Tull­be­fo­gen­hets­lag (2024:710)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2024:710
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet SKA
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:144
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2024:710
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet SKA
Utfär­dad: 2024-​10-04
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:144
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om vilka befo­gen­he­ter som Tull­ver­ket och en tull­tjäns­te­man har vid kon­troll­verk­sam­het och vid brotts­be­kämp­ning.

I lagen finns också bestäm­mel­ser om
   1. andra myn­dig­he­ters skyl­dig­het att med­verka i Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het,
   2. Tull­ver­kets och en tull­tjäns­te­mans skyl­dig­het att biträda en annan myn­dig­het i brotts­be­käm­pande verk­sam­het och deras möj­lig­he­ter att lämna annan hjälp i sådan verk­sam­het, och
   3. enskil­das skyl­dig­he­ter i för­hål­lande till Tull­ver­ket.

2 §   Inne­hål­let i denna lag är upp­de­lat enligt föl­jande.
   - Inle­dande bestäm­mel­ser (1 kap.)
   - Gemen­samma bestäm­mel­ser i kon­troll­verk­sam­het och brotts­be­kämp­ning (2 kap.)
   - Befo­gen­he­ter i kon­troll­verk­sam­he­ten vid den yttre grän­sen (3 kap.)
   - Befo­gen­he­ter i kon­troll­verk­sam­he­ten vid den inre grän­sen (4 kap.)
   - Befo­gen­he­ter vid kon­troll av punkt­skat­te­plik­tiga varor (5 kap.)
   - Övriga bestäm­mel­ser om kon­troll­verk­sam­het (6 kap.)
   - Befo­gen­he­ter för att upp­täcka brott (7 kap.)
   - Befo­gen­he­ter för att utreda brott (8 kap.)
   - Tull­å­kla­ga­res befo­gen­he­ter (9 kap.)
   - Befo­gen­he­ter för att för­hindra brott (10 kap.)
   - Bestäm­mel­ser om jäv och straff (11 kap.)

EU-​förordningar som lagen kom­plet­te­rar

3 §   I 3 och 6 kap. finns bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen (tull­ko­dexen) och de för­ord­ningar som med­de­las med stöd av den för­ord­ningen,
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tul­lens säker­stäl­lande av skyd­det för imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EG) nr 1383/2003, och
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1672 av den 23 okto­ber 2018 om kon­trol­ler av kon­tanta medel som förs in i eller ut ur uni­o­nen och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 1889/2005.

Ord och uttryck

4 §   Uttryck som används i 3 kap. och 6 kap. 5 § 1, 7 § 1, 11-30 §§ och 33 § 2 har samma bety­delse som i 1 kap. 3 § tul­la­gen (2016:253).

5 §   Uttryck som används i 5 kap. och 6 kap. 5 § 3 och 7 § 3 har samma bety­delse som i 1 kap. 2-4 §§ lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor.


2 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser i kon­troll­verk­sam­het och brotts­be­kämp­ning

Tull­ver­kets upp­gif­ter

1 §   Tull­ver­ket ska i sin kon­troll­verk­sam­het och brotts­be­kämp­ning
   1. kon­trol­lera inför­sel och utför­sel av varor över den svenska grän­sen,
   2. utföra annan kon­troll som anges i lag eller annan för­fatt­ning,
   3. före­bygga, för­hindra och upp­täcka brotts­lig verk­sam­het i sam­band med inför­sel och utför­sel av varor,
   4. ingripa vid miss­tanke om de brott som anges i 8 kap., och
   5. utreda och lag­föra sådana brott som anges i 4.

Vad som gäl­ler vid biträde till annan myn­dig­het fram­går av 8 kap. 3 § fjärde styc­ket och 25-30 §§.

Prin­ci­per för ingri­pan­den

2 §   För att genom­föra en upp­gift i kon­troll­verk­sam­he­ten eller den brotts­be­käm­pande verk­sam­he­ten ska en tull­tjäns­te­man ingripa på ett sätt som är för­svar­ligt med hän­syn till åtgär­dens syfte och övriga omstän­dig­he­ter. Om tvång måste använ­das ska det ske endast i den form och den utsträck­ning som behövs för att uppnå det avsedda resul­ta­tet.

Medel för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd

Använd­ning av våld

3 §   En tull­tjäns­te­man får, i den utsträck­ning andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt, använda våld för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd i kon­troll­verk­sam­he­ten eller den brotts­be­käm­pande verk­sam­he­ten, om
   1. tjäns­te­man­nen möts med våld eller hot om våld,
   2. någon som ska häk­tas, anhål­las eller annars med stöd i lag berö­vas fri­he­ten för­sö­ker und­komma eller tjäns­te­man­nen annars möts av mot­stånd när ett sådant fri­hets­be­rö­vande ska verk­stäl­las,
   3. tjäns­te­man­nen med stöd i lag ska avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme,
   4. tjäns­te­man­nen ska verk­ställa eller biträda vid kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning eller någon annan lik­nande åtgärd, vid beslag eller något annat omhän­der­ta­gande av egen­dom, vid hus­rann­sa­kan eller någon annan lik­nande åtgärd eller när en för­sän­delse öpp­nas,
   5. tjäns­te­man­nen med stöd i lag ska stoppa ett for­don, ett far­tyg eller något annat trans­port­me­del eller ska kon­trol­lera ett trans­port­me­del eller dess last,
   6. tjäns­te­man­nen annars med stöd i lag ska bereda sig till­träde till eller spärra av en bygg­nad, ett rum eller ett område, eller
   7. tjäns­te­man­nen med stöd i lag har upp­ma­nat någon att stanna och per­so­nen för­sö­ker und­komma eller annars gör mot­stånd när en sådan upp­ma­ning ges.

I fall som avses i första styc­ket 3, 4, 6 och 7 får våld mot en per­son använ­das endast om tull­tjäns­te­man­nen eller den som han eller hon biträ­der möts av mot­stånd.

I 24 kap. brotts­bal­ken finns också bestäm­mel­ser om rät­ten att i vissa fall använda våld. I 7 kap. 9 § tul­la­gen (2016:253) finns en hän­vis­ning till 69 kap. 11 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) som före­skri­ver att Tull­ver­ket har rätt att använda våld eller tvång i sam­band med verk­stäl­lig­het av ett beslut om bevis­säk­ring.

Stoppa for­don eller annat trans­port­me­del

4 §   En tull­tjäns­te­man får stoppa ett for­don, ett far­tyg eller något annat trans­port­me­del om
   1. det finns anled­ning att anta att någon som befin­ner sig i eller på trans­port­med­let har gjort sig skyl­dig till brott som tjäns­te­man­nen får ingripa mot,
   2. det av någon annan anled­ning behövs för att med stöd i lag ingripa mot någon som befin­ner sig i eller på trans­port­med­let
      a) genom att beröva per­so­nen fri­he­ten,
      b) på annat sätt inskränka per­so­nens rörel­se­fri­het, eller
      c) genom­föra kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning av per­so­nen,
   3. det behövs för att med stöd i lag göra hus­rann­sa­kan i eller på trans­port­med­let, eller
   4. det behövs för att med stöd i lag eller annan för­fatt­ning kon­trol­lera trans­port­med­let, den som för det eller dess last.

Kropps­vi­si­ta­tion

5 §   En tull­tjäns­te­man som med stöd i lag gri­per eller annars omhän­der­tar eller avlägs­nar någon, får i anslut­ning till ingri­pan­det kropps­vi­si­tera den som åtgär­den rik­tar sig mot i den utsträck­ning som är nöd­vän­dig för att
   1. av säker­hets­skäl kunna ta hand om vapen eller andra far­liga före­mål, eller
   2. fast­ställa hans eller hen­nes iden­ti­tet.

En tull­tjäns­te­man får även utföra en kropps­vi­si­ta­tion enligt första styc­ket 1 i sam­band med en hus­rann­sa­kan.

6 §   En tull­tjäns­te­man får kropps­vi­si­tera för­hörs­per­so­nen i sam­band med ett för­hör som hålls i Tull­ver­kets loka­ler eller trans­port­me­del, eller i loka­ler som ställts till myn­dig­he­tens för­fo­gande, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl för att söka efter vapen eller andra far­liga före­mål.

Använd­ning av fäng­sel

7 §   En tull­tjäns­te­man som med stöd i lag omhän­der­tar någon eller på annat sätt inskrän­ker någons rörel­se­fri­het får belägga honom eller henne med fäng­sel
   1. om han eller hon upp­trä­der våld­samt och det är nöd­vän­digt med hän­syn till hans eller hen­nes egen eller någon annans säker­het till liv eller hälsa, eller
   2. vid för­flytt­ning inom en för­va­rings­lo­kal och vid trans­port eller någon annan vis­telse utan­för en sådan lokal, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl.

8 §   Använd­ning av fäng­sel enligt 7 § ska anteck­nas i ett pro­to­koll. Pro­to­kol­let ska inne­hålla upp­gift om
   1. fängs­lets art,
   2. tiden när fängs­let sat­tes på och när det togs bort, och
   3. skä­len till åtgär­den.

Den som har fat­tat beslu­tet om fäng­sel ansva­rar för att pro­to­koll upp­rät­tas.

Rap­por­te­rings­skyl­dig­het och rap­por­t­ef­ter­gift

9 §   Om en tull­tjäns­te­man får kän­ne­dom om att ett brott som omfat­tas av Tull­ver­kets direkta brotts­be­kämp­ning har begåtts, ska tjäns­te­man­nen rap­por­tera brot­tet till sin för­man så snart som möj­ligt. Tjäns­te­man­nen behö­ver inte rap­por­tera brot­tet om det med hän­syn till omstän­dig­he­terna i det enskilda fal­let är obe­tyd­ligt och det är uppen­bart att brot­tet inte skulle ge någon annan påföljd än böter.


3 kap. Befo­gen­he­ter i kon­troll­verk­sam­he­ten vid den yttre grän­sen

Tillämp­nings­om­rå­det

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska tilläm­pas
   - vid inför­sel eller utför­sel av varor till eller från Euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde (2-24 §§ ),
   - vid kon­troll av kon­tanta medel som pas­se­rar den svenska grän­sen till eller från Euro­pe­iska uni­o­nen (25-28 §§ ),
   - vid kon­troll vid intrång i vissa imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter (29 § ), och
   - vid kon­trol­ler och inspek­tio­ner av Euro­pe­iska byrån för bedrä­ge­ri­be­kämp­ning (30 § ).

All­männa bestäm­mel­ser om inför­sel och utför­sel av varor

2 §   I 3 kap. tul­la­gen (2016:253) finns bestäm­mel­ser om tullö­ver­vak­ning och om skyl­dig­he­ter för förare av eller befäl­ha­vare på trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning.

Befo­gen­he­ter vid tullö­ver­vak­ning

För­bud vid inför­sel och utför­sel av varor

3 §   Tull­ver­ket får för­bjuda en förare av eller en befäl­ha­vare på ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning att
   1. göra något annat uppe­håll under fär­den inom det svenska tull­om­rå­det än vad som för­an­leds av en myn­dig­hets åtgärd, och
   2. utan Tull­ver­kets med­gi­vande ankomma eller avgå med trans­port­med­let.

4 §   En tull­tjäns­te­man får med­dela för­bud mot att beträda, lämna eller lasta ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning vid inför­sel eller utför­sel.

5 §   Ett för­bud enligt 4 § mot att beträda eller lämna ett trans­port­me­del gäl­ler inte för den som i utöv­ningen av all­män tjänst behö­ver få till­träde till trans­port­med­let.

Anmäl­nings­skyl­dig­het i vissa fall

6 §   Den som för in eller låter föra in en icke-​unionsvara från en plats utan­för det svenska tull­om­rå­det men inom Euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde till det svenska tull­om­rå­det är skyl­dig att anmäla inför­seln till Tull­ver­ket vid gräns­pas­se­ringen, om varan inte är hän­förd till ett tull­för­fa­rande och inte befordras enligt arti­kel 148.5 i tull­ko­dexen, i den ursprung­liga lydel­sen.

För kon­troll av anmäl­nings­skyl­dig­he­ten har Tull­ver­ket och tull­tjäns­te­män de befo­gen­he­ter som anges i 4 kap. och 6 kap. 5-10 §§.

Till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande av icke-​unionsvaror

7 §   En tull­tjäns­te­man får till­fäl­ligt omhän­derta en icke- uni­ons­vara, om det behövs för tullö­ver­vak­ningen. Varan får då läg­gas upp på en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring eller ett tul­la­ger.

Tull­ver­ket får bestämma att varan inte får tas ut från anlägg­ningen för till­fäl­lig lag­ring eller tul­lag­ret för­rän myn­dig­he­tens kost­na­der för för­va­ringen har ersatts eller garanti har ställts för dem.

Inne­ha­va­ren av en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring eller ett all­mänt tul­la­ger är skyl­dig att ta emot varan, om det kan göras utan avse­värda svå­rig­he­ter.

Befo­gen­he­ter vid tull­kon­troll

Upp­ma­ning att stanna

8 §   En tull­tjäns­te­man får upp­mana någon att stanna. En upp­ma­ning får ges till
   1. en förare av eller befäl­ha­vare på ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning, eller
   2. någon annan om det finns anled­ning att anta att per­so­nen är anmäl­nings­skyl­dig enligt tul­lag­stift­ningen.

Den som har fått en sådan upp­ma­ning är skyl­dig att stanna.

