Lag (2003:1223) om utgiv­ning av säker­ställda obli­ga­tio­ner

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om kre­di­tin­sti­tuts rätt att ge ut säker­ställda obli­ga­tio­ner. Lag (2022:803).

Defi­ni­tio­ner

2 §   I denna lag avses med

bostads­fas­tig­het: en bostads­fas­tig­het enligt arti­kel 4.1.75 i till­syns­för­ord­ningen,
deri­vatav­tal: avtal som träf­fats, i syfte att uppnå balans mel­lan finan­si­ella vill­kor för till­gångar i säker­hets­mas­san och mot­sva­rande vill­kor för de säker­ställda obli­ga­tio­nerna, mel­lan ett emit­ten­tin­sti­tut och ett kre­di­tin­sti­tut, ett utländskt kre­di­tin­sti­tut inom EES eller en sådan mot­part till ford­ringar som anges i arti­kel 129.1 a och b i till­syns­för­ord­ningen,
emit­ten­tin­sti­tut: ett kre­di­tin­sti­tut som fått till­stånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säker­ställda obli­ga­tio­ner,
EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
kre­di­tin­sti­tut: ett kre­di­tin­sti­tut enligt 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse,
lik­vi­di­tets­täck­nings­för­ord­ningen: kom­mis­sio­nens dele­ge­rade för­ord­ning (EU) 2015/61 av den 10 okto­ber 2014 om kom­plet­te­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 575/2013 när det gäl­ler lik­vi­di­tets­täck­nings­kra­vet för kre­di­tin­sti­tut,
säker­hets­massa: till­gångar som anges i 3 kap. 1 och 2 §§ och i regist­ret anteck­nade medel enligt 3 kap. 10 § andra styc­ket andra meningen och 4 kap. 4 § i vilka obli­ga­tions­in­ne­ha­varna och emit­ten­tin­sti­tu­tets mot­par­ter i deri­vatav­tal har för­måns­rätt enligt denna lag och för­måns­rättsla­gen (1970:979),
säker­ställda obli­ga­tio­ner: obli­ga­tio­ner och andra jäm­för­bara skuld­för­bin­del­ser som är för­e­nade med för­måns­rätt i emit­ten­tin­sti­tu­tets säker­hets­massa,
till­syns­för­ord­ningen: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om till­synskrav för kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­fö­re­tag och om änd­ring av för­ord­ning (EU) nr 648/2012, och

utländskt kre­di­tin­sti­tut inom EES: ett utländskt kre­di­tin­sti­tut enligt 1 kap. 5 § lagen om bank- och finan­sie­rings­rö­relse som hör hemma inom EES. Lag (2022:803).

2 kap. För­ut­sätt­ningar för till­stånd m.m.

Till­stånds­plikt

1 §   Ett kre­di­tin­sti­tut får ge ut säker­ställda obli­ga­tio­ner efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen. Till­stånd ska med­de­las om
   1. bolags­ord­ningen, stad­garna eller reg­le­men­tet över­ens­stäm­mer med denna lag,
   2. det finns skäl att anta att den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kom­mer att bedri­vas enligt bestäm­mel­serna i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten,
   3. tidi­gare utgivna obli­ga­tio­ner och andra jäm­för­bara skuld­för­bin­del­ser, som är utgivna för att finan­si­era kre­di­ter av det slag som får ingå i säker­hets­mas­san, omvand­las till säker­ställda obli­ga­tio­ner eller han­te­ras på ett för bor­ge­nä­rerna lik­vär­digt sätt enligt en plan som har god­känts av Finansin­spek­tio­nen, och
   4. kre­di­tin­sti­tu­tet i en eko­no­misk plan redo­vi­sar att dess finan­si­ella situ­a­tion är så sta­bil att övriga bor­ge­nä­rers intres­sen inte ris­ke­ras.

I den eko­no­miska pla­nen enligt första styc­ket 4 ska det ingå ett ytt­rande från revi­so­rerna som styr­ker redo­vis­ningen.
Lag (2022:803).

Skyd­dade benäm­ningar

2 §   Benäm­ningen säker­ställda obli­ga­tio­ner får använ­das endast som beteck­ning för sådana skuld­för­bin­del­ser som omfat­tas av denna lag.

