Lag (2015:1016) om reso­lu­tion

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2015:1016
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:393
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2015:1016
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Utfär­dad: 2015-​12-18
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:393
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



AVDEL­NING I. INLE­DANDE BESTÄM­MEL­SER


1 kap. Över­gri­pande om lagen

Lagens inne­håll

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om ett sär­skilt för­fa­rande under stat­lig kon­troll för rekon­struk­tion eller avveck­ling (reso­lu­tion) av finan­si­ell verk­sam­het som bedrivs av
   1. kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag,
   2. i Sve­rige hem­ma­hö­rande före­tag som är
      a) finan­si­ella insti­tut som är dot­ter­fö­re­tag till ett insti­tut, till ett EES-​institut eller till ett sådant hol­ding­fö­re­tag som anges i b, c eller d och som omfat­tas av grupp­ba­se­rad till­syn,
      b) finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag,
      c) blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag, och
      d) hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het,
   3. EES-​filialer som är eta­ble­rade i Sve­rige.

Lagen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om åtgär­der som syf­tar till att för­be­reda reso­lu­tion, för­hindra fal­lis­se­mang och om sam­ar­bete med utländska myn­dig­he­ter.

För ett före­tag som avses i första styc­ket och som är auk­to­ri­se­rat som cen­tral mot­part enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC- deri­vat, cen­trala mot­par­ter och trans­ak­tions­re­gis­ter gäl­ler i stäl­let
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23 av den 16 decem­ber 2020 om en ram för åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direk­ti­ven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132, och
   - lagen (2022:739) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter. Lag (2022:745).

2 §   Inne­hål­let i denna lag är upp­de­lat enligt föl­jande.


AVDEL­NING I. INLE­DANDE BESTÄM­MEL­SER

1 kap. - Över­gri­pande om lagen

2 kap. - Defi­ni­tio­ner


AVDEL­NING II. ÅTGÄR­DER FÖR ATT FÖR­BE­REDA RESO­LU­TION OCH UND­VIKA FAL­LIS­SE­MANG

3 kap. - Reso­lu­tions­pla­ner

4 kap. - Kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der

5 kap. - Ytter­li­gare åtgär­der för att för­be­reda reso­lu­tion och und­vika fal­lis­se­mang

6 kap. - Ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der utan­för reso­lu­tion

7 kap. - Vär­de­ring


AVDEL­NING III. RESO­LU­TION

8 kap. - Inle­dande av reso­lu­tion

9 kap. - Besluts­för­fa­rande för grän­sö­ver­skri­dande kon­cer­ner

10 kap. - Följ­der av ett beslut om reso­lu­tion för ägare och led­ning

11 kap. - Hin­der mot exe­ku­tiva åtgär­der och vissa rätts­hand­lingar knutna till reso­lu­tion

12 kap. - Reso­lu­tions­åt­gär­der

13 kap. - Beslut om änd­ring av vissa avtals­vill­kor och om för­bud mot att full­göra för­plik­tel­ser, ta i anspråk säker­he­ter och att utöva vissa rätts­hand­lingar

14 kap. - Kom­plet­te­rande befo­gen­he­ter

15 kap. - Sär­skild för­val­tare

16 kap. - Åtgär­der mot ägare

17 kap. - För­sälj­nings­verk­ty­get

18 kap. - Bro­in­sti­tuts­verk­ty­get

19 kap. - Avskil­jan­de­verk­ty­get

20 kap. - Kom­plet­te­rande befo­gen­he­ter vid över­fö­ring

21 kap. - Skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get

22 kap. - De stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen

23 kap. - Skydds­åt­gär­der

24 kap. - Kon­kurs, lik­vi­da­tion och avslu­tande av reso­lu­tion

25 kap. - Ver­kan av vissa beslut fat­tade av reso­lu­tions­myn­dig­he­ter i andra län­der inom EES

26 kap. - Erkän­nande och verk­stäl­lig­het av reso­lu­tion i tred­je­land

27 kap. - Finan­sie­ring av reso­lu­tion


AVDEL­NING IV. AVSLU­TANDE BESTÄM­MEL­SER

28 kap. - Sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte

29 kap. - Bemyn­di­gan­den

30 kap. - Över­kla­gande och verk­stäl­lig­het av beslut m.m.
Lag (2021:467).

Ansva­riga myn­dig­he­ter

Riks­gälds­kon­to­ret

3 §   Frå­gor om åtgär­der enligt denna lag prö­vas av Riks­gälds­kon­to­ret (reso­lu­tions­myn­dig­he­ten), om inte annat föl­jer av 4 eller 5 §.

Riks­gälds­kon­to­ret får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar enligt arti­kel 78a i till­syns­för­ord­ningen.

Om Riks­gälds­kon­to­ret över­vä­ger en åtgärd som kan få direkta budget-​ eller syste­mef­fek­ter, ska Riks­gälds­kon­to­ret, med ett eget ytt­rande i saken, till rege­ringen över­lämna frå­gan om huruvida åtgär­den med hän­syn till ris­ken för sådana effek­ter kan god­tas. Lag (2021:467).

Finansin­spek­tio­nen

4 §   Frå­gor om ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der utan­för reso­lu­tion enligt 6 kap. prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Lag (2021:467).

Rege­ringen

5 §   Frå­gor om använd­ning av de stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen enligt 22 kap. prö­vas av rege­ringen.

En fråga som över­läm­nas till rege­ringen enligt 3 § andra styc­ket ska prö­vas skynd­samt.

Reso­lu­tions­än­da­må­len

6 §   Ända­må­len med reso­lu­tion är att
   1. säker­ställa att kri­tiska verk­sam­he­ter upp­rätt­hålls,
   2. und­vika bety­dande nega­tiva effek­ter på den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten,
   3. skydda offent­liga medel,
   4. skydda insät­tare enligt lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti och inve­ste­rare enligt lagen (1999:158) om inve­ste­rar­skydd, och
   5. skydda kund­me­del och kund­till­gångar.

All­männa tillämp­nings­prin­ci­per

Pri­o­ri­tets­ord­ningen ska upp­rätt­hål­las

7 §   Reso­lu­tions­åt­gär­der ska tilläm­pas och reso­lu­tions­pla­ner utfor­mas på ett sätt som med­för att före­ta­gets
   1. aktie-​ eller andelsä­gare bär för­lus­ter först, och
   2. bor­ge­nä­rer bär, om inte annat anges i denna lag, för­lus­ter efter ägarna i den inbör­des ord­ning som gällt om före­ta­get varit för­satt i kon­kurs.

Bor­ge­nä­rer­nas inbör­des ord­ning ska även föl­jas vid kon­ver­te­ring av skul­der till kärn­pri­mär­ka­pi­tal.

Det eko­no­miska utfal­let ska inte bli sämre än vid kon­kurs eller lik­vi­da­tion

8 §   Det eko­no­miska utfal­let för ägare och bor­ge­nä­rer ska inte bli sämre vid reso­lu­tion eller åtgär­der enligt 6 kap. än om före­ta­get i stäl­let hade avveck­lats genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion.

Pro­por­tio­na­li­tet

9 §   Ett beslut enligt denna lag eller före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen får fat­tas bara om skä­len för beslu­tet upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som beslu­tet inne­bär för den som beslu­tet gäl­ler eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Tillämp­ningen av denna lag och av före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen ska stå i pro­por­tion till arten och omfatt­ningen av det berörda före­ta­gets verk­sam­het och dess kom­plex­i­tets­grad.


2 kap. Defi­ni­tio­ner

1 §   I denna lag avses med

anmält avveck­lings­sy­stem: ett anmält avveck­lings­sy­stem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveck­ling av för­plik­tel­ser på finans­mark­na­den,
bank­dag: en dag som inte är en lör­dag, en sön­dag, mid­som­ma­raf­ton, julaf­ton eller nyårsaf­ton eller en all­män helg­dag,
behö­rig myn­dig­het: i Sve­rige Finansin­spek­tio­nen och i fråga om övriga län­der inom EES en behö­rig myn­dig­het enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 4.1.40 i till­syns­för­ord­ningen, inbe­gri­pet Euro­pe­iska central­ban­ken när det gäl­ler de sär­skilda upp­gif­ter som den till­de­las genom rådets för­ord­ning (EU) nr 1024/2013 av den 15 okto­ber 2013 om till­del­ning av sär­skilda upp­gif­ter till Euro­pe­iska central­ban­ken i fråga om poli­ti­ken för till­syn över kre­di­tin­sti­tut, i den ursprung­liga lydel­sen,
berörd myn­dig­het: i Sve­rige Finansin­spek­tio­nen och i fråga om övriga län­der inom EES, den myn­dig­het som län­derna iden­ti­fi­e­rat enligt arti­kel 61.2 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet,
bety­dande filial: en filial som är bety­dande enligt arti­kel 51.1 i kapi­taltäck­nings­di­rek­ti­vet,
blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag: ett hol­ding­fö­re­tag enligt arti­kel 4.1.21 i till­syns­för­ord­ningen,
blan­dat finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag inom EES: ett inom EES eta­ble­rat blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som inte självt är ett dot­ter­fö­re­tag till ett
      a) insti­tut eller ett EES-​institut som auk­to­ri­se­rats i något land inom EES, eller
      b) annat blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag eller ett finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som är eta­ble­rat i något land inom EES,
cen­tral mot­part: en cen­tral mot­part enligt arti­kel 2.1 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-​derivat, cen­trala mot­par­ter och trans­ak­tions­re­gis­ter som har auk­to­ri­se­rats enligt arti­kel 14 eller god­känts enligt arti­kel 25 i samma för­ord­ning,
det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet: det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet enligt 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapi­tal­buf­fer­tar,
dot­ter­fö­re­tag: ett dot­ter­fö­re­tag enligt arti­kel 4.1.16 i till­syns­för­ord­ningen,
EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
EES-​filial: en filial till ett tred­je­lands­in­sti­tut som är eta­ble­rad i ett land inom EES,
EES-​institut: ett insti­tut enligt arti­kel 4.1.3 i till­syns­för­ord­ningen som är hem­ma­hö­rande i ett annat land inom EES än Sve­rige,
euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het: en reso­lu­tions­en­het som inte omfat­tas av arti­kel 92a i till­syns­för­ord­ningen och som har till­gångar som över­sti­ger 100 mil­jar­der euro eller ingår i en reso­lu­tions­grupp som har till­gångar som över­sti­ger 100 mil­jar­der euro,
filial: en filial enligt arti­kel 4.1.17 i till­syns­för­ord­ningen,
finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag: ett hol­ding­fö­re­tag enligt arti­kel 4.1.20 i till­syns­för­ord­ningen,
finan­si­ellt insti­tut: ett före­tag enligt arti­kel 4.1.26 i till­syns­för­ord­ningen,
finan­sie­rings­plan: en plan enligt arti­kel 107 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet,
finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag inom EES: ett inom EES eta­ble­rat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som inte självt är ett dot­ter­fö­re­tag till ett
      a) insti­tut eller ett EES-​institut som auk­to­ri­se­rats i något land inom EES, eller
      b) annat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som är eta­ble­rat i något land inom EES,
finan­sie­rings­ar­range­mang: ett arrange­mang för finan­sie­ring av kost­na­der för reso­lu­tion som upp­rät­tats av ett land inom EES enligt arti­kel 100 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet,
för­ord­ningen om reso­lu­tions­av­gif­ter: kom­mis­sio­nens dele­ge­rade för­ord­ning (EU) 2015/63 om kom­plet­te­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/59/EU av den 21 okto­ber 2014 avse­ende för­hands­bi­drag till finan­sie­rings­ar­range­mang för reso­lu­tion,
garan­te­rad insätt­ning: en insätt­ning som omfat­tas av insätt­nings­ga­ran­tin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti,
glo­balt system­vik­tigt insti­tut: ett glo­balt system­vik­tigt insti­tut enligt arti­kel 4.1.133 i till­syns­för­ord­ningen,
glo­balt system­vik­tigt insti­tut hem­ma­hö­rande utan­för EES: ett glo­balt system­vik­tigt insti­tut hem­ma­hö­rande utan­för EES enligt arti­kel 4.1.134 i till­syns­för­ord­ningen,
glo­balt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het: en reso­lu­tions­en­het som är ett glo­balt system­vik­tigt insti­tut eller del av ett sådant,
grupp­ba­se­rad: som är gjord på grund­val av den kon­so­li­de­rade situ­a­tio­nen enligt arti­kel 4.1.47 i till­syns­för­ord­ningen eller arti­kel 4.1.11 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen,
grän­sö­ver­skri­dande kon­cern: en kon­cern med moder-​ och dot­ter­fö­re­tag i flera län­der inom EES,
hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het: ett hol­ding­fö­re­tag enligt arti­kel 4.1.22 i till­syns­för­ord­ningen,
insti­tut: kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag,
kapi­tal­bas:
   1. för kre­di­tin­sti­tut, det­samma som avses i arti­kel 72 i till­syns­för­ord­ningen och
   2. för vär­de­pap­pers­bo­lag, det­samma som avses i arti­kel 9 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen,
kapi­taltäck­nings­di­rek­ti­vet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behö­rig­het att utöva verk­sam­het i kre­di­tin­sti­tut och om till­syn av kre­di­tin­sti­tut, om änd­ring av direk­tiv 2002/87/EG och om upp­hä­vande av direk­ti­ven 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2034,
kon­cern: ett moder­fö­re­tag och dess dot­ter­fö­re­tag,
kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning: en plan enligt arti­kel 91.6 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet,
kre­di­tin­sti­tut: ett kre­di­tin­sti­tut enligt lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse och ett sådant vär­de­pap­pers­bo­lag som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 7 c-g lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag,
kris­avvär­jande åtgärd:
      a) en åtgärd för att undan­röja väsent­liga bris­ter eller väsent­liga hin­der för åter­hämt­ning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finan­sie­rings­rö­relse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
      b) en åtgärd för att undan­röja eller minska väsent­liga hin­der för rekon­struk­tion eller avveck­ling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§,
      c) en åtgärd som enligt beslut av Finansin­spek­tio­nen är en kris­avvär­jande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 25 kap. 2 c § lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
      d) ett beslut av Finansin­spek­tio­nen om att till­sätta en till­fäl­lig för­val­tare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 25 a kap. lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den, eller
      e) ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment enligt 6 kap.,
krishan­te­rings­di­rek­ti­vet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrät­tande av en ram för åter­hämt­ning och reso­lu­tion av kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­fö­re­tag och om änd­ring av rådets direk­tiv 82/891/EEG och Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2034,
kri­tisk verk­sam­het: en tjänst eller en trans­ak­tion som, om den upp­hörde, san­no­likt skulle leda till en all­var­lig stör­ning i det finan­si­ella syste­met,
kva­li­fi­ce­rad insätt­ning: en insätt­ning enligt lagen om insätt­nings­ga­ranti som inte är undan­ta­gen enligt 4 b eller 5 § den lagen,
kärn­pri­mär­ka­pi­tal: kapi­tal som avses i arti­kel 50 i till­syns­för­ord­ningen,
kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment: kapi­tal­in­stru­ment som upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i till­syns­för­ord­ningen,
moder­fö­re­tag: ett moder­fö­re­tag enligt arti­kel 4.1.15 a i till­syns­för­ord­ningen,
moder­fö­re­tag inom EES: ett moderin­sti­tut inom EES, ett finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag inom EES eller ett blan­dat finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag inom EES,
moder­fö­re­tag i tred­je­land: ett moderin­sti­tut, ett finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag som är hem­ma­hö­rande i ett land utan­för EES,
moderin­sti­tut inom EES: ett insti­tut eller ett EES-​institut som är ett moder­fö­re­tag och som inte självt är ett dot­ter­fö­re­tag till ett
      a) annat insti­tut eller ett EES-​institut, eller
      b) finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som är eta­ble­rat i något land inom EES,
natio­nellt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het: en reso­lu­tions­en­het som inte är en glo­balt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het eller en euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het men som Riks­gälds­kon­to­ret bedö­mer vara en san­no­lik system­risk i hän­delse av fal­lis­se­mang,
rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment: övriga pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment och sup­ple­men­tär­ka­pi­tal­in­stru­ment,
reso­lu­tions­en­het: en juri­disk per­son inom EES som enligt en reso­lu­tions­plan ska vara före­mål för reso­lu­tions­åt­gär­der,
reso­lu­tions­för­fa­rande i tred­je­land: en åtgärd som enligt rät­ten i ett land utan­för EES syf­tar till att han­tera en kris i ett tred­je­lands­in­sti­tut eller i ett moder­fö­re­tag i tred­je­land, om åtgär­den är jäm­för­bar med sådana reso­lu­tions­åt­gär­der som får vid­tas enligt denna lag i fråga om ända­mål och för­vän­tat resul­tat,
reso­lu­tions­grupp: en reso­lu­tions­en­het och dess dot­ter­fö­re­tag som inte är
      a) en reso­lu­tions­en­het,
      b) ett dot­ter­fö­re­tag till en annan reso­lu­tions­en­het, eller
      c) ett dot­ter­fö­re­tag i ett tred­je­land som enligt reso­lu­tions­pla­nen inte ingår i reso­lu­tions­grup­pen och dess dot­ter­fö­re­tag,
reso­lu­tions­kol­le­gium: ett reso­lu­tions­kol­le­gium enligt arti­kel 88 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet,
reso­lu­tions­åt­gärd: någon av de åtgär­der som anges i 12 kap. 1 §,
sam­ord­nande berörd myn­dig­het: den berörda myn­dig­he­ten i samma land inom EES som den sam­ord­nande till­syns­myn­dig­he­ten,
sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het: reso­lu­tions­myn­dig­he­ten i samma land inom EES som den sam­ord­nande till­syns­myn­dig­he­ten,
sam­ord­nande till­syns­myn­dig­het: en behö­rig myn­dig­het som ansva­rar för att utöva grupp­ba­se­rad till­syn av moderin­sti­tut inom EES och av insti­tut som kon­trol­le­ras av finan­si­ella moder­hol­ding­fö­re­tag inom EES eller blan­dade finan­si­ella moder­hol­ding­fö­re­tag inom EES,
större dot­ter­fö­re­tag: ett större dot­ter­fö­re­tag enligt arti­kel 4.1.135 i till­syns­för­ord­ningen,
sup­ple­men­tär­ka­pi­tal­in­stru­ment: kapi­tal­in­stru­ment och efter­ställda lån som upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 63 i till­syns­för­ord­ningen,
till­syns­för­ord­ningen: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om till­synskrav för kre­di­tin­sti­tut och om änd­ring av för­ord­ning (EU) nr 648/2012,
till­syn­skol­le­gium: ett till­syn­skol­le­gium enligt arti­kel 116 i kapi­taltäck­nings­di­rek­ti­vet eller arti­kel 48 i vär­de­pap­pers­bo­lags­di­rek­ti­vet,
tred­je­lands­in­sti­tut: ett före­tag som har sitt huvud­kon­tor i ett land utan­för EES och som skulle vara ett insti­tut om det var hem­ma­hö­rande inom EES,
vär­de­pap­pers­bo­lag: ett svenskt aktie­bo­lag som har till­stånd att driva vär­de­pap­pers­rö­relse enligt lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den, om det har till­stånd för någon av de tjäns­ter som anges i 2 kap. 1 § 3 eller 6 den lagen, utom sådana vär­de­pap­pers­bo­lag som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 7 c-g lagen om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag,
vär­de­pap­pers­bo­lags­di­rek­ti­vet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2034 av den 27 novem­ber 2019 om till­syn av vär­de­pap­pers­fö­re­tag och om änd­ring av direk­ti­ven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU, i den ursprung­liga lydel­sen,
vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/2033 av den 27 novem­ber 2019 om till­synskrav för vär­de­pap­pers­fö­re­tag och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014, och

övriga pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment: kapi­tal­in­stru­ment som upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 52.1 i till­syns­för­ord­ningen.
Lag (2022:194).

2 §   En ned­skriv­nings­bar skuld är en skuld som inte räk­nas som ett pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment eller ett sup­ple­men­tär­ka­pi­tal­in­stru­ment, och som inte är
   1. en garan­te­rad insätt­ning,
   2. en skuld som är säker­ställd, till den del skul­den täcks av säker­het,
   3. en skuld som hän­för sig till kund­till­gångar eller kund­me­del för­ut­satt att kun­den är skyd­dad vid kon­kurs eller ett mot­sva­rande utländskt för­fa­rande,
   4. en skuld som hän­för sig till ett kom­mis­sions­av­tal eller annat avtal som inne­bär att insti­tu­tet är redo­vis­nings­skyl­digt för anför­trodda medel,
   5. en skuld till ett insti­tut eller ett EES-​institut som inte ingår i samma kon­cern som insti­tu­tet eller det före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2, med en ursprung­lig löp­tid som är kor­tare än sju dagar,
   6. en skuld med en kor­tare åter­stå­ende löp­tid än sju dagar, som hän­för sig till
      a) system eller ope­ra­tö­rer i ett anmält avveck­lings­sy­stem eller deras del­ta­gare, eller
      b) cen­trala mot­par­ter,
   7. en skuld till anställda avse­ende inar­be­tad lön, pen­sions­för­må­ner eller annan fast ersätt­ning, med undan­tag för den rör­liga delen av ersätt­ningen
      a) som inte regle­ras av kol­lek­tivav­tal, eller
      b) som avser en risk­ta­gare med väsent­lig inver­kan,
   8. en skuld till en bor­ge­när inom affärs-​ eller han­dels­sek­torn, där skul­den hän­för sig till att insti­tu­tet eller det före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 har till­han­da­hål­lits varor eller tjäns­ter som är kri­tiska för dess löpande verk­sam­het,
   9. en skuld till en skatte-​ eller en soci­al­för­säk­rings­myn­dig­het, för­ut­satt att myn­dig­he­tens ford­ran har för­måns­rätt,
   10. en skuld till garan­ti­myn­dig­he­ten till följd av avgif­ter som ska beta­las i enlig­het med 12 § lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti, eller
   11. en skuld till ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 som inte är en reso­lu­tions­en­het men som ingår i samma reso­lu­tions­grupp, utom när det gäl­ler
      a) andra efter­ställda skul­der än rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment, och
      b) skuld­in­stru­ment som avses i 21 kap. 15 § 3 b.

Som en ned­skriv­nings­bar skuld räk­nas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tred­je­land inte mot­sva­rar en sådan skuld som anges i första styc­ket.
Lag (2021:467).

2 a §   En kva­li­fi­ce­rad skuld är en sådan ned­skriv­nings­bar skuld som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 4 kap. 9-12 §§. Lag (2021:467).

2 b §   Ett efter­ställt kva­li­fi­ce­rat instru­ment är ett instru­ment som upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 72a i till­syns­för­ord­ningen utom när det gäl­ler hän­vis­ning­arna till arti­kel 72b.3-72b.5. Lag (2021:467).

3 §   Bestäm­mel­ser om bety­del­sen av föl­jande begrepp, ter­mer och uttryck finns i nedan angivna para­gra­fer:
   - krav på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der i 4 kap. 1 §
   - för­sälj­nings­verk­ty­get i 17 kap. 1 §
   - bro­in­sti­tuts­verk­ty­get i 18 kap. 1 §
   - bro­in­sti­tut i 18 kap. 2 §
   - avskil­jan­de­verk­ty­get i 19 kap. 1 §
   - till­gångs­för­valt­nings­bo­lag i 19 kap. 2 §
   - skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get i 21 kap. 1 §
   - stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­tyg i 22 kap. 1 §
   - arrange­mang om struk­tu­re­rad finan­sie­ring i 23 kap. 1 §
   - arrange­mang om säker­he­ter i 23 kap. 1 §
   - arrange­mang om säker­hets­ö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 1 §
   - kvitt­nings­ar­range­mang i 23 kap. 1 §
   - nett­nings­ar­range­mang i 23 kap. 1 §
   - par­ti­ell över­fö­ring i 23 kap. 1 §.
Lag (2021:467).


AVDEL­NING II. ÅTGÄR­DER FÖR ATT FÖR­BE­REDA RESO­LU­TION OCH UND­VIKA FAL­LIS­SE­MANG


3 kap. Reso­lu­tions­pla­ner

Reso­lu­tions­pla­ner för insti­tut som inte ingår i en finan­si­ell kon­cern

1 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska upp­rätta en reso­lu­tions­plan för varje insti­tut och hålla den aktu­ell. Pla­nen ska ange
   1. de reso­lu­tions­åt­gär­der som Riks­gälds­kon­to­ret avser att vidta om insti­tu­tet för­sätts i reso­lu­tion, och
   2. de åtgär­der som Finansin­spek­tio­nen avser att vidta enligt 6 kap.

Reso­lu­tions­pla­nen ska upp­rät­tas efter att Finansin­spek­tio­nen och reso­lu­tions­myn­dig­he­terna i de län­der inom EES där insti­tu­tet har bety­dande fili­a­ler fått till­fälle att lämna syn­punk­ter.

En reso­lu­tions­plan ska inte upp­rät­tas för insti­tut som till­sam­mans med andra kon­cern­fö­re­tag inom EES är före­mål för grupp­ba­se­rad till­syn. Lag (2021:467).

Kon­cern­re­so­lu­tions­pla­ner

2 §   Ett insti­tut som till­sam­mans med andra kon­cern­fö­re­tag inom EES är före­mål för grupp­ba­se­rad till­syn, ska omfat­tas av en kon­cern­re­so­lu­tions­plan som anta­gits av Riks­gälds­kon­to­ret. Pla­nen ska ange
   1. vilka åtgär­der som Riks­gälds­kon­to­ret, eller i före­kom­mande fall en utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het, avser att vidta om insti­tu­tet eller ett annat kon­cern­fö­re­tag för­sätts i reso­lu­tion,
   2. reso­lu­tions­en­he­ter och reso­lu­tions­grup­per i kon­cer­nen, och
   3. de åtgär­der som Finansin­spek­tio­nen avser att vidta enligt 6 kap.

Av kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen ska det också framgå hur reso­lu­tio­nen ska finan­sie­ras. Pla­nen ska ange hur kost­na­derna för åtgär­derna för­de­las mel­lan reso­lu­tions­re­ser­ven och de övriga finan­sie­rings­ar­range­mangen.

För en kon­cern som inte är grän­sö­ver­skri­dande ska kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen upp­rät­tas, och vid behov upp­da­te­ras, av Riks­gälds­kon­to­ret efter att Finansin­spek­tio­nen och reso­lu­tions­myn­dig­he­terna i de län­der inom EES där det finns bety­dande fili­a­ler fått till­fälle att lämna syn­punk­ter.

För en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern ska kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen upp­rät­tas, och vid behov upp­da­te­ras, av Riks­gälds­kon­to­ret, om myn­dig­he­ten är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het i reso­lu­tions­kol­le­giet, till­sam­mans med berörda reso­lu­tions­myn­dig­he­ter och efter att rele­vanta behö­riga myn­dig­he­ter fått till­fälle att lämna syn­punk­ter.
Lag (2021:467).

3 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het för en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern, ska myn­dig­he­ten lämna över den infor­ma­tion som myn­dig­he­ten fått från moder­fö­re­ta­get inom EES till rele­vanta utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­ter. Riks­gälds­kon­to­ret ska där­ef­ter inom fyra måna­der från det att infor­ma­tio­nen över­läm­nats, för­söka komma över­ens med dessa reso­lu­tions­myn­dig­he­ter om att anta kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen.

Om Riks­gälds­kon­to­ret inte är sam­ord­nande myn­dig­het, ska myn­dig­he­ten inom fyra måna­der från det att den sam­ord­nande myn­dig­he­ten har sänt över infor­ma­tio­nen, för­söka komma över­ens med de utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­terna om att anta kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen.

Om Riks­gälds­kon­to­ret är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het, ska myn­dig­he­ten göra en ny bedöm­ning av pla­nen, om myn­dig­he­ten under­rät­tas av en reso­lu­tions­myn­dig­het i ett annat land inom EES om att den myn­dig­he­ten bedö­mer att en omtvis­tad fråga avse­ende kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen kan få väsent­lig finans­po­li­tisk inver­kan i det lan­det. Riks­gälds­kon­to­ret ska då också göra en ny bedöm­ning av kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der enligt 4 kap. Lag (2021:467).

4 §   Om en över­ens­kom­melse enligt 3 § inte har träf­fats inom fyra måna­der ska Riks­gälds­kon­to­ret, om myn­dig­he­ten är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het, besluta om kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen.

När Riks­gälds­kon­to­ret fat­tar beslut, ska myn­dig­he­ten beakta syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från de utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­terna.

5 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret inte är den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten, ska myn­dig­he­ten fatta beslut om en reso­lu­tions­plan för de dot­ter­fö­re­tag som den ansva­rar för, om
   1. myn­dig­he­ten invän­der mot den sam­ord­nande myn­dig­he­tens reso­lu­tions­plan, och
   2. en över­ens­kom­melse enligt 3 § inte har träf­fats inom fyra måna­der.

När Riks­gälds­kon­to­ret fat­tar beslut, ska myn­dig­he­ten beakta syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från de utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­terna och från behö­riga myn­dig­he­ter.
Lag (2021:467).

6 §   Om någon utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het inom fyramå­na­ders­fris­ten i 3 § har hän­skju­tit ären­det till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (EU) nr 1093/2010 av den 24 novem­ber 2010 om inrät­tande av en euro­pe­isk till­syns­myn­dig­het (Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten), om änd­ring av beslut nr 716/2009/EG och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2009/78/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning 806/2014/EU, ska Riks­gälds­kon­to­ret skjuta upp sitt beslut enligt 4 eller 5 § med en månad och invänta det beslut som Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i samma för­ord­ning. Riks­gälds­kon­to­ret ska följa ett beslut i saken från Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten. Detta gäl­ler dock inte om Riks­gälds­kon­to­ret anser att beslu­tet kan få väsent­lig finans­po­li­tisk inver­kan i Sve­rige.

Riks­gälds­kon­to­ret får inte hän­skjuta ett ärende till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten enligt 28 kap. 7 § efter det att fyramå­na­ders­pe­ri­o­den har löpt ut eller en över­ens­kom­melse har träf­fats.

7 §   Ett beslut om en kon­cern­re­so­lu­tions­plan som fat­tas av en utländsk sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het efter en över­ens­kom­melse med en eller flera reso­lu­tions­myn­dig­he­ter eller på grund av att reso­lu­tions­myn­dig­he­terna inte har kom­mit över­ens, gäl­ler i Sve­rige.

8 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret bedö­mer att en kon­cern­re­so­lu­tions­plan som beslu­tats av en utländsk myn­dig­het kan få väsent­lig finans­po­li­tisk inver­kan i Sve­rige, ska Riks­gälds­kon­to­ret under­rätta den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten.

9 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska beakta och följa de reso­lu­tions­pla­ner som beslu­tats, om myn­dig­he­ten inte med hän­syn till omstän­dig­he­terna i ett reso­lu­tions­ä­rende anser att reso­lu­tions­än­da­må­len skulle upp­nås effek­ti­vare med hjälp av andra åtgär­der än de som anges i pla­nen.

Möj­lig­he­ten att rekon­stru­era eller avveckla insti­tut som inte ingår i en finan­si­ell kon­cern

10 §   När Riks­gälds­kon­to­ret upp­rät­tar en reso­lu­tions­plan för ett insti­tut, ska Riks­gälds­kon­to­ret pröva i vil­ken utsträck­ning det är möj­ligt att rekon­stru­era eller avveckla insti­tu­tet genom kon­kurs, lik­vi­da­tion eller reso­lu­tion på ett sätt som inte leder till en all­var­lig stör­ning i det finan­si­ella syste­met i EES. Riks­gälds­kon­to­ret får inte för­ut­sätta att det läm­nas lik­vi­di­tets­stöd på sär­skilda vill­kor från Riks­ban­ken eller någon annan central­bank eller något annat stat­ligt stöd än medel ur reso­lu­tions­re­ser­ven.

Pröv­ningen ska göras efter sam­råd med Finansin­spek­tio­nen och reso­lu­tions­myn­dig­he­terna i de län­der inom EES där insti­tu­tet har bety­dande fili­a­ler.

