Lag (2022:368) om natio­nella järn­vägs­sy­stem

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2022:368
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2022:368
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 2022-​04-28
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens syfte och inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om järn­vägs­sä­ker­het och tek­niska krav i fråga om natio­nella järn­vägs­sy­stem. Syf­tet med lagen är att upp­rätt­hålla och utveckla järn­vägs­sä­ker­he­ten.

2 §   Bestäm­mel­serna i lagen avser
   - inle­dande bestäm­mel­ser (1 kap.),
   - säker­hets­an­svar och säker­hets­krav (2 kap.),
   - god­kän­nande av järn­vägs­in­fra­struk­tur och for­don (3 kap.),
   - till­stånd för järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare (4 kap.),
   - till­syn (5 kap.),
   - ord­ning (6 kap.),
   - sank­tions­av­gift (7 kap.),
   - straff (8 kap.), och
   - över­kla­gande (9 kap.).

Lagens tillämp­nings­om­råde

3 §   Denna lag ska tilläm­pas på järn­vägs­sy­stem i den utsträck­ning de inte omfat­tas av järn­vägs­tek­ni­kla­gen (2022:366) eller järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen (2022:367).

Lagen ska inte tilläm­pas på tun­nel­bana och spår­väg. I lagen (1990:1157) om säker­het vid tun­nel­bana och spår­väg finns bestäm­mel­ser om tun­nel­bana och spår­väg.

Till­syns­myn­dig­het

4 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (till­syns­myn­dig­he­ten) ska utöva till­syn, pröva ansök­ningar om god­kän­nande och till­stånd och utföra andra upp­gif­ter enligt vad som fram­går av denna lag.

Ord och uttryck i lagen

5 §   I lagen avses med

EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
for­don: ett järn­vägs­for­don som är utfor­mat för tra­fi­ke­ring av järn­vägs­nät,
infra­struk­tur­för­val­tare: den som för­val­tar järn­vägs­in­fra­struk­tur och dri­ver anlägg­ningar som hör till infra­struk­tu­ren,
järn­vägs­fö­re­tag: den som till­han­da­hål­ler drag­kraft och utför järn­vägs­tra­fik,

järn­vägs­in­fra­struk­tur: spår-, signal-​ och säker­hets­an­lägg­ningar avsedda för järn­vägs­tra­fik, tra­fik­led­nings­an­lägg­ningar, anord­ningar för elför­sörj­ning av tra­fi­ken samt övriga fasta anord­ningar som behövs för anlägg­ning­ar­nas bestånd, drift eller bru­kande.

Bemyn­di­gan­den

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från lagens tillämp­nings­om­råde.

7 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för till­syn, regi­stre­ring och ären­de­hand­lägg­ning enligt denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.


2 kap. Säker­hets­an­svar och säker­hets­krav

Säker­hets­an­svar

1 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ansva­rar för en säker drift i ett järn­vägs­sy­stem.

Säker­hets­styr­nings­sy­stem

2 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska ha ett säker­hets­styr­nings­sy­stem. Ett sådant system utgörs av den orga­ni­sa­tion som införts och de åtgär­der och för­fa­ran­den som fast­ställts för att säker­ställa en säker drift. Säker­hets­styr­nings­sy­ste­met ska doku­men­te­ras.

3 §   Ett säker­hets­styr­nings­sy­stem ska utfor­mas så att infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag kan han­tera de ris­ker som deras verk­sam­het kan ge upp­hov till. I säker­hets­styr­nings­sy­ste­met ska också de ris­ker som upp­står i sam­band med verk­sam­het som bedrivs av andra beak­tas.

Risk­kon­troll

4 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska genom­föra risk­kon­troll. Om en risk avser flera infra­struk­tur­för­val­tare eller järn­vägs­fö­re­tag, ska de genom­föra risk­kon­troll i sam­ar­bete med varandra.

Krav på järn­vägs­ma­te­riel

5 §   Järn­vägs­in­fra­struk­tur, for­don och annan mate­riel i ett järn­vägs­sy­stem ska vara av sådan beskaf­fen­het att ska­dor till följd av verk­sam­het som bedrivs i järn­vägs­sy­ste­met före­byggs.

