SFS 2006:1385 Lag om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av
säkerställda obligationer;

utfärdad den 7 december 2006.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 1 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 2 §§ samt

6 kap. 3 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer skall
ha följande lydelse.

1 kap.

2 §

2

I denna lag avses med

emittentinstitut

: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som fått tillstånd

enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda obligationer,

säkerställda obligationer

: obligationer och andra jämförbara skuldförbin-

delser som är förenade med förmånsrätt i emittentinstitutets säkerhetsmassa,

fyllnadssäkerheter

: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå i säkerhets-

massan,

derivatavtal

: avtal som träffats, i syfte att uppnå balans mellan finansiella

villkor för tillgångar i säkerhetsmassan och motsvarande villkor för de
säkerställda obligationerna, mellan ett emittentinstitut och

1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
2. Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller cen-

tralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1,

3. en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med

befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter med-
delade med stöd av 6 kap. 3 § 1,

4. Sveriges allmänna hypoteksbank, ett kreditinstitut eller ett värdepap-

persbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse,

5. en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländ-

ska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1,

6. ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår

av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1,

7. de internationella utvecklingsbanker som framgår av föreskrifter med-

delade med stöd av 6 kap. 3 § 1, eller

1

Prop. 2006/07:5, bet. 2006/07:FiU7, rskr. 2006/07:10.

2

Senaste lydelse 2004:443.

SFS 2006:1385

Utkom från trycket
den 15 december 2006

3

SFS 2006:1371–1404

2

SFS 2006:1385

8. andra motparter som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av

6 kap. 3 § 1 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som anges i 1–7 och
som uppfyller övriga krav som framgår av föreskrifterna,

säkerhetsmassa

: krediter, fyllnadssäkerheter och i registret antecknade

medel enligt 4 kap. 4 § i vilka obligationsinnehavarna och emittentinstitutets
motparter i derivatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i
denna lag och förmånsrättslagen (1970:979),

bank

: ett svenskt bankaktiebolag, en svensk sparbank eller en svensk

medlemsbank, och

kreditmarknadsföretag

: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk

förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse enligt lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

3 kap.

1 §

Säkerhetsmassan får bestå av

1. krediter som lämnats mot inteckning i fast egendom som är avsedd för

bostads-, jordbruks-, kontors- eller affärsändamål, mot inteckning i tomträtt
som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, mot pant i bostads-
rätt eller mot motsvarande utländska säkerheter (hypotekskrediter), förutsatt
att krediterna uppfyller de villkor som uppställs i 3–7 §§, och

2. krediter för vilka följande låntagare svarar eller garanterar (offentliga

krediter):

a) svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
b) Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller cen-

tralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4,

c) en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med

befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter med-
delade med stöd av 6 kap. 3 § 4, och

d) andra motparter som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av

6 kap. 3 § 4 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som anges i a–c och
som uppfyller övriga krav som framgår av föreskrifterna.

Hypotekskrediter som lämnats mot inteckning i fast egendom, tomträtt el-

ler bostadsrätt som är avsedd för kontors- eller affärsändamål får utgöra
högst 10 procent av säkerhetsmassan.

2 §

I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får bestå av föl-

jande tillgångar:

1. inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar,
2. placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun

eller därmed jämförlig samfällighet svarar,

3. placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller centralbank

svarar, om placeringen eller fordran gäller i den utländska statens valuta och
är refinansierad i samma valuta,

4. övriga placeringar och fordringar för vilka Europeiska gemenskaperna

eller någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår av före-
skrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar,

5. placeringar och fordringar för vilka en sådan utländsk kommun eller

därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig upp-

3

SFS 2006:1385

börd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 sva-
rar,

6. andra placeringar, fordringar, garantiförbindelser och åtaganden som i

enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 kan bedömas
inte vara mer riskfyllda än de som anges i 1–5, och

7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för

vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1–
6.

Finansinspektionen får efter ansökan besluta att även följande tillgångar

får användas som fyllnadssäkerheter:

1. placeringar och fordringar för vilka Sveriges allmänna hypoteksbank,

ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 §
första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar,

2. placeringar och fordringar för vilka en kommun eller därmed jämförlig

samfällighet i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter med-
delade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar,

3. placeringar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år för

vilka ett utländskt kreditinstitut svarar,

4. placeringar och fordringar för vilka ett utländskt kreditinstitut i någon

av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av
6 kap. 3 § 5 svarar,

5. placeringar och fordringar för vilka någon av de internationella utveck-

lingsbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5
svarar,

6. andra placeringar, fordringar, garantiförbindelser och åtaganden som i

enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 kan bedömas
inte vara mer riskfyllda än de som anges i 1–5 och som uppfyller övriga krav
som framgår av föreskrifterna, och

7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för

vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1–
6.

Fyllnadssäkerheterna får utgöra högst 20 procent av säkerhetsmassan. Om

det finns särskilda skäl får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att an-
delen under en begränsad tid får utgöra högst 30 procent.

6 kap.

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. motparter och utländska stater som avses i 1 kap. 2 §,
2. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4,
3. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap. 1 § första

stycket 1,

4. låntagare som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2,
5. vilka utländska stater och centralbanker som avses i 3 kap. 2 § första

stycket 4, vilka utländska kommuner och därmed jämförliga samfälligheter
som avses i 3 kap. 2 § första stycket 5, vilka utländska stater som avses i
3 kap. 2 § andra stycket 2 och 4, vilka internationella utvecklingsbanker som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket 5 samt om tillgångar som avses i 3 kap. 2 §
första stycket 6 och andra stycket 6,

4

SFS 2006:1385

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2006

6. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall utföras,
7. hur kontrollen av marknadsvärdet enligt 3 kap. 7 § skall utföras,
8. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexpone-

ring och räntebetalningar enligt 3 kap. 9 §,

9. hur registret skall föras enligt 3 kap. 10 §,
10. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och rapporterings-

skyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och

11. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2007.

På regeringens vägnar

MATS ODELL

Mats Walberg
(Finansdepartementet)