Möj­lig­he­ten att rekon­stru­era eller avveckla en kon­cern

11 §   När Riks­gälds­kon­to­ret upp­rät­tar en kon­cern­re­so­lu­tions­plan enligt 2 §, ska myn­dig­he­ten pröva i vil­ken utsträck­ning det är möj­ligt att på ett sätt som inte leder till en all­var­lig stör­ning i det finan­si­ella syste­met inom EES rekon­stru­era eller avveckla
   1. kon­cern­fö­re­ta­gen genom kon­kurs, lik­vi­da­tion eller mot­sva­rande utländska för­fa­ran­den, eller
   2. kon­cer­nen eller en reso­lu­tions­grupp genom reso­lu­tion.

Riks­gälds­kon­to­ret får inte för­ut­sätta att det läm­nas lik­vi­di­tets­stöd på sär­skilda vill­kor från Riks­ban­ken eller någon annan central­bank eller annat stat­ligt stöd än medel ur något finan­sie­rings­ar­range­mang.

Pröv­ningen ska göras efter att de behö­riga myn­dig­he­terna för dot­ter­fö­re­ta­gen och reso­lu­tions­myn­dig­he­terna i de län­der inom EES där kon­cern­fö­re­ta­gen har bety­dande fili­a­ler fått till­fälle att lämna syn­punk­ter. För en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern ska pröv­ningen göras till­sam­mans med reso­lu­tions­myn­dig­he­terna för andra kon­cern­fö­re­tag. Lag (2021:467).

Åtgär­der för att han­tera väsent­liga hin­der mot att rekon­stru­era eller avveckla ett före­tag som inte ingår i en finan­si­ell kon­cern

12 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret fin­ner att det finns väsent­liga hin­der mot att rekon­stru­era eller avveckla ett före­tag, ska Riks­gälds­kon­to­ret under­rätta före­ta­get, Finansin­spek­tio­nen och reso­lu­tions­myn­dig­he­terna i de län­der inom EES där före­ta­get har bety­dande fili­a­ler.

Riks­gälds­kon­to­ret ska sam­ti­digt före­lägga före­ta­get att inom fyra måna­der ange vilka åtgär­der som det anser kan undan­röja eller minska hind­ren.

Före­ta­gets tids­frist ska i stäl­let vara två vec­kor om hind­ren beror på att före­ta­get
   1. inte upp­fyl­ler det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet utö­ver den risk­vägda kvo­ten enligt 4 kap. 1 §, eller
   2. inte upp­fyl­ler kra­ven enligt artik­larna 92a och 494 i till­syns­för­ord­ningen eller 4 kap. 2-10 §§. Lag (2021:467).

12 a §   Om Riks­gälds­kon­to­ret har fun­nit att det finns väsent­liga hin­der mot att rekon­stru­era eller avveckla ett insti­tut, får en reso­lu­tions­plan för insti­tu­tet inte upp­rät­tas för­rän åtgär­der enligt 13 § har vid­ta­gits eller Riks­gälds­kon­to­ret har fun­nit att sådana åtgär­der inte är nöd­vän­diga. Lag (2021:467).

13 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret, efter att Finansin­spek­tio­nen fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, bedö­mer att de åtgär­der som ett före­tag anger enligt 12 § inte effek­tivt undan­rö­jer eller mins­kar hind­ret mot att rekon­stru­era eller avveckla före­ta­get, ska Riks­gälds­kon­to­ret besluta om vilka andra åtgär­der som före­ta­get ska vidta inom fyra vec­kor från beslu­tet för att undan­röja eller minska detta hin­der. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgär­der som anges i 24 §.

När Riks­gälds­kon­to­ret prö­var vilka åtgär­der som före­ta­get ska vidta, ska Riks­gälds­kon­to­ret ta hän­syn till det hot som hind­ren utgör för det finan­si­ella syste­met och den inver­kan åtgär­derna har på före­ta­get, det finan­si­ella syste­met, den inre mark­na­den och sam­hälls­e­ko­no­min. Åtgär­derna ska stå i pro­por­tion till de hin­der som ska undan­rö­jas eller begrän­sas.
Lag (2021:467).

Åtgär­der för att han­tera väsent­liga hin­der mot att rekon­stru­era eller avveckla en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern

14 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret eller en utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het under­rät­tar ett före­tag i en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern om att det finns väsent­liga hin­der mot rekon­struk­tion eller avveck­ling, ska Riks­gälds­kon­to­ret vänta med beslut om kon­cern­re­so­lu­tions­pla­nen till dess pro­ces­sen för att undan­röja eller begränsa de väsent­liga hind­ren avslu­tats.

15 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret vid en pröv­ning enligt 11 § fin­ner att det finns väsent­liga hin­der mot att rekon­stru­era eller avveckla en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern, ska Riks­gälds­kon­to­ret ge till­syn­skol­le­giet och reso­lu­tions­myn­dig­he­terna i de län­der inom EES där bety­dande fili­a­ler är belägna till­fälle att lämna syn­punk­ter och där­ef­ter för­söka komma över­ens med de utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­terna om vilka åtgär­der som ska vid­tas beträf­fande kon­cer­nen. Riks­gälds­kon­to­rets bedöm­ning av möj­lig­he­ten att rekon­stru­era eller avveckla kon­cer­nen ska tjäna som utgångs­punkt för beslut i frå­gan om vilka åtgär­der som ska vid­tas. Lag (2021:467).

16 §   När Riks­gälds­kon­to­ret är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het för en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern och före­ta­gen som ingår i kon­cer­nen ska bli före­mål för åtgär­der enligt 15 §, ska Riks­gälds­kon­to­ret till­sam­mans med den sam­ord­nande till­syns­myn­dig­he­ten och Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten ta fram en rap­port som ska inne­hålla en ana­lys av de väsent­liga hind­ren mot att vidta effek­tiva reso­lu­tions­åt­gär­der beträf­fande kon­cer­nen och dess reso­lu­tions­grup­per. Rap­por­ten ska belysa vilka effek­ter olika åtgär­der har på kon­cer­nens eller en reso­lu­tions­grupps affärsmo­dell och ge för­slag på sådana pro­por­tio­nella och rik­tade åtgär­der som enligt Riks­gälds­kon­to­ret är nöd­vän­diga och lämp­liga för att undan­röja eller begränsa hind­ren. Lag (2021:467).

17 §   En rap­port enligt 16 § ska läm­nas till moder­fö­re­ta­get inom EES med möj­lig­het att inom fyra måna­der från mot­ta­gan­det av rap­por­ten lämna syn­punk­ter och före­slå alter­na­tiva åtgär­der för att undan­röja eller begränsa de hin­der som iden­ti­fi­e­rats i rap­por­ten.

Om Riks­gälds­kon­to­ret fin­ner att ett hin­der enligt första styc­ket beror på att ett kon­cern­fö­re­tag befin­ner sig i en sådan situ­a­tion som avses i 12 § tredje styc­ket, ska Riks­gälds­kon­to­ret, efter att övriga reso­lu­tions­myn­dig­he­ter fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, före­lägga moder­fö­re­ta­get att inom två vec­kor ange vilka åtgär­der som det anser kan undan­röja eller minska det aktu­ella hind­ret. Lag (2021:467).

18 §   När moder­fö­re­ta­get har ytt­rat sig enligt 17 § eller den tid för ytt­rande som anges i den para­gra­fen har löpt ut, ska Riks­gälds­kon­to­ret, efter att behö­riga myn­dig­he­ter och reso­lu­tions­myn­dig­he­ter i län­der inom EES där moder­fö­re­ta­get, dot­ter­fö­re­tag eller bety­dande fili­a­ler till insti­tut i kon­cer­nen finns fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, för­söka komma över­ens med reso­lu­tions­myn­dig­he­terna om
   1. vilka väsent­liga hin­der som finns,
   2. hur de åtgär­der som före­sla­gits av moder­fö­re­ta­get ska bedö­mas, och
   3. vilka ytter­li­gare åtgär­der som krävs för att undan­röja eller begränsa hind­ren.

Över­ens­kom­mel­sen ska träf­fas inom fyra måna­der från det att moder­fö­re­ta­get ytt­rat sig över rap­por­ten, eller om moder­fö­re­ta­get inte ytt­rat sig, inom en månad från utgången av den fyramå­na­ders­pe­riod som anges i 17 § första styc­ket.

En över­ens­kom­melse om ett hin­der som avses i 17 § andra styc­ket ska träf­fas inom två vec­kor från det att moder­fö­re­ta­get ytt­rat sig. Lag (2021:467).

19 §   Av en över­ens­kom­melse enligt 18 § ska det framgå vad den grun­das på. Om Riks­gälds­kon­to­ret är den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten, ska myn­dig­he­ten över­lämna över­ens­kom­mel­sen till moder­fö­re­ta­get inom EES.

Riks­gälds­kon­to­ret ska fatta de beslut som föl­jer av över­ens­kom­mel­sen.

20 §   Om en över­ens­kom­melse enligt 18 § inte har träf­fats inom före­skri­ven tid och Riks­gälds­kon­to­ret är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het, ska Riks­gälds­kon­to­ret med tillämp­ning av 12 och 13 §§ och med hän­syn tagen till syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från de övriga reso­lu­tions­myn­dig­he­terna fatta beslut om åtgär­der som ska vid­tas på kon­cern­nivå.

21 §   Om en över­ens­kom­melse enligt 18 § inte har träf­fats inom före­skri­ven tid, ska Riks­gälds­kon­to­ret med tillämp­ning av 12 och 13 §§ och med hän­syn tagen till syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från de övriga reso­lu­tions­myn­dig­he­terna fatta beslut om åtgär­der som ska vid­tas mot en reso­lu­tions­en­het eller ett dot­ter­fö­re­tag som inte är en reso­lu­tions­en­het men som Riks­gälds­kon­to­ret är reso­lu­tions­myn­dig­het för.
Lag (2021:467).

22 §   Om myn­dig­he­terna inte har kom­mit över­ens om någon av de åtgär­der som anges i 24 § första styc­ket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het inom tids­fris­ten i 18 § andra eller tredje styc­ket har hän­skju­tit ären­det till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (EU) nr 1093/2010, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning 806/2014/EU, ska Riks­gälds­kon­to­ret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i samma för­ord­ning. Riks­gälds­kon­to­ret ska följa ett beslut i saken från Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten.

Riks­gälds­kon­to­ret får inte hän­skjuta ett ärende till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten enligt 28 kap. 7 § om tids­fris­ten i 18 § andra eller tredje styc­ket har löpt ut eller en över­ens­kom­melse har träf­fats. Lag (2021:467).

23 §   Ett beslut enligt 18 § av en utländsk sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het gäl­ler i Sve­rige, om det fat­tats efter en över­ens­kom­melse med en eller flera reso­lu­tions­myn­dig­he­ter eller på grund av att de behö­riga myn­dig­he­terna inte har kom­mit över­ens inom tids­fris­ten i 18 § andra eller tredje styc­ket. Lag (2021:467).

Åtgär­der för att undan­röja eller minska väsent­liga hin­der

24 §   För att undan­röja eller begränsa väsent­liga hin­der som har iden­ti­fi­e­rats enligt 13 eller 18 § får Riks­gälds­kon­to­ret
   1. före­lägga före­ta­get att skaffa eller se över sina kon­cer­nin­terna arrange­mang för finan­sie­ring, eller ingå ser­vice­av­tal som säk­rar att före­ta­get kan till­han­da­hålla kri­tiska verk­sam­he­ter,
   2. före­lägga före­ta­get att begränsa sina största enskilda eller totala expo­ne­ringar,
   3. införa kom­plet­te­rande infor­ma­tions­krav som är rele­vanta för reso­lu­tions­än­da­må­len,
   4. före­lägga före­ta­get att avyttra sär­skilda till­gångar,
   5. före­lägga före­ta­get att begränsa eller upp­höra med en viss verk­sam­het,
   6. före­lägga före­ta­get att begränsa eller för­hindra utveck­ling av vissa affärs­om­rå­den eller för­sälj­ning av vissa pro­duk­ter,
   7. före­lägga före­ta­get att minska kom­plex­i­te­ten i de juri­diska eller ope­ra­tiva struk­tu­rerna i före­ta­get eller i ett kon­cern­fö­re­tag som direkt eller indi­rekt står under före­ta­gets kon­troll för att säker­ställa att det går att med reso­lu­tions­verk­ty­gen juri­diskt och ope­ra­tivt avskilja kri­tiska verk­sam­he­ter från övriga verk­sam­he­ter,
   8. före­lägga före­ta­get eller moder­fö­re­ta­get att inrätta ett finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag i Sve­rige eller ett finan­si­ellt moder­hol­ding­fö­re­tag inom EES,
   9. före­lägga före­ta­get att, för att upp­fylla kra­vet enligt 4 kap. 1 §,
      a) ändra löp­tids­pro­fi­len för eller öka sina kva­li­fi­ce­rade skul­der,
      b) ändra löp­tids­pro­fi­len för kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment och rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment, efter god­kän­nande av Finansin­spek­tio­nen, eller
      c) vidta andra åtgär­der för att upp­fylla kra­vet,
   10. före­lägga ett hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het som är moder­fö­re­tag till före­ta­get att inrätta ett finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag för att kon­trol­lera före­ta­get, om det är nöd­vän­digt för att under­lätta reso­lu­tion och und­vika att reso­lu­tio­nen får nega­tiv effekt på den icke-​finansiella delen av kon­cer­nen, eller
   11. före­lägga före­ta­get att upp­fylla det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet.

När Riks­gälds­kon­to­ret med­de­lar ett före­läg­gande enligt första styc­ket, ska myn­dig­he­ten sam­ti­digt före­lägga före­ta­get att inom en månad ta fram en plan för hur före­ta­get avser att genom­föra de åtgär­der som före­läg­gan­det avser.
Lag (2021:467).

Infor­ma­tions­ut­byte med insti­tut och moder­fö­re­tag

25 §   På begä­ran av Riks­gälds­kon­to­ret ska ett insti­tut eller ett moder­fö­re­tag inom EES ge Riks­gälds­kon­to­ret det stöd och den hjälp Riks­gälds­kon­to­ret behö­ver för att upp­rätta en reso­lu­tions­plan för insti­tu­tet eller kon­cer­nen.

Riks­gälds­kon­to­ret ska lämna en sam­man­fatt­ning av reso­lu­tions­pla­nen till insti­tu­tet eller moder­fö­re­ta­get.


4 kap. Kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der

Kra­vet och hur det ska uttryc­kas

1 §   I syfte att ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 ska ha kapi­tal och skul­der som kan skri­vas ned eller kon­ver­te­ras enligt 6 eller 21 kap., ska Riks­gälds­kon­to­ret, efter att Finansin­spek­tio­nen fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, besluta att före­ta­get ska upp­fylla ett krav på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der.

Kra­vet ska beslu­tas i anslut­ning till reso­lu­tions­pla­ne­ringen enligt 3 kap. och uttryc­kas som pro­cen­tan­de­lar av
   1. det totala risk­vägda expo­ne­rings­be­lop­pet enligt arti­kel 92.3 i till­syns­för­ord­ningen eller kapi­tal­baskra­vet enligt arti­kel 11.1 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen mul­ti­pli­ce­rat med 12,5 (den risk­vägda kvo­ten), och
   2. det totala expo­ne­rings­måt­tet enligt artik­larna 429 och 429a i till­syns­för­ord­ningen (brut­to­so­li­di­tets­kvo­ten). Lag (2021:467).

Hur kra­vet ska bestäm­mas

Glo­balt system­vik­tiga reso­lu­tions­en­he­ter och större dot­ter­fö­re­tag till glo­balt system­vik­tiga insti­tut hem­ma­hö­rande utan­för EES

2 §   För en glo­balt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het och ett större dot­ter­fö­re­tag till ett glo­balt system­vik­tigt insti­tut hem­ma­hö­rande utan­för EES, ska Riks­gälds­kon­to­ret besluta om ett ytter­li­gare krav, utö­ver det som gäl­ler enligt artik­larna 92a, 92b och 494 i till­syns­för­ord­ningen, om det är nöd­vän­digt för att upp­fylla vill­ko­ren i arti­kel 45c i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet. Lag (2021:467).

Övriga reso­lu­tions­en­he­ter

3 §   För en reso­lu­tions­en­het som inte är en glo­balt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het ska täl­ja­ren för
   1. den risk­vägda kvo­ten bestäm­mas till sum­man av
      a) kapi­tal­baskra­vet enligt arti­kel 92.1 c i till­syns­för­ord­ningen eller enligt arti­kel 11.1 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen och de sär­skilda kapi­tal­baskra­ven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller enligt arti­kel 40 i vär­de­pap­pers­bo­lags­di­rek­ti­vet, och
      b) ett belopp som gör det möj­ligt att på nytt upp­fylla kra­ven enligt a efter genom­fö­rande av reso­lu­tion, och
   2. brut­to­so­li­di­tets­kvo­ten bestäm­mas till sum­man av
      a) kra­vet på brut­to­so­li­di­tets­grad enligt arti­kel 92.1 d i till­syns­för­ord­ningen, och
      b) ett belopp som gör det möj­ligt att på nytt upp­fylla kra­vet enligt a efter genom­fö­rande av reso­lu­tion.

För en euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het får
   1. den risk­vägda kvo­ten inte under­stiga 13,5 pro­cent, och
   2. brut­to­so­li­di­tets­kvo­ten inte under­stiga 5 pro­cent.

Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att andra styc­ket ska gälla också för en natio­nellt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het. Vid ett sådant beslut ska Riks­gälds­kon­to­ret beakta föl­jande omstän­dig­he­ter:
   1. före­koms­ten av garan­te­rade insätt­ningar och avsak­na­den av skuld­in­stru­ment,
   2. om till­gången till mark­na­den för kva­li­fi­ce­rade skul­der är begrän­sad, och
   3. i vil­ken utsträck­ning reso­lu­tions­en­he­ten är bero­ende av kärn­pri­mär­ka­pi­tal för att upp­fylla kra­vet. Lag (2021:467).

Övriga före­tag som inte är reso­lu­tions­en­he­ter

4 §   För ett före­tag som inte är en reso­lu­tions­en­het och som inte är ett större dot­ter­fö­re­tag till ett glo­balt system­vik­tigt insti­tut hem­ma­hö­rande utan­för EES ska täl­ja­ren för
   1. den risk­vägda kvo­ten bestäm­mas till sum­man av
      a) kapi­tal­baskra­vet enligt arti­kel 92.1 c i till­syns­för­ord­ningen eller enligt arti­kel 11.1 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen och de sär­skilda kapi­tal­baskra­ven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller enligt arti­kel 40 i vär­de­pap­pers­bo­lags­di­rek­ti­vet, och
      b) ett belopp som gör det möj­ligt att på nytt upp­fylla kra­ven enligt a efter genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 kap. eller reso­lu­tion av reso­lu­tions­grup­pen, och
   2. brut­to­so­li­di­tets­kvo­ten bestäm­mas till sum­man av
      a) kra­vet på brut­to­so­li­di­tets­grad enligt arti­kel 92.1 d i till­syns­för­ord­ningen, och
      b) ett belopp som gör det möj­ligt att på nytt upp­fylla kra­vet enligt a efter genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 kap. eller reso­lu­tion av reso­lu­tions­grup­pen.

För ett före­tag som enligt en resolutions-​ eller kon­cern­re­so­lu­tions­plan ska avveck­las genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion, får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att kra­vet bara ska bestäm­mas enligt första styc­ket 1 a och 2 a. Lag (2021:467).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

5 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska vid tillämp­ning av
   1. 3 § första styc­ket 2 och 4 § första styc­ket 2 ta hän­syn till kra­ven enligt 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §, och
   2. 3 § första styc­ket 1 b och 2 b och 4 § första styc­ket 1 b och 2 b utgå från de senast rap­por­te­rade vär­dena för det totala risk­ex­po­ne­rings­be­lop­pet och det totala expo­ne­rings­måt­tet enligt artik­larna 92.3, 429 och 429a i till­syns­för­ord­ningen och arti­kel 11.1 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen. Lag (2021:467).

6 §   Riks­gälds­kon­to­ret får höja belop­pen enligt 3 § första styc­ket 1 b och 4 § första styc­ket 1 b för att säker­ställa att före­ta­get kan upp­rätt­hålla mark­nads­för­tro­en­det under en lämp­lig tids­pe­riod, som inte får över­stiga ett år.

Ett tilläggs­be­lopp enligt första styc­ket ska, med avdrag för det kontra­cykliska buf­fert­kra­vet enligt 6 kap. 1 § lagen (2014:966) om kapi­tal­buf­fer­tar, mot­svara det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet efter genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 kap. eller reso­lu­tion.

Tilläggs­be­lop­pet enligt andra styc­ket får dock juste­ras om Riks­gälds­kon­to­ret bedö­mer att ett högre eller lägre belopp är lämp­ligt för att upp­rätt­hålla mark­nads­för­tro­en­det och för att säker­ställa att före­ta­get kan till­han­da­hålla kri­tisk verk­sam­het utan stöd enligt lagen (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut. Lag (2021:467).

7 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret bedö­mer att vissa skul­der helt eller del­vis kom­mer att undan­tas från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 21 kap. 27 § eller att skul­derna kom­mer att över­fö­ras till ett annat före­tag, ska kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der upp­fyl­las med kapi­tal­bas eller kva­li­fi­ce­rade skul­der som täc­ker de skul­der som kan komma att undan­tas eller över­fö­ras. Lag (2021:467).

8 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska
   1. vid tillämp­ningen av 2-4 §§ löpande och utan dröjs­mål anpassa kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der till de sär­skilda kapi­tal­baskra­ven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller enligt arti­kel 40 i vär­de­pap­pers­bo­lags­di­rek­ti­vet, och
   2. vid tillämp­ningen av 3-6 §§ beakta artik­larna 465-​491 och 493-​501 i till­syns­för­ord­ningen. Lag (2021:467).

Hur kra­vet ska upp­fyl­las

Gemen­samma bestäm­mel­ser

9 §   En reso­lu­tions­en­het ska upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der med
   1. kapi­tal­bas, och
   2. skul­der som upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 72a, arti­kel 72b, utom när det gäl­ler punkt 2 d, och arti­kel 72c i till­syns­för­ord­ningen.

Första styc­ket gäl­ler i tillämp­liga delar även för ett före­tag som var­ken är en reso­lu­tions­en­het eller ett dot­ter­fö­re­tag till en reso­lu­tions­en­het men som enligt en resolutions-​ eller kon­cern­re­so­lu­tions­plan ska avveck­las genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion. Lag (2021:467).

10 §   Om en skuld enligt 9 § första styc­ket avser ett skuld­in­stru­ment som inne­fat­tar deri­vat får skul­den använ­das för att upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der, om
   1. kapi­tal­be­lop­pet för skuld­in­stru­men­tet vid tid­punk­ten för utfär­dan­det är fast eller ökande och inte påver­kas av någon deri­vat­kom­po­nent och det totala skuld­be­lop­pet dag­li­gen kan vär­de­ras på mot­sva­rande sätt som ett lik­vär­digt instru­ment utan kre­di­trisk på en aktiv och lik­vid mark­nad enligt artik­larna 104 och 105 i till­syns­för­ord­ningen, eller
   2. vär­det av mot­sva­rande ford­ran vid bor­ge­nä­rens obe­stånd eller reso­lu­tion är fast eller ökande och inte över­sti­ger det belopp som ursprung­li­gen beta­la­des för skuld­in­stru­men­tet.

Skuld­in­stru­men­tet får inte omfat­tas av något nett­nings­av­tal.

En skuld enligt första styc­ket får använ­das för att upp­fylla kra­vet till den del skul­den mot­sva­rar ett kapi­tal­be­lopp enligt första styc­ket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första styc­ket 2. Lag (2021:467).

11 §   En reso­lu­tions­en­het får också upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der med skul­der enligt 12 § första styc­ket 1 som ett inom EES eta­ble­rat dot­ter­fö­re­tag till reso­lu­tions­en­he­ten har till en delä­gare av dot­ter­fö­re­ta­get som inte ingår i samma reso­lu­tions­grupp som dot­ter­fö­re­ta­get och reso­lu­tions­en­he­ten, om
   1. reso­lu­tions­en­he­tens kon­troll över dot­ter­fö­re­ta­get inte påver­kas av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av skul­derna enligt 6 eller 21 kap., och
   2. skul­derna inte över­skri­der ett belopp som mot­sva­rar kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der för dot­ter­fö­re­ta­get, efter avdrag för sum­man av de skul­der som före­ta­get, direkt eller genom andra före­tag inom samma reso­lu­tions­grupp, har till reso­lu­tions­en­he­ten och kapi­tal­bas enligt 12 § första styc­ket 2. Lag (2021:467).

12 §   Ett före­tag som inte är en reso­lu­tions­en­het men som ingår i en reso­lu­tions­grupp får upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der med
   1. skul­der
      a) som före­ta­get har till reso­lu­tions­en­he­ten i reso­lu­tions­grup­pen, eller som, utan att det påver­kar reso­lu­tions­en­he­tens kon­troll av före­ta­get vid genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av skul­derna enligt 6 eller 21 kap., före­ta­get har till en annan av före­ta­gets delä­gare,
      b) som upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 72a i till­syns­för­ord­ningen utom när det gäl­ler hän­vis­ning­arna till arti­kel 72b.2 b, c och k-m och 72b.3-72b.5,
      c) som har sämre pri­o­ri­tet enligt för­måns­rätts­ord­ningen än skul­der som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i a och som inte får ingå i kapi­tal­baskra­ven,
      d) som enligt reso­lu­tions­pla­nen ska omfat­tas av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 eller 21 kap. utan att reso­lu­tions­en­he­tens kon­troll över dot­ter­fö­re­ta­get påver­kas,
      e) vars för­värv inte finan­si­e­rats av före­ta­get,
      f) som inte ska lösas in, åter­be­ta­las eller åter­kö­pas i för­väg av före­ta­get utom vid före­ta­gets kon­kurs eller lik­vi­da­tion,
      g) som inte ger bor­ge­nä­ren rätt att tidi­ga­re­lägga pla­ne­rade utbe­tal­ningar av ränta eller kapi­tal­be­lopp utom när det gäl­ler före­ta­gets kon­kurs eller lik­vi­da­tion, och
      h) för vilka stor­le­ken på ränta eller annan avkast­ning inte är bero­ende av kre­ditvär­dig­he­ten hos före­ta­get eller dess moder­fö­re­tag, eller
   2. kapi­tal­bas som är
      a) kärn­pri­mär­ka­pi­tal, eller
      b) annan kapi­tal­bas som före­ta­get har emit­te­rat till ett före­tag i samma reso­lu­tions­grupp, eller som, utan att det påver­kar reso­lu­tions­en­he­tens kon­troll av före­ta­get vid genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 eller 21 kap., före­ta­get har emit­te­rat till ett före­tag utan­för reso­lu­tions­grup­pen.

Första styc­ket gäl­ler, med undan­tag för 1 a och d, även för ett före­tag som är ett dot­ter­fö­re­tag till en reso­lu­tions­en­het och som enligt en resolutions-​ eller kon­cern­re­so­lu­tions­plan ska avveck­las genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion.

Ett före­tag som avses i 23 § första styc­ket 2 eller 3 eller andra styc­ket 2 ska upp­fylla kra­vet med instru­ment som avses i arti­kel 89.2 fjärde styc­ket i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet, om vill­ko­ren i den arti­keln är upp­fyllda. Lag (2021:467).

Del­krav för vissa reso­lu­tions­en­he­ter

13 §   En glo­balt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het, en euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het och en natio­nellt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het som omfat­tas av ett beslut enligt 3 § tredje styc­ket ska del­vis upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der med kapi­tal­bas, efter­ställda kva­li­fi­ce­rade instru­ment och skul­der som avses i 11 §.

Del­kra­vet ska uppgå till ett belopp som mot­sva­rar 8 pro­cent av totala skul­der och eget kapi­tal.

Riks­gälds­kon­to­ret får, under för­ut­sätt­ning att vill­ko­ren i arti­kel 72b.3 i till­syns­för­ord­ningen är upp­fyllda och på ansö­kan av reso­lu­tions­en­he­ten, medge en lägre pro­cen­tan­del än den som anges i andra styc­ket, om ande­len över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar (1-X1/X2) x 8 pro­cent av totala skul­der och eget kapi­tal
   1. där X1 mot­sva­rar 3,5 pro­cent av det totala risk­vägda expo­ne­rings­be­lop­pet enligt arti­kel 92.3 i till­syns­för­ord­ningen eller av kapi­tal­baskra­vet enligt arti­kel 11.1 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen mul­ti­pli­ce­rat med 12,5, och
   2. där X2 mot­sva­rar sum­man av
      a) 18 pro­cent av det totala risk­vägda expo­ne­rings­be­lop­pet, och
      b) det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet. Lag (2021:467).

14 §   För en euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het får del­kra­vet enligt 13 § inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar 27 pro­cent av det totala risk­vägda expo­ne­rings­be­lop­pet, om
   1. reso­lu­tions­pla­nen inte för­ut­sät­ter använd­ning av reso­lu­tions­re­ser­ven och för­ut­sätt­ning­arna enligt 21 kap. 30 och 32 §§ kan upp­fyl­las, eller
   2. del­kra­vet påver­kar reso­lu­tions­en­he­tens affärsmo­dell på ett opro­por­tio­ner­ligt sätt. Lag (2021:467).

Alter­na­tivt del­krav för vissa reso­lu­tions­en­he­ter

15 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att en glo­balt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het, en euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het eller en natio­nellt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het som omfat­tas av ett beslut enligt 3 § tredje styc­ket, i stäl­let för det som anges i 13 §, del­vis ska upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der med kapi­tal­bas, efter­ställda kva­li­fi­ce­rade instru­ment och skul­der som avses i 11 § med ett belopp som inte över­sti­ger det högsta av
   1. 8 pro­cent av totala skul­der och eget kapi­tal, eller
   2. sum­man av
      a) det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet,
      b) två gånger kapi­tal­baskra­vet enligt arti­kel 92.1 c i till­syns­för­ord­ningen eller enligt arti­kel 11.1 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen, och
      c) två gånger de sär­skilda kapi­tal­baskra­ven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller enligt arti­kel 40 i vär­de­pap­pers­bo­lags­di­rek­ti­vet.

Första styc­ket gäl­ler om
   1. det finns ett väsent­ligt hin­der för genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 kap. eller reso­lu­tion, och
      a) kor­ri­ge­rande åtgär­der enligt ett före­läg­gande från Riks­gälds­kon­to­ret inte har vid­ta­gits, eller
      b) Riks­gälds­kon­to­rets befo­gen­he­ter enligt denna lag inte är till­räck­liga för att hind­ret helt eller del­vis ska undan­rö­jas eller begrän­sas och tillämp­ning av denna para­graf bedöms vara en alter­na­tiv åtgärd för att avhjälpa hind­ret,
   2. reso­lu­tions­en­he­tens stor­lek, juri­diska form eller ägar­struk­tur, verk­sam­he­tens art och omfatt­ning, ris­ker eller kom­plex­i­tet eller reso­lu­tions­en­he­tens kopp­lingar till andra före­tag eller den finan­si­ella mark­na­den kan begränsa för­ut­sätt­ning­arna för att genom­föra ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 kap. eller reso­lu­tion, eller
   3. reso­lu­tions­en­he­ten, med hän­syn till de sär­skilda kapi­tal­baskra­ven enligt 2 kap. 1 § lagen om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller enligt arti­kel 40 i vär­de­pap­pers­bo­lags­di­rek­ti­vet, till­hör den kate­gori av före­tag som har högst risk­värde och som mot­sva­rar 20 pro­cent, avrun­dat uppåt till när­maste hel­tal, av de före­tag som omfat­tas av detta kapi­tel. Lag (2021:467).

16 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att 15 § första styc­ket ska gälla också för en annan reso­lu­tions­en­het än som anges i den para­gra­fen, om
   1. reso­lu­tions­en­he­ten har kva­li­fi­ce­rade skul­der som avses i 9 och 10 §§ med samma pri­o­ri­tet enligt för­måns­rätts­ord­ningen som skul­der som inte utgör ned­skriv­nings­bara skul­der eller som undan­tas från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 21 kap. 27 §,
   2. det finns en risk för att det eko­no­miska utfal­let för bor­ge­nä­rer blir sämre än om före­ta­get i stäl­let hade avveck­lats genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion på grund av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 eller 21 kap. av skul­der som inte avser efter­ställda skul­der och som inte undan­tas från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 21 kap. 27 §, och
   3. kapi­tal­ba­sen och andra efter­ställda skul­der inte är till­räck­liga för att säker­ställa att bor­ge­nä­rer inte orsa­kas en sådan för­lust som avses i 2. Lag (2021:467).

