Lag (1988:1385) om Sve­ri­ges riks­bank. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2022:1568

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1988:1385
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:980
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1988:1385
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Utfär­dad: 1988-​12-08
Omtryck: SFS 1999:19
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:980
Upp­hävd: 2023-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2022:1568
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Verk­sam­hets­mål och led­ning

1 §   Riks­ban­ken, som enligt 9 kap. 13 § rege­rings­for­men är rikets central­bank och en myn­dig­het under riks­da­gen, får endast bedriva eller ta del i sådan verk­sam­het som enligt lag ankom­mer på Riks­ban­ken. Lag (2003:840).

2 §   Riks­ban­ken har enligt 9 kap. 13 § rege­rings­for­men ansva­ret för pen­ning­po­li­ti­ken.

Målet för Riks­ban­kens verk­sam­het skall vara att upp­rätt­hålla ett fast pen­ning­värde.

Riks­ban­ken skall också främja ett säkert och effek­tivt betal­nings­vä­sende.

Riks­ban­ken får med­dela före­skrif­ter inom ramen för sitt ansvar för pen­ning­po­li­ti­ken. Riks­ban­ken får även med­dela före­skrif­ter såvitt avser verk­sam­het med anknyt­ning till Riks­ban­kens betal­nings­sy­stem eller kon­tant­för­sörj­nings­upp­drag.
Lag (2004:668).

3 §   Enligt 9 kap. 13 § rege­rings­for­men har Riks­ban­ken elva full­mäk­tige, som väljs av riks­da­gen.

Full­mäk­tige väl­jer inom sig en ord­fö­rande samt en vice ord­fö­rande. Lag (2003:840).

4 §   Enligt 9 kap. 13 § rege­rings­for­men leds Riks­ban­ken av en direk­tion, som utses av full­mäk­tige. Direk­tio­nen består av sex leda­mö­ter som utses för en tid av fem eller sex år. Full­mäk­tige utser ord­fö­rande i direk­tio­nen, som sam­ti­digt ska vara chef för Riks­ban­ken, och minst en vice ord­fö­rande, som sam­ti­digt ska vara vice riks­banks­chef.

Full­mäk­tige ska när det behövs bestämma i vil­ken inbör­des ord­ning vice riks­banks­che­fer ska tjänst­göra i riks­banks­che­fens ställe när riks­banks­che­fen har för­hin­der. Lag (2008:239).

5 §   Ären­den som inte skall avgö­ras av full­mäk­tige avgörs av direk­tio­nen. Direk­tio­nen kan besluta att ären­den får avgö­ras av riks­banks­che­fen eller någon annan tjäns­te­man i Riks­ban­ken. Lag (1998:1413).


2 kap. Full­mäk­tige

1 §   Leda­mö­ter av full­mäk­tige får inte
   1. vara stats­råd,
   2. vara leda­mot av Riks­ban­kens direk­tion,
   3. vara leda­mot eller sup­ple­ant i sty­rel­sen för en bank eller ett annat före­tag som står under Finansin­spek­tio­nens till­syn eller
   4. inneha en annan anställ­ning eller ett annat upp­drag som gör dem olämp­liga för upp­dra­get som full­mäk­tig.

Leda­mö­terna får inte hel­ler vara underå­riga, i kon­kurs, under­kas­tade närings­för­bud eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken.

Om en leda­mot tar en sådan anställ­ning eller ett sådant upp­drag som kan strida mot bestäm­mel­serna i första styc­ket, ska riks­da­gen på för­slag av finans­ut­skot­tet ent­le­diga leda­mo­ten från upp­dra­get i full­mäk­tige. De anställ­ningar eller upp­drag som en leda­mot tar ska anmä­las till riks­da­gen.

Denna bestäm­melse finns i tilläggs­be­stäm­mel­sen 13.21.1 till riks­dags­ord­ningen. Lag (2014:867).

2 §   Full­mäk­ti­ges rätt att skilja en leda­mot av direk­tio­nen från hans eller hen­nes anställ­ning föl­jer av 9 kap. 13 § rege­rings­for­men.