3 §   Benäm­ningen svensk säker­ställd obli­ga­tion får använ­das endast som beteck­ning för en sådan skuld­för­bin­delse som upp­fyl­ler kra­ven i denna lag.

En skuld­för­bin­delse som avses i första styc­ket får även benäm­nas euro­pe­isk säker­ställd obli­ga­tion, euro­pe­isk säker­ställd obli­ga­tion (pre­mium) och mot­sva­rande utländska offi­ci­ella beteck­ningar inom EES. Lag (2022:803).

3 kap. Emit­ten­tin­sti­tu­tets verk­sam­het

Tillåtna till­gångar i säker­hets­mas­san

Hypo­tekskre­di­ter och offent­liga ford­ringar

1 §   Säker­hets­mas­san får bestå av
   1. kre­di­ter som har läm­nats mot säker­het i bostads­fas­tig­he­ter och kom­mer­si­ella fas­tig­he­ter enligt arti­kel 129.1 d och f i till­syns­för­ord­ningen (hypo­tekskre­di­ter), för­ut­satt att kre­di­terna upp­fyl­ler de vill­kor som upp­ställs i 3-7 §§, och
   2. offent­liga ford­ringar enligt arti­kel 129.1 a och b i till­syns­för­ord­ningen.

Hypo­tekskre­di­ter som har läm­nats mot säker­het i kom­mer­si­ella fas­tig­he­ter får utgöra högst 10 pro­cent av säker­hets­mas­san. Det gäl­ler dock inte för hypo­tekskre­di­ter som har läm­nats mot säker­het i kom­mer­si­ella fas­tig­he­ter som huvud­sak­li­gen används för jordbruks-​ eller skogs­bruks­än­da­mål.

Säker­he­ter i bostads­fas­tig­he­ter och kom­mer­si­ella fas­tig­he­ter ska upp­fylla kra­ven i arti­kel 208.2, 208.4 och 208.5 i till­syns­för­ord­ningen. Säker­he­terna ska bestå av inteck­ning i fast egen­dom eller tomträtt, av pant i bostads­rätt eller av mot­sva­rande utländska säker­he­ter. Lag (2022:803).

Ford­ringar mot kre­di­tin­sti­tut

2 §   I säker­hets­mas­san får det även ingå ford­ringar mot kre­di­tin­sti­tut och utländska kre­di­tin­sti­tut inom EES (ford­ringar mot kre­di­tin­sti­tut).

Första styc­ket gäl­ler
   1. ford­ringar som grun­das på deri­vatav­tal och som upp­fyl­ler kra­ven för kre­dit­kva­li­tets­steg 1 eller 2 enligt arti­kel 129.1 c i till­syns­för­ord­ningen,
   2. ford­ringar som grun­das på deri­vatav­tal och som endast upp­fyl­ler kra­ven för kre­dit­kva­li­tets­steg 3 enligt arti­kel 129.1 c i till­syns­för­ord­ningen, om Finansin­spek­tio­nen god­kän­ner det i enlig­het med arti­kel 129.1a c andra meningen i samma för­ord­ning,
   3. andra ford­ringar som upp­fyl­ler kra­ven för kre­dit­kva­li­tets­steg 1 eller 2 enligt arti­kel 129.1 c i till­syns­för­ord­ningen och som är till­gångar på nivå 1 eller 2A enligt arti­kel 3 i lik­vi­di­tets­täck­nings­för­ord­ningen, och
   4. övriga ford­ringar som får använ­das för att upp­fylla kra­vet på lik­vi­di­tets­buf­fert enligt 9 a §.

Ford­ringar mot kre­di­tin­sti­tut får inte över­stiga de ande­lar som anges i arti­kel 129.1a i till­syns­för­ord­ningen.
Lag (2022:803).

Belå­nings­gra­der

3 §   När en hypo­tekskre­dit läm­nas får kre­di­ten ingå i säker­hets­mas­san till den del kre­di­ten i för­hål­lande till säker­he­ten lig­ger inom de belå­nings­gra­der som föl­jer av arti­kel 129.1 d och f i till­syns­för­ord­ningen. Lag (2022:803).