9 §   En upp­ma­ning enligt 8 § 1 får ges till föra­ren av ett for­don om
   1. tull­tjäns­te­man­nen har anled­ning att anta att varor som står under tullö­ver­vak­ning trans­por­te­ras med for­do­net,
   2. for­do­net är för­sett med inte­rims­skyl­tar eller regi­stre­rings­skyl­tar från ett tred­je­land, eller
   3. for­do­net finns
      a) i trak­terna vid Sve­ri­ges land­gräns mot ett tred­je­land,
      b) i trak­terna vid Sve­ri­ges kus­ter,
      c) i när­he­ten av eller inom en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, ett tul­la­ger eller en fri­zon,
      d) i när­he­ten av eller inom en hamn, en flyg­plats eller ett annat område som har tra­fik­för­bin­del­ser med ett tred­je­land, eller
      e) på en lands­vägs­sträcka som omfat­tas av en före­skrift enligt tredje styc­ket.

En upp­ma­ning enligt 8 § 2 får endast ges till någon som anträf­fats på
   1. en plats inom det område som anges i första styc­ket 3, eller
   2. en järn­vägs­sträcka med till­hö­rande sta­tions­om­råde som omfat­tas av en före­skrift enligt tredje styc­ket.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om på vilka landsvägs-​ eller järn­vägs­sträc­kor med till­hö­rande sta­tions­om­rå­den som en tull­tjäns­te­man får upp­mana någon att stanna.

Vad tull­kon­trol­len får avse

10 §   För att kon­trol­lera att deklarations-​ och upp­gifts­skyl­dig­het enligt tul­lag­stift­ningen har full­gjorts eller att varor inte gör intrång i de rät­tig­he­ter som skyd­das av för­ord­ning (EU) nr 608/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, får en tull­tjäns­te­man under­söka
   1. trans­port­me­del, con­tain­rar, lådor och andra utrym­men där varor kan för­va­ras vid inför­sel eller utför­sel,
   2. tul­la­ger, fri­zo­ner och anlägg­ningar för till­fäl­lig lag­ring, samt områ­den i ham­nar och på flyg­plat­ser och ban­går­dar där varor som står under tullö­ver­vak­ning för­va­ras och loka­ler inom sådana områ­den, och
   3. bagage, hand­väs­kor och lik­nande som med­förs av en resande vid inresa till eller utresa från Euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde eller av en per­son som upp­ma­nats att stanna enligt 8 § 2.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning vid inresa till eller utresa från Sve­rige finns i 7 kap. 1-5 §§.

Till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande av regi­stre­rings­be­vis

11 §   En tull­tjäns­te­man får till­fäl­ligt omhän­derta regi­stre­rings­be­vis och lik­nande hand­lingar som avser ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning, om det behövs för att hindra trans­port­med­lets avgång.

Till­fäl­lig avstäng­ning av områ­den

12 §   Om det behövs för kon­troll­verk­sam­he­ten och det inte med­för något väsent­ligt hin­der för tra­fi­ken, får en tull­tjäns­te­man till­fäl­ligt stänga av områ­den där trans­port­me­del los­sas eller las­tas eller pas­sa­ge­rare går ombord på eller läm­nar trans­port­me­del.

Första styc­ket gäl­ler även för andra områ­den i ome­del­bar när­het av ett trans­port­me­del, lik­som infar­ter till och utfar­ter från fri­zo­ner, ham­nar, flyg­plat­ser och anlägg­ningar för till­fäl­lig lag­ring.

Prej­ning av far­tyg

13 §   Tull­ver­ket får preja ett far­tyg inom det svenska tull­om­rå­det, om det behövs för att möj­lig­göra en tull­kon­troll av inför­sel eller utför­sel av varor.

Tull­ver­ket får också preja och föra ett far­tyg till en plats inom det svenska tull­om­rå­det, om
   1. far­ty­get under färd mel­lan orter inom Euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde läm­nar tull­om­rå­det och där­i­ge­nom avvi­ker från sin rätta kurs utan att det görs på grund av nöd eller av något annat tving­ande skäl, och
   2. befäl­ha­va­ren inte föl­jer en upp­ma­ning att åter­vända till Euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde.

14 §   En åtgärd enligt 13 § får vid­tas utan före­gå­ende upp­ma­ning, om
   1. upp­ma­ningen inte kan ges, eller
   2. det finns sär­skild anled­ning att anta att en upp­ma­ning skulle för­hindra eller avse­värt för­svåra åtgär­den.

En åtgärd enligt 13 § andra styc­ket får inte vid­tas mot ett utländskt far­tyg eller inom en annan stats vat­ten­om­råde, om det inte med­ges enligt avtal med den andra sta­ten.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om tåg och luft­far­tyg

15 §   Om det är abso­lut nöd­vän­digt för att tull­kon­troll ska kunna göras, får Tull­ver­ket
   1. uppe­hålla ett tåg på en järn­vägs­sta­tion vid grän­sen mot ett tred­je­land och på tågets slut­sta­tion i Sve­rige, och
   2. begära att ett luft­far­tyg upp­ma­nas att landa eller hind­ras att avgå.

Den enskil­des skyl­dig­he­ter

16 §   Vid en tull­kon­troll enligt 10 § ska den per­son vars upp­gif­ter ska kon­trol­le­ras eller för vars räk­ning varan förs in i eller ut ur Euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde
   1. ge den tull­tjäns­te­man som verk­stäl­ler kon­trol­len till­fälle att under­söka varan, trans­port­med­let eller baga­get, och
   2. lämna till­träde till de loka­ler och andra utrym­men som används för den trans­port, för­va­ring eller verk­sam­het som kon­trol­len avser.

På tull­tjäns­te­man­nens begä­ran ska föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på det trans­port­me­del som ska under­sö­kas när­vara vid under­sök­ningen om det är möj­ligt.

Admi­nist­ra­tivt för­ver­kande

17 §   Bestäm­mel­ser om Tull­ver­kets rätt att besluta om för­ver­kande finns i arti­kel 198 i tull­ko­dexen.

För­sälj­ning och för­stö­ring av varor

För­sälj­ning

18 §   Om en vara ska säl­jas enligt arti­kel 198 i tull­ko­dexen får Tull­ver­ket se till att det görs på offent­lig auk­tion (tullauk­tion), eller på något annat sätt om Tull­ver­ket anser att det är lämp­li­gare. Det­samma gäl­ler om Tull­ver­ket enligt 2 kap. 4 § tredje styc­ket tul­la­gen (2016:253) ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti.

Vid för­sälj­ning av varor som är före­mål för inför­sel­vill­kor ska vill­ko­ret vara upp­fyllt.

19 §   En tullauk­tion ska kun­gö­ras i god tid och på lämp­ligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauk­tion eller på något annat sätt, ska Tull­ver­ket i god tid skicka en upp­lys­ning till gäl­de­nä­ren, eller den som skulle ha varit gäl­de­när om varan varit tull­be­lagd, om adres­sen är känd. Upp­lys­ningen ska även skic­kas till någon annan som kan antas vara ägare eller ha sär­skild rätt till varan.

För­stö­ring

20 §   När arti­kel 198 i tull­ko­dexen, i den ursprung­liga lydel­sen, tilläm­pas, får varorna för­stö­ras om
   1. det finns en risk för att de för­lo­rar allt värde eller genom­går en väsent­lig vär­de­minsk­ning, eller
   2. kost­na­den för för­va­ringen av varorna är orim­ligt hög.

Innan varorna för­störs ska om möj­ligt bestäm­mel­serna om upp­lys­ning i 19 § andra styc­ket tilläm­pas.

I 2 § lagen (1973:980) om trans­port, för­va­ring och för­stö­ring av inför­sel­re­gle­rade varor, m.m. finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om för­stö­ring av varor.

Före­läg­gande och vite

21 §   Tull­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig enligt tul­lag­stift­ningen att lämna upp­gif­ter som myn­dig­he­ten behö­ver för att kon­trol­lera att deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig­he­ten har full­gjorts.

Ett före­läg­gande får även rik­tas mot den för vars räk­ning en vara förts in eller förts ut.

22 §   Tull­ver­ket får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­het att lämna upp­gif­ter om en rätts­hand­ling som avser någon annan. Före­läg­gan­det ska avse en upp­gift som
   1. är av bety­delse för att kon­trol­lera att andra än den som före­läggs har full­gjort deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig­het enligt tul­lag­stift­ningen, och
   2. kan häm­tas ur hand­lingar som rör verk­sam­he­ten.

23 §   Ett före­läg­gande enligt 21 eller 22 § får inte avse en upp­gift i en sådan hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken. Ett sådant före­läg­gande får inte hel­ler avse en upp­gift som har ett bety­dande skydds­in­tresse, om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter som gör att hand­lingen inte bör komma till någon annans kän­ne­dom och skydds­in­tres­set är större än hand­ling­ens bety­delse för kon­trol­len.

24 §   Tull­ver­ket får för­ena ett före­läg­gande enligt 21 eller 22 § med vite. Det gäl­ler inte om omstän­dig­he­terna är sådana som anges i 7 kap. 6 § tul­la­gen (2016:253). Beslu­tet om vite gäl­ler ome­del­bart.

Kon­troll av kon­tanta medel

25 §   För att kon­trol­lera att anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt arti­kel 3 i för­ord­ning (EU) 2018/1672, i den ursprung­liga lydel­sen, har full­gjorts får en tull­tjäns­te­man under­söka trans­port­me­del och bagage, hand­väs­kor och lik­nande som en resande har med sig vid inresa till eller utresa från Euro­pe­iska uni­o­nen.

26 §   För att kon­trol­lera om det finns sådana medel för vilka en redo­vis­ning kan begä­ras enligt arti­kel 4 i för­ord­ning (EU) 2018/1672, i den ursprung­liga lydel­sen, får en tull­tjäns­te­man kon­trol­lera för­sän­del­ser, behål­lare eller trans­port­me­del som kan inne­hålla oled­sa­gade kon­tanta medel om de pas­se­rar grän­sen till eller från Euro­pe­iska uni­o­nen.

27 §   Om det finns anled­ning att anta att en per­son inte har full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt arti­kel 3 i för­ord­ning (EU) 2018/1672, i den ursprung­liga lydel­sen, får en tull­tjäns­te­man kropps­vi­si­tera honom eller henne för att söka efter kon­tanta medel.

För kropps­vi­si­ta­tio­nen enligt första styc­ket gäl­ler det som före­skrivs i 7 kap. 7 § och 8 kap. 21 §.

28 §   Tull­ver­ket får till­fäl­ligt hålla kvar kon­tanta medel i enlig­het med arti­kel 7.1 i för­ord­ning (EU) 2018/1672, i den ursprung­liga lydel­sen.

Tiden för till­fäl­ligt kvar­hål­lande får inte över­stiga 30 dagar. Tull­ver­ket får för­länga tiden för till­fäl­ligt kvar­hål­lande till högst 90 dagar i enlig­het med arti­kel 7.3 första styc­ket i för­ord­ning (EU) 2018/1672, i den ursprung­liga lydel­sen.

Om ett beslut om att till­fäl­ligt hålla kvar kon­tanta medel inte för­längs, eller om det inte längre finns grund för kvar­hål­lande, ska Tull­ver­ket genast infor­mera den från vil­ken med­len hålls kvar om att de kan häm­tas.

Kon­troll vid intrång i vissa imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter

29 §   I 3 kap. 11-16 §§ tul­la­gen (2016:253) finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar för­ord­ning (EU) 608/2013.

Kon­trol­ler och inspek­tio­ner av Euro­pe­iska byrån för bedrä­ge­ri­be­kämp­ning

30 §   Bestäm­mel­serna i 6 kap. 11-30 §§ ska inte tilläm­pas vid kon­trol­ler och inspek­tio­ner som genom­förs enligt lagen (2017:244) om kon­trol­ler och inspek­tio­ner på plats av Euro­pe­iska byrån för bedrä­ge­ri­be­kämp­ning.


4 kap. Befo­gen­he­ter i kon­troll­verk­sam­he­ten vid den inre grän­sen

Tillämp­nings­om­rå­det

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska tilläm­pas vid inför­sel eller utför­sel till eller från en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen av varor som anges i 2 § inre­gräns­la­gen (1996:701).

Befo­gen­he­ter vid kon­troll

Upp­ma­ning att stanna

2 §   En tull­tjäns­te­man får upp­mana någon att stanna. Den som har fått en sådan upp­ma­ning är skyl­dig att stanna.

En upp­ma­ning enligt första styc­ket får endast ges om det behövs för att möj­lig­göra en kon­troll enligt 4 §.

3 §   En upp­ma­ning enligt 2 § får ges till
   1. den som i direkt sam­band med inresa till Sve­rige från en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen befin­ner sig i ome­del­bar när­het av en gräns­pas­sage,
   2. den som vid utresa från Sve­rige till en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen befin­ner sig i ome­del­bar när­het av en gräns­pas­sage, eller
   3. den som anträf­fas
      a) i trak­terna vid Sve­ri­ges land­gräns mot en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen,
      b) i trak­terna vid Sve­ri­ges kus­ter,
      c) i när­he­ten av eller inom en hamn, en flyg­plats eller ett annat område som har direkta tra­fik­för­bin­del­ser med en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen, eller
      d) på en landsvägs-​ eller järn­vägs­sträcka med till­hö­rande sta­tions­om­råde som omfat­tas av en före­skrift enligt tredje styc­ket.

En upp­ma­ning enligt första styc­ket 3 får endast ges om det finns anled­ning att anta att per­so­nen för med sig en vara som avses i 2 § inre­gräns­la­gen (1996:701) och att per­so­nen inte har full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 3 § den lagen.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om på vilka landsvägs-​ eller järn­vägs­sträc­kor med till­hö­rande sta­tions­om­rå­den som en tull­tjäns­te­man får upp­mana någon att stanna.