Krav på anställda och andra som anli­tas i en infra­struk­tur­för­val­ta­res eller ett järn­vägs­fö­re­tags verk­sam­het

6 §   Anställda i en infra­struk­tur­för­val­ta­res eller ett järn­vägs­fö­re­tags verk­sam­het ska ha god kän­ne­dom om de för­hål­lan­den, före­skrif­ter och vill­kor som gäl­ler för verk­sam­he­ten och som berör deras arbets­upp­gif­ter.

Säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter får utfö­ras endast av den som med hän­syn till yrkes­kun­nande, häl­so­till­stånd och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt är lämp­lig.

Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska ställa krav på att de som anli­tas av infra­struk­tur­för­val­ta­ren eller järn­vägs­fö­re­ta­get, i andra fall än som avses i första styc­ket, upp­fyl­ler kra­ven enligt första och andra styc­kena. Den som anli­tas ska ställa mot­sva­rande krav på någon som denne anli­tar i sin tur.

7 §   En infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag får inte till­dela någon säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter utan att denne har genom­gått en läkar­un­der­sök­ning som visar att häl­so­skäl inte utgör hin­der mot att utföra arbets­upp­gif­terna.

Den som har säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter ska regel­bun­det och i övrigt vid behov genomgå läkar­un­der­sök­ning.

Den som inte föl­jer skyl­dig­he­ten att genomgå läkar­un­der­sök­ning får av en infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag från­tas säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter.

Rap­por­te­ring av olyc­kor

8 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska rap­por­tera till till­syns­myn­dig­he­ten om det vid använd­ningen av ett for­don inträf­far en olycka som med­för att minst en per­son avli­der eller att minst fem per­so­ner blir all­var­ligt ska­dade. Det­samma gäl­ler om for­do­net, järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren, egen­dom som inte trans­por­te­ras med for­do­net eller mil­jön får omfat­tande ska­dor.

Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska även rap­por­tera till till­syns­myn­dig­he­ten om det upp­kom­mit all­var­lig fara för en olycka enligt första styc­ket. Det­samma gäl­ler när något annat har hänt som kan bero på ett väsent­ligt fel hos ett for­don eller infra­struk­tu­ren eller på någon annan väsent­lig brist i säker­hets­hän­se­ende.

Årlig säker­hets­rap­port

9 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska årli­gen till till­syns­myn­dig­he­ten ge in en säker­hets­rap­port om det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret.

Bemyn­di­gan­den

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. säker­hets­styr­nings­sy­stem,
   2. risk­kon­troll,
   3. lämp­lig­hets­krav i fråga om kun­skap, hälsa och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt för att få utföra säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter,
   4. att hän­del­ser som är av bety­delse för järn­vägs­sä­ker­he­ten ska rap­por­te­ras i andra fall än de som anges i 8 §, och
   5. undan­tag från kra­vet att ge in en årlig säker­hets­rap­port.


3 kap. God­kän­nande av järn­vägs­in­fra­struk­tur och for­don

God­kän­nande för att ta i bruk

Grund­läg­gande krav

1 §   Järn­vägs­in­fra­struk­tur och for­don får tas i bruk endast efter god­kän­nande av till­syns­myn­dig­he­ten. Det­samma gäl­ler när god­känd järn­vägs­in­fra­struk­tur eller ett god­känt for­don ska tas i bruk efter en väsent­lig ombygg­nad.

Krav för god­kän­nande

2 §   Ett god­kän­nande enligt 1 § ska bevil­jas om sökan­den visar att järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren eller for­do­net har utfor­mats och byggts på ett sådant sätt att före­skrivna krav på säker­het är upp­fyllda.

Till­fäl­ligt god­kän­nande

3 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får bevilja ett till­fäl­ligt god­kän­nande för järn­vägs­in­fra­struk­tur eller ett for­don, om
   1. till­räck­liga krav på säker­het är upp­fyllda med beak­tande av de vill­kor som kan med­de­las enligt 4 §, och
   2. det behövs som ett led i bedöm­ningen av om kra­ven för god­kän­nande enligt 2 § är upp­fyllda.

Vill­kor

4 §   Ett god­kän­nande enligt 1 eller 3 § får för­e­nas med de vill­kor som behövs.

Vill­kor enligt första styc­ket får änd­ras eller med­de­las även efter det att god­kän­nan­det har med­de­lats.