Vär­de­rings­prin­ci­per

4 §   I sam­band med att ett emit­ten­tin­sti­tut läm­nar hypo­tekskre­di­ter ska säker­he­tens mark­nads­värde fast­stäl­las genom en indi­vi­du­ell vär­de­ring. En vär­de­ring får dock grun­das på gene­rella pris­ni­våer om den avser
   1. fast egen­dom som utgör bostads­fas­tig­het i en- eller två­fa­miljs­hus,
   2. tomträtt som har upp­lå­tits för bostads­än­da­mål avse­ende en- eller två­fa­miljs­hus, eller
   3. bostads­rätt som har upp­lå­tits för bostads­än­da­mål.

Med mark­nads­värde avses det pris som skulle upp­nås vid en mark­nads­mäs­sig för­sälj­ning där skä­lig tid ges för för­hand­lingar. Mark­nads­vär­det ska bedö­mas utan hän­syn till spe­ku­la­tiva och till­fäl­liga för­hål­lan­den. Lag (2022:803).

Hur vär­de­ringen skall utfö­ras

5 §   En indi­vi­du­ell vär­de­ring enligt 4 § skall utfö­ras av en kom­pe­tent vär­de­rings­man. Vär­de­ringen skall doku­men­te­ras. Av doku­men­ta­tio­nen skall det framgå vem som har utfört vär­de­ringen samt när och på vilka grun­der den har utförts.

Den vär­de­ring som grun­das på gene­rella pris­ni­våer skall utfö­ras på ett betryg­gande sätt.

Geo­gra­fisk begräns­ning

6 §   Hypo­tekskre­di­ter får vara säker­ställda endast med säker­he­ter i egen­dom belä­gen inom EES. Lag (2022:803).

Säker­he­ter­nas värde

7 §   Ett emit­ten­tin­sti­tut ska kon­trol­lera mark­nads­vär­det för egen­dom som utgör säker­het för hypo­tekskre­di­ter i enlig­het med arti­kel 129.3 i till­syns­för­ord­ningen.

Om mark­nads­vär­det av egen­dom som utgör säker­het för en hypo­tekskre­dit mins­kat avse­värt, får i säker­hets­mas­san endast inräk­nas den del av kre­di­ten som efter vär­de­minsk­ningen lig­ger inom den belå­nings­grad som gäl­ler enligt 3 §. Lag (2022:803).

Match­nings­reg­ler

8 §   Det nomi­nella vär­det av säker­hets­mas­san ska vid varje tid­punkt över­stiga det sam­man­lagda nomi­nella vär­det av de ford­ringar som kan göras gäl­lande mot emit­ten­tin­sti­tu­tet på grund av säker­ställda obli­ga­tio­ner med minst två pro­cent.

Vär­det av säker­hets­mas­san ska även täcka kost­na­der för för­valt­ning och avveck­ling av säker­ställda obli­ga­tio­ner under kon­kurs. Dessa kost­na­der får bestäm­mas till ett scha­blon­be­lopp. Lag (2022:803).

9 §   Emit­ten­tin­sti­tu­tets till­gångar i säker­hets­mas­san ska ges sådana vill­kor beträf­fande valuta, ränta och rän­te­bind­nings­pe­riod att en god balans upp­rätt­hålls med mot­sva­rande vill­kor för de säker­ställda obli­ga­tio­nerna. Deri­vatav­tal får använ­das i detta syfte.

Emit­ten­tin­sti­tu­tet ska anses ha upp­nått en sådan balans som avses i första styc­ket om nuvär­det av till­gång­arna i säker­hets­mas­san, med avdrag för kost­na­der som anges i 8 § andra styc­ket, vid varje tid­punkt över­sti­ger nuvär­det av skul­derna avse­ende säker­ställda obli­ga­tio­ner med minst två pro­cent. Vid beräk­ningen ska även nuvär­det av deri­vatav­tal beak­tas.

Emit­ten­tin­sti­tu­tet ska se till att betal­nings­flö­dena avse­ende till­gång­arna i säker­hets­mas­san, deri­vatav­tal och säker­ställda obli­ga­tio­ner är sådana att insti­tu­tet vid varje till­fälle kan full­göra sina betal­nings­för­plik­tel­ser gente­mot inne­ha­vare av säker­ställda obli­ga­tio­ner och mot­par­ter i deri­vatav­tal.
Lag (2022:803).

