Lag (2022:1568) om Sve­ri­ges riks­bank

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2022:1568
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:1372
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2022:1568
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2022-​11-24
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1372
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om Sve­ri­ges riks­banks (Riks­ban­ken) verk­sam­het, orga­ni­sa­tion och kapi­tal. I lagen finns också bestäm­mel­ser om finan­si­ella före­tag, före­tag som bedri­ver verk­sam­het som påver­kar till­gången till kon­tan­ter i Sve­rige och före­tag som bedri­ver verk­sam­het som är av sär­skild bety­delse för genom­fö­ran­det av betal­ningar.

Defi­ni­tion av finan­si­ella före­tag

2 §   Med finan­si­ella före­tag avses
   1. juri­diska per­so­ner som står under till­syn av Finan­sin­spek­tio­nen,
   2. utländska juri­diska per­so­ner som
      a) i hem­lan­det står under mot­sva­rande till­syn som de före­tag som avses i 1, och
      b) bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige,
   3. AP-​fon­der, och
   4. Svenska skepps­hy­po­teks­kas­san.

Riks­ban­kens ställ­ning

3 §   Riks­ban­ken är enligt 9 kap. 13 § rege­rings­for­men rikets cen­tral­bank och en myn­dig­het under riks­da­gen.

Riks­ban­ken har till­gångar som den för­val­tar. Sta­ten garan­te­rar Riks­ban­kens för­plik­tel­ser.

Euro­pe­iska cen­tral­banks­sy­ste­met

4 §   Riks­ban­ken ingår i Euro­pe­iska cen­tral­banks­sy­ste­met och är delä­gare i Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken.

All­männa krav på verk­sam­he­ten

5 §   Riks­ban­ken får bara bedriva eller delta i sådan verk­sam­het som har stöd i lag eller uni­ons­rät­ten.

6 §   Riks­ban­ken får inte lämna kre­di­ter till eller för­värva skuld­för­bin­del­ser direkt från
   1. sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner eller kom­munal­för­bund eller juri­diska per­so­ner som sta­ten, regi­o­ner, kom­mu­ner eller kom­munal­för­bund, var för sig eller till­sam­mans, har ett direkt eller indi­rekt rätts­ligt bestäm­mande infly­tande över, eller
   2. insti­tu­tio­ner, organ eller byråer inom Euro­pe­iska uni­o­nen, som inte är cen­tral­ban­ker.

Riks­ban­ken får dock
   1. för­värva skuld­för­bin­del­ser på andra­hands­mark­na­den enligt 2 kap. 4 § första styc­ket 3 och 4 och 3 kap. 6 § 2 och 3,
   2. lämna sta­ten sådana kre­di­ter som avses i 3 kap. 3 § andra styc­ket, och
   3. lämna kre­di­ter till eller för­värva skuld­för­bin­del­ser direkt från offent­ligt ägda kre­di­tin­sti­tut under samma för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för andra kre­di­tin­sti­tut enligt denna lag.

7 §   I Riks­ban­kens verk­sam­het ska hög effek­ti­vi­tet efter­strä­vas och god hus­håll­ning med sta­tens medel iakt­tas.

8 §   Riks­ban­ken får vidta en åtgärd bara om
   1. åtgär­den kan antas leda till det avsedda resul­ta­tet,
   2. åtgär­den inte är mer långt­gå­ende än vad som behövs, och
   3. det avsedda resul­ta­tet står i rim­lig pro­por­tion till de kost­na­der och ris­ker som åtgär­den med­för för Riks­ban­kens och sta­tens finan­ser.

Om en åtgärd inne­bär ett ingrepp i ett enskilt intresse tilläm­pas 5 § tredje styc­ket för­valt­nings­la­gen (2017:900).

9 §   Riks­ban­ken ska följa den all­männa eko­no­miska utveck­lingen och utveck­lingen på de finan­si­ella mark­na­derna.

Riks­ban­ken ska iden­ti­fi­era hot mot en håll­bar utveck­ling som påver­kar för­ut­sätt­ning­arna för verk­sam­he­ten enligt denna lag.

Forsk­ning

10 §   Riks­ban­ken får bedriva och eko­no­miskt bidra till forsk­ning som har bety­delse för myn­dig­he­tens verk­sam­het.

Sta­tistik

11 §   En av Riks­ban­kens grund­läg­gande upp­gif­ter är att samla in den sta­tistik som behövs enligt stad­gan för Euro­pe­iska cen­tral­banks­sy­ste­met och Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken.

Riks­ban­ken ska löpande fram­ställa och offent­lig­göra sta­tistik över finans­mark­na­derna, betal­nings­ba­lan­ser och utlands­ställ­ningen.

Riks­ban­ken får också fram­ställa och offent­lig­göra sta­tistik som behövs
   1. för att ban­ken ska kunna utföra sina upp­gif­ter enligt denna lag, eller
   2. för sam­ar­be­tet inom Euro­pe­iska cen­tral­banks­sy­ste­met, Ban­ken för inter­na­tio­nell betal­nings­ut­jäm­ning, Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den eller andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner.

Refe­rens­vär­den

12 §   Riks­ban­ken får till­han­da­hålla och offent­lig­göra refe­rens­vär­den enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som refe­rens­vär­den för finan­si­ella instru­ment och finan­si­ella avtal eller för att mäta inve­ste­rings­fon­ders resul­tat, och om änd­ring av direk­ti­ven 2008/48/EG och 2014/17/EU och för­ord­ning (EU) nr 596/2014.

Riks­ban­ken får ta ut avgif­ter från dem som använ­der refe­rens­vär­den enligt första styc­ket.


2 kap. Pen­ning­po­li­tik

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Det över­ord­nade målet för Riks­ban­ken är att upp­rätt­hålla var­ak­tigt låg och sta­bil infla­tion (pris­sta­bi­li­tets­må­let). Utan att åsi­do­sätta pris­sta­bi­li­tets­må­let ska Riks­ban­ken dess­utom bidra till en balan­se­rad utveck­ling av pro­duk­tion och sys­sel­sätt­ning (rea­le­ko­no­miska hän­syn).

2 §   Riks­ban­ken ska tillämpa det väx­el­kurs­sy­stem som rege­ringen har beslu­tat om enligt lagen (1998:1404) om valu­ta­po­li­tik.

3 §   Riks­ban­ken ska, efter riks­da­gens god­kän­nande, besluta om pre­ci­se­ring av pris­sta­bi­li­tets­må­let.

Upp­gif­ter och befo­gen­he­ter

4 §   Riks­ban­ken får, i för­hål­lande till finan­si­ella före­tag,
   1. ta emot inlå­ning,
   2. lämna kre­di­ter i svenska kro­nor och utländsk valuta mot betryg­gande säker­het,
   3. ingå åter­köps­av­tal i finan­si­ella instru­ment,
   4. ingå åter­köps­av­tal i utländsk valuta mot svenska kro­nor i lik­vi­di­tets­sty­rande syfte, och
   5. köpa och sälja svenska stats­pap­per.

Riks­ban­ken ska bestämma styr­ränta för trans­ak­tio­ner som anges i första styc­ket 1-3.

5 §   Riks­ban­ken får
   1. genom­föra valu­tain­ter­ven­tio­ner,
   2. ge ut och omsätta egna skul­debrev i svenska kro­nor, och
   3. om det finns syn­ner­liga skäl köpa och sälja andra finan­si­ella instru­ment än sådana stats­pap­per som avses i 4 § första styc­ket 5.

6 §   Riks­ban­ken får kräva att en viss andel av ett finan­si­ellt före­tags pla­ce­ringar eller för­bin­del­ser ska mot­sva­ras av före­ta­gets inlå­ning i Riks­ban­ken (kas­sakrav).
Lag (2024:1372).

Infor­ma­tion

7 §   Riks­ban­ken ska skynd­samt infor­mera det stats­råd som rege­ringen utser om vik­tiga pen­ning­po­li­tiska beslut som ban­ken har fat­tat.