Talan mot beslut om skil­jande från anställ­ning ska ske inom två måna­der från del­giv­ning av beslu­tet. Riks­banks­che­fen får föra talan vid EU-​domstolen. Övriga leda­mö­ter får väcka talan i Högsta dom­sto­len.

Högsta dom­sto­len får för­klara ett beslut om skil­jande från anställ­ning ogil­tigt.

Väcks inte talan inom den tid som före­skrivs i andra styc­ket har par­ten för­lo­rat sin talan. Lag (2011:457).

3 §   Vid full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den skall pro­to­koll föras.

Full­mäk­tige är beslut­föra när minst åtta av leda­mö­terna är när­va­rande. Varje leda­mot som del­tar i den slut­liga hand­lägg­ning är skyl­dig att delta även i avgö­ran­det. Ingen är dock skyl­dig att rösta för mer än ett för­slag. Ett beslut om att skilja en leda­mot av direk­tio­nen från hans anställ­ning för­ut­sät­ter att minst åtta av full­mäk­ti­ges leda­mö­ter är ense om beslu­tet. Lag (1998:1413).

4 §   Full­mäk­tige får för Riks­ban­kens räk­ning lämna remissytt­ran­den inom sitt verk­sam­hets­om­råde. Lag (1998:1413).


3 kap. Direk­tio­nen

1 §   Leda­mö­ter av direk­tio­nen får inte
   1. vara leda­mot av riks­da­gen,
   2. vara stats­råd,
   3. vara anställd i Rege­rings­kans­liet,
   4. vara anställd centralt av ett poli­tiskt parti,
   5. vara leda­mot eller sup­ple­ant i sty­rel­sen för en bank eller annat före­tag som står under Finansin­spek­tio­nens till­syn, eller
   6. inneha annan anställ­ning eller annat upp­drag som gör dem olämp­liga att vara direk­tions­le­da­mot.

Leda­mö­terna får inte hel­ler vara underå­riga, i kon­kurs, under­kas­tade närings­för­bud eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken.

Om en leda­mot tar en sådan anställ­ning eller ett sådant upp­drag som kan strida mot bestäm­mel­serna i första styc­ket skall leda­mo­ten genast anmäla det till full­mäk­tige.

Under ett år efter det att en leda­mots anställ­ning har upp­hört får leda­mo­ten inte utan full­mäk­ti­ges med­gi­vande inneha sådan anställ­ning eller sådant upp­drag som avses i första styc­ket 5 och 6. Lag (1998:1413).

2 §   Leda­mö­ter av direk­tio­nen får inte söka eller ta emot instruk­tio­ner när de full­gör pen­ning­po­li­tiska upp­gif­ter. Lag (1998:1413).

3 §   Vid direk­tio­nens sam­man­trä­den skall pro­to­koll föras.

Direk­tio­nen är beslut­för när minst hälf­ten av leda­mö­terna är när­va­rande. Ären­den som krä­ver ett skynd­samt beslut får dock avgö­ras av två leda­mö­ter, om de är ense om beslu­tet. Varje leda­mot som del­tar i den slut­liga hand­lägg­ningen av ett ärende är skyl­dig att delta även i avgö­ran­det. Ingen är dock skyl­dig att rösta för mer än ett för­slag.

Ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i full­mäk­tige har rätt att när­vara vid direk­tio­nens sam­man­trä­den med ytt­ran­de­rätt men utan förslags-​ och röst­rätt. Lag (1998:1413).


4 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser för full­mäk­tige och direk­tio­nen

1 §   Upp­kom­mer i Riks­ban­kens verk­sam­het anled­ning att väcka en fråga om för­fatt­nings­änd­ring eller någon annan åtgärd från sta­tens sida, får full­mäk­tige eller direk­tio­nen inom sitt respek­tive ansvars­om­råde göra fram­ställ­ning i ämnet till riks­da­gen enligt tilläggs­be­stäm­mel­sen 9.17.4 till riks­dags­ord­ningen eller till rege­ringen.

Innan en fram­ställ­ning till riks­da­gen eller rege­ringen görs ska full­mäk­tige och direk­tio­nen sam­råda med varandra.
Lag (2014:867).