Lik­vi­di­tets­buf­fert

9 a §   Emit­ten­tin­sti­tu­tet ska se till att säker­hets­mas­san inne­hål­ler en lik­vi­di­tets­buf­fert som täc­ker insti­tu­tets högsta dag­liga acku­mu­le­rade net­to­lik­vi­di­tets­ut­flöde avse­ende en säker­ställd obli­ga­tion för de när­mast föl­jande 180 dagarna.

Lik­vi­di­tets­buf­fer­ten ska utgö­ras av
   1. till­gångar på nivå 1 eller 2A enligt arti­kel 3 i lik­vi­di­tets­täck­nings­för­ord­ningen, eller
   2. ford­ringar mot kre­di­tin­sti­tut som utgörs av kort­fris­tig inlå­ning med en ursprung­lig löp­tid som inte över­sti­ger 100 dagar och som upp­fyl­ler kra­ven för kre­dit­kva­li­tets­steg 1 eller 2 enligt arti­kel 129.1 c i till­syns­för­ord­ningen.

Om det finns sär­skilda skäl får Finansin­spek­tio­nen god­känna att lik­vi­di­tets­buf­fer­ten till­fäl­ligt får utgö­ras av
   1. ford­ringar enligt andra styc­ket 2 som endast upp­fyl­ler kra­ven för kre­dit­kva­li­tets­steg 3 enligt arti­kel 129.1 c i till­syns­för­ord­ningen, eller
   2. till­gångar på nivå 2B enligt arti­kel 3 i lik­vi­di­tets­täck­nings­för­ord­ningen. Lag (2022:803).

9 b §   För en säker­ställd obli­ga­tion som upp­fyl­ler kra­ven i 15 § andra styc­ket 2 behö­ver lik­vi­di­tets­buf­fer­ten täcka kapi­tal­be­lop­pet endast i för­hål­lande till avtals­vill­ko­rens senare för­fal­lo­dag. Lag (2022:803).

Skyl­dig­het att föra regis­ter

10 §   Ett emit­ten­tin­sti­tut ska föra ett regis­ter över de säker­ställda obli­ga­tio­nerna, säker­hets­mas­san och, i före­kom­mande fall, deri­vatav­tal.

Regist­ret ska vid varje tid­punkt utvisa det nomi­nella vär­det av de säker­ställda obli­ga­tio­nerna och av den säker­hets­massa som är knu­ten till obli­ga­tio­nerna. Regist­ret ska också utvisa de medel som här­rör från säker­hets­mas­san och deri­vatav­tal.
Lag (2022:803).

Regist­rets inne­håll

11 §   I regist­ret ska det fin­nas upp­gif­ter
   1. för varje säker­ställd obli­ga­tion: om obli­ga­tio­nens nomi­nella värde, ränta och för­fal­lo­dag,
   2. för varje enskild kre­dit: om kre­di­tens num­mer, lån­ta­gare, nomi­nella värde, amor­te­rings­vill­kor och ränta,
   3. för varje offent­lig ford­ran i form av en kre­dit enligt 2: om bor­gensman,
   4. för varje hypo­tekskre­dit: om
      a) säker­he­tens värde samt när och på vilka grun­der vär­de­ringen utförts, och
      b) ford­ran på grund av för­säk­rings­av­tal avse­ende säker­he­ten,
   5. för varje ford­ran mot kre­di­tin­sti­tut, bort­sett från ford­ran enligt deri­vatav­tal, och för varje offent­lig ford­ran, bort­sett från kre­di­ter enligt 2: om dess nomi­nella värde samt löp­tid och ränta, och
   6. för varje deri­vatav­tal: om avta­lets typ och num­mer, deri­vat­mot­part, nomi­nellt belopp, valuta, rän­te­sats, mot­tagna säker­he­ter, vär­det på net­to­ford­ran eller net­toskuld samt start-​ och slut­dag för avta­let. Lag (2022:803).

Obe­ro­ende granskare

12 §   Finansin­spek­tio­nen skall utse en obe­ro­ende granskare för varje emit­ten­tin­sti­tut. Inspek­tio­nen får åter­kalla ett sådant för­ord­nande och utse en ny granskare.

