Lag (1991:1047) om sjuklön

Inledande bestämmelser

1 §   En arbetstagare har enligt vad som följer av denna lag rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön).

Lagen inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag.

2 §   Ett avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt denna lag upphävs eller inskränks är ogiltigt i den delen.

Utan hinder av första stycket får avvikelser göras från 8 § andra stycket, 9 § och 10 a § första och andra styckena genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Den närmare beräkningen av sjuklönens storlek enligt 6 § första stycket och avdrag enligt andra stycket samma paragraf får också bestämmas på det sättet. En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning att de sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal. Lag (2018:648).

2 a §   Har upphävts genom lag (2024:400).

Förutsättningar för rätt till sjuklön

3 §   Arbetstagarens rätt till sjuklön gäller från och med den första dagen av anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit anställd fjorton kalenderdagar i följd. Dag då arbetstagaren varit frånvarande utan giltigt skäl medräknas inte.

Vid beräkning av kvalifikationstiden enligt första stycket skall tidigare anställningar hos samma arbetsgivare medräknas, om tiden mellan anställningarna inte överstiger fjorton kalenderdagar.
Lag (1995:1480).

4 §   Sjuklön betalas ut vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken betalats ut sjuklön enligt denna lag, lön enligt 34 § sjömanslagen (1973:282) eller sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken eller motsvarande äldre lagstiftning och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

Vid bedömande av om och i vilken utsträckning arbetsförmågan är nedsatt ska det särskilt beaktas om arbetstagaren på grund av sjukdomen är helt eller delvis förhindrad att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Vid denna bedömning ska det bortses från sådan nedsättning av arbetsförmågan som ligger till grund för ersättning till arbetstagaren i form av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken, eller livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41-44 kap. samma balk. Lag (2012:349).

4 a §   En arbetsgivare är inte skyldig att betala ut sjuklön vid sjukdom
   1. för sådan tid som arbetstagaren omfattas av bestämmelserna i 37 kap. 3 § socialförsäkringsbalken, eller
   2. om arbetstagaren inte helt har återgått i arbete och utfört arbete under minst en dag hos arbetsgivaren efter det att sjuklön för en hel sjuklöneperiod har betalats ut av arbetsgivaren. Lag (2012:349).

5 §   En arbetsgivare är inte skyldig att utge sjuklön om arbetstagaren
   1. ådragit sig sjukdomen vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft, eller
   2. medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående något förhållande som är av betydelse för rätten till sjuklön.

Sjuklönens storlek

6 §   För dagar i en sjuklöneperiod enligt 7 § som arbetstagaren gått miste om lön och andra anställningsförmåner till följd av nedsättningen i arbetsförmågan utgör sjuklönen 80 procent av anställningsförmånerna före avdrag enligt andra stycket.

Från sjuklönen ska ett karensavdrag göras. Avdraget ska motsvara 20 procent av den sjuklön som belöper på summan av de anställningsförmåner som arbetstagaren genomsnittligen beräknas få under en vecka.

Om arbetstagaren under de senaste tolv månaderna till följd av bestämmelserna i andra stycket fått avdrag från sjuklönen vid tio tillfällen, ska avdrag för ytterligare sjuklöneperioder inte göras.

Om avvikelse från vad som följer av andra stycket föreskrivs i 15 §. Lag (2018:648).

Sjuklöneperioden

7 §   Sjuklöneperioden omfattar den första dag arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. En sjuklöneperiod börjar inte om arbetstagaren inte avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. En sjuklöneperiod börjar dock senast dag för vilken arbetstagaren erhåller sådan reseersättning som avses i andra stycket. En sjuklöneperiod som börjat löpa bryts om anställningen upphör.

Som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 4 §. Sjukperioden omfattar också tid då arbetstagaren för att underlätta återgång i arbetet i stället för sjuklön erhåller ersättning för resor till och från arbetet.

Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod avslutats ska sjuklöneperioden omfatta endast så många dagar att den tillsammans med en sjuklöneperiod hos samma arbetsgivare under den tidigare sjukperioden utgör fjorton kalenderdagar. Inget ytterligare karensavdrag enligt 6 § ska då heller göras. Lag (2018:648).

Sjukanmälan m. m.

8 §   Sjuklön ska inte avse mistade förmåner under tid innan arbetsgivaren fått anmälan om sjukdomsfallet. Sjuklönen ska dock avse sådana förmåner från och med den dag då sjukdomsfallet inträffade, om arbetstagaren varit förhindrad att göra anmälan och sådan gjorts omedelbart efter det att hindret upphört.