2 §   I skri­vel­ser som full­mäk­tige eller direk­tio­nen avger till riks­da­gen eller rege­ringen skall det anges vilka leda­mö­ter som del­ta­git i beslu­tet och vem som varit före­dra­gande. Har skilj­ak­tig mening anmälts i ären­det, skall den anges i skri­vel­sen eller framgå av bifo­gat pro­to­kolls­ut­drag. Lag (1998:1413).

3 §   I vik­ti­gare frå­gor som har sam­band med betal­nings­sy­ste­mets sta­bi­li­tet eller berör Finansin­spek­tio­nens till­syns­verk­sam­het skall Riks­ban­ken sam­råda med inspek­tio­nen. Vid ett sådant sam­råd skall Riks­ban­ken lämna Finansin­spek­tio­nen de upp­gif­ter som behövs. Lag (1998:1412).

4 §   Ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i full­mäk­tige samt leda­mö­terna i direk­tio­nen skall till riks­da­gen skrift­li­gen anmäla
   1. inne­hav av finan­si­ella instru­ment som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment,
   2. inne­hav av andel i ett han­dels­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning utom bostads­rätts­för­e­ning samt andel i en mot­sva­rande utländsk juri­disk per­son,
   3. ägande, helt eller del­vis, av närings­fas­tig­het enligt 2 kap. 14 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   4. avtal av eko­no­misk karak­tär med tidi­gare arbets­gi­vare, såsom avtal om löne- eller pen­sions­för­mån som läm­nas under den tid som omfat­tas av upp­dra­get i full­mäk­tige eller anställ­ningen i direk­tio­nen, och
   5. kre­di­ter eller andra skul­der samt vill­ko­ren för dessa.

Anmä­lan av till­gångar och avtal enligt första styc­ket 2-4 behö­ver inte göras om dessa till­sam­mans under­sti­ger ett mark­nads­värde på 500 000 kro­nor. Det­samma gäl­ler kre­di­ter och andra skul­der enligt första styc­ket 5 om dessa till­sam­mans under­sti­ger 500 000 kro­nor.

Anmä­lan enligt första styc­ket skall göras när upp­dra­get eller anställ­ningen påbör­jas. Behö­ver enligt andra styc­ket till­gångar och avtal eller kre­di­ter och andra skul­der inte anmä­las vid denna tid­punkt skall anmä­lan ske senast inom fyra vec­kor från det att den i andra styc­ket angivna grän­sen upp­nåtts.

Anmä­lan skall där­ef­ter göras av för­änd­ring som inne­bär att
   1. till­gång som avses i första styc­ket 1 för­vär­vas,
   2. det sam­man­lagda vär­det av till­gångar och avtal enligt första styc­ket 2-4 eller det sam­man­lagda belop­pet av kre­di­ter och andra skul­der enligt första styc­ket 5 för­änd­rats med mer än 100 000 kro­nor sedan anmä­lan senast gjor­des, under för­ut­sätt­ning att det sam­man­lagda vär­det eller belop­pet efter för­änd­ringen inte under­sti­ger 500 000 kro­nor eller
   3. vill­kor­sänd­ring sker beträf­fande kre­di­ter och andra skul­der som har anmälts.

Anmä­lan av sådana för­änd­ringar som avses i fjärde styc­ket skall göras senast fyra vec­kor från det att för­änd­ringen inträf­fade.
Lag (1999:1258).

4 a §   Om Riks­ban­ken får kän­ne­dom om en sådan kri­tisk situ­a­tion som avses i 6 kap. 3 § andra styc­ket lagen (2014:968) om sär- skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag, ska Riks­ban­ken omgå­ende under­rätta berörda myn­dig­he­ter inom EES med ansvar för grupp­ba­se­rad till­syn enligt
   1. arti­kel 111 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behö­rig­het att utöva verk- sam­het i kre­di­tin­sti­tut och om till­syn av kre­di­tin­sti­tut, om änd­ring av direk­tiv 2002/87/EG och om upp­hä­vande av direk­ti­ven 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2034, eller
   2. arti­kel 46 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2034 av den 27 novem­ber 2019 om till­syn av vär­de­pap­pers­fö­re­tag och om änd­ring av direk­ti­ven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2021:486).