3 kap. Det finan­si­ella syste­met

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Riks­ban­ken ska, utan att åsi­do­sätta pris­sta­bi­li­tets­må­let, bidra till att det finan­si­ella syste­met är sta­bilt och effek­tivt, inbe­gri­pet att all­män­he­ten ska kunna göra betal­ningar.

Upp­gif­ter och befo­gen­he­ter

Betal­ningar

2 §   Riks­ban­ken ska till­han­da­hålla system för avveck­ling av betal­ningar.

Riks­ban­ken bestäm­mer vilka finan­si­ella före­tag och myn­dig­he­ter som får delta i ban­kens system för avveck­ling av betal­ningar. Ban­ken får ta ut avgif­ter från del­ta­garna.

3 §   Riks­ban­ken får, i fråga om ban­kens system för avveck­ling av betal­ningar,
   1. ta emot inlå­ning från del­ta­garna, och
   2. mot betryg­gande säker­het lämna kort­fris­tiga kre­di­ter i svenska kro­nor till del­ta­garna i syfte att främja syste­mets funk­tions­sätt.

En kre­dit enligt första styc­ket 2 får läm­nas till Riks­gälds­kon­to­ret om den
   1. inte löper längre än 24 tim­mar, och
   2. är för­en­lig med de åta­gan­den som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen.

Riks­gälds­kon­to­ret behö­ver inte ställa säker­het.

4 §   Riks­ban­ken ska ta emot betal­ningar till sta­ten och för­medla utbe­tal­ningar för sta­tens räk­ning.

Riks­ban­ken får ta emot inlå­ning från sta­ten.

5 §   Riks­ban­ken får med­verka i andra avvecklings-​​, betalnings-​​ och clea­ring­sy­stem inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det än sådana som avses i 2 §.

Gene­rellt lik­vi­di­tets­stöd

6 §   Om det behövs för att mot­verka en all­var­lig stör­ning i det finan­si­ella syste­met i Sve­rige, får Riks­ban­ken
   1. mot betryg­gande säker­het lämna kre­di­ter i svenska kro­nor eller utländsk valuta till
      a) finan­si­ella före­tag som avses i 1 kap. 2 § 1,
      b) finan­si­ella före­tag som avses i 1 kap. 2 § 2 och bedri­ver verk­sam­het från filial i Sve­rige,
      c) finan­si­ella före­tag som avses i 1 kap. 2 § 1 och 2 och är cen­trala mot­par­ter.
   2. ingå åter­köps­av­tal med finan­si­ella före­tag som avses i 1, och
   3. om det finns syn­ner­liga skäl köpa och sälja finan­si­ella instru­ment till för­ut­be­stämda pri­ser i syfte att till­fäl­ligt stödja system­vik­tiga finan­si­ella mark­na­ders funk­tions­sätt.

Sär­skilt lik­vi­di­tets­stöd

7 §   Riks­ban­ken får mot säker­het och på andra sär­skilda vill­kor lämna kre­di­ter i svenska kro­nor eller utländsk valuta till ett livs­kraf­tigt finan­si­ellt före­tag som avses i 6 § i syfte att till­fäl­ligt till­go­dose före­ta­gets behov av lik­vi­di­tet, om
   1. det behövs för att mot­verka en all­var­lig stör­ning i det finan­si­ella syste­met i Sve­rige, eller
   2. det finns andra syn­ner­liga skäl.

Över­vak­ning

8 §   Riks­ban­ken ska över­vaka
   1. avvecklings-​​, betalnings-​​ och clea­ring­sy­stem,
   2. kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment,
   3. trans­ak­tions­re­gis­ter, och
   4. annan verk­sam­het som är av sär­skild bety­delse för den finan­si­ella infra­struk­tu­ren i Sve­rige.

Riks­ban­ken ska följa betal­nings­mark­na­dens utveck­ling.

9 §   Riks­ban­ken ska bedöma om det finan­si­ella syste­met är sta­bilt och effek­tivt, iden­ti­fi­era ris­ker för all­var­liga stör­ningar eller bety­dande effek­ti­vi­tets­för­lus­ter och redo­visa sina bedöm­ningar.

Om Riks­ban­ken bedö­mer att dessa ris­ker kan påverka andra myn­dig­he­ters verk­sam­het, ska ban­ken under­rätta dessa myn­dig­he­ter och andra berörda.

Kris­för­be­re­dande arbete

10 §   Riks­ban­ken ska ha en god för­måga att mot­verka all­var­liga stör­ningar i det finan­si­ella syste­met i Sve­rige. Riks­ban­ken ska iden­ti­fi­era lik­vi­di­tets­stöd­jande åtgär­der som kan använ­das för att mot­verka sådana stör­ningar.

Riks­ban­ken får delta i kris­för­be­re­dande arbete i Sve­rige och utom­lands.

Sam­ver­kan

11 §   Riks­ban­ken ska
   1. ge Finan­sin­spek­tio­nen till­fälle att yttra sig innan Riks­ban­ken fat­tar beslut i vik­ti­gare frå­gor som har sam­band med det finan­si­ella syste­mets sta­bi­li­tet och effek­ti­vi­tet eller som berör Finan­sin­spek­tio­nens till­syns­verk­sam­het,
   2. ge Riks­gälds­kon­to­ret till­fälle att yttra sig innan Riks­ban­ken fat­tar beslut i vik­ti­gare frå­gor som har sam­band med myn­dig­he­tens verk­sam­het enligt lagen (2015:1016) om reso­lu­tion, och
   3. ge stöd­myn­dig­he­ten till­fälle att yttra sig innan Riks­ban­ken fat­tar beslut i vik­ti­gare frå­gor som har sam­band med myn­dig­he­tens verk­sam­het enligt lagen (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut.

Riks­ban­ken ska lämna den myn­dig­het som ban­ken sam­ver­kar med de upp­gif­ter som myn­dig­he­ten behö­ver för sam­ver­kan.

Första styc­ket gäl­ler inte om ett beslut är bråds­kande. I så fall ska Riks­ban­ken utan dröjs­mål under­rätta berörda myn­dig­he­ter om beslu­tet.

Infor­ma­tion

12 §   Riks­ban­ken ska
   1. infor­mera det stats­råd som rege­ringen utser innan Riks­ban­ken beslu­tar om en kre­dit enligt 7 §,
   2. under­rätta rege­ringen, Finan­sin­spek­tio­nen, Riks­gälds­kon­to­ret och stöd­myn­dig­he­terna enligt lagen (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut och om sta­bi­li­tets­fon­den och lagen (2022:739) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter om genom­förda lik­vi­di­tets­stöd­jande åtgär­der och lämna de upp­gif­ter som behövs, och
   3. under­rätta myn­dig­he­ter med ansvar för grupp­ba­se­rad till­syn inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det om en sådan kri­tisk situ­a­tion som avses i 6 kap. 3 § första styc­ket 7 lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag.


4 kap. Kon­tan­ter och andra betal­nings­me­del

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Sve­ri­ges valuta benämns krona. En krona består av 100 öre.

Riks­ban­ken ska bidra till att det finns till­gång till sed­lar och mynt i kro­nor (kon­tan­ter) i betryg­gande utsträck­ning i hela Sve­rige.

Upp­gif­ter och befo­gen­he­ter

Kon­tantut­giv­ning

2 §   Riks­ban­ken ska själv eller genom någon annan ge ut och lösa in kon­tan­ter.

3 §   Sed­lar får ges ut med valö­rerna tjugo, fem­tio, ett­hundra, två­hundra, fem­hundra och ettu­sen kro­nor.

Mynt får ges ut med valö­rerna en krona, två kro­nor, fem kro­nor och tio kro­nor. Minnes-​​ eller jubi­le­umsmynt får ges ut även med andra valö­rer.

4 §   Riks­ban­ken får lösa in kon­tan­ter som är ska­dade eller för­slitna.

Riks­ban­ken får lösa in kon­tan­ter som har upp­hört att vara lag­liga betal­nings­me­del, om det finns sär­skilda skäl.

Riks­ban­ken får ta ut avgif­ter vid inlö­sen av kon­tan­ter.