Arbetsgivaren är skyldig att utge sjuklön för mistade förmåner under tid från och med den sjunde kalenderdagen efter dagen för sjukanmälan endast om arbetstagaren styrker nedsättningen av arbetsförmågan under denna tid genom intyg av läkare eller tandläkare. Intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av. Om sjuklön utges för mistade förmåner under tid före anmälan ska den första ersättningsdagen anses som sjukanmälningsdag.

Finns det ett beslut enligt 10 § är arbetsgivaren inte skyldig att utge sjuklön om arbetstagaren inte iakttar vad som har ålagts honom i beslutet. Lag (2022:75).

9 §   Arbetstagaren ska lämna arbetsgivaren en skriftlig försäkran om att han eller hon har varit sjuk och i vilken omfattning som arbetsförmågan har varit nedsatt på grund av sjukdomen samt om han eller hon då omfattades av bestämmelserna i 37 kap. 3 § socialförsäkringsbalken.
Försäkran behöver inte innehålla närmare uppgift om sjukdomen.
Arbetsgivaren är inte skyldig att betala ut sjuklönen innan arbetstagaren har lämnat försäkran. Lag (2011:1073).

10 §   Försäkringskassan ska, under förutsättning att det finns särskilda skäl som talar för det, självmant eller på framställning av arbetsgivaren ålägga arbetstagaren att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättningen av arbetsförmågan
   1. från och med en tidigare dag än sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen i en pågående sjukperiod, eller
   2. från och med den första dagen av varje kommande sjukperiod.

Ett beslut enligt första stycket 2 får inte avse längre tid än ett år.

Ett beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som prövar beslutet. Lag (2020:191).

10 a §   En arbetsgivare får, om det finns särskilda skäl för det, begära att arbetstagaren genom intyg av läkare eller tandläkare styrker nedsättningen av arbetsförmågan från och med en tidigare dag i sjukperioden enligt 10 § första stycket 1 eller från och med den första dagen av varje kommande sjukperiod enligt 10 § första stycket 2. En begäran som gäller kommande sjukperioder får inte avse längre tid än ett år. Intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av. Arbetsgivarens begäran ska vara skriftlig.

Har arbetstagaren utan godtagbart skäl underlåtit att lämna ett intyg i enlighet med begäran enligt första stycket, är arbetsgivaren inte skyldig att utge sjuklön för den del av den aktuella sjuklöneperioden för vilken det saknas sådant intyg.

Om en fråga som avses i första stycket regleras i ett kollektivavtal som avses i 2 § andra stycket, tillämpas inte bestämmelserna i första och andra styckena. Lag (2020:191).

11 §   Försäkringskassan får företa sjukkontroll under sjuklöneperioden genom att
   1. göra förfrågan hos arbetstagaren, hans arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter, och
   2. besöka arbetstagaren.

Försäkringskassan får utan hinder av sekretess lämna ut uppgift till arbetsgivaren om vad som framkommit vid sjukkontroll enligt första stycket, under förutsättning att uppgiften behövs för ställningstagande till arbetstagarens rätt till sjuklön under sjuklöneperioden. Uppgiften får avse huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning. Lag (2004:788).

Anmälnings- och uppgiftsskyldighet för arbetsgivare

12 §   Arbetsgivaren ska till Försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälan ska göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt. I anmälan ska uppgift lämnas om
   1. arbetsgivarens organisationsnummer, personnummer eller samordningsnummer,
   2. arbetstagarens personnummer eller samordningsnummer, och
   3. det datum när sjuklöneperioden började.

Om anmälningsskyldighet vid inträffad arbetsskada finns föreskrifter i 42 kap. 10 § socialförsäkringsbalken.
Lag (2011:1073).

Särskilt högriskskydd

13 §   Försäkringskassan får, efter skriftlig ansökan, besluta om särskilt högriskskydd för en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt 24-28 kap. socialförsäkringsbalken. Ett sådant beslut får meddelas om den sökande har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod
   1. kan antas medföra ett större antal sjukperioder, eller
   2. medför risk för en eller flera längre sjukperioder.

Ett beslut som avses i första stycket första meningen får även meddelas för en sjukperiod när den sökande som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m. har rätt till sjuklön till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp. Detsamma gäller när den sökande uppburit eller bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken under någon av de senaste tolv kalendermånaderna före månaden för ansökan hos Försäkringskassan.

