Lag (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2022:482
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet DIS
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:895
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2022:482
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet DIS
Utfär­dad: 2022-​05-19
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:895
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Lagens syfte och tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag syf­tar dels till att enskilda och myn­dig­he­ter ska få till­gång till säkra och effek­tiva elektro­niska kom­mu­ni­ka­tio­ner, dels till största möj­liga utbyte för alla av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter sett till urva­let samt till deras pris, kva­li­tet och kapa­ci­tet.

Syf­tet ska upp­nås främst genom att kon­kur­rens, inno­va­tion, inter­na­tio­nell har­mo­ni­se­ring samt säker­het i nät och tjäns­ter främ­jas. Sam­hälls­om­fat­tande tjäns­ter ska där­ut­ö­ver all­tid fin­nas till­gäng­liga på för alla lik­vär­diga vill­kor i hela lan­det till över­kom­liga pri­ser.

Vid tillämp­ningen av lagen ska sär­skilt Sve­ri­ges säker­het lik­som elektro­niska kom­mu­ni­ka­tio­ners bety­delse för ytt­ran­de­fri­het och infor­ma­tions­fri­het beak­tas.

2 §   Lagen gäl­ler elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät och elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter med till­hö­rande faci­li­te­ter och tjäns­ter samt annan radi­o­an­vänd­ning.

För­hål­lande till annan regle­ring

3 §   Bestäm­mel­serna i lagen ersät­ter inte före­skrif­ter om pröv­ning enligt någon annan lag.

4 §   För­u­tom bestäm­mel­serna i denna lag finns det i radio-​​ och tv-​lagen (2010:696) bestäm­mel­ser om sänd­ningar av ljudradio-​​ och tv-​pro­gram som är rik­tade till all­män­he­ten och avsedda att tas emot med tek­niska hjälp­me­del.

Bestäm­mel­ser om radi­o­ut­rust­ning finns i radi­o­ut­rust­nings­la­gen (2016:392).

5 §   Bestäm­mel­ser om behand­ling av per­son­upp­gif­ter finns, för­u­tom i 8 och 9 kap. i denna lag, i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning), i denna lag benämnd EU:s data­skydds­för­ord­ning, och i lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning samt i före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen.

Bestäm­mel­serna i EU:s data­skydds­för­ord­ning om rät­telse, rade­ring, begräns­ning och ska­de­stånd gäl­ler även vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt denna lag.

Regle­rings­myn­dig­het och till­syns­myn­dig­het

6 §   Rege­ringen bestäm­mer vil­ken myn­dig­het som ska vara regle­rings­myn­dig­het respek­tive till­syns­myn­dig­het enligt denna lag.

Ord och uttryck i lagen

7 §   I lagen avses med

abon­nent: den som har ingått avtal med en till­han­da­hål­lare av all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter om till­han­da­hål­lande av sådana tjäns­ter,
all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät: ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät som helt eller huvud­sak­li­gen används för att till­han­da­hålla all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter och som stö­der infor­ma­tions­ö­ver­fö­ring mel­lan nätan­slut­nings­punk­ter,
använ­dare: den som använ­der eller efter­frå­gar en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst,
Berec: Orga­net för euro­pe­iska regle­rings­myn­dig­he­ter för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion,
elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst: en tjänst som van­li­gen till­han­da­hålls mot ersätt­ning via elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät och som - med undan­tag för dels tjäns­ter i form av till­han­da­hål­lande av inne­håll som över­förs med hjälp av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät och elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, dels tjäns­ter som inne­bär utö­vande av redak­tio­nellt ansvar över sådant inne­håll - är en
   1. inter­ne­tan­slut­nings­tjänst enligt arti­kel 2.2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2015/2120 av den 25 novem­ber 2015 om åtgär­der rörande en öppen inter­ne­tan­slut­ning och slut­kunds­av­gif­ter för regle­rad kom­mu­ni­ka­tion inom EU och om änd­ring av direk­tiv 2002/22/EG och för­ord­ning (EU) nr 531/2012,
   2. inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, eller
   3. tjänst som utgörs helt eller huvud­sak­li­gen av över­fö­ring av sig­na­ler, såsom över­fö­rings­tjäns­ter som används för till­han­da­hål­lande av maskin-​​till-​maskin-tjänster eller för rund­ra­dio,
elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät: ett system för över­fö­ring och i tillämp­liga fall utrust­ning för kopp­ling eller diri­ge­ring samt pas­siva nät­de­lar och andra resur­ser som med­ger över­fö­ring av sig­na­ler, via tråd eller radi­ovå­gor, på optisk väg eller via andra elektro­mag­ne­tiska över­fö­rings­me­dier, obe­ro­ende av vil­ken typ av infor­ma­tion som över­förs,
elektro­niskt med­de­lande: all infor­ma­tion som utbyts eller över­förs mel­lan ett begrän­sat antal par­ter genom en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, utom infor­ma­tion som över­förs som del av sänd­ningar av ljudradio-​​ och tv- pro­gram som är rik­tade till all­män­he­ten via ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät om inte denna infor­ma­tion kan sät­tas i sam­band med den enskilda abon­nen­ten eller använ­da­ren av infor­ma­tio­nen,
har­mo­ni­se­rat fre­kvens­ut­rymme: ett fre­kvens­ut­rymme för vil­ket har­mo­ni­se­rade vill­kor för använd­ning har fast­ställts i en tek­nisk genom­fö­ran­deåt­gärd i enlig­het med arti­kel 4 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets beslut nr 676/ 2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regel­verk för radi­o­spekt­rum­po­li­ti­ken i Euro­pe­iska gemen­ska­pen (radi­o­spekt­rum­be­slut),
integri­tets­in­ci­dent: en hän­delse som leder till oav­sikt­lig eller otillå­ten utplå­ning, för­lust eller änd­ring eller otillå­tet avslö­jande av eller otillå­ten åtkomst till upp­gif­ter som behand­las i sam­band med till­han­da­hål­lan­det av all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter,
inter­netåt­komst: möj­lig­het till över­fö­ring av ip-​paket som ger använ­da­ren till­gång till inter­net,
inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst: en tjänst som van­li­gen till­han­da­hålls mot ersätt­ning och som möj­lig­gör ett direkt inter­per­so­nellt och inter­ak­tivt infor­ma­tions­ut­byte via elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät mel­lan ett begrän­sat antal per­so­ner, vari­ge­nom de per­so­ner som inle­der eller del­tar i kom­mu­ni­ka­tio­nen bestäm­mer vem eller vilka som ska vara mot­ta­gare av denna, dock inte en tjänst som möj­lig­gör inter­per­so­nell och inter­ak­tiv kom­mu­ni­ka­tion enbart som en extra­funk­tion av mindre bety­delse som är direkt kopp­lad till en annan tjänst,
loka­li­se­rings­upp­gift:
   1. en upp­gift som behand­las i ett all­mänt mobilt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät och som anger den geo­gra­fiska posi­tio­nen för en slu­tan­vän­da­res ter­mi­nal­ut­rust­ning, eller
   2. en upp­gift i ett all­mänt fast elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät om nätan­slut­nings­punk­tens fysiska adress,
med­de­lan­de­han­te­ring: utbyte eller över­fö­ring av ett elektro­niskt med­de­lande som inte är ett sam­tal och inte hel­ler är infor­ma­tion som över­förs som en del av sänd­ningar av ljudradio-​​ eller tv-​pro­gram,
mik­ro­fö­re­tag: ett före­tag som, i enlig­het med avdel­ning I i bila­gan till kom­mis­sio­nens rekom­men­da­tion 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om defi­ni­tio­nen av mik­ro­fö­re­tag samt små och medel­stora före­tag, sys­sel­sät­ter färre än 10 per­so­ner och vars omsätt­ning eller balansom­slut­ning inte över­sti­ger 2 mil­jo­ner euro per år,
miss­lyc­kad upp­ring­ning: en upp­ring­ning som kopp­las fram utan att nå en mot­ta­gare,
num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst: en inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som eta­ble­rar en för­bin­delse till num­mer i natio­nella eller inter­na­tio­nella num­mer­pla­ner eller som möj­lig­gör kom­mu­ni­ka­tion med sådana num­mer,
num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst: en inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som var­ken eta­ble­rar en för­bin­delse till num­mer i natio­nella eller inter­na­tio­nella num­mer­pla­ner eller möj­lig­gör kom­mu­ni­ka­tion med sådana num­mer,
nätan­slut­nings­punkt: en fysisk punkt vid vil­ken en slu­tan­vän­dare ansluts till ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät,
nät med myc­ket hög kapa­ci­tet: ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät som helt består av fibe­rop­tik åtminstone fram till slu­tan­vän­dar­nas loka­ler eller en bassta­tion eller ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät som kan erbjuda lik­nande nät­pre­standa under nor­mala hög­tra­fik­för­hål­lan­den,
nöd­kom­mu­ni­ka­tion: kom­mu­ni­ka­tion med sam­häl­lets alar­me­rings­tjänst genom en inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst,
ope­ra­tör: den som till­han­da­hål­ler eller avser att till­han­da­hålla ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en till­hö­rande faci­li­tet,
ope­ra­tör­slås: sådana begräns­ningar när det gäl­ler använd­ningen av ter­mi­nal­ut­rust­ning som en till­han­da­hål­lare har infört eller låtit införa för att hindra att utrust­ningen används för nytt­jande av andra till­han­da­hål­la­res elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter,
radi­o­an­lägg­ning: en anord­ning som möj­lig­gör radi­o­kom­mu­ni­ka­tion eller bestäm­ning av posi­tion, has­tig­het eller andra kän­ne­tec­ken hos ett före­mål genom sänd­ning av radi­ovå­gor (radi­o­sän­dare) eller mot­tag­ning av radi­ovå­gor (radi­o­mot­ta­gare),
radi­o­kom­mu­ni­ka­tion: över­fö­ring, utsänd­ning eller mot­tag­ning av tec­ken, sig­na­ler, skrift, bil­der, ljud eller med­de­lan­den av varje slag med hjälp av radi­ovå­gor,
radi­ovå­gor: elektro­mag­ne­tiska vågor med fre­kven­ser från 9 kilo­hertz till 3 000 giga­hertz som bre­der ut sig utan sär­skilt anord­nad ledare,
rent gros­sist­fö­re­tag: ett före­tag som inte bedri­ver verk­sam­het på någon slut­kunds­mark­nad, inte är när­stå­ende till eller genom ägar­in­tres­sen kon­trol­le­rar ett före­tag som bedri­ver verk­sam­het på någon slut­kunds­mark­nad och inte genom avtal är bun­det att exklu­sivt handla med ett enskilt före­tag som ver­kar på någon slut­kunds­mark­nad,
sam­tal: en för­bin­delse genom en all­mänt till­gäng­lig inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som möj­lig­gör tal­kom­mu­ni­ka­tion i båda rikt­ning­arna,
sam­tra­fik: fysisk och logisk sam­man­kopp­ling av all­männa elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät för att göra det möj­ligt för använ­dare att kom­mu­ni­cera med varandra eller få till­gång till tjäns­ter som till­han­da­hålls i näten,
skad­lig stör­ning: en stör­ning som även­ty­rar funk­tio­nen hos en radi­o­na­vi­ga­tions­tjänst eller någon annan säker­hets­tjänst eller som på något annat sätt all­var­ligt för­säm­rar, hind­rar eller upp­re­pat avbry­ter en radi­o­kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som fun­ge­rar i enlig­het med gäl­lande bestäm­mel­ser, inbe­gri­pet stör­ning av befint­liga eller pla­ne­rade tjäns­ter på natio­nellt till­de­lade fre­kven­ser,
slu­tan­vän­dare: en använ­dare som inte till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst,
små före­tag: före­tag som, i enlig­het med avdel­ning I i bila­gan till kom­mis­sio­nens rekom­men­da­tion 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om defi­ni­tio­nen av mik­ro­fö­re­tag samt små och medel­stora före­tag, sys­sel­sät­ter färre än 50 per­so­ner och vars omsätt­ning eller balansom­slut­ning inte över­sti­ger 10 mil­jo­ner euro per år,
säker­het i nät och tjäns­ter: elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­näts och elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ters för­måga att vid en viss till­för­lit­lig­hets­nivå mot­stå hän­del­ser som under­grä­ver till­gäng­lig­he­ten, auten­ti­ci­te­ten, rik­tig­he­ten eller kon­fi­den­ti­a­li­te­ten hos näten eller tjäns­terna, hos lag­rade, över­förda eller behand­lade upp­gif­ter eller hos de när­lig­gande tjäns­ter som erbjuds genom eller är till­gäng­liga via dessa elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter,
säker­hets­in­ci­dent: en hän­delse med en fak­tisk nega­tiv inver­kan på till­gäng­lig­he­ten, auten­ti­ci­te­ten, rik­tig­he­ten eller kon­fi­den­ti­a­li­te­ten hos ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, hos lag­rade, över­förda eller behand­lade upp­gif­ter eller hos de när­lig­gande tjäns­ter som erbjuds genom eller är till­gäng­liga via dessa elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, eller på för­må­gan att mot­stå sådana hän­del­ser,
tal­kom­mu­ni­ka­tions­tjänst: en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som gör det möj­ligt att ringa och ta emot sam­tal via ett eller flera num­mer inom en natio­nell eller inter­na­tio­nell num­mer­plan,
tele­fo­nitjänst: en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som inne­bär en möj­lig­het att ringa eller ta emot sam­tal via ett eller flera num­mer inom en natio­nell eller inter­na­tio­nell num­mer­plan,
till­hö­rande faci­li­tet: en anord­ning, funk­tion eller något annat som har sam­band med ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som möj­lig­gör, stö­der eller kan stödja till­han­da­hål­lande av tjäns­ter via det nätet eller den tjäns­ten,
tra­fik­upp­gift: en upp­gift som behand­las i syfte att befordra ett elektro­niskt med­de­lande via ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller för att fak­tu­rera detta med­de­lande,
tråd­lösa acces­s­punk­ter med kort räck­vidd: små tråd­lösa nätan­slut­nings­ut­rust­ningar med låg effekt och kort räck­vidd som kan vara utrus­tade med en eller flera anten­ner med låg visu­ell inver­kan och som gör det möj­ligt för använ­dare att få tråd­lös till­gång till elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät obe­ro­ende av om den under­lig­gande nätto­po­lo­gin är mobil eller fast,
tråd­lösa lokala nät: tråd­lösa kom­mu­ni­ka­tions­sy­stem med låg effekt och kort räck­vidd som på icke-​exklu­siv grund använ­der ett har­mo­ni­se­rat fre­kvens­ut­rymme och som har låg risk för stör­ningar på andra sådana system som utnytt­jas av andra använ­dare i ome­del­bar när­het av syste­met,
ver­ti­kalt inte­gre­rad ope­ra­tör: en ope­ra­tör som till­han­da­hål­ler tjäns­ter till före­tag som den kon­kur­re­rar med på mark­na­der i efter­föl­jande han­dels­led.

8 §   Orden behand­ling och sam­tycke har i 8 och 9 kap. samma inne­börd som i EU:s data­skydds­för­ord­ning.

Erkän­nande av ope­ra­tör

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får besluta om erkän­nande av en ope­ra­tör enligt bestäm­mel­ser som har anta­gits av Inter­na­tio­nella teleu­ni­o­nen och får med­dela de före­skrif­ter som behövs för sådana erkän­nan­den.

Mari­tima avräk­nings­or­gan

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får besluta om regi­stre­ring av mari­tima avräk­nings­or­gan enligt bestäm­mel­ser som har anta­gits av Inter­na­tio­nella teleu­ni­o­nen och får med­dela de före­skrif­ter som behövs för sådan regi­stre­ring.

Kom­mu­ni­ka­tions­verk­sam­het inför eller vid freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och höjd bered­skap

11 §   Om Sve­rige är i krig eller krigs­fara eller om det råder sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av att det är krig utan­för Sve­ri­ges grän­ser eller av att Sve­rige har varit i krig eller krigs­fara, får rege­ringen med­dela de före­skrif­ter om elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät och elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter med till­hö­rande faci­li­te­ter och tjäns­ter samt annan radi­o­an­vänd­ning som behövs med hän­syn till lan­dets för­svar eller säker­het i övrigt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om den freds­tida pla­ne­ringen för total­för­sva­rets behov av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tio­ner under sådana för­hål­lan­den som anges i första styc­ket.

12 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga den som till­han­da­hål­ler sådana elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter som är av sär­skild bety­delse från all­män syn­punkt att på visst sätt beakta total­för­sva­rets behov av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion under höjd bered­skap.

13 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga den som till­han­da­hål­ler elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter att delta i den pla­ne­ring som avses i 11 § andra styc­ket och i pla­ne­ring och sam­ord­ning av åtgär­der inför eller vid freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner. Myn­dig­he­ten får även ålägga andra aktö­rer att delta i sådan pla­ne­ring och sam­ord­ning, om aktö­ren har kun­ska­per eller resur­ser av bety­delse för att upp­rätt­hålla funk­tio­nen av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter.

Regle­rings­myn­dig­he­ten får också ålägga de aktö­rer som avses i första styc­ket att genom sam­ver­kan stödja arbe­tet för att åter­ställa infra­struk­tu­ren för elektro­niska kom­mu­ni­ka­tio­ner i anslut­ning till hän­del­ser vid freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner eller höjd bered­skap.

Ett åläg­gande enligt första eller andra styc­ket ska inne­hålla upp­gift om vad aktö­ren är skyl­dig att göra.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om den verk­sam­het som avses i första och andra styc­kena och om for­merna för den. Lag (2024:192).

14 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten ska upp­häva eller ändra ett åläg­gande enligt 13 § när det är moti­ve­rat med hän­syn till åläg­gan­dets syfte. Lag (2024:192).

15 §   Den som på grund av ett åläg­gande enligt 13 § del­tar i eller har del­ta­git i sådan verk­sam­het som avses i den para­gra­fen får inte obe­hö­ri­gen föra vidare eller utnyttja upp­gif­ter som han eller hon genom del­ta­gan­det har fått del av eller till­gång till om
   1. för­hål­lan­den av bety­delse för att före­bygga eller han­tera freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner,
   2. för­hål­lan­den av bety­delse för total­för­sva­ret eller annars för Sve­ri­ges säker­het, eller
   3. en enskilds affärs-​​ eller drift-​​för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het ska i stäl­let offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) tilläm­pas. Lag (2024:192).


2 kap. Anmä­lan av verk­sam­het

1 §   All­männa elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät som van­li­gen till­han­da­hålls mot ersätt­ning eller all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter får till­han­da­hål­las endast efter anmä­lan till till­syns­myn­dig­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte
   1. num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, eller
   2. verk­sam­het som består enbart i över­fö­ring av sig­na­ler via tråd för utsänd­ning till all­män­he­ten av pro­gram som avses i 1 kap. 2 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ytter­li­gare undan­tag från kra­vet på anmä­lan.

2 §   Den som har gjort en anmä­lan enligt 1 § ska utan dröjs­mål med­dela till­syns­myn­dig­he­ten om verk­sam­he­ten upp­hör.

3 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 1 § ska tillämpa sådana stan­dar­der som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, i en för­teck­ning som har offent­lig­gjorts i Euro­pe­iska uni­o­nens offi­ci­ella tid­ning, har angett som obli­ga­to­riska.


3 kap. Rätt att använda radi­o­sän­dare

Till­stånd att använda radi­o­sän­dare

1 §   Radi­o­sän­dare får använ­das här i lan­det eller på ett svenskt far­tyg eller luft­far­tyg utom­lands endast efter till­stånd från regle­rings­myn­dig­he­ten. Ett till­stånd ska avse rät­ten att använda en viss radi­o­sän­dare eller att använda radi­o­sän­dare inom ett visst fre­kvens­ut­rymme.

2 §   Om använd­ningen av fre­kvens­ut­rymme samt vill­ko­ren och för­fa­ran­det för bevil­jande av till­stånd att använda radi­o­sän­dare har har­mo­ni­se­rats i enlig­het med inter­na­tio­nella avtal som Sve­rige har anslu­tit sig till eller bestäm­mel­ser som har anta­gits med stöd av för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt, ska den som har bevil­jats ett sådant till­stånd anses ha ett till­stånd enligt 1 §.

3 §   Kra­vet på till­stånd enligt 1 § gäl­ler inte för Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, För­svars­mak­ten eller För­sva­rets radi­o­an­stalt. Det gäl­ler inte hel­ler för För­sva­rets mate­ri­el­verk vid verk­sam­het som ver­ket bedri­ver på upp­drag av För­svars­mak­ten eller För­sva­rets radi­o­an­stalt.

Efter hörande av För­svars­mak­ten beslu­tar regle­rings­myn­dig­he­ten om till­del­ning av radi­o­fre­kven­ser för För­svars­mak­ten, För­sva­rets radi­o­an­stalt och För­sva­rets mate­ri­el­verk samt om de ytter­li­gare vill­kor som behövs. När det gäl­ler Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen beslu­tar regle­rings­myn­dig­he­ten i sådana frå­gor efter hörande av dessa myn­dig­he­ter.

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från till­stånds­plik­ten enligt 1 §. Före­skrif­terna får inne­hålla vill­kor om att den radi­o­an­lägg­ning där sän­da­ren ingår ska upp­fylla bestämda tek­niska krav och i övrigt sådana vill­kor som anges i 12 § första styc­ket 1-6 och 8, 13 § och 14 § 1, 2 och 4. Vill­kor som inne­bär en begräns­ning av vilka elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller vilka tek­ni­ker som får använ­das får beslu­tas endast i de fall som anges i 15 §.

Ett undan­tag i sådana före­skrif­ter får tids­be­grän­sas. I så fall ska 17 § andra styc­ket tilläm­pas.

5 §   Den som enligt 3 § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 § är undan­ta­gen från till­stånds­plikt ska vid tillämp­ningen av denna lag anses ha till­stånd enligt 1 §.