Om järn­vägs­in­fra­struk­tur eller ett for­don som omfat­tas av ett god­kän­nande enligt 1 eller 3 § änd­ras och änd­ringen påver­kar för­hål­lan­den som regle­rats i vill­kor, ska änd­ringen anmä­las till till­syns­myn­dig­he­ten.

Tred­je­parts­gransk­ning

En utom­stå­ende granska­res bedöm­ning

5 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får i ett ärende om god­kän­nande enligt detta kapi­tel kräva att sökan­den anli­tar en utom­stå­ende granskare som är god­känd av till­syns­myn­dig­he­ten. Den utom­stå­ende granska­ren ska granska ansö­kan i de avse­en­den och i den utsträck­ning som till­syns­myn­dig­he­ten bestäm­mer.

Tyst­nads­plikt

6 §   En utom­stå­ende granskare och dess per­so­nal får inte obe­hö­ri­gen föra vidare eller utnyttja upp­gif­ter som den sökande i sam­band med ansö­kan om god­kän­nande till­han­da­hål­ler om affärs-​ eller drifts­för­hål­lan­den eller tek­niska för­hål­lan­den. Tyst­nads­plik­ten gäl­ler dock inte i för­hål­lande till till­syns­myn­dig­he­ten.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Åter­kal­lelse av god­kän­nande

7 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får åter­kalla ett god­kän­nande enligt detta kapi­tel om för­ut­sätt­ning­arna för god­kän­nan­det inte längre upp­fylls.

Skyl­dig­he­ter innan ett for­don används

Regi­stre­ring i for­dons­re­gis­ter

8 §   Innan ett for­don får tas i bruk ska det regi­stre­ras i ett for­dons­re­gis­ter som förs av till­syns­myn­dig­he­ten eller i ett annat regis­ter som till­syns­myn­dig­he­ten bestäm­mer. Regi­stre­ring sker på begä­ran av for­don­sin­ne­ha­va­ren.

For­dons­num­mer och märk­ning av for­don

9 §   I sam­band med regi­stre­ring enligt 8 § ska till­syns­myn­dig­he­ten till­dela for­do­net ett for­dons­num­mer eller en annan beteck­ning och föra in num­ret och beteck­ningen i regist­ret. For­don­sin­ne­ha­va­ren ska märka for­do­net med num­ret eller beteck­ningen.

Bemyn­di­gan­den

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vad som utgör en väsent­lig ombygg­nad enligt 1 §,
   2. de krav som anges i 2 §,
   3. till­syns­myn­dig­he­tens möj­lig­he­ter att bevilja till­fäl­liga god­kän­nan­den i andra fall än de som anges i 3 §,
   4. krav för god­kän­nande av en utom­stå­ende granskare enligt 5 §,
   5. undan­tag från krav på regi­stre­ring enligt 8 §, och
   6. undan­tag från krav på märk­ning enligt 9 §.


4 kap. Till­stånd för järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare

Natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd för järn­vägs­fö­re­tag

Krav på natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd

1 §   Ett järn­vägs­fö­re­tag ska ha ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd. Ett sådant till­stånd utfär­das av till­syns­myn­dig­he­ten.

Första styc­ket tilläm­pas inte i fråga om järn­vägs­fö­re­tag som har ett gemen­samt säker­hets­in­tyg enligt 3 kap. järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen (2022:367). Ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd krävs dock för verk­sam­het på järn­vägs­nät som avses i 1 kap. 4 § 2 järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen.

Krav för utfär­dande av ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd

2 §   Ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd ska bevil­jas ett järn­vägs­fö­re­tag som
   1. har sin hem­vist eller sitt säte inom EES eller i Schweiz,
   2. upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 2-7 §§ och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till dessa para­gra­fer, och
   3. har en för­säk­ring eller mot­sva­rande som täc­ker den ska­de­stånds­skyl­dig­het som kan upp­komma till följd av järn­vägs­verk­sam­he­ten.

Till­syns­myn­dig­he­ten får anpassa kra­ven i första styc­ket 2 och 3 till arten och omfatt­ningen av järn­vägs­fö­re­ta­gets verk­sam­het. I till­stån­det ska till­syns­myn­dig­he­ten ange hur kra­ven har anpas­sats och för vil­ken verk­sam­het till­stån­det gäl­ler.