För den som avses i första stycket 1 och andra stycket första meningen ska 15 och 16 §§ tillämpas på sökanden och dennes arbetsgivare. För den som avses i första stycket 2 och andra stycket andra meningen ska endast 16 § tillämpas.

Ett beslut enligt första och andra styckena ska avse den sökandes samtliga anställningar. Ett beslut enligt första stycket ska gälla från och med den kalendermånad då ansökan gjordes hos Försäkringskassan eller från och med den senare kalendermånad som anges i beslutet. Detta beslut gäller till och med den dag som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare. Beslutet ska upphävas om villkoret enligt första stycket andra meningen 1 eller 2 inte längre är uppfyllt. Om beslutet upphävs ska Försäkringskassan på lämpligt sätt underrätta arbetsgivaren om detta. Ett beslut enligt andra stycket andra meningen ska gälla under tolv kalendermånader, räknat från och med månaden efter den då beslutet meddelades. Lag (2011:1073).

14 §   En arbetstagare som har gjort ansökan enligt 13 § första stycket är skyldig att genomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande över undersökningen, om Försäkringskassan finner att det behövs för ärendets bedömning. För arbetstagarens utgifter för undersökningen och för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning av Försäkringskassan i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2010:1248).

15 §   Om ett beslut enligt 13 § första stycket 1 eller andra stycket första meningen gäller för arbetsgivaren betalas sjuklön ut till arbetstagaren utan sådant avdrag som avses i 6 § andra stycket.

Till en sjöman på fartyg som inte uteslutande går i inre fart betalas sjuklön ut utan sådant avdrag som avses i 6 § andra stycket.

Med inre fart avses detsamma som i 64 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2018:648).

16 §   En arbetsgivare hos vilken ett beslut enligt 13 § gäller har rätt till ersättning av Försäkringskassan för de kostnader för sjuklön som han har haft för arbetstagaren enligt denna lag.

Utbetalning görs av Försäkringskassan efter skriftlig ansökan av arbetsgivaren.

Ersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än tolv månader före ansökningsmånaden. Lag (2010:1248).

17 §   Har upphävts genom lag (2024:400).

17 a §   Har upphävts genom lag (2024:400).

17 b §   Har upphävts genom lag (2024:400).

17 c §   Har upphävts genom lag (2024:400).

17 d §   Har upphävts genom lag (2024:400).

17 e §   Har upphävts genom lag (2024:400).

Tystnadsplikt

18 §   Den som i en arbetsgivares personaladministrativa verksamhet genom intyg av läkare eller tandläkare, vilket har lämnats arbetsgivaren på grund av denna lag, eller genom försäkran som avses i 9 § fått kännedom om en enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt får inte obehörigen röja vad han eller hon sålunda fått veta.

Föreskriften i första stycket medför inte någon inskränkning i den skyldighet att lämna uppgifter som följer av lag eller förordning.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället föreskrifterna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2009:448).

Ansvar

19 §   En arbetsgivare som inte fullgör sin skyldighet enligt 12 § döms till böter.

Om ansvar för den som bryter mot 18 § första stycket finns föreskrifter i brottsbalken.

Ersättning från Försäkringskassan vid tvist om sjuklön

20 §   Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning eller huruvida arbetstagarförhållande föreligger, kan Försäkringskassan, efter skriftlig ansökan av en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken, besluta att ersättning för tid som den omtvistade sjuklönen avser ska utges av Försäkringskassan. Lag (2010:1248).

21 §   Ersättning enligt 20 § lämnas, om det finns sannolika skäl för att arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav och fordran är obetald och förfallen till betalning. Ersättning lämnas inte för sjuklön som har förfallit till betalning tidigare än tre månader före ansökningsmånaden.

22 §   Ersättning enligt 20 § lämnas inte om staten svarar för arbetstagarens fordran hos arbetsgivaren enligt lönegarantilagen (1992:497). Lag (1992:500).

23 §   Ersättning enligt 20 § lämnas med skäligt belopp, dock med högst ett belopp som för dag utgör en trehundrasextiofemtedel av 80 procent av en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till 10,0 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2021:1242).

24 §   I den utsträckning som ersättning enligt 20 § har utbetalats inträder Försäkringskassan i arbetstagarens rätt enligt denna lag mot arbetsgivaren.

Om arbetstagaren har mottagit ersättning enligt 20 § och därefter har erhållit den omtvistade sjuklönen eller del därav, skall ersättningen i motsvarande utsträckning återbetalas.
Lag (2004:788).

Försäkringskassans handläggning

25 §   Har upphävts genom lag (2004:788).