Vad kon­trol­len får avse

4 §   För att kon­trol­lera att ett för­bud eller vill­kor enligt 3 § första styc­ket inre­gräns­la­gen (1996:701) har iakt­ta­gits och för att kon­trol­lera att anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 3 § andra styc­ket den lagen har full­gjorts, får en tull­tjäns­te­man under­söka
   1. trans­port­me­del, con­tain­rar, lådor och andra utrym­men där varor kan för­va­ras vid inför­sel eller utför­sel, och
   2. bagage, hand­väs­kor och lik­nande som med­förs av en resande vid inresa från eller utresa till en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen eller av en per­son som upp­ma­nats att stanna enligt 3 § första styc­ket detta kapi­tel.

Bestäm­mel­ser om kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning vid inresa till eller utresa från Sve­rige finns i 7 kap. 1-5 §§.

Till­fäl­lig avstäng­ning av områ­den

5 §   Om det av någon sär­skild anled­ning behövs för kon­troll­verk­sam­he­ten och det inte med­för något väsent­ligt hin­der för tra­fi­ken, får en tull­tjäns­te­man till­fäl­ligt stänga av ett område där trans­port­me­del los­sas eller las­tas eller pas­sa­ge­rare går ombord på eller läm­nar trans­port­me­del. En sådan avstäng­ning får inte pågå längre än fyra tim­mar.

Den enskil­des skyl­dig­he­ter

6 §   Den som enligt 2 och 3 §§ är skyl­dig att stanna, ska på en tull­tjäns­te­mans begä­ran lämna de upp­gif­ter och visa upp de hand­lingar som behövs för en kon­troll enligt 4 §.

7 §   Vid en kon­troll enligt 4 § ska den vars upp­gif­ter ska kon­trol­le­ras, eller för vars räk­ning varan förs in eller förs ut,
   1. ge den tull­tjäns­te­man som verk­stäl­ler kon­trol­len till­fälle att under­söka varan, trans­port­med­let eller baga­get och utan kost­nad till­han­da­hålla de varu­prov som behövs, och
   2. lämna till­träde till de loka­ler och andra utrym­men som används för den trans­port, för­va­ring eller verk­sam­het som kon­trol­len avser.

Den vars upp­gif­ter ska kon­trol­le­ras eller för vars räk­ning varan förs in eller förs ut ska
   1. svara för den trans­port av varan som behövs och för uppack­ning och åter­in­pack­ning, och
   2. till­han­da­hålla någon som hjäl­per till vid prov­tag­ning och väg­ning.

8 §   Den som åsi­do­sät­ter skyl­dig­he­terna i 7 § andra styc­ket ska efter beslut av Tull­ver­ket ersätta sta­ten för kost­na­derna för åtgär­derna. Det som sägs i 2 kap. 16 § tul­la­gen (2016:253) om indriv­ning av tull ska gälla sådan ersätt­ning.

Tull­ver­ket får besluta om hel eller del­vis befri­else från ersätt­nings­skyl­dig­he­ten.

Omhän­der­ta­gande

9 §   En tull­tjäns­te­man får omhän­derta en vara om
   1. det behövs för att genom­föra en kon­troll enligt detta kapi­tel,
   2. den inte får föras in till eller ut från Sve­rige till följd av att varan omfat­tas av ett sådant för­bud eller vill­kor som avses i 3 § första styc­ket inre­gräns­la­gen (1996:701), eller
   3. varan förs in till eller ut från Sve­rige med stöd av ett till­stånd som bevil­jats på grund av en orik­tig upp­gift eller under­lå­ten­het att lämna en före­skri­ven upp­gift.

10 §   En vara som omhän­der­ta­gits enligt 9 § får läg­gas upp på en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring.

De kost­na­der som Tull­ver­ket haft för varans upp­lägg­ning och för­va­ring ska ersät­tas av den som för in eller för ut varan. Om det finns sär­skilda skäl får Tull­ver­ket besluta att helt eller del­vis befria denne från ersätt­nings­skyl­dig­he­ten.

Tull­ver­ket får besluta att varan inte får tas ut från lag­ret för­rän kost­na­derna har ersatts eller säker­het ställts för dem.

11 §   Tull­ver­ket får besluta att varor som avses i 2 § 1-7, 9, 12, 13 och 15 inre­gräns­la­gen (1996:701), och som har omhän­der­ta­gits enligt 9 §, inte får läm­nas ut om
   1. varan enligt lag eller annan för­fatt­ning inte får föras in i eller ut ur lan­det, eller
   2. ett sär­skilt före­skri­vet vill­kor för att varan ska få föras in i eller ut ur lan­det inte är upp­fyllt.

Om för­ut­sätt­ningen i första styc­ket 2 inte är upp­fylld ska den som för in eller för ut varan, eller varans ägare, ges möj­lig­het att upp­fylla för­ut­sätt­ningen eller, vid inför­sel, att åter­ut­föra varan.

12 §   Ett beslut enligt 11 § om att en vara inte får läm­nas ut ska upp­hä­vas, om
   1. det inte längre finns grund för ett sådant beslut,
   2. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken med­de­las för varan,
   3. varan för­kla­ras för­ver­kad enligt 13 §, eller
   4. det är oskä­ligt att inte lämna ut varan.

Den som gör anspråk på en vara som har varit omhän­der­ta­gen sva­rar för att varan häm­tas.

Admi­nist­ra­tivt för­ver­kande

13 §   Tull­ver­ket får besluta att varor som avses i 2 § 1-7, 9, 12, 13 och 15 inre­gräns­la­gen (1996:701), och som har omhän­der­ta­gits enligt 9 §, ska för­kla­ras för­ver­kade om
   1. ett beslut enligt 11 § att en sådan vara inte får läm­nas ut har fått laga kraft, och
   2. äga­ren, eller den som för in eller för ut varan, inte inom en månad från den dag då beslu­tet fick laga kraft har upp­fyllt för­ut­sätt­ning­arna för in- eller utför­seln, eller vid inför­sel, åter­ut­fört varan.

Tull­ver­ket får även besluta att en vara som avses i första styc­ket ska för­ver­kas om ett tidi­gare beslut har upp­hävts enligt 12 § och äga­ren
   1. inte har gjort anspråk på varan inom tre måna­der från den dag då beslu­tet om att varan inte får läm­nas ut upp­häv­des, eller
   2. har gjort ett sådant anspråk men inte har häm­tat varan inom tre måna­der från den dag då ansprå­ket fram­ställ­des.

Om det finns sär­skilda skäl får Tull­ver­ket medge en för­läng­ning av de tids­fris­ter som anges i första och andra styc­kena.

För­sälj­ning och för­stö­ring av varor

14 §   När ett beslut om för­ver­kande enligt 13 § har fått laga kraft, ska egen­do­men säl­jas av Tull­ver­ket. Egen­do­men kan även säl­jas på det sätt som i all­män­het gäl­ler för för­sälj­ning av för­ver­kad lös egen­dom.

Egen­do­men får i stäl­let för­stö­ras om den
   1. inte kan säl­jas,
   2. kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning, eller
   3. annars är olämp­lig för för­sälj­ning.

Det som anges i första och andra styc­kena gäl­ler endast om inget annat är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning.

Före­läg­gande och vite

15 §   Tull­ver­ket får före­lägga den vars upp­gif­ter enligt 7 § ska kon­trol­le­ras eller för vars räk­ning en vara förs in eller förs ut att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt den para­gra­fen.

Ett beslut om före­läg­gande enligt första styc­ket får för­e­nas med vite. Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart.


5 kap. Befo­gen­he­ter vid kon­troll av punkt­skat­te­plik­tiga varor

Tillämp­nings­om­rå­det

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska tilläm­pas vid kon­troll av punkt­skat­te­plik­tiga varor vid väg­trans­por­ter och för­sän­del­ser. Bestäm­mel­serna har sin grund del­vis i rådets direk­tiv (EU) 2020/262 av den 19 decem­ber 2019 om all­männa reg­ler för punkt­skatt.

Distans­för­sälj­ning

2 §   Vid tillämp­ning av detta kapi­tel ska en flytt­ning av varor genom distans­för­sälj­ning inte anses ske i strid med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor om mot­ta­ga­ren har full­gjort anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt
   1. 4 c kap. 6 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   2. 6 kap. 6 § lagen (2022:155) om tobaks­skatt, eller
   3. 6 kap. 6 § lagen (2022:156) om alko­holskatt.

Befo­gen­he­ter vid en trans­port­kon­troll

För­ut­sätt­ningar för trans­port­kon­troll

3 §   En tull­tjäns­te­man får i fråga om punkt­skat­te­plik­tiga varor i väg­trans­por­ter som omfat­tas eller kan antas omfat­tas av 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor kon­trol­lera att varorna trans­por­te­ras i enlig­het med den para­gra­fen (trans­port­kon­troll).

En trans­port­kon­troll får utfö­ras under en pågående trans­port och när varor på-, av- eller omlas­tas i direkt anslut­ning till en trans­port. Trans­port­kon­trol­len får genom­fö­ras även på områ­den som inte är till­gäng­liga för all­män­he­ten.

Om det kan antas att punkt­skat­te­plik­tiga varor för­va­ras i en lokal för på-, av- eller omlast­ning under en pågående flytt­ning, får en trans­port­kon­troll genom­fö­ras också i loka­len. Kon­trol­len får inte genom­fö­ras i en bostad.

Upp­ma­ning att stanna

4 §   Förare är skyl­diga att stanna på upp­ma­ning av en tull­tjäns­te­man.

Vad kon­trol­len får avse

5 §   Vid en trans­port­kon­troll får en tull­tjäns­te­man under­söka trans­port­me­del, lådor, behål­lare och andra utrym­men i trans­port­me­del, con­tain­rar eller tan­kar där punkt­skat­te­plik­tiga varor kan för­va­ras under trans­port. Vid en trans­port­kon­troll i en lokal får även utrym­men i loka­len där punkt­skat­te­plik­tiga varor för­va­ras eller kan antas för­va­ras under­sö­kas. En tull­tjäns­te­man får också under­söka och ta prov på varor som påträf­fas.

En tull­tjäns­te­man får efter­söka och granska admi­nist­ra­tiva refe­rensko­der, för­enk­lade admi­nist­ra­tiva refe­rensko­der, ersätt­nings­do­ku­ment och andra hand­lingar som kan vara av bety­delse för beskatt­ningen. Vid en trans­port­kon­troll i en lokal får dock inte utrym­men i loka­len under­sö­kas i syfte att söka efter sådana hand­lingar.

En tull­tjäns­te­man får även använda den admi­nist­ra­tiva refe­rensko­den eller den för­enk­lade admi­nist­ra­tiva refe­rensko­den för att ta del av ett elektro­niskt admi­nist­ra­tivt doku­ment respek­tive elektro­niskt för­enk­lat admi­nist­ra­tivt doku­ment och granska det doku­men­tet. Vid gransk­ningen får tull­tjäns­te­man­nen använda tek­niska hjälp­me­del som finns i trans­port­med­let eller loka­len.

Avspärr­ning av områ­den

6 §   Vid en trans­port­kon­troll får en tull­tjäns­te­man spärra av områ­den som inte är till­gäng­liga för all­män­he­ten.

Undan­tag för vissa bräns­le­trans­por­ter

7 §   Vid en kon­troll av en trans­port av bränsle som ska beskat­tas enligt 2 kap. 12 § andra styc­ket lagen (1994:1776) om skatt på energi gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 16-23 §§ detta kapi­tel eller 2 kap. 1-3 och 5-11 §§ lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor.

Vid en trans­port­kon­troll enligt första styc­ket får en tull­tjäns­te­man inte bereda sig till­träde till eller spärra av områ­den som inte är till­gäng­liga för all­män­he­ten.

Den enskil­des skyl­dig­he­ter

8 §   Förare av trans­port­me­del är skyl­diga att på en tull­tjäns­te­mans begä­ran legi­ti­mera sig eller på annat god­tag­bart sätt styrka sin iden­ti­tet.

Pas­sa­ge­rare som trans­por­te­rar punkt­skat­te­plik­tiga varor för någon annans räk­ning till Sve­rige från ett annat område som avses i lagen (2022:157) om Euro­pe­iska uni­o­nens punkt­skat­te­om­råde är skyl­diga att lämna upp­gif­ter om sin iden­ti­tet på en tull­tjäns­te­mans begä­ran. Upp­gif­terna ska vara sådana att de gör det möj­ligt för tjäns­te­man­nen att med till­räck­lig säker­het fast­ställa per­so­nens iden­ti­tet. Detta gäl­ler bara om det finns anled­ning att anta att trans­por­ten av varorna inte sker i enlig­het med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor.

9 §   Förare av trans­port­me­del är skyl­diga att se till att föl­jande koder och doku­ment föl­jer med trans­por­ten i enlig­het med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor:
   1. admi­nist­ra­tiv refe­renskod,
   2. för­enklad admi­nist­ra­tiv refe­renskod,
   3. ersätt­nings­do­ku­ment, och
   4. föl­je­do­ku­ment för trans­port av vin­pro­duk­ter.

Vid en trans­port­kon­troll ska föra­ren till­han­da­hålla en tull­tjäns­te­man de till­gäng­liga koder och doku­ment som anges i första styc­ket.

10 §   Pas­sa­ge­rare som trans­por­te­rar punkt­skat­te­plik­tiga varor för någon annans räk­ning till Sve­rige från ett annat område som avses i lagen (2022:157) om Euro­pe­iska uni­o­nens punkt­skat­te­om­råde är skyl­diga att se till att för­enklad admi­nist­ra­tiv refe­renskod eller ersätt­nings­do­ku­ment föl­jer med trans­por­ten i enlig­het med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor, om varorna ska åtföl­jas av sådana doku­ment enligt de bestäm­mel­ser som avses i 1 kap. 5 a § samma lag.