17 §   Vid beslut enligt 15 eller 16 § ska Riks­gälds­kon­to­ret beakta föl­jande omstän­dig­he­ter:
   1. mark­nads­dju­pet för och pris­sätt­ningen på reso­lu­tions­en­he­tens kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment, rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och efter­ställda kva­li­fi­ce­rade instru­ment och den tid som behövs för att verk­ställa de trans­ak­tio­ner som krävs,
   2. stor­le­ken på reso­lu­tions­en­he­tens kva­li­fi­ce­rade skuld­in­stru­ment enligt arti­kel 72a i till­syns­för­ord­ningen som har en kvar­va­rande löp­tid som under­sti­ger ett år vid tid­punk­ten för beslu­tet,
   3. reso­lu­tions­en­he­tens till­gång till de instru­ment som avses i 2 utom när det gäl­ler hän­vis­ningen till arti­kel 72b.2 d i till­syns­för­ord­ningen,
   4. om ande­len skul­der som inte är ned­skriv­nings­bara skul­der och som har samma eller sämre pri­o­ri­tet enligt för­måns­rätts­ord­ningen som de högst pri­o­ri­te­rade kva­li­fi­ce­rade skul­derna över­sti­ger 5 pro­cent av reso­lu­tions­en­he­tens kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der,
   5. reso­lu­tions­en­he­tens affärs-​ och finan­sie­rings­mo­dell, risk­pro­fil, sta­bi­li­tet och för­måga att bidra till eko­no­min, och
   6. hur omstruk­tu­re­rings­kost­na­der påver­kar reso­lu­tions­en­he­tens åter­ka­pi­ta­li­se­ring. Lag (2021:467).

Mini­mi­nivå för del­kra­vet

18 §   För en euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het får ande­len kapi­tal­bas, efter­ställda kva­li­fi­ce­rade instru­ment eller skul­der som avses i 12 § inte under­stiga 13,5 pro­cent i fråga om den risk­vägda kvo­ten och 5 pro­cent i fråga om brut­to­so­li­di­tets­kvo­ten. Lag (2021:467).

19 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att 18 § ska gälla också för en natio­nellt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het som omfat­tas av ett beslut enligt 3 § tredje styc­ket. Lag (2021:467).

Sär­skilda bestäm­mel­ser för dot­ter­fö­re­tag

20 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att ett insti­tut som inte är en reso­lu­tions­en­het ska undan­tas från kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der, om
   1. insti­tu­tet är ett dot­ter­fö­re­tag till
      a) ett moder­fö­re­tag som är en reso­lu­tions­en­het, eller
      b) ett moder­fö­re­tag som inte är en reso­lu­tions­en­het och som upp­fyl­ler kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der på kon­so­li­de­rad basis,
   2. dot­ter­fö­re­ta­get och moder­fö­re­ta­get är eta­ble­rade i Sve­rige och ingår i samma reso­lu­tions­grupp,
   3. det inte finns några hin­der för moder­fö­re­ta­get att snabbt över­föra medel från kapi­tal­ba­sen eller betala till­baka sina skul­der till dot­ter­fö­re­ta­get om för­ut­sätt­ning­arna för ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 kap. är upp­fyllda,
   4. moder­fö­re­ta­get upp­fyl­ler krav på ansvars­full led­ning av dot­ter­fö­re­ta­get och har rätt att åta sig att svara för dot­ter­fö­re­ta­gets åta­gan­den,
   5. risk­kon­trol­len hos moder­fö­re­ta­get omfat­tar dot­ter­fö­re­ta­get, och
   6. moder­fö­re­ta­get inne­har mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga ande­lar i dot­ter­fö­re­ta­get eller har rätt att utse eller avsätta mer än hälf­ten av leda­mö­terna i dess sty­relse.
Lag (2021:467).

21 §   Riks­gälds­kon­to­ret får medge att ett insti­tut som är ett dot­ter­fö­re­tag till en reso­lu­tions­en­het och som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 20 § 1 och 2 helt eller del­vis får upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der med en garanti som reso­lu­tions­en­he­ten till­han­da­hål­ler, om
   1. det garan­te­rade belop­pet minst mot­sva­rar det krav som ska ersät­tas,
   2. garan­tin utfal­ler när
      a) dot­ter­fö­re­ta­get inte kan betala sina skul­der eller andra åta­gan­den när de för­fal­ler till betal­ning, eller
      b) för­ut­sätt­ning­arna för ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 kap. är upp­fyllda,
   3. garan­tin säker­ställs genom pantav­tal eller avtal om säker­hets­ö­ver­lå­telse som mot­sva­rar minst 50 pro­cent av belop­pet,
   4. de säker­he­ter som ställs för garan­tin upp­fyl­ler kra­ven enligt arti­kel 197 i till­syns­för­ord­ningen,
   5. de säker­he­ter som ställs för garan­tin inte är belas­tade av panträt­ter eller andra säker­hets­rät­ter,
   6. säker­he­terna har en effek­tiv löp­tid som upp­fyl­ler samma betal­nings­vill­kor som avses enligt arti­kel 72c.1 i till­syns­för­ord­ningen, och
   7. det inte finns några hin­der för över­fö­ring av säker­he­terna från reso­lu­tions­en­he­ten till dot­ter­fö­re­ta­get, oav­sett om reso­lu­tions­en­he­ten har för­satts i reso­lu­tion.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket 7 får Riks­gälds­kon­to­ret begära att reso­lu­tions­en­he­ten visar att det inte finns några sådana hin­der som avses där. Lag (2021:467).

22 §   Ett före­tag enligt 1 kap. 1 § första styc­ket 2 som inte är en reso­lu­tions­en­het men som är ett dot­ter­fö­re­tag till en reso­lu­tions­en­het omfat­tas inte av kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der, om inte Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om det. Lag (2021:467).

På vil­ken nivå kra­vet ska bestäm­mas och upp­fyl­las

23 §   För föl­jande före­tag ska kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der bestäm­mas och upp­fyl­las på indi­vi­du­ell nivå:
   1. en reso­lu­tions­en­het som inte ingår i en reso­lu­tions­grupp,
   2. ett insti­tut som inte är en reso­lu­tions­en­het men som är ett dot­ter­fö­re­tag till en reso­lu­tions­en­het eller ett före­tag i tred­je­land,
   3. ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 som inte är en reso­lu­tions­en­het men som är ett dot­ter­fö­re­tag till en reso­lu­tions­en­het, och
   4. ett före­tag som enligt en resolutions-​ eller kon­cern­re­so­lu­tions­plan ska avveck­las enligt kon­kurs eller lik­vi­da­tion.

För föl­jande före­tag ska kra­vet bestäm­mas och upp­fyl­las på kon­so­li­de­rad nivå:
   1. en reso­lu­tions­en­het som ingår i en reso­lu­tions­grupp, och
   2. ett moder­fö­re­tag inom EES som inte är en reso­lu­tions­en­het men som är ett dot­ter­fö­re­tag till ett före­tag i tred­je­land.
Lag (2021:467).

Fris­ter

24 §   En glo­balt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het ska upp­fylla kra­ven enligt 13-15 §§ från och med tre år efter den dag då enhe­ten har fast­ställts som en sådan. Lag (2021:467).

25 §   En euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het och en natio­nellt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het ska upp­fylla
   1. kra­ven enligt 13, 15, 18 och 19 §§ från och med tre år efter den dag då enhe­ten upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för att omfat­tas av dem, eller
   2. kra­ven enligt 18 och 19 §§ från och med två år efter dagen för genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 eller 21 kap. eller en sådan alter­na­tiv åtgärd som avses i arti­kel 45m.3b i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet. Lag (2021:467).

26 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska fast­ställa en lämp­lig frist för när
   1. en reso­lu­tions­en­het ska upp­fylla kra­ven enligt 9, 13-16 och 23 §§ efter genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 eller 21 kap., och
   2. ett före­tag som inte är en reso­lu­tions­en­het ska upp­fylla kra­ven enligt 12 och 20-23 §§ efter genom­fö­rande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 6 eller 21 kap.
Lag (2021:467).

27 §   Riks­gälds­kon­to­ret får för­länga eller för­korta en frist enligt 26 §.

Riks­gälds­kon­to­ret ska var tolfte månad under den frist som avses i 24-26 §§ under­rätta före­ta­get om en lämp­lig nivå på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der.

Riks­gälds­kon­to­ret får inom tolv­må­na­ders­pe­ri­o­den under­rätta före­ta­get om en ny nivå. Lag (2021:467).

Offent­lig­gö­rande

28 §   Ett före­tag ska årli­gen offent­lig­göra hur kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der upp­fylls.

Första styc­ket gäl­ler inte
   1. under en frist enligt 26 §, eller
   2. för ett före­tag som enligt reso­lu­tions­pla­nen ska avveck­las genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion. Lag (2021:467).

Över­vak­ning

29 §   Riks­gälds­kon­to­ret får, efter att Finansin­spek­tio­nen fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, för­bjuda ett före­tag att göra vär­deö­ver­fö­ringar som över­sti­ger ett sär­skilt för­fo­gan­de­be­lopp, om före­ta­get inte upp­fyl­ler det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet utö­ver den risk­vägda kvo­ten.

Med vär­deö­ver­fö­ringar enligt första styc­ket avses att
   1. göra en vär­deö­ver­fö­ring kopp­lad till före­ta­gets kärn­pri­mär­ka­pi­tal,
   2. för­binda sig att betala ut rör­lig ersätt­ning eller dis­kre­tio­nära pen­sions­för­må­ner eller betala ut sådan rör­lig ersätt­ning där skyl­dig­he­ten att betala upp­stod vid en tid­punkt då före­ta­get inte upp­fyllde det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet, eller
   3. göra utbe­tal­ningar hän­för­liga till instru­ment som räk­nas som pri­mär­ka­pi­tal­till­skott enligt arti­kel 52 i till­syns­för­ord­ningen. Lag (2021:467).

30 §   Ett före­tag ska ome­del­bart under­rätta Riks­gälds­kon­to­ret om före­ta­get inte upp­fyl­ler det kom­bi­ne­rade buf­fert­kra­vet utö­ver den risk­vägda kvo­ten. Lag (2021:467).

31 §   Ett beslut enligt 29 § första styc­ket ska fat­tas nio måna­der efter att Riks­gälds­kon­to­ret har tagit emot en under­rät­telse enligt 30 §.

Riks­gälds­kon­to­ret ska avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda:
   1. bris­ten beror på all­var­liga stör­ningar av den finan­si­ella mark­na­dens funk­tions­sätt,
   2. stör­ning­arna enligt 1 med­för
      a) ökad pris­vo­la­ti­li­tet för före­ta­gets kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment, rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skuld­in­stru­ment, eller
      b) ökade kost­na­der för före­ta­get, och
      c) att han­dels­plat­serna helt eller del­vis är stängda så att före­ta­get inte kan ge ut sådana instru­ment som avses i a,
   3. en stäng­ning av han­dels­plat­sen enligt 2 drab­bar fler före­tag,
   4. stör­ning­arna enligt 1 hind­rar det berörda före­ta­get från att ge ut sådana instru­ment som avses i 2 a i den omfatt­ning som krävs för att avhjälpa bris­ten, och
   5. ett beslut enligt första styc­ket kan med­föra all­var­liga kon­se­kven­ser för sta­bi­li­te­ten i det finan­si­ella syste­met.

Om Riks­gälds­kon­to­ret avstår från att fatta ett beslut enligt första styc­ket, ska Finansin­spek­tio­nen under­rät­tas. Lag (2021:467).

32 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska varje månad göra en ny bedöm­ning av om för­ut­sätt­ning­arna enligt 31 § andra styc­ket är upp­fyllda.
Lag (2021:467).

33 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska över­vaka att före­ta­gen upp­fyl­ler sina skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel. Riks­gälds­kon­to­ret ska sam­ordna sin över­vak­ning med den till­syn som utövas av Finansin­spek­tio­nen.

Om ett före­tag inte upp­fyl­ler sina skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel, får Finansin­spek­tio­nen, efter att Riks­gälds­kon­to­ret fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, ingripa mot före­ta­get.

För före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 finns bestäm­mel­ser om ingri­pande i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse och 25 kap. lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den. För före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 gäl­ler 15 kap. lagen om bank- och finan­sie­rings­rö­relse i tillämp­liga delar. Lag (2021:467).

Grän­sö­ver­skri­dande fall

34 §   För en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern ska Riks­gälds­kon­to­ret och berörda utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­ter fatta ett gemen­samt beslut om krav på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der
   1. på kon­so­li­de­rad nivå för varje reso­lu­tions­en­het, och
   2. på indi­vi­du­ell nivå för före­tag som inte är reso­lu­tions­en­he­ter men som ingår i en reso­lu­tions­grupp.

Riks­gälds­kon­to­ret ska med­dela ett gemen­samt beslut i fråga om
   1. de före­tag som Riks­gälds­kon­to­ret är reso­lu­tions­myn­dig­het för, och
   2. kon­cer­nens moder­fö­re­tag, om Riks­gälds­kon­to­ret är reso­lu­tions­myn­dig­het för en reso­lu­tions­en­het och om moder­fö­re­ta­get inte är en reso­lu­tions­en­het i samma reso­lu­tions­grupp.

I ett gemen­samt beslut får det bestäm­mas att ett dot­ter­fö­re­tag som inte är en reso­lu­tions­en­het del­vis får upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der med instru­ment som har utfär­dats till och för­vär­vats av före­tag som inte ingår i reso­lu­tions­grup­pen, om det över­ens­stäm­mer med reso­lu­tions­pla­nen och en reso­lu­tions­en­het i samma reso­lu­tions­grupp inte har för­vär­vat till­räck­ligt med instru­ment enligt 13 §.

Vid tillämp­ningen av denna para­graf och 35-39 §§ ska hän­syn tas till om dot­ter­fö­re­tag i tred­je­land ingår i reso­lu­tions­grup­pen. Lag (2021:467).

35 §   Om minst två G-​SII-enheter enligt arti­kel 4.1.136 i till­syns­för­ord­ningen till­hör samma glo­balt system­vik­tiga insti­tut och är reso­lu­tions­en­he­ter, eller skulle ha varit reso­lu­tions­en­he­ter om de hade varit eta­ble­rade inom EES, ska Riks­gälds­kon­to­ret, om Riks­gälds­kon­to­ret är reso­lu­tions­myn­dig­het för en av reso­lu­tions­en­he­terna eller sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het, fatta ett gemen­samt beslut med berörda utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­ter om att tillämpa arti­kel 72e i till­syns­för­ord­ningen och om juste­ringar för att begränsa eller undan­röja skill­na­der mel­lan kra­ven enligt
   1. 36 § 1 och arti­kel 12a i till­syns­för­ord­ningen, och
   2. 36 § 2 och arti­kel 12a i till­syns­för­ord­ningen.

Juste­ringar enligt första styc­ket får göras om för­ut­sätt­ning­arna enligt arti­kel 45h.2 andra och tredje styc­kena i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet är upp­fylld. Lag (2023:614).

36 §   Vid tillämp­ningen av 35 § ska det ytter­li­gare krav som avses i 2 § bestäm­mas för
   1. respek­tive reso­lu­tions­en­het eller G-​SII-enhet utan­för EES som skulle ha varit en reso­lu­tions­en­het om den hade varit eta­ble­rad inom EES, och
   2. ett moder­fö­re­tag inom EES som om det utgjorde den enda reso­lu­tions­en­he­ten inom det glo­balt system­vik­tiga insti­tu­tet.
Lag (2023:614).

37 §   Om ett gemen­samt beslut enligt 34 § inte har fat­tats inom fyra måna­der på grund av olika upp­fatt­ningar om kra­ven enligt 34 § första styc­ket, ska Riks­gälds­kon­to­ret, efter att berörda utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­ter fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, fatta beslut om krav på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der för de före­tag som myn­dig­he­ten är reso­lu­tions­myn­dig­het för. Lag (2021:467).

38 §   Om någon av de berörda utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­terna inom tids­fris­ten enligt 37 § har hän­skju­tit ären­det till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1093/2010 av den 24 novem­ber 2010 om inrät­tande av en euro­pe­isk till­syns­myn­dig­het (Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten), om änd­ring av beslut nr 716/2009/EG och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2009/78/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning 806/2014/EU, ska Riks­gälds­kon­to­ret skjuta upp sitt beslut en månad och följa Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­tens beslut.

Om Riks­gälds­kon­to­ret är reso­lu­tions­myn­dig­het för en reso­lu­tions­en­het eller sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het får myn­dig­he­ten inte hän­skjuta ären­det till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten efter att tids­fris­ten enligt 37 § löpt ut eller att ett gemen­samt beslut har fat­tats. Riks­gälds­kon­to­ret får inte hel­ler hän­skjuta ären­det om den nivå som fast­ställts av dot­ter­fö­re­ta­gets reso­lu­tions­myn­dig­het
   1. är högst 2 pro­cent av det totala risk­vägda expo­ne­rings­be­lop­pet enligt arti­kel 92.3 i till­syns­för­ord­ningen eller enligt arti­kel 11.1 i vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen mul­ti­pli­ce­rat med 12,5 i fråga om kra­vet enligt 23 §, och
   2. mot­sva­rar kra­vet enligt 4-6 §§.
Lag (2021:467).

39 §   Ett gemen­samt beslut enligt 34 § och ett beslut som en berörd utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het fat­tar på grund av att ett gemen­samt beslut inte har fat­tats inom tids­fris­ten enligt 37 § gäl­ler i Sve­rige.

Ett gemen­samt beslut enligt 34 § och Riks­gälds­kon­to­rets beslut enligt 37 § ska regel­bun­det grans­kas och vid behov upp­da­te­ras.
Lag (2021:467).


5 kap. Ytter­li­gare åtgär­der för att för­be­reda reso­lu­tion och und­vika fal­lis­se­mang

Hin­der mot att utöva vissa rätts­hand­lingar

1 §   För en mot­part till ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket gäl­ler 11 kap. 3-7 §§ beträf­fande ett beslut om en kris­avvär­jande åtgärd eller till­fäl­lig åtgärd eller en hän­delse som har direkt kopp­ling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om reso­lu­tion eller reso­lu­tions­åt­gär­der ska då avse ett beslut om en kris­avvär­jande åtgärd eller till­fäl­lig åtgärd. Lag (2021:467).

Avtals­vill­kor om erkän­nande av ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring

2 §   Ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 ska i avtal som avser rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och ned­skriv­nings­bara skul­der och som omfat­tas av lag­stift­ningen i tred­je­land ta in vill­kor som inne­bär att skul­den kan komma att skri­vas ned eller kon­ver­te­ras och att bor­ge­nä­rerna accep­te­rar
   1. en even­tu­ell minsk­ning av kapi­tal­be­lop­pet eller det ute­stå­ende belop­pet, eller
   2. de kon­ver­te­ringar eller indrag­ningar som kan bli följ­den av ett beslut om reso­lu­tion eller av ett beslut om ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der.

Kra­vet enligt första styc­ket gäl­ler dock inte
   1. kva­li­fi­ce­rade insätt­ningar från fysiska per­so­ner,
   2. kva­li­fi­ce­rade insätt­ningar från mik­ro­fö­re­tag samt små och medel­stora före­tag enligt kri­te­riet för års­om­sätt­ning i arti­kel 2.1 i bila­gan till kom­mis­sio­nens rekom­men­da­tion 2003/361/EG av den 6 maj 2003,
   3. insätt­ningar genom en filial utan­för EES till ett svenskt insti­tut och som skulle betrak­tas som insätt­ningar avse­ende per­so­ner eller före­tag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via fili­a­len, eller
   4. om det fram­går av tek­niska stan­dar­der som anta­gits av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen i enlig­het med arti­kel 55.5 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet att sådana avtals­vill­kor inte krävs.

Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att kra­vet enligt första styc­ket inte ska gälla för ett före­tag för vil­ket kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der har fast­ställts till ett belopp enligt 4 kap. 4 § andra styc­ket. Lag (2021:467).

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att ett avtal enligt 2 § första styc­ket inte behö­ver inne­hålla ett sådant vill­kor som anges där, om det föl­jer av lag­stift­ningen i det land som avta­let omfat­tas av eller av en bin­dande över­ens­kom­melse som ingåtts med det lan­det att ett beslut om att skriva ned eller kon­ver­tera skul­der får verk­stäl­las i det lan­det.

Ett före­tag som vill ingå ett avtal enligt 2 § första styc­ket utan sådana vill­kor ska till Riks­gälds­kon­to­ret lämna de upp­gif­ter som myn­dig­he­ten behö­ver för att pröva ären­det, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

3 a §   Om det inte är möj­ligt att ta in ett vill­kor enligt 2 § första styc­ket i ett avtal som avser ned­skriv­nings­bara skul­der, ska före­ta­get under­rätta Riks­gälds­kon­to­ret om det och till vil­ken skuld­klass skul­den hör.

När Riks­gälds­kon­to­ret har tagit emot under­rät­tel­sen gäl­ler inte 2 § första styc­ket. Om Riks­gälds­kon­to­ret bedö­mer att det är möj­ligt att ta in vill­ko­ret i avta­let, ska Riks­gälds­kon­to­ret dock inom rim­lig tid kräva det.
Lag (2024:393).

3 b §   Riks­gälds­kon­to­ret ska bedöma om en under­rät­telse enligt 3 a § påver­kar möj­lig­he­ten att för­sätta före­ta­get i reso­lu­tion.

Riks­gälds­kon­to­ret ska sär­skilt bedöma hur möj­lig­he­ten att för­sätta ett före­tag i reso­lu­tion påver­kas av att skul­der inom en och samma skuld­klass, inbe­gri­pet kva­li­fi­ce­rade skul­der, till mer än 10 pro­cent består av skul­der som
   1. undan­tas från kra­vet på avtals­vill­kor enligt 3 a §,
   2. inte är ned­skriv­nings­bara enligt 2 kap. 2 § första styc­ket 1-11, och
   3. san­no­likt kom­mer att undan­tas från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring enligt 21 kap. 27 §. Lag (2021:467).

3 c §   En skuld får inte använ­das för att upp­fylla kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der enligt 4 kap. 1 § om
   1. före­ta­get låter bli att ta in vill­kor som krävs enligt 2 § första styc­ket, eller
   2. ett sådant krav som avses i 1 inte gäl­ler enligt 2 § tredje styc­ket eller 3 a §. Lag (2021:467).

Kon­takt med poten­ti­ella köpare

4 §   När Riks­gälds­kon­to­ret har fått en under­rät­telse från Finansin­spek­tio­nen enligt 15 kap. 2 b § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 25 kap. 2 b § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, får Riks­gälds­kon­to­ret före­lägga det före­ta­get att kon­takta poten­ti­ella köpare i syfte att för­be­reda en reso­lu­tion av före­ta­get.

Upp­rät­tande av regis­ter

5 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket ska upp­rätta regis­ter över sina finan­si­ella avtal och andra avtal som kan få väsent­lig bety­delse vid reso­lu­tion.

Akti­e­ka­pi­ta­lets stor­lek

6 §   I sam­band med reso­lu­tions­pla­ne­ringen ska Riks­gälds­kon­to­ret kon­trol­lera om bolags­ord­ningen för ett bolag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 och 2 med­ger reso­lu­tions­åt­gär­der som för­ut­sät­ter en minsk­ning eller ökning av akti­e­ka­pi­ta­let. Om det behövs för att under­lätta genom­fö­ran­det av reso­lu­tions­åt­gär­der, får Riks­gälds­kon­to­ret före­lägga bola­get att ändra bolags­ord­ningen.

Till­fäl­liga åtgär­der

7 §   Riks­gälds­kon­to­ret får, efter att Finansin­spek­tio­nen fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, besluta att ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 till­fäl­ligt inte ska full­göra en betalnings-​ eller leve­rans­för­plik­telse som föl­jer av ett avtal som har ingåtts av före­ta­get.

Ett sådant beslut får fat­tas, om
   1. Finansin­spek­tio­nen har fast­ställt att före­ta­get fal­le­rar eller san­no­likt kom­mer att fal­lera,
   2. det inte finns några ome­del­bart till­gäng­liga alter­na­tiva åtgär­der från den pri­vata sek­torn som skulle avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i före­ta­get,
   3. åtgär­den bedöms nöd­vän­dig för att und­vika ytter­li­gare för­säm­ring av de finan­si­ella vill­ko­ren för före­ta­get, och
   4. åtgär­den är nöd­vän­dig
      a) med hän­syn till det all­män­nas intresse,
      b) för att välja lämp­liga reso­lu­tions­åt­gär­der, eller
      c) för att säker­ställa en ända­måls­en­lig tillämp­ning av ett eller flera reso­lu­tions­verk­tyg.

Vid beslut enligt första styc­ket gäl­ler 12 kap. 5 § och 13 kap. 2 § andra styc­ket och 3-6 §§. Lag (2021:467).

8 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om en åtgärd enligt 7 § första styc­ket, får Riks­gälds­kon­to­ret avse­ende samma period också besluta att
   1. en bor­ge­när till före­ta­get som omfat­tas av för­bu­det inte får ta i anspråk en säker­het som har ställts ut i till­gångar som till­hör före­ta­get, och
   2. en mot­part till före­ta­get som omfat­tas av för­bu­det inte får
      a) säga upp eller häva ett avtal med före­ta­get,
      b) ändra vill­ko­ren i ett avtal med före­ta­get,
      c) ställa in full­gö­rel­sen mot före­ta­get,
      d) kvitta
   - en ford­ran som före­ta­get har på mot­par­ten mot en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get, eller
   - en för­plik­telse som före­ta­get ska full­göra mot mot­par­ten mot en för­plik­telse som mot­par­ten ska full­göra mot före­ta­get,
      e) omvandla en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get, eller en för­plik­telse som före­ta­get ska full­göra mot mot­par­ten, till en net­to­ford­ran eller en net­to­för­plik­telse, eller
      f) tillämpa en slutav­räk­nings­klau­sul.

Vid beslut enligt första styc­ket 1 gäl­ler 13 kap. 8-10 §§.

Vid beslut enligt första styc­ket 2 gäl­ler 13 kap. 12-17 §§.
Lag (2021:467).

Avtals­vill­kor om till­fäl­liga åtgär­der

9 §   Ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 ska i finan­si­ella avtal som omfat­tas av lag­stift­ningen i tred­je­land ta in vill­kor som inne­bär att
   1. avta­let kan bli före­mål för till­fäl­liga åtgär­der enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§, och
   2. ett beslut om reso­lu­tion, en reso­lu­tions­åt­gärd eller en till­fäl­lig åtgärd utgör hin­der mot att utöva rätts­hand­lingar enligt 11 kap. 3-7 §§. Lag (2021:467).

10 §   Ett moder­fö­re­tag för vil­ket Riks­gälds­kon­to­ret är reso­lu­tions­myn­dig­het ska säker­ställa att dot­ter­fö­re­tag i tred­je­land i finan­si­ella avtal tar in ett vill­kor om att en åtgärd som avses i 11 kap. 3 § inte får vid­tas på grund av ett beslut om till­fäl­liga åtgär­der enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§ avse­ende moder­fö­re­ta­get.

Första styc­ket gäl­ler om dot­ter­fö­re­ta­get i hem­lan­det mot­sva­rar ett
   1. kre­di­tin­sti­tut,
   2. vär­de­pap­pers­bo­lag, eller
   3. finan­si­ellt insti­tut.
Lag (2021:467).


6 kap. Ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av kapi­tal­in­stru­ment utan­för reso­lu­tion

Ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der utan­för reso­lu­tion

1 §   När Finansin­spek­tio­nen ska pröva en fråga om ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der utan­för reso­lu­tion, ska inspek­tio­nen se till att det görs en vär­de­ring mot­sva­rande den som före­skrivs i 7 kap. 1-9 §§ av före­ta­get eller kon­cer­nen i fråga.

Vär­de­ringen ska ligga till grund för Finansin­spek­tio­nens pröv­ning av om rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras. Vär­de­ringen ska också ligga till grund för inspek­tio­nens beslut i fråga om
   1. minsk­ning av kärn­pri­mär­ka­pi­tal,
   2. omfatt­ning av indrag­ning eller över­fö­ring av kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment, eller
   3. minsk­ning av ägan­det för exi­ste­rande ägare genom kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment eller kva­li­fi­ce­rade skul­der till kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment.

Efter ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der ska Finansin­spek­tio­nen se till att det görs en vär­de­ring mot­sva­rande den som före­skrivs i 7 kap. 10 §.
Lag (2021:467).

1 a §   Med kva­li­fi­ce­rade skul­der avses i detta kapi­tel skul­der enligt 4 kap. 12 § första styc­ket 1 utom när det gäl­ler kri­te­riet i arti­kel 72c.1 i till­syns­för­ord­ningen.
Lag (2021:467).

Beslut om ned­skriv­ning och kon­ver­te­ring

2 §   Finansin­spek­tio­nen ska, på eget ini­ti­a­tiv eller på begä­ran av Riks­gälds­kon­to­ret, skynd­samt besluta att rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment som har getts ut av ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 och kva­li­fi­ce­rade skul­der ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras, om
   1. före­ta­get fal­le­rar eller san­no­likt kom­mer att fal­lera enligt 8 kap. 2 och 3 §§, och
   2. åtgär­den är nöd­vän­dig och till­räck­lig för att avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i före­ta­get och det inte finns alter­na­tiva åtgär­der som inom rim­lig tid skulle avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang.

Inför ett beslut enligt första styc­ket ska Riks­gälds­kon­to­ret ha fått till­fälle att lämna syn­punk­ter.

Om en reso­lu­tions­en­het inte har för­vär­vat rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment eller kva­li­fi­ce­rade skul­der direkt från det dot­ter­fö­re­tag som har gett ut dem utan indi­rekt från ett annat dot­ter­fö­re­tag inom samma reso­lu­tions­grupp, ska ett beslut enligt första styc­ket fat­tas sam­ti­digt som ett mot­sva­rande beslut för
   1. moder­fö­re­ta­get till det före­tag som gett ut kapi­tal­in­stru­men­ten eller skul­derna, eller
   2. ett annat moder­fö­re­tag inom reso­lu­tions­grup­pen, om det inte är en reso­lu­tions­en­het. Lag (2021:467).

3 §   När ett dot­ter­fö­re­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket har gett ut rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment som får beak­tas både vid bedöm­ningen av om kapi­tal­baskra­vet upp­fylls på indi­vi­du­ell nivå och på grupp­nivå, ska Finansin­spek­tio­nen skynd­samt besluta att instru­men­ten ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras, om inspek­tio­nen kom­mer över­ens med den sam­ord­nande berörda myn­dig­he­ten enligt 10 § om att
   1. kon­cer­nen fal­le­rar eller san­no­likt kom­mer att fal­lera, och
   2. åtgär­den är nöd­vän­dig och till­räck­lig för att avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i kon­cer­nen och det inte finns alter­na­tiva åtgär­der som inom rim­lig tid skulle avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang.

En kon­cern ska anses fal­lera eller san­no­likt komma att fal­lera, om den inte upp­fyl­ler eller om det på objek­tiva grun­der kan fast­stäl­las att kon­cer­nen i en nära fram­tid inte kom­mer att upp­fylla de grupp­ba­se­rade till­synskra­ven i något väsent­ligt avse­ende.

4 §   När ett moder­fö­re­tag har gett ut rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment som får beak­tas antingen vid bedöm­ningen av om kapi­tal­baskra­vet upp­fylls på indi­vi­du­ell nivå eller på grupp­nivå, ska Finansin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen är sam­ord­nande berörd myn­dig­het, skynd­samt besluta att skriva ned eller kon­ver­tera dessa instru­ment, om
   1. kon­cer­nen fal­le­rar eller san­no­likt kom­mer att fal­lera enligt 3 § andra styc­ket, och
   2. åtgär­den är nöd­vän­dig och till­räck­lig för att avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i kon­cer­nen och det inte finns alter­na­tiva åtgär­der som inom rim­lig tid skulle avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang.

5 §   Om ett före­tag behö­ver stat­ligt stöd, ska rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der som före­ta­get gett ut skri­vas ned eller kon­ver­te­ras.

