SFS 1995:969 Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

1715

SFS 1995:969
Utkom från trycket

den 29 juni 1995

Lag
om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank;

utfärdad den 21 juni 1995.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 12, 13, 19, 23, 41 och 52 §§ i

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

12 § I valutapolitiskt syfte får Riksbanken

1. köpa, sälja och förmedla utländsk valuta, utländska statspapper,

andra lätt omsättningsbara skuldebrev i utländsk valuta och guld samt
rättigheter och skyldigheter som anknyter till nämnda tillgångar,

1

Prop. 1994/95:150, bet. 1994/95: FiU20, rskr. 1994/95:447.

1716

2

Senaste lydelse 1991:1538.

SFS 1995:969

2. ge ut egna skuldebrev i utländsk valuta för de ändamål som avses i 1 §

andra stycket lagen (1988:1387) om statens upplåning.

13 § I valutapolitiskt syfte får Riksbanken ta upp utländsk kredit och

kredit i utländsk valuta, bevilja kredit till annan centralbank och till
Internationella valutafonden, bevilja kredit inom ramen för verksamheten
i Banken för internationell betalningsutjämning samt bevilja kredit för
Europeiska unionens system för medelfristigt finansiellt stöd.

Efter medgivande av riksdagen får Riksbanken i valutapolitiskt syfte

bevilja kredit till andra internationella finansorgan som Sverige är medlem
i och sluta avtal om långsiktiga internationella låneåtaganden.

Riksbanken får också efter medgivande av riksdagen av egna medel

tillskjuta insatskapital i Internationella valutafonden.

19 § I penningpolitiskt syfte får Riksbanken

1. köpa, sälja och förmedla svenska statspapper, andra lätt omsättnings-

bara skuldebrev samt rättigheter och skyldigheter som anknyter till sådana
tillgångar,

2. ge ut egna skuldebrev.

23 § Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för
staten.

Riksbanken får ta emot inlåning från staten.
Riksbanken får inte bevilja kredit till eller förvärva skuldförbindelse

direkt från staten, annat offentligt organ eller institution inom Europeiska
unionen.

Riksbanken får dock inom ramen för övriga bestämmelser i denna lag

bevilja kredit till och förvärva skuldförbindelse från kreditinstitut som ägs
av staten eller annat offentligt organ.

41 §2 Av fullmäktige avgörs

1. frågor om föreskrifter som riktar sig till enskilda,

2. frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor

om Riksbankens organisation och arbetsformer,

3. frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till

andra valutor,

4. frågor om riktlinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i 11 §,

5. frågor om viktigare internationella kreditavtal,

6. frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt

18 § första stycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,

7. frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser

med kreditinstitut,

8. frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,
9. frågor om räntevillkor på statens konto,

10. frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,
11. viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift

av fordran,

12. frågor om upprättande av personalförteckning, om beslut som avses

i 37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör, avdelnings-
chef eller regionchef,

13. frågor om skiljande från annan anstälning än provanställning eller

om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, av-
stängning eller läkarundersökning,

14. frågor om vilken personal och vilka uppdragstagare som skall åläggas

anmälningsskyldighet enligt 38 § andra stycket,

15. övriga frågor som enligt denna eller annan lag skall avgöras av

fullmäktige, samt

16. frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som riksbanks-

chefen hänskjuter till fullmäktige.

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbanksche-

fen. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av
riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges

i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

52 §3 Den särskilda avgiften enligt 51 § skall svara mot en ränta på
underskottet för varje dag som uppgår till två gånger den utlåningsränta
som Riksbanken tillämpar vid beviljande av kredit till bankinstitut enligt

18 § första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får avgiften sättas ned helt eller delvis.

SFS 1995:969

1717

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

Per Håkansson
(Finansdepartementet)

3

Senaste lydelse 1990:1150.