Vid en trans­port­kon­troll ska pas­sa­ge­ra­ren till­han­da­hålla en tull­tjäns­te­man till­gäng­liga för­enk­lade admi­nist­ra­tiva refe­rensko­der eller ersätt­nings­do­ku­ment.

11 §   När varor ska kon­trol­le­ras vid en trans­port­kon­troll ska föra­ren, den pas­sa­ge­rare som trans­por­te­rar varorna enligt 10 § eller äga­ren
   1. ge en tull­tjäns­te­man möj­lig­het att under­söka varorna och trans­port­med­len och utan kost­nad till­han­da­hålla varu­prov, och
   2. svara för den trans­port som behövs för kon­trol­len samt ansvara för uppack­ning och åter­in­pack­ning av varorna.

Skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket 1 gäl­ler endast i den utsträck­ning som enskilda för­fo­gar över det som ska under­sö­kas.

12 §   Om punkt­skat­te­plik­tiga varor under pågående flytt­ning för­va­ras i en lokal för på-, av- eller omlast­ning, är den som äger loka­len eller, om loka­len är upp­lå­ten till någon annan, den som inne­har nytt­jan­de­rätt till loka­len skyl­dig att se till att de hand­lingar som anges i 9 § föl­jer med varorna och att dessa vid en trans­port­kon­troll till­han­da­hålls en tull­tjäns­te­man.

Till­träde till loka­ler

13 §   Vid en trans­port­kon­troll i en lokal enligt 3 § tredje styc­ket får en tull­tjäns­te­man inte öppna loka­len eller ett utrymme i loka­len som är låst eller har till­slu­tits på annat sätt.

14 §   Den som äger loka­len eller, om loka­len är upp­lå­ten till någon annan, den som inne­har nytt­jan­de­rätt till loka­len, ska se till att en tull­tjäns­te­man får till­träde till loka­len vid en trans­port­kon­troll enligt 3 § tredje styc­ket. Den som äger loka­len eller inne­har nytt­jan­de­rät­ten till den ansva­rar för att de skyl­dig­he­ter som anges i 11 § upp­fylls för sådana varor som avses i 12 §.

Hur länge en trans­port­kon­troll får pågå

15 §   En trans­port­kon­troll får inte pågå längre än sex tim­mar eller, i fall som avses i 7 § första styc­ket, längre än fyra tim­mar.

Om den som har skyl­dig­he­ter enligt 10-14 §§ inte full­gör dem, får kon­trol­len pågå under längre tid, dock högst tolv tim­mar eller, i fall som avses i 7 § första styc­ket, högst åtta tim­mar.

Omhän­der­ta­gande vid en trans­port­kon­troll

För­ut­sätt­ningar för omhän­der­ta­gande

16 §   Om en punkt­skat­te­plik­tig vara påträf­fas vid en trans­port­kon­troll och det finns anled­ning att anta att trans­por­ten inte görs i enlig­het med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor får en tull­tjäns­te­man omhän­derta varor, hand­lingar, lådor, behål­lare, con­tain­rar eller tan­kar som med­förs vid trans­por­ten. Det får göras
   1. för att kon­trol­lera om punkt­skatt ska beta­las i Sve­rige och för att fast­ställa vem som i så fall är skatt­skyl­dig,
   2. för att kon­trol­lera om kra­ven för för­flytt­ning enligt 1 kap. 6 § lagen om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor är upp­fyllda, eller
   3. om skatt­skyl­dig­het i Sve­rige före­lig­ger, i avvak­tan på att skat­ten beta­las.

Om ett beslut om omhän­der­ta­gande har fat­tats gäl­ler 5, 6 och 13 §§ i tillämp­liga delar.

17 §   Annan egen­dom än punkt­skat­te­plik­tiga varor som kan antas trans­por­te­ras i strid med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor får omhän­der­tas enligt 16 § endast om
   1. det behövs för en sådan kon­troll som avses i den para­gra­fen, eller
   2. det finns anled­ning att anta att egen­do­men döl­jer punkt­skat­te­plik­tiga varor.

Hand­lingar får omhän­der­tas enligt 16 § endast om det behövs för en sådan kon­troll som avses i den para­gra­fen.

18 §   När en punkt­skat­te­plik­tig vara omhän­der­tas får även embal­lage och annat för­va­rings­ma­te­rial omhän­der­tas.

19 §   Tull­ver­ket får omhän­derta punkt­skat­te­plik­tiga varor även om de varit före­mål för beslag enligt denna lag eller 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken, om varorna har påträf­fats vid en trans­port­kon­troll och det fort­fa­rande finns grund för ett omhän­der­ta­gande enligt 16 § första styc­ket. Vid ett sådant omhän­der­ta­gande gäl­ler 5 § i tillämp­liga delar.

20 §   Ett beslut om omhän­der­ta­gande får verk­stäl­las ome­del­bart.

Den enskil­des skyl­dig­he­ter

21 §   Vid omhän­der­ta­gande av en punkt­skat­te­plik­tig vara ska föra­ren, den pas­sa­ge­rare som trans­por­te­rar varan enligt 10 § eller äga­ren
   1. utan kost­nad till­han­da­hålla varu­prov, och
   2. svara för trans­port av den omhän­der­tagna varan i enlig­het med de anvis­ningar som en tull­tjäns­te­man ger.

Skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket 2 gäl­ler endast en trans­port som sker i direkt anslut­ning till omhän­der­ta­gan­det av en punkt­skat­te­plik­tig vara.

När ett omhän­der­ta­gande ska upp­hä­vas

22 §   Tull­ver­ket ska upp­häva omhän­der­ta­gan­det av en punkt­skat­te­plik­tig vara om
   1. det inte längre finns grund för omhän­der­ta­gan­det,
   2. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken med­de­las för varan, eller
   3. det är oskä­ligt att låta omhän­der­ta­gan­det bestå.

Omhän­der­ta­gan­det ska också upp­hä­vas om Tull­ver­ket inte inom tre måna­der från dagen för beslu­tet om omhän­der­ta­gande har fat­tat ett beslut om skatt enligt 2 kap. 1 eller 2 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor.

Om omhän­der­ta­gan­det av en vara har upp­hävts enligt första styc­ket 1 eller 3 eller andra styc­ket, ansva­rar den som gör anspråk på varan för att den häm­tas om inte annat föl­jer av 24 eller 25 §.

23 §   Tull­ver­ket ska upp­häva omhän­der­ta­gan­det av annan egen­dom än punkt­skat­te­plik­tiga varor om
   1. det inte längre finns grund för omhän­der­ta­gan­det, eller
   2. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken med­de­las för egen­do­men.

Om omhän­der­ta­gan­det av egen­dom har upp­hävts enligt första styc­ket, ansva­rar den som gör anspråk på egen­do­men för att den häm­tas.

När en punkt­skat­te­plik­tig vara inte ska läm­nas ut

24 §   Om omhän­der­ta­gan­det av en alko­hol­vara upp­hävs men den som gör anspråk på varan sak­nar rätt enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 1 § alko­hol­la­gen (2010:1622) att föra in varan i Sve­rige, ska Tull­ver­ket besluta att varan inte ska läm­nas ut.

25 §   Om omhän­der­ta­gan­det av en tobaksvara upp­hävs men den som gör anspråk på varan sak­nar rätt enligt 5 kap. 19 § lagen (2018:2088) om tobak och lik­nande pro­duk­ter att föra in varan i Sve­rige, ska Tull­ver­ket besluta att varan inte ska läm­nas ut.

Om omhän­der­ta­gan­det av en tobaksvara upp­hävs men det är san­no­likt att varan är avsedd att bju­das ut till för­sälj­ning i Sve­rige och en sådan för­sälj­ning uppen­bart skulle strida mot 3 kap. 1 § tredje styc­ket lagen om tobak och lik­nande pro­duk­ter eller 2 kap. 19 § lagen (2022:155) om tobaks­skatt, ska Tull­ver­ket besluta att varan inte ska läm­nas ut.

Ersätt­nings­skyl­dig­het

26 §   Den som åsi­do­sät­ter en skyl­dig­het enligt 11, 14 eller 21 § första styc­ket ska ersätta sta­ten för dess kost­na­der på grund av det. Tull­ver­ket ska befria från ersätt­nings­skyl­dig­he­ten helt eller del­vis om det är oskä­ligt att ta ut ersätt­ning.

Omhän­der­ta­gande vid kon­troll av för­sän­del­ser

För­ut­sätt­ningar för omhän­der­ta­gande

27 §   Om mot­ta­ga­ren av en alko­hol­vara, som påträf­fas i en sådan för­sän­delse som avses i 6 kap. 5 §, sak­nar rätt att föra in varan i Sve­rige enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 1 § alko­hol­la­gen (2010:1622) ska en tull­tjäns­te­man omhän­derta varan. Det­samma gäl­ler om för­sän­del­sen inne­hål­ler en tobaksvara och mot­ta­ga­ren är under 18 år. Avsän­da­ren ska ges möj­lig­het att åter­ut­föra varan på vill­kor som Tull­ver­ket bestäm­mer.

28 §   Om en alkohol-​ eller tobaksvara påträf­fas i en sådan för­sän­delse som avses i 6 kap. 5 § och det finns anled­ning att anta att för­sän­del­sen inte upp­fyl­ler kra­ven i 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor, får en tull­tjäns­te­man omhän­derta varan. Det får göras
   1. för att kon­trol­lera om punkt­skatt ska beta­las i Sve­rige och för att fast­ställa vem som i så fall är skatt­skyl­dig,
   2. för att kon­trol­lera om kra­ven för för­flytt­ning enligt 1 kap. 6 § lagen om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor är upp­fyllda, och
   3. om någon är skatt­skyl­dig i Sve­rige, i avvak­tan på att skat­ten beta­las.

29 §   Tull­ver­ket får omhän­derta alkohol-​ och tobaksva­ror även sedan de varit före­mål för beslag enligt denna lag eller 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken, om varorna har påträf­fats vid en kon­troll enligt 6 kap. 5 eller 7 § och det fort­fa­rande finns grund för ett omhän­der­ta­gande enligt 28 §.

30 §   Ett beslut om omhän­der­ta­gande får verk­stäl­las ome­del­bart.

När ett omhän­der­ta­gande ska upp­hä­vas

31 §   Tull­ver­ket ska upp­häva omhän­der­ta­gan­det av en alkohol-​ eller tobaksvara om
   1. det inte längre finns grund för omhän­der­ta­gan­det,
   2. varan löses ut enligt 2 kap. 12 § femte styc­ket lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor,
   3. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken med­de­las för varan,
   4. varan åter­ut­förs enligt 27 §, eller
   5. det är oskä­ligt att låta omhän­der­ta­gan­det bestå.

Omhän­der­ta­gan­det ska också upp­hä­vas om Tull­ver­ket inte inom tre måna­der från dagen för beslu­tet om omhän­der­ta­gande har fat­tat ett beslut om skatt enligt 2 kap. 12 § lagen om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor.

Om omhän­der­ta­gan­det av en vara har upp­hävts enligt första styc­ket 1, 2 eller 5 eller andra styc­ket, ska varan över­sän­das till mot­ta­ga­ren.

Tull­ver­kets han­te­ring av omhän­der­ta­gen egen­dom

32 §   Egen­dom som är omhän­der­ta­gen ska för­va­ras av Tull­ver­ket eller den som fått i upp­drag av myn­dig­he­ten att sköta för­va­ringen.

Tull­ver­ket ansva­rar för att omhän­der­ta­gen egen­dom vår­das väl och står under nog­grann till­syn.

Beslut om skatt och för­ver­kande

33 §   Bestäm­mel­ser om Tull­ver­kets beslut om skatt på omhän­der­tagna punkt­skat­te­plik­tiga varor finns i 2 kap. 1-4, 12 och 13 §§ lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor.

Bestäm­mel­ser om för­ver­kande av omhän­der­ta­gen egen­dom finns i 2 kap. 5-11 och 14-16 §§ samma lag.

Doku­men­ta­tion

34 §   När ett beslut om trans­port­kon­troll eller omhän­der­ta­gande har verk­ställts ska ett bevis över verk­stäl­lig­he­ten utfär­das. Vid en trans­port­kon­troll behö­ver dock ett bevis utfär­das endast om en punkt­skat­te­plik­tig vara påträf­fas eller någon berörd per­son annars begär det.

Ett bevis över verk­stäl­lig­he­ten ska läm­nas till den som berörs av åtgär­den och inne­hålla upp­gif­ter om
   1. var beslu­tet verk­ställts,
   2. när det gäl­ler trans­port­kon­troll, vilka som var när­va­rande vid kon­trol­len, när kon­trol­len påbör­ja­des och avslu­ta­des, vad som genom­sökts och annat av bety­delse som före­kom­mit vid kon­trol­len, och
   3. vad som omhän­der­ta­gits och annat av bety­delse som före­kom­mit vid omhän­der­ta­gan­det.

Den som verk­ställt beslu­tet om trans­port­kon­troll eller omhän­der­ta­gande är ansva­rig för att bevi­set utfär­das.

Myn­dig­he­ters skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter

35 §   Upp­gif­ter som en myn­dig­het för­fo­gar över och som behövs för kon­troll av punkt­skat­te­plik­tiga varor ska läm­nas till Tull­ver­ket på Tull­ver­kets begä­ran.

Upp­gifts­skyl­dig­het enligt första styc­ket före­lig­ger dock inte i fråga om upp­gif­ter för vilka sek­re­tess gäl­ler till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) eller en bestäm­melse till vil­ken hän­vi­sas i någon av de para­gra­ferna.