Granska­ren har rätt till skä­ligt arvode från emit­ten­tin­sti­tu­tet för sitt arbete. Stor­le­ken på arvo­det bestäms av inspek­tio­nen.

13 §   Granska­ren har till upp­gift att över­vaka att regist­ret enligt 10 § förs på ett kor­rekt sätt och i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna lag.

Granska­ren skall regel­bun­det rap­por­tera till Finansin­spek­tio­nen om sina iakt­ta­gel­ser enligt första styc­ket.

14 §   Ett emit­ten­tin­sti­tut skall lämna granska­ren de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het med anknyt­ning till säker­ställda obli­ga­tio­ner som denne begär.

Granska­ren har rätt att genom­föra under­sök­ning hos emit­ten­tin­sti­tu­tet.

Löp­tids­för­läng­ning

15 §   Löp­ti­den för en säker­ställd obli­ga­tion får för­längas endast efter Finansin­spek­tio­nens god­kän­nande. Inför ett beslut om god­kän­nande ska Riks­ban­ken och Riks­gälds­kon­to­ret få till­fälle att lämna syn­punk­ter.

God­kän­nande får läm­nas, om
   1. det är san­no­likt att en för­läng­ning kan mot­verka att emit­ten­tin­sti­tu­tet kom­mer på obe­stånd, och
   2. det av avtals­vill­ko­ren för den säker­ställda obli­ga­tio­nen fram­går
      a) att löp­ti­den får för­längas endast efter Finansin­spek­tio­nens god­kän­nande,
      b) för­ut­sätt­ning­arna för god­kän­nande enligt 1, och
      c) den senare för­fal­lo­dag som gäl­ler efter en för­läng­ning.

Ett ärende eller mål om god­kän­nande ska hand­läg­gas skynd­samt. Lag (2022:803).

Infor­ma­tion om säker­ställda obli­ga­tio­ner

16 §   Ett emit­ten­tin­sti­tut ska lämna sådana upp­gif­ter om en säker­ställd obli­ga­tion som behövs för att en köpare ska kunna bedöma obli­ga­tio­nen och den risk som är för­e­nad med att inve­stera i den.

Om den säker­ställda obli­ga­tio­nen inne­hål­ler avtals­vill­kor som avses i 15 § andra styc­ket 2, ska infor­ma­tio­nen sär­skilt inne­hålla upp­gif­ter om
   1. vilka omstän­dig­he­ter som kan utlösa en för­läng­ning,
   2. huruvida en för­läng­ning påver­kas av att emit­ten­tin­sti­tu­tet för­sätts i kon­kurs eller reso­lu­tion, och
   3. kra­vet på Finansin­spek­tio­nens god­kän­nande.
Lag (2022:803).

4 kap. Emit­ten­tin­sti­tu­tets obe­stånd

För­måns­rätt

1 §   För­måns­rätt enligt 3 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) gäl­ler i de till­gångar som enligt 3 kap. 10 § regi­stre­rats som säker­hets­massa.

Dess­utom gäl­ler för­måns­rätt i de medel som senare anteck­nas i regist­ret enligt 4 §. Lag (2022:803).

Han­te­ring av till­gångar

2 §   Om till­gång­arna i säker­hets­mas­san vid tiden för kon­kurs­be­slu­tet upp­fyl­ler de vill­kor som upp­ställs i denna lag, skall de hål­las sam­man och åtskilda från kon­kurs­bo­ets övriga till­gångar och skul­der. En sådan åtgärd skall bestå så länge vill­ko­ren är upp­fyllda. Även de till­gångar som omfat­tas av för­måns­rätt enligt 1 § andra styc­ket samt obli­ga­tio­ner och deri­vatav­tal som anteck­nas i regist­ret enligt 3 kap. 10 § skall hål­las sam­man och åtskilda på detta sätt.

Första styc­ket gäl­ler även om det före­lig­ger en endast till­fäl­lig, mindre avvi­kelse från de upp­ställda vill­ko­ren.

Kon­trakt­sen­liga betal­ningar

3 §   En inne­ha­vare av säker­ställda obli­ga­tio­ner och en mot­part enligt deri­vatav­tal har rätt att få betalt enligt avtals­vill­ko­ren ur de till­gångar som omfat­tas av för­måns­rät­ten, för­ut­satt att till­gång­arna upp­fyl­ler de vill­kor som upp­ställs i denna lag eller det före­lig­ger en endast till­fäl­lig, mindre avvi­kelse från de upp­ställda vill­ko­ren.
Lag (2010:320).