Till­stånds­för­fa­ran­det

6 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten ska bevilja till­stånd att använda radi­o­sän­dare, om
   1. det kan antas att radi­o­fre­kven­serna inte kom­mer att använ­das på ett sådant sätt att risk för otillå­ten skad­lig stör­ning upp­kom­mer,
   2. radi­o­an­vänd­ningen utgör en effek­tiv använd­ning av fre­kvens­ut­rym­met,
   3. det kan antas att radi­o­an­vänd­ningen inte kom­mer att hindra sådan radi­o­kom­mu­ni­ka­tion som är sär­skilt vik­tig med hän­syn till den fria åsikts­bild­ningen,
   4. radi­o­an­vänd­ningen inte kom­mer att ta i anspråk fre­kvens­ut­rymme som behövs för att upp­rätt­hålla en rim­lig bered­skap för utveck­ling av befint­liga och nya radi­o­an­vänd­ningar eller fre­kvens­ut­rymme för vil­ket radi­o­an­vänd­ningen har har­mo­ni­se­rats för annan använd­ning i enlig­het med inter­na­tio­nella avtal som Sve­rige har anslu­tit sig till eller bestäm­mel­ser som har anta­gits med stöd av för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt,
   5. det kan antas att radi­o­an­vänd­ningen inte kom­mer att inkräkta på det fre­kvens­ut­rymme som behövs för verk­sam­het som avses i 3 §,
   6. det inte med hän­syn till att sökan­den tidi­gare har fått ett till­stånd åter­kal­lat eller med hän­syn till något annat lik­nande för­hål­lande finns skä­lig anled­ning att anta att radi­o­an­vänd­ningen kom­mer att ske i strid med till­stånds­vill­ko­ren, och
   7. det kan antas att radi­o­an­vänd­ningen inte kom­mer att orsaka skada för Sve­ri­ges säker­het.

Ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare för utsänd­ningar som krä­ver till­stånd enligt någon annan lag eller enligt bestäm­mel­ser med­de­lade med stöd av någon annan lag, får bevil­jas endast om sådant till­stånd finns. Då gäl­ler inte första styc­ket 7.

Om ett till­stånd avser en viss radi­o­sän­dare ska radi­o­sän­da­ren, till­sam­mans med avsedd radi­o­mot­ta­gare, ha sådana tek­niska egen­ska­per att den upp­fyl­ler rim­liga krav på en effek­tiv fre­kven­san­vänd­ning och på möj­lig­he­ten att verka i den miljö som den är avsedd för.

7 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får, trots 6 § första styc­ket 4, bevilja till­stånd för annan radi­o­an­vänd­ning i ett har­mo­ni­se­rat fre­kvens­ut­rymme än den som föl­jer av de har­mo­ni­se­rade vill­ko­ren, om
   1. det finns bris­tande efter­frå­gan på använd­ning av fre­kvens­ut­rym­met på de har­mo­ni­se­rade vill­ko­ren, och
   2. radi­o­an­vänd­ningen inte hind­rar eller för­svå­rar att fre­kvens­ut­rym­met används på de har­mo­ni­se­rade vill­ko­ren i någon annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen.

Vid pröv­ningen ska det sär­skilt beak­tas om radi­o­an­vänd­ningen kan påverka den har­mo­ni­se­rade använd­ningen av fre­kvens­ut­rym­met i uni­o­nen på lång sikt eller till­gången till radi­o­ut­rust­ning som kan använ­das i fre­kvens­ut­rym­met.

8 §   Om regle­rings­myn­dig­he­ten bedö­mer att till­stånds­pröv­ning inom ett visst fre­kvens­ut­rymme bör ske efter ett för­fa­rande med all­män inbju­dan till ansö­kan, får myn­dig­he­ten avslå en ansö­kan om till­stånd i det fre­kvens­ut­rym­met som har gjorts utan­för ett sådant för­fa­rande.

9 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får besluta att anta­let till­stånd som bevil­jas inom ett fre­kvens­ut­rymme ska vara begrän­sat, om det är nöd­vän­digt för att garan­tera en effek­tiv använd­ning av radi­o­fre­kven­ser. Ett beslut att begränsa anta­let till­stånd ska omprö­vas så snart det finns anled­ning till det.

10 §   När anta­let till­stånd har begrän­sats enligt 9 §, ska till­stånds­pröv­ningen ske efter en all­män inbju­dan till ansö­kan, om det inte finns sär­skilda skäl mot det eller om radi­o­an­vänd­ningen
   1. avser huvud­sak­li­gen utsänd­ning till all­män­he­ten av pro­gram som avses i 1 kap. 2 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen,
   2. är avsedd för pri­vat bruk, eller
   3. behövs för verk­sam­het som bedrivs i syfte att till­go­dose all­män ord­ning, säker­het eller hälsa.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vil­ken radi­o­an­vänd­ning som omfat­tas av undan­ta­get i första styc­ket 3.

11 §   Till­stånds­pröv­ningen efter en all­män inbju­dan till ansö­kan enligt 10 § ska ske efter ett jäm­fö­rande urvals­för­fa­rande, efter ett anbuds­för­fa­rande där det pris sökan­den är vil­lig att betala för till­stån­det ska vara utslags­gi­vande eller efter en kom­bi­na­tion av dessa för­fa­ran­den.

För­fa­ran­det ska utfor­mas så att det främ­jar kon­kur­rens och får där­ut­ö­ver syfta endast till att
   1. främja täck­ning och utbygg­nad,
   2. säker­ställa tjäns­ters kva­li­tet,
   3. uppnå en effek­tiv använd­ning av radi­o­fre­kven­ser, eller
   4. främja inno­va­tion och närings­li­vets utveck­ling.

Den all­männa inbju­dan ska inne­hålla upp­gif­ter om det för­fa­rande som ska använ­das, för­ut­sätt­ning­arna för del­ta­gande i för­fa­ran­det och de vill­kor som till­stånd kom­mer att för­e­nas med.

Vill­kor

12 §   Ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare får för­e­nas med vill­kor om
   1. det fre­kvens­ut­rymme som till­stån­det avser,
   2. vil­ken eller vilka elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller slag av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller tek­ni­ker som till­stån­det avser,
   3. täck­ning och utbygg­nad inom lan­det,
   4. det geo­gra­fiska område som till­stån­det avser,
   5. en skyl­dig­het för sökan­den att dela fre­kvens­ut­rymme med andra,
   6. skyl­dig­he­ter som föl­jer av tillämp­liga inter­na­tio­nella avtal i fråga om använd­ning av fre­kven­ser,
   7. åta­gan­den som har gjorts i sam­band med att till­stånd har bevil­jats enligt 10 och 11 §§,
   8. tek­niska krav och annat som krävs för att säker­ställa ett fak­tiskt och effek­tivt fre­kvens­ut­nytt­jande, och
   9. krav som är av bety­delse för Sve­ri­ges säker­het.

Första styc­ket 9 gäl­ler inte för till­stånd som avses i 6 § andra styc­ket.

13 §   Ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare i ett fre­kvens­ut­rymme för vil­ket radi­o­an­vänd­ningen har har­mo­ni­se­rats i enlig­het med inter­na­tio­nella avtal som Sve­rige har anslu­tit sig till eller bestäm­mel­ser som har anta­gits med stöd av för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt, ska för­e­nas med de vill­kor som föl­jer av avta­let eller bestäm­mel­serna. Detta gäl­ler dock inte om till­stånd bevil­jas för sådan annan använd­ning som avses i 7 §.

Första styc­ket gäl­ler även när den som ska till­de­las radi­o­fre­kven­ser har utsetts i enlig­het med sådana avtal eller bestäm­mel­ser.

14 §   Ett till­stånd att använda en viss radi­o­sän­dare får, utö­ver det som anges i 12 och 13 §§, för­e­nas med vill­kor om
   1. hur anten­nen och radi­o­sän­da­ren i övrigt ska vara beskaf­fade,
   2. det geo­gra­fiska område där en mobil radi­o­sän­dare får använ­das,
   3. var anten­nen till en fast radi­o­sän­dare ska vara belä­gen, och
   4. kom­pe­tenskrav för den som ska sköta radi­o­an­lägg­ningen.

15 §   Vill­kor som inne­bär en begräns­ning av vilka elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller vilka tek­ni­ker som får använ­das, får beslu­tas endast om det krävs för att
   1. und­vika skad­lig stör­ning,
   2. säker­ställa ett effek­tivt fre­kvens­ut­nytt­jande,
   3. skydda män­ni­skors liv eller hälsa,
   4. till­go­dose det all­män­nas intresse av att vissa elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter finns till­gäng­liga i vissa delar av lan­det, eller
   5. till­go­dose det all­män­nas intresse av att främja till­han­da­hål­lan­det av radio-​​ och tv-​tjäns­ter som till­stånd har bevil­jats för enligt annan lag.

Vill­kor som inne­bär att endast en viss elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst får till­han­da­hål­las får beslu­tas bara om det krävs för att säker­ställa verk­sam­het som bedrivs i syfte att skydda män­ni­skors liv eller hälsa eller om det annars finns syn­ner­liga skäl för det med hän­syn till ett all­mänt intresse.

16 §   Ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare får för­e­nas med ett för­be­håll om att en ope­ra­tör som har rätt att använda till­stån­det kan åläg­gas att ge till­träde till infra­struk­tur för till­han­da­hål­lande av mobila elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter enligt 5 kap. 33 §.

Till­stånds­tid

17 §   Ett till­stånd ska bevil­jas för en bestämd tid. Gil­tig­hets­ti­den för till­stånds­vill­kor får vara kor­tare än till­stånds­ti­den.

När gil­tig­hets­ti­den för till­stånd och till­stånds­vill­kor bestäms ska regle­rings­myn­dig­he­ten sär­skilt beakta
   1. fram­tida för­änd­ringar i radi­o­an­vänd­ningen,
   2. den tid som sän­da­ren är avsedd att använ­das,
   3. den tek­niska utveck­ling som kan vän­tas,
   4. den tid som krävs för att uppnå ett rim­ligt eko­no­miskt utbyte av utrust­ningen, och
   5. ett sådant till­stånd som enligt 6 § andra styc­ket är en för­ut­sätt­ning för till­stånd att använda radi­o­sän­dare.

18 §   Ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare i ett har­mo­ni­se­rat fre­kvens­ut­rymme avsett för tråd­lösa bred­bands­tjäns­ter får bevil­jas för en kor­tare tid än 15 år endast om till­stån­det bevil­jas för
   1. prov­ning, för­sök eller expe­ri­men­tella ända­mål,
   2. delad använd­ning av radi­o­fre­kven­ser, eller
   3. sådan annan använd­ning som avses i 7 §.

För­läng­ning av till­stånds­tid

19 §   Ett till­stånd att använda en viss radi­o­sän­dare ska vid gil­tig­hets­ti­dens utgång för­längas med samma tid som till­stån­det har bevil­jats för, eller senast har för­längts med, dock högst fem år, om för­ut­sätt­ning­arna i 6 § för bevil­jande av till­stånd är upp­fyllda.

För­läng­ning ska ske med en kor­tare tid än den som anges i första styc­ket eller på änd­rade vill­kor, om för­ut­sätt­ning­arna i 6 § för bevil­jande av till­stånd där­i­ge­nom kan upp­fyl­las. En sådan kor­tare för­läng­nings­tid ska beslu­tas också om till­stånds­ha­va­ren begär det.

Gil­tig­hets­ti­den ska inte för­längas, om
   1. gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det inte över­sti­ger sex måna­der,
   2. till­stån­det har bevil­jats för sådan annan använd­ning som avses i 7 §, eller
   3. till­stånds­ha­va­ren begär det.

20 §   Gil­tig­hets­ti­den för ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare inom ett visst fre­kvens­ut­rymme får för­längas endast om det är nöd­vän­digt för att en sam­ord­nad till­stånds­giv­ning inom ett eller flera fre­kvens­ut­rym­men ska under­lät­tas. En för­läng­ning får i ett sådant fall ske för en kor­tare period, så att till­stån­det upp­hör sam­ti­digt som ett annat till­stånd.

21 §   Trots 19 och 20 §§ ska ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare i ett har­mo­ni­se­rat fre­kvens­ut­rymme avsett för tråd­lösa bred­bands­tjäns­ter, som har bevil­jats för kor­tare tid än 20 år, för­längas med skä­lig tid, dock så lång tid att den sam­man­tagna till­stånds­ti­den blir minst 20 år. För­läng­ning ska ske endast om till­stånds­ha­va­ren begär det senast två år före gil­tig­hets­ti­dens utgång.

Gil­tig­hets­ti­den får inte för­längas, om
   1. till­stånds­ha­va­ren inte har följt till­stånds­vill­ko­ren,
   2. till­stån­det med stöd av 18 § har bevil­jats för en kor­tare tid än 15 år, eller
   3. en för­läng­ning inte är moti­ve­rad med hän­syn till intres­set av att
      a) säker­ställa en effek­tiv använd­ning av radi­o­fre­kven­ser,
      b) främja täck­ning och utbygg­nad inom lan­det av tråd­lösa bred­bands­tjäns­ter,
      c) främja tek­nik­ut­veck­lingen,
      d) hindra sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen, eller
      e) skydda män­ni­skors liv eller till­go­dose all­män ord­ning och säker­het eller för­svar.

Ama­tör­ra­di­o­sän­dare

22 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får över­lämna till fysiska eller juri­diska per­so­ner att anordna prov och utfärda bevis om att före­skrivna kom­pe­tenskrav för använd­ning av ama­tör­ra­di­o­sän­dare är upp­fyllda och att till­dela anrops­sig­na­ler för sådan använd­ning.

Ett beslut om över­läm­nande får åter­kal­las om anord­na­ren eller utfär­da­ren anord­nar prov, utfär­dar bevis eller till­de­lar anrops­sig­na­ler i strid med gäl­lande före­skrif­ter eller på något annat sätt visar sig olämp­lig att full­göra upp­gif­ten.

Åtgär­der mot stör­ningar

23 §   Om det till följd av till­stånds­ha­va­rens använd­ning av en radi­o­sän­dare upp­kom­mer en otillå­ten skad­lig stör­ning, ska till­stånds­ha­va­ren ome­del­bart se till att stör­ningen upp­hör eller i möj­li­gaste mån mins­kar. Den som använ­der en radi­o­mot­ta­gare som stör använd­ningen av en annan radi­o­mot­ta­gare har mot­sva­rande skyl­dig­het.

24 §   Elekt­riska eller elektro­niska anlägg­ningar som, utan att vara radi­o­an­lägg­ningar, är avsedda att alstra radi­o­fre­kvent energi för kom­mu­ni­ka­tions­än­da­mål i led­ning eller för indust­ri­ellt, veten­skap­ligt, medi­cinskt eller något annat lik­nande ända­mål, får använ­das endast i enlig­het med före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om för­bud mot att inneha elekt­riska eller elektro­niska anlägg­ningar som inte omfat­tas av första styc­ket och som, utan att vara radi­o­an­lägg­ningar, är avsedda att sända radi­ovå­gor.

Över­lå­telse och uthyr­ning av till­stånd

25 §   Ett till­stånd eller en del av ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare får över­lå­tas efter med­gi­vande från regle­rings­myn­dig­he­ten. Ett sådant med­gi­vande ska läm­nas, om
   1. för­vär­va­ren upp­fyl­ler de krav som har ställts på sökan­den i sam­band med att till­stån­det bevil­ja­des,
   2. det inte finns skäl att anta att över­lå­tel­sen inver­kar men­ligt på kon­kur­ren­sen,
   3. över­lå­tel­sen inte leder till en änd­rad använd­ning av radi­o­fre­kven­serna, när använd­ningen är har­mo­ni­se­rad enligt bestäm­mel­ser som har anta­gits med stöd av för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt,
   4. för­vär­va­ren inte tidi­gare har fått ett sådant till­stånd åter­kal­lat enligt 11 kap. 7 § andra styc­ket 3,
   5. det kan antas att för­vär­va­rens radi­o­an­vänd­ning inte kom­mer att orsaka skada för Sve­ri­ges säker­het, och till­stån­det har bevil­jats före den 1 janu­ari 2020, och
   6. det inte finns något annat sär­skilt skäl mot det.

Första styc­ket 4 och 5 gäl­ler inte vid över­lå­telse av ett till­stånd som avses i 6 § andra styc­ket.

26 §   En över­lå­telse i strid med 25 § är utan ver­kan.

27 §   För­vär­va­ren över­tar över­lå­ta­rens rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter enligt denna lag för tiden efter det att regle­rings­myn­dig­he­ten har läm­nat sitt med­gi­vande enligt 25 §.

Vid över­lå­telse av en del av ett till­stånd ska den över­låtna delen anses som ett nytt till­stånd.

Vid med­gi­van­det får regle­rings­myn­dig­he­ten besluta de nya eller änd­rade vill­kor som behövs på grund av över­lå­tel­sen.

28 §   Bestäm­mel­serna om över­lå­telse av ett till­stånd eller en del av ett till­stånd i 25 och 26 §§ och 27 § första styc­ket ska tilläm­pas även på uthyr­ning av ett till­stånd eller en del av ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på med­gi­vande vid sådan uthyr­ning som avser en kor­tare period eller som annars är av begrän­sad omfatt­ning.


4 kap. Rätt att använda num­mer

Num­mer­pla­ner

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får fast­ställa natio­nella num­mer­pla­ner för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och med­dela före­skrif­ter om pla­nerna och deras använd­ning.

2 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § eller till­han­da­hål­ler elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter i sam­tra­fik med den som bedri­ver sådan verk­sam­het ska följa fast­ställda num­mer­pla­ner.

Till­stånd att använda num­mer

3 §   Num­mer ur en natio­nell num­mer­plan får använ­das endast efter till­stånd från regle­rings­myn­dig­he­ten. Ett till­stånd ska avse serier av num­mer eller enskilda num­mer.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om till­del­ning av num­mer.

4 §   Den som har till­stånd att använda en num­mer­se­rie får inte dis­kri­mi­nera andra som till­han­da­hål­ler elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter i fråga om de num­mer som ger till­gång till tjäns­ter i näten.

5 §   Ett till­stånd att använda num­mer får för­e­nas med vill­kor om
   1. vil­ket slag av tjänst som num­ret ska använ­das för,
   2. fak­tiskt och effek­tivt utnytt­jande av num­ret,
   3. en lämp­lig gil­tig­hets­tid, med för­be­håll för even­tu­ella änd­ringar i den natio­nella num­mer­pla­nen,
   4. åta­gan­den som har gjorts i sam­band med att till­stånd har bevil­jats enligt 6 §,
   5. skyl­dig­he­ter som föl­jer av tillämp­liga inter­na­tio­nella avtal i fråga om använd­ning av num­mer, och
   6. skyl­dig­he­ter som föl­jer av kon­su­ment­skydds­be­stäm­mel­ser eller av andra num­mer­re­la­te­rade bestäm­mel­ser i andra med­lems­sta­ter i fråga om använd­ning av num­mer inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

Num­mer av bety­dande eko­no­miskt värde

6 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får bevilja till­stånd att använda num­mer av bety­dande eko­no­miskt värde efter en all­män inbju­dan till ansö­kan. Ett sådant till­stånd ska bevil­jas efter
   1. ett jäm­fö­rande urvals­för­fa­rande,
   2. ett anbuds­för­fa­rande där det pris sökan­den är vil­lig att betala för till­stån­det ska vara utslags­gi­vande,
   3. ett för­fa­rande med slump­mäs­sig till­del­ning, eller
   4. en kom­bi­na­tion av för­fa­ran­den enligt 1-3.

Den all­männa inbju­dan ska inne­hålla upp­gif­ter om det för­fa­rande som ska använ­das, för­ut­sätt­ning­arna för del­ta­gande i för­fa­ran­det och de vill­kor som till­stånd kom­mer att för­e­nas med.

Över­lå­telse av till­stånd

7 §   Ett till­stånd eller en del av ett till­stånd att använda num­mer får över­lå­tas efter med­gi­vande från regle­rings­myn­dig­he­ten. Ett sådant med­gi­vande ska läm­nas, om
   1. för­vär­va­ren upp­fyl­ler de krav som har ställts på sökan­den i sam­band med att till­stån­det bevil­ja­des,
   2. det inte finns skäl att anta att över­lå­tel­sen inver­kar men­ligt på kon­kur­ren­sen, och
   3. det inte finns något annat sär­skilt skäl mot det.

Kra­vet på med­gi­vande gäl­ler inte när ett num­mer ur en natio­nell num­mer­plan, på slu­tan­vän­da­rens begä­ran, över­läm­nas till en annan till­han­da­hål­lare enligt 7 kap. 19 §.

8 §   En över­lå­telse i strid med 7 § är utan ver­kan.

9 §   För­vär­va­ren över­tar över­lå­ta­rens rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter enligt denna lag för tiden efter med­gi­van­det. Vid över­lå­telse av en del av ett till­stånd ska den över­låtna delen anses som ett nytt till­stånd.

Vid med­gi­van­det får regle­rings­myn­dig­he­ten besluta de nya eller änd­rade vill­kor som behövs på grund av över­lå­tel­sen.

Till­gång till num­mer och tjäns­ter

10 §   Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska se till att slu­tan­vän­dare kan nå samt­liga num­mer som till­han­da­hålls inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, om
   1. det är eko­no­miskt genom­för­bart,
   2. det inte är fråga om ett num­mer som har enbart ett natio­nellt syfte, och
   3. den upp­ringda slu­tan­vän­da­ren inte av kom­mer­si­ella skäl har valt att begränsa nåbar­he­ten från vissa geo­gra­fiska områ­den.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om skyl­dig­he­tens omfatt­ning enligt första styc­ket och före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­ten.

11 §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får ålägga den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst att hindra använ­da­res till­gång till ett num­mer eller till en tjänst via ett num­mer vars sif­fer­struk­tur sak­nar geo­gra­fisk bety­delse, om mark­nads­fö­ringen av num­ret eller tjäns­ten är otill­bör­lig eller om väsent­lig infor­ma­tion ute­läm­nas vid mark­nads­fö­ringen.

Kon­su­ment­om­buds­man­nens beslut får för­e­nas med en skyl­dig­het för till­han­da­hål­la­ren att hålla inne betal­ning avse­ende num­ret eller tjäns­ten tills ären­det har avgjorts slut­ligt. Om beslu­tet står fast, ska medel som har hål­lits inne sna­rast beta­las till­baka till använ­da­ren.

Beslut får inte med­de­las utan att den som har vid­ta­git mark­nads­fö­ringsåt­gär­den har fått till­fälle att yttra sig. I bråds­kande fall får dock beslut med­de­las ome­del­bart att gälla till dess något annat bestäms.


5 kap. Sam­tra­fik och andra for­mer av till­träde

Skyl­dig­he­ter i fråga om sam­tra­fik och inte­ro­pe­ra­bi­li­tet

1 §   En ope­ra­tör av ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät är skyl­dig att för­handla om sam­tra­fik med den som till­han­da­hål­ler eller avser att till­han­da­hålla all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter som inte är num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter.