Om det krävs för att stö­det ska vara för­en­ligt med uni­ons­rät­ten, får Finansin­spek­tio­nen besluta att andra efter­ställda skul­der än de rele­vanta kapi­tal­in­stru­men­ten och de kva­li­fi­ce­rade skul­derna ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras.

Ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment eller andra efter­ställda skul­der får inte ske, om det stat­liga stö­det upp­fyl­ler vill­ko­ren i 8 kap. 3 § första styc­ket 3 och en sådan ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring skulle hota den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten eller leda till opro­por­tio­ner­liga resul­tat. Lag (2021:467).

6 §   Utö­ver vad som fram­går av 1-4 §§ ska Finansin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är sam­ord­nande berörd myn­dig­het och bedö­mer att det är nöd­vän­digt för kon­cer­nens fort­lev­nad, skriva ned eller kon­ver­tera sådana rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment som getts ut av ett utländskt dot­ter­fö­re­tag eller moder­fö­re­tag och som får beak­tas både vid bedöm­ningen av om kapi­tal­baskra­vet upp­fylls på indi­vi­du­ell nivå och på grupp­nivå. Är det fråga om instru­ment som getts ut av ett utländskt dot­ter­fö­re­tag, ska beslut fat­tas i enlig­het med en över­ens­kom­melse med den berörda myn­dig­he­ten för dot­ter­fö­re­ta­get.

Besluts­pro­ces­sen för en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern

7 §   När Finansin­spek­tio­nen över­vä­ger att fatta beslut avse­ende ett dot­ter­fö­re­tag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspek­tio­nen ge reso­lu­tions­myn­dig­he­ten för reso­lu­tions­en­he­ten inom reso­lu­tions­grup­pen till­fälle att lämna syn­punk­ter och inom 24 tim­mar där­ef­ter under­rätta
   1. den sam­ord­nande till­syns­myn­dig­he­ten,
   2. den sam­ord­nande berörda myn­dig­he­ten, och
   3. reso­lu­tions­myn­dig­he­terna för andra före­tag inom reso­lu­tions­grup­pen som har för­vär­vat kva­li­fi­ce­rade skul­der.

När inspek­tio­nen över­vä­ger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspek­tio­nen dess­utom skynd­samt under­rätta
   1. den behö­riga myn­dig­het som är ansva­rig för det före­tag som har gett ut de rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment som even­tu­ellt ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras,
   2. den berörda myn­dig­he­ten i samma land inom EES som den nämnda behö­riga myn­dig­he­ten, och
   3. den sam­ord­nande berörda myn­dig­he­ten.

Av under­rät­tel­sen ska det framgå vil­ket beslut Finansin­spek­tio­nen över­vä­ger att fatta och skä­len för detta.
Lag (2021:467).

8 §   När Finansin­spek­tio­nen har läm­nat en under­rät­telse enligt 7 §, ska inspek­tio­nen, efter sam­råd med de under­rät­tade myn­dig­he­terna, pröva om det finns
   1. någon alter­na­tiv åtgärd till att skriva ned eller kon­ver­tera de rele­vanta kapi­tal­in­stru­men­ten och om det i så fall är möj­ligt att vidta den, och
   2. rea­lis­tiska utsik­ter att den åtgärd som iden­ti­fi­e­rats inom rim­lig tid skulle avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i före­ta­get eller kon­cer­nen.

Om Finansin­spek­tio­nen tar emot en under­rät­telse mot­sva­rande den i 7 §, ska inspek­tio­nen med­verka i ett sådant sam­råd som avses i första styc­ket.

9 §   Om Finansin­spek­tio­nen bedö­mer att det inte finns några alter­na­tiva åtgär­der som har utsik­ter att avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i före­ta­get eller kon­cer­nen, får inspek­tio­nen fatta beslut enligt 2, 4 eller 5 §.

När Finansin­spek­tio­nen prö­var frå­gan om huruvida det finns några alter­na­tiva åtgär­der, ska inspek­tio­nen beakta de effek­ter som beslu­tet kan få i de berörda län­derna inom EES.

10 §   Finansin­spek­tio­nen ska för­söka komma över­ens med de berörda myn­dig­he­terna för dot­ter­fö­re­ta­gen om ett beslut enligt 3 §. Om myn­dig­he­terna inte kan enas, får Finansin­spek­tio­nen inte fatta något beslut.

Första styc­ket gäl­ler även när Finansin­spek­tio­nen har tagit emot en under­rät­telse från en utländsk berörd myn­dig­het. Om Finansin­spek­tio­nen mot­sät­ter sig ett beslut om ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment i ett dot­ter­fö­re­tag, ska inspek­tio­nen under­rätta berörda myn­dig­he­ter och ange skä­len till detta.

Verk­stäl­lande av ned­skriv­ning och kon­ver­te­ring

Åtgär­der mot inne­ha­vare av kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment

11 §   Innan Finansin­spek­tio­nen skri­ver ned eller kon­ver­te­rar rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment, ska inspek­tio­nen minska kärn­pri­mär­ka­pi­ta­let i pro­por­tion till för­lus­terna i före­ta­get.

12 §   Om före­ta­get har ett posi­tivt värde, får Finansin­spek­tio­nen minska ägan­det för exi­ste­rande ägare genom att kon­ver­tera rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment till kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment.

13 §   Finansin­spek­tio­nen får i sam­band med minsk­ning av kärn­pri­mär­ka­pi­ta­let enligt 11 § besluta om
   1. indrag­ning av befint­liga kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment, eller
   2. över­fö­ring av befint­liga kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment till en bor­ge­när som har fått sin ford­ran helt eller del­vis ned­skri­ven.

Ned­skriv­ning och kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der

14 §   När kärn­pri­mär­ka­pi­ta­let har mins­kats i pro­por­tion till för­lus­terna, ska Finansin­spek­tio­nen skriva ned kapi­tal­be­lop­pet för rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der eller kon­ver­tera rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der till kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment i den utsträck­ning som krävs för att före­ta­get eller kon­cer­nen inte längre ska bedö­mas fal­lera eller san­no­likt komma att fal­lera.

Rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras till kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment i föl­jande ord­ning:
   1. övriga pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment,
   2. sup­ple­men­tär­ka­pi­tal­in­stru­ment,
   3. kapi­tal­be­lop­pet för kva­li­fi­ce­rade skul­der.
Lag (2021:467).

15 §   Vid kon­ver­te­ring av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der gäl­ler föl­jande:
   1. De kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment som kon­ver­te­ringen ska ske till ska vara utgivna av före­ta­get i fråga eller av dess moder­fö­re­tag, bero­ende på vad Finansin­spek­tio­nen beslu­tar. Finansin­spek­tio­nen får dock besluta att instru­men­ten ska ges ut av moder­fö­re­ta­get, bara om det har god­känts av reso­lu­tions­myn­dig­he­ten för moder­fö­re­ta­get.
   2. Kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­men­ten ska ha getts ut innan före­ta­get ger ut aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment i syfte att få kapi­tal från sta­ten eller ett offent­ligt organ.
   3. Kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­men­ten ska till­de­las och över­fö­ras utan dröjs­mål efter beslu­tet att kon­ver­tera de rele­vanta kapi­tal­in­stru­men­ten.
   4. Kon­ver­te­rings­kur­sen för de rele­vanta kapi­tal­in­stru­men­tens och de kva­li­fi­ce­rade skul­der­nas kon­ver­te­ring till kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment bestäms enligt de prin­ci­per som anges i 21 kap. 19 och 20 §§. Lag (2021:467).

16 §   Ett beslut om ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring är bin­dande för före­ta­get och inne­ha­vare av kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment, rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment och kva­li­fi­ce­rade skul­der. Den som berörs av ned­skriv­ningen eller kon­ver­te­ringen för­lo­rar inte sin rätt mot bor­gensmän eller andra som för­u­tom gäl­de­nä­ren sva­rar för ford­ringen.

En av Finansin­spek­tio­nen beslu­tad kapi­talök­ning eller kapi­tal­minsk­ning är fast­ställd när den har regi­stre­rats i aktie­bo­lags­re­gist­ret, för­e­nings­re­gist­ret eller bank­re­gist­ret.

Belop­pen enligt 11 och 14 §§ ska ingå i beräk­ningen av de trös­kel­vär­den som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §.
Lag (2021:467).

17 §   När ett rele­vant kapi­tal­in­stru­ment som har getts ut av ett dot­ter­fö­re­tag ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras, får ned­skriv­ningen eller kon­ver­te­ringen inte vara mer omfat­tande eller göras på sämre vill­kor än för de rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment med samma pri­o­ri­tet enligt för­måns­rätts­ord­ningen som har skri­vits ned eller kon­ver­te­rats på moder­fö­re­tagsnivå.

För­be­re­dande åtgär­der

18 §   Finansin­spek­tio­nen får före­lägga ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket att se till att sty­rel­sen i före­ta­get har det bemyn­di­gande som krävs för att före­ta­get ska kunna ge ut ett till­räck­ligt antal kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment.


7 kap. Vär­de­ring

Vär­de­ring inför beslut om reso­lu­tion eller reso­lu­tions­åt­gärd

1 §   Innan Riks­gälds­kon­to­ret prö­var en fråga om reso­lu­tion eller reso­lu­tions­åt­gärd, ska myn­dig­he­ten upp­dra åt en per­son som har en obe­ro­ende ställ­ning i för­hål­lande till myn­dig­he­ter och det före­tag som ska vär­de­ras att göra en rätt­vis, väl avvägd och rea­lis­tisk vär­de­ring av före­ta­gets till­gångar och för­plik­tel­ser.

Den som genom­för vär­de­ringen får ent­le­di­gas innan upp­dra­get är slut­fört bara om det finns sak­lig grund för det.

2 §   Till­gång­arna och för­plik­tel­serna ska vär­de­ras uti­från för­sik­tiga anta­gan­den.

Vid vär­de­ringen ska even­tu­ella för­lus­ter avse­ende till­gång­arna i före­ta­get redo­vi­sas vid den tid­punkt då reso­lu­tions­åt­gär­der vid­tas.

3 §   Vär­de­ringen ska ligga till grund för Riks­gälds­kon­to­rets beslut i frå­gor om reso­lu­tion och reso­lu­tions­åt­gär­der.

4 §   Till­sam­mans med vär­de­ringen ska föl­jande infor­ma­tion läm­nas såsom den fram­går av före­ta­gets räken­skaps­in­for­ma­tion:
   1. en upp­da­te­rad balans­räk­ning och en rap­port över den finan­si­ella ställ­ningen för före­ta­get,
   2. en ana­lys av till­gång­ar­nas bok­fö­rings­mäs­siga värde, och
   3. en för­teck­ning över ute­stå­ende skul­der i och utan­för balans­räk­ningen, med angi­vande av respek­tive skulds pri­o­ri­tet enligt för­måns­rättsla­gen (1970:979).

Till grund för ett beslut enligt 3 § får vid behov den infor­ma­tion som ska läm­nas till­sam­mans med vär­de­ringen enligt första styc­ket 2 kom­plet­te­ras med en ana­lys av vär­det av till­gång­arna och för­plik­tel­serna i före­ta­get med utgångs­punkt i mark­nads­vär­det.

5 §   Vär­de­ringen ska inne­hålla en upp­skatt­ning av det eko­no­miska utfal­let för ägare och bor­ge­nä­rer, om före­ta­get för­sätts i kon­kurs eller går i lik­vi­da­tion.

Riks­gälds­kon­to­ret ska i upp­dra­get till vär­de­ra­ren ange om upp­skatt­ningen ska avse kon­kurs eller lik­vi­da­tion.

6 §   När de krav som fram­går av 1-5 §§ har upp­fyllts är vär­de­ringen slut­lig.

Pre­li­mi­när vär­de­ring

7 §   Om det på grund av brådska inte är möj­ligt att upp­fylla kra­ven i 4 § första styc­ket eller 5 §, ska en pre­li­mi­när vär­de­ring genom­fö­ras av Riks­gälds­kon­to­ret.

En pre­li­mi­när vär­de­ring som genom­förs i enlig­het med 8 § utgör till­räck­lig grund för att besluta om reso­lu­tion eller reso­lu­tions­åt­gär­der.

8 §   En pre­li­mi­när vär­de­ring av före­ta­gets till­gångar och för­plik­tel­ser ska så långt som möj­ligt upp­fylla kra­ven i 4 § första styc­ket och 5 §. En pre­li­mi­när vär­de­ring ska inne­hålla en buf­fert för even­tu­ella ytter­li­gare för­lus­ter.

När en slut­lig vär­de­ring enligt 1-5 §§ har läm­nats får en pre­li­mi­när vär­de­ring inte läg­gas till grund för beslut om reso­lu­tion eller reso­lu­tions­åt­gär­der.

Slut­lig vär­de­ring

9 §   Om den slut­liga vär­de­ringen utvi­sar ett högre värde än den pre­li­mi­nära vär­de­ringen och Riks­gälds­kon­to­ret med stöd av den pre­li­mi­nära vär­de­ringen har beslu­tat om ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring av skul­der, indrag­ning av aktier eller över­fö­ring av till­gångar till bro­in­sti­tut eller till­gångs­för­valt­nings­bo­lag, ska Riks­gälds­kon­to­ret
   1. fatta beslut om att skriva upp bor­ge­nä­rers skul­der och aktieä­ga­res kapi­tal eller ersätta bor­ge­nä­rer och aktieä­gare, och
   2. besluta att bro­in­sti­tu­tet eller till­gångs­för­valt­nings­bo­la­get ska betala ytter­li­gare ersätt­ning för till­gångar och för­plik­tel­ser till före­ta­get i reso­lu­tion, eller för aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment till ägarna av dessa.

Vär­de­ring när reso­lu­tions­åt­gär­der vid­ta­gits

10 §   I syfte att bedöma om det eko­no­miska utfal­let för ägare, bor­ge­nä­rer och insätt­nings­ga­ran­ti­sy­ste­met skulle ha bli­vit bättre om före­ta­get i stäl­let för att för­sät­tas i reso­lu­tion hade för­satts i kon­kurs eller gått i lik­vi­da­tion, ska Riks­gälds­kon­to­ret så snart som möj­ligt efter det att samt­liga reso­lu­tions­åt­gär­der har vid­ta­gits upp­dra åt en per­son som har en obe­ro­ende ställ­ning i för­hål­lande till myn­dig­he­ter och det före­tag som ska vär­de­ras, att göra en vär­de­ring som fast­stäl­ler
   1. vil­ket eko­no­miskt utfall ägare och bor­ge­nä­rer skulle ha fått om före­ta­get i stäl­let hade för­satts i kon­kurs eller gått i lik­vi­da­tion vid den tid­punkt då beslu­tet att för­sätta före­ta­get i reso­lu­tion fat­ta­des,
   2. vil­ket eko­no­miskt utfall ägare och bor­ge­nä­rer fak­tiskt har fått vid reso­lu­tio­nen av före­ta­get, och
   3. vil­ken skill­na­den är mel­lan det eko­no­miska utfal­let enligt 1 och 2.

Vid vär­de­ringen enligt första styc­ket ska stat­ligt stöd till före­ta­get i reso­lu­tion inte beak­tas.

Riks­gälds­kon­to­ret ska i upp­dra­get till vär­de­ra­ren ange om jäm­fö­rel­sen med utfal­let vid reso­lu­tion ska avse kon­kurs eller lik­vi­da­tion.


AVDEL­NING III. RESO­LU­TION


8 kap. Inle­dande av reso­lu­tion

Fast­stäl­lande av fal­lis­se­mang

1 §   Finansin­spek­tio­nen ska på eget ini­ti­a­tiv eller på begä­ran av Riks­gälds­kon­to­ret pröva om ett insti­tut eller ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 fal­le­rar eller san­no­likt kom­mer att fal­lera enligt 2 och 3 §§.

Pröv­ningen ska före­gås av sam­råd med Riks­gälds­kon­to­ret och Riks­ban­ken.

Om Finansin­spek­tio­nen fin­ner att insti­tu­tet eller före­ta­get fal­le­rar eller san­no­likt kom­mer att fal­lera, ska inspek­tio­nen omgå­ende under­rätta Riks­gälds­kon­to­ret och andra rele­vanta myn­dig­he­ter.

2 §   Ett insti­tut eller före­tag ska anses fal­lera, om Finansin­spek­tio­nen på objek­tiva grun­der fin­ner att
   1. insti­tu­tet eller före­ta­get åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter på ett sätt som med­för att dess till­stånd ska åter­kal­las,
   2. vär­det på insti­tu­tets eller före­ta­gets till­gångar under­sti­ger vär­det på dess skul­der,
   3. insti­tu­tet eller före­ta­get inte kan betala sina skul­der i takt med att de för­fal­ler till betal­ning, eller
   4. insti­tu­tet eller före­ta­get behö­ver stat­ligt stöd, utom i de fall som anges i 3 §.

Ett insti­tut eller före­tag ska anses san­no­likt fal­lera om Finansin­spek­tio­nen på objek­tiva grun­der fin­ner att det inom den när­maste fram­ti­den kom­mer att befinna sig i en situ­a­tion som avses i första styc­ket 1-3.

3 §   Om stat­ligt stöd till ett insti­tut eller före­tag krävs för att und­vika eller avhjälpa en all­var­lig stör­ning i eko­no­min i Sve­rige, ska insti­tu­tet eller före­ta­get inte anses fal­lera om det inte befin­ner sig i en sådan situ­a­tion som avses i 2 § första styc­ket 1-3 eller andra styc­ket och det stöd som krävs består av
   1. en stat­lig garanti för lik­vi­di­tets­fa­ci­li­te­ter som till­han­da­hålls av Riks­ban­ken,
   2. en stat­lig garanti för nya skuld­för­bin­del­ser, eller
   3. ett till­skott till kapi­tal­ba­sen eller för­värv av kapi­tal­in­stru­ment på mark­nads­mäs­siga grun­der, när vill­ko­ren i 6 kap. 2-4 §§ inte är upp­fyllda och stö­det är nöd­vän­digt för att åtgärda kapi­talun­der­skott som fast­ställts i stress­test, till­gångsö­ver­sy­ner eller mot­sva­rande genom­gångar som genom­förts av Euro­pe­iska central­ban­ken, Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten eller Finansin­spek­tio­nen.

Stö­det som avses i första styc­ket ska vara till­fäl­ligt och stå i pro­por­tion till omfatt­ningen av den all­var­liga stör­ningen. Det får inte använ­das för att kom­pen­sera för­lus­ter som insti­tu­tet eller före­ta­get har drab­bats av eller inom den när­maste fram­ti­den san­no­likt kom­mer att drab­bas av.

Beslut om reso­lu­tion m.m.

4 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska efter Finansin­spek­tio­nens under­rät­telse enligt 1 § tredje styc­ket pröva om insti­tu­tet eller före­ta­get ska för­sät­tas i reso­lu­tion enligt 5-10 §§.

Om Riks­gälds­kon­to­ret fin­ner att det inte finns alter­na­tiva åtgär­der som inom rim­lig tid skulle avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i insti­tu­tet eller före­ta­get, ska Riks­gälds­kon­to­ret omgå­ende under­rätta Finansin­spek­tio­nen och andra rele­vanta myn­dig­he­ter.

Även utan en sådan under­rät­telse som avses i första styc­ket får Riks­gälds­kon­to­ret besluta om reso­lu­tion av ett hol­ding­fö­re­tag enligt 8 §, om reso­lu­tions­för­ut­sätt­ning­arna kon­sta­te­rats vara upp­fyllda för ett EES-​institut som är dot­ter­fö­re­tag till hol­ding­fö­re­ta­get, eller om reso­lu­tion av ett moder­fö­re­tag enligt 11 § eller om åtgär­der mot en EES-​filial enligt 12 §.

I fråga om reso­lu­tion av ett insti­tut eller ett före­tag som ingår i en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern ska Riks­gälds­kon­to­ret tillämpa 9 kap.

För­ut­sätt­ningar för reso­lu­tion

Insti­tut

5 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska för­sätta ett insti­tut i reso­lu­tion om
   1. Finansin­spek­tio­nen har fast­ställt att insti­tu­tet fal­le­rar eller att det är san­no­likt att insti­tu­tet kom­mer att fal­lera,
   2. det inte finns alter­na­tiva åtgär­der som inom rim­lig tid skulle avhjälpa eller för­hindra fal­lis­se­mang i insti­tu­tet, och
   3. reso­lu­tion är nöd­vän­digt med hän­syn till det all­män­nas intresse.

Reso­lu­tion ska anses vara i det all­män­nas intresse, om
   1. åtgär­den är nöd­vän­dig för att uppnå ett eller flera av ända­må­len i 1 kap. 6 §,
   2. åtgär­den står i pro­por­tion till ända­må­len, och
   3. en avveck­ling av insti­tu­tet genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion inte skulle uppnå ända­må­len i lika hög grad.

Pröv­ningen av vill­ko­ret i första styc­ket 2 ska före­gås av sam­råd med Riks­ban­ken och Finansin­spek­tio­nen.

Trots första styc­ket får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att inte för­sätta insti­tu­tet i reso­lu­tion, om dess moder­fö­re­tag eller ett insti­tut som omfat­tas av grupp­ba­se­rad till­syn i samma kon­cern har för­satts eller ska för­sät­tas i reso­lu­tion och sepa­rata reso­lu­tions­åt­gär­der mot insti­tu­tet inte bedöms som nöd­vän­diga för att uppnå något av ända­må­len i 1 kap. 6 §.

Finan­si­ellt insti­tut

6 §   Riks­gälds­kon­to­ret får för­sätta ett finan­si­ellt insti­tut som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 a i reso­lu­tion, om dess moder­fö­re­tag omfat­tas av grupp­ba­se­rad till­syn och både det finan­si­ella insti­tu­tet och moder­fö­re­ta­get upp­fyl­ler de för­ut­sätt­ningar för reso­lu­tion som anges i 5 §.

I fråga om ett utländskt moder­fö­re­tag ska den utländska myn­dig­het som ansva­rar för moder­fö­re­ta­get ha kon­sta­te­rat att för­ut­sätt­ningar för reso­lu­tion är upp­fyllda enligt lag­stift­ningen i det lan­det.

Hol­ding­fö­re­tag

7 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska för­sätta ett hol­ding­fö­re­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 b-2 d i reso­lu­tion, om hol­ding­fö­re­ta­get upp­fyl­ler de för­ut­sätt­ningar för reso­lu­tion som anges i 5 §. Lag (2021:467).

8 §   Riks­gälds­kon­to­ret får för­sätta ett hol­ding­fö­re­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 b-2 d i reso­lu­tion trots att det inte upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion i 5 §, om
   1. hol­ding­fö­re­ta­get är en reso­lu­tions­en­het,
   2. hol­ding­fö­re­ta­get är moder­fö­re­tag till ett insti­tut eller ett EES-​institut som upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion men som inte är en reso­lu­tions­en­het,
   3. insti­tu­tets eller EES-​institutets fal­lis­se­mang hotar reso­lu­tions­grup­pen, och
   4. reso­lu­tions­åt­gär­der mot hol­ding­fö­re­ta­get är nöd­vän­diga för reso­lu­tio­nen av insti­tu­tet eller EES-​institutet eller av reso­lu­tions­grup­pen.

I fråga om ett EES-​institut ska den utländska myn­dig­het som ansva­rar för insti­tu­tet ha kon­sta­te­rat att för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion är upp­fyllda enligt lag­stift­ningen i det lan­det. Lag (2021:467).

9 §   Riks­gälds­kon­to­ret får inte för­sätta ett hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het i reso­lu­tion med stöd av 7 eller 8 §, om insti­tu­tet eller EES-​institutet inne­has direkt eller indi­rekt av ett mel­lan­lig­gande finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag. I sådana fall får i stäl­let det finan­si­ella hol­ding­fö­re­ta­get för­sät­tas i reso­lu­tion.

10 §   Har upp­hävts genom lag (2021:467).

Reso­lu­tion och åtgär­der i sam­band med ett reso­lu­tions­för­fa­rande i tred­je­land

Moder­fö­re­tag

11 §   Riks­gälds­kon­to­ret får för­sätta ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 och som är moder­fö­re­tag till ett tred­je­lands­in­sti­tut i reso­lu­tion, om
   1. rele­vant myn­dig­het i det land där tred­je­lands­in­sti­tu­tet har sitt huvud­kon­tor har beslu­tat att tred­je­lands­in­sti­tu­tet upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion enligt lag­stift­ningen i det lan­det, och
   2. det är nöd­vän­digt med hän­syn till det all­männa intres­set enligt 5 § andra styc­ket.

EES-​filialer

12 §   Om en EES-​filial i Sve­rige inte omfat­tas av ett reso­lu­tions­för­fa­rande i tred­je­land eller om Riks­gälds­kon­to­ret inte har erkänt reso­lu­tions­för­fa­ran­det enligt 26 kap. 2-4 §§, får Riks­gälds­kon­to­ret vidta åtgär­der enligt 15 kap. 1 §, 3 § första styc­ket 6 samt 4 och 17 §§ lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 25 kap. 1 och 6 §§ och 15 § första styc­ket första meningen samt tredje och fjärde styc­kena lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den mot fili­a­len, dock inte besluta om sank­tions­av­gift, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till det all­männa intres­set enligt 5 § andra styc­ket och
   1. fili­a­len inte upp­fyl­ler eller san­no­likt inte kom­mer att upp­fylla vill­ko­ren för fili­al­till­stån­det och det inte finns alter­na­tiva åtgär­der som inom rim­lig tid skulle åter­ställa fili­a­lens efter­lev­nad av vill­ko­ren eller för­hindra att den fal­le­rar,
   2. tred­je­lands­in­sti­tu­tet sak­nar vilja eller för­måga, eller san­no­likt kom­mer att sakna för­måga, att på för­fal­lo­da­gen full­göra sina för­plik­tel­ser mot bor­ge­nä­rer inom EES, och det är utrett att resolutions-​ eller annat insol­vens­för­fa­rande mot tred­je­lands­in­sti­tu­tet inte har inletts eller kom­mer att inle­das inom rim­lig tid i det land där det har sitt huvud­kon­tor, eller
   3. rele­vant myn­dig­het i det land där tred­je­lands­in­sti­tu­tet har sitt huvud­kon­tor har inlett ett reso­lu­tions­för­fa­rande mot tred­je­lands­in­sti­tu­tet eller under­rät­tat Riks­gälds­kon­to­ret att den avser att inleda ett sådant för­fa­rande.

Riks­gälds­kon­to­ret ska under­rätta den rele­vanta myn­dig­he­ten i det land där tred­je­lands­in­sti­tu­tet har sitt huvud­kon­tor om åtgär­der som vid­ta­gits med stöd av denna para­graf.
Lag (2017:706).

Offent­lig­gö­rande och regi­stre­ring

13 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska så snart som möj­ligt offent­lig­göra ett beslut att för­sätta ett insti­tut eller ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 i reso­lu­tion.

14 §   Om ett insti­tut eller ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 för­sätts i reso­lu­tion, ska Riks­gälds­kon­to­ret genast anmäla beslu­tet till Bolags­ver­ket för regi­stre­ring. Det­samma gäl­ler för Riks­gälds­kon­to­rets beslut att avsluta reso­lu­tio­nen. Riks­gälds­kon­to­ret ska även för regi­stre­ring under­rätta Bolags­ver­ket när all­män för­valt­nings­dom­stol har upp­hävt ett beslut att för­sätta insti­tu­tet eller före­ta­get i reso­lu­tion.


9 kap. Besluts­för­fa­rande för grän­sö­ver­skri­dande kon­cer­ner

Ett dot­ter­fö­re­tag upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion

Om Riks­gälds­kon­to­ret ansva­rar för dot­ter­fö­re­ta­get

1 §   Om ett dot­ter­fö­re­tag i en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion enligt 8 kap., ska Riks­gälds­kon­to­ret omgå­ende under­rätta med­lem­marna i reso­lu­tions­kol­le­giet för kon­cer­nen om detta och om de resolutions-​ eller insol­vensåt­gär­der som Riks­gälds­kon­to­ret anser vara lämp­liga att vidta mot före­ta­get.

2 §   Åtgär­der som Riks­gälds­kon­to­ret under­rät­tat om enligt 1 § får vid­tas mot dot­ter­fö­re­ta­get, om den utländska sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten bedö­mer att åtgär­derna san­no­likt inte leder till att för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion upp­fylls för en kon­cer­nen­het i ett annat land inom EES eller om den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten inte har före­sla­git en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning inom 24 tim­mar från det att den tagit emot under­rät­tel­sen eller den längre tid som Riks­gälds­kon­to­ret god­känt.

3 §   Om den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten inom den tids­frist som anges i 2 § före­slår en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning, ska Riks­gälds­kon­to­ret för­söka komma över­ens med den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten och andra berörda reso­lu­tions­myn­dig­he­ter om att genom­föra kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ningen.

Om en över­ens­kom­melse enligt första styc­ket inte kan träf­fas får Riks­gälds­kon­to­ret, om myn­dig­he­ten själv inte haft invänd­ningar mot den före­slagna kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ningen, komma över­ens med de reso­lu­tions­myn­dig­he­ter som inte hel­ler haft invänd­ningar, om en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning som omfat­tar kon­cern­fö­re­tag hem­ma­hö­rande i Sve­rige.

Riks­gälds­kon­to­ret ska fatta beslut i enlig­het med en över­ens­kom­melse som myn­dig­he­ten ingår enligt denna para­graf.

4 §   Om någon över­ens­kom­melse enligt 3 § inte träf­fas, får Riks­gälds­kon­to­ret för­sätta dot­ter­fö­re­ta­get i reso­lu­tion och vidta resolutions-​ eller insol­vensåt­gär­der mot dot­ter­fö­re­ta­get.

Vid beslut enligt första styc­ket ska inne­hål­let i den kon­cern­re­so­lu­tions­plan som upp­rät­tats enligt 3 kap. samt åtgär­der­nas poten­ti­ella effek­ter på det finan­si­ella syste­mets sta­bi­li­tet i de berörda län­derna inom EES och på andra delar av kon­cer­nen beak­tas.

Riks­gälds­kon­to­ret ska under­rätta den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten och de övriga berörda reso­lu­tions­myn­dig­he­terna om skä­len för sitt beslut enligt första styc­ket och om åtgär­der som myn­dig­he­ten avser att vidta.

Riks­gälds­kon­to­ret är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het

5 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret i egen­skap av sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het får en sådan under­rät­telse som avses i arti­kel 91.1 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet från en reso­lu­tions­myn­dig­het i ett land inom EES, gäl­ler 6-8 §§.

6 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska bedöma effek­terna av de reso­lu­tions­åt­gär­der eller andra åtgär­der som anges i under­rät­tel­sen för andra kon­cern­fö­re­tag hem­ma­hö­rande inom EES.

Om Riks­gälds­kon­to­ret anser att med­de­lade åtgär­der san­no­likt leder till att för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion enligt arti­kel 32 eller 33 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet upp­fylls för ett kon­cern­fö­re­tag i ett annat land inom EES än det som läm­nat under­rät­tel­sen, ska Riks­gälds­kon­to­ret, senast inom 24 tim­mar efter det att myn­dig­he­ten tagit emot under­rät­tel­sen eller den längre tid som god­känns av den under­rät­tande myn­dig­he­ten, före­slå en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning.

Bedöm­ning­arna enligt första och andra styc­kena ska ske efter sam­råd med med­lem­marna i reso­lu­tions­kol­le­giet för kon­cer­nen.

7 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska för­söka komma över­ens med övriga berörda reso­lu­tions­myn­dig­he­ter om kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ningen. Om en över­ens­kom­melse träf­fas, ska Riks­gälds­kon­to­ret fatta ett beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen.

8 §   Om det inte är möj­ligt att träffa en över­ens­kom­melse, får Riks­gälds­kon­to­ret, om för­ut­sätt­ning­arna i 8 kap. är upp­fyllda, för­sätta ett före­tag som myn­dig­he­ten ansva­rar för i reso­lu­tion och vidta resolutions-​ eller insol­vensåt­gär­der mot före­ta­get.

Vid beslut enligt första styc­ket gäl­ler inte kra­vet på under­rät­telse enligt 10 §.