Om sek­re­tess gäl­ler för en upp­gift enligt någon annan bestäm­melse i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen och ett utläm­nande skulle med­föra syn­ner­ligt men för något enskilt eller all­mänt intresse, före­lig­ger upp­gifts­skyl­dig­het endast om rege­ringen på ansö­kan av Tull­ver­ket beslu­tar att upp­gif­ten ska läm­nas ut.


6 kap. Övriga bestäm­mel­ser om kon­troll­verk­sam­het

För­bud mot slump­mäs­siga kon­trol­ler

1 §   Kon­trol­ler enligt denna lag som avser inför­sel eller utför­sel av varor till eller från en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen eller punkt­skat­te­plik­tiga varor får inte utfor­mas på ett sådant sätt att urva­let av vad och vem som kon­trol­le­ras görs slump­mäs­sigt.

Avvi­sande eller avlägs­nande av per­so­ner

När en per­son får avvi­sas eller avlägs­nas från en kon­troll­plats

2 §   Om någon genom sitt upp­trä­dande stör ord­ningen eller utgör en ome­del­bar fara för den, får en tull­tjäns­te­man avvisa eller avlägsna honom eller henne från ett visst område eller utrymme, där kon­trol­ler enligt lag utförs, när det är nöd­vän­digt för att ord­ningen på plat­sen ska kunna upp­rätt­hål­las. Det­samma gäl­ler om åtgär­den behövs för att avvärja en straff­be­lagd hand­ling.

Doku­men­ta­tion

3 §   I fråga om doku­men­ta­tion av ett ingri­pande enligt 2 § tilläm­pas 8 kap. 23 §. Det som sägs där om gri­pande ska då i stäl­let gälla avvi­sande eller avlägs­nande.

Kropps­vi­si­ta­tion

4 §   En tull­tjäns­te­man får i sam­band med en kon­troll enligt 3-5 kap. kropps­vi­si­tera en per­son i den utsträck­ning som är nöd­vän­dig av säker­hets­skäl för att söka efter vapen eller andra far­liga före­mål.

Vid en kropps­vi­si­ta­tion som görs enligt första styc­ket ska pro­to­koll föras. Av pro­to­kol­let ska framgå
   1. vem som har fat­tat beslu­tet om ingri­pan­det,
   2. skä­len för beslu­tet och tid­punk­ten när det har fat­tats,
   3. vem eller vilka som har del­ta­git i ingri­pan­det,
   4. vem eller vilka som ingri­pan­det har rik­tat sig mot,
   5. tiden för ingri­pan­det, och
   6. vad som i övrigt har före­kom­mit vid ingri­pan­det.

Den som har fat­tat ett beslut om kropps­vi­si­ta­tion ansva­rar för att pro­to­koll upp­rät­tas.

Under­sök­ning och öpp­ning av för­sän­del­ser

Under­sök­ning av för­sän­del­ser

5 §   En tull­tjäns­te­man får under­söka paket, brev och lik­nande för­sän­del­ser. Det får göras för att kon­trol­lera
   1. att deklarations-​ och upp­gifts­skyl­dig­het enligt tul­lag­stift­ningen har full­gjorts eller att varor inte gör intrång i de rät­tig­he­ter som skyd­das av för­ord­ning (EU) nr 608/2013,
   2. att för­bud eller vill­kor enligt 3 § första styc­ket inre­gräns­la­gen (1996:701) har iakt­ta­gits och att anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 3 § andra styc­ket den lagen har full­gjorts, eller
   3. om för­sän­del­sen inne­hål­ler alkohol-​ eller tobaksva­ror för vilka punkt­skat­te­plikt eller sär­skilda vill­kor gäl­ler.

Till­fäl­ligt kvar­hål­lande av för­sän­del­ser

6 §   Ett beford­rings­fö­re­tag ska på upp­ma­ning av en tull­tjäns­te­man, som sär­skilt för­ord­nats för upp­gif­ten, hålla kvar en viss för­sän­delse som inom kort ankom­mer eller avgår, eller nyss har ankom­mit, till eller från Sve­rige, för att för­sän­del­sen ska kunna under­sö­kas enligt 5 § av Tull­ver­ket. En sådan upp­ma­ning får endast ges om det finns sär­skilda skäl. Skyl­dig­he­ten att hålla kvar för­sän­del­sen gäl­ler högst sex tim­mar.

Öpp­ning av för­sän­del­ser

7 §   En sådan för­sän­delse som avses i 5 § får öpp­nas av en tull­tjäns­te­man om för­sän­del­sen finns hos Tull­ver­ket eller ännu inte läm­nat beford­rings­fö­re­ta­gets sor­te­rings­ställe och det finns anled­ning att anta att för­sän­del­sen inne­hål­ler en
   1. vara för vil­ken deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig­het enligt tul­lag­stift­ningen inte har full­gjorts,
   2. vara som avses i 2 § inre­gräns­la­gen (1996:701) och det finns anled­ning att anta att varan kan tas i beslag enligt bestäm­mel­serna i 8 kap., eller
   3. alkohol-​ eller tobaksvara för vil­ken punkt­skat­te­plikt eller sär­skilda vill­kor gäl­ler.

8 §   Beslut om att öppna en för­sän­delse som kan antas inne­hålla för­tro­liga med­de­lan­den får fat­tas endast av en tull­tjäns­te­man som sär­skilt för­ord­nats för upp­gif­ten.

9 §   Om en för­sän­delse har öpp­nats ska pro­to­koll föras över under­sök­ningen. Av pro­to­kol­let ska syf­tet med under­sök­ningen framgå och vad som har kom­mit fram vid den. Den som beslu­tade om öpp­ning av för­sän­del­sen ansva­rar för att pro­to­koll upp­rät­tas.

Om en för­sän­delse har öpp­nats ska adres­sa­ten och, om det är möj­ligt, avsän­da­ren under­rät­tas så snart som möj­ligt, om inte sär­skilda skäl talar emot det.

10 §   Om en för­sän­delse som har öpp­nats inne­hål­ler ett för­tro­ligt med­de­lande, ska den ome­del­bart till­slu­tas och skic­kas vidare till mot­ta­ga­ren, om inte sär­skilda skäl talar emot det.

Revi­sion

Syf­tet med revi­sion

11 §   Tull­ver­ket får besluta om revi­sion för att
   1. kon­trol­lera att alla nöd­vän­diga doku­ment och upp­gif­ter har till­han­da­hål­lits enligt arti­kel 15.1 i tull­ko­dexen, i den ursprung­liga lydel­sen, och att doku­men­ten och upp­gif­terna är rik­tiga och full­stän­diga,
   2. göra sådana kon­trol­ler som avses i arti­kel 48 i den för­ord­ningen, i den ursprung­liga lydel­sen, och
   3. kon­trol­lera att den som för ut sådana varor som nämns i 2 § 1, 3 och 7 inre­gräns­la­gen (1996:701), eller för in sådana varor som nämns i 2 § 3 den lagen, har full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 3 § samma lag. Sådana revi­sio­ner får göras hos den som för in eller för ut varorna.

Beslut om revi­sion

12 §   Ett beslut om revi­sion ska inne­hålla
   1. upp­gift om syf­tet med revi­sio­nen,
   2. upp­gift om möj­lig­he­ten att undanta hand­lingar från kon­troll enligt 22 §, och
   3. för­ord­nande av den eller de tull­tjäns­te­män som ska verk­ställa revi­sio­nen (revi­sor).

Av upp­gif­ten om syf­tet med revi­sio­nen behö­ver det inte framgå vil­ken per­son eller rätts­hand­ling som kon­trol­len eller upp­gif­terna avser, om
   1. beslu­tet om revi­sion gäl­ler för gransk­ning av någon annan än den som revi­de­ras, och
   2. det finns sär­skilda skäl att inte nämna per­so­nen eller rätts­hand­lingen.

Ett beslut om revi­sion får inte över­kla­gas.

13 §   Innan en revi­sion verk­ställs ska den som ska revi­de­ras under­rät­tas om beslu­tet om revi­sion.

Under­rät­tel­sen får läm­nas i sam­band med att revi­sio­nen verk­ställs om
   1. en inven­te­ring eller en lik­nande fysisk kon­troll behö­ver göras och kon­trol­len skulle för­lora sin bety­delse om den som ska revi­de­ras under­rät­tas i för­väg, eller
   2. det föl­jer av bestäm­mel­serna om under­rät­telse om beslut om bevis­säk­ring i 45 kap. 16 § andra styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Sam­ver­kan

14 §   En revi­sion ska genom­fö­ras i sam­ver­kan med den revi­de­rade och på ett sådant sätt att den inte onö­digt hind­rar verk­sam­he­ten hos denne.

Kra­vet på sam­ver­kan gäl­ler inte om bevis­säk­ring har beslu­tats enligt 45 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) på grund av att det finns en påtag­lig risk för sabo­tage.

Revi­sorns befo­gen­he­ter

15 §   Vid en revi­sion får revi­sorn granska räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar som rör verk­sam­he­ten, om de inte ska undan­tas enligt 21 §.

Vid en revi­sion som syf­tar till en sådan kon­troll som avses i 11 § 2 fram­går revi­sorns befo­gen­he­ter av arti­kel 48 i tull­ko­dexen.

Vid en revi­sion som syf­tar till en sådan kon­troll som avses i 11 § 3 får revi­sorn
   1. granska lager, maski­ner och inven­ta­rier,
   2. besik­tiga verk­sam­hets­lo­ka­ler, och
   3. ta prov på varor.

Den revi­de­ra­des skyl­dig­he­ter

16 §   Den revi­de­rade ska lämna till­träde till verk­sam­hets­lo­ka­lerna för
   1. gransk­ning av hand­lingar enligt 15 § första styc­ket om gransk­ningen inte utan svå­rig­het kan genom­fö­ras på någon annan plats,
   2. sådana åtgär­der som i övrigt avses i arti­kel 48 i tull­ko­dexen, i den ursprung­liga lydel­sen, och
   3. sådana åtgär­der som avses i 15 § tredje styc­ket.

I andra fall än sådana som avses i första styc­ket 1 får en revi­sion genom­fö­ras i verk­sam­hets­lo­ka­lerna om den revi­de­rade med­ger det. Revi­sio­nen ska genom­fö­ras i verk­sam­hets­lo­ka­lerna om den revi­de­rade begär det och revi­sio­nen kan genom­fö­ras där utan bety­dande svå­rig­het.

Om revi­sio­nen genom­förs i verk­sam­hets­lo­ka­lerna, ska den revi­de­rade ställa en ända­måls­en­lig arbets­plats till revi­sorns för­fo­gande, om det är möj­ligt.

17 §   Att den revi­de­rade ska till­han­da­hålla revi­sorn de hand­lingar och lämna de upp­lys­ningar samt i övrigt ge revi­sorn all den hjälp som behövs vid revi­sio­nen vid kon­troll enligt 11 § 1 eller 2 föl­jer av arti­kel 15.1 i tull­ko­dexen.

Vid en kon­troll enligt 11 § 3 ska den revi­de­rade till­han­da­hålla revi­sorn de hand­lingar och lämna de upp­lys­ningar som behövs för revi­sio­nen.

Om hand­lingar ska grans­kas på någon annan plats än hos den revi­de­rade, ska denne på begä­ran och mot kvitto över­lämna hand­ling­arna till revi­sorn.

18 §   Den revi­de­rade ska på begä­ran ge revi­sorn till­fälle att använda tek­niska hjälp­me­del för att granska en upp­tag­ning som bara kan upp­fat­tas med sådana hjälp­me­del. Detta gäl­ler inte om
   1. den revi­de­rade till­han­da­hål­ler en kopia av upp­tag­ningen, och
   2. kopian utan svå­rig­het kan grans­kas med tek­niska hjälp­me­del som revi­sorn har till­gång till.

Den revi­de­rade ska ge revi­sorn möj­lig­het att kon­trol­lera att den kopia som avses i första styc­ket stäm­mer över­ens med den upp­tag­ning som finns hos den revi­de­rade.

Vid gransk­ning av en upp­tag­ning eller kon­troll av en kopia får bara de tek­niska hjälp­me­del och sök­be­grepp använ­das som behövs för att till­go­dose syf­tet med revi­sio­nen. Gransk­ningen eller kon­trol­len får göras via ett elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät om den revi­de­rade med­ger det.

Före­läg­gande och vite

19 §   Tull­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 16, 17 eller 18 § att full­göra dem.

Ett beslut om före­läg­gande enligt första styc­ket får för­e­nas med vite. Det gäl­ler dock inte om omstän­dig­he­terna är sådana som anges i 7 kap. 6 § tul­la­gen (2016:253). Beslu­tet om vite gäl­ler ome­del­bart.

Bevis­säk­ring

20 §   Om den revi­de­rade inte sam­ver­kar, får bestäm­mel­serna om bevis­säk­ring i 45 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas enligt vad som anges i 28 §.

När bestäm­mel­serna i 45 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen tilläm­pas gäl­ler det som sägs i 16-19 §§ detta kapi­tel i stäl­let för 41 kap. 8-12 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.

Hand­lingar som ska undan­tas från gransk­ning

21 §   Vid en revi­sion får revi­sorn inte granska
   1. en hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken, eller
   2. en hand­ling som inte omfat­tas av revi­sio­nen.

Revi­sorn får inte hel­ler granska en hand­ling som har ett bety­dande skydds­in­tresse, om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter som gör att hand­lingen inte bör komma till någon annans kän­ne­dom och skydds­in­tres­set är större än hand­ling­ens bety­delse för revi­sio­nen.