2 §   Den som i sam­band med en för­hand­ling som avses i 1 § får del av eller till­gång till upp­gif­ter om ett annat före­tags affärs-​​ eller drift­för­hål­lan­den får inte obe­hö­ri­gen föra vidare eller utnyttja det som han eller hon har fått del av eller till­gång till.

I det all­män­nas verk­sam­het ska i stäl­let offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) tilläm­pas.

3 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga den som kon­trol­le­rar till­träde till slu­tan­vän­dare och som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § att mot skä­lig ersätt­ning
   1. bedriva sam­tra­fik eller vidta någon annan åtgärd som krävs för att säker­ställa att slu­tan­vän­dare kan nå varandra, eller
   2. göra tjäns­ter inte­ro­pe­rabla med andra ope­ra­tö­rers tjäns­ter.

4 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga den som till­han­da­hål­ler en num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst med bety­dande geo­gra­fisk täck­ning och ett bety­dande antal använ­dare att göra sin tjänst inte­ro­pe­ra­bel med andra tjäns­ter, om det är nöd­vän­digt för att säker­ställa att slu­tan­vän­dare kan nå varandra. Ett sådant beslut får för­e­nas med en skyl­dig­het att tillämpa sär­skilda stan­dar­der och att offent­lig­göra infor­ma­tion som får använ­das av andra.

Ett beslut enligt första styc­ket får med­de­las endast om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har anta­git genom­fö­ran­de­be­stäm­mel­ser som när­mare beskri­ver de skyl­dig­he­ter som får åläg­gas.

Skyl­dig­he­ter för ope­ra­tö­rer med bety­dande infly­tande på en mark­nad

Mark­nads­a­na­lys och iden­ti­fi­e­ring av före­tag med bety­dande infly­tande

5 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten ska fort­lö­pande fast­ställa vilka produkt-​​ och tjäns­te­mark­na­der som har sådana sär­drag att det kan vara moti­ve­rat att ålägga någon skyl­dig­he­ter i syfte att mot­verka kon­kur­rens­pro­blem. Vid fast­stäl­lan­det ska mark­na­der­nas geo­gra­fiska omfatt­ning avgrän­sas. Myn­dig­he­ten ska då beakta gra­den av infra­struk­tur­kon­kur­rens inom olika områ­den och i vil­ken utsträck­ning som bred­band är utbyggt.

Regle­rings­myn­dig­he­ten ska fort­lö­pande ana­ly­sera de mark­na­der som har fast­ställts och, om myn­dig­he­ten bedö­mer att det är moti­ve­rat att ålägga någon skyl­dig­he­ter på en sådan mark­nad, iden­ti­fi­era före­tag med bety­dande infly­tande på den mark­na­den.

Regle­rings­myn­dig­he­ten ska sär­skilt beakta
   1. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nens rekom­men­da­tion om rele­vanta produkt-​​ och tjäns­te­mark­na­der,
   2. kom­mis­sio­nens rikt­lin­jer för mark­nads­a­na­lys och bedöm­ning av ett före­tags bety­dande infly­tande på mark­na­den, och
   3. Berecs rikt­lin­jer om gemen­samma till­vä­ga­gångs­sätt för hur grän­sö­ver­skri­dande efter­frå­gan kan mötas.

6 §   Vid tillämp­ningen av 5 § kan det anses moti­ve­rat att ålägga någon skyl­dig­he­ter på en mark­nad om
   1. det finns stora och bestå­ende hin­der för mark­nads­in­träde,
   2. mark­nads­struk­tu­ren är sådan att den inte utveck­las mot effek­tiv kon­kur­rens, och
   3. mark­nads­miss­lyc­kan­dena inte kan åtgär­das med stöd av den all­männa kon­kur­rens­rät­ten.

7 §   Ett före­tag ska anses ha ett bety­dande infly­tande på en fast­ställd mark­nad om det, antingen enskilt eller till­sam­mans med andra, har en ställ­ning av sådan eko­no­misk styrka att det i bety­dande omfatt­ning kan upp­träda obe­ro­ende av sina kon­kur­ren­ter, sina kun­der och i sista hand av kon­su­men­terna.

Åläg­gande av skyl­dig­he­ter för ope­ra­tö­rer med bety­dande infly­tande

8 §   I syfte att skapa effek­tiv kon­kur­rens till för­mån för slu­tan­vän­darna ska regle­rings­myn­dig­he­ten ålägga en ope­ra­tör, som enligt 5 § andra styc­ket har iden­ti­fi­e­rats som ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad, en eller flera skyl­dig­he­ter enligt 12-21 §§.

Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga en sådan ope­ra­tör andra skyl­dig­he­ter avse­ende till­träde än de som anges i detta kapi­tel, om det finns syn­ner­liga skäl och åtgär­den har god­känts av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen.

9 §   Ett beslut enligt 8 eller 22 § ska för­e­nas med en skyl­dig­het för ope­ra­tö­ren att i god tid före åtgär­den till regle­rings­myn­dig­he­ten anmäla pla­ner på att avveckla eller byta ut nät­de­lar som omfat­tas av skyl­dig­he­ten.

Om det är nöd­vän­digt för att säker­ställa kon­kur­ren­sen och slu­tan­vän­dar­nas rät­tig­he­ter, får regle­rings­myn­dig­he­ten ålägga ope­ra­tö­ren att ge in en detal­je­rad beskriv­ning av pla­nerna med avse­ende på över­gångs­pe­ri­o­der och vill­kor samt av vilka jäm­för­bara till­trä­des­pro­duk­ter som erbjuds i stäl­let.

10 §   På en mark­nad för sam­tals­ter­mi­ne­ring får regle­rings­myn­dig­he­ten ålägga en skyl­dig­het enligt 19 § endast om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen inte har fast­ställt någon uni­ons­om­fat­tande ter­mi­ne­rings­taxa för mark­na­den.

11 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga en ope­ra­tör som är ett rent gros­sist­fö­re­tag skyl­dig­he­ter enligt 12, 14 eller 15 § eller andra skyl­dig­he­ter enligt 19 § än sådana som avser rätt­vis och skä­lig pris­sätt­ning, endast om
   1. myn­dig­he­ten tidi­gare har ålagt ope­ra­tö­ren skyl­dig­he­ter enligt 13 eller 16 § eller en skyl­dig­het om rätt­vis och skä­lig pris­sätt­ning, och
   2. ytter­li­gare skyl­dig­he­ter krävs på grund av att de vill­kor som ope­ra­tö­ren erbju­der med­för eller kan med­föra kon­kur­rens­pro­blem till skada för slu­tan­vän­darna.

Ope­ra­tö­ren ska till regle­rings­myn­dig­he­ten omgå­ende anmäla omstän­dig­he­ter som kan påverka bedöm­ningen av om ope­ra­tö­ren är ett rent gros­sist­fö­re­tag.

Vilka skyl­dig­he­ter som får åläg­gas med stöd av 8 §

12 §   En ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad får åläg­gas att i ett refe­ren­ser­bju­dande eller på något annat sätt offent­lig­göra spe­ci­fi­ce­rade upp­gif­ter om
   1. redo­vis­ning,
   2. tek­niska spe­ci­fi­ka­tio­ner,
   3. näte­gen­ska­per,
   4. vill­kor för till­han­da­hål­lande och använd­ning, inbe­gri­pet vill­kor som begrän­sar till­träde till eller använd­ning av vissa tjäns­ter,
   5. pris­sätt­ning, eller
   6. andra för­hål­lan­den som behövs för insyn i fråga om sam­tra­fik och andra for­mer av till­träde.

I ett beslut om åläg­gande ska det anges vilka upp­gif­ter som ska till­han­da­hål­las, hur detal­je­rade upp­gif­terna ska vara och på vil­ket sätt de ska offent­lig­gö­ras.

Ope­ra­tö­ren får åläg­gas att ändra en upp­gift enligt första styc­ket om det är nöd­vän­digt för att den ska stämma över­ens med en skyl­dig­het som har beslu­tats enligt detta kapi­tel.

Ett beslut enligt denna para­graf får för­e­nas med vite.

13 §   En ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad får åläg­gas att tillämpa icke-​dis­kri­mi­ne­rande vill­kor i sin verk­sam­het. En sådan skyl­dig­het ska sär­skilt säker­ställa att
   1. ope­ra­tö­ren under lik­vär­diga omstän­dig­he­ter tilläm­par lik­vär­diga vill­kor för andra som till­han­da­hål­ler lik­vär­diga tjäns­ter, och
   2. de tjäns­ter och den infor­ma­tion som ope­ra­tö­ren erbju­der andra till­han­da­hålls på samma vill­kor och med samma kva­li­tet som gäl­ler för ope­ra­tö­rens egna tjäns­ter eller för dot­ter­bo­lags eller sam­ar­bets­part­ners tjäns­ter.

14 §   En ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad får åläg­gas att sär­re­do­visa och rap­por­tera spe­ci­fi­ce­rad verk­sam­het med anknyt­ning till sam­tra­fik och andra for­mer av till­träde. En sådan skyl­dig­het kan avse att ope­ra­tö­ren ska ge insyn i sina gros­sist­pri­ser och sina pri­ser vid intern för­sälj­ning eller till­han­da­hålla en myn­dig­het sin redo­vis­ning, inbe­gri­pet upp­gif­ter om intäk­ter från andra.

15 §   En ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad får åläg­gas att upp­fylla rim­liga krav på till­träde till och använd­ning av sådan infra­struk­tur som används för att anlägga ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät. En sådan skyl­dig­het får avse även infra­struk­tur som inte är en del av den rele­vanta mark­na­den.

16 §   En ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad får åläg­gas att upp­fylla rim­liga krav på till­träde till och använd­ning av nät och till­hö­rande faci­li­te­ter i syfte att till­han­da­hålla elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter. En sådan skyl­dig­het kan avse att ope­ra­tö­ren ska
   1. ge någon annan till­träde till spe­ci­fi­ce­rade nät­de­lar och till­hö­rande faci­li­te­ter,
   2. ge någon annan till­träde till spe­ci­fi­ce­rade aktiva eller vir­tu­ella nät­de­lar eller nät­tjäns­ter,
   3. för­länga ett redan bevil­jat till­träde till till­hö­rande faci­li­te­ter,
   4. erbjuda andra ope­ra­tö­rer spe­ci­fi­ce­rade tjäns­ter för åter­för­sälj­ning,
   5. bevilja till­träde till tek­niska gräns­snitt, pro­to­koll och annan nyc­kel­tek­nik som är nöd­vän­dig för inte­ro­pe­ra­bi­li­tet mel­lan tjäns­ter,
   6. erbjuda sam­lo­ka­li­se­ring eller andra möj­lig­he­ter till gemen­samt utnytt­jande av till­hö­rande faci­li­te­ter,
   7. erbjuda spe­ci­fi­ce­rade tjäns­ter som krävs för att säker­ställa inte­ro­pe­ra­bi­li­tet mel­lan tjäns­ter ända fram till slu­tan­vän­darna,
   8. erbjuda till­träde till drift­stöds­sy­stem eller lik­nande pro­gram­sy­stem som krävs för att garan­tera en sund kon­kur­rens när det gäl­ler till­han­da­hål­lande av tjäns­ter,
   9. erbjuda till­träde till sådana tjäns­ter som möj­lig­gör, stö­der eller kan stödja till­han­da­hål­lande av tjäns­ter via elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, eller
   10. bedriva sam­tra­fik eller i övrigt vidta åtgär­der så att nät eller till­hö­rande faci­li­te­ter kan för­bin­das.

Ett beslut om åläg­gande får för­e­nas med de vill­kor som behövs för att säker­ställa nor­mal nät­drift. Vill­kor om att följa sär­skilda tek­niska stan­dar­der eller spe­ci­fi­ka­tio­ner ska vara för­en­liga med de stan­dar­der som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, i en för­teck­ning som har offent­lig­gjorts i Euro­pe­iska uni­o­nens offi­ci­ella tid­ning, har angett som obli­ga­to­riska.

17 §   När 16 § tilläm­pas ska sär­skilt beak­tas
   1. den tek­niska och eko­no­miska bär­kraf­ten för använd­ning och instal­la­tion av alter­na­tiva nät­de­lar eller till­hö­rande faci­li­te­ter, med hän­syn till mark­nads­ut­veck­lingen samt arten och typen av sam­tra­fik och andra for­mer av till­träde,
   2. den för­vän­tade tek­niska utveck­ling­ens påver­kan på nätens utform­ning och för­valt­ning,
   3. beho­vet av att säker­ställa tek­nik­ne­ut­ra­li­tet i syfte att främja utform­ning och för­valt­ning av flera nät,
   4. den till­gäng­liga kapa­ci­te­ten,
   5. de ris­ker som en nyin­ve­ste­ring med­för för äga­ren till ett nät eller till­hö­rande faci­li­te­ter,
   6. beho­vet av att värna kon­kur­ren­sen på lång sikt,
   7. berörda imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, och
   8. intres­set av grän­sö­ver­skri­dande tjäns­ter inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

Regle­rings­myn­dig­he­ten ska också över­väga om kon­kur­ren­sen och slu­tan­vän­dar­nas intres­sen i stäl­let kan främ­jas genom åläg­gande endast av skyl­dig­he­ter enligt 15 § eller av skyl­dig­he­ter på när­lig­gande mark­na­der.

18 §   En skyl­dig­het enligt 15 eller 16 § ska för­e­nas med en skyl­dig­het att offent­lig­göra ett sådant refe­ren­ser­bju­dande som anges i 12 §. Erbju­dan­det ska inne­hålla de upp­gif­ter som anges i Berecs rikt­lin­jer om mini­mikri­te­ri­erna för ett refe­ren­ser­bju­dande och de ytter­li­gare upp­gif­ter som regle­rings­myn­dig­he­ten bestäm­mer.

Ett beslut om en skyl­dig­het att offent­lig­göra ett refe­ren­ser­bju­dande får för­e­nas med vite.

19 §   En ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad får åläg­gas att iaktta kost­nads­täck­ning eller tillämpa kost­nads­o­ri­en­te­rad eller annan pris­sätt­ning för spe­ci­fi­ce­rade typer av sam­tra­fik och andra for­mer av till­träde. Detta får ske om en mark­nads­a­na­lys enligt 5 § andra styc­ket visar att en brist på effek­tiv kon­kur­rens inne­bär att ope­ra­tö­ren kan ta ut över­pri­ser eller använda pris­press på ett sätt som miss­gyn­nar slu­tan­vän­darna.

Ett åläg­gande får, i sam­band med att det beslu­tas eller senare, för­e­nas med en skyl­dig­het att tillämpa ett visst högsta eller lägsta pris för sam­tra­fik och andra for­mer av till­träde som omfat­tas av skyl­dig­he­ten.

Åläg­gan­det kan avse även att ope­ra­tö­ren ska tillämpa en viss kost­nads­re­do­vis­nings­me­tod och göra en beskriv­ning av meto­den till­gäng­lig för all­män­he­ten. I så fall ska kost­na­der­nas huvud­ka­te­go­rier och reg­lerna för kost­nads­för­del­ningen framgå av beskriv­ningen.

20 §   Den som har ålagts att tillämpa kost­nads­o­ri­en­te­rad pris­sätt­ning enligt 19 § ska, om någon skyl­dig­het enligt para­gra­fens andra stycke inte har ålagts, visa att pri­serna är rätt­visa och skä­liga med hän­syn till kost­na­derna och får åläg­gas en skyl­dig­het att justera sina pri­ser.

21 §   När 19 § tilläm­pas ska hän­syn tas till den inve­ste­ring som ope­ra­tö­ren har gjort. En skyl­dig­het som avses i 19 § ska utfor­mas så att ope­ra­tö­ren får en rim­lig avkast­ning på kapi­talin­ve­ste­ringen.

När kost­nads­o­ri­en­te­rade taxor för sam­tals­ter­mi­ne­ring fast­ställs ska kri­te­ri­erna i bilaga 3 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2018/ 1972 av den 11 decem­ber 2018 om inrät­tande av en euro­pe­isk kodex för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, i den ursprung­liga lydel­sen, tilläm­pas.

Bin­dande åta­gan­den

22 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten ska, på begä­ran av en ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad, besluta att ett åta­gande av ope­ra­tö­ren om samin­ve­ste­ring i anläg­gan­det av ett nytt optiskt fiber­nät fram till slu­tan­vän­da­res loka­ler eller till en bassta­tion ska vara helt eller del­vis bin­dande, om
   1. ett erbju­dande till andra ope­ra­tö­rer om samin­ve­ste­ring har offent­lig­gjorts minst sex måna­der innan anläg­gan­det påbör­jas,
   2. erbju­dan­det upp­fyl­ler kri­te­ri­erna i bilaga 4 till direk­tiv (EU) 2018/1972, i den ursprung­liga lydel­sen,
   3. ope­ra­tö­rer som ansö­ker om till­träde men inte del­tar i samin­ve­ste­ringen ges mot­sva­rande möj­lig­he­ter att nå slu­tan­vän­dare som före anläg­gan­det och till­trä­det ges på rätt­visa och icke-​dis­kri­mi­ne­rande vill­kor sam­ti­digt som inci­ta­men­ten till samin­ve­ste­ring upp­rätt­hålls, och
   4. minst ett samin­ve­ste­rings­av­tal har ingåtts med en annan ope­ra­tör.

När det gäl­ler andra åta­gan­den av ope­ra­tö­ren om att följa vill­kor för till­träde eller andra vill­kor som har påver­kan på kon­kur­rens­si­tu­a­tio­nen får regle­rings­myn­dig­he­ten besluta att ett sådant åta­gande ska vara helt eller del­vis bin­dande för en bestämd tid.

23 §   Ett beslut enligt 22 § första styc­ket ska avse en bestämd tid om minst sju år. Så länge beslu­tet gäl­ler får regle­rings­myn­dig­he­ten ålägga ytter­li­gare skyl­dig­he­ter enligt 8 § när det gäl­ler de nät­de­lar som omfat­tas av åta­gan­det endast om det finns bety­dande kon­kur­rens­pro­blem som inte kan åtgär­das på något annat sätt.

Funk­tio­nell sepa­ra­tion

24 §   Om det finns syn­ner­liga skäl får regle­rings­myn­dig­he­ten ålägga en ver­ti­kalt inte­gre­rad ope­ra­tör, som med stöd av 8 § första styc­ket har ålagts en skyl­dig­het att lämna till­träde, att orga­ni­sa­to­riskt avskilja de verk­sam­he­ter som har anknyt­ning till beslu­tet om skyl­dig­he­ten. Avskil­jan­det ska ske på ett sådant sätt att verk­sam­he­terna bedrivs av en obe­ro­ende affär­sen­het och syfta sär­skilt till att säker­ställa icke- dis­kri­mi­ne­ring och insyn.

25 §   En skyl­dig­het enligt 24 § får för­e­nas med vill­kor som syf­tar till att säker­ställa de avskilda verk­sam­he­ter­nas obe­ro­ende i för­hål­lande till ope­ra­tö­rens egen för­sälj­nings­verk­sam­het i slut­kunds­le­det. Vill­ko­ren får omfatta krav på att ope­ra­tö­rens infly­tande över verk­sam­he­terna inskränks genom orga­ni­sa­to­riska åtgär­der eller på att verk­sam­he­terna ska dri­vas av en sepa­rat juri­disk per­son. Det får också stäl­las upp vill­kor om att de avskilda verk­sam­he­terna ska stå under en led­ning som är obe­ro­ende i för­hål­lande till ope­ra­tö­rens övriga verk­sam­het.

26 §   Ett beslut enligt 24 § får inte fat­tas utan att ett för­slag till beslu­tet först har god­känts av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen.

27 §   Om en ope­ra­tör som avses i 24 § avser att, utan att ha ålagts en skyl­dig­het enligt den para­gra­fen, avskilja en bety­dande del av eller samt­liga sina till­gångar i access­nä­tet i syfte att säker­ställa icke-​dis­kri­mi­ne­ring och insyn, ska ope­ra­tö­ren minst tre måna­der före genom­fö­ran­det under­rätta regle­rings­myn­dig­he­ten om sin avsikt. Det­samma ska gälla för even­tu­ella änd­ringar av pla­nerna. När pro­ces­sen är genom­förd ska ope­ra­tö­ren under­rätta myn­dig­he­ten om slut­re­sul­ta­tet.

Andra skyl­dig­he­ter om till­träde

Till­träde till nät när­mast slu­tan­vän­dare

28 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga en ope­ra­tör, eller någon som äger led­ningar i ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät som ope­ra­tö­ren råder över, att mot skä­lig ersätt­ning ge till­träde till led­ning­arna i en bygg­nad eller fram till det första utlopps-​​ eller för­gre­nings­stäl­let. Skyl­dig­he­ten får omfatta till­träde till till­hö­rande faci­li­te­ter.

En skyl­dig­het enligt första styc­ket får åläg­gas endast efter ansö­kan och om anläg­gande av ytter­li­gare infra­struk­tur bedöms fysiskt oge­nom­för­bart eller olön­samt. Skyl­dig­he­ten får för­e­nas med vill­kor för till­trä­det samt med de vill­kor som behövs för att uppnå icke-​dis­kri­mi­ne­ring och insyn.

29 §   Om ett åläg­gande enligt 28 § inte bedöms till­räck­ligt för att åtgärda omfat­tande och var­ak­tiga hin­der mot anläg­gande av ytter­li­gare infra­struk­tur och hind­ren mot­ver­kar effek­tiv kon­kur­rens till för­mån för slu­tan­vän­darna, får åläg­gan­det avse även nät­de­lar bortom det första utlopps-​​ eller för­gre­nings­stäl­let. Om det är moti­ve­rat av tek­niska eller eko­no­miska skäl, får åläg­gan­det avse även aktivt och vir­tu­ellt till­träde.

Vid bedöm­ningen av om en sådan skyl­dig­het ska åläg­gas ska sär­skild hän­syn tas till om ope­ra­tö­ren i stäl­let ger ett håll­bart och lik­nande till­träde till ett nät med myc­ket hög kapa­ci­tet på rätt­visa, icke-​dis­kri­mi­ne­rande och rim­liga vill­kor.

Första styc­ket får inte tilläm­pas om ett åläg­gande skulle även­tyra den eko­no­miska bär­kraf­ten vid anläg­gan­det av små lokala nät.

