SFS 2013:582 Lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster;

utfärdad den 19 juni 2013.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 1 kap. 7 § och 3 kap. 2 § lagen

(2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

1 kap.

7 § Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som

1. sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, kuponger,

resecheckar, postanvisningar eller utbetalningsavier,

2. består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kontanter inom

ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3. genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av betalningar

eller värdepapper,

4. genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för

egen räkning,

5. uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till betalningsmottaga-

ren, utan medverkan av någon mellanhand,

6. sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en handelskommis-

sionär, eller

7. avser förvaltning, inlösen eller försäljning av finansiella instrument,

vilka genomförs av de personer som deltar i ett system för avveckling enligt 3
samt av värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag, förvaltningsbolag,
AIF-förvaltare, i fråga om specialfonder, som tillhandahåller investerings-
tjänster samt andra företag som har tillstånd att förvara finansiella instrument.

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs mellan ett moder-

företag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och samma
moderföretag, utom när en annan betaltjänstleverantör än ett företag i samma
grupp medverkar som mellanhand.

3 kap.

2 §

2 Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som mot-

svarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3
eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av
dessa två belopp.

1 Prop. 2012/13:155, bet. 2012/13:FiU31, rskr. 2012/13:292.

2 Senaste lydelse 2011:775.

SFS 2013:582

Utkom från trycket
den 28 juni 2013

2

SFS 2013:582

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap.

lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter
meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsin-

stitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäk-
ringsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut
för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana
poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får

inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräk-
ningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapital-

basen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ la-
gen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

På regeringens vägnar

PETER NORMAN

Eva-Lena Norgren
(Finansdepartementet)