22 §   En hand­ling som inte får grans­kas ska på begä­ran av den revi­de­rade undan­tas från revi­sio­nen.

23 §   En begä­ran om att undanta hand­lingar ska läm­nas in till all­män för­valt­nings­dom­stol. Begä­ran ska vara skrift­lig och läm­nas in till­sam­mans med den hand­ling som begä­ran avser.

Om Tull­ver­ket redan har den hand­ling som en begä­ran avser, ska myn­dig­he­ten ome­del­bart för­segla hand­lingen och över­lämna den till dom­sto­len.

24 §   Om en upp­gift i en sådan upp­tag­ning som avses i 1 kap. 3 § tul­la­gen (2016:253) ska undan­tas, får dom­sto­len besluta om sådana begräns­ningar i Tull­ver­kets rätt att använda tek­niska hjälp­me­del och sök­be­grepp som behövs för att upp­gif­ten inte ska bli till­gäng­lig för myn­dig­he­ten.

25 §   Om den enskilde begär det, ska dom­sto­len pröva om ett beslut om att undanta hand­lingen kan fat­tas utan att dom­sto­len grans­kar hand­lingen.

26 §   Om en upp­gift eller en hand­ling har undan­ta­gits från gransk­ning, får Tull­ver­ket inte återge eller hän­visa till inne­hål­let i upp­gif­ten eller hand­lingen.

27 §   Ett beslut i fråga om att undanta en upp­gift eller en hand­ling gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet.

Tillämp­ning av skat­te­för­fa­ran­de­la­gen

28 §   Om Tull­ver­ket har beslu­tat om revi­sion gäl­ler bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   1. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, och
   2. bevis­säk­ring och betal­nings­säk­ring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2-16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämp­ningen ska det som sägs i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen om Skat­te­ver­ket i stäl­let gälla Tull­ver­ket. Vidare ska det som sägs om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stäl­let gälla Tull­ver­ket.

Avslu­tande av revi­sio­nen

29 §   En revi­sion får inte pågå under längre tid än nöd­vän­digt.

Tull­ver­ket ska sna­rast med­dela den revi­de­rade resul­ta­tet av revi­sio­nen i de delar som rör den revi­de­rade.

30 §   Tull­ver­ket ska lämna till­baka räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar till den revi­de­rade så snart som möj­ligt och senast när revi­sio­nen avslu­tats.

Om den revi­de­rade har för­satts i kon­kurs när hand­ling­arna ska läm­nas till­baka, ska Tull­ver­ket
   1. över­lämna hand­ling­arna till kon­kurs­för­val­ta­ren, och
   2. under­rätta den revi­de­rade om att hand­ling­arna över­läm­nats till kon­kurs­för­val­ta­ren.

Revi­sion i ären­den om skatt

31 §   I ett ärende om sådan skatt som avses i 2 kap. 1 § första styc­ket tul­la­gen (2016:253) gäl­ler regle­ringen i detta kapi­tel om revi­sion. Vid revi­sio­nen tilläm­pas det som sägs om till­han­da­hål­lande av upp­gif­ter m.m. och om revi­sion i de artik­lar som anges i 11 § 1 och 2.

Med­ver­kan av Polis­myn­dig­he­ten och Kust­be­vak­ningen

32 §   Polis­myn­dig­he­ten och Kust­be­vak­ningen ska med­verka i Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het enligt 3 och 4 kap. Polis­myn­dig­he­ten ska även med­verka i Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het enligt 5 kap.

För Polis­myn­dig­he­ten och Kust­be­vak­ningen samt polis­man och kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som med­ver­kar i Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het gäl­ler det som sägs om Tull­ver­ket och tull­tjäns­te­man i 2 kap. 3 och 4 §§, 3 kap. 3, 4, 8-16 och 25-28 §§ och 4 kap. 2-7 §§.

För Polis­myn­dig­he­ten och polis­man gäl­ler även det som sägs om Tull­ver­ket och tull­tjäns­te­man i 5 kap. 3-15 §§.

Till­han­da­hål­lande av loka­ler och anord­ningar

33 §   Ett trans­port­fö­re­tag som beford­rar pas­sa­ge­rare från ett annat land ska utan kost­nad för Tull­ver­ket ställa de loka­ler och anord­ningar till Tull­ver­kets för­fo­gande som enligt myn­dig­he­tens bedöm­ning behövs för
   1. att kon­trol­lera for­don samt bagage, hand­väs­kor och lik­nande som resande för med sig,
   2. hand­lägg­ning av resan­des tull­de­kla­ra­tio­ner,
   3. för­hör, kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning av resande, och
   4. tull­per­so­na­len under uppe­håll i tjänst­gö­ringen.

34 §   Tull­ver­ket får före­lägga ett trans­port­fö­re­tag att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 33 §.

Ett beslut om före­läg­gande enligt första styc­ket får för­e­nas med vite. Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart.


7 kap. Befo­gen­he­ter för att upp­täcka brott

Åtgär­der vid in- och utresa

1 §   En tull­tjäns­te­man får i vissa fall kropps­vi­si­tera och göra ytlig kropps-​besiktning av en per­son som i direkt sam­band med inresa till eller utresa ur lan­det uppe­hål­ler sig
   - i trak­terna vid Sve­ri­ges land­gräns eller kus­ter,
   - i när­he­ten av eller inom en flyg­plats, eller något annat område som har direkt för­bin­delse med utlan­det.

En kropps­vi­si­ta­tion och en ytlig kropps­be­sikt­ning får bara göras om det finns anled­ning att anta att per­so­nen har med sig egen­dom som kan komma att tas i beslag på grund av
   1. brott mot lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, eller
   2. sådana brott mot nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64), vapen­la­gen (1996:67) eller lagen (2010:1011) om brand­far­liga och explo­siva varor som avses i 8 kap. 2 § denna lag.

Urin­prov får tas om pro­vet kan antas ha bety­delse för miss­tanke om nar­ko­ti­ka­smugg­ling och den enskilde god­tar det. Det är inte tillå­tet att hålla kvar någon för urin­prov­stag­ning.

2 §   En tull­tjäns­te­man får utföra en ytlig kropps­be­sikt­ning enligt 1 § på en per­son som är under 15 år endast om det finns sär­skilda skäl.

3 §   I fråga om verk­stäl­lig­het av beslut enligt 1 och 2 §§ gäl­ler 8 kap. 20 § 2 och 21 §.

Sär­skild kon­troll

4 §   Tull­ver­ket får besluta om kropps­vi­si­ta­tion av varje resande som med ett visst trans­port­me­del eller under en viss angi­ven, kor­tare tidrymd kom­mer till eller reser från en viss gräns-​ eller kustort eller annan plats som har direkt för­bin­delse med utlan­det (sär­skild kon­troll).

En sär­skild kon­troll får beslu­tas endast om
   1. det finns anled­ning att anta att en eller flera resande som med trans­port­med­let eller under tidrym­den kom­mer till eller reser från plat­sen, har begått eller står i begrepp att begå ett brott enligt 5 §, 6 § tredje eller fjärde styc­ket, 6 a § tredje eller fjärde styc­ket eller 6 b § tredje eller fjärde styc­ket lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling eller för­sök till ett sådant brott,
   2. till­räck­liga upp­gif­ter sak­nas för att rikta miss­tanke mot en bestämd per­son eller en mindre krets av per­so­ner, och
   3. åtgär­den är nöd­vän­dig för att ett ingri­pande mot brot­tet ska kunna ske.

I fråga om doku­men­ta­tion gäl­ler 7 § och i fråga om verk­stäl­lig­het i övrigt gäl­ler 8 kap. 20 § 2 och 21 §.

5 §   Ett beslut om sär­skild kon­troll får fat­tas av en tull­tjäns­te­man som sär­skilt för­ord­nats för upp­gif­ten. Beslu­tet får verk­stäl­las först efter att det prö­vats av che­fen för Tull­ver­ket eller che­fen för Tull­ver­kets rätts­av­del­ning. I uppen­bart bråds­kande fall, får beslu­tet verk­stäl­las ome­del­bart utan sådan pröv­ning.

Doku­men­ta­tion

6 §   Pro­to­koll ska föras över ytlig kropps­be­sikt­ning och urin­prov­tag­ning enligt 1 och 2 §§. Pro­to­koll ska även föras över kropps­vi­si­ta­tion enligt 1 § som inne­fat­tar en under­sök­ning av en per­sons klä­der. Av pro­to­kol­let ska det framgå
   1. vem som fat­tade beslu­tet,
   2. vem eller vilka som del­tog i under­sök­ningen och när den genom­för­des,
   3. vem åtgär­den rik­tade sig mot, och
   4. vad som i övrigt före­kom vid åtgär­den.

Den som genom­fört kropps­be­sikt­ningen eller kropps­vi­si­ta­tio­nen ansva­rar för att pro­to­kol­let upp­rät­tas. Om egen­dom har tagits i beslag eller för­var tilläm­pas bestäm­mel­serna om pro­to­koll i rät­te­gångs­bal­ken.

7 §   Vid en kropps­vi­si­ta­tion enligt 1 eller 4 § som inne­bär att väs­kor eller andra före­mål som någon bär med sig genom­söks behö­ver ett pro­to­koll upp­rät­tas endast om den under­sökte begär det vid för­rätt­ningen eller om före­mål tas i beslag eller för­var. Den som genom­fört kropps­vi­si­ta­tio­nen ansva­rar för att pro­to­kol­let upp­rät­tas.

Ett pro­to­koll ska, om ingen egen­dom tagits om hand, inne­hålla de upp­gif­ter som anges i 6 §. Om egen­dom har tagits i beslag eller för­var tilläm­pas bestäm­mel­serna om pro­to­koll i rät­te­gångs­bal­ken.

Post­spärr

8 §   En tull­tjäns­te­man som sär­skilt för­ord­nats för upp­gif­ten får, när det gäl­ler en för­sän­delse som kom­mer från ett annat land, besluta att för­sän­del­sen ska hål­las kvar av beford­rings­fö­re­ta­get (post­spärr), om
   1. det finns anled­ning att anta att för­sän­del­sen inne­hål­ler något av föl­jande som kan komma att tas i beslag enligt bestäm­mel­serna i 8 kap.:
      a) nar­ko­tika,
      b) skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare som avses i vapen­la­gen (1996:67),
      c) sådana vapen eller andra före­mål som anges i 1 kap. 3 § vapen­la­gen, eller
      d) sådana explo­siva varor som avses i lagen (2010:1011) om brand­far­liga och explo­siva varor, och
   2. det är nöd­vän­digt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om post­spärr ska vara skrift­ligt och gälla en viss tid. Tiden får inte bestäm­mas längre än nöd­vän­digt och får vara högst en månad, från den dag då beslu­tet del­gavs beford­rings­fö­re­ta­get. Beslu­tet får verk­stäl­las ome­del­bart, men ska sna­rast prö­vas av che­fen för Tull­ver­ket eller che­fen för Tull­ver­kets rätts­av­del­ning. Om det inte längre finns skäl för en post­spärr ska beslu­tet hävas.

9 §   Om en för­sän­delse hål­lits kvar enligt 8 § är beford­rings­fö­re­ta­get skyl­digt att ome­del­bart under­rätta Tull­ver­ket och att över­lämna för­sän­del­sen.

10 §   I 5 kap. 2 § post­la­gen (2010:1045) finns bestäm­mel­ser om att den som i ett beford­rings­fö­re­tag har fått del av eller till­gång till upp­gif­ter om att hålla kvar för­sän­del­ser enligt 8 § eller om ett efter­föl­jande beslag enligt denna lag inte obe­hö­ri­gen får röja vad han eller hon har fått veta.

Bestäm­mel­ser om skyl­dig­he­ten för den som bedri­ver post­verk­sam­het att bistå Tull­ver­ket vid kon­troll av post­för­sän­del­ser finns i 5 kap. 6 § post­la­gen.

11 §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­he­ten för beford­rings­fö­re­tag att anmäla att det upp­kom­mit miss­tanke om att en för­sän­delse inne­hål­ler något som kan tas i beslag finns i 3 kap. 10 § tul­la­gen (2016:256) och 4 § inre­gräns­la­gen (1996:701).

Upp­gif­ter från trans­port­fö­re­tag

12 §   Om upp­gif­terna kan antas ha bety­delse för Tull­ver­kets brotts­be­käm­pande verk­sam­het, får Tull­ver­ket begära att ett trans­port­fö­re­tag, som beford­rar varor, pas­sa­ge­rare eller for­don till eller från Sve­rige, läm­nar upp­gif­ter om ankom­mande eller avgå­ende trans­por­ter som före­ta­get har till­gång till (bok­nings­upp­gif­ter). Det som sägs om trans­port­fö­re­tag gäl­ler även andra före­tag som yrkes­mäs­sigt får till­gång till trans­port­fö­re­ta­gets bok­nings­upp­gif­ter. I fråga om pas­sa­ge­rare omfat­tas endast upp­gif­ter om
   - namn,
   - födel­se­da­tum,
   - natio­na­li­tet,
   - resrutt,
   - bagage,
   - med­pas­sa­ge­rare,
   - mobil­te­le­fon­num­mer,
   - e-​postadress,
   - betal­nings­sätt, och
   - bok­nings­sätt.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler inte luft­tra­fik­fö­re­tag som omfat­tas av skyl­dig­he­ten att över­föra upp­gif­ter enligt lagen (2018:1180) om flyg­pas­sa­ge­rar­upp­gif­ter i brotts­be­kämp­ningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om hur bok­nings­upp­gif­ter ska läm­nas.

Tull­ver­kets begä­ran om bok­nings­upp­gif­ter får inte över­kla­gas.