Till­verk­ning av kon­tan­ter

5 §   Riks­ban­ken får själv eller genom någon annan till­verka kon­tan­ter, medal­jer och lik­nande före­mål.

Depåer

6 §   Riks­ban­ken ska själv eller genom någon annan till­han­da­hålla minst fem plat­ser för lag­ring och ut- och inläm­ning av sed­lar i Sve­rige (depåer).

Det ska fin­nas minst en depå i
   1. Norr­bot­tens eller Väs­ter­bot­tens län, och
   2. Jämt­lands eller Väs­ter­norr­lands län.

Riks­ban­ken bestäm­mer vilka före­tag som ska få till­gång till depå­erna. Ban­ken får ta ut avgif­ter av dessa före­tag.

7 §   Riks­ban­ken får betala rän­te­kost­nads­er­sätt­ning eller lämna rän­te­fri kre­dit till före­tag som avskilt och lag­rat kon­tan­ter.

Över­vak­ning

8 §   Riks­ban­ken ska följa, ana­ly­sera och vid behov sam­ordna han­te­ringen av kon­tan­ter i Sve­rige.

Ett före­tag som bedri­ver verk­sam­het som påver­kar till­gången till kon­tan­ter i Sve­rige ska under­rätta Riks­ban­ken om före­ta­get avser att upp­höra med denna verk­sam­het.

Digi­tala betal­nings­me­del

9 §   Riks­ban­ken får, efter riks­da­gens med­gi­vande, ge ut digi­tala betal­nings­me­del.

Bered­skaps­pengar

10 §   Vid höjd bered­skap får Riks­ban­ken ge ut bered­skaps­pengar.

Kon­tan­ter som har för­änd­rats eller bear­be­tats

11 §   Kon­tan­ter som har för­änd­rats eller bear­be­tats får inte spri­das.

Lag­liga betal­nings­me­del

12 §   Kon­tan­ter och bered­skaps­pengar är lag­liga betal­nings­me­del.


5 kap. Freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och höjd bered­skap

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Riks­ban­ken ska ha en god för­måga att upp­rätt­hålla sin verk­sam­het under freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och vid höjd bered­skap, inbe­gri­pet att all­män­he­ten ska kunna göra betal­ningar under freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och vid höjd bered­skap.

Upp­gif­ter och befo­gen­he­ter

2 §   Riks­ban­ken ska pla­nera och för­be­reda för att kunna fort­sätta sin verk-​sam­het under freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och vid höjd bered­skap. Riks­ban­ken ska beakta total­för­sva­rets krav.

3 §   Riks­ban­ken ska genom­föra gemen­samma utbild­ningar och övningar för ban­kens egen per­so­nal och för arbets-​​ och upp­drags­ta­gare i före­tag som bedri­ver verk­sam­het som är av sär­skild bety­delse för genom­fö­ran­det av betal­ningar.

4 §   Ett före­tag som bedri­ver verk­sam­het som är av sär­skild bety­delse för genom­fö­ran­det av betal­ningar ska
   1. pla­nera och för­be­reda för att kunna fort­sätta verk­sam­het som avser betal­ningar under freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och vid höjd bered­skap,
   2. delta i verk­sam­het enligt 2 och 3 §§, och
   3. se till att arbets-​​ och upp­drags­ta­gare får den utbild­ning och övning som behövs.

Riks­ban­ken ska över­vaka att ett före­tag upp­fyl­ler sina skyl­dig­he­ter enligt första styc­ket.

5 §   När det gäl­ler före­tag som bedri­ver verk­sam­het som är av sär­skild bety­delse för genom­fö­ran­det av betal­ningar får Riks­ban­ken, i den omfatt­ning som behövs för att all­män­he­ten ska kunna göra betal­ningar vid höjd bered­skap, besluta
   1. hos vilka arbets-​​ eller upp­drags­gi­vare all­män tjäns­te­plikt ska full­gö­ras, och
   2. vilka arbets-​​ eller upp­drags­ta­gare som ska omfat­tas av all­män tjäns­te­plikt.

Ett beslut enligt första styc­ket får avse arbets-​​ och upp­drags­ta­gare som inte tas i anspråk av total­för­sva­ret i övrigt.

Tyst­nads­plikt

6 §   Den som på grund av bestäm­mel­ser i detta kapi­tel har fått kän­ne­dom om en enskilds affärs-​​ eller drift­för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för total­för­sva­ret eller annars för Sve­ri­ges säker­het får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta.

I Riks­ban­kens verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Infor­ma­tion

7 §   Under freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och vid höjd bered­skap ska Riks­ban­ken hålla rege­ringen och Riks­gälds­kon­to­ret under­rät­tade om vik­ti­gare frå­gor.


6 kap. Inter­na­tio­nell verk­sam­het

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Riks­ban­ken får verka som för­bin­del­se­or­gan i för­hål­lande till inter­na­tio­nella finans­or­gan som Sve­rige är med­lem i.

Riks­ban­ken får delta i sådant inter­na­tio­nellt sam­ar­bete som
   1. har bety­delse för ban­kens verk­sam­het, eller
   2. rör kun­skaps­ut­byte med andra cen­tral­ban­ker.

Riks­ban­ken ska i sin inter­na­tio­nella verk­sam­het utgå från rege­ring­ens och riks­da­gens över­gri­pande stånd­punk­ter inom olika poli­tik­om­rå­den.

Upp­gif­ter och befo­gen­he­ter

Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den

2 §   Riks­ban­ken får vara finan­si­ell mot­part till Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den. Riks­ban­ken får också för­värva sär­skilda drag­nings­rät­ter.

Riks­ban­ken ska full­göra de skyl­dig­he­ter som föl­jer av Sve­ri­ges del­ta­gande i Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­dens system för sär­skilda drag­nings­rät­ter.

3 §   Riks­ban­ken får, i fråga om Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den,
   1. efter riks­da­gens med­gi­vande, lämna kre­di­ter eller delta i annan finan­sie­ring som inte avser lågin­komst­län­der, och
   2. göra en fram­ställ­ning till rege­ringen om att
      a) till­skjuta insats­ka­pi­tal, eller
      b) lämna kre­di­ter eller delta i annan finan­sie­ring som avser lågin­komst­län­der.

4 §   Riks­ban­ken ska besluta om upp­lå­ning som mot­sva­rar belopp enligt 3 §. Riks­gälds­kon­to­ret ska ta upp lån till sta­ten i syfte att till­go­dose Riks­ban­kens behov av sådan upp­lå­ning.

Riks­gälds­kon­to­ret ska ta ut ersätt­ning som mot­sva­rar den ränta som Riks­ban­ken tar emot från Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den. Riks­ban­ken ska betala till­baka lån till Riks­gälds­kon­to­ret när det inte längre finns skäl för upp­lå­ningen.

Riks­ban­ken ska fatta beslut om upp­lå­ning eller åter­be­tal­ning av lån efter att Riks­gälds­kon­to­ret har fått till­fälle att lämna syn­punk­ter.

Andra inter­na­tio­nella finans­or­gan

5 §   Riks­ban­ken får, i fråga om andra inter­na­tio­nella finans­or­gan än Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den och efter riks­da­gens med­gi­vande,
   1. lämna kre­di­ter,
   2. ingå avtal om lång­sik­tiga inter­na­tio­nella kre­dit­å­ta­gan­den, och
   3. i övrigt delta i finan­sie­ring av verk­sam­het som har anknyt­ning till Riks­ban­kens verk­sam­het.

Inter­na­tio­nella betal­ningar

6 §   Riks­ban­ken får, med eller utan ränta, ta emot insätt­ningar i valuta eller guld från eller göra sådana insätt­ningar hos
   1. kre­di­tin­sti­tut,
   2. utländska kre­di­tin­sti­tut,
   3. andra cen­tral­ban­ker,
   4. sta­ter, och
   5. inter­na­tio­nella finans­or­gan.

Riks­ban­ken får med­verka vid och ta ut avgif­ter för avveck­ling av betal­ningar till eller från andra cen­tral­ban­ker eller inter­na­tio­nella finans­or­gan.