Infly­tande medel

4 §   De medel som efter beslut om kon­kurs beta­las in enligt gäl­lande avtals­vill­kor för till­gångar i säker­hets­mas­san och för deri­vatav­tal skall anteck­nas i det regis­ter som anges i 3 kap. 10 §.

Avtal för kon­kurs­bo­ets räk­ning

5 §   För­val­ta­ren får för kon­kurs­bo­ets räk­ning ta upp lån, ingå deri­vatav­tal, åter­köps­av­tal och andra avtal i syfte att uppnå balans mel­lan å ena sidan betal­nings­flö­den, valu­tor, rän­tor och rän­te­bind­nings­pe­ri­o­der enligt de finan­si­ella vill­ko­ren för till­gång­arna i säker­hets­mas­san och ingångna deri­vatav­tal och å andra sidan emit­ten­tin­sti­tu­tets för­plik­tel­ser enligt säker­ställda obli­ga­tio­ner och deri­vatav­tal. Lag (2010:320).

6 §   För att upp­fylla kon­kurs­bo­ets för­plik­tel­ser enligt lån som upp­ta­gits eller avtal som ingåtts enligt 5 § får för­val­ta­ren för kon­kurs­bo­ets räk­ning använda till­gångar i säker­hets­mas­san och medel som anges i 1 § andra styc­ket. De medel som infly­ter på grund av sådana lån och avtal ska behand­las i enlig­het med 4 §. Lag (2010:320).

7 §   För­plik­tel­ser och kost­na­der som upp­kom­mer för kon­kurs­boet med anled­ning av lån som upp­ta­gits eller avtal som ingåtts enligt 5 §, ska vid för­del­ning på olika slag av egen­dom i boet behand­las enligt 14 kap. 18 § kon­kursla­gen (1987:672) som kost­na­der för vård av egen­dom som ingår i säker­hets­mas­san.
Lag (2010:320).

8 §   Vid bedöm­ning enligt 2 och 3 §§ av om till­gång­arna i säker­hets­mas­san upp­fyl­ler vill­kor som ställs enligt denna lag ska även de finan­si­ella vill­ko­ren i lån upp­tagna eller avtal ingångna enligt 5 § beak­tas. Lag (2010:320).

5 kap. Sär­skilda reg­ler om till­syn och ingri­pan­den

Sär­skild till­syn

1 §   Finansin­spek­tio­nen skall ha till­syn över att ett emit­ten­tin­sti­tut föl­jer bestäm­mel­serna i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar insti­tu­tets verk­sam­het.

Ingri­pande mot emit­ten­tin­sti­tut

2 §   Om ett emit­ten­tin­sti­tut all­var­ligt har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller andra för­fatt­ningar som regle­rar dess verk­sam­het, skall Finansin­spek­tio­nen åter­kalla emit­ten­tin­sti­tu­tets till­stånd att ge ut säker­ställda obli­ga­tio­ner eller, om det är till­räck­ligt, med­dela var­ning.

3 §   Finansin­spek­tio­nen ska åter­kalla ett emit­ten­tin­sti­tuts till­stånd om insti­tu­tet
   1. inte inom ett år från det att till­stånd bevil­ja­des har påbör­jat utgiv­ning av säker­ställda obli­ga­tio­ner,
   2. har för­kla­rat sig avstå från till­stån­det, eller
   3. har fått till­stån­det genom att lämna falska upp­gif­ter eller på något annat otill­bör­ligt sätt.

I de fall som avses i första styc­ket 1 eller 3 får i stäl­let var­ning med­de­las om det är till­räck­ligt. Lag (2022:803).

4 §   Om till­stån­det åter­kal­las, får Finansin­spek­tio­nen bestämma hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten skall ske. Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med för­bud att fort­sätta verk­sam­he­ten.

Ingri­pande mot den som sak­nar till­stånd

5 §   Om någon bedri­ver sådan verk­sam­het som omfat­tas av denna lag utan att vara berät­ti­gad till det, skall Finansin­spek­tio­nen före­lägga denne att upp­höra med verk­sam­he­ten. Inspek­tio­nen får besluta hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten skall ske.