Vill­kor

3 §   Ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd får för­e­nas med de vill­kor som behövs.

Ett sådant vill­kor får med­de­las även under till­stån­dets gil­tig­hets­tid.

Natio­nellt infra­struk­tur­till­stånd för infra­struk­tur­för­val­tare

Krav på natio­nellt infra­struk­tur­till­stånd

4 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska ha ett natio­nellt infra­struk­tur­till­stånd. Ett sådant till­stånd utfär­das av till­syns­myn­dig­he­ten.

Krav för utfär­dande av ett natio­nellt infra­struk­tur­till­stånd

5 §   Ett natio­nellt infra­struk­tur­till­stånd ska bevil­jas en infra­struk­tur­för­val­tare som
   1. har sin hem­vist eller sitt säte inom EES eller i Schweiz,
   2. upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 2-7 §§ och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till dessa para­gra­fer, och
   3. har till­räck­liga eko­no­miska för­ut­sätt­ningar att för­valta infra­struk­tu­ren och driva de anlägg­ningar som hör till infra­struk­tu­ren.

Till­syns­myn­dig­he­ten får anpassa kra­ven i första styc­ket 2 och 3 till arten och omfatt­ningen av infra­struk­tur­för­val­ta­rens verk­sam­het. I till­stån­det ska till­syns­myn­dig­he­ten ange hur kra­ven har anpas­sats och för vil­ken verk­sam­het till­stån­det gäl­ler.

Vill­kor

6 §   Ett natio­nellt infra­struk­tur­till­stånd får för­e­nas med de vill­kor som behövs.

Ett sådant vill­kor får med­de­las även under till­stån­dets gil­tig­hets­tid.

Upp­da­te­ring och anmäl­nings­skyl­dig­het

Upp­da­te­ring

7 §   En upp­da­te­ring av ett till­stånd enligt detta kapi­tel krävs om ett järn­vägs­fö­re­tags eller en infra­struk­tur­för­val­ta­res verk­sam­het för­änd­ras på ett väsent­ligt sätt.

Till­syns­myn­dig­he­ten får kräva att ett till­stånd upp­da­te­ras med anled­ning av väsent­liga för­änd­ringar i före­skrif­ter om järn­vägs­sä­ker­het.

Anmäl­nings­skyl­dig­het

8 §   En inne­ha­vare av till­stånd enligt detta kapi­tel är skyl­dig att till till­syns­myn­dig­he­ten anmäla för­änd­ringar som kan för­an­leda en upp­da­te­ring enligt 7 § första styc­ket.

Åter­kal­lelse av till­stånd

9 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får åter­kalla ett beslut enligt detta kapi­tel, om
   1. för­ut­sätt­ning­arna för till­stån­det inte längre upp­fylls,
   2. till­stånds­ha­va­ren inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen, eller
   3. till­stånds­ha­va­ren inte har bedri­vit verk­sam­het som omfat­tas av till­stån­det under minst ett år.

Bemyn­di­gan­den

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. för­säk­ring eller mot­sva­rande enligt 2 § första styc­ket 3,
   2. vad som avses med till­räck­liga eko­no­miska för­ut­sätt­ningar enligt 5 § första styc­ket 3, och
   3. upp­da­te­ring av ett till­stånd enligt 7 § första styc­ket.


5 kap. Till­syn

All­männa bestäm­mel­ser om till­syn

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska utöva till­syn över att infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag föl­jer denna lag och de före­skrif­ter och beslut som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

För till­syn över elekt­riska anlägg­ningar finns sär­skilda bestäm­mel­ser i elsä­ker­hets­la­gen (2016:732).

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att av den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av lagen på begä­ran få
   1. sådana upp­lys­ningar och ta del av sådana hand­lingar som behövs för till­sy­nen och för bedöm­ning av ansök­ningar om god­kän­nan­den eller till­stånd och för klart defi­ni­e­rade sta­tis­tiska ända­mål,
   2. till­träde till anlägg­ningar, for­don och annan mate­riel, områ­den, loka­ler och andra utrym­men, dock inte bostä­der, som har anknyt­ning till den verk­sam­het som berörs, och
   3. till­gång till nöd­vän­dig per­so­nal, mate­riel eller lik­nande utan kost­nad vid prov av mate­riel.

Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den hjälp som behövs för till­sy­nen.

Till­syns­myn­dig­he­ten får begära verk­stäl­lig­het hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten av ett beslut som gäl­ler åtgär­der enligt första styc­ket. Då gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het, avhys­ning eller avlägs­nande.

Före­läg­gan­den

3 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta de före­läg­gan­den som behövs för att denna lag eller de före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats i anslut­ning till lagen ska föl­jas.

Ett före­läg­gande får för­e­nas med vite.

Om någon har påförts kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 3 kap. 5 § kon­kur­rens­ska­de­la­gen (2008:579) eller dömts att betala vite enligt 6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt denna lag inte dömas ut för samma för­fa­rande.

Rap­por­te­rings­skyl­dig­het

4 §   En for­don­sin­ne­ha­vare ska till till­syns­myn­dig­he­ten lämna de upp­gif­ter som behövs för att föra ett sådant regis­ter över for­don som avses i 3 kap. 8 § och anmäla de för­änd­ringar som krä­ver änd­ringar i regist­ret.


6 kap. Ord­ning

För­bud mot att beträda ett spår­om­råde

1 §   Ingen får beträda ett spår­om­råde utan infra­struk­tur­för­val­ta­rens eller ett järn­vägs­fö­re­tags till­stånd, utom på plat­ser som det klart fram­går att all­män­he­ten har till­gång till.

För­bud mot intag av alko­hol­dryc­ker

2 §   Alko­hol­dryc­ker och alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat som avses i 1 kap. 5 och 10 a §§ alko­hol­la­gen (2010:1622) får inte intas inom ett järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag. För­bu­det gäl­ler inte intag av dryc­ker eller pre­pa­rat vid tillå­ten ser­ve­ring och inte hel­ler om ett järn­vägs­fö­re­tag eller en infra­struk­tur­för­val­tare för ett sär­skilt fall har med­gett inta­get.

Hur ord­ning och säker­het upp­rätt­hålls

3 §   En befatt­nings­ha­vare i säkerhets-​ eller ord­nings­tjänst hos en infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag får från järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren eller ett for­don avlägsna den som över­trä­der för­bu­det i 1 §, den som upp­trä­der beru­sad eller stör ord­ningen och den som genom sitt upp­trä­dande utgör en risk för säker­he­ten i järn­vägs­drif­ten. Om det är abso­lut nöd­vän­digt, får befatt­nings­ha­va­ren omhän­derta en sådan per­son.

Vid ett omhän­der­ta­gande ska Polis­myn­dig­he­ten ome­del­bart under­rät­tas. En omhän­der­ta­gen per­son får hål­las kvar till dess att per­so­nen har över­läm­nats till en polis­man eller det inte längre finns skäl för omhän­der­ta­gan­det, dock längst sex tim­mar.

En sådan befatt­nings­ha­vare som avses i första styc­ket får avlägsna den som över­trä­der för­bu­det i 2 § från järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren.

4 §   För att verk­ställa en åtgärd enligt 3 § får befatt­nings­ha­va­ren inte använda sträng­are medel än för­hål­lan­dena krä­ver.

Våld får använ­das i den mån andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt för att uppnå det avsedda resul­ta­tet. Våld får inte använ­das längre än vad som är abso­lut nöd­vän­digt.


7 kap. Sank­tions­av­gift

Beslut om sank­tions­av­gift

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att ta ut en sank­tions­av­gift av en infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag som
   1. i verk­sam­het som omfat­tas av denna lag använ­der järn­vägs­in­fra­struk­tur respek­tive for­don som inte har god­känts enligt 3 kap.,
   2. bedri­ver till­stånds­plik­tig verk­sam­het utan till­stånd enligt 4 kap. eller bedri­ver verk­sam­het utan en för­säk­ring eller mot­sva­rande enligt 4 kap. 2 § första styc­ket 3,
   3. i verk­sam­he­ten anstäl­ler eller på annat sätt anli­tar någon som inte upp­fyl­ler kra­ven för att utföra säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter i 2 kap. 6 § eller till­de­lar någon sådana upp­gif­ter utan att denne har genom­gått läkar­un­der­sök­ning enligt 2 kap. 7 §, eller
   4. för­sum­mar sin rap­por­te­rings­skyl­dig­het enligt 2 kap. 8 § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 10 § 4.