Riks­ban­ken får ingå avtal om skyl­dig­he­ter och rät­tig­he­ter som ankny­ter till sådana insätt­ningar och betal­ningar som avses i första och andra styc­kena.

Infor­ma­tion

7 §   Riks­ban­ken ska i sin inter­na­tio­nella verk­sam­het hålla rege­ringen under­rät­tad om vik­ti­gare frå­gor.


7 kap. Orga­ni­sa­tion

All­männa bestäm­mel­ser om Riks­ban­kens orga­ni­sa­tion

1 §   I Riks­ban­ken ska det, utö­ver ett full­mäk­tige och en direk­tion, fin­nas
   1. en intern­re­vi­sions­av­del­ning,
   2. en per­so­na­l­an­svars­nämnd,
   3. en revi­sions­funk­tion som leds av full­mäk­tige, och
   4. de orga­ni­sa­to­riska delar i övrigt som direk­tio­nen bestäm­mer.

Riks­ban­ken ska ha sitt huvud­kon­tor i Stock­holm, där också full­mäk­tige och direk­tio­nen ska ha sitt säte.

Besluts­ord­ning

2 §   Ären­den som inte ska avgö­ras av full­mäk­tige avgörs av direk­tio­nen. Direk­tio­nen får besluta att ären­den får avgö­ras av riks­banks­che­fen eller någon annan anställd i Riks­ban­ken. Om inte direk­tio­nen beslu­tar annat får riks­banks­che­fen besluta att ären­den får avgö­ras av någon annan anställd i Riks­ban­ken.

Full­mäk­tige

3 §   Full­mäk­tige ska inom sig välja en ord­fö­rande och en vice ord­fö­rande.

Full­mäk­tige är besluts­fört när minst åtta av leda­mö­terna är när­va­rande. Ett beslut om att skilja en leda­mot i direk­tio­nen från anställ­ningen för­ut­sät­ter dock att minst åtta av full­mäk­ti­ges leda­mö­ter är över­ens.

4 §   Full­mäk­tige ska följa direk­tio­nens arbete och Riks­ban­kens verk­sam­het. Full­mäk­tige ska under­rätta riks­da­gens finans­ut­skott om frå­gor av större bety­delse och regel­bun­det eller på begä­ran redo­visa sina iakt­ta­gel­ser till utskot­tet.

Revi­sions­funk­tio­nen ska granska direk­tio­nens arbete.

5 §   Full­mäk­tige ska besluta vilka motiv som ska fin­nas på de kon­tan­ter som Riks­ban­ken ger ut.

Full­mäk­tige får för Riks­ban­kens räk­ning lämna remissytt­ran­den inom sitt ansvars­om­råde.

Full­mäk­tige ska besluta om lön och andra anställ­nings­vill­kor för leda­mö­ter i direk­tio­nen.

Direk­tio­nen

6 §   En leda­mot i direk­tio­nen får inte
   1. vara leda­mot av riks­da­gen,
   2. vara stats­råd,
   3. vara anställd i Rege­rings­kans­liet,
   4. vara anställd på cen­tral nivå i ett poli­tiskt parti,
   5. vara leda­mot eller sup­ple­ant i sty­rel­sen för ett finan­si­ellt före­tag som avses i 1 kap. 2 § 1, eller
   6. inneha annan anställ­ning eller annat upp­drag som gör honom eller henne olämp­lig att vara direk­tions­le­da­mot.

En leda­mot får inte hel­ler vara underå­rig, i kon­kurs, under­kas­tad närings­för­bud eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken.

Om en leda­mot tar en sådan anställ­ning eller ett sådant upp­drag som kan strida mot första styc­ket, ska leda­mo­ten genast anmäla det till full­mäk­tige.

7 §   Direk­tio­nen ska bestå av fem leda­mö­ter som utses för en tid av fem eller sex år. Av dessa ska full­mäk­tige utse en ord­fö­rande (riks­banks­chef). Övriga fyra leda­mö­ter ska vara vice riks­banks­che­fer.

Riks­banks­che­fen och en vice riks­banks­chef får utses på nytt en gång.

En vice riks­banks­chef får utses till riks­banks­chef.

8 §   Direk­tio­nen ska ansvara för Riks­ban­kens verk­sam­het och se till att den drivs enligt denna lag.

Direk­tio­nen ska
   1. besluta om arbets­ord­ning för Riks­ban­ken som regle­rar orga­ni­sa­tion, arbets­för­del­ningen mel­lan direk­tio­nen och riks­banks­che­fen, dele­ge­ring av beslu­tan­de­rätt, hand­lägg­ningen av ären­den och for­merna i övrigt för verk­sam­he­ten,
   2. besluta om verk­sam­hets­plan för Riks­ban­ken,
   3. se till att det vid Riks­ban­ken finns en intern styr­ning och kon­troll som fun­ge­rar på ett betryg­gande sätt, och
   4. besluta om före­skrif­ter och ären­den av prin­ci­piell karak­tär eller större bety­delse.

Med intern styr­ning och kon­troll avses den pro­cess som syf­tar till att Riks­ban­ken med rim­lig säker­het full­gör de krav som föl­jer av första styc­ket. I denna pro­cess ska momen­ten ris­ka­na­lys, kon­trollåt­gär­der, upp­följ­ning och doku­men­ta­tion ingå.

9 §   Riks­banks­che­fen ska leda direk­tio­nens arbete.

Riks­banks­che­fen ska ta upp frå­gor som avses i 8 § andra styc­ket 4 till behand­ling och beslut i direk­tio­nen. En leda­mot i direk­tio­nen får all­tid ta upp ett ärende till behand­ling och beslut i direk­tio­nen.

Riks­banks­che­fen ska för­be­reda direk­tio­nens sam­man­trä­den och se till att dessa hålls vid behov eller efter begä­ran av en direk­tions­le­da­mot.

10 §   Direk­tio­nen är besluts­för när minst tre leda­mö­ter är när­va­rande. Ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i full­mäk­tige har rätt att när­vara vid direk­tio­nens sam­man­trä­den med ytt­ran­de­rätt men utan för­slags­rätt eller röst­rätt.

Om ett ärende är så bråds­kande att direk­tio­nen inte hin­ner sam­man­träda för att behandla det, får ären­det avgö­ras genom kon­tak­ter mel­lan leda­mö­terna.

Om inte hel­ler detta hinns med eller är lämp­ligt får ären­det avgö­ras av två leda­mö­ter, om de är ense om beslu­tet. Ett sådant beslut ska anmä­las vid nästa sam­man­träde med direk­tio­nen.

11 §   Leda­mö­terna i direk­tio­nen ska utses efter ett ansök­nings­för­fa­rande.

12 §   Full­mäk­tige får bestämma i vil­ken inbör­des ord­ning de vice riks­banks­che­ferna ska tjänst­göra i riks­banks­che­fens ställe.

13 §   Under ett år efter att en direk­tions­le­da­mots anställ­ning har upp­hört får han eller hon inte utan full­mäk­ti­ges med­gi­vande inneha en sådan anställ­ning eller ett sådant upp­drag som avses i 6 § första styc­ket 5 eller 6.

Riks­banks­che­fen

14 §   Riks­banks­che­fen ska ansvara inför direk­tio­nen och sköta den löpande verk­sam­he­ten enligt de direk­tiv och rikt­lin­jer som direk­tio­nen beslu­tar.

Gemen­samma bestäm­mel­ser för full­mäk­tige och direk­tio­nen

15 §   Vid full­mäk­ti­ges och direk­tio­nens sam­man­trä­den ska pro­to­koll föras.

16 §   Full­mäk­tige och direk­tio­nen får inom sina respek­tive ansvars­om­rå­den göra fram­ställ­ningar till rege­ringen.

Full­mäk­tige och direk­tio­nen ska ge varandra till­fälle att lämna syn­punk­ter innan de gör fram­ställ­ningar till rege­ringen eller riks­da­gen.

En fram­ställ­ning till riks­da­gen enligt 2 kap. 3 § ska göras av direk­tio­nen.