30 §   En skyl­dig­het enligt 29 § får inte åläg­gas ett rent gros­sist­fö­re­tag om före­ta­get i stäl­let ger ett håll­bart och lik­nande till­träde till ett nät med myc­ket hög kapa­ci­tet på rätt­visa, icke-​dis­kri­mi­ne­rande och rim­liga vill­kor. En sådan skyl­dig­het får dock åläg­gas om det nät som skyl­dig­he­ten avser är offent­ligt finan­si­e­rat.

Till­träde till fysisk infra­struk­tur för anläg­gande av bred­band­s­nät

31 §   Den som äger eller på något annat sätt råder över fysisk infra­struk­tur för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i en bygg­nad ska upp­fylla rim­liga krav på till­träde till infra­struk­tu­ren för anläg­gande av ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät med hög kapa­ci­tet. Till­trä­det ska läm­nas på rätt­visa och icke- dis­kri­mi­ne­rande vill­kor. Skyl­dig­he­ten gäl­ler dock endast om anläg­gande av ytter­li­gare infra­struk­tur bedöms fysiskt oge­nom­för­bart eller olön­samt.

Skyl­dig­he­ten gäl­ler inte om till­träde på objek­tiva, öppet redo­vi­sade, pro­por­tio­nella och icke-​dis­kri­mi­ne­rande vill­kor redan ges till ett i bygg­na­den befint­ligt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät med hög kapa­ci­tet och det inte kan anses att slu­tan­vän­darna skulle bli gyn­nade av ett till­träde till bygg­na­dens fysiska infra­struk­tur för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion.

Sam­lo­ka­li­se­ring eller annat gemen­samt utnytt­jande

32 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får, även i andra fall än som avses i 16 § första styc­ket 6 eller 28-30 §§, ålägga en ope­ra­tör att mot skä­lig ersätt­ning till­han­da­hålla en annan ope­ra­tör, som ansö­ker om det, sam­lo­ka­li­se­ring eller andra möj­lig­he­ter till gemen­samt utnytt­jande av egen­dom eller annat, om det
   1. är av bety­delse för att skydda mil­jön eller för att uppnå mål för fysisk pla­ne­ring, eller
   2. krävs för att skydda folk­hälsa eller all­män säker­het.

En sådan skyl­dig­het får omfatta att ope­ra­tö­ren mot ersätt­ning för upp­komna kost­na­der ska genom­föra stag­ning eller påbygg­nad av en mast för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller andra lik­nande åtgär­der som krävs för att till­han­da­hål­lan­det ska kunna ske. Skyl­dig­he­ten får inte inne­bära att en befint­lig mast ska bytas ut mot en ny.

Till­träde till infra­struk­tur för mobila tjäns­ter

33 §   Om det finns syn­ner­liga skäl får regle­rings­myn­dig­he­ten ålägga en ope­ra­tör som har rätt att använda radi­o­sän­dare en skyl­dig­het att mot skä­lig ersätt­ning ge till­träde till infra­struk­tur som är nöd­vän­dig för till­han­da­hål­lan­det av mobila elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter. Skyl­dig­he­ten får avse till­träde även till aktiv infra­struk­tur.

Skyl­dig­he­ten får åläg­gas endast om till­stån­det att använda radi­o­sän­dare, när till­stån­det bevil­ja­des, för­e­na­des med ett för­be­håll om att en sådan skyl­dig­het kan komma att åläg­gas.

Upp­hä­vande och änd­ring av beslut

34 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten ska upp­häva eller ändra skyl­dig­he­ter och vill­kor som har beslu­tats enligt detta kapi­tel när det är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med beslu­tet.

Ett beslut om upp­hä­vande av skyl­dig­he­ter som fat­tas efter en mark­nads­a­na­lys enligt 5 § andra styc­ket får för­e­nas med vill­kor för en över­gångs­pe­riod.

Tid­punk­ten för upp­hä­vande eller änd­ring av en skyl­dig­het ska bestäm­mas med hän­syn till berörda par­ters intres­sen.

Ska­de­stånd

35 §   Om en ope­ra­tör som är ett före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vid­tar en åtgärd som stri­der mot en skyl­dig­het som har beslu­tats med stöd av 8 §, ska ope­ra­tö­ren ersätta den skada som upp­kom­mer genom åtgär­den. Det­samma gäl­ler för den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte vid­tar en åtgärd som är nöd­vän­dig för att följa en sådan skyl­dig­het.

Rät­ten till sådan ersätt­ning fal­ler bort om talan inte väcks inom tio år från det att ska­dan upp­kom.

Sam­råd inför beslut

Sam­råd med berörda par­ter

36 §   När regle­rings­myn­dig­he­ten avser att fatta ett beslut enligt 3 eller 4 §, 5 § andra styc­ket, 8 §, 22 § första styc­ket eller 28, 29, 32, 33 eller 34 § ska myn­dig­he­ten upp­rätta ett för­slag och ge berörda par­ter skä­lig tid att yttra sig över för­sla­get. Tiden ska uppgå till minst 30 dagar om det inte finns sär­skilda skäl mot det. Det­samma ska gälla inför beslut om att fast­ställa en mark­nad enligt 5 § första styc­ket som avvi­ker från de mark­na­der som fram­går av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nens rekom­men­da­tion om rele­vanta produkt-​​ och tjäns­te­mark­na­der.

Första styc­ket gäl­ler inte när en tvist har hän­skju­tits till pröv­ning enligt 11 kap. 14 §.

37 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten ska i ett ärende enligt 22 § ge berörda par­ter skä­lig tid att yttra sig över det erbjudna åta­gan­det. Tiden ska uppgå till minst 30 dagar om det inte finns sär­skilda skäl mot det. Par­terna behö­ver dock inte ges till­fälle att yttra sig om det är uppen­bart att åta­gan­det inte upp­fyl­ler rele­vanta krav.

Sam­råd inom Euro­pe­iska uni­o­nen

38 §   Om ett beslut enligt 3, 4, 5 eller 8 §, 22 § första styc­ket eller 28, 29 eller 33 § skulle kunna påverka han­deln mel­lan sta­terna inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, ska regle­rings­myn­dig­he­ten över­lämna ett moti­ve­rat för­slag till beslut till behö­riga myn­dig­he­ter i övriga sta­ter, Berec och Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen. Det gäl­ler även i fråga om ett beslut enligt 34 § om att upp­häva eller ändra sådana beslut.

Kom­mis­sio­nen ska också under­rät­tas om regle­rings­myn­dig­he­ten i enlig­het med inter­na­tio­nella avtal avser att införa, ändra eller upp­häva en skyl­dig­het som har beslu­tats enligt detta kapi­tel.

39 §   Ett för­slag till beslut efter en mark­nads­a­na­lys enligt 5 § andra styc­ket som ska över­läm­nas för sam­råd enligt 38 § första styc­ket ska upp­rät­tas och över­läm­nas inom fem år från det senaste beslu­tet som rör mark­na­den i fråga eller inom den längre tid om högst ytter­li­gare ett år som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen dess­förin­nan har god­känt.

Om en ny rekom­men­da­tion som avses i 5 § tredje styc­ket 1 har anta­gits och rekom­men­da­tio­nen rör en mark­nad som inte tidi­gare har ana­ly­se­rats, ska regle­rings­myn­dig­he­ten i stäl­let upp­rätta och över­lämna för­sla­get till beslut inom tre år från offent­lig­gö­ran­det av rekom­men­da­tio­nen.

Om för­slag till beslut inte kan över­läm­nas inom den tid som anges i första eller andra styc­ket och orsa­ken till detta är att mark­nads­a­na­ly­sen enligt 5 § andra styc­ket inte har slut­förts, ska regle­rings­myn­dig­he­ten begära bistånd med slut­fö­ran­det från Berec. För­sla­get ska då över­läm­nas inom sex måna­der.

40 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får med­dela beslut i fall som avses i 38 § tidi­gast en månad efter det att för­sla­get till beslut har över­läm­nats.

Ett beslut får dock med­de­las tidi­gast två måna­der efter utgången av den tid som anges i första styc­ket, om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen inom den tiden har med­de­lat regle­rings­myn­dig­he­ten att den över­vä­ger att inte godta ett för­slag till beslut som
   1. inne­bär att en mark­nad som ska fast­stäl­las enligt 5 § första styc­ket avvi­ker från kom­mis­sio­nens rekom­men­da­tion om rele­vanta produkt-​​ och tjäns­te­mark­na­der, eller
   2. avser iden­ti­fi­e­ring av före­tag enligt 5 § andra styc­ket.

Ett beslut får inte med­de­las om kom­mis­sio­nen inom den tid som anges i andra styc­ket beslu­tar att inte godta ett sådant för­slag som avses där. Om kom­mis­sio­nens invänd­ningar kan till­go­do­ses genom att för­sla­get änd­ras, ska regle­rings­myn­dig­he­ten inom sex måna­der från dagen för kom­mis­sio­nens beslut inleda ett sam­råd enligt 36 § om det nya för­sla­get.

41 §   Om ett för­slag till beslut enligt 3 eller 4 §, 8 § första styc­ket, 22 § första styc­ket eller 28, 29 eller 33 § har över­läm­nats för sam­råd enligt 38 § första styc­ket och Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har med­de­lat att den har invänd­ningar mot de före­slagna åtgär­derna, ska regle­rings­myn­dig­he­ten sam­verka med kom­mis­sio­nen och Berec i syfte att fast­ställa vilka åtgär­der som är mest effek­tiva och lämp­liga. Det gäl­ler även i fråga om ett för­slag till beslut enligt 34 § om att upp­häva eller ändra sådana beslut.

I sådana fall får ett beslut med­de­las tidi­gast fyra måna­der och senast fem måna­der efter utgången av den tid som anges i 40 § första styc­ket. Om det krävs för att ett för­nyat sam­råds­för­fa­rande enligt 36 och 38-40 §§ ska kunna genom­fö­ras, får beslut med­de­las även där­ef­ter.

Ett beslut får inte med­de­las om kom­mis­sio­nen inom fyra måna­der efter utgången av den tid som anges i 40 § första styc­ket beslu­tar att inte godta ett för­slag till beslut enligt 22 § första styc­ket, 23 § eller 29 §. Om kom­mis­sio­nens invänd­ningar kan till­go­do­ses genom att för­sla­get änd­ras, ska regle­rings­myn­dig­he­ten inom sex måna­der från dagen för kom­mis­sio­nens beslut inleda ett sam­råd enligt 36 § om det nya för­sla­get.

42 §   När det är fråga om grän­sö­ver­skri­dande mark­na­der som har fast­ställts enligt beslut av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen ska regle­rings­myn­dig­he­ten sam­råda med behö­riga myn­dig­he­ter i berörda län­der inför beslut enligt 5 § andra styc­ket och 8 §. Det gäl­ler även inför beslut enligt 34 § om att upp­häva eller ändra sådana beslut.

Till­fäl­ligt beslut utan sam­råd

43 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får med­dela beslut utan att sam­råda enligt 36 eller 38 §, om det behövs för att säker­ställa kon­kur­ren­sen på en fast­ställd mark­nad eller för att skydda använ­dar­nas intres­sen och åtgär­den inte kan skju­tas upp. Beslu­tet får gälla i högst sex måna­der. I ett sådant fall ska myn­dig­he­ten utan dröjs­mål under­rätta behö­riga myn­dig­he­ter inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och Berec om beslu­tet och skä­len för detta. Vid för­läng­ning av ett sådant beslut gäl­ler sam­råds­skyl­dig­he­ten i 36 och 38 §§.

Till­träde för instal­la­tion av tråd­lösa acces­s­punk­ter med kort räck­vidd

44 §   En myn­dig­het ska, på rätt­visa, rim­liga och icke- dis­kri­mi­ne­rande vill­kor, på begä­ran ge en ope­ra­tör till­träde till bygg­na­der, anlägg­ningar och före­mål som myn­dig­he­ten äger och som är tek­niskt lämp­liga för instal­la­tion av tråd­lösa acces­s­punk­ter med kort räck­vidd eller som behövs för anslut­ning av sådana acces­s­punk­ter till ett stam­nät. Den som läm­nar till­träde ska söka sådana till­stånd som krävs för att till­trä­det ska kunna rea­li­se­ras och som ope­ra­tö­ren själv inte kan söka.

Skyl­dig­he­ten att lämna till­träde gäl­ler inte om till­trä­det inte är rim­ligt med hän­syn till
   1. bygg­na­dens, anlägg­ning­ens eller före­må­lets tek­niska lämp­lig­het för det avsedda ända­må­let med till­trä­det,
   2. utrym­mes­brist i eller på bygg­na­den, anlägg­ningen eller före­må­let,
   3. per­son­lig säker­het eller folk­hälsa,
   4. ris­ken för skada för all­män säker­het, total­för­sva­ret eller Sve­ri­ges säker­het i övrigt,
   5. ris­ken för att andra tjäns­ter som bygg­na­den, anlägg­ningen eller före­må­let används för störs,
   6. bygg­na­dens, anlägg­ning­ens eller före­må­lets kul­tur­värde, eller
   7. andra lik­nande omstän­dig­he­ter.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att vissa myn­dig­he­ter ska vara undan­tagna från skyl­dig­he­ten att lämna till­träde.

45 §   En begä­ran om till­träde enligt 44 § ska vara skrift­lig och inne­hålla en redo­gö­relse och en tids­plan för de åtgär­der som begä­ran avser.

Den myn­dig­het som har tagit emot en begä­ran om till­träde ska senast två måna­der från mot­ta­gan­det av en full­stän­dig begä­ran skrift­li­gen ge ope­ra­tö­ren besked om huruvida begä­ran med­ges eller inte. Beske­det ska inne­hålla vill­ko­ren för till­trä­det eller skä­len för att begä­ran inte med­ges.

46 §   Vid tillämp­ningen av 44 och 45 §§ ska med myn­dig­het jäm­stäl­las den som enligt lagen (2016:1145) om offent­lig upp­hand­ling är upp­hand­lande myn­dig­het.


6 kap. Sam­hälls­om­fat­tande tjäns­ter

1 §   Om det behövs för att till­gång till sam­hälls­om­fat­tande tjäns­ter till ett över­kom­ligt pris ska kunna säker­stäl­las, får regle­rings­myn­dig­he­ten besluta om en skyl­dig­het för den som bedöms lämp­lig för det att till­han­da­hålla sådana tjäns­ter för att till­go­dose varje rim­lig begä­ran från slu­tan­vän­dare om till­gång till tjäns­terna.

Med en sam­hälls­om­fat­tande tjänst avses en ade­kvat inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en tal­kom­mu­ni­ka­tions­tjänst i en fast nätan­slut­nings­punkt i en sta­dig­va­rande bostad eller i ett fast verk­sam­hets­ställe.

Regle­rings­myn­dig­he­ten får utse ett eller flera före­tag som ska säker­ställa sådan till­gång i hela eller en del av lan­det. En skyl­dig­het får inte vara oskä­ligt betung­ande för ett utsett före­tag.

2 §   En inter­ne­tan­slut­nings­tjänst ska, för att vara ade­kvat enligt 1 §, ha kapa­ci­tet att leve­rera en sådan lägsta data­has­tig­het som med­ger funk­tio­nell till­gång till inter­net.

3 §   En tjänst enligt 1 § får inte till­han­da­hål­las på vill­kor som inne­bär att slu­tan­vän­da­ren tvingas att betala för något som inte är nöd­vän­digt för tjäns­ten.

4 §   Den som enligt 1 § har utsetts att till­han­da­hålla en sam­hälls­om­fat­tande tjänst och som avser att avhända sig en bety­dande del av eller samt­liga sina till­gångar i access­nä­tet, ska i god tid före avhän­dan­det under­rätta regle­rings­myn­dig­he­ten om sin avsikt.


7 kap. Tjäns­ter till slu­tan­vän­dare

Infor­ma­tion innan ett avtal ingås

1 §   Innan ett avtal ingås med en kon­su­ment ska den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst på ett klart och begrip­ligt sätt lämna infor­ma­tion om avta­let och avgifts­fritt till­han­da­hålla en kort­fat­tad och lätt­läst sam­man­fatt­ning av avta­let. Om det inte är tek­niskt möj­ligt att till­han­da­hålla sam­man­fatt­ningen innan avta­let ingås, ska den läm­nas så snart som möj­ligt där­ef­ter. Till­han­da­hål­la­ren ska tillämpa vill­kor som inne­bär att avta­let gäl­ler först när kon­su­men­ten har tagit emot sam­man­fatt­ningen och bekräf­tat sin vilja att ingå avta­let.

Bestäm­mel­ser om infor­ma­tion som en näringsid­kare ska ge en kon­su­ment innan ett avtal ingås finns också i 2 kap. 2 § lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler och i 22 a § mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om infor­ma­tions­kra­vet i första styc­ket.

2 §   Bestäm­mel­serna i 1 § gäl­ler inte över­fö­rings­tjäns­ter som används för till­han­da­hål­lande av maskin-​​till-​maskin-tjänster.

3 §   Bestäm­mel­serna i 1 § i detta kapi­tel, i 2 kap. 2 § lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler och i 22 a § mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) ska tilläm­pas även när avtal ingås med slu­tan­vän­dare som är mik­ro­fö­re­tag, andra små före­tag eller orga­ni­sa­tio­ner som drivs utan vinst­syfte, om inte slu­tan­vän­da­ren uttryck­li­gen har sam­tyckt till att bestäm­mel­serna från­gås.

4 §   En till­han­da­hål­lare som avses i 1 § ska se till att infor­ma­tio­nen och sam­man­fatt­ningen är en del av avta­let, om par­terna inte uttryck­li­gen har kom­mit över­ens om något annat.

Insyn och offent­lig­gö­rande av infor­ma­tion

5 §   Den som till­han­da­hål­ler en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en all­mänt till­gäng­lig inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska offent­lig­göra tyd­lig, hel­täc­kande och aktu­ell infor­ma­tion om tjäns­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sådan infor­ma­tion.

6 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga den som till­han­da­hål­ler en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en all­mänt till­gäng­lig inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst att offent­lig­göra uttöm­mande, jäm­för­bar, till­för­lit­lig, använ­dar­vän­lig och aktu­ell infor­ma­tion om tjäns­tens kva­li­tet och om vilka åtgär­der som har vid­ta­gits för att säker­ställa lik­vär­dig till­gång för slu­tan­vän­dare med funk­tions­ned­sätt­ning. Infor­ma­tio­nen om tjäns­tens kva­li­tet ska offent­lig­gö­ras i den utsträck­ning som till­han­da­hål­la­ren utö­var kon­troll över nätet.

Regle­rings­myn­dig­he­ten får också ålägga den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst att infor­mera kon­su­men­ter om i vil­ken utsträck­ning som kva­li­te­ten på tjäns­ten är bero­ende av externa fak­to­rer.

Undan­tag för vissa mik­ro­fö­re­tag

7 §   Bestäm­mel­serna i 1-6 §§ gäl­ler inte för en till­han­da­hål­lare som är ett mik­ro­fö­re­tag om före­ta­get till­han­da­hål­ler endast num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter. Till­han­da­hål­la­ren ska, innan ett avtal ingås, infor­mera slu­tan­vän­da­ren om detta.

Bind­nings­tid

8 §   Ett avtal mel­lan en kon­su­ment och den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst får inte ha en längre bind­nings­tid än 24 måna­der. Detta gäl­ler dock inte när det är fråga om num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller över­fö­rings­tjäns­ter som används för till­han­da­hål­lande av maskin-​​till-​maskin-tjänster.

9 §   Bestäm­mel­serna i 8 § hind­rar inte att en kon­su­ment binds under längre tid än 24 måna­der om det är fråga om ett avtal som gäl­ler avbe­tal­ning avse­ende anläg­gande av en fysisk anslut­ning till ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät. Ett sådant avtal får inte omfatta ter­mi­nal­ut­rust­ning och inte hel­ler inne­hålla vill­kor som stri­der mot 12-17 §§.

10 §   Bestäm­mel­serna i 8 och 9 §§ ska gälla även i fråga om avtal som ingås med slu­tan­vän­dare som är mik­ro­fö­re­tag, andra små före­tag eller orga­ni­sa­tio­ner som drivs utan vinst­syfte, om inte slu­tan­vän­da­ren uttryck­li­gen har sam­tyckt till att bestäm­mel­serna från­gås.

Änd­ring och upp­säg­ning av avtal

11 §   När det gäl­ler över­fö­rings­tjäns­ter som används för till­han­da­hål­lande av maskin-​​till-​maskin-tjänster avses med slu­tan­vän­dare i 12 och 16 §§ endast kon­su­men­ter, mik­ro­fö­re­tag och andra små före­tag samt orga­ni­sa­tio­ner som drivs utan vinst­syfte.

12 §   Om den som till­han­da­hål­ler en slu­tan­vän­dare en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst vill ändra avta­let, ska slu­tan­vän­da­ren på ett klart och begrip­ligt sätt under­rät­tas om änd­ringen minst en månad innan den trä­der i kraft. Under­rät­tel­sen ska läm­nas på ett var­ak­tigt medium och inne­hålla infor­ma­tion om slu­tan­vän­da­rens rätt att säga upp avta­let.

Inom tre måna­der från under­rät­tel­sen får en slu­tan­vän­dare som inte god­tar de nya vill­ko­ren säga upp avta­let utan ytter­li­gare kost­nad.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte
   1. num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, eller
   2. om änd­ringen av avta­let
      a) enbart är till slu­tan­vän­da­rens för­del,
      b) är av rent admi­nist­ra­tiv karak­tär och inte får några nega­tiva kon­se­kven­ser för slu­tan­vän­da­ren, eller
      c) krävs för att avta­let ska vara för­en­ligt med uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt.

13 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst får i ett avtal med en kon­su­ment inte ställa upp vill­kor som inne­bär att upp­säg­nings­ti­den för kon­su­men­ten är längre än en månad. I fråga om ett avtal med bind­nings­tid får vill­ko­ren inte inne­bära att kon­su­men­ten måste säga upp avta­let tidi­gare än en månad före bind­nings­ti­dens utgång för att avta­let ska upp­höra att gälla vid den tid­punk­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller över­fö­rings­tjäns­ter som används för till­han­da­hål­lande av maskin-​​till-​maskin-tjänster.