Riks­gälds­kon­to­ret ansva­rar för ett dot­ter­fö­re­tag men är inte under­rät­tande myn­dig­het

9 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret i andra fall än de som anges i 1 och 5 §§ ansva­rar för ett före­tag som omfat­tas av en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning, gäl­ler 3 och 4 §§.

Moder­fö­re­ta­get upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion

Riks­gälds­kon­to­ret ansva­rar för moder­fö­re­ta­get

10 §   Om ett moder­fö­re­tag, som Riks­gälds­kon­to­ret ansva­rar för och som ingår i en grän­sö­ver­skri­dande kon­cern, upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion enligt 8 kap., ska Riks­gälds­kon­to­ret omgå­ende lämna under­rät­telse om detta och lämp­liga resolutions-​ eller insol­vensåt­gär­der till med­lem­marna i reso­lu­tions­kol­le­giet för kon­cer­nen.

Resolutions-​ eller insol­vensåt­gär­der enligt första styc­ket får omfatta en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning, om
   1. reso­lu­tions­åt­gär­der eller andra åtgär­der mot moder­fö­re­ta­get san­no­likt leder till att för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion enligt arti­kel 32 eller 33 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet upp­fylls för något annat kon­cern­fö­re­tag som inte är hem­ma­hö­rande i Sve­rige,
   2. reso­lu­tions­åt­gär­der eller andra åtgär­der mot moder­fö­re­ta­get inte är till­räck­liga för att sta­bi­li­sera situ­a­tio­nen eller san­no­likt inte kom­mer att leda till ett opti­malt resul­tat,
   3. en utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het inom EES fast­stäl­ler att för­ut­sätt­ning­arna för reso­lu­tion enligt arti­kel 32 eller 33 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet är upp­fyllda för ett eller flera dot­ter­fö­re­tag som den ansva­rar för, eller
   4. reso­lu­tions­åt­gär­der eller andra åtgär­der på kon­cern­nivå kom­mer att omfatta dot­ter­fö­re­tag på ett sätt som gör att en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning är lämp­lig.

11 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret inte före­slår en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning ska myn­dig­he­ten, efter sam­råd med med­lem­marna i reso­lu­tions­kol­le­giet, fatta beslut om reso­lu­tion och resolutions-​ eller insol­vensåt­gär­der.

Vid beslut enligt första styc­ket ska Riks­gälds­kon­to­ret följa den kon­cern­re­so­lu­tions­plan som beslu­tats enligt 3 kap., om det inte bedöms att reso­lu­tions­än­da­må­len upp­nås effek­ti­vare med hjälp av andra åtgär­der än de som anges i pla­nen, samt beakta den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten i de län­der inom EES som berörs.

12 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret före­slår en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning, gäl­ler 7 och 8 §§.

Riks­gälds­kon­to­ret ansva­rar för ett dot­ter­fö­re­tag men inte för det som fal­le­rar

13 §   Om en utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het har lagt fram en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning för ett moder­fö­re­tag till ett dot­ter­fö­re­tag som Riks­gälds­kon­to­ret ansva­rar för, gäl­ler 3 och 4 §§.

Gemen­samma bestäm­mel­ser

14 §   Ett beslut om en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning som fat­tas av en utländsk reso­lu­tions­myn­dig­het efter över­ens­kom­melse med en eller flera reso­lu­tions­myn­dig­he­ter eller på grund av att reso­lu­tions­myn­dig­he­terna inte har kom­mit över­ens, gäl­ler i Sve­rige.

15 §   Åtgär­der enligt detta kapi­tel ska vid­tas så snart som möj­ligt.


10 kap. Följ­der av ett beslut om reso­lu­tion för ägare och led­ning

Riks­gälds­kon­to­ret tar kon­troll

1 §   När Riks­gälds­kon­to­ret har beslu­tat att ett före­tag ska för­sät­tas i reso­lu­tion, över­tar myn­dig­he­ten
   1. ägar­nas rätt att rösta för akti­erna eller ande­larna vid stäm­man, eller
   2. i en spar­bank, huvud­män­nens rätt att besluta i ären­den vid spar­bank­stäm­man.

I syfte att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len får Riks­gälds­kon­to­ret vidare utöva kon­troll över före­ta­get genom att ta över ägar­nas, huvud­män­nens, sty­rel­sens och den verk­stäl­lande direk­tö­rens rät­tig­he­ter och befo­gen­he­ter i den utsträck­ning myn­dig­he­ten anser nöd­vän­digt.

Före­läg­gande att vidta reso­lu­tions­åt­gär­der

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret får före­lägga före­ta­get i reso­lu­tion att vidta en eller flera reso­lu­tions­åt­gär­der.

Led­ningen i ett före­tag i reso­lu­tion

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska utse en ny sty­relse och verk­stäl­lande direk­tör för ett före­tag i reso­lu­tion. Detta gäl­ler dock inte om det är nöd­vän­digt för att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len att en eller flera sty­rel­se­le­da­mö­ter eller den verk­stäl­lande direk­tö­ren behål­ler sina upp­drag.


11 kap. Hin­der mot exe­ku­tiva åtgär­der och vissa rätts­hand­lingar knutna till reso­lu­tion

Hin­der mot exe­ku­tiva åtgär­der

1 §   Under den tid reso­lu­tion pågår får utmät­ning eller annan verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken inte äga rum mot före­ta­get. Handräck­ning enligt lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl. får inte ske.

Under den tid reso­lu­tion pågår, får inte hel­ler beslut om kvar­stad eller betal­nings­säk­ring med­de­las mot före­ta­get.

Vilan­de­för­kla­ring av rätts­pro­ces­ser

2 §   När ett före­tag har för­satts i reso­lu­tion, får Riks­gälds­kon­to­ret ansöka om att en dom­stol eller mot­sva­rande organ vilan­de­för­kla­rar en rätts­pro­cess som före­ta­get i reso­lu­tion är part i.

Dom­sto­len, eller det mot­sva­rande orga­net, får vilan­de­för­klara rätts­pro­ces­sen om det krävs för att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len.

Hin­der mot att utöva vissa rätts­hand­lingar

3 §   En mot­part till ett före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket får på grund av ett beslut om reso­lu­tion eller en reso­lu­tions­åt­gärd, eller en hän­delse som har ett direkt sam­band med ett sådant beslut, inte
   1. säga upp eller häva ett avtal med före­ta­get,
   2. ändra vill­ko­ren i ett avtal med före­ta­get,
   3. ställa in full­gö­relse av en för­plik­telse mot före­ta­get,
   4. kvitta en ford­ran som före­ta­get har på mot­par­ten, eller en för­plik­telse som före­ta­get ska full­göra mot mot­par­ten, mot en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get, eller en för­plik­telse som mot­par­ten ska full­göra mot före­ta­get,
   5. omvandla en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get, eller en för­plik­telse som före­ta­get ska full­göra mot mot­par­ten, till en net­to­ford­ran eller en net­to­för­plik­telse (nett­ning),
   6. tillämpa en slutav­räk­nings­klau­sul, eller
   7. ta emot, för­foga över eller ta i anspråk en säker­het i till­gångar som till­hör före­ta­get.

Ett sådant beslut eller en sådan hän­delse som anges i första styc­ket utgör inte ett kol­lek­tivt obe­stånds­för­fa­rande enligt lagen (1999:1309) om system för avveck­ling av för­plik­tel­ser på finans­mark­na­den.

Första och andra styc­kena gäl­ler endast om
   1. före­ta­get fort­sät­ter att full­göra väsent­liga skyl­dig­he­ter enligt avta­let i för­hål­lande till mot­par­ten, eller
   2. före­ta­get inte kan full­göra dessa skyl­dig­he­ter till följd av ett beslut enligt 5 kap. 7 § eller 8 § första styc­ket 1 eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §. Lag (2021:467).

4 §   Ett avtals­vill­kor i strid med 3 § är ogil­tigt.

5 §   Ett för­bud enligt 3 § gäl­ler även för en mot­part till
   1. ett dot­ter­fö­re­tag till ett sådant före­tag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket, om ett före­tag inom kon­cer­nen sva­rar för full­gö­relse av dot­ter­fö­re­ta­gets för­plik­tel­ser, eller
   2. ett annat före­tag inom kon­cer­nen, om mot­par­tens rätt grun­dar sig på ett beslut om reso­lu­tion eller en reso­lu­tions­åt­gärd som rik­tar sig mot något annat före­tag inom kon­cer­nen eller på en hän­delse som har ett direkt sam­band med ett sådant beslut.

6 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret har erkänt ett reso­lu­tions­för­fa­rande i tred­je­land i enlig­het med 26 kap. 2 §, ska ett sådant för­fa­rande betrak­tas som ett beslut om reso­lu­tion eller en reso­lu­tions­åt­gärd vid tillämp­ning av 3-5 §§.

7 §   Bestäm­mel­serna i 3-6 §§ ska anses vara inter­na­tio­nellt tving­ande reg­ler i den mening som avses i arti­kel 9 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämp­lig lag för avtals­för­plik­tel­ser (Rom I), i den ursprung­liga lydel­sen.


12 kap. Reso­lu­tions­åt­gär­der

Vad som är reso­lu­tions­åt­gär­der

1 §   När ett före­tag har för­satts i reso­lu­tion, får Riks­gälds­kon­to­ret använda sig av föl­jande reso­lu­tions­åt­gär­der:
   1. Vidta åtgär­der som anges i 10 kap. 2 §, 13 kap. 1, 2, 7, 8, 11 och 12 §§, 14 kap. 2-4 §§, 16 kap. 1, 3 och 4 §§, 17 kap. 7 och 9 §§, 18 kap. 8 och 10 §§, 19 kap. 7 och 9 §§, 20 kap. 1 och 4 §§, 21 kap. 16 och 18 §§ samt 28 kap. 2 §.
   2. Tillämpa föl­jande reso­lu­tions­verk­tyg:
      a) för­sälj­nings­verk­ty­get enligt 17 kap.,
      b) bro­in­sti­tuts­verk­ty­get enligt 18 kap.,
      c) avskil­jan­de­verk­ty­get enligt 19 kap., eller
      d) skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get enligt 21 kap.
   3. Till­sätta en sär­skild för­val­tare enligt 15 kap. 1 §.

Dess­utom får rege­ringen använda något av de stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen under de för­ut­sätt­ningar som anges i 22 kap. Lag (2017:1310).

Tillämp­nings­prin­ci­per

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska vidta de reso­lu­tions­åt­gär­der som är nöd­vän­diga med hän­syn till det all­männa intres­set och som bäst upp­fyl­ler reso­lu­tions­än­da­må­len i det enskilda fal­let.

När Riks­gälds­kon­to­ret vid­tar reso­lu­tions­åt­gär­der, ska myn­dig­he­ten sträva efter att mini­mera reso­lu­tions­kost­na­derna och und­vika onö­dig vär­de­för­stö­relse.

Om reso­lu­tions­åt­gär­der leder till kon­flikt mel­lan två eller flera reso­lu­tions­än­da­mål, ska Riks­gälds­kon­to­ret, om inte annat fram­går av denna lag, väga ända­må­len mot varandra med beak­tande av omstän­dig­he­terna i det enskilda fal­let.

3 §   Sådana krav på god­kän­nande eller med­gi­vande eller för­fa­ran­de­krav vid under­rät­tel­ser som gäl­ler enligt annan för­fatt­ning, avtal eller på annan grund ska inte utgöra hin­der för Riks­gälds­kon­to­ret att vidta reso­lu­tions­åt­gär­der.

Första styc­ket gäl­ler inte om något annat anges i denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

4 §   När reso­lu­tions­åt­gär­der vid­tas ska aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) och lagen (2006:451) om offent­liga upp­köp­ser­bju­dan­den inte tilläm­pas i de delar som mot­sva­rar
   - arti­kel 5.1 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om upp­köp­ser­bju­dan­den, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/59/EU,
   - avdel­ning II, kapi­tel -I, II och IV i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspek­ter av bolags­rätt, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2121,
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnytt­jande av vissa av aktieä­ga­res rät­tig­he­ter i börsno­te­rade före­tag, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/59/EU,
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusio­ner av aktie­bo­lag, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/59/EU, och
   - artik­larna 10, 19.1, 29.1-29.3, 31.2 första styc­ket, 33-36 och 40-42 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2012/30/EU av den 25 okto­ber 2012 om sam­ord­ning av de skydds­åt­gär­der som krävs i med­lems­sta­terna av de i arti­kel 54 andra styc­ket i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt avsedda bola­gen i bolags­män­nens och tredje mans intres­sen när det gäl­ler att bilda ett aktie­bo­lag samt att bevara och ändra det­tas kapi­tal, i syfte att göra skydds­åt­gär­derna lik­vär­diga, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/59/EU.
Lag (2022:1656).

Offent­lig­gö­rande

5 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska så snart som möj­ligt offent­lig­göra ett beslut att vidta reso­lu­tions­åt­gär­der.

Om Riks­gälds­kon­to­ret fat­tar beslut enligt 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 §, ska myn­dig­he­ten även offent­lig­göra vill­ko­ren för åtgär­den och den tids­pe­riod som åtgär­den gäl­ler.

Reso­lu­tions­åt­gär­der beträf­fande ett före­tag i en kon­cern

6 §   Om ett före­tag ingår i en kon­cern, ska Riks­gälds­kon­to­ret utforma de reso­lu­tions­åt­gär­der som vid­tas mot före­ta­get på ett sätt som
   1. mini­me­rar påver­kan på andra kon­cern­fö­re­tag och på kon­cer­nen som hel­het, och
   2. mini­me­rar de nega­tiva effek­terna på den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten inom EES, sär­skilt i de län­der där kon­cer­nen är verk­sam.

Anställda och deras repre­sen­tan­ter

7 §   Riks­gälds­kon­to­rets beslut om reso­lu­tions­åt­gär­der ska inte påverka de anställ­das rätt till arbets­ta­gar­re­pre­sen­tan­ter i sty­rel­sen enligt lagen (1987:1245) om sty­rel­se­re­pre­sen­ta­tion för pri­va­tan­ställda.

8 §   När Riks­gälds­kon­to­ret vid­tar en reso­lu­tions­åt­gärd som berör de anställda, bör myn­dig­he­ten infor­mera och sam­råda med repre­sen­tan­ter för de anställda.

Det eko­no­miska utfal­let

9 §   När för­sälj­nings­verk­ty­get, bro­in­sti­tuts­verk­ty­get eller avskil­jan­de­verk­ty­get används för att över­föra vissa till­gångar eller för­plik­tel­ser från ett före­tag i reso­lu­tion, ska Riks­gälds­kon­to­ret sträva efter att det eko­no­miska utfal­let för ägare och bor­ge­nä­rer vars ford­ringar inte över­förts inte blir sämre än om före­ta­get i stäl­let hade avveck­lats genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion vid den tid­punkt då beslu­tet om reso­lu­tion fat­ta­des.

10 §   När skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get används, ska Riks­gälds­kon­to­ret sträva efter att det eko­no­miska utfal­let för ägare och bor­ge­nä­rer vars ford­ringar har skri­vits ned eller kon­ver­te­rats till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment inte blir sämre än om före­ta­get i stäl­let hade avveck­lats genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion vid den tid­punkt då beslu­tet om reso­lu­tion fat­ta­des.

11 §   När medel från insätt­nings­ga­ran­ti­sy­ste­met till­förs enligt 7 § lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti, ska Riks­gälds­kon­to­ret sträva efter att det eko­no­miska utfal­let för insätt­nings­ga­ran­ti­sy­ste­met inte blir sämre än om före­ta­get i stäl­let hade avveck­lats genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion vid den tid­punkt då beslu­tet om reso­lu­tion fat­ta­des.

Egen­dom i tred­je­land

12 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret har beslu­tat att vidta en reso­lu­tions­åt­gärd som avser till­gångar i tred­je­land eller aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment, rät­tig­he­ter eller för­plik­tel­ser som styrs av lag­stift­ningen i ett sådant land, ska myn­dig­he­ten antingen
   1. för­valta akti­erna, de andra ägan­de­rätts­in­stru­men­ten, till­gång­arna eller rät­tig­he­terna och upp­fylla skyl­dig­he­terna för mot­ta­ga­rens räk­ning, till dess beslu­tet får ver­kan, eller
   2. upp­häva sitt beslut om det visar sig högst osan­no­likt att åtgär­den kom­mer att få avsedd ver­kan.

Om ett beslut upp­hävs enligt första styc­ket 2, ska trans­ak­tio­ner eller andra åtgär­der som vid­ta­gits för att verk­ställa det upp­hävda beslu­tet återgå eller åter­stäl­las.


13 kap. Beslut om änd­ring av vissa avtals­vill­kor och om för­bud mot att full­göra för­plik­tel­ser, ta i anspråk säker­he­ter och att företa vissa rätts­hand­lingar

Änd­ring av löp­ti­der och rän­te­vill­kor

1 §   I fråga om ned­skriv­nings­bara skul­der och rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment som till­kom­mit innan ett före­tag för­satts i reso­lu­tion får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att
   1. ändra löp­ti­den för skul­den,
   2. ändra den ränta som ska beta­las för skul­den, eller
   3. ändra dagen då rän­tan för­fal­ler till betal­ning.

Första styc­ket gäl­ler inte för en skuld som är säker­ställd.
Lag (2021:467).

För­bud mot att full­göra vissa för­plik­tel­ser

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att ett före­tag som är för­satt i reso­lu­tion till­fäl­ligt inte ska full­göra en betalnings-​ eller en leve­rans­för­plik­telse som föl­jer av ett avtal som har ingåtts av före­ta­get.

Om Riks­gälds­kon­to­ret fat­tat ett beslut enligt första styc­ket, behö­ver inte hel­ler mot­par­ten full­göra sin betalnings-​ eller leve­rans­för­plik­telse enligt avta­let.

3 §   Ett beslut av Riks­gälds­kon­to­ret enligt 2 § första styc­ket gäl­ler från offent­lig­gö­ran­det av beslu­tet enligt 12 kap. 5 § och som längst till kloc­kan 24.00 den bank­dag som föl­jer när­mast efter dagen för offent­lig­gö­ran­det.

4 §   Om en betalnings-​ eller leve­rans­för­plik­telse skulle ha full­gjorts under den tid som Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tat om enligt 3 §, ska för­plik­tel­sen full­gö­ras så snart tiden har gått ut.

5 §   Ett beslut enligt 2 § första styc­ket får inte avse
   1. över­fö­ringsupp­drag avse­ende betal­ningar eller leve­ran­ser av finan­si­ella instru­ment som har lagts in i ett anmält avveck­lings­sy­stem, eller
   2. betalnings-​ eller leve­rans­för­plik­tel­ser som ska full­gö­ras mot cen­trala mot­par­ter och central­ban­ker.

Om ett beslut enligt 2 § första styc­ket gäl­ler kva­li­fi­ce­rade insätt­ningar, ska Riks­gälds­kon­to­ret se till att en insät­tare dag­li­gen får till­gång till ett lämp­ligt belopp av sina insätt­ningar. Lag (2021:467).

6 §   Om ett före­tag i reso­lu­tion full­gör en betalnings-​ eller leve­rans­för­plik­telse i strid med ett beslut enligt 2 § första styc­ket, ska betal­ningen eller leve­ran­sen ändå gälla, om Riks­gälds­kon­to­ret inte visar att mot­par­ten kände till beslu­tet eller att det före­kom omstän­dig­he­ter som gav mot­par­ten skä­lig anled­ning att anta att Riks­gälds­kon­to­ret hade fat­tat ett sådant beslut.

För­bud mot att ta i anspråk säker­he­ter

7 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att en bor­ge­när till ett före­tag i reso­lu­tion inte får ta i anspråk en säker­het som har ställts ut i till­gångar som till­hör före­ta­get.

För­bu­det får gälla från offent­lig­gö­ran­det enligt 12 kap. 5 § och som längst till kloc­kan 24.00 den bank­dag som föl­jer när­mast efter dagen för offent­lig­gö­ran­det.

8 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret har beslu­tat att för­sätta något annat före­tag inom samma kon­cern som före­ta­get enligt 7 § i reso­lu­tion eller att vidta en sådan åtgärd som anges i 12 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 mot ett sådant före­tag, ska Riks­gälds­kon­to­ret fatta ett sär­skilt beslut om för­bud mot att ta i anspråk säker­he­ter med avse­ende på det före­ta­get. Inne­hål­let i beslu­tet ska mot­svara inne­hål­let i det beslut som fat­tas enligt 7 §.

9 §   Ett beslut enligt 7 eller 8 § får inte avse en mar­gi­nal­sä­ker­het eller annan panträtt som har ställts ut i sam­band med del­ta­gande i ett anmält avveck­lings­sy­stem eller som inne­has av en central­bank eller en cen­tral mot­part.

10 §   Om en bor­ge­när tar i anspråk en säker­het i strid med ett beslut enligt 7 eller 8 §, ska rätts­hand­lingen ändå gälla, om Riks­gälds­kon­to­ret inte visar att bor­ge­nä­ren kände till beslu­tet eller att det före­kom omstän­dig­he­ter som gav bor­ge­nä­ren skä­lig anled­ning att anta att Riks­gälds­kon­to­ret hade fat­tat ett sådant beslut.

För­bud mot att utöva vissa rätts­hand­lingar

11 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att en mot­part till ett före­tag i reso­lu­tion inte får
   1. säga upp eller häva ett avtal med före­ta­get,
   2. ändra vill­ko­ren i ett avtal med före­ta­get,
   3. ställa in full­gö­rel­sen mot före­ta­get,
   4. kvitta en ford­ran som före­ta­get har på mot­par­ten, eller en för­plik­telse som före­ta­get ska full­göra mot mot­par­ten, mot en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get, eller en för­plik­telse som mot­par­ten ska full­göra mot före­ta­get,
   5. omvandla en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get, eller en för­plik­telse som före­ta­get ska full­göra mot mot­par­ten, till en net­to­ford­ran eller en net­to­för­plik­telse, eller
   6. tillämpa en slutav­räk­nings­klau­sul.

Första styc­ket gäl­ler endast om
   1. före­ta­get fort­sät­ter att full­göra väsent­liga avtals­för­plik­tel­ser i för­hål­lande till mot­par­ten, eller
   2. före­ta­get inte kan full­göra dessa för­plik­tel­ser till följd av ett beslut enligt 2, 7 eller 8 § eller 5 kap. 7 § eller 8 § första styc­ket 1.

För­bu­det får gälla från offent­lig­gö­ran­det enligt 12 kap. 5 § och som längst till kloc­kan 24.00 den bank­dag som föl­jer när­mast efter dagen för offent­lig­gö­ran­det. Lag (2021:467).

12 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att en mot­part till ett dot­ter­fö­re­tag till ett före­tag i reso­lu­tion inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första styc­ket beträf­fande ett avtal med dot­ter­fö­re­ta­get, om
   1. före­ta­get i reso­lu­tion sva­rar för full­gö­relse av dot­ter­fö­re­ta­gets för­plik­tel­ser, och
   2. grun­den för att vidta åtgär­den är obe­stånd hos före­ta­get i reso­lu­tion eller dess finan­si­ella ställ­ning i övrigt.

Vid ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler 11 § andra styc­ket 1 och tredje styc­ket. Lag (2021:467).

13 §   När Riks­gälds­kon­to­ret har beslu­tat om en över­fö­ring enligt 17 kap. 2 §, 18 kap. 1 § eller 19 kap. 1 §, får myn­dig­he­ten fatta ett beslut enligt 12 § endast om
   1. samt­liga dot­ter­fö­re­ta­gets till­gångar och för­plik­tel­ser som är hän­för­liga till avta­let har över­förts till mot­ta­ga­ren, eller
   2. myn­dig­he­ten ser till att avtals­för­plik­tel­serna säker­ställs på annat sätt.

14 §   Ett beslut enligt 11 eller 12 § får inte avse avtal som
   1. är hän­för­liga till ett anmält avveck­lings­sy­stem, eller
   2. före­ta­get i reso­lu­tion har ingått med central­ban­ker eller cen­trala mot­par­ter.

15 §   En mot­part till ett före­tag i reso­lu­tion eller ett dot­ter­fö­re­tag till ett före­tag i reso­lu­tion får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första styc­ket före utgången av den tid som Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tat om enligt 11 § tredje styc­ket, om myn­dig­he­ten under­rät­tar mot­par­ten om
   1. att de rät­tig­he­ter och för­plik­tel­ser som omfat­tas av avta­let inte ska över­fö­ras till en mot­ta­gare, eller
   2. att de skul­der som omfat­tas av avta­let inte ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras genom använd­ning av skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get.

16 §   Om de rät­tig­he­ter och för­plik­tel­ser som omfat­tas av avta­let har över­förts till en mot­ta­gare, får mot­par­ten efter utgången av den tid som Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tat om enligt 11 § tredje styc­ket vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första styc­ket endast om mot­ta­ga­ren vid eller efter mot­ta­gan­det inte full­gör väsent­liga avtals­för­plik­tel­ser.

17 §   Om en mot­part till ett före­tag i reso­lu­tion vid­tar en åtgärd i strid med ett beslut enligt 11 eller 12 §, ska åtgär­den ändå gälla, om Riks­gälds­kon­to­ret inte visar att mot­par­ten kände till beslu­tet eller att det före­kom omstän­dig­he­ter som gav mot­par­ten skä­lig anled­ning att anta att Riks­gälds­kon­to­ret hade fat­tat ett sådant beslut.

Tidi­gare beslut om till­fäl­liga åtgär­der utan­för reso­lu­tion

18 §   Riks­gälds­kon­to­ret får inte besluta om en till­fäl­lig åtgärd enligt 2-17 §§ om Riks­gälds­kon­to­ret tidi­gare har beslu­tat om en mot­sva­rande åtgärd enligt 5 kap. 7 eller 8 §. Lag (2021:467).


14 kap. Kom­plet­te­rande befo­gen­he­ter

1 §   När Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om reso­lu­tion eller vid­tar en reso­lu­tions­åt­gärd, får myn­dig­he­ten vidta åtgär­der som anges i 2-4 §§, om det är nöd­vän­digt för att säker­ställa verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om reso­lu­tion eller en reso­lu­tions­åt­gärd eller för att uppnå ett eller flera reso­lu­tions­än­da­mål.

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att en inne­ha­vare av aktier i ett före­tag i reso­lu­tion eller av andra ägan­de­rätts­in­stru­ment som har getts ut av före­ta­get inte får för­värva ytter­li­gare sådana aktier eller ägan­de­rätts­in­stru­ment.

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret får begära att
   1. en börs ska avslå en begä­ran om upp­ta­gande till han­del på en regle­rad mark­nad av ett finan­si­ellt instru­ment som har getts ut av ett före­tag i reso­lu­tion eller besluta att ett sådant finan­si­ellt instru­ment inte längre ska vara upp­ta­get till han­del enligt 15 kap. 11 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
   2. en börs med till­stånd enligt 13 kap. 12 § andra styc­ket 1 lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den eller ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut med till­stånd enligt 2 kap. 1 § 8 eller 9 samma lag ska avslå en ansö­kan om att ett finan­si­ellt instru­ment som har getts ut av ett före­tag i reso­lu­tion ska hand­las på en han­dels­platt­form eller besluta att ett sådant finan­si­ellt instru­ment inte längre ska hand­las på en han­dels­platt­form enligt 11 kap. 11 a § samma lag,
   3. Finansin­spek­tio­nen utför en pröv­ning enligt 22 kap. 2 a § lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den.

Riks­gälds­kon­to­ret får även begära att en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES fat­tar mot­sva­rande beslut.
Lag (2017:706).

4 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att ett avtal som ett före­tag i reso­lu­tion är part i ska sägas upp med ome­del­bar ver­kan eller att vill­ko­ren i avta­let ska änd­ras.


15 kap. Sär­skild för­val­tare

1 §   Riks­gälds­kon­to­ret får utse en sär­skild för­val­tare i ett före­tag som är för­satt i reso­lu­tion. När en sär­skild för­val­tare har utsetts, ska Riks­gälds­kon­to­ret anmäla detta för regi­stre­ring hos Bolags­ver­ket.

2 §   Den sär­skilda för­val­ta­ren ska inom sitt upp­drag vidta alla de åtgär­der som främ­jar de rele­vanta reso­lu­tions­än­da­må­len och genom­föra reso­lu­tions­åt­gär­der i enlig­het med de instruk­tio­ner som Riks­gälds­kon­to­ret gett.

Om sty­rel­sen eller den verk­stäl­lande direk­tö­ren i ett före­tag som är för­satt i reso­lu­tion fat­tar ett beslut eller vid­tar en åtgärd utan sam­tycke från för­val­ta­ren, inver­kar detta inte på rätts­hand­ling­ens gil­tig­het.

3 §   Den sär­skilda för­val­ta­ren ska ha den insikt och erfa­ren­het som upp­dra­get krä­ver och även i övrigt vara lämp­lig för upp­dra­get.

För­val­ta­ren får inte stå i sådant för­hål­lande till någon ägare, bor­ge­när eller någon annan som kan rubba för­tro­en­det för hans eller hen­nes opar­tisk­het vid utfö­ran­det av upp­dra­get. Det får inte hel­ler i övrigt fin­nas någon omstän­dig­het som med­för att för­tro­en­det för honom eller henne kan rub­bas.

För­val­ta­ren ska ome­del­bart under­rätta Riks­gälds­kon­to­ret om omstän­dig­he­ter som kan med­föra jäv för honom eller henne.

Om för­val­ta­ren begär att få bli ent­le­di­gad och visar skäl till det, ska Riks­gälds­kon­to­ret ent­le­diga för­val­ta­ren.

4 §   Den sär­skilda för­val­ta­ren ska upp­rätta och till Riks­gälds­kon­to­ret lämna in en skrift­lig rap­port i sam­band med att för­val­tar­ska­pet inleds och avslu­tas. Riks­gälds­kon­to­ret får ange när för­val­ta­ren ska lämna in skrift­liga rap­por­ter under pågående upp­drag.

5 §   Den sär­skilda för­val­ta­ren får utses för en period av högst ett år. Riks­gälds­kon­to­ret får för­länga upp­dra­get, om det finns skäl för det.

Riks­gälds­kon­to­ret får, med ome­del­bar ver­kan, skilja för­val­ta­ren från sitt upp­drag.


16 kap. Åtgär­der mot ägare

1 §   Om ett före­tag i reso­lu­tion är ett aktie­bo­lag, ska Riks­gälds­kon­to­ret, innan eller i sam­band med att myn­dig­he­ten vid­tar en reso­lu­tions­åt­gärd som kan leda till att någon bor­ge­när drab­bas av för­lus­ter eller får sin ford­ran helt eller del­vis kon­ver­te­rad, besluta att bola­gets akti­e­ka­pi­tal ska mins­kas i pro­por­tion till bola­gets för­lus­ter enligt en vär­de­ring enligt 7 kap.

2 §   Om före­ta­get i reso­lu­tion har ett posi­tivt värde, får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att inne­ha­vare av skuld­för­bin­del­ser som före­ta­get har ingått ska byta sina ford­ringar mot aktier eller andra ande­lar i före­ta­get (kon­ver­te­ring). Kon­ver­te­ringen ska ske till en omräk­nings­kurs som väsent­ligt mins­kar ägar­nas andel i före­ta­get.

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret får i sam­band med beslut om att minska akti­e­ka­pi­ta­let enligt 1 § besluta att
   1. dra in befint­liga aktier, eller
   2. över­föra befint­liga aktier till en bor­ge­när som har fått sin ford­ran helt eller del­vis ned­skri­ven.

4 §   Om ett före­tag i reso­lu­tion är en eko­no­misk för­e­ning, ska Riks­gälds­kon­to­ret, innan eller i sam­band med att myn­dig­he­ten vid­tar en reso­lu­tions­åt­gärd som kan leda till att någon bor­ge­när drab­bas av för­lus­ter eller får sin ford­ran helt eller del­vis kon­ver­te­rad, besluta att minska ande­lar­nas värde i pro­por­tion till för­e­ning­ens för­lus­ter enligt en vär­de­ring enligt 7 kap. Lag (2020:675).

5 §   Beslut som Riks­gälds­kon­to­ret fat­tar enligt 1-4 §§ är bin­dande för före­ta­get i reso­lu­tion och för berörda ägare och bor­ge­nä­rer.

En av Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tad kapi­tal­minsk­ning ska anteck­nas i aktie­bo­lags­re­gist­ret, för­e­nings­re­gist­ret eller bank­re­gist­ret.