17 §   Full­mäk­tige och direk­tio­nen får inte sam­man­träda på område som är ocku­pe­rat av främ­mande makt. En leda­mot i full­mäk­tige eller direk­tio­nen får inte hel­ler på annat sätt delta i besluts­fat­tande om han eller hon befin­ner sig på ett sådant område.

Intern­re­vi­sions­av­del­ningen

18 §   Intern­re­vi­sions­av­del­ningen ska uti­från en ana­lys av verk­sam­he­tens ris­ker själv­stän­digt granska om direk­tio­nens interna styr­ning och kon­troll är utfor­mad så att Riks­ban­ken med rim­lig säker­het full­gör de krav som föl­jer av 8 § första styc­ket.

Intern­re­vi­sion ska dri­vas enligt god sed för intern­re­vi­sion och intern­re­vi­so­rer.

Direk­tio­nen ska besluta om rikt­lin­jer och revi­sions­plan för intern­re­vi­sions­av­del­ningen och åtgär­der med anled­ning av intern­re­vi­sions­av­del­ning­ens iakt­ta­gel­ser och rekom­men­da­tio­ner.

Per­so­na­l­an­svars­nämn­den

19 §   Per­so­na­l­an­svars­nämn­den ska bestå av riks­banks­che­fen (ord­fö­rande), per­sonal­fö­re­trä­dare och de övriga leda­mö­ter som direk­tio­nen utser.

Föl­jande frå­gor ska, om de rör andra än direk­tions­le­da­mö­ter, prö­vas av nämn­den:
   1. skil­jande från anställ­ning på grund av per­son­liga för­hål­lan­den, dock inte i fråga om pro­vanställ­ning,
   2. disci­pli­n­an­svar,
   3. åtal­san­mä­lan, och
   4. avstäng­ning.

Nämn­den är besluts­för när ord­fö­ran­den och minst hälf­ten av de andra leda­mö­terna är när­va­rande.

Anmä­lan om finan­si­ella instru­ment

20 §   Ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i full­mäk­tige och leda­mö­terna i direk­tio­nen ska när upp­dra­get eller anställ­ningen påbör­jas skrift­li­gen anmäla föl­jande till riks­da­gen:
   1. inne­hav av finan­si­ella instru­ment enligt 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
   2. inne­hav av andel i ett han­dels­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning utom bostads­rätts­för­e­ning och andel i en mot­sva­rande utländsk juri­disk per­son,
   3. ägande, helt eller del­vis, av en närings­fas­tig­het enligt 2 kap. 14 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   4. ett avtal av eko­no­misk karak­tär med tidi­gare arbets­gi­vare såsom ett avtal om löne- eller pen­sions­för­mån som läm­nas under den tid som omfat­tas av upp­dra­get i full­mäk­tige eller anställ­ningen i direk­tio­nen, och
   5. skul­der och vill­ko­ren för dessa.

Första styc­ket gäl­ler inte, om
   1. till­gång­arna och avta­len enligt första styc­ket 2-4 till­sam­mans under­sti­ger ett mark­nads­värde på 500 000 kro­nor, eller
   2. skul­derna enligt första styc­ket 5 till­sam­mans under­sti­ger 500 000 kro­nor.

Om till­gångar, avtal eller skul­der som enligt andra styc­ket inte behö­ver anmä­las uppnår en sådan gräns som anges där, ska anmä­lan göras senast inom fyra vec­kor.

21 §   En anmä­lan ska där­ef­ter göras av för­änd­ring som inne­bär att
   1. till­gång som avses i 20 § första styc­ket 1 avytt­ras eller för­vär­vas,
   2. det sam­man­lagda vär­det av till­gångar och avtal enligt 20 § första styc­ket 2-4 eller det sam­man­lagda belop­pet av skul­der enligt 20 § första styc­ket 5 för­änd­rats med mer än 100 000 kro­nor sedan anmä­lan senast gjor­des, under för­ut­sätt­ning att det sam­man­lagda vär­det eller belop­pet efter för­änd­ringen inte under­sti­ger 500 000 kro­nor, eller
   3. vill­ko­ren för anmälda skul­der änd­ras.

Anmä­lan av för­änd­ringar enligt första styc­ket ska göras senast fyra vec­kor från för­änd­ringen. Lag (2024:371).

22 §   Bestäm­mel­serna i 20 § första styc­ket 1 och 21 § första styc­ket 1 och andra styc­ket gäl­ler även för
   1. övriga leda­mö­ter i full­mäk­tige, och
   2. de arbets-​​ eller upp­drags­ta­gare som Riks­ban­ken bestäm­mer.

Arbets-​​ eller upp­drags­ta­gare som avses i första styc­ket 2 ska göra sin anmä­lan till Riks­ban­ken.

Under­rät­telse om brott

23 §   Riks­ban­ken ska, trots det som anges i 31 kap. 1 § första styc­ket offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), under­rätta Polis­myn­dig­he­ten eller Åkla­gar­myn­dig­he­ten om det i verk­sam­het som avses i den bestäm­mel­sen fram­kom­mer upp­gif­ter som ger anled­ning att anta att ett brott har begåtts.

Om det finns sär­skilda skäl får Riks­ban­ken avstå från att lämna en sådan under­rät­telse.


8 kap. Bud­get och redo­vis­ning

Bud­get

1 §   Direk­tio­nen ska varje år före utgången av decem­ber månad upp­rätta en bud­get för nästa kalen­derår (räken­skapsår).

Full­mäk­tige, riks­da­gens finans­ut­skott och Riks­re­vi­sio­nen ska under­rät­tas om bud­ge­ten.

Redo­vis­ning

2 §   Riks­ban­ken är bok­fö­rings­skyl­dig och direk­tio­nen ska upp­rätta en års­re­do­vis­ning för varje räken­skapsår.

Bok­fö­rings­skyl­dig­he­ten ska full­gö­ras och års­re­do­vis­ningen ska upp­rät­tas i enlig­het med denna lag och god redo­vis­nings­sed, inbe­gri­pet Euro­pe­iska cen­tral­ban­kens rikt­lin­jer i tillämp­liga delar. Sådana avvi­kel­ser från rikt­lin­jerna som inte föl­jer av denna lag ska moti­ve­ras.

3 §   Års­re­do­vis­ningen ska bestå av en balans-​​ och resul­tat­räk­ning och en för­valt­nings­be­rät­telse.

För­valt­nings­be­rät­tel­sen ska inne­hålla en redo­gö­relse för pen­ning­po­li­ti­ken och övrig verk­sam­het.

Års­re­do­vis­ningen ska inne­hålla en bedöm­ning av om den interna styr­ningen och kon­trol­len är betryg­gande.

4 §   Direk­tio­nen ska senast den 21 feb­ru­ari lämna års­re­do­vis­ningen till riks­da­gen, Riks­re­vi­sio­nen och full­mäk­tige.

Full­mäk­tige ska besluta om dis­po­si­tion av årets resul­tat. Riks­da­gen och Riks­re­vi­sio­nen ska under­rät­tas om beslu­tet.

5 §   Riks­da­gen ska besluta om ansvars­fri­het för
   1. full­mäk­tige för dess verk­sam­het, och
   2. direk­tio­nen för för­valt­ningen av Riks­ban­ken.

Ansvars­fri­het får väg­ras bara om det finns skäl att föra talan om eko­no­miskt ansvar mot en leda­mot i full­mäk­tige eller direk­tio­nen eller om leda­mo­ten bör åta­las för brotts­ligt för­fa­rande i sam­band med sitt upp­drag eller sin anställ­ning.

6 §   Riks­da­gen ska fast­ställa balans-​​ och resul­tat­räk­ningen och god­känna full­mäk­ti­ges beslut om dis­po­si­tion av årets resul­tat. Riks­da­gen får vägra att god­känna ett beslut bara om det stri­der mot detta kapi­tel. Om god­kän­nande väg­ras ska full­mäk­tige fatta ett nytt beslut.

Utdel­ning till sta­ten ska ske senast en vecka efter riks­da­gens beslut.