Vite

6 §   Om Finansin­spek­tio­nen med­de­lar för­bud enligt 4 § eller före­läg­gande enligt 5 §, får inspek­tio­nen före­lägga vite.

Avgif­ter

7 §   Emit­ten­tin­sti­tut ska bekosta Finansin­spek­tio­nens till­syn med årliga avgif­ter.

Finansin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar, anmäl­ningar och under­rät­tel­ser enligt denna lag.
Lag (2022:803).

6 kap. Över­kla­gande och bemyn­di­gan­den

Över­kla­gande

1 §   Finansin­spek­tio­nens beslut enligt denna lag över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Inspek­tio­nen får bestämma att ett beslut om för­bud, före­läg­gande eller åter­kal­lelse ska gälla ome­del­bart.
Lag (2018:814).

2 §   Om Finansin­spek­tio­nen i ett ärende om till­stånd enligt 2 kap. 1 § inte med­de­lar beslut inom sex måna­der från det att ansö­kan gavs in till inspek­tio­nen, ska inspek­tio­nen under­rätta sökan­den om skä­len för detta. Sökan­den får där­ef­ter begära för­kla­ring av dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls.

En begä­ran om en för­kla­ring som avses i första styc­ket ska göras hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om Finansin­spek­tio­nen inte har med­de­lat beslut inom sex måna­der från det att en för­kla­ring har läm­nats, ska ansö­kan anses ha avsla­gits. Lag (2013:104).

Bemyn­di­gan­den

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. inne­hål­let i de pla­ner som krävs enligt 2 kap. 1 § första styc­ket 3 och 4,
   2. fast egen­dom, tomträtt och bostads­rätt som avses i 3 kap. 1 § tredje styc­ket,
   3. hur vär­de­ring av säker­he­terna enligt 3 kap. 5 § ska utfö­ras,
   4. hur kon­trol­len av mark­nads­vär­det enligt 3 kap. 7 § ska utfö­ras,
   5. hur scha­blon­be­lop­pet för kost­na­der för för­valt­ning och avveck­ling av säker­ställda obli­ga­tio­ner enligt 3 kap. 8 § andra styc­ket ska bestäm­mas,
   6. vill­kor för deri­vatav­tal samt beräk­ning av och vill­kor för risk­ex­po­ne­ring och rän­te­be­tal­ningar enligt 3 kap. 9 §,
   7. hur regist­ret ska föras enligt 3 kap. 10 §,
   8. den obe­ro­ende granska­rens kom­pe­tens, upp­gif­ter och rap­por­te­rings­skyl­dig­het enligt 3 kap. 12 och 13 §§,
   9. vil­ken infor­ma­tion ett emit­ten­tin­sti­tut ska till­han­da­hålla enligt 3 kap. 16 § första styc­ket, och
   10. sådana avgif­ter som avses i 5 kap. 7 §.
Lag (2022:803).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:803
   1. Denna lag trä­der i kraft den 8 juli 2022.
   2. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 3 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för en säker­ställd obli­ga­tion som har getts ut före ikraft­trä­dan­det. För en sådan obli­ga­tion tilläm­pas dock den nya 3 kap. 16 § första styc­ket och, för över­trä­del­ser som sker efter ikraft­trä­dan­det, 5 kap. 3 § i dess nya lydelse.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler också för en sådan säker­ställd obli­ga­tion som avses i arti­kel 30.2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2162 av den 27 novem­ber 2019 om utgiv­ning av säker­ställda obli­ga­tio­ner och offent­lig till­syn över säker­ställda obli­ga­tio­ner samt om änd­ring av direk­ti­ven 2009/65/EG och 2014/59/EU, i den ursprung­liga lydel­sen, under för­ut­sätt­ning att utgiv­nings­vo­ly­men inte utö­kas efter den 8 juli 2024 och den säker­ställda obli­ga­tio­nen upp­fyl­ler kra­ven i leden a-d i samma arti­kel. För en sådan obli­ga­tion tilläm­pas dock den nya 3 kap. 16 § första styc­ket och, för över­trä­del­ser som sker efter ikraft­trä­dan­det, 5 kap. 3 § i dess nya lydelse.