14 §   I fråga om ett avtal med bind­nings­tid där avta­let för­längs auto­ma­tiskt får den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst inte ställa upp vill­kor som inne­bär att en slu­tan­vän­dare, efter en sådan för­läng­ning, inte har rätt att när som helst säga upp avta­let med högst en månads upp­säg­nings­tid utan annan kost­nad än avgif­ter för använd­ning av tjäns­ten under upp­säg­nings­ti­den.

Första styc­ket gäl­ler inte num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller över­fö­rings­tjäns­ter som används för till­han­da­hål­lande av maskin-​​till-​maskin-tjänster.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för till­han­da­hål­la­ren att till slu­tan­vän­da­ren lämna infor­ma­tion inför en avtals­för­läng­ning och årlig infor­ma­tion om pris­vill­kor.

15 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som har ingått ett avtal med en kon­su­ment om abon­ne­mang med bind­nings­tid, i kom­bi­na­tion med till­han­da­hål­lande av ter­mi­nal­ut­rust­ning, ska efter det att bind­nings­ti­den har löpt ut på begä­ran av kon­su­men­ten ta bort ope­ra­tör­slås kost­nads­fritt och utan dröjs­mål.

Till­han­da­hål­la­ren ska ome­del­bart efter bind­nings­ti­dens utgång på ett tyd­ligt sätt under­rätta kon­su­men­ten om den­nes rätt enligt första styc­ket.

16 §   När en slu­tan­vän­dare, med stöd av uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt, i för­tid säger upp eller häver ett avtal som avser en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som inte är en num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, får till­han­da­hål­la­ren begära kom­pen­sa­tion endast för sub­ven­tio­ne­rad ter­mi­nal­ut­rust­ning som slu­tan­vän­da­ren behål­ler. I ett sådant fall får kom­pen­sa­tio­nen inte över­stiga det lägsta av
   1. det tids­pro­por­tio­nellt beräk­nade rest­vär­det av utrust­ningen, och
   2. sum­man av avgif­terna för tjäns­ten under den åter­stå­ende avtal­s­pe­ri­o­den.

Till­han­da­hål­la­ren ska kost­nads­fritt ta bort ope­ra­tör­slås senast vid betal­ning av kom­pen­sa­tio­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om beräk­ning av kom­pen­sa­tio­nen.

Påfölj­der vid fel

17 §   Om den fak­tiska pre­stan­dan på en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst skil­jer sig väsent­ligt från den pre­standa som anges i ett avtal med en kon­su­ment, får kon­su­men­ten använda sig av de påfölj­der vid fel som anges i 16 § kon­su­ment­tjänst­la­gen (1985:716). I ett sådant fall ska bestäm­mel­serna om rekla­ma­tion i 17 och 18 §§ i samma lag tilläm­pas.

Första styc­ket gäl­ler inte inter­ne­tan­slut­nings­tjäns­ter eller num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter.

Byte av till­han­da­hål­lare samt num­mer­por­ta­bi­li­tet

18 §   Den som till­han­da­hål­ler en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst ska se till att en slu­tan­vän­dare kan byta till­han­da­hål­lare utan avbrott i tjäns­ten i den utsträck­ning det är tek­niskt genom­för­bart.

Den mot­ta­gande till­han­da­hål­la­ren ska till­han­da­hålla tjäns­ten så snart som möj­ligt den dag och inom den tids­ram som har avta­lats med slu­tan­vän­da­ren. Avbrott i tjäns­ten under bytet får inte över­stiga en arbets­dag.

19 §   Den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska se till att en slu­tan­vän­dare med ett num­mer ur en natio­nell num­mer­plan kan behålla sitt num­mer vid byte av till­han­da­hål­lare. Om slu­tan­vän­da­ren begär det, ska ett num­mer som används för en sådan tjänst över­läm­nas till en annan till­han­da­hål­lare som ska till­han­da­hålla tjäns­ten. Ett num­mer vars sif­fer­struk­tur har geo­gra­fisk bety­delse behö­ver över­läm­nas endast för till­han­da­hål­lande av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter inom samma geo­gra­fiska område (rikt­num­mer­om­råde).

Vid byte av till­han­da­hål­lare ska en slu­tan­vän­dare ha rätt att behålla sitt num­mer under minst en månad efter det att avta­let har upp­hört, om inte slu­tan­vän­da­ren uttryck­li­gen har avsagt sig den rät­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte över­läm­nande av num­mer mel­lan nät som till­han­da­hål­ler tjäns­ter till en fast respek­tive en mobil nätan­slut­nings­punkt.

20 §   Ett num­mer ska över­läm­nas enligt 19 § så snart som möj­ligt den dag som har avta­lats mel­lan slu­tan­vän­da­ren och den mot­ta­gande till­han­da­hål­la­ren.

Den mot­ta­gande till­han­da­hål­la­ren ska till­han­da­hålla tjäns­ten så snart som möj­ligt och senast inom en arbets­dag från den dag som har avta­lats med slu­tan­vän­da­ren. Avbrott i tjäns­ten under över­läm­nan­det får inte över­stiga en arbets­dag.

När ett num­mer har över­läm­nats över­tar den mot­ta­gande till­han­da­hål­la­ren till­stån­det att använda det över­läm­nade num­ret lik­som de rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som är knutna till num­ret för tiden efter över­läm­nan­det.

21 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om skyl­dig­he­terna enligt 18-20 §§ och före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­terna samt får, i enskilda fall, besluta om undan­tag från skyl­dig­he­terna, om det finns sär­skilda skäl.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om att den som till­han­da­hål­ler en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst till­sam­mans med en e-​post­a­dress ska ge slu­tan­vän­dare möj­lig­het att avgifts­fritt under en skä­lig tid efter det att avta­let har sagts upp få till­gång till e- post­med­de­lan­den.

22 §   Ersätt­ning för över­läm­nande enligt 19 § av ett num­mer får grun­das endast på drifts­kost­na­den för över­läm­nan­det.

Den som har över­läm­nat ett num­mer har rätt till ersätt­ning endast för den drifts­kost­nad som utgörs av ökade tra­fik­kost­na­der för kom­mu­ni­ka­tion till num­ret. Sådan ersätt­ning får tas ut endast från den som den anro­pande slu­tan­vän­da­ren har ingått avtal om till­han­da­hål­lande av tjäns­ten med.

Den som över­läm­nar ett num­mer har inte rätt till ersätt­ning för över­läm­nan­det från slu­tan­vän­da­ren.

23 §   Den som enligt 19 § över­läm­nar ett num­mer ska till den som regle­rings­myn­dig­he­ten bestäm­mer genast lämna de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för diri­ge­ring av kom­mu­ni­ka­tion till num­ret. Andra upp­gif­ter som kan vara direkt eller indi­rekt hän­för­liga till en fysisk per­son än upp­gif­ter om num­mer och om den som till­han­da­hål­ler berörda all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter får inte läm­nas utan sam­tycke från per­so­nen.

Regle­rings­myn­dig­he­ten får utse någon att i en data­bas sam­man­ställa sådana upp­gif­ter och lämna dem till den som till­han­da­hål­ler all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, i den utsträck­ning som till­han­da­hål­la­ren behö­ver upp­gif­terna för diri­ge­ring av kom­mu­ni­ka­tion, och till andra som myn­dig­he­ten bestäm­mer. Den utsedda data­ba­so­pe­ra­tö­ren ska i för­hål­lande till den som till­han­da­hål­ler all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter tillämpa vill­kor som är kon­kur­rensne­utrala och får ta ut den ersätt­ning som är skä­lig med hän­syn till kost­na­derna.

Denna lag gäl­ler i tillämp­liga delar för sådan data­bas­verk­sam­het.

24 §   Den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska ersätta en slu­tan­vän­dare för skada som upp­kom­mer genom dröjs­mål
   1. vid byte enligt 18 § av till­han­da­hål­lare,
   2. med över­läm­nande enligt 19 och 20 §§ av ett num­mer, eller
   3. med till­han­da­hål­lande av en tjänst när sådant byte eller över­läm­nande har skett.

Det­samma gäl­ler i fråga om skada som upp­kom­mer genom ute­blivna service-​​ eller instal­la­tions­till­fäl­len.

Till­han­da­hål­la­ren ska innan ett avtal ingås infor­mera slu­tan­vän­da­ren om den­nes rätt till ersätt­ning.

25 §   Bestäm­mel­serna i 24 § första styc­ket gäl­ler inte om den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten visar att dröjs­må­let beror på ett hin­der utan­för den­nes kon­troll som denne inte skä­li­gen kunde för­vän­tas ha räk­nat med vid begä­ran om byte av till­han­da­hål­lare eller över­läm­nande av num­mer eller vid bytet eller över­läm­nan­det när det gäl­ler dröjs­mål med till­han­da­hål­lande av en tjänst. Dess­utom ska till­han­da­hål­la­ren visa att hind­rets följ­der inte skä­li­gen kunde ha und­vi­kits eller över­vun­nits.

Om dröjs­må­let beror på någon som till­han­da­hål­la­ren har anli­tat för att helt eller del­vis full­göra bytet, över­läm­nan­det eller till­han­da­hål­lan­det, är den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten fri från ska­de­stånds­skyl­dig­het endast om också den som har anli­tats skulle vara fri enligt första styc­ket.

Bestäm­mel­serna i 24 § första styc­ket gäl­ler inte hel­ler i fråga om andra slu­tan­vän­dare än kon­su­men­ter, om det av avta­let mel­lan till­han­da­hål­la­ren och slu­tan­vän­da­ren föl­jer att slu­tan­vän­da­ren har rätt till skä­lig ersätt­ning på grund av dröjs­må­let.

Slu­tan­vän­da­ren har all­tid rätt till ersätt­ning för skada som har upp­kom­mit genom miss­bruk när det gäl­ler byte av till­han­da­hål­lare eller över­läm­nande av num­mer.

Pake­ter­bju­dan­den

26 §   När en till­han­da­hål­lare av en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst till­han­da­hål­ler tjäns­ten till en kon­su­ment till­sam­mans med andra tjäns­ter eller ter­mi­nal­ut­rust­ning (ett paket) gäl­ler 5, 8, 9, 12-14, 16 och 18 §§ alla delar av pake­tet. Även skyl­dig­he­ten enligt 1 § att till­han­da­hålla en sam­man­fatt­ning av avta­let gäl­ler i ett sådant fall alla delar av pake­tet.

Om en kon­su­ment, med stöd av uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt, har rätt att i för­tid säga upp eller häva någon del av pake­tet på grund av att den inte över­ens­stäm­mer med avta­let eller att till­han­da­hål­la­ren under­lå­ter att leve­rera ska den rät­ten omfatta alla delar av pake­tet.

27 §   Den som till­han­da­hål­ler en kon­su­ment en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som ingår ett avtal om ytter­li­gare tjäns­ter eller om ter­mi­nal­ut­rust­ning med kon­su­men­ten får ställa upp vill­kor som inne­bär en för­läng­ning av den ursprung­liga bind­nings­ti­den för det avtal till vil­ket sådana tjäns­ter eller sådan ter­mi­nal­ut­rust­ning läggs till endast om kon­su­men­ten uttryck­li­gen har sam­tyckt till det.

28 §   Bestäm­mel­serna i 26 § första styc­ket och 27 § ska gälla även i för­hål­lande till slu­tan­vän­dare som är mik­ro­fö­re­tag, andra små före­tag eller orga­ni­sa­tio­ner som drivs utan vinst­syfte, om inte slu­tan­vän­da­ren uttryck­li­gen har sam­tyckt till att bestäm­mel­serna från­gås.

Kost­nads­kon­troll

29 §   Den som till­han­da­hål­ler en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska avgifts­fritt till­han­da­hålla en slu­tan­vän­dare spe­ci­fi­ce­rade fak­tu­ror som gäl­ler använd­ningen av tjäns­ten, om inte slu­tan­vän­da­ren har begärt att fak­tu­ran ska vara ospe­ci­fi­ce­rad.

Sam­tal som är avgifts­fria för den upp­ring­ande slu­tan­vän­da­ren får inte anges på fak­tu­ran.

30 §   Den som till­han­da­hål­ler en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en all­mänt till­gäng­lig inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och fak­tu­re­rar för för­bruk­ning i volym eller tid ska avgifts­fritt erbjuda en kon­su­ment en funk­tion för över­vak­ning och kon­troll av använd­ningen av respek­tive tjänst. Kon­su­men­ten ska infor­me­ras innan en fast­ställd för­bruk­nings­gräns upp­nås och när en tjänst är för­bru­kad.

En kon­su­ment ska i sam­band med att ett avtal ingås infor­me­ras om sin rätt enligt första styc­ket.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte för ett mik­ro­fö­re­tag som till­han­da­hål­ler endast num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter. Ett sådant före­tag ska, innan ett avtal ingås, infor­mera kon­su­men­ten om att para­gra­fen inte gäl­ler.

31 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska på begä­ran av en slu­tan­vän­dare avgifts­fritt spärra vissa num­mer eller sådana typer av utgå­ende sam­tal eller sms-​med­de­lan­den som har för­höjd taxa.

En slu­tan­vän­dare ska i sam­band med att ett avtal ingås om tjäns­ten infor­me­ras om sin rätt enligt första styc­ket och ska under en löpande avtal­s­pe­riod ha rätt att avgifts­fritt ändra spär­ren.

32 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska avgifts­fritt ge en kon­su­ment möj­lig­het att få tjäns­ten spär­rad när kost­na­den för tjäns­ten upp­går till ett visst belopp som kon­su­men­ten anger på för­hand. När ford­ran mot kon­su­men­ten över­sti­ger det angivna belop­pet ska tjäns­ten avgifts­fritt avbry­tas, om kon­su­men­ten inte begär att tjäns­ten ändå ska till­han­da­hål­las.

Att tjäns­ten avbryts ska inte hindra kon­su­men­ten från att ringa nöd­sam­tal eller andra avgifts­fria sam­tal.

En kon­su­ment ska i sam­band med att ett avtal ingås om tjäns­ten infor­me­ras om sin rätt enligt första styc­ket och ska under en löpande avtal­s­pe­riod ha rätt att avgifts­fritt ändra det angivna belop­pet.

33 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om skyl­dig­he­terna enligt 29-32 §§ och före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­terna i 29, 31 och 32 §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om att den som till­han­da­hål­ler en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska
   1. erbjuda kon­su­men­ter möj­lig­het att
      a) på för­hand betala för använd­ning av tjäns­ten, och
      b) på något annat sätt än de som anges i 29-32 §§ kon­trol­lera sina kost­na­der för använd­ningen av tjäns­ten, och
   2. göra det möj­ligt för slu­tan­vän­dare att stänga av tred­je­parts­fak­tu­re­ring.

Åtgär­der vid ute­bli­ven betal­ning

34 §   Om en slu­tan­vän­dare inte beta­lar för till­han­da­hål­lan­det av en inter­ne­tan­slut­nings­tjänst eller för en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, får till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten avbry­tas först sedan slu­tan­vän­da­ren har upp­ma­nats att betala inom viss skä­lig tid, med upp­lys­ning om att till­han­da­hål­lan­det annars kan komma att avbry­tas. Beta­las tjäns­ten inom angi­ven tid, får till­han­da­hål­lan­det inte avbry­tas.

Om en slu­tan­vän­dare vid upp­re­pade till­fäl­len har beta­lat för sent, får till­han­da­hål­lan­det avbry­tas ome­del­bart. Den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten ska dock under minst tio dagar från avbry­tan­det ge slu­tan­vän­da­ren funk­tio­nell till­gång till inter­net och möj­lig­het att ringa nöd­sam­tal och andra avgifts­fria sam­tal. Till­han­da­hål­la­ren ska genast under­rätta slu­tan­vän­da­ren om avbry­tan­det.

Om en ute­bli­ven eller upp­re­pad för sen betal­ning gäl­ler en viss tjänst, ska avbry­tan­det begrän­sas till den tjäns­ten, om det är tek­niskt möj­ligt och slu­tan­vän­da­ren var­ken
   1. tidi­gare har fått en betal­nings­upp­ma­ning, eller
   2. har vil­se­lett till­han­da­hål­la­ren.

Nöd­kom­mu­ni­ka­tion

35 §   Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska
   1. med­verka till att nöd­kom­mu­ni­ka­tion utan avbrott kan för­med­las avgifts­fritt för slu­tan­vän­da­ren, och
   2. avgifts­fritt lämna loka­li­se­rings­upp­gif­ter till den som tar emot nöd­kom­mu­ni­ka­tion.

Den som tar emot nöd­kom­mu­ni­ka­tion och vida­re­be­ford­rar sådan kom­mu­ni­ka­tion till en annan alar­me­rings­cen­tral ska se till att även den alar­me­rings­cen­tral som nöd­kom­mu­ni­ka­tio­nen skic­kas till får till­gång till loka­li­se­rings­upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­he­terna enligt första styc­ket och om undan­tag från skyl­dig­he­terna.

36 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig mobil num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska avgifts­fritt med­verka till att för­medla med­de­lan­den enligt lagen (2023:407) om vik­tigt med­de­lande till all­män­he­ten. Med­de­lan­dena ska för­med­las till ter­mi­nal­ut­rust­ning som har använts inom ett angi­vet geo­gra­fiskt område som berörs av olyc­kan eller hän­del­sen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­ten.
Lag (2023:411).

Slu­tan­vän­dare med funk­tions­ned­sätt­ning

37 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska ta hän­syn till de behov som slu­tan­vän­dare med funk­tions­ned­sätt­ning har av att
   1. få till­gång till elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, inklu­sive till­hö­rande avtals­in­for­ma­tion, i samma utsträck­ning som fler­ta­let slu­tan­vän­dare, och
   2. kunna dra nytta av ett utbud av före­tag och tjäns­ter som är lik­vär­digt med det som fler­ta­let slu­tan­vän­dare har till­gång till.

Första styc­ket gäl­ler inte för en till­han­da­hål­lare som är ett mik­ro­fö­re­tag om före­ta­get till­han­da­hål­ler endast num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter. Till­han­da­hål­la­ren ska, innan ett avtal ingås, infor­mera slu­tan­vän­da­ren om detta.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om de krav som ska upp­fyl­las vid till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten enligt första styc­ket.

Abon­nentupp­lys­ning

38 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska på rätt­visa, kost­nads­o­ri­en­te­rade och icke-​dis­kri­mi­ne­rande vill­kor till­go­dose varje rim­lig begä­ran om att till den som bedri­ver eller avser att bedriva abon­nentupp­lys­ning lämna ut sådana abon­nent­upp­gif­ter som inte enligt lag omfat­tas av sek­re­tess eller tyst­nads­plikt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­he­ten att lämna ut abon­nent­upp­gif­ter.

39 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får ålägga den som kon­trol­le­rar till­träde till slu­tan­vän­dare och som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § skyl­dig­he­ter i syfte att slu­tan­vän­dare ska ha till­gång till upp­lys­nings­tjäns­ter om tele­fona­bon­ne­mang.

Använd­ning av tråd­lösa lokala nät

40 §   Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst får inte begränsa slu­tan­vän­da­res möj­lig­he­ter att ansluta ter­mi­nal­ut­rust­ning till tråd­lösa lokala nät eller att erbjuda andra slu­tan­vän­dare anslut­ning till sådana nät.

Dis­kri­mi­ne­rande krav och vill­kor

41 §   Den som till­han­da­hål­ler ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst får för till­gång till eller använd­ning av nätet eller tjäns­ten inte ställa upp krav eller all­männa vill­kor som dis­kri­mi­ne­rar slu­tan­vän­dare på grund av natio­na­li­tet eller bosättnings-​​ eller eta­ble­rings­ort, om det inte kan moti­ve­ras på objek­tiva grun­der.


8 kap. Säker­het

Säker­het i nät och tjäns­ter

1 §   Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska vidta ända­måls­en­liga och pro­por­tio­nella tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der för att på ett lämp­ligt sätt han­tera ris­ker som hotar säker­he­ten i nät och tjäns­ter.

Åtgär­derna ska säker­ställa en nivå på säker­he­ten i nät och tjäns­ter som är lämp­lig i för­hål­lande till ris­kerna. Åtgär­der ska vid­tas sär­skilt för att före­bygga och mini­mera säker­hets­in­ci­den­ters påver­kan på använ­dare och på andra nät och tjäns­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. ytter­li­gare före­skrif­ter om säker­hets­åt­gär­derna, och
   2. före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­ten att vidta sådana åtgär­der.

2 §   Om det finns sär­skilda skäl, får till­syns­myn­dig­he­ten ålägga den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst att på egen bekost­nad låta ett obe­ro­ende kva­li­fi­ce­rat organ utföra en säker­hets­gransk­ning av hela eller delar av verk­sam­he­ten och att redo­visa resul­ta­tet av gransk­ningen för myn­dig­he­ten.

3 §   Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska utan onö­digt dröjs­mål till till­syns­myn­dig­he­ten rap­por­tera säker­hets­in­ci­den­ter som har haft en bety­dande påver­kan på nät och tjäns­ter.

Till­syns­myn­dig­he­ten får, om det lig­ger i all­män­he­tens intresse, ålägga den som till­han­da­hål­ler all­männa elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller all­mänt till­gäng­liga elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter att infor­mera all­män­he­ten om säker­hets­in­ci­den­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. ytter­li­gare före­skrif­ter om rap­por­te­ring av säker­hets­in­ci­den­terna, och
   2. före­skrif­ter om undan­tag från rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ten.

4 §   Om det finns ett kon­kret och bety­dande hot om att en säker­hets­in­ci­dent ska inträffa, ska den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst infor­mera de använ­dare som kan påver­kas av hotet om vilka skydds-​​ eller motåt­gär­der de kan vidta och, om det är lämp­ligt, om själva hotet.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten.

Skydds­åt­gär­der vid lag­ring och annan behand­ling av tra­fik­upp­gif­ter m.m. för brotts­be­käm­pande ända­mål

5 §   Den som enligt 9 kap. 19 § är skyl­dig att lagra upp­gif­ter ska vidta de sär­skilda tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der som behövs för att skydda de lag­rade upp­gif­terna vid behand­ling.

Den som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § och som har före­lagts enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken att bevara en viss lag­rad upp­gift ska avse­ende den upp­gif­ten vidta sådana åtgär­der som anges i första styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sådana skydds­åt­gär­der. Lag (2022:1086).

Skydd av upp­gif­ter vid till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

6 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska vidta lämp­liga tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der för att säker­ställa att upp­gif­ter som behand­las i sam­band med till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten skyd­das.

Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät ska vidta de åtgär­der som är nöd­vän­diga för att upp­rätt­hålla mot­sva­rande skydd i nätet.

Åtgär­derna ska vara ägnade att säker­ställa en nivå på säker­he­ten som, med hän­syn till till­gäng­lig tek­nik och kost­na­derna för att genom­föra åtgär­derna, är anpas­sad till ris­ken för integri­tets­in­ci­den­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sådana skydds­åt­gär­der.

7 §   Om det vid till­han­da­hål­lande av en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst finns en sär­skild risk för bris­tande skydd av behand­lade upp­gif­ter, ska den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten infor­mera berörda abon­nen­ter om ris­ken. Om den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten inte enligt 6 § är skyl­dig att vidta de åtgär­der som avses där, ska abon­nen­terna infor­me­ras om hur och till vil­ken unge­fär­lig kost­nad som ris­ken kan eli­mi­ne­ras.

8 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska utan onö­digt dröjs­mål under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om integri­tets­in­ci­den­ter. Om en inci­dent kan antas inverka nega­tivt på de abon­nen­ter eller använ­dare som de behand­lade upp­gif­terna berör, eller om till­syns­myn­dig­he­ten begär det, ska även dessa under­rät­tas utan onö­digt dröjs­mål.

9 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska löpande föra en för­teck­ning över integri­tets­in­ci­den­ter.


9 kap. Behand­ling av tra­fik­upp­gif­ter samt integri­tets­skydd

Behand­ling av tra­fik­upp­gif­ter

1 §   Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska utplåna eller avi­den­ti­fi­era tra­fik­upp­gif­ter som har lag­rats eller behand­lats på något annat sätt när de inte längre behövs för över­fö­ring av ett elektro­niskt med­de­lande. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att upp­gif­terna avser använ­dare som är fysiska per­so­ner eller abon­nen­ter.

Första styc­ket avser inte upp­gif­ter som spa­ras för sådan behand­ling som anges i 2, 15, 19 eller 21 § eller om upp­gif­terna behövs för en sådan behand­ling som är tillå­ten enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/1232 av den 14 juli 2021 om ett till­fäl­ligt undan­tag från vissa bestäm­mel­ser i direk­tiv 2002/58/EG vad gäl­ler använd­ning av tek­nik hos till­han­da­hål­lare av num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter för behand­ling av per­son­upp­gif­ter och andra upp­gif­ter i syfte att bekämpa sex­u­ella över­grepp mot barn på nätet.

2 §   Tra­fik­upp­gif­ter som krävs för abon­nent­fak­tu­re­ring och betal­ning av avgif­ter för sam­tra­fik får behand­las till dess att ford­ran är betald eller pre­skrip­tion har inträtt och det inte längre lag­li­gen går att göra invänd­ningar mot fak­tu­re­ringen eller avgif­ten.

Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst får, efter sam­tycke av den som upp­gif­terna rör, behandla de tra­fik­upp­gif­ter som avses i 1 § för att mark­nads­föra elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller för att till­han­da­hålla andra tjäns­ter där upp­gif­terna behövs. Behand­ling får ske endast i den utsträck­ning och under den tid som är nöd­vän­dig för mark­nads­fö­ringen eller tjäns­ten. Ett sam­tycke får när som helst åter­kal­las.

Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska infor­mera den som upp­gif­ten rör om
   1. vil­ken typ av tra­fik­upp­gif­ter som behand­las, och
   2. hur länge upp­gif­terna behand­las för sådana ända­mål som anges i första och andra styc­kena.

I fråga om de ända­mål som anges i andra styc­ket ska infor­ma­tio­nen enligt tredje styc­ket läm­nas innan sam­tycke inhäm­tas.

3 §   Behand­ling av tra­fik­upp­gif­ter enligt 1 och 2 §§ får utfö­ras endast av den som har fått i upp­drag av någon som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst att sköta fak­tu­re­ring, tra­fik­styr­ning, kund­för­fråg­ningar, mark­nads­fö­ring av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller till­han­da­hål­lande av andra tjäns­ter där upp­gif­terna behövs.

Behand­lingen ska begrän­sas till vad som är nöd­vän­digt för verk­sam­he­ten.

4 §   De begräns­ningar för behand­ling av tra­fik­upp­gif­ter som föl­jer av 1-3 §§ gäl­ler inte
   1. när en för­valt­nings­myn­dig­het eller en dom­stol behö­ver till­gång till sådana upp­gif­ter som avses i 1 § för att lösa tvis­ter,
   2. för elektro­niska med­de­lan­den som omfat­tas av ett före­läg­gande enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken att bevara en viss lag­rad upp­gift,
   3. för elektro­niska med­de­lan­den som omfat­tas av beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, tek­niskt bistånd med sådan avlyss­ning eller över­vak­ning, inhämt­ning av upp­gif­ter enligt lagen (2012:278) om inhämt­ning av upp­gif­ter om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i de brotts­be­käm­pande myn­dig­he­ter­nas under­rät­tel­se­verk­sam­het, eller
   4. i den utsträck­ning upp­gif­ter som avses i 1 § är nöd­vän­diga för att för­hindra eller avslöja obe­hö­rig använd­ning av ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst.

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som får behand­las enligt 2 § första och andra styc­kena.

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om behand­ling av upp­gif­ter för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion med­dela före­skrif­ter om de krav som ska stäl­las på en tal­kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som med­ger
   1. iden­ti­fi­e­ring av det anro­pande eller upp­kopp­lade tele­fon­num­ret, eller
   2. vida­re­kopp­ling.

Loka­li­se­rings­upp­gif­ter som inte är tra­fik­upp­gif­ter

7 §   Loka­li­se­rings­upp­gif­ter som inte är tra­fik­upp­gif­ter och som rör använ­dare som är fysiska per­so­ner eller abon­nen­ter får behand­las endast sedan de har avi­den­ti­fi­e­rats eller använ­da­ren eller abon­nen­ten har gett sitt sam­tycke till behand­lingen. Behand­lingen får ske endast i den utsträck­ning och under den tid som krävs för till­han­da­hål­lan­det av en tjänst där upp­gif­terna behövs.

Innan sam­tycke läm­nas ska den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten infor­mera om
   1. vil­ken typ av upp­gif­ter som kom­mer att behand­las,
   2. behand­ling­ens syfte och var­ak­tig­het, och
   3. huruvida upp­gif­terna kom­mer att vida­re­be­fordras.

Ett sam­tycke får när som helst åter­kal­las.

8 §   En använ­dare eller en abon­nent ska, trots att sam­tycke har läm­nats, på ett enkelt och kost­nads­fritt sätt i enskilda fall kunna mot­sätta sig sådan behand­ling av upp­gif­ter som avses i 7 § och som sker vid upp­kopp­ling eller över­fö­ring av ett elektro­niskt med­de­lande.

9 §   Endast den som hand­lar på upp­drag av någon som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, eller av någon som till­han­da­hål­ler den tjänst där upp­gif­terna behövs, får behandla upp­gif­ter i enlig­het med 7 §.

10 §   Loka­li­se­rings­upp­gif­ter som omfat­tas av ett beslut om inhämt­ning av upp­gif­ter enligt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken eller lagen (2012:278) om inhämt­ning av upp­gif­ter om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i de brotts­be­käm­pande myn­dig­he­ter­nas under­rät­tel­se­verk­sam­het får behand­las trots 7-9 §§.

Vik­tigt med­de­lande till all­män­he­ten

11 §   Den som enligt 7 kap. 36 § ska med­verka till att för­medla med­de­lan­den enligt lagen (2023:407) om vik­tigt med­de­lande till all­män­he­ten får för detta ända­mål behandla tra­fik­upp­gif­ter, loka­li­se­rings­upp­gif­ter som inte är tra­fik­upp­gif­ter och upp­gif­ter om abon­ne­mang. Upp­gif­terna får behand­las endast i den utsträck­ning och under den tid som är nöd­vän­dig för ända­må­let. De ska där­ef­ter genast utplå­nas.

Bestäm­mel­serna i 1-3 och 7-9 §§ gäl­ler inte för sådan behand­ling.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur länge upp­gif­terna får behand­las innan de enligt första styc­ket ska utplå­nas. Lag (2023:411).

Ospe­ci­fi­ce­rade fak­tu­ror

12 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska till­han­da­hålla ospe­ci­fi­ce­rade fak­tu­ror till en abon­nent som begär det.

Num­mer­pre­sen­ta­tion

13 §   Den som till­han­da­hål­ler num­mer­pre­sen­ta­tion ska erbjuda
   1. den anro­pande abon­nen­ten eller använ­da­ren möj­lig­het att på ett enkelt sätt och kost­nads­fritt för­hindra num­mer­pre­sen­ta­tion för varje sam­tal,
   2. den anro­pade abon­nen­ten möj­lig­het att på ett enkelt sätt och kost­nads­fritt vid rim­lig använd­ning av funk­tio­nen för­hindra num­mer­pre­sen­ta­tio­nen vid inkom­mande sam­tal, och
   3. den anro­pade abon­nen­ten möj­lig­het att, om num­ret visas innan sam­ta­let eta­ble­ras, på ett enkelt sätt avvisa inkom­mande sam­tal, om skydd mot num­mer­pre­sen­ta­tio­nen används av den anro­pande använ­da­ren eller abon­nen­ten.

Om pre­sen­ta­tio­nen vid vida­re­kopp­ling avser det upp­kopp­lade num­ret, ska den anro­pade abon­nen­ten erbju­das möj­lig­het att på ett enkelt sätt och kost­nads­fritt för­hindra pre­sen­ta­tio­nen av det upp­kopp­lade num­ret för den anro­pande använ­da­ren.

Första styc­ket 1 ska gälla även för sam­tal till ett annat land. Första styc­ket 2 och 3 och andra styc­ket ska gälla även för inkom­mande sam­tal från ett annat land.

14 §   Om num­mer­pre­sen­ta­tion eller pre­sen­ta­tion av ett upp­kopp­lat num­mer erbjuds, ska den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst infor­mera all­män­he­ten om detta och om de möj­lig­he­ter som anges i 13 § första och andra styc­kena.

Undan­tag som gäl­ler num­mer­pre­sen­ta­tion och loka­li­se­rings­upp­gif­ter

15 §   Den som till­han­da­hål­ler ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst får
   1. på begä­ran av en abon­nent till­fäl­ligt åsi­do­sätta skydd mot num­mer­pre­sen­ta­tion för att kunna iden­ti­fi­era stö­rande sam­tal samt lagra sådana upp­gif­ter som iden­ti­fi­e­rar den anro­pande abon­nen­ten och hålla dem till­gäng­liga för den abon­nent som har begärt att ett till­fäl­ligt åsi­do­sät­tande ska ske, och
   2. för Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen eller en regi­o­nal alar­me­rings­cen­tral som avses i lagen (1981:1104) om verk­sam­he­ten hos vissa regi­o­nala alar­me­rings­cen­tra­ler
      a) åsi­do­sätta skydd mot num­mer­pre­sen­ta­tion, och
      b) till­han­da­hålla en sådan myn­dig­het eller orga­ni­sa­tion loka­li­se­rings­upp­gif­ter vid nöd­kom­mu­ni­ka­tion.

Auto­ma­tisk vida­re­kopp­ling

16 §   Den som till­han­da­hål­ler en tal­kom­mu­ni­ka­tions­tjänst ska på begä­ran av en abon­nent på ett enkelt sätt och kost­nads­fritt till­han­da­hålla möj­lig­het att stoppa sådan auto­ma­tisk vida­re­kopp­ling till abon­nen­ten som görs av tredje part.

Abon­nent­för­teck­ningar

17 §   Den som till­han­da­hål­ler en all­mänt till­gäng­lig abon­nent­för­teck­ning eller en för­teck­ning ur vil­ken det går att få upp­gif­ter genom abon­nentupp­lys­ning ska, innan per­son­upp­gif­ter om en abon­nent som är en fysisk per­son tas in i för­teck­ningen, kost­nads­fritt lämna abon­nen­ten infor­ma­tion om ända­må­len med för­teck­ningen. Om för­teck­ningen finns i elektro­nisk form, ska abon­nen­ten infor­me­ras om de sök­funk­tio­ner som finns.

18 §   För behand­ling av per­son­upp­gif­ter om en abon­nent, som är en fysisk per­son, i en för­teck­ning som avses i 17 § krävs sam­tycke från per­so­nen. Abon­nen­ten ska ha möj­lig­het att utan kost­nad kon­trol­lera upp­gif­terna och, så snart det är möj­ligt, få
   1. fel­ak­tiga upp­gif­ter rät­tade, och
   2. upp­gif­ter bort­tagna ur för­teck­ningen.

Lag­ring och annan behand­ling av tra­fik­upp­gif­ter m.m. för brotts­be­käm­pande ända­mål

19 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § ska lagra sådana upp­gif­ter som avses i 31 § första styc­ket 1 och 3 som är nöd­vän­diga för att spåra och iden­ti­fi­era kom­mu­ni­ka­tions­käl­lan, slut­må­let för kom­mu­ni­ka­tio­nen, datum, tid­punkt och var­ak­tig­het för kom­mu­ni­ka­tio­nen, typ av kom­mu­ni­ka­tion, kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning samt loka­li­se­ring av mobil kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning vid kom­mu­ni­ka­tio­nens bör­jan och slut.

Lag­rings­skyl­dig­he­ten omfat­tar upp­gif­ter som gene­re­ras eller behand­las vid
   1. tele­fo­nitjänst eller med­de­lan­de­han­te­ring via mobil nätan­slut­nings­punkt, eller
   2. inter­netåt­komst.

Även vid miss­lyc­kad upp­ring­ning gäl­ler skyl­dig­he­ten att lagra upp­gif­ter som gene­re­ras eller behand­las. För tele­fo­nitjänst gäl­ler lag­rings­skyl­dig­he­ten inte upp­gift om num­mer som ett sam­tal styrts till.

Den som enligt denna para­graf ska lagra upp­gif­ter får upp­dra åt någon annan att utföra lag­ringen.

20 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får i enskilda fall besluta om undan­tag från skyl­dig­he­ten enligt 19 § att lagra upp­gif­ter, om det finns syn­ner­liga skäl för det. Beslu­tet får för­e­nas med vill­kor.

Beslu­tet om undan­tag får åter­kal­las om vill­ko­ren i beslu­tet inte har följts eller det finns andra sär­skilda skäl för åter­kal­lelse.

21 §   Upp­gif­ter som har lag­rats enligt 19 § får behand­las endast för att läm­nas ut enligt
   1. 33 § första styc­ket 2 eller 5,
   2. 27 kap. 19 § rät­te­gångs­bal­ken, eller
   3. lagen (2012:278) om inhämt­ning av upp­gif­ter om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i de brotts­be­käm­pande myn­dig­he­ter­nas under­rät­tel­se­verk­sam­het.

22 §   Upp­gif­ter som avses i 19 § ska lag­ras enligt föl­jande:
   - Upp­gif­ter som gene­re­ras eller behand­las vid tele­fo­nitjänst och med­de­lan­de­han­te­ring via mobil nätan­slut­nings­punkt ska lag­ras i sex måna­der. Loka­li­se­rings­upp­gif­ter ska dock lag­ras i endast två måna­der.
   - Upp­gif­ter som gene­re­ras eller behand­las vid inter­netåt­komst ska lag­ras i tio måna­der. Om upp­gif­terna iden­ti­fi­e­rar den utrust­ning där kom­mu­ni­ka­tio­nen slut­ligt avskiljs från den lag­rings­skyl­dige till den enskilda abon­nen­ten, ska de dock lag­ras i endast sex måna­der.

Lag­rings­ti­den räk­nas från den dag kom­mu­ni­ka­tio­nen avslu­ta­des.

När lag­rings­ti­den har löpt ut ska den lag­rings­skyl­dige genast utplåna upp­gif­terna. Om en begä­ran om utläm­nande i fall som avses i 21 § har kom­mit in eller ett före­läg­gande enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken att bevara en viss lag­rad upp­gift har med­de­lats innan lag­rings­ti­den löpt ut, ska den lag­rings­skyl­dige dock fort­sätta lagra upp­gif­terna till dess att de har läm­nats ut eller tiden för beva­rande har löpt ut. Där­ef­ter ska upp­gif­terna genast utplå­nas.

23 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om
   1. vilka upp­gif­ter som ska lag­ras enligt 19 §, och
   2. lag­rings­ti­den enligt 22 § första styc­ket.
Lag (2022:1086).

Regi­stre­ring av för­be­talda tjäns­ter

24 §   Den som till­han­da­hål­ler en för­be­tald all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en för­be­tald inter­ne­tan­slut­nings­tjänst får inte ge till­gång till tjäns­ten utan att dess­förin­nan ha regi­stre­rat
   1. abon­nen­tens namn och post­a­dress,
   2. abon­nen­tens per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer, orga­ni­sa­tions­num­mer eller annat iden­ti­fi­e­rings­num­mer, och
   3. num­mer eller annan beteck­ning för tjäns­ten.

Till­han­da­hål­la­ren ska även ange tid­punk­ten för regi­stre­ringen.

Upp­gif­terna ska fin­nas till­gäng­liga hos till­han­da­hål­la­ren från och med regi­stre­ringen till och med ett år efter att till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten har upp­hört. Lag (2022:1086).

25 §   I sam­band med en regi­stre­ring enligt 24 § ska abon­nen­tens iden­ti­tet kon­trol­le­ras genom en gil­tig iden­ti­tets­hand­ling eller en till­för­lit­lig elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring. Om abon­nen­ten sak­nar sådana hand­lingar och verk­tyg får iden­ti­te­ten göras san­no­lik på annat sätt. Iden­ti­tets­kon­trol­len ska doku­men­te­ras.

Om abon­nen­ten är en juri­disk per­son, gäl­ler första styc­ket den som före­trä­der den juri­diska per­so­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om iden­ti­tets­kon­trol­len.
Lag (2022:1086).

26 §   Om en för­be­tald tjänst används av någon annan än den abon­nent som har regi­stre­rats enligt 24 § utan att en ny regi­stre­ring har gjorts, ska till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten avbry­tas.

Första styc­ket gäl­ler inte om
   1. tjäns­ten endast till­fäl­ligt används av någon annan än den regi­stre­rade abon­nen­ten,
   2. tjäns­ten används av en när­stå­ende till den regi­stre­rade abon­nen­ten,
   3. den regi­stre­rade abon­nen­ten är en juri­disk per­son och tjäns­ten används på den­nes upp­drag,
   4. tjäns­ten har inför­skaf­fats på upp­drag av Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Tull­ver­ket eller någon annan myn­dig­het som ska ingripa mot brott, eller
   5. tjäns­ten har inför­skaf­fats på upp­drag av en myn­dig­het som bedri­ver verk­sam­het enligt lagen (2000:130) om för­svars­un­der­rät­tel­se­verk­sam­het. Lag (2022:1086).

För­bud mot avlyss­ning m.m.

27 §   Utö­ver vad som anges i 1-3 och 31 §§ får inte någon annan än berörda använ­dare ta del av eller på något annat sätt behandla upp­gif­ter i ett elektro­niskt med­de­lande som över­förs i ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller med en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, eller tra­fik­upp­gif­ter som hör till detta med­de­lande, om inte någon av använ­darna har sam­tyckt till behand­lingen.

Detta hind­rar inte
   1. lag­ring som är auto­ma­tisk, mel­lan­lig­gande och till­fäl­lig, om den är nöd­vän­dig för över­fö­ring av ett elektro­niskt med­de­lande, eller sådan lag­ring i den utsträck­ning som den är nöd­vän­dig för drif­ten av ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst,
   2. att andra får till­gång till inne­hål­let i ett elektro­niskt med­de­lande, om inne­hål­let ändå är all­mänt till­gäng­ligt, om till­gången ges endast för att effek­ti­vi­sera den fort­satta över­fö­ringen till andra mot­ta­gare samt om upp­gif­terna om vem som har begärt att få infor­ma­tio­nen utplå­nas, eller
   3. att någon i en radi­o­mot­ta­gare avlyss­nar eller på något annat sätt, genom att använda en sådan mot­ta­gare, får till­gång till ett radi­o­be­ford­rat elektro­niskt med­de­lande som inte är avsett för denne eller för all­män­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte när en till­han­da­hål­lare av num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nella kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter behand­lar upp­gif­ter i enlig­het med för­ord­ning (EU) 2021/1232.

28 §   Upp­gif­ter får lag­ras i eller häm­tas från en abon­nents eller använ­da­res ter­mi­nal­ut­rust­ning endast om abon­nen­ten eller använ­da­ren får till­gång till infor­ma­tion om ända­må­let med behand­lingen och sam­tyc­ker till den.

Trots att sam­tycke inte har läm­nats är sådan lag­ring eller åtkomst tillå­ten som
   1. behövs för över­fö­ring av ett elektro­niskt med­de­lande via ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät, eller
   2. är nöd­vän­dig för till­han­da­hål­lande av en tjänst på uttryck­lig begä­ran av använ­da­ren eller abon­nen­ten.

Anpass­ning och ersätt­ning för kost­na­der

29 §   En verk­sam­het ska bedri­vas så att beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion kan verk­stäl­las och så att verk­stäl­lan­det inte röjs, om verk­sam­he­ten avser till­han­da­hål­lande av
   1. ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät som inte enbart är avsett för utsänd­ning till all­män­he­ten av pro­gram som avses i 1 kap. 2 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen, eller
   2. tjäns­ter inom ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät som består av
      a) en all­mänt till­gäng­lig tele­fo­nitjänst till en fast nätan­slut­nings­punkt som med­ger över­fö­ring av lokala, natio­nella och inter­na­tio­nella sam­tal, tele­fax och data­kom­mu­ni­ka­tion med en sådan lägsta data­has­tig­het som med­ger funk­tio­nell till­gång till inter­net, eller
      b) en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst till en mobil nätan­slut­nings­punkt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om frå­gor som avses i första styc­ket samt får i enskilda fall besluta om undan­tag från kra­vet i första styc­ket. Lag (2022:1086).

29 a §   Den som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § har rätt till ersätt­ning för kost­na­der som upp­står när upp­gif­ter som avses i 31 § första styc­ket läm­nas ut till Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Tull­ver­ket, Åkla­gar­myn­dig­he­ten eller någon annan myn­dig­het som ska ingripa mot brott. I de fall det är sär­skilt före­skri­vet ska ersätt­ningen beräk­nas enligt scha­blon. Ersätt­ningen ska beta­las av den myn­dig­het som har begärt upp­gif­terna.