7 §   Riks­ban­ken ska varje år redo­visa för riks­da­gen vilka åtgär­der ban­ken har vid­ta­git med anled­ning av Riks­re­vi­sio­nens iakt­ta­gel­ser.

Eget kapi­tal

8 §   Riks­ban­kens eget kapi­tal ska bestå av en grund­fond, en reserv­fond och balan­se­rade vinst­me­del. Grund­fon­den och reserv­fon­den utgör bun­det eget kapi­tal.

Medel på sådana vär­de­re­gle­rings­kon­ton som avses i Euro­pe­iska cen­tral­ban­kens rikt­lin­jer ingår inte i det egna kapi­ta­let.

9 §   Det egna kapi­ta­let får uppgå till högst 60 mil­jar­der kro­nor (mål­nivå), om inte riks­da­gen beslu­tar annat.

Ett belopp som mot­sva­rar två tred­je­de­lar av mål­ni­vån ska vara grund­nivå för det egna kapi­ta­let.

10 §   Mål­ni­vån ska varje år räk­nas om i enlig­het med den för­änd­ring av kon­su­ment­pris­in­dex som Sta­tis­tiska cen­tral­by­rån pub­li­ce­rar. Om för­änd­ringen under­sti­ger noll kro­nor ska ingen omräk­ning ske.

Finan­si­ella avsätt­ningar

11 §   Riks­ban­ken får i skä­lig utsträck­ning göra finan­si­ella avsätt­ningar i enlig­het med Euro­pe­iska cen­tral­ban­kens rikt­lin­jer.

Dis­po­si­tion av resul­tat

12 §   Om resul­tat­räk­ningen upp­vi­sar vinst ska den över­fö­ras till reserv­fon­den, om inte annat föl­jer av 14 § tredje styc­ket. Över­fö­ringen får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar för­änd­ringen av grund­ni­vån för det egna kapi­ta­let. Över­skju­tande vinst­me­del ska över­fö­ras till balan­se­rade vinst­me­del.

Om eget kapi­tal efter över­fö­ringar till reserv­fon­den och balan­se­rade vinst­me­del över­sti­ger mål­ni­vån, ska över­skju­tande vinst­me­del delas ut till sta­ten.

När reserv­fon­den över­sti­ger 5 mil­jar­der kro­nor ska med­len i reserv­fon­den över­fö­ras till grund­fon­den.

13 §   Full­mäk­tige får, efter direk­tio­nens med­gi­vande, besluta om utdel­ning av balan­se­rade vinst­me­del.

14 §   Om resul­tat­räk­ningen upp­vi­sar för­lust ska den täc­kas i föl­jande ord­ning:
   1. av balan­se­rade vinst­me­del,
   2. av reserv­fon­den,
   3. av grund­fon­den.

Om balan­se­rade vinst­me­del efter för­lust­täck­ning enligt första styc­ket över­sti­ger noll kro­nor, får det från balan­se­rade vinst­me­del till reserv­fon­den över­fö­ras ett belopp som högst mot­sva­rar för­änd­ringen av grund­ni­vån för det egna kapi­ta­let.

Om grund­fon­den har tagits i anspråk för för­lust­täck­ning, ska grund­fon­den med kom­mande års vins­ter åter­stäl­las till den nivå som den upp­gick till innan för­lus­ten upp­kom. Över­skju­tande vinst­me­del får över­fö­ras till reserv­fon­den till dess att det egna kapi­ta­let upp­går till den omräk­nade grund­ni­vån.

Åter­ställ­ning av det egna kapi­ta­let

15 §   Om sum­man av det egna kapi­ta­let och ore­a­li­se­rade vins­ter på vär­de­re­gle­rings­kon­ton, utom det konto som avser guld, upp­går till ett belopp som under­sti­ger en tred­je­del av mål­ni­vån, får Riks­ban­ken göra en fram­ställ­ning till riks­da­gen om åter­ställ­ning av det egna kapi­ta­let.

Fram­ställ­ningen ska avse ett belopp som inne­bär att sum­man av det egna kapi­ta­let och ore­a­li­se­rade vins­ter på vär­de­re­gle­rings­kon­ton, utom det konto som avser guld, åter­ställs till en nivå som mot­sva­rar grund­ni­vån för det egna kapi­ta­let.

Om det krävs för att säker­ställa Riks­ban­kens för­måga till lång­sik­tig själv­fi­nan­sie­ring, får fram­ställ­ningen avse ett belopp som inne­bär att sum­man av det egna kapi­ta­let och ore­a­li­se­rade vins­ter på vär­de­re­gle­rings­kon­ton, utom det konto som avser guld, upp­går till ett belopp som mot­sva­rar mål­ni­vån.
Lag (2024:1372).

16 §   Om det egna kapi­ta­let under­sti­ger mål­ni­vån, får Riks­ban­ken kräva att en andel av kre­di­tin­sti­tuts inlå­ning och emit­te­rade skuld­för­bin­del­ser (skul­der) ska mot­sva­ras av insti­tu­tets inlå­ning i Riks­ban­ken. Ande­len får högst mot­svara ett belopp som inne­bär att sum­man av Riks­ban­kens eget kapi­tal samt insti­tu­tens sam­lade ande­lar enligt denna bestäm­melse och 2 kap. 6 § mot­sva­rar mål­ni­vån.

Ett sådant krav som avses i första styc­ket ska gälla samt­liga svenska kre­di­tin­sti­tut och fili­a­ler till utländska kre­di­tin­sti­tut.

Som skul­der enligt första styc­ket räk­nas inte skul­der till
   1. andra kre­di­tin­sti­tut eller fili­a­ler som omfat­tas av första styc­ket eller mot­sva­rande krav i ett annat land inom EES, och
   2. Riks­ban­ken. Lag (2024:1372).

17 §   Ränta på inlå­ning enligt 16 § första styc­ket får vara nega­tiv bara om den gäl­lande styr­rän­tan är nega­tiv. Rän­tan på inlå­ningen får då inte under­stiga styr­rän­tan. Lag (2024:1372).

Mer­vär­desskatt

18 §   Riks­ban­ken har rätt till kom­pen­sa­tion för belopp, mot­sva­rande ingå­ende skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200), som hän­för sig till verk­sam­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte om den ingå­ende skat­ten omfat­tas av begräns­ningar i avdrags­rät­ten enligt 13 kap. 16 § eller någon av 13 kap. 18-27 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen. Lag (2024:1372).


9 kap. Till­gångs­för­valt­ning

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Riks­ban­ken ska för­valta till­gångar i syfte att kunna full­göra sina upp­gif­ter och befo­gen­he­ter och gene­rera till­räck­lig avkast­ning för att finan­si­era sin verk­sam­het.

Till­gång­arna ska för­val­tas med låg risk och med beak­tande av Riks­ban­kens ställ­ning som cen­tral­bank och syf­tet med till­gångs­in­ne­ha­vet.

Vid för­valt­ningen ska sär­skild vikt fäs­tas vid hur en håll­bar utveck­ling kan främ­jas utan att det görs avkall på kra­ven i första och andra styc­kena.

Rikt­lin­jer

2 §   Direk­tio­nen ska besluta om rikt­lin­jer för till­gångs­för­valt­ningen.

Köp och för­sälj­ning av vissa till­gångar

3 §   Riks­ban­ken får
   1. köpa och sälja aktier, ande­lar i eko­no­miska för­e­ningar och lik­nande rät­tig­he­ter,
   2. ingå för­plik­tel­ser som är för­e­nade med rät­tig­he­ter som avses i 1, och
   3. köpa och sälja fas­tig­he­ter och inven­ta­rier som är avsedda för den verk­sam­het som ban­ken bedri­ver eller del­tar i.

