gare om 3 § i den nya lagen gällt vid adop­tio­nen, för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap, om
      a) adop­tio­nen har beslu­tats den 1 juli 1992 eller senare,
      b) den eller de som har vård­na­den om bar­net före den 1 juli 2003 hos Migra­tions­ver­ket anmä­ler öns­ke­mål om svenskt med­bor­gar­skap för bar­net, och
      c) bar­net vid tid­punk­ten för anmä­lan inte har fyllt arton år.

Om bar­net har fyllt tolv år och har utländskt med­bor­gar­skap, krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap att bar­net sam­tyc­ker där­till. Sådant sam­tycke behövs dock inte om bar­net är var­ak­tigt för­hind­rat att lämna sam­tycke på grund av en psy­kisk stör­ning eller på grund av något annat lik­nande för­hål­lande.
   4. Den som har för­lo­rat sitt svenska med­bor­gar­skap enligt 7 § lagen (1950:382) om svenskt med­bor­gar­skap åter­får detta efter anmä­lan till Migra­tions­ver­ket.

För att svenskt med­bor­gar­skap ska åter­fås, krävs att den som anmä­lan avser gör san­no­likt att den upp­givna iden­ti­te­ten är rik­tig. Det krävs även att han eller hon var­ken
      a) är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het som inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
      b) är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott utan­för Sve­rige som enligt svensk lag mot­sva­rar ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het utan­för Sve­rige som enligt svensk lag inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
      c) bedöms utgöra ett hot mot Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het, eller
      d) har varit verk­sam i, eller haft bestäm­mande infly­tande över, en orga­ni­sa­tion eller grupp vars verk­sam­het inne­fat­tar sys­te­ma­tiska, omfat­tande och grova över­grepp på andra män­ni­skor.

Om den som anmä­lan avser står under någon annans vård­nad vid tid­punk­ten för anmä­lan, görs denna istäl­let av den eller dem som är vård­nads­ha­vare.

Om anmä­lan avser ett barn som har fyllt tolv år och har utländskt med­bor­gar­skap, krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap att bar­net sam­tyc­ker till det. Sådant sam­tycke behövs dock inte om bar­net är var­ak­tigt för­hind­rat att lämna sam­tycke på grund av en psy­kisk stör­ning eller på grund av något annat lik­nande för­hål­lande. Lag (2024:423).
   5. I anmäl­nings­ä­ren­den enligt punkt 2-4 tilläm­pas 24 § och 26 § andra styc­ket i den nya lagen.
   6. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas i fråga om anmäl­ningar enligt 2 a § lagen (1950:382) om svenskt med­bor­gar­skap som har gjorts före ikraft­trä­dan­det av den nya lagen. Det­samma gäl­ler i fråga om anmäl­ningar enligt 3 § i 1950 års lag som har gjorts före ikraft­trä­dan­det av den nya lagen, om inte tillämp­ning av den nya lagen är för­mån­li­gare för den enskilde. 1950 års lag skall också tilläm­pas i ären­den som enligt 9 a § i den lagen har över­läm­nats till rege­ringen.
   7. Tilläggs­ar­ti­keln till det vänskaps-​​, handels-​​ och sjö­farts­för­drag som Sve­rige ingått med Argen­tina den 17 juli 1885 skall alltjämt gälla som svensk lag utan hin­der av denna lag.

2005:722
   1. Denna lag trä­der i kraft den 31 mars 2006.
   2. Mål eller ären­den som har kom­mit in till en dom­stol före den 31 mars 2006 skall hand­läg­gas enligt äldre före­skrif­ter.
   3. Ären­den som har över­läm­nats till rege­ringen enligt 25 § men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall över­läm­nas till Migra­tions­ver­ket, om en myn­dig­het inte har fat­tat beslut i ären­det, och i annat fall till den migra­tions­dom­stol inom vars dom­krets ären­det först har prö­vats.
   4. Ären­den som har kom­mit in till Utlän­nings­nämn­den och som inte har avgjorts före den 31 mars 2006 skall över­läm­nas till den migra­tions­dom­stol inom vars dom­krets ären­det först har prö­vats. Om ären­det gäl­ler för­kla­ring enligt 21 §, över­läm­nas ären­det till Migra­tions­ver­ket.

2006:222

Denna lag trä­der i kraft den 30 april 2006. För med­bor­gare i län­der inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) som har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för minst fem år som bevil­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 20 § andra styc­ket i sin äldre lydelse.

2014:481
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2015.
   2. De upp­hävda 4 och 5 §§ gäl­ler fort­fa­rande för barn som har fötts före den 1 april 2015. Om bar­net har fyllt fem­ton år, krävs för för­värv av svenskt med­bor­gar­skap enligt den upp­hävda 5 § att det görs san­no­likt att bar­nets upp­givna iden­ti­tet är rik­tig. Det krävs även att han eller hon var­ken
      a) är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het som inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
      b) är skä­li­gen miss­tänkt eller dömd för ett brott utan­för Sve­rige som enligt svensk lag mot­sva­rar ett brott för vil­ket det svå­raste straff som är före­skri­vet är fäng­else i fyra år eller mer eller för upp­re­pad brotts­lig­het utan­för Sve­rige som enligt svensk lag inte är mindre all­var­lig eller lig­ger långt till­baka i tiden,
      c) bedöms utgöra ett hot mot Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het, eller
      d) har varit verk­sam i, eller haft bestäm­mande infly­tande över, en orga­ni­sa­tion eller grupp vars verk­sam­het inne­fat­tar sys­te­ma­tiska, omfat­tande och grova över­grepp på andra män­ni­skor.

När en per­son för­vär­var med­bor­gar­skap enligt den upp­hävda 5 § tilläm­pas 10 § i fråga om med­bor­ga­rens barn. Lag (2024:424).
   3. När en per­son åter­får svenskt med­bor­gar­skap enligt punkt 4 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2001:82) om svenskt med­bor­gar­skap i dess nya lydelse tilläm­pas 10 § i fråga om med­bor­ga­rens barn.

2021:771
   1. Denna lag trä­der i kraft den 20 juli 2021.
   2. Lagen gäl­ler även en utlän­ning som har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt den upp­hävda lagen (2016:752) om till­fäl­liga begräns­ningar av möj­lig­he­ten att få uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige eller ett uppe­hålls­till­stånd som har tids­be­grän­sats enligt den lagen.

2024:423
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2024.
   2. Före­skrif­terna i 15 b § tilläm­pas inte på beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för ären­den som har inletts hos läns­sty­rel­sen före ikraft­trä­dan­det.
   4. Äldre före­skrif­ter gäl­ler vid över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2024:424
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2024.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler vid över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.