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att ta ut en sank­tions­av­gift endast av den som inom fem år från det att över­trä­del­sen skett har del­getts en under­rät­telse om att myn­dig­he­ten över­vä­ger att fatta ett sådant beslut.

3 §   En sank­tions­av­gift enligt 1 § får inte beslu­tas för en över­trä­delse
   1. som omfat­tas av ett före­läg­gande om vite om över­trä­del­sen lig­ger till grund för en ansö­kan om utdö­mande av vitet,
   2. för vil­ken straff eller en annan sank­tion har beslu­tats enligt någon annan för­fatt­ning, eller
   3. som omfat­tas av ett väckt åtal, utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller beslut om åtals­un­der­lå­telse enligt någon annan för­fatt­ning.

Belopp

4 §   En sank­tions­av­gift får tas ut med ett belopp som bestäms med hän­syn till över­trä­del­sens art och omfatt­ning, vad som är känt om den avgifts­skyl­di­ges eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Ned­sätt­ning av sank­tions­av­gift

5 §   Om en över­trä­delse är ursäkt­lig eller det av någon annan anled­ning skulle vara oskä­ligt att ta ut en sank­tions­av­gift, ska avgifts­skyl­dig­he­ten helt eller del­vis sät­tas ner.

Första styc­ket gäl­ler även om det inte har fram­ställts något yrkande om ned­sätt­ning av sank­tions­av­gif­ten.

Betal­ning av sank­tions­av­gift

6 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till till­syns­myn­dig­he­ten och till­fal­ler sta­ten. Betal­ning ska ske inom två måna­der från det att beslu­tet om sank­tions­av­gift fick laga kraft. En upp­lys­ning om detta ska tas in i beslu­tet.

Till­syns­myn­dig­he­tens beslut om sank­tions­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i första styc­ket.

Om sank­tions­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i första styc­ket, ska till­syns­myn­dig­he­ten ta ut en dröjsmåls­av­gift enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift och begära indriv­ning av sank­tions­av­gif­ten och dröjsmåls­av­gif­ten.

7 §   Skyl­dig­he­ten att betala en sank­tions­av­gift fal­ler bort om verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft.

Bemyn­di­gande

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om hur sank­tions­av­gif­ten ska bestäm­mas.


8 kap. Straff

All­mänt

1 §   Åtal får inte väc­kas enligt denna lag för en gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande om vite, om gär­ningen lig­ger till grund för en ansö­kan om utdö­mande av vitet.

Ingen får hel­ler dömas till ansvar enligt denna lag om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken eller i lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott.

Förare av ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg

2 §   Den som för ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg inom ett järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag efter att ha inta­git alko­hol i så stor mängd att alko­hol­kon­cent­ra­tio­nen under eller efter fär­den upp­går till minst 0,2 pro­mille i blo­det eller 0,10 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Till samma straff döms också den som för ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg inom ett järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag efter att ha inta­git nar­ko­tika som avses i 8 § nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter fär­den finns något nar­ko­tiskt ämne kvar i blo­det. Detta gäl­ler dock inte om nar­ko­ti­kan inta­gits i enlig­het med läka­res eller någon annan behö­rig recep­tut­fär­da­res ordi­na­tion.

Till samma straff döms också den som för ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg inom ett järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag och då är så påver­kad av alko­hol att det kan antas att han eller hon inte kan fram­föra for­do­net på ett betryg­gande sätt. Det­samma gäl­ler om föra­ren är lika påver­kad av något annat medel.

3 §   Om ett brott som avses i 2 § är att anse som grovt, ska föra­ren dömas till fäng­else i högst två år. När det bedöms om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om
   1. föra­ren har haft en alko­hol­kon­cent­ra­tion som upp­gått till minst 1,0 pro­mille i blo­det eller 0,50 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten,
   2. föra­ren annars har varit avse­värt påver­kad av alko­hol eller något annat medel, eller
   3. fram­fö­ran­det av for­do­net har inne­bu­rit en påtag­lig fara för tra­fik­sä­ker­he­ten.