Riks­da­gens med­gi­vande krävs, om
   1. ett köp eller ingå­ende av en för­plik­telse som avses i första styc­ket 1 eller 2 sker för att full­göra andra upp­gif­ter än Riks­ban­kens upp­gift som cen­tral­bank,
   2. en för­sälj­ning som avses i första styc­ket 1 eller 2 sker för att full­göra andra upp­gif­ter än Riks­ban­kens upp­gif­ter som cen­tral­bank och för­sälj­ningen inne­bär en minsk­ning av sta­tens äga­ran­del i ett före­tag i vil­ket sta­ten inne­har minst hälf­ten av rös­terna eller om äga­ran­de­len har ett bety­dande sam­hälls­in­tresse, eller
   3. ett för­värv eller en för­sälj­ning som avses i första styc­ket 3 sker för att full­göra andra upp­gif­ter än Riks­ban­kens upp­gif­ter som cen­tral­bank och vär­det av till­gången över­sti­ger 20 mil­jo­ner kro­nor.

För­värv av säker­he­ter och minsk­ning av ford­ran

4 §   Riks­ban­ken får för­värva varje slag av egen­dom i syfte att skydda en ford­ran. Egen­do­men ska säl­jas så snart det är lämp­ligt och senast när det kan ske utan för­lust.

Riks­ban­ken får anta ackord eller god­känna ett för­slag till rekon­struk­tions­plan under före­tags­re­kon­struk­tion och besluta om avskriv­ning, ned­sätt­ning eller efter­gift av en ford­ran.


10 kap. Utländsk valuta

Valu­ta­re­ser­ven

1 §   Riks­ban­ken ska inneha till­gångar i utländsk valuta (valu­ta­re­ser­ven).

2 §   Riks­ban­ken får besluta om upp­lå­ning i utländsk valuta till valu­ta­re­ser­ven. Den sam­lade upp­lå­ningen får vid tid­punk­ten för ett beslut om upp­lå­ning mot­svara högst fem pro­cent av brut­to­na­tio­nal­pro­duk­ten.

Om det finns syn­ner­liga skäl får Riks­ban­ken, i syfte att till­fäl­ligt för­stärka valu­ta­re­ser­ven, besluta om upp­lå­ning som över­skri­der det som anges i första styc­ket.

Riks­da­gens finans­ut­skott ska under­rät­tas om ett beslut enligt andra styc­ket.

3 §   Om valu­ta­re­ser­ven har tagits i anspråk för åtgär­der enligt 3 kap. 6 och 7 §§, får Riks­ban­ken besluta om upp­lå­ning i utländsk valuta i syfte att åter­ställa reser­ven. Den del av valu­ta­re­ser­ven som inte har finan­si­e­rats med upp­lå­ning i utländsk valuta ska med de upp­lå­nade med­len åter­stäl­las till den nivå som den hade innan åtgär­derna vid­togs.

Bestäm­mel­sen i 2 § gäl­ler inte vid åter­ställ­ning av valu­ta­re­ser­ven enligt första styc­ket.

4 §   Om Riks­ban­ken beslu­tar om upp­lå­ning enligt 2 eller 3 §, ska Riks­gälds­kon­to­ret ta upp lån till sta­ten i detta syfte. Riks­gälds­kon­to­ret ska ta ut full ersätt­ning för sta­tens kost­na­der för upp­lå­ningen.

Riks­ban­ken ska betala till­baka ett lån till Riks­gälds­kon­to­ret när det inte längre finns skäl för upp­lå­ningen.

Riks­ban­ken ska fatta beslut om upp­lå­ning eller åter­be­tal­ning av lån efter att Riks­gälds­kon­to­ret har fått till­fälle att lämna syn­punk­ter.

Han­del med utländsk valuta

5 §   Riks­ban­ken får köpa och sälja utländsk valuta för att finan­si­era åtgär­der enligt 3 kap. 6 och 7 §§.

Kre­di­ter och valu­ta­å­ter­köps­av­tal

6 §   I syfte att kunna full­göra sina upp­gif­ter och befo­gen­he­ter enligt denna lag får Riks­ban­ken ingå
   1. avtal om lån i utländsk valuta, och
   2. valu­ta­å­ter­köps­av­tal eller lik­nande avtal.

Avtal enligt första styc­ket får ingås med en annan cen­tral­bank eller Ban­ken för inter­na­tio­nell betal­nings­ut­jäm­ning.

7 §   Riks­ban­ken får lämna kre­di­ter eller ingå valu­ta­å­ter­köps­av­tal eller andra lik­nande avtal för att till­go­dose en annan cen­tral­banks behov av valuta
   1. om det tyd­ligt för­bätt­rar för­ut­sätt­ning­arna för att Riks­ban­ken ska uppnå målet att bidra till ett sta­bilt och effek­tivt finan­si­ellt system, eller
   2. efter riks­da­gens med­gi­vande.

Riks­ban­ken får lämna kre­di­ter till eller ingå valu­ta­å­ter­köps­av­tal eller andra lik­nande avtal med
   1. Ban­ken för inter­na­tio­nell betal­nings­ut­jäm­ning inom ramen för verk­sam­he­ten i den ban­ken, och
   2. Euro­pe­iska uni­o­nens system för medel­fris­tigt finan­si­ellt stöd.


11 kap. Insyn och öppen­het

Redo­gö­rel­ser till riks­da­gens finans­ut­skott

1 §   Riks­ban­ken ska regel­bun­det eller på begä­ran lämna en redo­gö­relse till riks­da­gens finans­ut­skott för den pen­ning­po­li­tiska verk­sam­he­ten, sär­skilt
   1. den pen­ning­po­li­tik som bedri­vits och de pen­ning­po­li­tiska beslut som ban­ken har fat­tat och skä­len för dessa,
   2. ban­kens pen­ning­po­li­tiska stra­tegi, och
   3. ban­kens bedöm­ning av
      a) den fram­tida pris­ut­veck­lingen,
      b) för­hål­lan­den som påver­kar utform­ningen av pen­ning­po­li­ti­ken, och
      c) för­hål­lan­den som påver­kar för­ut­sätt­ning­arna att uppnå pris­sta­bi­li­tets­må­let och ta rea­le­ko­no­miska hän­syn.

2 §   Riks­ban­ken ska regel­bun­det eller på begä­ran lämna en redo­gö­relse till riks­da­gens finans­ut­skott för han­te­ringen av kon­tan­ter i Sve­rige och för sin övriga verk­sam­het.

Infor­ma­tion till all­män­he­ten

3 §   Riks­ban­ken ska infor­mera all­män­he­ten om
   1. pris­sta­bi­li­tets­må­let, rea­le­ko­no­miska hän­syn och ban­kens pen­ning­po­li­tiska stra­tegi,
   2. pen­ning­po­li­tiska beslut, skä­len för dessa och even­tu­ella avvi­kande meningar inom direk­tio­nen, och
   3. ban­kens bedöm­ning av
      a) den fram­tida pris­ut­veck­lingen,
      b) för­hål­lan­den som påver­kar utform­ningen av pen­ning­po­li­ti­ken, och
      c) för­hål­lan­den som påver­kar för­ut­sätt­ning­arna att uppnå pris­sta­bi­li­tets­må­let och ta rea­le­ko­no­miska hän­syn.

Riks­ban­ken ska också infor­mera all­män­he­ten om sin övriga verk­sam­het.

4 §   Riks­ban­ken ska offent­lig­göra all­mänt gäl­lande vill­kor för in- och utlå­ning, åter­köps­av­tal och de säker­he­ter som accep­te­ras enligt 2 kap. 4 § första styc­ket 2.

Om det inte är olämp­ligt med hän­syn till det finan­si­ella syste­mets sta­bi­li­tet eller effek­ti­vi­tet, ska Riks­ban­ken offent­lig­göra vilka lik­vi­di­tets­stöd­jande åtgär­der som Riks­ban­ken kom­mer att vidta för att mot­verka all­var­liga stör­ningar i det finan­si­ella syste­met i Sve­rige och de när­mare vill­ko­ren för dessa.

5 §   Riks­ban­ken ska offent­lig­göra pro­to­koll från pen­ning­po­li­tiska möten och andra sam­man­trä­den inom direk­tio­nen och full­mäk­tige.

Moti­ve­ring av beslut

6 §   Riks­ban­kens beslut ska i lämp­lig utsträck­ning inne­hålla en moti­ve­ring. Pro­to­kol­len från de pen­ning­po­li­tiska mötena ska återge vilka stånd­punk­ter som förts fram.