Första styc­ket gäl­ler även loka­li­se­rings­upp­gif­ter som inte är tra­fik­upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om ersätt­ningen och scha­blon­be­räk­ningen. Lag (2022:1086).

29 b §   När den som bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § läm­nar ut upp­gif­ter som avses i 31 § första styc­ket till Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Tull­ver­ket, Åkla­gar­myn­dig­he­ten eller någon annan myn­dig­het som ska ingripa mot brott, ska utläm­nan­det, om upp­gif­terna gäl­ler brotts­lig verk­sam­het eller miss­tanke om brott, göras utan dröjs­mål och på ett sådant sätt att utläm­nan­det inte röjs.

Upp­gif­terna ska ord­nas och göras till­gäng­liga i ett for­mat som gör att de enkelt kan tas om hand.

Första och andra styc­kena gäl­ler även loka­li­se­rings­upp­gif­ter som inte är tra­fik­upp­gif­ter.

Till­syns­myn­dig­he­ten får i enskilda fall besluta om undan­tag från kra­vet i andra styc­ket, om det finns sär­skilda skäl för det.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om hur upp­gif­terna ska läm­nas ut. Lag (2022:1086).

29 c §   Bestäm­mel­serna i 29 b § gäl­ler även när den som bedri­ver verk-​sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 § läm­nar ut upp­gif­ter i fall som avses i 33 § första styc­ket 1 i) och l). Lag (2024:330).

Sig­nal­s­pa­ning

30 §   För att sig­na­ler i elektro­nisk form enligt lagen (2008:717) om sig­nal­s­pa­ning i för­svars­un­der­rät­tel­se­verk­sam­het ska kunna inhäm­tas, ska ope­ra­tö­rer som äger tråd där sig­na­ler förs över Sve­ri­ges gräns över­föra sig­na­lerna till sam­ver­kans­punk­ter. Varje sådan ope­ra­tör ska anmäla en eller flera sam­ver­kans­punk­ter till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sam­ver­kans­punk­ter.

Samt­liga ope­ra­tö­rer som för sig­na­ler i tråd över Sve­ri­ges gräns ska till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer lämna sådan infor­ma­tion som de inne­har och som gör det enklare att ta hand om sig­na­lerna.

Samt­liga ope­ra­tö­rer ska utföra upp­gif­terna enligt första och andra styc­kena så att verk­sam­he­ten inte röjs.

Tyst­nads­plikt

31 §   Den som till­han­da­hål­ler ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som inte är en num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst, får inte obe­hö­ri­gen föra vidare eller utnyttja det som han eller hon i sam­band med till­han­da­hål­lan­det har fått del av eller till­gång till i form av
   1. en upp­gift om abon­ne­mang,
   2. inne­hål­let i ett elektro­niskt med­de­lande, eller
   3. en annan upp­gift som angår ett sär­skilt elektro­niskt med­de­lande.

Tyst­nads­plikt som föl­jer av första styc­ket gäl­ler inte i för­hål­lande till den som har tagit del i utväx­lingen av ett elektro­niskt med­de­lande eller som på något annat sätt har sänt eller tagit emot ett sådant med­de­lande.

Tyst­nads­plikt som föl­jer av första styc­ket 1 och 3 gäl­ler inte hel­ler i för­hål­lande till inne­ha­va­ren av ett abon­ne­mang som har använts för ett elektro­niskt med­de­lande.

32 §   Tyst­nads­plikt som föl­jer av 31 § första styc­ket gäl­ler även för en upp­gift som hän­för sig till
   1. en åtgärd att med stöd av 27 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken hålla kvar för­sän­del­ser,
   2. en ange­lä­gen­het som avser använd­ning av hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion enligt 27 kap. 18 eller 19 § rät­te­gångs­bal­ken eller som gäl­ler tek­niskt bistånd med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller med hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion enligt 4 kap. 25 b § lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål,
   3. en ange­lä­gen­het som avser inhämt­ning av sig­na­ler i elektro­nisk form enligt lagen (2008:717) om sig­nal­s­pa­ning i för­svars­un­der­rät­tel­se­verk­sam­het,
   4. inhämt­ning av upp­gif­ter enligt lagen (2012:278) om inhämt­ning av upp­gif­ter om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i de brotts­be­käm­pande myn­dig­he­ter­nas under­rät­tel­se­verk­sam­het,
   5. en begä­ran enligt 33 § första styc­ket 2 om att en upp­gift om abon­ne­mang ska läm­nas,
   6. ett före­läg­gande enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken att bevara en viss lag­rad upp­gift, eller
   7. en begä­ran enligt 33 § första styc­ket 5 om att en upp­gift om till­han­da­hål­lare av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter ska läm­nas.

33 §   Den som till­han­da­hål­ler ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät eller en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som inte är en num­me­ro­be­ro­ende inter-​​per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som har fått del av eller till­gång till en upp­gift som avses i 31 § första styc­ket ska på begä­ran lämna
   1. en upp­gift som avses i 31 § första styc­ket 1 till
      a) en myn­dig­het som i ett sär­skilt fall behö­ver en sådan upp­gift för del-​giv­ning enligt del­giv­nings­la­gen (2010:1932), om myn­dig­he­ten bedö­mer att det kan antas att den som söks för del­giv­ning hål­ler sig undan eller att det annars finns syn­ner­liga skäl,
      b) Finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen bedö­mer att upp­gif­ten är av väsent­lig bety­delse för utred­ningen av en miss­tänkt över­trä­delse av Europa-​​par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om mark­nads­miss­bruk (mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning) och om upp-​hävande av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/6/EG och kom- mis­sio­nens direk­tiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG,
      c) Finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen bedö­mer att upp­gif­ten är av väsent­lig bety­delse i ett ärende om till­syn när det gäl­ler någon av bestäm-​​mel­serna i 4 a kap. 1-8 §§ lagen (2010:751) om betal­tjäns­ter eller 1 kap. 5 § eller 4 kap. 7, 8, 9, 10, 11 eller 14 § lagen (2016:1024) om verk­sam­het med bostads­kre­di­ter,
      d) Kon­su­ment­om­buds­man­nen, om ombuds­man­nen bedö­mer att upp­gif­ten är av väsent­lig bety­delse i ett ärende om till­syn enligt lagen (1994:1512) om avtals­vill­kor i kon­su­ment­för­hål­lan­den eller mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486), när det är fråga om en miss­tänkt över­trä­delse av unionslag-​​ stift­ning som skyd­dar kon­su­men­ter­nas intres­sen enligt bila­gan till Europa-​​par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/2394 av den 12 decem­ber 2017 om sam­ar­bete mel­lan de natio­nella myn­dig­he­ter som har till­syns­an­svar för kon­su­ment­skydds­lag­stift­ningen och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 2006/2004,
      e) Kon­su­ment­ver­ket, om ver­ket bedö­mer att upp­gif­ten är av väsent­lig bety­delse i ett ärende om till­syn enligt lagen (2019:59) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s geobloc­ke­rings­för­ord­ning,
      f) Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, om myn­dig­he­ten behö­ver upp­gif­ten i exeku-​​tiv verk­sam­het och myn­dig­he­ten bedö­mer att upp­gif­ten är av väsent­lig bety­delse för hand­lägg­ningen av ett ärende,
      g) Läke­me­dels­ver­ket, om ver­ket bedö­mer att upp­gif­ten är av väsent­lig bety­delse i ett ärende om till­syn när det gäl­ler bestäm­mel­serna om mark-​nads­fö­ring i 12 kap. läke­me­delsla­gen (2015:315),
      h) Polis­myn­dig­he­ten, om myn­dig­he­ten bedö­mer att upp­gif­ten behövs i sam­band med under­rät­telse, efter­forsk­ning eller iden­ti­fi­e­ring vid olyc­kor eller döds­fall eller för att myn­dig­he­ten ska kunna full­göra en upp­gift som avses i 12 § polisla­gen (1984:387),
      i) Polis­myn­dig­he­ten, om myn­dig­he­ten bedö­mer att upp­gif­ten behövs i ett sär­skilt fall för att myn­dig­he­ten ska kunna loka­li­sera en per­son som är dömd till fäng­else, rätts­psy­ki­a­trisk vård eller slu­ten ung­doms­vård i syfte att möj­lig­göra verk­stäl­lig­het av påfölj­den,
      j) Polis­myn­dig­he­ten eller en åkla­gar­myn­dig­het, om myn­dig­he­ten be-​dömer att upp­gif­ten behövs i ett sär­skilt fall för att myn­dig­he­ten ska kunna full­göra en under­rät­tel­se­skyl­dig­het enligt 33 § lagen (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare,
      k) Skat­te­ver­ket, om ver­ket bedö­mer att upp­gif­ten är av väsent­lig betyd-​​else för hand­lägg­ningen av ett ärende som avser kon­troll av skatt eller avgift eller rätt folk­bok­fö­rings­ort enligt folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481), och
      l) Säker­hetspo­li­sen, om myn­dig­he­ten bedö­mer att upp­gif­ten behövs i ett sär­skilt fall för att myn­dig­he­ten ska kunna loka­li­sera en utlän­ning som inte har full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt lagen (2022:700) om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar,
   2. en upp­gift som avses i 31 § första styc­ket 1 och som gäl­ler brotts­lig verk­sam­het eller miss­tanke om brott till Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Polis-​​myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Tull­ver­ket, Åkla­gar­myn­dig­he­ten eller någon annan myn­dig­het som ska ingripa mot brot­tet eller den brotts­liga verk­sam­he­ten,
   3. en upp­gift som avses i 31 § första styc­ket 1 eller 3 till en regi­o­nal alar­me­rings­cen­tral som avses i lagen (1981:1104) om verk­sam­he­ten hos vissa regi­o­nala alar­me­rings­cen­tra­ler,
   4. en upp­gift som avses i 31 § första styc­ket 1 eller 3 samt upp­gift om i vil­ket geo­gra­fiskt område en viss elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning finns eller har fun­nits till Polis­myn­dig­he­ten, om myn­dig­he­ten bedö­mer att upp­gif­ten behövs i sam­band med efter­forsk­ning av per­so­ner som har för­svun­nit under sådana omstän­dig­he­ter att det kan antas att det då fanns eller fort­fa­rande finns fara för deras liv eller all­var­lig risk för deras hälsa, och
   5. en upp­gift som avses i 31 § första styc­ket 3 om vilka övriga till-​han­da­hål­lare av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom-​muni­ka­tions­tjäns­ter som har del­ta­git vid över­fö­ringen av ett med­de­lande som omfat­tas av ett före­läg­gande enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken att bevara en viss lag­rad upp­gift till den myn­dig­het som med­de­lat föreläg-​​gan­det.

Ersätt­ning för att lämna ut andra upp­gif­ter enligt första styc­ket 3 än loka­li­se­rings­upp­gif­ter ska vara skä­lig med hän­syn till kost­na­derna för utläm­nan­det. Lag (2024:330).

34 §   Den som i något annat fall än de som avses i 31 § första styc­ket och 32 § i en radi­o­mot­ta­gare har avlyss­nat eller på något annat sätt, genom att använda en sådan mot­ta­gare, har fått till­gång till ett sådant radi­o­be­ford­rat med­de­lande i ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät som inte är avsett för denne eller för all­män­he­ten, får inte obe­hö­ri­gen föra det vidare.

35 §   I det all­män­nas verk­sam­het ska offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) tilläm­pas i stäl­let för 31-34 §§.


10 kap. Upp­gifts­skyl­dig­het

1 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av denna lag ska på begä­ran av regle­rings­myn­dig­he­ten lämna de upp­lys­ningar eller hand­lingar som myn­dig­he­ten behö­ver för
   1. för­fa­ran­den för eller bedöm­ning av fram­ställ­ningar om bevil­jande av till­stånd eller med­gi­vande enligt 3 kap. 1, 25 och 28 §§ och 4 kap. 3 och 7 §§,
   2. sådant offent­lig­gö­rande av jäm­fö­rande kvalitets-​​ och pri­sö­ver­sik­ter över tjäns­ter som är till nytta för kon­su­men­terna,
   3. klart defi­ni­e­rade sta­tis­tiska ända­mål, rap­por­ter och stu­dier,
   4. mark­nads­a­na­lys enligt 5 kap. 5 §, inbe­gri­pet upp­gif­ter om mark­na­der i efter­föl­jande led eller slut­kunds­mark­na­der som har för­bin­delse med eller anknyt­ning till ana­ly­se­rade mark­na­der,
   5. beslut om skyl­dig­he­ter enligt 5 kap.,
   6. att säker­ställa en effek­tiv använd­ning och ända­måls­en­lig för­valt­ning av radi­o­fre­kven­ser och num­mer,
   7. att utvär­dera sådan utveck­ling av nät och tjäns­ter som kan påverka
      a) gros­sist­tjäns­ter som har gjorts till­gäng­liga för kon­kur­ren­ter,
      b) täck­ning och utbygg­nad inom lan­det,
      c) upp­kopp­lings­möj­lig­he­ter som slu­tan­vän­dare har, eller
      d) iden­ti­fi­e­ring, genom geo­gra­fiska kart­lägg­ningar, av områ­den som har efter­satt bred­bands­ut­bygg­nad, eller
   8. genom­fö­rande av geo­gra­fiska kart­lägg­ningar av bred­bands­ut­bygg­nad.

Om de upp­gif­ter som kan läm­nas enligt första styc­ket 7 eller 8 inte är till­räck­liga, har regle­rings­myn­dig­he­ten rätt att på begä­ran få upp­lys­ningar eller hand­lingar som avses i dessa punk­ter av andra före­tag som bedri­ver verk­sam­het inom sek­torn för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller nära anknutna sek­to­rer.

Upp­gif­ter som avses i första styc­ket 2-8 får inte begä­ras in före ett mark­nads­in­träde eller som vill­kor för ett sådant.

2 §   En ope­ra­tör som enligt vad som anges i 5 kap. 7 § har bety­dande infly­tande på en mark­nad i gros­sist­le­det ska på begä­ran till­han­da­hålla regle­rings­myn­dig­he­ten redo­vis­nings­upp­gif­ter om de mark­na­der i slut­kunds­le­det som är för­knip­pade med den mark­na­den.

3 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av denna lag ska på begä­ran av regle­rings­myn­dig­he­ten lämna de upp­lys­ningar eller hand­lingar som myn­dig­he­ten behö­ver för att kunna lämna infor­ma­tion till Berec och Byrån för stöd till Berec i enlig­het med arti­kel 40 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1971 av den 11 decem­ber 2018 om inrät­tande av Orga­net för euro­pe­iska regle­rings­myn­dig­he­ter för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion (Berec) och Byrån för stöd till Berec (Berec­by­rån), om änd­ring av för­ord­ning (EU) 2015/2120 och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 1211/2009.

4 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av denna lag ska på begä­ran av Berec lämna de upp­lys­ningar eller hand­lingar som Berec behö­ver för kon­troll av att dess ytt­ran­den följs.

5 §   Infor­ma­tion som ska offent­lig­gö­ras enligt denna lag eller enligt de skyl­dig­he­ter, vill­kor eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen ska på begä­ran läm­nas till till­syns­myn­dig­he­ten innan infor­ma­tio­nen offent­lig­görs.

6 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten får besluta om en skyl­dig­het att sär­re­do­visa verk­sam­he­ter som har sam­band med till­han­da­hål­lan­det av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter för den som
   1. bedri­ver verk­sam­het som ska anmä­las enligt 2 kap. 1 §, och
   2. har sär­skild eller exklu­siv rätt att till­han­da­hålla andra tjäns­ter än sådana som omfat­tas av denna lag.


11 kap. Till­syn och tvist­lös­ning

Till­syns­om­rå­det

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska ha till­syn över att denna lag, de beslut om skyl­dig­he­ter, åta­gan­den eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen och de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen följs.

Till­syns­myn­dig­he­ten ska också ha till­syn över att sådana rätts­ak­ter följs som har anta­gits med stöd av
   1. artik­larna 40.5, 57.2, 75.1, 102.3, 109.8 eller 116 i direk­tiv (EU) 2018/1972, eller
   2. arti­kel 4.5 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behand­ling av per­son­upp­gif­ter och integri­tets­skydd inom sek­torn för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion (direk­tiv om integri­tet och elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion).

Till­träde till utrym­men

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att för till­sy­nen få till­träde till områ­den, loka­ler och andra utrym­men, dock inte bostä­der, där verk­sam­het som omfat­tas av denna lag bedrivs.

Upp­gif­ter som behövs för till­sy­nen

3 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av denna lag att till­han­da­hålla myn­dig­he­ten de upp­lys­ningar eller hand­lingar som behövs för till­sy­nen.

Om de upp­gif­ter som kan läm­nas enligt första styc­ket inte är till­räck­liga, får till­syns­myn­dig­he­ten före­lägga andra före­tag som bedri­ver verk­sam­het inom sek­torn för elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller nära anknutna sek­to­rer att till­han­da­hålla sådana upp­lys­ningar eller hand­lingar.

Ett före­läg­gande enligt första eller andra styc­ket får för­e­nas med vite.

Verk­stäl­lig­het

4 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut som avser åtgär­der som krävs för till­sy­nen enligt detta kapi­tel får verk­stäl­las av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Då gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het, avhys­ning eller avlägs­nande.

Till­syn­såt­gär­der

5 §   Om till­syns­myn­dig­he­ten miss­tän­ker att den som bedri­ver verk­sam­het enligt denna lag inte föl­jer lagen eller de beslut om skyl­dig­he­ter, åta­gan­den eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen eller de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen, ska myn­dig­he­ten under­rätta den som bedri­ver verk­sam­he­ten om miss­tan­ken och ge denne möj­lig­het att yttra sig inom skä­lig tid.

Första styc­ket gäl­ler även när till­syns­myn­dig­he­ten miss­tän­ker att någon inte föl­jer en genom­fö­ran­deåt­gärd som avses i 1 § andra styc­ket eller inte använ­der en radi­o­sän­dare i den utsträck­ning som vill­ko­ren med­ger.

6 §   I fall som avses i 5 § får till­syns­myn­dig­he­ten med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att rät­telse ska ske ome­del­bart eller inom skä­lig tid. Om ett före­läg­gande inte följs får till­syns­myn­dig­he­ten, efter utgången av den tid som angetts i under­rät­tel­sen enligt 5 §,
   1. åter­kalla ett till­stånd, ändra till­stånds­vill­kor eller besluta att den som har åsi­do­satt en skyl­dig­het ska upp­höra med verk­sam­he­ten helt eller del­vis, om inte över­trä­del­sen är av mindre bety­delse, eller
   2. med­dela de ytter­li­gare före­läg­gan­den som behövs för att lagen eller de beslut om skyl­dig­he­ter, åta­gan­den eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen eller de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen ska föl­jas.

Om en radi­o­sän­dare har använts i mindre omfatt­ning än till­stånds­vill­ko­ren med­ger, får dock till­stån­det inte åter­kal­las om sär­skilda skäl talar mot det eller ända­må­let med före­läg­gan­det lika väl kan till­go­do­ses genom att till­stånds­vill­ko­ren änd­ras.

Ett före­läg­gande enligt första styc­ket får för­e­nas med vite.

7 §   Om till­stånds­ha­va­ren begär det ska till­stån­det åter­kal­las.

Ett till­stånd får åter­kal­las och till­stånds­vill­kor änd­ras ome­del­bart, om
   1. den som har sökt till­stån­det har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller har ute­läm­nat upp­gif­ter av bety­delse för till­stån­det, eller
   2. till­stånds­ha­va­ren trots påmin­nelse inte har beta­lat en avgift enligt 14 kap. 1, 2 eller 3 §.

Ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare får där­ut­ö­ver åter­kal­las och till­stånds­vill­kor änd­ras ome­del­bart, om
   1. ett sådant till­stånd som avses i 3 kap. 6 § andra styc­ket har upp­hört att gälla och det inte finns sär­skilda skäl som talar mot en åter­kal­lelse,
   2. för­änd­ringar inom radi­o­tek­ni­ken eller änd­ringar i radi­o­an­vänd­ningen på grund av inter­na­tio­nella avtal som Sve­rige har anslu­tit sig till eller bestäm­mel­ser som har anta­gits med stöd av för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt har med­fört att ett nytt till­stånd med samma vill­kor inte skulle kunna med­de­las,
   3. radi­o­an­vänd­ningen har orsa­kat skada för Sve­ri­ges säker­het eller det kan antas att radi­o­an­vänd­ningen kom­mer att orsaka sådan skada, eller
   4. till­stån­det har bevil­jats för sådan annan använd­ning av ett har­mo­ni­se­rat fre­kvens­ut­rymme som avses i 3 kap. 7 § och det där­ef­ter har upp­kom­mit efter­frå­gan på att använda fre­kvens­ut­rym­met på de har­mo­ni­se­rade vill­ko­ren.

Till­stånds­vill­kor får änd­ras ome­del­bart också i fall som avses i 3 kap. 27 § och 4 kap. 9 §.

8 §   Ett till­stånd får åter­kal­las enligt 7 § andra styc­ket 1 eller tredje styc­ket endast om ända­må­let med åter­kal­lel­sen inte lika väl kan till­go­do­ses genom att till­stånds­vill­ko­ren änd­ras.

Ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare får åter­kal­las eller till­stånds­vill­ko­ren änd­ras på grund av för­änd­ringar i radi­o­tek­ni­ken endast om det finns syn­ner­liga skäl med hän­syn till intres­set av en effek­tiv använd­ning av radi­o­fre­kven­ser. Det ska då sär­skilt beak­tas i vil­ken utsträck­ning som ett rim­ligt eko­no­miskt utbyte av utrust­ningen har upp­nåtts och vilka effek­ter en åter­kal­lelse eller en änd­ring av till­stånds­vill­ko­ren får för till­stånds­ha­va­rens verk­sam­het.

Ett till­stånd som avses i 3 kap. 6 § andra styc­ket får inte åter­kal­las enligt 7 § tredje styc­ket 3 i detta kapi­tel.

9 §   En fre­kvenstill­del­ning för rund­ra­di­o­sänd­ning får änd­ras, om det är nöd­vän­digt för att nya använ­dare ska få möj­lig­het att bedriva verk­sam­het som avser rund­ra­dio.