13 §   Trans­port­fö­re­ta­get ska skynd­samt lämna Tull­ver­ket de upp­gif­ter som myn­dig­he­ten begär enligt 12 §.

Ett trans­port­fö­re­tag får lämna upp­gif­ter enligt 12 § genom direktåt­komst. Tull­ver­ket får ta del av bok­nings­upp­gif­ter genom direktåt­komst innan trans­por­ten har ankom­mit eller avgått. Tull­ver­ket får även ta del av sådana upp­gif­ter under högst sex måna­der där­ef­ter, om det behövs för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott.

14 §   Tull­ver­ket får före­lägga ett trans­port­fö­re­tag att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 12 och 13 §§.

Beslu­tet om före­läg­gande får för­e­nas med vite. Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart.


8 kap. Befo­gen­he­ter för att utreda brott

Brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen

1 §   Tull­ver­kets direkta brotts­be­kämp­ning omfat­tar brott enligt
   1. denna lag,
   2. lagen (1962:120) om straff i vissa fall för orik­tigt ursprungsin­tyg m.m.,
   3. lagen (1992:1602) om valuta-​ och kre­ditre­gle­ring,
   4. lagen (1996:95) om vissa inter­na­tio­nella sank­tio­ner,
   5. inre­gräns­la­gen (1996:701),
   6. lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor,
   7. lagen (2000:1064) om kon­troll av pro­duk­ter med dubbla använd­nings­om­rå­den och av tek­niskt bistånd,
   8. lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling,
   9. lagen (2006:1329) om han­del med vissa varor som kan använ­das till döds­straff eller tor­tyr, m.m.,
   10. tul­la­gen (2016:253),
   11. 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott,
   12. 2-4 §§ skat­te­brottsla­gen (1971:69), om brot­tet rör under­lå­ten­het att lämna dekla­ra­tion enligt 26 kap. 37 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), och
   13. ter­ro­rist­brott enligt 4 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) som begås genom smugg­ling, grov smugg­ling, vapen­smugg­ling, grov vapen­smugg­ling, syn­ner­li­gen grov vapen­smugg­ling, smugg­ling av explo­siv vara, grov smugg­ling av explo­siv vara eller syn­ner­li­gen grov smugg­ling av explo­siv vara eller för­sök till sådana brott.

2 §   Tull­ver­kets direkta brotts­be­kämp­ning omfat­tar även brott som anges i andra styc­ket, om miss­tan­ken upp­kom­mit
   1. i sam­band med att Tull­ver­ket utre­der brott som anges i denna lag,
   2. i sam­band med att Tull­ver­ket genom­för en kon­troll, eller
   3. när en tull­tjäns­te­man har vid­ta­git åtgär­der enligt 6-10 §§ eller 15-20 §§ eller 7 kap. 1, 2, 4 eller 8 §.

De brott som avses är brott
   1. enligt 3 § lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott,
   2. enligt 1-3 b §§ nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64),
   3. enligt 3 eller 3 a § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del,
   4. enligt 4 § lagen (1988:254) om för­bud beträf­fande kni­var och andra far­liga före­mål,
   5. enligt 9 kap. 1 eller 1 a § eller 2 § första styc­ket d vapen­la­gen (1996:67),
   6. avse­ende inne­hav av häl­so­far­liga varor enligt 3 § första styc­ket 7 och 4 § lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor, och
   7. enligt 29 § andra styc­ket 2 eller 29 a § lagen (2010:1011) om brand­far­liga och explo­siva varor.

Befo­gen­he­ter i den direkta brotts­be­kämp­ningen

Inleda för­un­der­sök­ning

3 §   Tull­ver­ket får inleda för­un­der­sök­ning om brott som anges i 1 och 2 §§. Om saken inte är enkel, ska led­ningen av för­un­der­sök­ningen över­tas av all­män åkla­gare så snart någon skä­li­gen kan miss­tän­kas för brot­tet. All­män åkla­gare ska också i andra fall överta led­ningen när det behövs av sär­skilda skäl.

Vad som sägs i 23 kap. 3 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken om hur en för­un­der­sök­ning kan inle­das av en polis­man ska gälla även för en tull­tjäns­te­man. En för­un­der­sök­ning inleds även genom att en tull­tjäns­te­man beslu­tar om och använ­der ett tvångs­me­del enligt 10 § andra styc­ket och 17 § andra styc­ket.

Om för­un­der­sök­ningen leds av Tull­ver­ket får under­sök­nings­le­da­ren besluta om att lägga ned för­un­der­sök­ningen enligt 23 kap. 4 a § rät­te­gångs­bal­ken.

När för­un­der­sök­ningen leds av en all­män åkla­gare, får åkla­ga­ren anlita biträde av Tull­ver­ket. Åkla­ga­ren får också upp­dra åt en tull­tjäns­te­man att vidta en viss åtgärd som hör till för­un­der­sök­ningen, om det är lämp­ligt med hän­syn till åtgär­dens beskaf­fen­het.

4 §   När Tull­ver­ket leder en för­un­der­sök­ning ska det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om under­sök­nings­le­dare gälla den som myn­dig­he­ten har utsett att full­göra den upp­gif­ten.

I 4 kap. 4 § kust­be­vak­nings­la­gen (2019:32) finns bestäm­mel­ser om Tull­ver­kets rätt att anlita biträde av Kust­be­vak­ningen eller en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man.

Unga lagö­ver­trä­dare

5 §   En tull­tjäns­te­man som Tull­ver­ket har för­ord­nat får leda en för­un­der­sök­ning mot den som inte har fyllt arton år. Tull­tjäns­te­man­nen ska genom intresse och fal­len­het för arbete med unga lagö­ver­trä­dare vara sär­skilt läm­pad för upp­gif­ten. Sär­skilda bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning av mål och ären­den om brott där den miss­tänkte inte fyllt tju­go­ett år finns i lagen (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare.

Åtgär­der i sam­band med för­hör

6 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 23 kap. 3 § fjärde styc­ket rät­te­gångs­bal­ken hålla för­hör och vidta andra utred­nings­åt­gär­der som är av bety­delse för utred­ningen av brott. De åtgär­der som vid­ta­gits ska så snart som möj­ligt anmä­las för den som har rätt att leda för­un­der­sök­ningen om brot­tet.

Det som före­skrivs i 23 kap. 8 § rät­te­gångs­bal­ken om rätt för en polis­man att upp­mana någon att följa med till för­hör och att ta med någon till för­hör gäl­ler även för en tull­tjäns­te­man.

7 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 23 kap. 9 a § rät­te­gångs­bal­ken efter till­sä­gelse till­fäl­ligt omhän­derta elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning från den som ska höras och besluta om kropps­vi­si­ta­tion. I fråga om pro­to­koll­fö­ring och när omhän­der­ta­gan­det ska upp­höra gäl­ler 23 kap. 9 b § rät­te­gångs­bal­ken.

Gri­pande

8 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 24 kap. 7 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken gripa den som miss­tänks för brott. Det som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om befo­gen­he­ter och skyl­dig­he­ter i för­hål­lande till den som gri­pits gäl­ler för tull­tjäns­te­man­nen i samma utsträck­ning som för en polis­man och för Tull­ver­ket i samma utsträck­ning som för Polis­myn­dig­he­ten.

För­var

9 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 26 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken ta egen­dom i för­var. En sådan åtgärd ska skynd­samt anmä­las till all­män åkla­gare. Åkla­ga­ren ska ome­del­bart pröva om egen­do­men ska för­bli i för­var.

Det som före­skrivs i 26 kap. 3 a och 3 b §§ rät­te­gångs­bal­ken gäl­ler för tull­tjäns­te­man­nen i samma utsträck­ning som för en polis­man.

Beslag och pen­ning­be­slag

10 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 27 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken ta egen­dom i beslag eller pen­ning­be­slag.

En tull­tjäns­te­man får även i andra fall än de som anges i 27 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken ta egen­dom i beslag eller pen­ning­be­slag, om den skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad på grund av brott eller ha bety­delse för en utred­ning om ett sådant brott.

Om ett beslag eller pen­ning­be­slag verk­ställs av någon annan än under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren och denne inte har beslu­tat om besla­get eller pen­ning­be­sla­get, ska anmä­lan skynd­samt göras till denne, var­vid han eller hon ome­del­bart ska pröva om besla­get ska bestå. Lag (2024:901).

11 §   Beslag­ta­gen egen­dom ska för­va­ras av Tull­ver­ket, om inte annat är före­skri­vet eller åkla­ga­ren bestäm­mer något annat.

Egen­dom som har tagits i beslag med stöd av 26 § ska för­va­ras av Polis­myn­dig­he­ten när den har över­ta­git ären­det.

12 §   Tull­ver­ket får, om inte annat är före­skri­vet, ome­del­bart låta sälja egen­dom som har tagits i beslag för att den skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad enligt 16 § lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling om
   1. egen­do­men inte kan vår­das utan fara för att den för­störs,
   2. vår­den av den är för­e­nad med allt­för stora kost­na­der, eller
   3. det annars finns sär­skilda skäl.

Egen­dom som avses i första styc­ket får i stäl­let för­stö­ras, om den
   1. inte kan säl­jas,
   2. kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning, eller
   3. annars är olämp­lig för för­sälj­ning.

13 §   Om egen­dom, som enligt 12 § har sålts eller för­störts, inte för­ver­kas, har äga­ren eller annan rätts­in­ne­ha­vare rätt till ersätt­ning. För egen­dom som sålts läm­nas dock inte ersätt­ning med högre belopp än det som influ­tit vid för­sälj­ningen. Om egen­do­men har för­störts läm­nas ersätt­ning med skä­ligt belopp.

14 §   Egen­dom som har tagits i beslag för brott som anges i 1 eller 2 § och som för­va­ras hos annan än Tull­ver­ket, ska över­läm­nas till myn­dig­he­ten om besla­get hävs och egen­do­men ska bli före­mål för
   1. tull­be­hand­ling, eller
   2. någon åtgärd enligt denna lag.

Om egen­do­men redan har sålts, ska för­sälj­nings­lik­vi­den över­läm­nas till Tull­ver­ket för redo­vis­ning.

Bio­met­risk auten­ti­se­ring

15 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 27 kap. 17 f § rät­te­gångs­bal­ken genom­föra bio­met­risk auten­ti­se­ring.

Avspärr­ning

16 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att genom­föra avspärr­ning eller vidta annan åtgärd enligt 27 kap. 15 § rät­te­gångs­bal­ken.

Hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans och annan under­sök­ning

17 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 28 kap. 5 § rät­te­gångs­bal­ken göra hus­rann­sa­kan och enligt 28 kap. 10 d § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken utföra en genom­sök­ning på distans.

Om det finns anled­ning att anta att ett sådant brott som anges i 1 eller 2 § har begåtts, får en tull­tjäns­te­man även i annat fall än som sägs i 28 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken göra hus­rann­sa­kan i maga­sin eller lik­nande utrym­men för att söka efter egen­dom som skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad på grund av ett sådant brott.

18 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 28 kap. 10 f § rät­te­gångs­bal­ken omhän­derta elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning från den som är när­va­rande vid en genom­sök­ning på distans och besluta om kropps­vi­si­ta­tion. Egen­do­men ska läm­nas till­baka så snart det inte längre finns skäl för åtgär­den och senast vid den tid­punkt då genom­sök­ningen avslu­tas.

19 §   En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man har enligt 28 kap. 10 § rät­te­gångs­bal­ken att göra en under­sök­ning på stäl­len som inte är till­gäng­liga för all­män­he­ten.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning

20 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att
   1. enligt 28 kap. 13 § rät­te­gångs­bal­ken besluta om kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning, och
   2. enligt 28 kap. 13 a § rät­te­gångs­bal­ken
      a) hålla kvar den som ska kropps­vi­si­te­ras eller kropps­be­sik­ti­gas, och
      b) ta med den som ska kropps­vi­si­te­ras eller kropps­be­sik­ti­gas till den plats där åtgär­den ska genom­fö­ras.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​07-01/

Kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning och upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag

20 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ En tull­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att
   1. enligt 28 kap. 13 och 14 b §§ rät­te­gångs­bal­ken besluta om kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning och upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag, och
   2. enligt 28 kap. 13 a och 14 b §§ rät­te­gångs­bal­ken
      a) hålla kvar den som ska kropps­vi­si­te­ras, kropps­be­sik­ti­gas eller bli före­mål för en upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag, och
      b) ta med den som ska kropps­vi­si­te­ras, kropps­be­sik­ti­gas eller bli före­mål för en upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag till den plats där åtgär­den ska genom­fö­ras.
Lag (2025:144).

21 §   Kropps­vi­si­ta­tion av mera väsent­lig omfatt­ning och kropps­be­sikt­ning ska verk­stäl­las inom­hus i avskilt rum eller i lämp­ligt utrymme i trans­port­me­del. Om den som ska under­sö­kas eller den som ska verk­ställa under­sök­ningen begär det, och det kan ske utan större omgång, ska under­sök­ningen göras i vitt­nens när­varo. I övrigt gäl­ler det som sägs i 28 kap. 13 § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken om verk­stäl­lig­het.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler endast om inte annat är före­skri­vet i lag.

Alko­ho­lu­tand­nings­prov och ögon­un­der­sök­ning

22 §    /Upp­hör att gälla U:2030-​03-01/ Bestäm­mel­ser om rätt för en tull­tjäns­te­man att ta alko­ho­lu­tand­nings­prov och göra ögon­un­der­sök­ning finns i lagen (1976:1090) om alko­ho­lu­tand­nings­prov, lagen (1999:216) om ögon­un­der­sök­ning vid miss­tanke om vissa brott i tra­fi­ken och lagen (2024:1231) om för­söks­verk­sam­het med rutin­mäs­siga ögon­un­der­sök­ningar i tra­fi­ken. Lag (2024:1234).