Kapi­tal­minsk­ningen ska ingå i beräk­ningen av de trös­kel­vär­den som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §. Lag (2021:467).


17 kap. För­sälj­nings­verk­ty­get

Defi­ni­tion av för­sälj­nings­verk­ty­get

1 §   Med för­sälj­nings­verk­ty­get avses en sådan över­fö­ring som anges i 2 § från ett före­tag i reso­lu­tion eller från någon annan än före­ta­get till en för­vär­vare som inte är ett bro­in­sti­tut enligt 18 kap. 2 § eller ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag enligt 19 kap. 2 §.

Gene­rellt om över­fö­ring

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret får använda för­sälj­nings­verk­ty­get för att
   1. från före­ta­get över­föra till­gångar eller för­plik­tel­ser, eller
   2. från någon annan än före­ta­get över­föra aktier och andra ägan­de­rätts­in­stru­ment som före­ta­get har gett ut.

Åter­fö­ring

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret får föra till­baka över­förda till­gångar eller för­plik­tel­ser till före­ta­get eller den förra äga­ren eller inne­ha­va­ren, om över­fö­ringen har genom­förts i strid med vill­ko­ren i beslu­tet om över­fö­ring eller om Riks­gälds­kon­to­ret och för­vär­va­ren har enats om att till­gång­arna eller för­plik­tel­serna ska föras till­baka.

4 §   Riks­gälds­kon­to­rets beslut om över­fö­ring ska ange under vil­ken tid åter­fö­ring får ske och de vill­kor i övrigt som ska gälla för åter­fö­ring.

5 §   Den som har fått ersätt­ning vid en över­fö­ring ska betala till­baka ersätt­ningen om en åter­fö­ring sker.

Den som är mot­ta­gare vid en åter­fö­ring är skyl­dig att ta emot de till­gångar och för­plik­tel­ser som förs till­baka.

Rät­ten till till­gångar och för­plik­tel­ser som över­förs

6 §   Vid en över­fö­ring för­lo­rar ägarna till före­ta­get och före­ta­gets bor­ge­nä­rer sin rätt till de över­förda till­gång­arna och för­plik­tel­serna.

7 §   Skyl­dig­he­ter eller ansvars­för­bin­del­ser som hän­för sig till de till­gångar eller för­plik­tel­ser som över­förs ska inte gälla mot för­vär­va­ren, om Riks­gälds­kon­to­ret sär­skilt beslu­tar om det.

Första styc­ket gäl­ler inte för sådana säker­hets­rät­ter som avses i 23 kap. 4 §.

Äga­res och bor­ge­nä­rers rätt till ersätt­ning enligt denna lag utgör inte en sådan skyl­dig­het eller ansvars­för­bin­delse som avses i första styc­ket.

För­vär­va­rens rätts­liga ställ­ning efter en över­fö­ring

8 §   Vid en över­fö­ring över­tar för­vär­va­ren de rät­tig­he­ter och för­plik­tel­ser som föl­jer med det som över­förts. För­vär­va­ren går in som part i stäl­let för före­ta­get i de avtal som över­förs.

Med­lem­skap eller rätt att delta i betalnings-​, clearing-​ och avveck­lings­sy­stem, han­dels­platt­for­mar, regle­rade mark­na­der eller system för ersätt­ning till insät­tare och inve­ste­rare får över­fö­ras om för­vär­va­ren upp­fyl­ler kra­ven för med­lem­skap eller del­ta­gande i sådana system.

Om för­vär­va­ren inte har ett till­räck­ligt kre­dit­be­tyg, ska det dock inte utgöra hin­der för över­fö­ring av med­lem­skap eller en rätt att delta i sådana system.

Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att för­vär­va­ren får utöva rät­tig­he­ter enligt andra styc­ket i högst 24 måna­der från det att rät­tig­he­ten över­förts, även om för­vär­va­ren inte upp­fyl­ler kra­ven för med­lem­skap eller del­ta­gande. På begä­ran av för­vär­va­ren får Riks­gälds­kon­to­ret för­länga tiden.

Sam­ar­bets­skyl­dig­het

9 §   Riks­gälds­kon­to­ret får före­lägga före­ta­get och för­vär­va­ren att bistå varandra med sär­skilt angivna informations-​ och under­stödsåt­gär­der.

Vill­kor, för­sälj­nings­pro­cess och ersätt­ning

10 §   En över­fö­ring ska ske på affärs­mäs­siga vill­kor. Vid bedöm­ningen av vad som utgör affärs­mäs­siga vill­kor ska den vär­de­ring som gjorts enligt 7 kap. beak­tas.

11 §   När för­sälj­nings­verk­ty­get används, ska Riks­gälds­kon­to­ret bjuda ut ägan­de­rätts­in­stru­ment som getts ut av före­ta­get eller dess till­gångar eller för­plik­tel­ser till för­sälj­ning på mark­na­den.

Ett erbju­dande om för­sälj­ning
   1. ska vara öppet för insyn,
   2. ska ge en rätt­vi­sande bild av före­ta­get och dess till­gångar och för­plik­tel­ser samt av ägan­de­rätts­in­stru­ment som har getts ut av före­ta­get,
   3. får inte på ett otill­bör­ligt sätt gynna eller miss­gynna poten­ti­ella köpare,
   4. får inte ge upp­hov till intres­se­kon­flik­ter,
   5. ska beakta beho­vet av att uppnå en snabb reso­lu­tion, och
   6. ska syfta till att få högsta möj­liga pris vid för­sälj­ningen.

12 §   Riks­gälds­kon­to­ret får använda för­sälj­nings­verk­ty­get utan att iaktta kra­ven i 11 §, om ett för­fa­rande enligt 11 § första styc­ket eller upp­fyl­lande av krav enligt 11 § andra styc­ket för­hind­rar eller för­svå­rar att reso­lu­tions­än­da­må­len upp­nås.

13 §   Den ersätt­ning som ska beta­las av en för­vär­vare vid en över­fö­ring ska till­falla
   1. före­ta­get, om över­fö­ringen avser före­ta­gets till­gångar eller för­plik­tel­ser, och
   2. den förra äga­ren eller inne­ha­va­ren, om över­fö­ringen avser aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment som ägdes eller inne­ha­des av någon annan än före­ta­get.

Från ersätt­ningen får Riks­gälds­kon­to­ret, för sin egen eller för reso­lu­tions­re­ser­vens räk­ning, göra avdrag för kost­na­der som har upp­stått i sam­band med över­fö­ringen.

Pröv­ning av äga­res lämp­lig­het

14 §   Om för­sälj­nings­verk­ty­get används för att över­föra aktier i sådan omfatt­ning att för­vär­vet krä­ver till­stånd enligt 14 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 24 kap. 1 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, ska Finansin­spek­tio­nen hand­lägga ett sådant ärende skynd­samt.

15 §   Om aktier över­förs utan att Finansin­spek­tio­nen har prö­vat frå­gan om till­stånd för för­vär­vet, ska röst­rät­ten för akti­erna utövas av Riks­gälds­kon­to­ret.

Finansin­spek­tio­nen ska skrift­li­gen med­dela Riks­gälds­kon­to­ret och för­vär­va­ren så snart som möj­ligt efter det att inspek­tio­nen har fat­tat beslut avse­ende till­stånd för för­vär­vet.

Om Finansin­spek­tio­nen beslu­tar att ge till­stånd till för­vär­va­ren, ska för­vär­va­ren utöva röst­rät­ten för akti­erna från det att denne och Riks­gälds­kon­to­ret har tagit emot ett sådant med­de­lande som avses i andra styc­ket.

16 §   Om Finansin­spek­tio­nen beslu­tar att inte ge till­stånd till för­vär­va­ren, får Riks­gälds­kon­to­ret före­lägga för­vär­va­ren att avyttra akti­erna inom en frist som fast­ställs av myn­dig­he­ten.

Under denna frist får Finansin­spek­tio­nen inte vidta några åtgär­der enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 25 kap. lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den mot för­vär­va­ren.

Sär­skilt om till­stånds­pröv­ning

17 §   Om en över­fö­ring krä­ver till­stånd för bank-, finansierings-​ eller vär­de­pap­pers­rö­relse, ska Finansin­spek­tio­nen hand­lägga ett sådant ärende skynd­samt.

Det­samma gäl­ler om en över­fö­ring krä­ver till­stånd enligt 7 kap. 12 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 7 kap. 13 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.


18 kap. Bro­in­sti­tuts­verk­ty­get

Defi­ni­tio­ner och tillämp­nings­om­råde

1 §   Med bro­in­sti­tuts­verk­ty­get avses att Riks­gälds­kon­to­ret, i syfte att säker­ställa att kri­tisk verk­sam­het upp­rätt­hålls, till ett bro­in­sti­tut över­för
   1. från ett före­tag i reso­lu­tion: till­gångar eller för­plik­tel­ser, eller
   2. från någon annan än ett före­tag i reso­lu­tion: aktier och andra ägan­de­rätts­in­stru­ment som före­ta­get har gett ut.

2 §   Med ett bro­in­sti­tut avses ett aktie­bo­lag som
   1. ägs helt eller del­vis av sta­ten,
   2. har bil­dats för att ta emot till­gångar eller för­plik­tel­ser från före­tag i reso­lu­tion och aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment som har getts ut av före­tag i reso­lu­tion från någon annan än före­ta­get, och
   3. avser att fort­sätta upp­rätt­hålla kri­tisk verk­sam­het som har utförts eller erbju­dits av före­ta­get i reso­lu­tion, oav­sett om detta skett direkt eller indi­rekt genom ett dot­ter­fö­re­tag.

Bola­gets syfte och verk­sam­hets­mål enligt första styc­ket 2 och 3 ska framgå av bro­in­sti­tu­tets bolags­ord­ning.

Åter­fö­ring

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret får föra till­baka över­förda till­gångar eller för­plik­tel­ser till före­ta­get eller den förra äga­ren eller inne­ha­va­ren, om över­fö­ringen har genom­förts i strid med vill­ko­ren i beslu­tet om över­fö­ring.

4 §   Riks­gälds­kon­to­rets beslut om över­fö­ring ska ange under vil­ken tid åter­fö­ring får ske och de vill­kor i övrigt som ska gälla för åter­fö­ring.

5 §   Den som har fått ersätt­ning vid en över­fö­ring ska betala till­baka ersätt­ningen om en åter­fö­ring sker.

Den som är mot­ta­gare vid en åter­fö­ring är skyl­dig att ta emot de till­gångar och för­plik­tel­ser som förs till­baka.

6 §   När Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om en över­fö­ring, ska myn­dig­he­ten se till att vär­det av de skul­der som över­förs till bro­in­sti­tu­tet inte över­sti­ger vär­det av de till­gångar som sam­ti­digt över­förs från före­ta­get i reso­lu­tion eller som till­förs från någon annan.

Rät­ten till till­gångar och för­plik­tel­ser som över­förs

7 §   Vid en över­fö­ring för­lo­rar ägarna till före­ta­get och före­ta­gets bor­ge­nä­rer sin rätt till till­gång­arna och för­plik­tel­serna.

8 §   Skyl­dig­he­ter eller ansvars­för­bin­del­ser hän­för­liga till till­gångar eller för­plik­tel­ser som över­förs ska inte gälla mot bro­in­sti­tu­tet, om Riks­gälds­kon­to­ret sär­skilt beslu­tar om det.

Första styc­ket gäl­ler inte för sådana säker­hets­rät­ter som avses i 23 kap. 4 §.

Äga­res och bor­ge­nä­rers rätt till ersätt­ning enligt denna lag utgör inte en sådan skyl­dig­het eller ansvars­för­bin­delse som avses i första styc­ket.

Bro­in­sti­tu­tets rätts­liga ställ­ning efter en över­fö­ring

9 §   Vid en över­fö­ring över­tar bro­in­sti­tu­tet de rät­tig­he­ter och för­plik­tel­ser som föl­jer med det som över­förts. Bro­in­sti­tu­tet ska gå in som part i stäl­let för före­ta­get i de avtal som över­förs.

Med­lem­skap eller rätt att delta i betalnings-​, clearing-​ och avveck­lings­sy­stem, han­dels­platt­for­mar, regle­rade mark­na­der eller system för ersätt­ning till insät­tare och inve­ste­rare får över­fö­ras om bro­in­sti­tu­tet upp­fyl­ler kra­ven för med­lem­skap eller del­ta­gande i sådana system. Om bro­in­sti­tu­tet inte har ett till­räck­ligt kre­dit­be­tyg, ska det dock inte utgöra hin­der för över­fö­ring av med­lem­skap eller en rätt att delta i sådana system.

Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att bro­in­sti­tu­tet får utöva rät­tig­he­ter enligt andra styc­ket i högst 24 måna­der från det att rät­tig­he­ten över­förts, även om bro­in­sti­tu­tet inte upp­fyl­ler kra­ven för med­lem­skap eller del­ta­gande. Riks­gälds­kon­to­ret får för­länga tiden på begä­ran av bro­in­sti­tu­tet.

Sam­ar­bets­skyl­dig­het

10 §   Riks­gälds­kon­to­ret får före­lägga före­ta­get och bro­in­sti­tu­tet att bistå varandra med sär­skilt angivna informations-​ och under­stödsåt­gär­der.

Vill­kor och ersätt­ning

11 §   En över­fö­ring ska ske på affärs­mäs­siga vill­kor. Vid bedöm­ningen av vad som utgör affärs­mäs­siga vill­kor ska den vär­de­ring som gjorts enligt 7 kap. beak­tas.

12 §   Den ersätt­ning som ska beta­las av bro­in­sti­tu­tet vid en över­fö­ring ska till­falla
   1. före­ta­get, om över­fö­ringen avser före­ta­gets till­gångar eller för­plik­tel­ser, och
   2. den förra äga­ren eller inne­ha­va­ren, om över­fö­ringen avser aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment som ägdes eller inne­ha­des av någon annan än före­ta­get.

Från ersätt­ningen får Riks­gälds­kon­to­ret, för sin egen eller för reso­lu­tions­re­ser­vens räk­ning, göra avdrag för kost­na­der som har upp­stått i sam­band med över­fö­ringen.

Till­stånd

13 §   Finansin­spek­tio­nen får ge ett bro­in­sti­tut till­stånd att bedriva bank-, finansierings-​ eller vär­de­pap­pers­rö­relse utan att bro­in­sti­tu­tet upp­fyl­ler de krav som gäl­ler för att få bedriva sådan verk­sam­het. Finansin­spek­tio­nen ska hand­lägga ett sådant ärende skynd­samt.

Ett till­stånd enligt första styc­ket gäl­ler under den tid som bestäms av Finansin­spek­tio­nen.

14 §   Bestäm­mel­serna i 13 § gäl­ler endast om Riks­gälds­kon­to­ret har
   1. bedömt att ett sådant till­stånd krävs för att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len, och
   2. läm­nat in en begä­ran till Finansin­spek­tio­nen om att ett beslut enligt 13 § ska fat­tas.

15 §   Om en över­fö­ring krä­ver till­stånd enligt 7 kap. 12 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 7 kap. 13 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, ska Finansin­spek­tio­nen hand­lägga ett sådant till­stånd­sä­rende skynd­samt.

Riks­gälds­kon­to­rets kon­troll

16 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska före­träda akti­erna vid bolags­stäm­man i bro­in­sti­tu­tet.

Verk­sam­he­ten i ett bro­in­sti­tut

17 §   Led­ningen i ett bro­in­sti­tut ska se till att verk­sam­he­ten bedrivs i syfte att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len.

18 §   Led­ningen i ett bro­in­sti­tut ska sträva efter att sälja de till­gångar och för­plik­tel­ser som över­förts till bro­in­sti­tu­tet.

En för­sälj­ning ska ske vid lämp­lig tid­punkt, dock senast vid den tid­punkt som anges i 21 § första styc­ket 3 eller 22 §.

Styr­ning av ett bro­in­sti­tut

19 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att sälja till­gångar, för­plik­tel­ser eller ägan­de­rätts­in­stru­ment som över­förts till ett bro­in­sti­tut.

20 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska
   1. god­känna den verk­stäl­lande direk­tö­ren i bro­in­sti­tu­tet,
   2. fast­ställa arbets­ord­ningen för sty­rel­sens arbete i enlig­het med 8 kap. 6 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), och
   3. god­känna bro­in­sti­tu­tets stra­te­giska mål och risk­stra­tegi.
Avveck­ling av ett bro­in­sti­tut

21 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska avveckla verk­sam­he­ten i ett bro­in­sti­tut eller sälja samt­liga aktier i bro­in­sti­tu­tet, om
   1. bro­in­sti­tu­tet inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren i 2 §,
   2. samt­liga till­gångar och för­plik­tel­ser i bro­in­sti­tu­tet säljs eller avveck­las, eller
   3. det har gått två år, eller den längre tid som föl­jer av 22 §, från dagen för den sista över­fö­ringen.

Om till­gångar eller för­plik­tel­ser har över­förts till ett bro­in­sti­tut från flera före­tag, ska avveck­ling enligt första styc­ket 2 och 3 ske genom att det som över­förts från respek­tive före­tag säljs eller avveck­las när det har gått två år, eller den längre tid som föl­jer av 22 §, från dagen för den sista över­fö­ringen från före­ta­get.

22 §   Den tid som anges i 21 § första styc­ket 3 och andra styc­ket får för­längas av Riks­gälds­kon­to­ret med en eller flera ettårs­pe­ri­o­der, om
   1. det är san­no­likt att en för­läng­ning leder till att någon av de omstän­dig­he­ter som anges i 21 § första styc­ket 1 eller 2 inträf­far,
   2. det är san­no­likt att en för­läng­ning leder till att bro­in­sti­tu­tet fusio­ne­ras med ett annat före­tag, eller
   3. en för­läng­ning är nöd­vän­dig för att säker­ställa att reso­lu­tions­än­da­må­len upp­nås.

Ett beslut om för­läng­ning får fat­tas bara om det är moti­ve­rat med hän­syn till mark­nads­för­hål­lan­dena och övriga omstän­dig­he­ter.

23 §   En för­sälj­ning av ett bro­in­sti­tut eller dess till­gångar eller för­plik­tel­ser ska ske på affärs­mäs­siga vill­kor.

Från den ersätt­ning som beta­las av för­vär­va­ren får Riks­gälds­kon­to­ret, för sin egen eller för reso­lu­tions­re­ser­vens räk­ning, göra avdrag för kost­na­der som upp­stått i sam­band med använd­ning av bro­in­sti­tuts­verk­ty­get.

24 §   Vid en för­sälj­ning av bro­in­sti­tu­tet eller dess till­gångar eller för­plik­tel­ser ska bro­in­sti­tu­tet eller dess till­gångar eller för­plik­tel­ser bju­das ut till för­sälj­ning på ett sätt som är öppet för insyn.

För­sälj­nings­pro­ces­sen
   1. ska ge en rätt­vi­sande bild av bro­in­sti­tu­tet och dess till­gångar och för­plik­tel­ser, och
   2. får inte på ett otill­bör­ligt sätt gynna eller miss­gynna någon poten­ti­ell köpare.


19 kap. Avskil­jan­de­verk­ty­get

Defi­ni­tio­ner och tillämp­nings­om­råde

1 §   Med avskil­jan­de­verk­ty­get avses att Riks­gälds­kon­to­ret till ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag över­för till­gångar eller för­plik­tel­ser från ett eller flera bro­in­sti­tut eller före­tag i reso­lu­tion.

Avskil­jan­de­verk­ty­get får använ­das, om
   1. för­hål­lan­dena på mark­na­den för de till­gångar eller för­plik­tel­ser som över­förs är sådana att en ome­del­bar avytt­ring av dem skulle få nega­tiva effek­ter på någon finan­si­ell mark­nad,
   2. en över­fö­ring är nöd­vän­dig för att verk­sam­he­ten i före­ta­get eller bro­in­sti­tu­tet ska fun­gera till­freds­stäl­lande, eller
   3. över­fö­ringen är nöd­vän­dig för att intäk­terna från avveck­lingen av före­ta­get ska bli så stora som möj­ligt.

Avskil­jan­de­verk­ty­get får endast använ­das i för­e­ning med ett annat reso­lu­tions­verk­tyg.

2 §   Med ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag avses ett aktie­bo­lag som
   1. ägs helt eller del­vis av sta­ten,
   2. har bil­dats för att ta emot till­gångar eller för­plik­tel­ser från före­tag i reso­lu­tion eller bro­in­sti­tut, och
   3. avser att för­valta det som över­förts i syfte att uppnå högsta möj­liga värde vid en fram­tida för­sälj­ning eller avveck­ling.

Åter­fö­ring

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret får föra till­baka över­förda till­gångar eller för­plik­tel­ser till före­ta­get eller bro­in­sti­tu­tet om över­fö­ringen har genom­förts i strid med vill­ko­ren i beslu­tet om över­fö­ring.

4 §   Riks­gälds­kon­to­rets beslut om över­fö­ring ska ange under vil­ken tid åter­fö­ring får ske och de vill­kor i övrigt som ska gälla för åter­fö­ring.

5 §   Den som har fått ersätt­ning vid en över­fö­ring ska betala till­baka ersätt­ningen om en åter­fö­ring sker.

Den som är mot­ta­gare vid en åter­fö­ring är skyl­dig att ta emot de till­gångar och för­plik­tel­ser som förs till­baka.

Rät­ten till till­gångar och för­plik­tel­ser som över­förs

6 §   Vid en över­fö­ring för­lo­rar ägarna till före­ta­get i reso­lu­tion eller bro­in­sti­tu­tet och dess bor­ge­nä­rer rät­ten till de över­förda till­gång­arna och för­plik­tel­serna.

7 §   Skyl­dig­he­ter eller ansvars­för­bin­del­ser hän­för­liga till till­gångar eller för­plik­tel­ser som över­förs ska inte gälla mot till­gångs­för­valt­nings­bo­la­get, om Riks­gälds­kon­to­ret sär­skilt beslu­tar om det.

Första styc­ket gäl­ler inte för sådana säker­hets­rät­ter som avses i 23 kap. 4 §.

Äga­res och bor­ge­nä­rers rätt till ersätt­ning enligt denna lag utgör inte en sådan skyl­dig­het eller ansvars­för­bin­delse som avses i första styc­ket.

Till­gångs­för­valt­nings­bo­la­gets rätts­liga ställ­ning efter en över­fö­ring

8 §   Vid en över­fö­ring över­tar till­gångs­för­valt­nings­bo­la­get de rät­tig­he­ter och för­plik­tel­ser som föl­jer med det som över­förts. Till­gångs­för­valt­nings­bo­la­get ska gå in som part i stäl­let för före­ta­get i de avtal som över­förs.

Sam­ar­bets­skyl­dig­het

9 §   Riks­gälds­kon­to­ret får före­lägga å ena sidan före­ta­get eller bro­in­sti­tu­tet och å andra sidan till­gångs­för­valt­nings­bo­la­get att bistå varandra med sär­skilt angivna informations-​ och under­stödsåt­gär­der.

Vill­kor och ersätt­ning

10 §   En över­fö­ring ska ske på affärs­mäs­siga vill­kor. Vid bedöm­ningen av vad som utgör affärs­mäs­siga vill­kor ska den vär­de­ring som gjorts enligt 7 kap. beak­tas.

11 §   Den ersätt­ning som beta­las av ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag vid en över­fö­ring ska till­falla före­ta­get eller bro­in­sti­tu­tet från vil­ket över­fö­ringen skedde.

Från ersätt­ningen får Riks­gälds­kon­to­ret, för sin egen eller för reso­lu­tions­re­ser­vens räk­ning, göra avdrag för kost­na­der som upp­stått i sam­band med över­fö­ringen.

Till­stånd

12 §   Finansin­spek­tio­nen får ge ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag till­stånd att bedriva bank-, finansierings-​ eller vär­de­pap­pers­rö­relse utan att bola­get upp­fyl­ler de krav som gäl­ler för att få bedriva sådan verk­sam­het. Finansin­spek­tio­nen ska hand­lägga ett sådant ärende skynd­samt.

Ett till­stånd enligt första styc­ket gäl­ler under den tid som bestäms av Finansin­spek­tio­nen.

13 §   Bestäm­mel­serna i 12 § gäl­ler endast om Riks­gälds­kon­to­ret har
   1. bedömt att ett sådant till­stånd krävs för att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len, och
   2. läm­nat in en begä­ran till Finansin­spek­tio­nen om att ett beslut enligt 12 § ska fat­tas.

14 §   Om en över­fö­ring krä­ver till­stånd enligt 7 kap. 12 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 7 kap. 13 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, ska Finansin­spek­tio­nen hand­lägga ett sådant till­stånd­sä­rende skynd­samt.

Riks­gälds­kon­to­rets kon­troll

15 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska före­träda akti­erna vid bolags­stäm­man i till­gångs­för­valt­nings­bo­la­get.

Styr­ning av ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag

16 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska
   1. god­känna den verk­stäl­lande direk­tö­ren i till­gångs­för­valt­nings­bo­la­get,
   2. fast­ställa arbets­ord­ningen för sty­rel­sens arbete i enlig­het med 8 kap. 6 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), och
   3. god­känna till­gångs­för­valt­nings­bo­la­gets stra­te­giska mål och risk­stra­tegi.


20 kap. Kom­plet­te­rande befo­gen­he­ter vid över­fö­ring

1 §   Om verk­sam­het har över­förts enligt 17 kap. 2 §, 18 kap. 1 § eller 19 kap. 1 §, får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att före­ta­get i reso­lu­tion ska till­han­da­hålla mot­ta­ga­ren de tjäns­ter eller resur­ser som är nöd­vän­diga för att mot­ta­ga­ren ska kunna driva den över­förda verk­sam­he­ten effek­tivt. Finan­si­ellt stöd utgör inte sådana tjäns­ter eller resur­ser.

Ett sådant beslut som avses i första styc­ket får också rik­tas mot före­tag som ingår i samma kon­cern som före­ta­get i reso­lu­tion.

2 §   Bestäm­mel­serna i 1 § gäl­ler även om det före­tag som ska till­han­da­hålla tjäns­terna eller resur­serna har för­satts i kon­kurs eller gått i lik­vi­da­tion.

3 §   Om före­ta­get innan det för­sat­tes i reso­lu­tion ingått ett avtal om att det ska till­han­da­hål­las tjäns­ter eller resur­ser som avses i 1 §, ska tjäns­terna eller resur­serna till­han­da­hål­las på samma vill­kor som gällde när före­ta­get för­sat­tes i reso­lu­tion.

Om det inte finns något sådant avtal, ska tjäns­terna eller resur­serna till­han­da­hål­las på skä­liga vill­kor.

4 §   Riks­gälds­kon­to­ret får, på ansö­kan av en reso­lu­tions­myn­dig­het i ett annat land inom EES, för­klara att ett beslut enligt natio­nell lag­stift­ning i det lan­det som genom­för arti­kel 65 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet ska gälla i Sve­rige.

5 §   Om till­gångar som finns i tred­je­land eller aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment, rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter som omfat­tas av lag­stift­ningen i tred­je­land över­förs till en mot­ta­gare, får Riks­gälds­kon­to­ret begära att mot­ta­ga­ren vid­tar åtgär­der för att se till att över­fö­ringen eller någon annan reso­lu­tions­åt­gärd som har beslu­tats får ver­kan.

Riks­gälds­kon­to­ret får före­lägga den som inte vid­tar de begärda åtgär­derna att göra det.

Mot­ta­ga­ren har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der för arbete och utlägg som upp­kom­mit i sam­band med vid­tagna åtgär­der.


21 kap. Skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get

Defi­ni­tion av skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get

1 §   Med skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get avses
   1. ned­skriv­ning av det i reso­lu­tion för­satta före­ta­gets skul­der, eller
   2. kon­ver­te­ring av det i reso­lu­tion för­satta före­ta­gets skul­der till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment i det före­ta­get eller dess moder­fö­re­tag, ett bro­in­sti­tut eller ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag.

2 §   Föl­jande skul­der får skri­vas ned eller kon­ver­te­ras genom skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get:
   1. rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment, och
   2. ned­skriv­nings­bara skul­der.
Lag (2021:467).

3 §   Riks­gälds­kon­to­ret får använda skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get för att
   1. kapi­ta­li­sera ett före­tag i reso­lu­tion till­sam­mans med en omstruk­tu­re­ring av före­ta­get, om det finns rim­liga utsik­ter att detta kom­mer att återge före­ta­get dess lång­sik­tiga livs­kraft,
   2. kon­ver­tera skul­der som över­förs till ett bro­in­sti­tut till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment eller minska skul­der­nas kapi­tal­be­lopp i syfte att till­han­da­hålla kapi­tal till bro­in­sti­tu­tet, eller
   3. inom ramen för för­sälj­nings­verk­ty­get eller avskil­jan­de­verk­ty­get kon­ver­tera skul­der till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment eller minska skul­der­nas kapi­tal­be­lopp.

Ombild­ning av en spar­bank

4 §   För att använda skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get enligt 3 § 1 får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att en spar­bank ska ombil­das till ett aktie­bo­lag.

Ombild­ningen ska genom­fö­ras genom att spar­ban­kens rörelse över­låts till ett bank­ak­tie­bo­lag. Akti­erna i bank­ak­tie­bo­la­get ska utan ersätt­ning över­läm­nas till en stif­telse som har bil­dats av en eller flera spar­ban­ker och vars huvud­sak­liga ända­mål är att främja spar­sam­het i Sve­rige på det sätt som fram­går när­mare av stif­tel­se­för­ord­nan­det.

Omstruk­tu­re­rings­pla­ner

Upp­rät­tande av omstruk­tu­re­rings­plan

5 §   När skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get används enligt 3 § 1, ska före­ta­get upp­rätta en omstruk­tu­re­rings­plan. Den ska beskriva de åtgär­der som ska vid­tas för att återge före­ta­get dess lång­sik­tiga livs­kraft.

6 §   Pla­nen ska upp­rät­tas av före­ta­gets sty­relse. Riks­gälds­kon­to­ret får ge en eller flera per­so­ner i upp­drag att upp­rätta pla­nen i stäl­let för sty­rel­sen.

7 §   Omstruk­tu­re­rings­pla­nen ska läg­gas fram för Riks­gälds­kon­to­ret inom en månad från beslu­tet att använda skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get.

I undan­tags­fall, om det behövs för att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len, får Riks­gälds­kon­to­ret för­länga tiden med en månad.

Om omstruk­tu­re­rings­pla­nen för verk­sam­he­ten ska anmä­las enligt uni­ons­rät­tens reg­ler om stat­ligt stöd, får Riks­gälds­kon­to­ret i stäl­let för­länga tiden med högst en månad eller fram till den tids­frist som föl­jer av uni­ons­rät­tens reg­ler om stat­ligt stöd, bero­ende på vad som inträf­far först.

Gransk­ning av omstruk­tu­re­rings­plan

8 §   Inom en månad från det att Riks­gälds­kon­to­ret har fått del av omstruk­tu­re­rings­pla­nen ska myn­dig­he­ten, efter sam­råd med Finansin­spek­tio­nen, pröva frå­gan om att god­känna pla­nen, eller ge före­ta­get till­fälle att ändra pla­nen.

Omstruk­tu­re­rings­pla­nen ska god­kän­nas om den inne­hål­ler åtgär­der som bedöms återge före­ta­get dess lång­sik­tiga livs­kraft.

9 §   Om omstruk­tu­re­rings­pla­nen ska änd­ras, ska den änd­rade pla­nen ges in inom två vec­kor. Riks­gälds­kon­to­ret ska där­ef­ter på nytt fatta beslut enligt 8 § första styc­ket. Ett sådant beslut ska fat­tas inom en vecka från det att den änd­rade pla­nen läm­nats in till Riks­gälds­kon­to­ret.

10 §   Sty­rel­sen eller den eller de per­so­ner som utsetts av Riks­gälds­kon­to­ret, ska genom­föra omstruk­tu­re­rings­pla­nen i enlig­het med vad som över­ens­kom­mits med Riks­gälds­kon­to­ret och Finansin­spek­tio­nen.

Sty­rel­sen eller den eller de per­so­ner som utsetts av Riks­gälds­kon­to­ret ska lämna en rap­port till Riks­gälds­kon­to­ret minst var sjätte månad. Av rap­por­ten ska det framgå vilka åtgär­der som vid­ta­gits och effek­terna av åtgär­derna i fråga om genom­fö­ran­det av pla­nen.