10 §   När ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare har hyrts ut enligt 3 kap. 28 § och det finns skäl att åter­kalla till­stån­det enligt 6 eller 7 § i detta kapi­tel på grund av omstän­dig­he­ter som hän­för sig till hyres­ta­ga­ren, ska åter­kal­lel­sen i stäl­let avse med­gi­van­det till uthyr­ning.

11 §   Vid en över­trä­delse av denna lag eller av beslut om skyl­dig­he­ter, åta­gan­den eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen eller av de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen, får till­syns­myn­dig­he­ten, i avvak­tan på att ären­det avgörs slut­ligt, ome­del­bart
   1. med­dela ett före­läg­gande att genast följa lagen eller de beslut om skyl­dig­he­ter, åta­gan­den eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen eller de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen,
   2. åter­kalla ett till­stånd eller ändra till­stånds­vill­ko­ren, eller
   3. med­dela ett före­läg­gande att en verk­sam­het helt eller del­vis ska upp­höra.

En för­ut­sätt­ning för ett beslut enligt första styc­ket är att över­trä­del­sen utgör ett all­var­ligt hot mot all­män ord­ning, säker­het eller hälsa eller kan befa­ras orsaka all­var­liga eko­no­miska eller ope­ra­tiva pro­blem för till­han­da­hål­lare eller använ­dare av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller andra använ­dare av radi­o­fre­kven­ser. Ett före­läg­gande enligt första styc­ket får för­e­nas med vite.

Gil­tig­hets­ti­den för ett beslut enligt första styc­ket får vara högst tre måna­der. Om rät­telse inte har vid­ta­gits, får gil­tig­hets­ti­den dock för­längas med ytter­li­gare högst tre måna­der.

12 §   En åter­kal­lelse av ett till­stånd eller en änd­ring av till­stånds­vill­ko­ren påver­kar inte en skyl­dig­het att betala ersätt­ning för ett till­stånd som har bevil­jats enligt 3 kap. 10 § eller 4 kap. 6 §, om inte något annat bestäms i sam­band med åter­kal­lel­sen eller vill­kor­sänd­ringen.

Till­syn­såt­gär­der enligt vissa EU-​rätts­ak­ter

13 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får med­dela de före­läg­gan­den som behövs för full­gö­rande av de skyl­dig­he­ter som anges i
   1. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roa­ming i all­männa mobil­nät i uni­o­nen och i genom­fö­ran­de­ak­ter enligt samma för­ord­ning, och
   2. artik­larna 3-5a i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2015/2120 av den 25 novem­ber 2015 om åtgär­der rörande en öppen inter­ne­tan­slut­ning och slut­kunds­av­gif­ter för regle­rad kom­mu­ni­ka­tion inom EU och om änd­ring av direk­tiv 2002/22/EG och för­ord­ning (EU) nr 531/2012.

Till­syns­myn­dig­he­ten får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av denna lag att till­han­da­hålla myn­dig­he­ten de upp­lys­ningar eller hand­lingar som behövs för kon­troll av att dessa rätts­ak­ter följs.

Ett före­läg­gande enligt första eller andra styc­ket får för­e­nas med vite. Lag (2024:192).

Lös­ning av tvis­ter

14 §   Upp­kom­mer det en tvist mel­lan dem som till­han­da­hål­ler elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­nät eller elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller till­hö­rande tjäns­ter, eller mel­lan en sådan aktör och ett före­tag som drar nytta av en skyl­dig­het i fråga om sam­tra­fik eller andra for­mer av till­träde eller som till­han­da­hål­ler till­hö­rande faci­li­te­ter, får en part hän­skjuta tvis­ten för avgö­rande av till­syns­myn­dig­he­ten, om
   1. tvis­ten har sam­band med skyl­dig­he­ter som föl­jer av
      a) denna lag,
      b) beslut om skyl­dig­he­ter, åta­gan­den eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen,
      c) före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen, eller
      d) rätts­ak­ter som avses i 1 § andra styc­ket eller 13 § första styc­ket 1, eller
   2. tvis­ten i övrigt rör vill­kor för sam­tra­fik eller andra for­mer av till­träde.

Om en över­ens­kom­melse om till­träde enligt 5 kap. 31 eller 44 § inte har nåtts inom två måna­der från det att en begä­ran har tagits emot, får en part hän­skjuta tvis­ten för avgö­rande av till­syns­myn­dig­he­ten.

15 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får före­lägga en part att till­han­da­hålla myn­dig­he­ten de upp­gif­ter eller hand­lingar som behövs för att en tvist enligt 14 § ska kunna prö­vas.

Före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. Vid pröv­ning av en ansö­kan om utdö­mande av vite ska även vitets lämp­lig­het prö­vas.

16 §   Om en part enligt 14 § har hän­skju­tit en tvist, får till­syns­myn­dig­he­ten besluta att inte ta upp tvis­ten för avgö­rande, om det med hän­syn till den frå­ge­ställ­ning som tvis­ten har aktu­a­li­se­rat är lämp­li­gare att den avgörs genom en åtgärd inom ramen för den all­männa till­sy­nen.

Om myn­dig­he­ten inte har vid­ta­git någon sådan till­syn­såt­gärd inom fyra måna­der från det att en part har hän­skju­tit tvis­ten, ska myn­dig­he­ten på ansö­kan av någon av par­terna pröva tvis­ten.

17 §   Om det med hän­syn till tvis­tens art är lämp­li­gare, får till­syns­myn­dig­he­ten hän­skjuta tvis­ten till med­ling i stäl­let för att ta upp den till pröv­ning eller vidta en åtgärd inom ramen för den all­männa till­sy­nen. Myn­dig­he­ten ska i ett sådant fall ge par­terna till­fälle att före­slå en lämp­lig per­son att vara med­lare.

Om med­ling har pågått i fyra måna­der eller avbru­tits dess­förin­nan utan att par­terna kom­mit över­ens, ska myn­dig­he­ten på ansö­kan av någon av par­terna pröva tvis­ten.

Par­terna ska soli­da­riskt betala skä­lig ersätt­ning till med­la­ren för arbete och utlägg.

18 §   Om en tvist som enligt 14 § har hän­skju­tits till till­syns­myn­dig­he­ten också har hän­skju­tits till en eller flera till­syns­myn­dig­he­ter i en annan stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen och tvis­ten påver­kar han­deln mel­lan med­lems­sta­terna i uni­o­nen, ska till­syns­myn­dig­he­ten under­rätta Berec om tvis­ten. När till­syns­myn­dig­he­ten har läm­nat en sådan under­rät­telse får ären­det inte avgö­ras för­rän Berec har ytt­rat sig. I bråds­kande fall med hän­syn till intres­set att trygga kon­kur­ren­sen eller skydda slu­tan­vän­dar­nas intres­sen, får dock beslut med­de­las att gälla till dess något annat bestäms.

Till­syns­myn­dig­he­ten ska avgöra ären­det inom en månad från det att Berec har ytt­rat sig och ska i sitt beslut beakta inne­hål­let i ytt­ran­det.


12 kap. Sank­tions­av­gif­ter

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska besluta att ta ut en sank­tions­av­gift av den som
   1. inte till­han­da­hål­ler en sam­man­fatt­ning av avta­let i enlig­het med 7 kap. 1 §, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para­gra­fen eller genom­fö­ran­de­ak­ter som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har med­de­lat med stöd av arti­kel 102.3 i direk­tiv (EU) 2018/1972, i den ursprung­liga lydel­sen,
   2. inte tilläm­par vill­kor om bind­nings­tid eller upp­säg­nings­tid i enlig­het med 7 kap. 8, 13 eller 14 §,
   3. inte upp­fyl­ler kra­ven på num­mer­por­ta­bi­li­tet i enlig­het med 7 kap. 19 och 20 §§ eller före­skrif­ter om num­mer­por­ta­bi­li­tet som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 21 § första styc­ket,
   4. inte vid­tar åtgär­der för att han­tera ris­ker som hotar säker­he­ten i nät och tjäns­ter i enlig­het med 8 kap. 1 §, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para­gra­fen eller genom­fö­ran­de­ak­ter som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har med­de­lat med stöd av arti­kel 40.5 i direk­tiv (EU) 2018/1972, i den ursprung­liga lydel­sen,
   5. inte rap­por­te­rar om säker­hets­in­ci­den­ter i enlig­het med 8 kap. 3 §, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para­gra­fen eller genom­fö­ran­de­ak­ter som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har med­de­lat med stöd av arti­kel 40.5 i direk­tiv (EU) 2018/1972, i den ursprung­liga lydel­sen,
   6. inte infor­me­rar om hot om säker­hets­in­ci­den­ter i enlig­het med 8 kap. 4 §, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para­gra­fen eller genom­fö­ran­de­ak­ter som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har med­de­lat med stöd av arti­kel 40.5 i direk­tiv (EU) 2018/1972, i den ursprung­liga lydel­sen,
   7. inte vid­tar skydds­åt­gär­der i enlig­het med 8 kap. 5 § eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para­gra­fen,
   8. inte vid­tar åtgär­der för att säker­ställa skydd av upp­gif­ter som behand­las i sam­band med till­han­da­hål­lan­det av en tjänst i enlig­het med 8 kap. 6 § eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para­gra­fen,
   9. inte infor­me­rar abon­nen­ten om sär­skilda ris­ker för bris­tande skydd av behand­lade upp­gif­ter i enlig­het med 8 kap. 7 §,
   10. inte under­rät­tar om integri­tets­in­ci­den­ter i enlig­het med 8 kap. 8 § eller kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 611/2013 av den 24 juni 2013 om åtgär­der tillämp­liga på anmä­lan av per­son­upp­gifts­brott enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2002/58/EG vad gäl­ler per­son­lig integri­tet och elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion,
   11. inte behand­lar upp­gif­ter i ett elektro­niskt med­de­lande eller tra­fik­upp­gif­ter som hör till detta med­de­lande i enlig­het med 9 kap. 27 §,
   12. inte bedri­ver sin verk­sam­het så att beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion kan verk­stäl­las och så att verk­stäl­lan­det inte röjs i enlig­het med 9 kap. 29 § första styc­ket eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till det styc­ket,
   13. inte ord­nar upp­gif­ter och gör dem till­gäng­liga i ett for­mat som gör att de enkelt kan tas om hand i enlig­het med 9 kap. 29 b § andra styc­ket eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till det styc­ket,
   14. inte över­för sig­na­ler till sam­ver­kans­punk­ter i enlig­het med 9 kap. 30 § eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para­gra­fen, eller
   15. inte läm­nar ut en upp­gift i enlig­het med 9 kap. 33 §.

En sank­tions­av­gift enligt första styc­ket 2 ska, när det är fråga om ett paket enligt 7 kap. 26 §, tas ut endast om över­trä­del­sen avser en all­mänt till­gäng­lig elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst som inte är en num­me­ro­be­ro­ende inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en över­fö­rings­tjänst som används för till­han­da­hål­lande av maskin-​​till-​maskin- tjäns­ter. Lag (2022:1086).

2 §   En sank­tions­av­gift ska bestäm­mas till lägst 5 000 kro­nor och högst 10 000 000 kro­nor.

När avgif­tens stor­lek bestäms ska sär­skild hän­syn tas till
   1. den skada eller risk för skada som har upp­stått till följd av över­trä­del­sen,
   2. om aktö­ren tidi­gare har begått en över­trä­delse, och
   3. de kost­na­der som aktö­ren har und­vi­kit till följd av över­trä­del­sen.

Till­syns­myn­dig­he­ten får avstå från att ta ut en sank­tions­av­gift helt eller del­vis om över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig eller om det annars med hän­syn till omstän­dig­he­terna skulle vara oskä­ligt att ta ut avgif­ten.

3 §   En sank­tions­av­gift får inte beslu­tas om över­trä­del­sen omfat­tas av ett före­läg­gande som har för­e­nats med vite och över­trä­del­sen lig­ger till grund för en ansö­kan om utdö­mande av vitet.

4 §   En sank­tions­av­gift får beslu­tas endast om den som avgif­ten ska tas ut av har fått till­fälle att yttra sig inom två år från det att över­trä­del­sen ägde rum.

Ett beslut om sank­tions­av­gift ska del­ges.

5 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till till­syns­myn­dig­he­ten inom 30 dagar från det att beslu­tet om att ta ut avgif­ten fick laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet.

Om sank­tions­av­gif­ten inte beta­las i tid, ska myn­dig­he­ten lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning enligt lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het ske enligt utsök­nings­bal­ken.

En sank­tions­av­gift till­fal­ler sta­ten.

6 §   En beslu­tad sank­tions­av­gift fal­ler bort till den del beslu­tet om avgif­ten inte har verk­ställts inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft.

7 §   Om någon har ålagts att betala kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 3 kap. 5 § kon­kur­rensla­gen (2008:579) eller dömts att betala vite enligt 6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt denna lag inte dömas ut för samma för­fa­rande.


13 kap. Straff

1 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der ska den dömas som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. använ­der radi­o­sän­dare utan till­stånd om ett sådant till­stånd krävs enligt denna lag eller använ­der radi­o­sän­dare i strid med ett till­stånds­vill­kor, eller
   2. bry­ter mot en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 24 § andra styc­ket.

2 §   Den som med upp­såt eller av oakt­sam­het bry­ter mot den tyst­nads­plikt som gäl­ler enligt 9 kap. 34 § ska, om det inte rör sig om ringa fall, dömas till böter.

Den som med upp­såt eller av oakt­sam­het lag­rar eller häm­tar upp­gif­ter i strid med 9 kap. 28 § ska dömas till böter, om gär­ningen inte är belagd med straff enligt brotts­bal­ken. Om det rör sig om ringa fall utgör gär­ningen dock inte brott.

Bestäm­mel­ser om ansvar för den som bry­ter mot den tyst­nads­plikt som gäl­ler enligt 1 kap. 15 §, 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brotts­bal­ken. Lag (2024:192).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2024:895).

4 §   Straff enligt 1 § får inte dömas ut för en gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande som har för­e­nats med vite, om en ansö­kan om utdö­mande av vitet har gjorts.


14 kap. Avgif­ter

1 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten eller till­syns­myn­dig­he­ten får ta ut en hand­lägg­nings­av­gift av den som
   1. anmä­ler verk­sam­het enligt 2 kap. 1 §, eller
   2. ansö­ker om till­stånd eller med­gi­vande enligt 3 kap. 1, 25 eller 28 § eller 4 kap. 3 eller 7 §.

Hand­lägg­nings­av­gif­ten ska mot­svara myn­dig­he­tens kost­na­der för hand­lägg­ningen av ären­det.

2 §   Regle­rings­myn­dig­he­ten eller till­syns­myn­dig­he­ten ska ta ut en årlig avgift av den som
   1. bedri­ver verk­sam­het som är anmäld enligt 2 kap. 1 §, eller
   2. har till­stånd enligt 3 kap. 1 § eller 4 kap. 3 §.

De årliga avgif­terna ska sam­man­tagna mot­svara de kost­na­der som myn­dig­he­terna, utö­ver 1 §, har för sina verk­sam­he­ter enligt denna lag. Avgif­terna ska för­de­las med skä­lig andel på var och en av dem som bedri­ver anmäld verk­sam­het eller har till­stånd.

3 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som är anmäld enligt 2 kap. 1 § ska betala en avgift för finan­sie­ring av åtgär­der mot all­var­liga freds­tida hot och påfrest­ningar som gäl­ler elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion. Avgif­terna ska för­de­las med skä­lig andel på var och en av dem som bedri­ver anmäld verk­sam­het.


15 kap. Över­kla­gande och hand­lägg­ning i dom­stol

Över­kla­gande

1 §   En myn­dig­hets beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. När ett beslut över­kla­gas är myn­dig­he­ten mot­part i dom­sto­len.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Kam­mar­rät­tens avgö­rande får inte över­kla­gas.

2 §   Ett beslut enligt denna lag får över­kla­gas av den som är part i ären­det, om beslu­tet har gått par­ten emot, och av någon annan vars rät­tig­he­ter påver­kas nega­tivt av beslu­tet.

Säker­hetspo­li­sen och För­svars­mak­ten får över­klaga ett beslut som gäl­ler
   1. bevil­jande av ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare eller med­gi­vande att över­låta eller hyra ut ett sådant till­stånd,
   2. att ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare för­e­nas med vill­kor, eller
   3. åter­kal­lelse av ett till­stånd att använda radi­o­sän­dare eller änd­ring av vill­kor i ett sådant till­stånd.

3 §   Ett beslut enligt 5 kap. 5 § andra styc­ket som avser iden­ti­fi­e­ring av före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad får över­kla­gas endast i sam­band med att ett beslut att införa, upp­häva eller ändra en skyl­dig­het som avses i 5 kap. 8 § över­kla­gas.

Ett beslut enligt 3 kap. 9 § att begränsa anta­let till­stånd och ett beslut enligt 3 kap. 10 § eller 4 kap. 6 § att utfärda en all­män inbju­dan till ansö­kan får över­kla­gas endast i sam­band med att ett beslut i fråga om till­stånd att använda radi­o­sän­dare eller num­mer över­kla­gas.

4 §   Ett beslut om under­rät­telse enligt 11 kap. 5 §, ett beslut om före­läg­gande enligt 11 kap. 15 § och ett beslut om att inte ta upp en tvist för avgö­rande enligt 11 kap. 16 § första styc­ket får inte över­kla­gas.

5 §   Ett beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat har bestämts.

Hand­lägg­ning i dom­stol

Skynd­sam hand­lägg­ning

6 §   Ett mål i för­valt­nings­rätt och kam­mar­rätt ska hand­läg­gas skynd­samt, om det avser över­pröv­ning av
   1. ett beslut enligt 5 kap. 5 § andra styc­ket om iden­ti­fi­e­ring av före­tag med bety­dande infly­tande på en mark­nad,
   2. ett beslut med stöd av 5 kap. 8 eller 24 § om åläg­gande av skyl­dig­he­ter,
   3. ett beslut i ett till­syn­sä­rende enligt 11 kap. 6 §, om till­sy­nen avsett kon­troll av att ett beslut som anges i 2 följs, eller
   4. ett beslut vid pröv­ning av en tvist enligt 11 kap. 14 §, om tvis­ten grun­dar sig på ett beslut som anges i 2.

7 §   I ett mål som avses i 6 § får en part i för­valt­nings­rät­ten åbe­ropa en ny omstän­dig­het eller ett nytt bevis efter det att fyra måna­der har gått från det att tiden för över­kla­gande till för­valt­nings­rät­ten har gått ut, endast om par­ten gör san­no­likt att par­ten inte hade kun­nat åbe­ropa omstän­dig­he­ten eller bevi­set tidi­gare eller annars haft gil­tig ursäkt att inte göra det.

I ett mål som avses i 6 § får en ny omstän­dig­het eller ett nytt bevis åbe­ro­pas först i kam­mar­rät­ten endast om det finns syn­ner­liga skäl.

Dom­sto­lar­nas sam­man­sätt­ning

8 §   Vid pröv­ningen av mål som avses i 6 § ska för­valt­nings­rät­ten bestå av två lag­farna leda­mö­ter och två eko­no­miska exper­ter. Detta gäl­ler dock inte om något annat föl­jer av 18 § lagen (1971:289) om all­männa för­valt­nings­dom­sto­lar.

Om en av de eko­no­miska exper­terna får för­hin­der sedan hand­lägg­ningen har påbör­jats, är rät­ten ändå dom­för.

9 §   Vid pröv­ningen av mål som avses i 6 § ska kam­mar­rät­ten bestå av tre lag­farna leda­mö­ter och två eko­no­miska exper­ter. Om en av de lag­farna leda­mö­terna eller en av de eko­no­miska exper­terna får för­hin­der sedan hand­lägg­ningen har påbör­jats, är rät­ten ändå dom­för.

Kam­mar­rät­ten är dom­för utan eko­no­miska exper­ter i fall som anges i 12 § fjärde styc­ket lagen (1971:289) om all­männa för­valt­nings­dom­sto­lar och vid pröv­ning av mål som är av enkel beskaf­fen­het.

I övrigt gäl­ler, även i mål som avses i första styc­ket, 12 § sjunde-​​tionde styc­kena lagen om all­männa för­valt­nings­dom­sto­lar i fråga om kammar-​​rät­tens sam­man­sätt­ning. Vid behand­lingen av frå­gor om pröv­nings­till­stånd och frå­gor som behand­las sam­ti­digt med dessa ska dock även en eko­no­misk expert ingå i rät­ten, om inte målet är av enkel beskaf­fen­het.

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer för­ord­nar för viss tid dem som ska tjänst­göra som eko­no­miska exper­ter enligt 8 och 9 §§. Om det, medan en eko­no­misk expert del­tar i behand­lingen av ett mål, inträf­far en omstän­dig­het som med­för att för­ord­nan­det ska upp­höra att gälla, ska för­ord­nan­det ändå anses fort­sätta att gälla i det pågående målet.

Den som ska tjänst­göra som eko­no­misk expert ska vara svensk med­bor­gare och får inte vara underå­rig eller i kon­kurs­till­stånd eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken.

Inhi­bi­tion

11 §   När en dom­stol enligt 28 § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) tar ställ­ning till om ett beslut som har fat­tats med stöd av denna lag tills vidare inte ska gälla, ska dom­sto­len sär­skilt beakta det som i 1 kap. 1 § anges om lagens syfte.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:482

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (2022:483) om infö­rande av lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion.

2022:1086
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2022.
   2. En för­be­tald all­mänt till­gäng­lig num­mer­ba­se­rad inter­per­so­nell kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en för­be­tald inter­ne­tan­slut­nings­tjänst som har till­han­da­hål­lits före ikraft­trä­dan­det får, även om någon regi­stre­ring enligt 9 kap. 24 § inte har gjorts, till­han­da­hål­las till och med den 1 feb­ru­ari 2023 eller den senare tid­punkt då en ny för­be­tal­ning görs.

JP Info­nets IT-​rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets IT-​rätts­liga tjäns­ter

Han­te­rar du IT-​rätts­frå­gor i ditt arbete? JP Info­nets tjäns­ter fun­ge­rar som verk­tyg och stöd stöd i ditt arbete. Vi erbju­der webb­tjäns­ter med juri­disk infor­ma­tion, lag­be­vak­ning, regel­bundna upp­da­te­ringar, samt blan­ket­ter och check­lis­tor. Vi ger också väg­led­ning via kun­dan­pas­sade grund­ut­bild­ningar, för­djup­nings­kur­ser och råd­giv­ning. Se allt inom IT-​rätt.