22 §    /Trä­der i kraft I:2030-​03-01/ Bestäm­mel­ser om rätt för en tull­tjäns­te­man att ta alko­ho­lu­tand­nings­prov och göra ögon­un­der­sök­ning finns i lagen (1976:1090) om alko­ho­lu­tand­nings­prov och lagen (1999:216) om ögon­un­der­sök­ning vid miss­tanke om vissa brott i tra­fi­ken.
Lag (2024:1235).

Doku­men­ta­tion

23 §   Pro­to­koll ska föras över gri­pan­den som görs enligt 8 §. Av pro­to­kol­let ska det framgå
   1. vem som har fat­tat beslu­tet,
   2. grun­den för beslu­tet och tid­punk­ten när det fat­ta­des,
   3. vem eller vilka som del­tog vid gri­pan­det,
   4. vem som gri­pan­det rik­tade sig mot,
   5. tiden för gri­pan­det, och
   6. vad som i övrigt före­kom vid gri­pan­det.

Ansva­rig för att pro­to­koll upp­rät­tas är, i fråga om upp­gif­ter som avses i första styc­ket 1 och 2, den som fat­tade beslu­tet och i övrigt den som var ansva­rig chef vid gri­pan­det.

24 §   I rät­te­gångs­bal­ken finns bestäm­mel­ser om pro­to­koll över för­var, beslag, hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning. Det som sägs där gäl­ler, om det inte finns avvi­kande bestäm­mel­ser.

Befo­gen­he­ter i den indi­rekta brotts­be­kämp­ningen

Biträde åt Polis­myn­dig­he­ten

25 §   I sam­band med Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het och brotts­be­käm­pande verk­sam­het får en tull­tjäns­te­man, innan en för­un­der­sök­ning har inletts, ingripa mot ett brott som inte ingår i Tull­ver­kets direkta brotts­be­kämp­ning, om Tull­ver­ket före ingri­pan­det i det enskilda fal­let har gjort en för­frå­gan om det hos Polis­myn­dig­he­ten och den myn­dig­he­ten har god­känt att ingri­pan­det görs.

Vid ett ingri­pande enligt första styc­ket får bestäm­mel­serna i 6 och 7 §§ tilläm­pas.

26 §   Ett ingri­pande enligt 25 § får göras utan ett god­kän­nande från Polis­myn­dig­he­ten om vän­tan på god­kän­nan­det inne­bär en väsent­lig olä­gen­het. Vid ett sådant ingri­pande får även bestäm­mel­serna i 8 och 10 §§ tilläm­pas.

27 §   En åtgärd som vid­ta­gits enligt 25 eller 26 § ska genast rap­por­te­ras till Polis­myn­dig­he­ten.

Biträde åt under­sök­nings­le­dare och åkla­gare

28 §   När en för­un­der­sök­ning har inletts av Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen eller Kust­be­vak­ningen, får Tull­ver­ket lämna biträde till under­sök­nings­le­da­ren med utred­ningen av brot­tet, oav­sett om det ingår i myn­dig­he­tens direkta brotts­be­kämp­ning eller lig­ger utan­för den.

När Tull­ver­ket beslu­tat biträda vid utred­ningen av brot­tet, får en under­sök­nings­le­dare ge i upp­drag åt en tull­tjäns­te­man att vidta en viss åtgärd som hör till för­un­der­sök­ningen, om det är lämp­ligt med hän­syn till åtgär­dens beskaf­fen­het och omstän­dig­he­terna i övrigt.

29 §   Tull­ver­ket får i ett enskilt fall även hjälpa en annan brotts­be­käm­pande myn­dig­het med tek­niska eller andra mot­sva­rande resur­ser för brotts­be­käm­pande ända­mål, om det är lämp­ligt.

30 §   När en för­un­der­sök­ning leds av en all­män åkla­gare får åkla­ga­ren begära biträde av Tull­ver­ket eller en tull­tjäns­te­man. Åkla­ga­ren får också ge i upp­drag åt en tull­tjäns­te­man att vidta en viss åtgärd som hör till för­un­der­sök­ningen, om det är lämp­ligt med hän­syn till åtgär­dens beskaf­fen­het och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Rät­ten att anlita biträde gäl­ler utan hin­der av att brot­tet inte ingår i Tull­ver­kets direkta brotts­be­kämp­ning, om det har sam­band med en för­un­der­sök­ning där Tull­ver­ket biträ­der eller har biträtt åkla­ga­ren eller annan under­sök­nings­le­dare eller om brot­tet på annat sätt har anknyt­ning till Tull­ver­kets verk­sam­het.

Tull­ver­ket är skyl­digt att lämna det biträde som begärs.

Skyl­dig­het att infor­mera anhö­riga

31 §   Om någon som är skyl­dig att stanna kvar hos Tull­ver­ket under en brotts­ut­red­ning begär det, eller om det annars finns skäl för det, ska någon av hans eller hen­nes när­maste anhö­riga eller någon annan per­son som står honom eller henne sär­skilt nära infor­me­ras om åtgär­den. I en pågående brotts­ut­red­ning får dock infor­ma­tio­nen inte läm­nas för­rän det kan ske utan men för utred­ningen.

Om den berörde mot­sät­ter sig att någon infor­me­ras om åtgär­den, får infor­ma­tio­nen läm­nas bara om det finns syn­ner­liga skäl.

Infor­ma­tion behö­ver inte läm­nas om åtgär­den har upp­hört.


9 kap. Tull­å­kla­ga­res befo­gen­he­ter

1 §   I mål om brott får talan föras av sär­skilt för­ord­nade befatt­nings­ha­vare vid Tull­ver­ket (tull­å­kla­gare) om det är uppen­bart att brot­tets straff­värde sva­rar mot böter och att brot­tet inte ska för­an­leda någon annan påföljd och det är fråga om
   1. brott som anges i 8 kap. 1 § 1-11 och 8 kap. 2 § andra styc­ket 1,
   2. inne­hav eller bruk av nar­ko­tika enligt 2 § nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64),
   3. inne­hav av dop­nings­me­del enligt 3 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del,
   4. inne­hav av häl­so­far­liga varor enligt 4 § lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor, eller
   5. brott enligt 9 kap. 1 § andra styc­ket och 9 kap. 2 § första styc­ket d vapen­la­gen (1996:67) eller 29 § andra styc­ket 2 lagen (2010:1011) om brand­far­liga och explo­siva varor.

En tull­å­kla­gare ska tillämpa det som före­skrivs om för­un­der­sök­ning, åtal och åtals­un­der­lå­telse och om all­män åkla­ga­res befo­gen­he­ter och skyl­dig­he­ter i övrigt. Om saken inte är enkel, eller om det annars behövs av sär­skilda skäl, ska ären­det över­läm­nas till all­män åkla­gare.

2 §   En tull­å­kla­gare får fatta beslut enligt 3 kap. 4 § lagen (2024:782) om för­fa­ran­det vid för­ver­kande av egen­dom och åläg­gande av före­tags­bot om vär­det av det som ska för­ver­kas upp­går till mindre än hälf­ten av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde då besla­get verk­ställ­des eller om egen­do­men sak­nar saluvärde, om det är uppen­bart att för­ut­sätt­ning­arna för ett för­ver­kande är upp­fyllda.

Tull­å­kla­ga­rens beslut i fråga om för­ver­kande ska vara skrift­ligt. Den som drab­bats av besla­get får inom en månad från det att han eller hon fick del av för­ver­kan­de­be­slu­tet anmäla miss­nöje mot det hos Tull­ver­ket. Anmäls miss­nöje, ska beslu­tet om för­ver­kande inte längre gälla. Om Tull­ver­ket anser att talan om för­ver­kande bör föras, ska ären­det sna­rast över­läm­nas till all­män åkla­gare. Lag (2024:901).

3 §   Bestäm­mel­serna i 1 och 2 §§ inskrän­ker inte all­män åkla­ga­res beslu­tan­de­rätt.

4 §   Bestäm­mel­ser om tull­å­kla­ga­res befo­gen­he­ter finns också i
   1. lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor, och
   2. lagen (2011:111) om för­stö­rande av vissa häl­so­far­liga miss­bruks­sub­stan­ser.


10 kap. Befo­gen­he­ter för att för­hindra brott

1 §   En tull­tjäns­te­man har vid miss­tanke om brott enligt 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott samma rätt som en polis­man att enligt 24 a § polisla­gen (1984:387) till­fäl­ligt omhän­derta for­donsnyck­lar eller annat som behövs för fär­den eller for­do­net samt att göra kropps­vi­si­ta­tion och genom­söka for­do­net.

2 §   En tull­tjäns­te­man som har beslu­tat om ett omhän­der­ta­gande enligt 1 § ska skynd­samt anmäla det till Polis­myn­dig­he­ten, som ome­del­bart ska pröva om omhän­der­ta­gan­det ska bestå. Omhän­der­ta­gen egen­dom ska för­va­ras av Tull­ver­ket, om inte Polis­myn­dig­he­ten bestäm­mer något annat.

Pro­to­koll ska föras över omhän­der­ta­gan­det enligt bestäm­mel­serna i 27 § polisla­gen (1984:387). Vid tillämp­ningen av den para­gra­fen gäl­ler det som sägs om för­man i stäl­let Polis­myn­dig­he­ten.

3 §   I fråga om det fort­satta för­fa­ran­det vid ett omhän­der­ta­gande tilläm­pas bestäm­mel­serna i 24 c och 24 d §§ polisla­gen (1984:387) om upp­hö­rande av omhän­der­ta­gande och för­stö­ring eller för­sälj­ning av egen­dom.

Egen­dom som för­va­ras av Tull­ver­ket ska över­läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten, om den inte häm­tas.

4 §   I 7 kap. 4 § kör­kortsla­gen (1998:488) finns bestäm­mel­ser om Tull­ver­kets rätt att besluta om omhän­der­ta­gande av kör­kort.


11 kap. Bestäm­mel­ser om jäv och straff

Jäv

1 §   Om det för en tull­tjäns­te­man för ett visst brott finns någon omstän­dig­het som skulle utgöra jäv enligt 4 kap. 13 § rät­te­gångs­bal­ken, får tull­tjäns­te­man­nen inte besluta om eller vidta någon åtgärd i för­un­der­sök­ning eller annan brotts­be­kämp­ning. Jäv får inte grun­das på en åtgärd som en tull­tjäns­te­man har vid­ta­git på tjäns­tens väg­nar, eller en gär­ning som för­ö­vats mot honom eller henne i eller för hans eller hen­nes tjänst. Även om en tull­tjäns­te­man är jävig, får han eller hon vidta sådana åtgär­der som inte utan fara kan skju­tas upp.

I fråga om jäv mot tull­å­kla­gare ska bestäm­mel­serna i 7 kap. 6 § första-​tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas. I fråga om jäv i Tull­ver­kets övriga verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i för­valt­nings­la­gen (2017:900).

Jäv mot tull­å­kla­gare och andra tull­tjäns­te­män prö­vas av Tull­ver­ket.

Straff

2 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot ett för­bud enligt 3 kap. 3 eller 4 §, eller
   2. låter bli att lämna upp­gif­ter och visa upp hand­lingar för en tull­tjäns­te­man enligt 4 kap. 6 §.

Om gär­ningen är ringa utgör den inte brott.

Ansvar enligt första styc­ket ska inte dömas ut om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken eller i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling.

3 §   Till pen­ning­bö­ter döms den som låter bli att stanna på en tull­tjäns­te­mans upp­ma­ning enligt 3 kap. 8 §, 4 kap. 2 § eller 5 kap. 4 §.

4 §   Till pen­ning­bö­ter döms den som bry­ter mot skyl­dig­he­ten att legi­ti­mera sig eller på annat god­tag­bart sätt styrka sin iden­ti­tet enligt 5 kap. 8 § första styc­ket eller mot skyl­dig­he­ten att lämna upp­gif­ter enligt 5 kap. 8 § andra styc­ket. Ansvar ska dock inte dömas ut om den till­frå­ga­des iden­ti­tet genast kun­nat fast­stäl­las.

5 §   Till pen­ning­bö­ter döms den som bry­ter mot skyl­dig­he­ten enligt 5 kap. 9 § andra styc­ket att till­han­da­hålla admi­nist­ra­tiva refe­rensko­der eller andra hand­lingar. Det­samma gäl­ler den som upp­såt­li­gen bry­ter mot skyl­dig­he­ten enligt 5 kap. 10 § andra styc­ket att till­han­da­hålla för­enk­lade admi­nist­ra­tiva refe­rensko­der eller ersätt­nings­do­ku­ment.

6 §   Bestäm­mel­ser om ansvar för tull­för­se­else finns i 5 kap. 2-4 §§ tul­la­gen (2016:235).
Vik­tiga lagar inom för­valt­nings­rät­ten
JP Info­nets för­valt­nings­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets för­valt­nings­rätts­liga tjäns­ter

Han­te­rar du för­valt­nings­rätts­liga frå­ge­ställ­ningar i ditt arbete? Vi på JP Info­net kan hjälpa dig att reda ut för­valt­nings­rätts­liga frå­gor oav­sett om du arbe­tar på en kom­mun, stat­lig myn­dig­het, dom­stol eller advo­kat­byrå. Vi ger råd och stöd med bland annat hand­lägg­ning, kom­mu­nal­rätt, dele­ga­tions­ord­ningar, offent­lig­het och sek­re­tess, ompröv­ning av beslut och lag­lig­hets­pröv­ning. Se allt inom för­valt­nings­rätt.