26 §   I fråga om Försäkringskassans handläggning av ärenden enligt 10, 11, 13, 14, 16 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket tillämpas följande föreskrifter i socialförsäkringsbalken:
   - 107 kap. 9 och 10 §§ om förbud mot utmätning och överlåtelse,
   - 107 kap. 12 § om preskription,
   - 108 kap. 2, 11 och 22 §§ om återbetalningsskyldighet,
   - 108 kap. 15, 16, 19 och 21 §§ om ränta,
   - 110 kap. 13 § och 31 § första stycket samt 115 kap. 4 § om skyldighet att lämna uppgifter,
   - 110 kap. 14 § 1 och 2 om utredningsåtgärder,
   - 110 kap. 39 och 42 §§ om undantag från sekretess,
   - 110 kap. 52 § första stycket 2 och andra stycket samt 53 § om indragning eller nedsättning av ersättning,
   - 112 kap. 2 och 3 §§ samt 108 kap. 10 § om interimistiska beslut. Lag (2024:400).

Bestämmelser om rättegången m.m.

27 §   Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

I tvist om rätt till sjuklön skall Försäkringskassan på begäran av arbetsgivare, arbetstagare, arbetstagarorganisation eller domstol yttra sig huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller om nedsättningens omfattning.
Lag (2006:361).

28 §   De föreskrifter om omprövning och ändring av Försäkringskassans beslut som finns i 113 kap. 3-9 §§ socialförsäkringsbalken ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om
   - beslut enligt 10 eller 13 §, 14 § andra meningen, 16 eller 20 § eller 24 § andra stycket, och
   - beslut att inte lämna yttrande enligt 27 § andra stycket.

Vidare ska föreskrifterna i 113 kap. 10-17, 19, 20 och 21 §§ socialförsäkringsbalken om överklagande av Försäkringskassans eller en domstols beslut tillämpas på motsvarande sätt i fråga om beslut enligt 10 § första stycket 2, 13 §, 14 § andra meningen, 16 eller 20 § eller 24 § andra stycket.

I övrigt får Försäkringskassans beslut enligt denna lag inte överklagas. Lag (2024:400).

Övergångsbestämmelser

1991:1047

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas i fråga om sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet.

1992:1701

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om sjuklön som avser tid före den dagen.

1995:1480

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

1996:1062

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas i fråga om sjuklöneperiod som påbörjas efter ikraftträdandet.

1997:102

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1997. De upphävda bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

1997:569

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2000:382

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna tillämpas på sjukperiod som börjar efter ikraftträdandet.

2000:991

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter på ersättningar som betalas ut före ikraftträdandet.

2001:1116

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande sjuklön som avser tid före ikraftträdandet.

2003:424
   1. Denna lag träder i kraft i fråga om 7 § den 1 juli 2003 och i övrigt vid den senare tidpunkt regeringen bestämmer.
   2. Den nya lydelsen av 7 § tillämpas i fråga om sjuklöneperiod som påbörjas efter utgången av juni månad 2003.
   3. När den nya lydelsen av 17 § och nya 17 a och 17 b §§ träder i kraft tilllämpas de i fråga om sjuklönekostnader som gäller sjuklöneperiod som påbörjas efter utgången av juni månad 2003.
   4. Vid tillämpning av 17 § i dess nya lydelse och av nya 17 a och 17 b §§ med avseende på tid under år 2003 beaktas arbetsgivarens sammanlagda lönekostnader och sjuklönekostnader liksom den genomsnittliga sjuklönekostnaden för tiden från och med den 1 juli 2003 till utgången av december 2003. De sammanlagda lönekostnaderna skall därvid multipliceras med talet två.
   5. Försäkring enligt den äldre lydelsen av 17 § får inte tecknas efter utgången av juni månad 2003. Den äldre lydelsen av 17, 25, 26 och 28 §§ tilllämpas fortfarande beträffande försäkringar som tecknats före den 1 juli 2003.

2004:788
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
   2. Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har meddelats av en allmän försäkringskassa tillämpas föreskrifterna i punkt 4 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare tillämpas föreskriften i punkt 5 samma ikraftträdande- och övergångsbestämmelser om avvisningsbeslut har meddelats av en allmän försäkringskassa.
   3. Den äldre lydelsen av 17 § och den upphävda 17 a § gäller fortfarande för sjuklönekostnader för tid före ikraftträdandet Lag (2004:1241).
   4. En arbetsgivare som tecknar en försäkring enligt 17 § under januari månad 2005 kan begära att försäkringen skall gälla från och med den 1 januari 2005. Lag (2004:1241).