Andra som utför säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter

4 §   Den som utan att föra ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg full­gör en tjänst där det ingår säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter och då är så påver­kad av alko­hol eller något annat medel att det kan antas att han eller hon inte kan utföra dessa upp­gif­ter på ett betryg­gande sätt döms till böter eller fäng­else i högst två år.

Över­trä­delse av för­bu­det mot att beträda ett spår­om­råde

5 §   Den som bry­ter mot för­bu­det i 6 kap. 1 § döms till pen­ning­bö­ter.

Beslag och för­ver­kande

6 §   I fråga om beslag och för­ver­kande av alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat enligt alko­hol­la­gen (2010:1622) hos den som intar sådana dryc­ker i strid med 6 kap. 2 § finns bestäm­mel­ser i lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m.


9 kap. Över­kla­gande

1 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut i ett enskilt fall enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

2 §   Ett beslut enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Ett beslut om åter­kal­lelse av till­stånd enligt 4 kap. 9 § gäl­ler dock inte för­rän det har fått laga kraft, om inte något annat anges i beslu­tet.

För beslut om sank­tions­av­gift finns bestäm­mel­ser i 7 kap. 6 §.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:368
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2022.
   2. Ett god­kän­nande enligt 2 kap. 13 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) att ta i bruk sådana del­sy­stem som järn­vägs­in­fra­struk­tur består av gäl­ler fort­fa­rande. Det­samma gäl­ler i fråga om ett god­kän­nande av en spå­ran­lägg­ning som har bevil­jats före den 1 juli 2004. Ett god­kän­nande att ta i bruk järn­vägs­in­fra­struk­tur enligt 3 kap. krävs dock efter en väsent­lig ombygg­nad av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren.
   3. Ett god­kän­nande enligt 2 kap. 13 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) att ta i bruk ett del­sy­stem som ingår i ett for­don eller ett god­kän­nande att ta i bruk ett for­don enligt 2 kap. 15-17 §§ samma lag gäl­ler fort­fa­rande. Det­samma gäl­ler för for­don som har god­känts i ett annat land inom EES eller i Schweiz och där god­kän­nan­det gällt i Sve­rige enligt 2 kap. 18 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen samt för for­don som har god­känts före den 1 juli 2004. Ett god­kän­nande att ta i bruk ett for­don enligt 3 kap. krävs dock efter en väsent­lig ombygg­nad av for­do­net.
   4. Ett säker­hets­in­tyg som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 3 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) ska fort­sätta att gälla under inty­gets beslu­tade gil­tig­hets­tid, dock som längst till och med den 31 okto­ber 2025. Ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd enligt 4 kap. krävs dock om en upp­da­te­ring krävs enligt 4 kap. 7 §.
   5. Ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd enligt 3 kap. 4 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) fort­sät­ter att gälla som ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd enligt 4 kap. Ett natio­nellt tra­fik­sä­ker­hets­till­stånd krävs dock om en upp­da­te­ring krävs enligt 4 kap. 7 §.
   6. Ett säker­hets­till­stånd enligt 3 kap. 8 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) fort­sät­ter att gälla till dess till­stån­det skulle ha omprö­vats enligt 3 kap. 9 § samma lag, dock som längst till och med den 31 okto­ber 2025. Ett natio­nellt infra­struk­tur­till­stånd enligt 4 kap. krävs dock om en upp­da­te­ring krävs enligt 4 kap. 7 §.
   7. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 7 § och 4 kap. 9 § ska tilläm­pas även i fråga om god­kän­nan­den, intyg och till­stånd som fort­sät­ter att gälla enligt punkt 2, 3, 4, 5 eller 6.
   8. Bestäm­mel­serna i 5 kap. tilläm­pas även i fråga om sådana del­sy­stem, spå­ran­lägg­ningar och for­don för vilka god­kän­nan­den fort­sät­ter att gälla enligt punkt 2 och 3. Det­samma gäl­ler i fråga om sådan verk­sam­het som omfat­tas av intyg och till­stånd som fort­sät­ter att gälla enligt punkt 4, 5 och 6.
   9. En sank­tions­av­gift får endast tas ut för en över­trä­delse som har ägt rum efter ikraft­trä­dan­det.
   10. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för mål och ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

Arbe­tar du med frå­gor som rör trans­port och tra­fik? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom trans­port och tra­fik.