11 §   Riks­gälds­kon­to­ret ska, efter sam­råd med Finansin­spek­tio­nen, besluta att före­ta­gets sty­relse eller den eller de per­so­ner som utsetts av Riks­gälds­kon­to­ret ska ändra omstruk­tu­re­rings­pla­nen. Riks­gälds­kon­to­ret får fatta ett sådant beslut, om myn­dig­he­ten bedö­mer att genom­fö­ran­det av den befint­liga pla­nen inte kom­mer att återge före­ta­get dess livs­kraft. Riks­gälds­kon­to­ret ska fatta beslut om änd­ringen enligt 8 och 9 §§.

Omstruk­tu­re­ring av flera kon­cern­fö­re­tag

12 §   Om skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get, eller mot­sva­rande verk­tyg i ett annat land inom EES, ska använ­das för att rekon­stru­era två eller flera före­tag i en kon­cern som har ett svenskt moderin­sti­tut inom EES som moder­fö­re­tag, ska moderin­sti­tu­tet upp­rätta en omstruk­tu­re­rings­plan för samt­liga före­tag inom kon­cer­nen.

Pla­nen ska ges in till den sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­he­ten. Om Riks­gälds­kon­to­ret är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het, ska Riks­gälds­kon­to­ret över­lämna pla­nen till berörda reso­lu­tions­myn­dig­he­ter och Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten.

Om Riks­gälds­kon­to­ret är sam­ord­nande reso­lu­tions­myn­dig­het, gäl­ler 5-11 §§ för den plan som upp­rät­tats av moderin­sti­tu­tet.

Utform­ningen av ned­skriv­ning och kon­ver­te­ring

Det totala belopp som ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras

13 §   Innan Riks­gälds­kon­to­ret använ­der skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get, ska myn­dig­he­ten med beak­tande av vär­de­ringen enligt 7 kap. fast­ställa det totala belopp med vil­ket skul­derna måste
   1. skri­vas ned för att vär­det av före­ta­get i reso­lu­tion ska bli lika med noll, och
   2. kon­ver­te­ras till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment så att före­ta­get i reso­lu­tion, eller ett bro­in­sti­tut, uppnår en kärn­pri­mär­ka­pi­tal­re­la­tion som
      a) gör det möj­ligt för före­ta­get att under minst ett års tid upp­fylla vill­ko­ren för sitt till­stånd att bedriva rörelse, och
      b) ger ett till­räck­ligt mark­nads­för­tro­ende för före­ta­get.

För ett bro­in­sti­tut ska hän­syn tas till even­tu­ella bidrag från reso­lu­tions­re­ser­ven enligt 27 kap. 1 § vid bedöm­ningen av kärn­pri­mär­ka­pi­tal­re­la­tio­nen.

14 §   För ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag ska det belopp med vil­ket skul­derna behö­ver mins­kas fast­stäl­las på grund­val av en vär­de­ring som inte underskat­tar bola­gets kapi­tal­be­hov.

Ord­nings­följ­den

15 §   För att skuld­ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring ska ske med total­be­lop­pet enligt 13 §, ska Riks­gälds­kon­to­ret vidta föl­jande åtgär­der:
   1. Först ska någon av de åtgär­der som anges i 16 kap. vid­tas beträf­fande aktier eller ande­lar i före­ta­get i reso­lu­tion.
   2. Där­ef­ter ska de rele­vanta kapi­tal­in­stru­men­ten skri­vas ned eller kon­ver­te­ras till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment i föl­jande ord­ning:
      a) övriga pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment,
      b) sup­ple­men­tär­ka­pi­tal­in­stru­ment.
   3. Om åtgär­derna i 1 och 2 inte är till­räck­liga, ska de ned­skriv­nings­bara skul­derna skri­vas ned eller kon­ver­te­ras till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment i föl­jande ord­ning:
      a) andra efter­ställda skul­der än de rele­vanta kapi­tal­in­stru­men­ten,
      b) skuld­in­stru­ment som inte är deri­vat eller inne­fat­tar deri­vat och vars ursprung­liga löp­tid är minst ett år, om bor­ge­nä­rens rätt till betal­ning enligt 18 § första styc­ket andra meningen för­måns­rättsla­gen (1970:979) för en ford­ran som är hän­för­lig till ett sådant instru­ment fram­går av det ford­rings­av­tal och, i före­kom­mande fall, pro­spekt som avser emis­sio­nen av instru­men­tet,
      c) enligt för­måns­rätts­ord­ningen i omvänd ord­ning.
Lag (2021:467).

16 §   För att skriva ned eller kon­ver­tera skul­der får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att
   1. skul­der­nas kapi­tal­be­lopp ska skri­vas ned per­ma­nent, eller
   2. skul­der i ett före­tag i reso­lu­tion ska kon­ver­te­ras till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment i det före­ta­get, i dess moder­fö­re­tag eller i ett bro­in­sti­tut eller ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag till vil­ket till­gångar eller skul­der som hör till före­ta­get över­förs.

Riks­gälds­kon­to­ret får besluta om indrag­ning av ett skuld­in­stru­ment som avser en skuld som skrivs ned enligt första styc­ket. Om en skuld endast skrivs ned del­vis, får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att före­ta­get i reso­lu­tion ska ge ut nya skuld­in­stru­ment mot­sva­rande den del av skul­den som inte skrivs ned.

17 §   Innan Riks­gälds­kon­to­ret skri­ver ned eller kon­ver­te­rar en skuld som hän­för sig till ett deri­vat, ska myn­dig­he­ten avsluta deri­vatav­ta­let. Riks­gälds­kon­to­ret får då också besluta att ett finan­si­ellt avtal som inte är ett deri­vatav­tal ska avslu­tas.

När ett avtal enligt första styc­ket avslu­tas, ska Riks­gälds­kon­to­ret fast­ställa skul­dens stor­lek. Om det finns ett nett­nings­av­tal mel­lan före­ta­get i reso­lu­tion och mot­par­ten, ska Riks­gälds­kon­to­ret tillämpa det för att fast­ställa skul­dens net­to­be­lopp.

18 §   Riks­gälds­kon­to­ret får före­lägga ett före­tag i reso­lu­tion eller dess moder­fö­re­tag att ge ut nya aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment.

Kon­ver­te­rings­kurs

19 §   Den kon­ver­te­rings­kurs som används när skul­der kon­ver­te­ras till aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment, ska ge bor­ge­nä­rerna kom­pen­sa­tion för den minsk­ning av deras ford­ringar som kon­ver­te­ringen inne­bär. Om det är möj­ligt ska kon­ver­te­rings­kur­sen bestäm­mas så att den mot­sva­rar det fulla vär­det av bor­ge­nä­rens ford­ran enligt vär­de­ringen och minst mot­sva­rar det fulla vär­det av det belopp som bor­ge­nä­ren skulle fått vid en kon­kurs eller lik­vi­da­tion.

20 §   Om det behövs för att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len och prin­ci­pen om att ingen bor­ge­när ska få ett sämre eko­no­miskt utfall än vid kon­kurs eller lik­vi­da­tion, får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att olika kon­ver­te­rings­kur­ser ska gälla för bor­ge­nä­rer med olika pri­o­ri­tet enligt för­måns­rätts­ord­ningen.

Om Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar att olika kon­ver­te­rings­kur­ser ska gälla, ska efter­ställda skul­der ges en lägre kon­ver­te­rings­kurs än övriga skul­der.

Fast­stäl­lande av Riks­gälds­kon­to­rets beslut

21 §   De beslut som Riks­gälds­kon­to­ret fat­tar enligt 15-20 §§ är bin­dande för före­ta­get i reso­lu­tion och för berörda ägare och bor­ge­nä­rer. En bor­ge­när för­lo­rar dock inte sin rätt mot en bor­gensman eller andra som för­u­tom gäl­de­nä­ren sva­rar för ford­ringen.

En av Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tad kapi­talök­ning ska anteck­nas i aktie­bo­lags­re­gist­ret, för­e­nings­re­gist­ret eller bank­re­gist­ret.

Ägar- och till­stånds­pröv­ning

22 §   Om skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get används för att kon­ver­tera skul­der i sådan omfatt­ning att det leder till ett för­värv som krä­ver till­stånd enligt 14 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 24 kap. 1 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, ska Finansin­spek­tio­nen hand­lägga till­stånd­sä­ren­det skynd­samt.

23 §   Om ett sådant för­värv av aktier som avses i 22 § sker utan att Finansin­spek­tio­nen har fat­tat beslut i ären­det om till­stånd för för­vär­vet, ska röst­rät­ten för akti­erna utövas av Riks­gälds­kon­to­ret.

Finansin­spek­tio­nen ska skrift­li­gen med­dela Riks­gälds­kon­to­ret och för­vär­va­ren om utgången så snart som möj­ligt efter det att inspek­tio­nen har fat­tat beslut i ären­det om till­stånd för för­vär­vet.

Om Finansin­spek­tio­nen beslu­tar att ge till­stånd till för­vär­va­ren, ska för­vär­va­ren utöva röst­rät­ten för akti­erna från det att denne och Riks­gälds­kon­to­ret har tagit emot ett sådant med­de­lande som avses i andra styc­ket.

24 §   Om Finansin­spek­tio­nen beslu­tar att inte ge till­stånd till för­vär­va­ren, får Riks­gälds­kon­to­ret före­lägga för­vär­va­ren att avyttra akti­erna inom en frist som fast­ställs av myn­dig­he­ten.

Fram till utgången av den fris­ten får Finansin­spek­tio­nen inte vidta några åtgär­der enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 25 kap. lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den mot för­vär­va­ren.

25 §   Om en kon­ver­te­ring av skul­der leder till ett för­värv som krä­ver till­stånd för bank-, finansierings-​ eller vär­de­pap­pers­rö­relse, ska Finansin­spek­tio­nen hand­lägga till­stånd­sä­ren­det skynd­samt. Det­samma gäl­ler om en kon­ver­te­ring inne­bär att till­stånd krävs enligt 7 kap. 12 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 7 kap. 13 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.
Lag (2017:1310).

Kom­plet­te­rande åtgär­der

26 §   För att genom­föra en ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring får Riks­gälds­kon­to­ret
   1. kräva änd­ring av alla rele­vanta regis­ter, och
   2. före­lägga ett före­tag i reso­lu­tion att ansöka om att uppta aktier, andra ägan­de­rätts­in­stru­ment eller skuld­in­stru­ment till han­del på en regle­rad mark­nad.

För skuld­in­stru­ment som ome­del­bart före en ned­skriv­ning har varit upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad gäl­ler inte kra­vet på upp­rät­tande av pro­spekt enligt 2 kap. lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment vid en ansö­kan om upp­ta­gande till han­del.

Undan­tag från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring

För­ut­sätt­ningar för undan­tag

27 §   Riks­gälds­kon­to­ret får helt eller del­vis undanta ned­skriv­nings­bara skul­der från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring, om
   1. det inte är möj­ligt att skriva ned eller kon­ver­tera den ned­skriv­nings­bara skul­den inom rim­lig tid,
   2. det är nöd­vän­digt och pro­por­tio­nellt för att före­ta­get eller någon som har över­ta­git verk­sam­he­ten från före­ta­get ska kunna upp­rätt­hålla kri­tisk verk­sam­het eller affärs­verk­sam­het som är vik­tig för före­ta­gets intjä­ning eller lön­sam­het,
   3. det är nöd­vän­digt och pro­por­tio­nellt för att und­vika omfat­tande sprid­ning av nega­tiva effek­ter som leder till en all­var­lig stör­ning i det finan­si­ella syste­met, eller
   4. det krävs för att und­vika vär­de­för­stö­relse som inne­bär att för­lus­terna för andra bor­ge­nä­rer blir högre än om skul­derna undan­tas. Lag (2021:467).

28 §   När Riks­gälds­kon­to­ret prö­var frå­gan om undan­tag för ned­skriv­nings­bara skul­der enligt 27 §, ska myn­dig­he­ten beakta
   1. prin­ci­pen att för­lus­ter i första hand ska drabba ägarna och där­ef­ter bor­ge­nä­rerna i före­ta­get i reso­lu­tion i pri­o­ri­tets­ord­ning,
   2. vil­ken för­lustab­sor­be­rings­ka­pa­ci­tet före­ta­get i reso­lu­tion har kvar, om skul­derna undan­tas, och
   3. beho­vet av att behålla till­räck­liga resur­ser för finan­sie­ring av reso­lu­tion och av att säker­ställa ett effek­tivt genom­fö­rande av en sådan. Lag (2021:467).

Omför­del­ning av bör­dan

29 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att skul­der som inte undan­ta­gits från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring ska skri­vas ned eller kon­ver­te­ras för att täcka de för­lus­ter som hän­för sig till de undan­tagna skul­derna. Det får dock inte inne­bära att det eko­no­miska utfal­let för bor­ge­nä­rerna blir sämre än vad det hade bli­vit vid kon­kurs eller lik­vi­da­tion.

Bidrag från reso­lu­tions­re­ser­ven och alter­na­tiva finan­sie­rings­käl­lor

30 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar att undanta ned­skriv­nings­bara skul­der, får myn­dig­he­ten använda medel från reso­lu­tions­re­ser­ven eller alter­na­tiva finan­sie­rings­käl­lor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absor­bera för­lus­ter i eller ge kapi­tal­till­skott till före­ta­get i reso­lu­tion. Det får dock bara göras om inne­ha­vare av aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment eller inne­ha­vare av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment eller ned­skriv­nings­bara skul­der, genom ned­skriv­ning, kon­ver­te­ring eller på annat sätt, har absor­be­rat för­lus­ter i eller bidra­git till kapi­ta­li­se­ringen av före­ta­get med ett belopp som minst mot­sva­rar
   1. 8 pro­cent av totala skul­der och eget kapi­tal i före­ta­get i reso­lu­tion base­rat på vär­de­ringen enligt 7 kap., eller
   2. 20 pro­cent av det berörda före­ta­gets risk­vägda till­gångar, base­rat på vär­de­ringen enligt 7 kap.

Alter­na­ti­vet i första styc­ket 2 får använ­das bara om
   1. reso­lu­tions­re­ser­ven har till­gång till ett belopp som anskaf­fats genom reso­lu­tions­av­gift enligt 27 kap. 13 § mot­sva­rande minst 3 pro­cent av de garan­te­rade insätt­ning­arna, och
   2. det berörda före­ta­gets kon­so­li­de­rade till­gångar är mindre än mot­sva­rande 900 mil­jar­der euro. Lag (2021:467).

31 §   De medel som Riks­gälds­kon­to­ret skju­ter till får inte över­stiga något av föl­jande belopp:
   1. det belopp med vil­ket de undan­tagna skul­derna skulle ha skri­vits ned eller kon­ver­te­rats om inte något undan­tag hade gjorts, och
   2. det belopp som fram­går av 13 §.

32 §   Riks­gälds­kon­to­ret får besluta att reso­lu­tions­re­ser­ven ska bidra med medel mot­sva­rande högst fem pro­cent av före­ta­gets skul­der och eget kapi­tal, base­rat på vär­de­ringen enligt 7 kap. Bidra­get får finan­sie­ras genom
   1. medel som har till­förts reso­lu­tions­re­ser­ven genom reso­lu­tions­av­gift enligt 27 kap. 13 §,
   2. belopp som får tas ut genom tilläggs­av­gift enligt 27 kap. 16 § under tre år, och
   3. upp­lå­ning enligt 27 kap. 6 §, om de belopp som anges i 1 och 2 inte är till­räck­liga.

33 §   Riks­gälds­kon­to­ret får i undan­tags­fall besluta om ett bidrag som över­sti­ger fem pro­cent av före­ta­gets skul­der och eget kapi­tal base­rat på vär­de­ringen enligt 7 kap. Ett sådant beslut får fat­tas bara om alla kva­li­fi­ce­rade skul­der utom de kva­li­fi­ce­rade insätt­ning­arna har skri­vits ned eller kon­ver­te­rats helt.

Den del av bidra­get som över­sti­ger fem pro­cent av före­ta­gets skul­der och eget kapi­tal får finan­sie­ras genom
   1. medel som har till­förts reso­lu­tions­re­ser­ven genom reso­lu­tions­av­gift enligt 27 kap. 13 §, och
   2. upp­lå­ning enligt 27 kap. 6 §.

Under­rät­telse till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen

34 §   Innan Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar att undanta kva­li­fi­ce­rade skul­der, ska myn­dig­he­ten under­rätta Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen. Ett beslut att lämna ett bidrag enligt 32 eller 33 § får inte fat­tas, om kom­mis­sio­nen inom 24 tim­mar från mot­ta­gan­det av en sådan under­rät­telse för­bju­der det. Riks­gälds­kon­to­ret får komma över­ens med kom­mis­sio­nen om en längre tids­frist än 24 tim­mar.


22 kap. De stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen

1 §   Med de stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen avses annat stat­ligt stöd än medel ur reso­lu­tions­re­ser­ven och som ges av rege­ringen för att
   1. delta i kapi­ta­li­se­ringen av ett före­tag genom att till­han­da­hålla medel i utbyte mot kärn­pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment, övriga pri­mär­ka­pi­tal­in­stru­ment eller sup­ple­men­tär­ka­pi­tal­in­stru­ment (verk­ty­get för kapi­tal­stöd), eller
   2. till­fäl­ligt ta över ägan­det av ett före­tag i reso­lu­tion genom att göra en eller flera över­fö­ringar av aktier till sta­ten eller ett av sta­ten helägt bolag (verk­ty­get för till­fäl­ligt offent­ligt ägande).

2 §   Vid en all­var­lig stör­ning av det finan­si­ella syste­met i Sve­rige får rege­ringen använda de stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen för att uppnå reso­lu­tions­än­da­må­len, om
   1. före­ta­get är för­satt i reso­lu­tion,
   2. inne­ha­vare av aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment eller bor­ge­nä­rer genom ned­skriv­ning, kon­ver­te­ring eller på annat sätt bidra­git till för­lustab­sor­be­ringen i, eller kapi­ta­li­se­ringen av, före­ta­get med ett belopp som minst mot­sva­rar åtta pro­cent av före­ta­gets totala skul­der och eget kapi­tal,
   3. stö­det är god­känt i för­väg och slut­gil­tigt enligt uni­ons­rät­tens reg­ler om stat­ligt stöd, och
   4. rege­ringen, efter sam­råd med Riks­gälds­kon­to­ret, Finansin­spek­tio­nen och Riks­ban­ken, har fast­ställt att
      a) använd­ningen av något annat reso­lu­tions­verk­tyg inte skulle vara till­räck­ligt för att und­vika bety­dande nega­tiva effek­ter på den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten,
      b) andra reso­lu­tions­åt­gär­der inte skulle vara till­räck­liga för att skydda det all­män­nas intresse efter det att före­ta­get bevil­jats extra­or­di­närt lik­vi­di­tets­stöd från Riks­ban­ken, eller
      c) när det gäl­ler verk­ty­get för till­fäl­ligt offent­ligt ägande, att andra reso­lu­tions­åt­gär­der inte skulle vara till­räck­liga för att skydda det all­män­nas intresse efter det att rege­ringen har använt verk­ty­get för kapi­tal­stöd.

3 §   Rege­ringen ska, i den utsträck­ning som dess akti­e­in­ne­hav tillå­ter det, se till att före­ta­get för­val­tas på mark­nads­mäs­siga och pro­fes­sio­nella grun­der.

4 §   Rege­ringen ska se till att dess akti­e­in­ne­hav avytt­ras till den pri­vata sek­torn så snart som de mark­nads­mäs­siga och finan­si­ella omstän­dig­he­terna gör det möj­ligt.


23 kap. Skydds­åt­gär­der

Defi­ni­tio­ner

1 §   I detta kapi­tel avses med
   1. arrange­mang om struk­tu­re­rad finan­sie­ring: avtal eller annat arrange­mang i enlig­het med svensk eller utländsk rätt som omfat­tar
      a) finan­si­ella instru­ment som ger inne­ha­va­ren av instru­men­tet säker­het i en viss avskild under­lig­gande säker­hets­massa, eller
      b) sådana finan­si­ella instru­ment som används för att mini­mera ränte-​ och valu­ta­ris­ker i arrange­manget och har samma rätt till säker­hets­mas­san som gäl­ler för säker­ställda obli­ga­tio­ner,
   2. arrange­mang om säker­he­ter: avtal eller annat arrange­mang i enlig­het med svensk eller utländsk rätt som med­för panträtt eller annan säker­hets­rätt i sådan egen­dom som över­förs, oav­sett om säker­hets­rät­ten
      a) gäl­ler i viss egen­dom, eller
      b) avser en andel i den över­förda för­mö­gen­hets­mas­san eller bestäms på annat likar­tat sätt,
   3. arrange­mang om säker­hets­ö­ver­lå­tel­ser: avtal eller annat arrange­mang (inklu­sive åter­köps­av­tal) i enlig­het med svensk eller utländsk rätt enligt vil­ket en ägan­de­rätt till, eller en rätt att för­foga över, en finan­si­ell till­gång över­förs, för att säker­ställa eller på annat sätt täcka full­gö­ran­det av vissa för­plik­tel­ser på vill­kor att ägan­de­rät­ten åter­går om dessa för­plik­tel­ser full­görs,
   4. kvitt­nings­ar­range­mang: avtal eller annat arrange­mang i enlig­het med svensk eller utländsk rätt som inne­bär att två eller flera ömse­si­diga ford­ringar eller för­plik­tel­ser som ett före­tag i reso­lu­tion och en mot­part har kan kvit­tas mot varandra,
   5. nett­nings­ar­range­mang: avtal eller annat arrange­mang i enlig­het med svensk eller utländsk rätt som inne­bär att ett antal ford­ringar eller för­plik­tel­ser kan omvand­las till en enda net­to­ford­ran eller net­to­för­plik­telse, inklu­sive slutav­räk­nings­klau­su­ler, och
   6. par­ti­ell över­fö­ring: över­fö­ring av vissa, men inte alla, till­gångar eller för­plik­tel­ser i ett före­tag i reso­lu­tion.

Tillämp­nings­om­råde

2 §   Bestäm­mel­serna i 3-6 §§ ska tilläm­pas när Riks­gälds­kon­to­ret
   1. beslu­tar om en par­ti­ell över­fö­ring enligt 17 kap. 2 §, 18 kap. 1 § eller 19 kap. 1 §, eller
   2. utö­var de befo­gen­he­ter som anges i 14 kap. 4 §.

Första styc­ket gäl­ler även för par­ti­ella över­fö­ringar som sker från ett bro­in­sti­tut eller ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag till en annan mot­ta­gare, om över­fö­ringen sker genom använd­ning av ett reso­lu­tions­verk­tyg. Det som anges om före­tag i reso­lu­tion i 3-6 §§ ska då vara tillämp­ligt på bro­in­sti­tut eller till­gångs­för­valt­nings­bo­lag.

Skydd för arrange­mang om struk­tu­re­rad finan­sie­ring

3 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om en sådan över­fö­ring som avses i 2 § första styc­ket 1 eller andra styc­ket, ska samt­liga till­gångar och för­plik­tel­ser som föl­jer av ett arrange­mang som avses i 1 § 1 över­fö­ras sam­ti­digt.

Riks­gälds­kon­to­ret får inte utöva befo­gen­he­ter som anges i 14 kap. 4 § beträf­fande ett finan­si­ellt instru­ment som avses i 1 § 1. Riks­gälds­kon­to­ret får inte hel­ler utöva de befo­gen­he­terna beträf­fande ett arrange­mang som avses i 1 § 1 om det får till följd att säker­he­ten för de finan­si­ella instru­men­ten för­säm­ras.

Skydd för arrange­mang om säker­he­ter

4 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om en sådan över­fö­ring som avses i 2 § första styc­ket 1 eller andra styc­ket, får myn­dig­he­ten inte beträf­fande sådana arrange­mang som avses i 1 § 2 över­föra
   1. en till­gång som utgör säker­het för en viss för­plik­telse om inte den för­plik­tel­sen och säker­hets­rät­ten också över­förs,
   2. en för­plik­telse för vil­ken säker­het har ställts om inte säker­hets­rät­ten också över­förs, eller
   3. en säker­hets­rätt om inte för­plik­tel­sen för vil­ken säker­he­ten har ställts också över­förs.

Riks­gälds­kon­to­ret får inte utöva befo­gen­he­ter som anges i 14 kap. 4 § beträf­fande ett arrange­mang som avses i 1 § 2, om det får till följd att säker­he­ten upp­hör.

Skydd för arrange­mang om säker­hets­ö­ver­lå­tel­ser, kvitt­ning och nett­ning

5 §   När Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om en sådan över­fö­ring som avses i 2 § första styc­ket 1 eller andra styc­ket, får myn­dig­he­ten inte över­föra till­gångar eller för­plik­tel­ser som föl­jer av ett arrange­mang som anges i 1 § 3, 4 eller 5 om det inne­bär att en mot­part till före­ta­get i reso­lu­tion inte får
   1. kvitta en ford­ran som före­ta­get i reso­lu­tion har på mot­par­ten, eller en för­plik­telse som före­ta­get i reso­lu­tion ska full­göra mot mot­par­ten, mot en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get i reso­lu­tion, eller en för­plik­telse som mot­par­ten ska full­göra mot före­ta­get i reso­lu­tion,
   2. omvandla en ford­ran som mot­par­ten har på före­ta­get i reso­lu­tion, eller en för­plik­telse som före­ta­get i reso­lu­tion ska full­göra mot mot­par­ten, till en net­to­ford­ran eller en net­to­för­plik­telse, eller
   3. tillämpa en slutav­räk­nings­klau­sul.

Riks­gälds­kon­to­ret får inte utöva befo­gen­he­ter som anges i 14 kap. 4 § beträf­fande sådana arrange­mang som avses i 1 § 3, 4 eller 5, om det inne­bär att rät­tig­he­ter eller för­plik­tel­ser som föl­jer av arrange­manget upp­hävs eller änd­ras.

Skydd för anmälda avveck­lings­sy­stem

6 §   En sådan över­fö­ring som avses i 2 § första styc­ket 1 eller andra styc­ket eller utö­van­det av en sådan befo­gen­het som anges i 14 kap. 4 §, får endast ske om det inte påver­kar använd­ningen av ett anmält avveck­lings­sy­stem eller de reg­ler som gäl­ler för sådana system.

Undan­tag från skydds­reg­lerna

7 §   Om det är nöd­vän­digt för att säker­ställa att de garan­te­rade insätt­ning­arna är till­gäng­liga för insät­tarna, får Riks­gälds­kon­to­ret trots 3-5 §§
   1. över­föra garan­te­rade insätt­ningar som omfat­tas av ett arrange­mang som anges i 1 § 1-5 utan att sam­ti­digt över­föra andra till­gångar eller för­plik­tel­ser som omfat­tas av samma arrange­mang,
   2. över­föra till­gångar eller för­plik­tel­ser som omfat­tas av ett arrange­mang som anges i 1 § 1-5 utan att sam­ti­digt över­föra garan­te­rade insätt­ningar som omfat­tas av samma arrange­mang, eller
   3. upp­häva eller ändra vill­kor som rör sådana till­gångar eller för­plik­tel­ser.

Riks­gälds­kon­to­ret får utöva de befo­gen­he­ter som anges i 11 kap. 3-7 §§ och 13 kap. 2-17 §§ trots bestäm­mel­serna i 3-6 §§. Lag (2017:1310).

Ersätt­ning vid sämre eko­no­miskt utfall

8 §   Om det av en vär­de­ring enligt 7 kap. 10 § fram­går att det eko­no­miska utfal­let för någon ägare, bor­ge­när eller för insätt­nings­ga­ran­ti­sy­ste­met har bli­vit sämre än vad det hade bli­vit om före­ta­get i stäl­let hade avveck­lats genom kon­kurs eller lik­vi­da­tion, har en sådan ägare eller bor­ge­när eller insätt­nings­ga­ran­ti­sy­ste­met rätt till ersätt­ning ur reso­lu­tions­re­ser­ven för mel­lan­skill­na­den.

Om Riks­gälds­kon­to­ret har använt skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get till­sam­mans med något annat reso­lu­tions­verk­tyg, har ägare och bor­ge­nä­rer endast rätt till ersätt­ning till följd av myn­dig­he­tens använd­ning av skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get.
Lag (2017:1310).


24 kap. Kon­kurs, lik­vi­da­tion och avslu­tande av reso­lu­tion

Kon­kurs

1 §   Inkom­mer en ansö­kan om kon­kurs till tings­rät­ten avse­ende ett före­tag som omfat­tas av denna lag, ska rät­ten under­rätta Riks­gälds­kon­to­ret och Finansin­spek­tio­nen om ansö­kan.

Om Riks­gälds­kon­to­ret inom sju dagar från det att myn­dig­he­ten tog emot under­rät­tel­sen med­de­lar rät­ten att före­ta­get är för­satt eller ska för­sät­tas i reso­lu­tion, ska kon­kur­san­sö­kan avvi­sas.

2 §   Bestäm­mel­serna i 1 § gäl­ler inte om Riks­gälds­kon­to­ret ansö­ker om att ett före­tag ska för­sät­tas i kon­kurs.

Lik­vi­da­tion

3 §   Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid lik­vi­da­tion av ett före­tag som omfat­tas av denna lag finns i
   - 6 kap. 1 a och 2 b §§ spar­bank­sla­gen (1987:619),
   - 10 kap. 31 § tredje styc­ket lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse,
   - 25 kap. 4 a och 10 a §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), och
   - 17 kap. 46 och 47 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2020:675).

Avslu­tande av reso­lu­tion

4 §   När det inte längre finns behov av reso­lu­tions­åt­gär­der, ska Riks­gälds­kon­to­ret avsluta reso­lu­tio­nen.

Riks­gälds­kon­to­ret ska inom rim­lig tid efter att reso­lu­tio­nen har avslu­tats ansöka om att före­ta­get ska för­sät­tas i kon­kurs eller gå i lik­vi­da­tion. Detta gäl­ler dock inte om syf­tet med reso­lu­tions­åt­gär­derna är att före­ta­get ska dri­vas vidare.

En kon­kur­san­sö­kan av Riks­gälds­kon­to­ret enligt andra styc­ket ska vid pröv­ningen behand­las som en ansö­kan av gäl­de­nä­ren enligt 2 kap. kon­kursla­gen (1987:672).

Åter­vin­ning vid efter­föl­jande kon­kurs

5 §   Bestäm­mel­serna om åter­vin­ning i 4 kap. kon­kursla­gen (1987:672) ska inte tilläm­pas på till­gångar eller för­plik­tel­ser som genom en reso­lu­tions­åt­gärd över­förts från ett före­tag i reso­lu­tion eller ett bro­in­sti­tut till någon annan.

Ersätt­ning för kost­na­der och utlägg

6 §   Ett före­tag i reso­lu­tion ska ersätta Riks­gälds­kon­to­ret för skä­liga kost­na­der och utlägg som har upp­kom­mit i sam­band med beslut om att för­sätta före­ta­get i reso­lu­tion och vid­ta­gande av reso­lu­tions­åt­gär­der.


25 kap. Ver­kan av vissa beslut fat­tade av reso­lu­tions­myn­dig­he­ter i andra län­der inom EES

1 §   En över­fö­ring som har beslu­tats av en reso­lu­tions­myn­dig­het i ett annat land inom EES har ver­kan och ska genom­fö­ras i Sve­rige när över­fö­ringen avser aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment, till­gångar, eller för­plik­tel­ser som finns i Sve­rige eller som svensk lag är tillämp­lig på. Talan som avser det utländska beslu­tet får inte föras i Sve­rige.

2 §   Om en reso­lu­tions­myn­dig­het i ett annat land inom EES utö­var nedskrivnings-​ eller kon­ver­te­rings­be­fo­gen­he­ter avse­ende instru­ment eller för­plik­tel­ser som svensk lag är tillämp­lig på eller skul­der till bor­ge­nä­rer som är hem­ma­hö­rande i Sve­rige, har beslu­tet ver­kan och ska genom­fö­ras här. Talan som avser det utländska beslu­tet får inte föras i Sve­rige.


26 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het av reso­lu­tion i tred­je­land

1 §   Detta kapi­tel ska tilläm­pas på reso­lu­tions­för­fa­ran­den i ett tred­je­land, om inte annat föl­jer av ett gäl­lande avtal mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nen och det lan­det.