Om ett beslut kan antas påverka någons situ­a­tion på ett inte obe­tyd­ligt sätt tilläm­pas 32 § för­valt­nings­la­gen (2017:900).

Avgif­ter för all­männa hand­lingar

7 §   Riks­ban­ken får ta ut avgif­ter för kopior, avskrif­ter och utskrif­ter av all­männa hand­lingar.

Avgif­terna ska bestäm­mas med led­ning av de reg­ler som gäl­ler för stat­liga myn­dig­he­ter i all­män­het.


12 kap. Admi­nist­ra­tiva bestäm­mel­ser

Upp­gifts­skyl­dig­het för vissa aktö­rer

1 §   På begä­ran av Riks­ban­ken ska
   1. finan­si­ella före­tag lämna de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för Riks­ban­kens verk­sam­het enligt denna lag,
   2. före­tag med kva­li­fi­ce­rat inne­hav i del­ta­gare i Riks­ban­kens betal­nings­av­veck­lings­sy­stem och unde­rent­re­pre­nö­rer till sådana del­ta­gare lämna de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för Riks­ban­kens verk­sam­het enligt 3 kap.,
   3. före­tag som bedri­ver verk­sam­het som avses i 3 kap. 8 § och unde­rent­re­pre­nö­rer till sådana före­tag lämna de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för Riks­ban­kens verk­sam­het enligt 3 kap.,
   4. utgi­vare av vär­de­pap­per lämna de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för Riks­ban­kens verk­sam­het enligt 2 och 3 kap.,
   5. före­tag som bedri­ver verk­sam­het som är av sär­skild bety­delse för genom­fö­ran­det av betal­ningar lämna de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för Riks­ban­kens verk­sam­het enligt 4 och 5 kap., och
   6. den som för egen eller någon annans räk­ning utför trans­ak­tio­ner med utländsk mot­part eller inne­har till­gångar och skul­der med utlands­an­knyt­ning lämna upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för Riks­ban­kens verk­sam­het enligt 1 kap. 11 § när det gäl­ler fram­ställ­ning av sta­tistik över betal­nings­ba­lan­ser och utlands­ställ­ningen.

Före­läg­gan­den

2 §   Riks­ban­ken får besluta om de före­läg­gan­den som behövs för att en fysisk eller juri­disk per­son ska följa upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 1 § och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 13 kap. 1 §.

Riks­ban­ken får också besluta om före­läg­gan­den för den fysiska eller juri­diska per­son som bry­ter mot 4 kap. 11 § och som väsent­li­gen har bidra­git till sprid­ningen och varit med­ve­ten om att kon­tan­terna var för­änd­rade eller bear­be­tade.

Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite.

Sank­tions­av­gift

3 §   Riks­ban­ken får besluta att ett före­tag som inte upp­fyl­ler kra­ven enligt 2 kap. 6 § eller 8 kap. 16 § ska betala en sank­tions­av­gift till sta­ten. Avgif­ten ska uppgå till ett belopp som mot­sva­rar en ränta på under­skot­tet som för varje dag upp­går till den gäl­lande styr­rän­tan med ett tillägg av två pro­cen­ten­he­ter, dock lägst 1 pro­cent.

Sank­tions­av­gif­ten får helt eller del­vis sät­tas ned, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2024:1372).

Över­kla­gande

4 §   Riks­ban­kens beslut enligt 2 och 3 §§, 2 kap. 6 §, 4 kap. 4 § första och andra styc­kena och 8 kap. 16 § får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2024:1372).

Väc­kande av talan om att skilja direk­tions­le­da­mot från anställ­ning

5 §   Talan mot full­mäk­ti­ges beslut om att skilja en leda­mot av direk­tio­nen från anställ­ningen ska väc­kas inom två måna­der från del­giv­ning av beslu­tet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rät­ten till talan för­lo­rad.

Talan får väc­kas
   1. vid EU-​dom­sto­len av riks­banks­che­fen, och
   2. i Högsta dom­sto­len av övriga leda­mö­ter i direk­tio­nen.

Högsta dom­sto­len får för­klara att ett beslut om att skilja någon från anställ­ningen är ogil­tigt. Lag (2024:1372).


13 kap. Bemyn­di­gan­den

1 §   Riks­ban­ken får med­dela före­skrif­ter om
   1. avgif­ter enligt 1 kap. 12 §,
   2. vill­ko­ren för trans­ak­tio­ner enligt 2 kap. 4 § första styc­ket och 5 §,
   3. kas­sakrav enligt 2 kap. 6 §,
   4. system för avveck­ling av betal­ningar och avgif­ter enligt 3 kap. 2 §,
   5. vill­ko­ren för lik­vi­di­tets­stöd enligt 3 kap. 6 §,
   6. kon­tan­ters form enligt 4 kap. 2 § och för­ut­sätt­ning­arna för inlö­sen av dem och avgif­ter enligt 4 kap. 4 §,
   7. depåer och avgif­ter enligt 4 kap. 6 §,
   8. rän­te­kost­nads­er­sätt­ning eller rän­te­fri kre­dit enligt 4 kap. 7 §,
   9. under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten enligt 4 kap. 8 § andra styc­ket,
   10. vilka före­tag som avses i 5 kap. 3 § och vil­ken verk­sam­het som avses i 5 kap. 4 §,
   11. upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 12 kap. 1 §, och
   12. att upp­gif­ter som enligt 12 kap. 1 § ska läm­nas till Riks­ban­ken i stäl­let ska läm­nas till Sta­tis­tiska cen­tral­by­rån.

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen och Sta­tis­tiska cen­tral­by­rån ska få till­fälle att yttra sig innan Riks­ban­ken med stöd av 1 § 12 med­de­lar före­skrif­ter om upp­gif­ter enligt 12 kap. 1 § 1-4.

3 §   Innan Riks­ban­ken beslu­tar före­skrif­ter eller all­männa råd ska ban­ken göra en kon­se­kvens­ut­red­ning.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:1568
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1988:1385) om Sve­ri­ges riks­bank.
   3. Kon­tan­ter som har getts ut före ikraft­trä­dan­det ska fort­fa­rande vara lag­liga betal­nings­me­del, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet.
   4. Bestäm­mel­serna i 4 kap. 6 § första och andra styc­kena om anta­let depåer och deras pla­ce­ring ska tilläm­pas i sin hel­het den 1 janu­ari 2026. Vid ikraft­trä­dan­det ska dock minst tre depåer till­han­da­hål­las.
   5. En leda­mot i direk­tio­nen som har utsetts före ikraft­trä­dan­det kvar­står som sådan leda­mot under den tid som han eller hon har utsetts för och får utses på nytt två gånger.
   6. Direk­tio­nen får bestå av sex leda­mö­ter fram till utgången av 2028.
   7. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 1-4 och 6-15 §§ tilläm­pas första gången för det räken­skapsår som bör­jar den 1 janu­ari 2023. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för räken­skaps­å­ret 2022.
   8. Den 1 janu­ari 2023 ska grund­fon­den uppgå till 40 mil­jar­der kro­nor, och reserv­fon­den till noll kro­nor.
   9. Om Riks­ban­kens eget kapi­tal den 1 janu­ari 2023 över­sti­ger mål­ni­vån i 8 kap. 9 § första styc­ket, ska över­skju­tande belopp föras över till balan­se­rade vinst­me­del.
   10. Om sum­man av ute­stå­ende lån i utländsk valuta till valu­ta­re­ser­ven den 1 janu­ari 2023 över­skri­der den begräns­ning som föl­jer av 10 kap. 2 § första styc­ket och för­ut­sätt­ning­arna enligt andra styc­ket i samma para­graf inte är upp­fyllda, ska lån mot­sva­rande den över­skju­tande delen åter­be­ta­las i takt med att de för­fal­ler till betal­ning.

2023:214
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

Arbe­tar du med bank- och finans­mark­nads­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom bank- och finans­mark­nads­rätt.