2004:1240
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
   2. Den nya lydelsen av 7 § skall även tillämpas på en sjuklöneperiod som pågår vid ikraftträdandet.
   3. Den upphävda 17 b § gäller fortfarande för sjuklönekostnader för tid före ikraftträdandet.

2006:361
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
   2. Äldre bestämmelser i 23 § gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2006:1539

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2007:200
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
   2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på sådana återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.

2007:1004

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas på en sjuklöneperiod som börjar efter ikraftträdandet.

2010:421
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
   2. Den nya lydelsen av 17 § och nya 17 a § tillämpas i fråga om sjuklönekostnader som gäller sjuklöneperiod som påbörjas efter utgången av juni månad 2010.
   3. Vid tillämpning av 17 § i dess nya lydelse och av nya 17 a § med avseende på tid under år 2010 beaktas och beräknas arbetsgivarens sjuklönekostnader liksom den genomsnittliga sjuklönekostnaden för tiden från och med den 1 juli 2010 till utgången av december 2010.
   4. Försäkring enligt den äldre lydelsen av 17 § får inte tecknas efter utgången av juni månad 2010. Den äldre lydelsen av 17 och 28 §§ tillämpas fortfarande, för år 2010, beträffande försäkringar som tecknats före den 1 juli 2010.

2010:1248
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
   2. Äldre bestämmelser i 20 och 23 §§ gäller för förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

2013:93
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

2014:1476
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjuklönekostnader för tid före ikraftträdandet.
   3. Föreskriften i 17 a § i den nya lydelsen ska tillämpas i fråga om utbetalning som avser sjuklönekostnader för tid efter ikraftträdandet.

2017:1307
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2018:648
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en sjuklöneperiod som har påbörjats före ikraftträdandet.
   3. Vid beräkning av antal tillfällen med avdrag på sjuklönen enligt 6 § ska ett avdrag för karensdag som har gjorts enligt föreskriftens äldre lydelse likställas med ett tillfälle med karensavdrag. Vidare ska karensdag likställas med karensavdrag dels vid återinsjuknande enligt 7 §, dels för den som före ikraftträdandet har fått ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 13 §.

2020:190
   1. Denna lag träder i kraft den 7 april 2020.
   2. Bestämmelserna i 8 § i den nya lydelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 13 mars 2020.
   3. De upphävda bestämmelserna i 10 och 10 a §§ ska inte tillämpas för tid efter den 12 mars 2020.
   4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för intyg som avser tid före den 13 mars 2020.

2021:1242
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2022:74
   1. Denna lag träder i kraft den 7 februari 2022.
   2. Lagen tillämpas dock för tid från och med den 19 januari 2022.
   3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för sjuklön som avser tid före den 19 januari 2022.

2024:400
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kostnader för sjuklön som har redovisats i arbetsgivardeklarationer till och med redovisningsperioden juni 2024.
   3. I fråga om ersättning för kostnader för sjuklön som har redovisats i arbetsgivardeklarationer för redovisningsperioderna januari-juni 2024 gäller andra-fjärde styckena.

I stället för vad som anges i den upphävda 17 § ska en arbetsgivare vars kostnader för sjuklön, inklusive därpå belöpande avgifter och skatt, under den aktuella sexmånadersperioden överstiger en viss del av arbetsgivarens totala lönekostnader, inklusive därpå belöpande avgifter och skatt, med den begränsning som följer av den upphävda 17 a §, få ersättning med högst 125 000 kronor för överskjutande del av sjuklönekostnaden enligt tredje stycket.

Ersättning för sjuklönekostnaden lämnas till den del kostnaden överstiger
   - 0,5 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens lönekostnad uppgår till högst 1 500 000 kronor för sexmånadersperioden,
   - 0,9 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens lönekostnad överstiger 1 500 000 men inte 3 miljoner kronor för sexmånadersperioden,
   - 1,2 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens lönekostnad överstiger 3 men inte 6 miljoner kronor för sexmånadersperioden,
   - 1,3 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens lönekostnad överstiger 6 men inte 10 miljoner kronor för sexmånadersperioden, och
   - 1,5 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens lönekostnad överstiger 10 miljoner kronor för sexmånadersperioden.

I stället för vad som anges i den upphävda 17 a § ska, i fråga om ersättning som avser perioden januari-juni 2024, ersättningen minskas med det belopp Försäkringskassan har betalat ut till en arbetsgivare enligt 16 §, om utbetalningen har gjorts under perioden januari-juni 2024.