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret får erkänna ett reso­lu­tions­för­fa­rande i tred­je­land för ett tred­je­lands­in­sti­tut eller ett moder­fö­re­tag i tred­je­land som har
   1. ett dot­ter­fö­re­tag, som är ett insti­tut, eller en bety­dande filial i Sve­rige, eller
   2. till­gångar och för­plik­tel­ser som finns i Sve­rige eller som svensk lag är tillämp­lig på.

Om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket är upp­fyllda och tred­je­lands­in­sti­tu­tet eller moder­fö­re­ta­get även upp­fyl­ler mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar i ett annat land inom EES, gäl­ler 3 och 4 §§.

3 §   Om det finns ett euro­pe­iskt reso­lu­tions­kol­le­gium, ska Riks­gälds­kon­to­ret för­söka komma över­ens med övriga reso­lu­tions­myn­dig­he­ter i kol­le­giet om huruvida reso­lu­tions­för­fa­ran­det i tred­je­land ska erkän­nas.

En sådan över­ens­kom­melse är bin­dande för Riks­gälds­kon­to­ret och ska verk­stäl­las i Sve­rige. Riks­gälds­kon­to­ret ska fatta de beslut som behövs i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen.

4 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret inte kan komma över­ens med övriga reso­lu­tions­myn­dig­he­ter i det euro­pe­iska reso­lu­tions­kol­le­giet eller om det inte finns något sådant kol­le­gium, ska myn­dig­he­ten besluta om reso­lu­tions­för­fa­ran­det i tred­je­land ska erkän­nas.

Vid beslut enligt första styc­ket ska Riks­gälds­kon­to­ret beakta intres­sena i varje land inom EES där ett tred­je­lands­in­sti­tut eller ett moder­fö­re­tag i tred­je­land ver­kar.

5 §   När Riks­gälds­kon­to­ret har erkänt ett reso­lu­tions­för­fa­rande som avses i 2 §, får myn­dig­he­ten verk­ställa för­fa­ran­det genom att
   1. vidta reso­lu­tions­åt­gär­der beträf­fande
      a) till­gångar som tred­je­lands­in­sti­tu­tet eller moder­fö­re­ta­get har i Sve­rige eller som svensk lag är tillämp­lig på,
      b) rät­tig­he­ter eller för­plik­tel­ser som ett tred­je­lands­in­sti­tut har bok­fört i en bety­dande filial i Sve­rige eller som svensk lag är tillämp­lig på eller om ford­ringar på sådana rät­tig­he­ter och för­plik­tel­ser kan göras gäl­lande i Sve­rige,
   2. vidta eller före­lägga någon annan att vidta åtgär­der för att över­föra aktier eller andra ägan­de­rätts­in­stru­ment i ett insti­tut i Sve­rige som är dot­ter­fö­re­tag till tred­je­lands­in­sti­tu­tet eller moder­fö­re­ta­get,
   3. vidta en åtgärd i 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 § gente­mot en mot­part till en enhet som anges i 2 § första styc­ket 1, om det är nöd­vän­digt för att verk­ställa reso­lu­tions­för­fa­ran­det, och
   4. för­bjuda att rätts­hand­lingar som anges i 13 kap. 11 § första styc­ket vid­tas såvitt avser avtal som ingåtts av och avtals­rät­tig­he­ter som till­kom­mer en enhet som anges i 2 § första styc­ket 1 eller andra kon­cer­nen­he­ter, om rät­ten att vidta sådana rätts­hand­lingar är en följd av att reso­lu­tions­åt­gär­der har vid­ta­gits mot ett tred­je­lands­in­sti­tut, sådana enhe­ters moder­fö­re­tag eller andra kon­cern­fö­re­tag och väsent­liga avtals­för­plik­tel­ser i för­hål­lande till mot­par­ten fort­fa­rande full­görs.

6 §   Riks­gälds­kon­to­ret får vägra att erkänna eller att verk­ställa ett reso­lu­tions­för­fa­rande i tred­je­land, om
   1. reso­lu­tions­för­fa­ran­det skulle ha nega­tiv effekt på den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten i Sve­rige eller i ett annat land inom EES,
   2. det är nöd­vän­digt att vidta sepa­rata åtgär­der mot en EES-​filial enligt 8 kap. 12 § för att uppnå ett eller flera reso­lu­tions­än­da­mål,
   3. bor­ge­nä­rer inte skulle få samma behand­ling som bor­ge­nä­rer med lik­nande rät­tig­he­ter i det tred­je­land där reso­lu­tions­för­fa­ran­det beslu­tats,
   4. erkän­nan­det eller verk­stäl­lig­he­ten skulle få avse­värda bud­get­kon­se­kven­ser för Sve­rige, eller
   5. effek­terna av erkän­nan­det eller verk­stäl­lig­he­ten skulle strida mot svensk rätt.


27 kap. Finan­sie­ring av reso­lu­tion

Åtgär­der för att finan­si­era reso­lu­tion

1 §   I sam­band med reso­lu­tion får Riks­gälds­kon­to­ret besluta att
   1. utfärda garan­tier avse­ende till­gångar och för­plik­tel­ser för ett före­tag i reso­lu­tion eller dess dot­ter­fö­re­tag, ett bro­in­sti­tut eller ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag,
   2. ge lån till ett före­tag i reso­lu­tion eller dess dot­ter­fö­re­tag, ett bro­in­sti­tut, eller ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag,
   3. för­värva till­gångar från ett före­tag i reso­lu­tion,
   4. skjuta till medel till ett bro­in­sti­tut eller ett till­gångs­för­valt­nings­bo­lag,
   5. ersätta ägare eller bor­ge­nä­rer eller insätt­nings­ga­ran­ti­sy­ste­met som till följd av reso­lu­tio­nen har fått ett sämre eko­no­miskt utfall än vid kon­kurs eller lik­vi­da­tion, eller
   6. lämna medel som kom­pen­sa­tion till ett före­tag i reso­lu­tion i syfte att gott­göra den för­lust som skulle ha burits av de bor­ge­nä­rer som Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar att undanta från ned­skriv­ning eller kon­ver­te­ring vid tillämp­ning av skuld­ned­skriv­nings­verk­ty­get.

Åtgär­derna i första styc­ket får även beslu­tas i för­hål­lande till en köpare vid tillämp­ning av för­sälj­nings­verk­ty­get.

Reso­lu­tions­re­ser­ven

2 §   För att finan­si­era de åtgär­der som anges i 1 § ska en reso­lu­tions­re­serv upp­rät­tas.

Reso­lu­tions­re­ser­ven ska utgö­ras av medel på ett rän­te­bä­rande konto i Riks­gälds­kon­to­ret och andra till­gångar som anges i 5 § första styc­ket 4. Lag (2017:1310).

3 §   Om en åtgärd inne­bär att för­lus­ter som drab­bat före­ta­get i reso­lu­tion direkt eller indi­rekt förs över till reso­lu­tions­re­ser­ven, gäl­ler 21 kap. 30 §.

Finan­sie­rings­plan

4 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret i en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning har kom­mit över­ens med de utländska reso­lu­tions­myn­dig­he­terna om en finan­sie­rings­plan, får medel ur reso­lu­tions­re­ser­ven använ­das i enlig­het med pla­nen för att finan­si­era sådana åtgär­der som avses i 1 § och mot­sva­rande åtgär­der som har vid­ta­gits beträf­fande utländska före­tag som omfat­tas av kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ningen. Reso­lu­tions­re­ser­ven får också använ­das för att utfärda garan­tier för lån som tagits upp av andra finan­sie­rings­ar­range­mang.

Till­gångar som ska föras till reso­lu­tions­re­ser­ven

5 §   Till reso­lu­tions­re­ser­ven ska det föras
   1. reso­lu­tions­av­gif­ter enligt 13 §,
   2. tilläggs­av­gif­ter enligt 16 §,
   3. dröjsmåls­ränta enligt arti­kel 13.4 i för­ord­ningen om reso­lu­tions­av­gif­ter, och
   4. till­gångar, åter­be­tal­ningar, ersätt­ning, ränta eller annan kom­pen­sa­tion som Riks­gälds­kon­to­ret får avse­ende åtgär­der som vid­ta­gits enligt denna lag och finan­si­e­rats med medel ur reso­lu­tions­re­ser­ven.

Om kost­na­derna för en kon­cern­re­so­lu­tion enligt en över­ens­kom­men kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning för­de­las mel­lan flera län­ders finan­sie­rings­ar­range­mang, ska intäk­ter enligt första styc­ket 4 för­de­las mel­lan reso­lu­tions­re­ser­ven och de utländska finan­sie­rings­ar­range­mangen i enlig­het med bidra­gen till finan­sie­ringen. Lag (2017:1310).

Lån till reso­lu­tions­re­ser­ven

6 §   I den utsträck­ning med­len i reso­lu­tions­re­ser­ven inte är till­räck­liga för de åtgär­der som anges i 1 eller 4 §, eller för att Riks­gälds­kon­to­ret ska kunna full­göra det myn­dig­he­ten har åta­git sig enligt en kon­cern­re­so­lu­tions­ord­ning, får myn­dig­he­ten med högst det belopp som riks­da­gen har beslu­tat i ett sär­skilt bemyn­di­gande ta upp lån för reso­lu­tions­re­ser­ven enligt 7-9 §§.

7 §   För reso­lu­tions­re­ser­vens räk­ning får lån tas upp i Riks­gälds­kon­to­ret. Detta gäl­ler även om det finns andra till­gångar i reser­ven. Lånen ska beta­las till­baka efter hand som nya medel förs till reso­lu­tions­re­ser­ven.

8 §   För reso­lu­tions­re­ser­vens räk­ning får lån från en tredje part tas upp, om ett sådant lån är eko­no­miskt mer för­del­ak­tigt än ett lån i Riks­gälds­kon­to­ret.

9 §   För reso­lu­tions­re­ser­vens räk­ning får lån från annat finan­sie­rings­ar­range­mang inom EES tas upp, om
   1. med­len i reso­lu­tions­re­ser­ven inte är till­räck­liga för de åtgär­der som anges i 1 eller 4 §,
   2. det inte är möj­ligt att ome­del­bart till­föra reso­lu­tions­re­ser­ven ytter­li­gare medel genom avgif­ter, och
   3. det inte är möj­ligt för reso­lu­tions­re­ser­ven att ta upp lån till skä­liga vill­kor enligt 7 eller 8 §.

Lån till annat finan­sie­rings­ar­range­mang

10 §   Riks­gälds­kon­to­ret får, efter rege­ring­ens tillå­telse, låna ut medel ur reso­lu­tions­re­ser­ven till ett annat finan­sie­rings­ar­range­mang inom EES. Sådana lån får läm­nas endast om vill­ko­ren i arti­kel 106.1 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet är upp­fyllda.

Reso­lu­tions­re­ser­vens ford­ran på ett annat finan­sie­rings­ar­range­mang inom EES är en sådan till­gång som avses i 5 § första styc­ket 4.

Vid beslut enligt denna para­graf ska för­fa­ran­det i 1 kap. 3 § andra styc­ket och 5 § andra styc­ket föl­jas. Lag (2017:1310).

Vill­kor för lån mel­lan finan­sie­rings­ar­range­mang

11 §   Om lån tas upp enligt 9 § eller läm­nas enligt 10 §, ska Riks­gälds­kon­to­ret komma över­ens med de del­ta­gande finan­sie­rings­ar­range­mangen inom EES om vill­ko­ren för lånet. Lånen från varje del­ta­gande finan­sie­rings­ar­range­mang ska mot­svara ande­len garan­te­rade insätt­ningar i lan­det för det finan­sie­rings­ar­range­manget i för­hål­lande till de totala garan­te­rade insätt­ning­arna i län­derna för de del­ta­gande finan­sie­rings­ar­range­mangen och ha samma vill­kor, om inte Riks­gälds­kon­to­ret och de del­ta­gande finan­sie­rings­ar­range­mangen kom­mer över­ens om något annat.

Avgiftsut­tag

Avgifts­skyl­diga

12 §   Insti­tut och EES-​filialer med till­stånd att bedriva verk­sam­het i Sve­rige ska betala avgif­ter i enlig­het med detta kapi­tel.

Reso­lu­tions­av­gift

13 §   Avgifts­skyl­diga ska betala årliga reso­lu­tions­av­gif­ter. De sam­man­lagda reso­lu­tions­av­gif­terna för ett år ska uppgå till 0,05 pro­cent av det totala under­lag för samt­liga avgifts­skyl­diga som beräk­nas enligt 14 § (avgifts­un­der­la­get).

Om inte annat föl­jer av tredje styc­ket fast­ställs den reso­lu­tions­av­gift som en avgifts­skyl­dig ska betala i enlig­het med för­ord­ningen om reso­lu­tions­av­gif­ter.

Det som i artik­larna 4.1, 6-9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i för­ord­ningen om reso­lu­tions­av­gif­ter anges om meto­den för riskju­ste­ring av reso­lu­tions­av­gift och om upp­gifts­skyl­dig­het, ska inte tilläm­pas för EES-​filialer. För EES-​filialer ska riskju­ste­ring av reso­lu­tions­av­gift ske i enlig­het med de kri­te­rier som anges i arti­kel 103.7 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 29 kap. 1 § 11.

Reso­lu­tions­av­gift ska beta­las så länge som behåll­ningen i reso­lu­tions­re­ser­ven under­sti­ger tre pro­cent av de garan­te­rade insätt­ning­arna. Lag (2024:393).

Avgifts­un­der­la­get

14 §   Avgifts­un­der­la­get är sum­man av den avgifts­skyl­di­ges skul­der med avdrag för garan­te­rade insätt­ningar, skul­der som anges i arti­kel 5.1 i för­ord­ningen om reso­lu­tions­av­gif­ter och de skul­der som får ingå i den avgifts­skyl­di­ges kapi­tal­bas enligt till­syns­för­ord­ningen eller vär­de­pap­pers­bo­lags­för­ord­ningen.

Om inte annat föl­jer av arti­kel 5.2-5.4 i för­ord­ningen om reso­lu­tions­av­gif­ter, ska skul­derna beräk­nas på det sätt som gäl­ler för upp­ta­gande av skul­der i balans­räk­ning enligt lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag. Lag (2021:498).

Höjd avgift

15 §   Om behåll­ningen i reso­lu­tions­re­ser­ven under­sti­ger 0,67 pro­cent av de garan­te­rade insätt­ning­arna, ska reso­lu­tions­av­gif­ten höjas, om det är nöd­vän­digt för att åter­ställa behåll­ningen i reso­lu­tions­re­ser­ven till 1 pro­cent av de garan­te­rade insätt­ning­arna inom sex år från den tid­punkt behåll­ningen först under­steg 0,67 pro­cent av de garan­te­rade insätt­ning­arna.

Den höjda avgif­ten ska bestäm­mas till en pro­cen­tan­del av avgifts­un­der­la­get som med­för att sum­man av alla avgifts­skyl­di­gas reso­lu­tions­av­gif­ter upp­går till ett belopp som beräk­nas vara till­räck­ligt för att inom sex år från den tid­punkt behåll­ningen först under­steg 0,67 pro­cent av de garan­te­rade insätt­ning­arna åter­ställa behåll­ningen i reso­lu­tions­re­ser­ven till 1 pro­cent av de garan­te­rade insätt­ning­arna.

Om behåll­ningen i reso­lu­tions­re­ser­ven under den tids­pe­riod som avses i andra styc­ket mins­kar ytter­li­gare på grund av ytter­li­gare utbe­tal­ningar ur reso­lu­tions­re­ser­ven, ska en ny sex­års­pe­riod för beräk­ning av höjd grund­av­gift börja löpa.
Lag (2024:393).

Tilläggs­av­gift

16 §   Om det upp­står ett under­skott i reso­lu­tions­re­ser­ven, ska de avgifts­skyl­diga betala en tilläggs­av­gift. De totala tilläggs­av­gif­terna ska mot­svara under­skot­tet. Om under­skot­tet inte, på grund av 17 § andra och tredje styc­kena, kan täc­kas med tilläggs­av­gif­ter under ett år, ska tilläggs­av­gif­ter tas ut tills dess att sum­man av de tilläggs­av­gif­ter som beta­lats upp­går till det ursprung­liga under­skot­tet, med even­tu­ella tillägg enligt andra styc­ket, och den finan­sie­rings­kost­nad som belas­tat reso­lu­tions­re­ser­ven avse­ende under­skot­tet.

Om behåll­ningen i reso­lu­tions­re­ser­ven under den tid då tilläggs­av­gift ska beta­las mins­kar ytter­li­gare på grund av ytter­li­gare utbe­tal­ningar ur reso­lu­tions­re­ser­ven, ska ett belopp som mot­sva­rar den minsk­ning av reso­lu­tions­re­ser­vens behåll­ning som utbe­tal­ningen med­för, läg­gas till det ursprung­liga under­skot­tet. Detta tillägg ska dock inte över­stiga reso­lu­tions­re­ser­vens under­skott vid den tid­punkt när utbe­tal­ningen från reso­lu­tions­re­ser­ven har genom­förts.

17 §   Tilläggs­av­gift ska, om inte annat föl­jer av tredje styc­ket, beslu­tas i sam­band med att den årliga reso­lu­tions­av­gif­ten beslu­tas.

En avgifts­skyl­digs tilläggs­av­gift ska uppgå till en andel av under­skot­tet, inklu­sive den upp­lupna finan­sie­rings­kost­na­den, som mot­sva­rar den avgifts­skyl­di­ges andel av de totala reso­lu­tions­av­gif­terna enligt det beslut avse­ende reso­lu­tions­av­gif­ter som tas i sam­band med att tilläggs­av­gif­terna beslu­tas. Till­läggs­av­gif­ten under ett år får inte över­stiga tre gånger före­ta­gets reso­lu­tions­av­gift i enlig­het med 13 §.

Om det finns sär­skilda skäl, får Riks­gälds­kon­to­ret besluta om tilläggs­av­gift vid en annan tid­punkt än den som avses i första styc­ket. Ett sådant beslut ska base­ras på upp­gif­ter från det när­mast före­gå­ende avgifts­be­slu­tet avse­ende reso­lu­tions­av­gif­ten.

18 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1310).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1310).

Upp­gifts­skyl­dig­het

20 §   Den som är avgifts­skyl­dig ska lämna de upp­gif­ter till Riks­gälds­kon­to­ret som myn­dig­he­ten behö­ver för att fast­ställa den avgifts­skyl­di­ges avgift. Upp­gif­ter om avgifts­un­der­la­get ska ha grans­kats av en revi­sor som utsetts i enlig­het med 4 a kap. 1 § spar­bank­sla­gen (1987:619), 9 kap. 8 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) eller 8 kap. 8 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2020:675).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1310).

Avgifts­be­slut

22 §   Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om reso­lu­tions­av­gift och tilläggs­av­gift för varje avgifts­skyl­dig. Avgif­ten ska beta­las inom en månad från dagen för myn­dig­he­tens beslut.
Lag (2017:1310).

23 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Riks­gälds­kon­to­ret sätta ned reso­lu­tions­av­gif­ten.

Riks­gälds­kon­to­ret får bevilja anstånd med betal­ning av tilläggs­av­gift enligt 16 §, om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning. Anstån­det får bevil­jas för en tid av högst sex måna­der. På ansö­kan av före­ta­get får denna tid för­längas. Lag (2017:1310).

24 §   Det som i 13 och 16 §§ anges om de totala reso­lu­tions­av­gif­terna och tilläggs­av­gif­terna behö­ver inte tilläm­pas när avgif­ten för ett enskilt före­tag
   1. bestäms enligt 23 § eller enligt arti­kel 12.1 eller 17.1 i för­ord­ningen om reso­lu­tions­av­gif­ter,
   2. bestäms genom änd­ring av beslut enligt 37-39 §§ för­valt­nings­la­gen (2017:900), eller
   3. efter över­kla­gande bestäms av all­män för­valt­nings­dom­stol. Lag (2018:857).

25 §   Riks­gälds­kon­to­rets beslut att ta ut reso­lu­tions­av­gift eller tilläggs­av­gift får verk­stäl­las, om avgif­ten är obe­tald trots att den skulle ha beta­lats. Verk­stäl­lig­het får ske även om avgifts­be­slu­tet har över­kla­gats. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske. Lag (2017:1310).


AVDEL­NING IV. AVSLU­TANDE BESTÄM­MEL­SER


28 kap. Sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte

Upp­gifts­skyl­dig­het för insti­tut och kon­cern­fö­re­tag

1 §   Ett insti­tut och ett före­tag som ingår i samma kon­cern som insti­tu­tet ska lämna Riks­gälds­kon­to­ret de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het och där­med sam­man­häng­ande omstän­dig­he­ter som myn­dig­he­ten begär för sin verk­sam­het enligt denna lag.

Om ett insti­tut eller före­tag som ingår i samma kon­cern som insti­tu­tet har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt första styc­ket, ska Finansin­spek­tio­nen ingripa mot insti­tu­tet eller före­ta­get enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse eller 25 kap. lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.

Befo­gen­het att kräva infor­ma­tion

2 §   För att kunna för­be­reda och fatta beslut om reso­lu­tions­åt­gär­der får Riks­gälds­kon­to­ret begära att
   1. före­ta­get i reso­lu­tion eller någon annan till­han­da­hål­ler upp­gif­ter, hand­lingar eller annat, och
   2. den som för­vän­tas kunna lämna upp­lys­ningar i saken läm­nar sådana upp­lys­ningar på tid och plats som myn­dig­he­ten bestäm­mer.

Första styc­ket gäl­ler inte i den utsträck­ning upp­gifts­läm­nan­det skulle strida mot den i lag regle­rade tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter.

Riks­gälds­kon­to­ret får före­lägga den som inte föl­jer en begä­ran enligt första styc­ket att full­göra sin skyl­dig­het.

Tyst­nads­plikt

3 §   Den som del­tar eller har del­ta­git i verk­sam­het enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon genom sitt del­ta­gande fått veta om enskilds affärs-​ eller drift­för­hål­lan­den, eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den eller pla­ne­ring och för­be­re­del­ser för eller han­te­ring av freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte mel­lan myn­dig­he­ter

4 §   Riks­ban­ken och Finansin­spek­tio­nen ska på Riks­gälds­kon­to­rets begä­ran lämna de upp­gif­ter som myn­dig­he­ten behö­ver för sin verk­sam­het enligt denna lag. Inom Riks­gälds­kon­to­ret gäl­ler mot­sva­rande upp­gifts­skyl­dig­het för den del av myn­dig­he­ten som inte bedri­ver verk­sam­het enligt denna lag, gente­mot den del av myn­dig­he­ten som bedri­ver den verk­sam­he­ten.

5 §   Riks­gälds­kon­to­ret och Finansin­spek­tio­nen ska, i den utsträck­ning som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med
   - varandra,
   - mot­sva­rande myn­dig­he­ter inom EES, och
   - Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten.

Riks­gälds­kon­to­ret ska lämna rege­ringen de upp­gif­ter som behövs för rege­ring­ens verk­sam­het enligt denna lag. Lag (2020:1214).

Upp­lys­ningar till kon­kurs­för­val­tare och lik­vi­da­tor

6 §   Om ett före­tag som har varit före­mål för reso­lu­tion för­sätts i kon­kurs, ska Riks­gälds­kon­to­ret på begä­ran av kon­kurs­för­val­ta­ren för före­ta­get lämna de upp­lys­ningar som kon­kurs­för­val­ta­ren behö­ver för att upp­rätta kon­kurs­boupp­teck­ningen enligt 7 kap. 13 § kon­kursla­gen (1987:672) och berät­tel­sen enligt 7 kap. 15 § samma lag.

Om ett före­tag som har varit före­mål för reso­lu­tion går i lik­vi­da­tion, ska Riks­gälds­kon­to­ret på begä­ran av lik­vi­da­torn för före­ta­get lämna de upp­lys­ningar som lik­vi­da­torn behö­ver för att genom­föra lik­vi­da­tio­nen.

Ären­den till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten

7 §   Riks­gälds­kon­to­ret får hän­skjuta frå­gor som rör ett för­fa­rande av en annan behö­rig myn­dig­het inom EES till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten för tvist­lös­ning i de fall som fram­går av föl­jande artik­lar i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet:
   - 13.5 andra styc­ket och 13.6 andra styc­ket.
   - 18.6 tredje styc­ket, 18.6a tredje styc­ket och 18.7 tredje styc­ket.
   - 45h.4 andra styc­ket och 45h.5 andra styc­ket.
Lag (2021:467).

8 §   Riks­gälds­kon­to­ret får begära att Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten ska bistå myn­dig­he­terna att nå en över­ens­kom­melse i de fall som fram­går av föl­jande artik­lar i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet:
   - 13.4 fjärde styc­ket.
   - 18.5 fjärde styc­ket.
   - 91.7 andra styc­ket.
   - 92.3 andra styc­ket.
Lag (2021:467).


29 kap. Bemyn­di­gan­den

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. avgif­ter enligt 1 kap. 3 § andra styc­ket,
   2. hur det sär­skilda för­fo­gan­de­be­lop­pet enligt 4 kap. 29 § ska beräk­nas,
   3. hur stor andel av glo­balt system­vik­tiga reso­lu­tions­en­he­ter, euro­pe­iskt system­vik­tiga reso­lu­tions­en­he­ter eller natio­nellt system­vik­tiga reso­lu­tions­en­he­ter som får omfat­tas av kra­vet enligt 4 kap. 15 §,
   4. offent­lig­gö­rande enligt 4 kap. 28 §,
   5. vil­ken infor­ma­tion om ned­skriv­nings­bara skul­der ett före­tag ska lämna till Riks­gälds­kon­to­ret och när den ska läm­nas,
   6. undan­tag från skyl­dig­he­ten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa vill­kor i avta­len för sina skul­der enligt
   - 5 kap. 3 §, och
   - 5 kap. 3 a § när det gäl­ler vilka kate­go­rier av skul­der som kan undan­tas,
   7. vilka före­tag som ska upp­rätta regis­ter som avses i 5 kap. 5 §, vad regist­ren ska inne­hålla och när före­ta­gen ska ge in regis­ter för olika typer av avtal,
   8. hur belop­pet enligt 13 kap. 5 § andra styc­ket ska fast­stäl­las och beta­las ut,
   9. vad en omstruk­tu­re­rings­plan enligt 21 kap. 5 § ska inne­hålla,
   10. hur stor­le­ken på de skul­der som är hän­för­liga till deri­vat enligt 21 kap. 17 § ska beräk­nas,
   11. meto­den för riskju­ste­ring av reso­lu­tions­av­gift enligt 27 kap. 13 § tredje styc­ket,
   12. vilka upp­gif­ter en avgifts­skyl­dig ska lämna till Riks­gälds­kon­to­ret enligt 27 kap. 20 §,
   13. vilka upp­lys­ningar ett insti­tut eller något annat kon­cern­fö­re­tag ska lämna till Riks­gälds­kon­to­ret för dess verk­sam­het enligt denna lag, och
   14. att vissa upp­gif­ter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska läm­nas till Riks­gälds­kon­to­ret också eller i stäl­let ska läm­nas till Finansin­spek­tio­nen. Lag (2021:467).

2 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. inne­hål­let i en reso­lu­tions­plan och en kon­cern­re­so­lu­tions­plan enligt 3 kap. och vad som ska beak­tas vid pla­ner­nas utform­ning lik­som när de ska upp­rät­tas och hur ofta de behö­ver upp­da­te­ras,
   2. vilka omstän­dig­he­ter Riks­gälds­kon­to­ret ska beakta vid sin pröv­ning av en reso­lu­tions­plan enligt 3 kap. 10 och 11 §§,
   3. bedöm­nings­grun­der för fast­stäl­lan­det av fris­ter enligt 4 kap. 26 §,
   4. bedöm­nings­grun­der enligt 4 kap. 31 §, och
   5. när och var ett beslut om reso­lu­tion enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om reso­lu­tions­åt­gär­der enligt 12 kap. 5 § ska offent­lig­gö­ras och vad offent­lig­gö­ran­det ska inne­hålla.
Lag (2021:467).


30 kap. Över­kla­gande och verk­stäl­lig­het av beslut m.m.

1 §   Riks­gälds­kon­to­rets och Finansin­spek­tio­nens beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Riks­gälds­kon­to­rets beslut om reso­lu­tion enligt 8 kap. 5-9 och 11 §§ och om reso­lu­tions­åt­gär­der som anges i 12 kap. 1 § första styc­ket gäl­ler ome­del­bart.

Riks­gälds­kon­to­ret och Finansin­spek­tio­nen får bestämma att beslut om kris­avvär­jande åtgär­der enligt denna lag, eller före­läg­gan­den, för­bud eller beslut om åter­kal­lelse som har med­de­lats med stöd av lagen, ska gälla ome­del­bart.

Ett beslut om före­läg­gande enligt denna lag får för­e­nas med vite.

Rege­ring­ens beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.
Lag (2018:857).

2 §   En vär­de­ring som utförs enligt 7 kap. får endast över­kla­gas i sam­band med över­kla­gande av det beslut om åtgärd för vil­ken vär­de­ringen lig­ger till grund.

3 §   Mål som gäl­ler reso­lu­tion enligt 8 kap. 5-9 eller 11 § eller reso­lu­tions­åt­gär­der som anges i 12 kap. 1 § första styc­ket ska hand­läg­gas skynd­samt.

4 §   Endast om det är för­en­ligt med det all­män­nas intresse, får den dom­stol som ska pröva ett över­kla­gat beslut om reso­lu­tion enligt 8 kap. 5-9 eller 11 § eller om reso­lu­tions­åt­gär­der som anges i 12 kap. 1 § första styc­ket, besluta att det över­kla­gade beslu­tet tills vidare inte ska gälla.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2015:1016
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2016.
   2. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 2 § ska tilläm­pas på kapi­tal­in­stru­ment och skuld­för­bin­del­ser som emit­te­rats eller ingåtts från och med den 1 feb­ru­ari 2016.
   3. Avgif­ter enligt 27 kap. tas ut första gången 2016. Avgif­ten för 2016 ska redu­ce­ras till hälf­ten.

2020:675
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om med­lems­ban­ker som är regi­stre­rade i bank­re­gist­ret den 31 decem­ber 2020 avse­ende det räken­skapsår som avslu­tas när­mast efter detta datum.

2021:467
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Riks­gälds­kon­to­ret ska fatta beslut om kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der enligt 4 kap. i den nya lydel­sen som ska gälla från och med den 1 janu­ari 2024, eller, om vill­ko­ren i arti­kel 45m.1 tredje styc­ket och 45m.7 i krishan­te­rings­di­rek­ti­vet är upp­fyllda, den senare tid­punkt som Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar för ett före­tag.
   3. Riks­gälds­kon­to­ret ska fatta beslut om kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der som ska gälla från och med den 1 janu­ari 2022 enligt
      a) 4 kap. 3 § andra styc­ket och 18 § i den nya lydel­sen för en euro­pe­iskt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het, och
      b) 4 kap. 3 § tredje styc­ket och 19 § i den nya lydel­sen för en natio­nellt system­vik­tig reso­lu­tions­en­het.
   4. För att möj­lig­göra en lin­jär upp­bygg­nad av kra­vet på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der ska Riks­gälds­kon­to­ret fram till den 1 janu­ari 2024 eller den senare tid­punkt som Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar enligt 2
      a) för ett före­tag besluta en mål­nivå på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der som ska gälla från och med den 1 janu­ari 2022, och
      b) vid behov och minst var tolfte månad under­rätta före­ta­get om en lämp­lig nivå på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der.
   5. Ett beslut om mini­mikrav för ned­skriv­nings­bara skul­der som har fat­tats enligt 4 kap. i den äldre lydel­sen ska gälla till dess att ett beslut om krav på kapi­tal­bas och kva­li­fi­ce­rade skul­der enligt 2, 3 eller 4 a gäl­ler. För ett beslut om mini­mikrav för ned­skriv­nings­bara skul­der gäl­ler bestäm­mel­sen i 3 kap. 24 § i den äldre lydel­sen.
   6. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 9 och 10 §§ tilläm­pas på avtal som har ingåtts efter ikraft­trä­dan­det och som avser nya för­plik­tel­ser eller väsent­liga ändring-​ar av befint­liga för­plik­tel­ser.

JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

Arbe­tar du med bank- och finans­mark­nads­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom bank- och finans­mark­nads­rätt.