5 §   Bestäm­mel­ser om ersätt­ning till leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i full­mäk­tige finns i lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ.

Lön och andra anställ­nings­för­må­ner för leda­mö­ter i direk­tio­nen fast­ställs av full­mäk­tige. Lag (1998:1413).

6 §   Full­mäk­tige och direk­tio­nen får inte sam­man­träda på ett område som är ocku­pe­rat av främ­mande makt. Lag (1998:1413).


5 kap. Sed­lar och mynt

1 §   Enligt 9 kap. 14 § rege­rings­for­men har Riks­ban­ken ensam­rätt att ge ut sed­lar och mynt. Full­mäk­tige skall bestämma utform­ningen av de sed­lar och mynt som ban­ken ger ut.

Sed­lar och mynt som ges ut av Riks­ban­ken är lag­liga betal­nings­me­del.

Pen­ning­en­he­ten i Sve­rige kal­las krona. Kro­nan delas i ett­hundra öre. Lag (2003:840).

2 §   Sed­lar får ges ut med valö­rerna tjugo, fem­tio, ett­hundra, två­hundra, fem­hundra och ettu­sen kro­nor.

Mynt får ges ut med valö­rerna en krona, två kro­nor, fem kro­nor och tio kro­nor.

Dess­utom får minnes-​ och jubi­le­umsmynt med andra valö­rer ges ut. Lag (2010:635).

3 §   Riks­ban­ken skall svara för lan­dets för­sörj­ning med sed­lar och mynt.

Verk­sam­het som avses i första styc­ket får Riks­ban­ken bedriva i sam­ar­bete med annan.

I syfte att effek­ti­vi­sera kon­tant­cir­ku­la­tio­nen får Riks­ban­ken utge ersätt­ning eller ge rän­te­fri kre­dit till före­tag som avskilt och lag­rat sed­lar och mynt enligt Riks­ban­kens anvis­ningar. Lag (2004:1303).

4 §   Sed­lar och mynt som är ska­dade eller för­slitna får lösas in av Riks­ban­ken. För sed­lar som bli­vit helt för­störda får Riks­ban­ken betala ersätt­ning.

Om sär­skilda skäl finns, får Riks­ban­ken lösa in sed­lar och mynt som upp­hört att vara lag­liga betal­nings­me­del. Lag (1998:1412).

5 §   Sed­lar och mynt som för­änd­rats eller bear­be­tats får inte spri­das. Lag (2004:1303).


6 kap. Pen­ning­po­li­tik och betal­nings­sy­stem

1 §   Med bankin­sti­tut för­stås i denna lag bank­ak­tie­bo­lag, spar­ban­ker, med­lems­ban­ker och utländska bank­fö­re­tag som med stöd av 4 kap. 1 eller 4 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse dri­ver bank­rö­relse från filial här i lan­det.

Med finansin­sti­tut för­stås bankin­sti­tut, kreditmarknads-​ före­tag, vär­de­pap­pers­in­sti­tut, Första-​Fjärde AP-​fonderna enligt lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP- fon­der), Sjätte AP-​fonden enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-​fonden, för­säk­rings­fö­re­tag som har till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse här i lan­det enligt för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043), tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag som har till­stånd att driva tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag, Svenska skepps­hy­po­teks­kas­san samt utländska före­tag som med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och finan­sie­rings­rö­relse dri­ver verk­sam­het från filial i Sve­rige. Lag (2019:747).

2 §   Riks­ban­ken skall följa utveck­lingen på valuta-​ och kre­dit­mark­na­derna samt vidta erfor­der­liga pen­ning­po­li­tiska åtgär­der. Lag (1998:1412).

3 §   Riks­ban­ken skall inför alla vik­tiga pen­ning­po­li­tiska beslut infor­mera det stats­råd som rege­ringen utser. Lag (1998:1413).

4 §   Riks­ban­ken skall minst två gånger om året lämna en skrift­lig redo­gö­relse till riks­da­gens finans­ut­skott om pen­ning­po­li­ti­ken.

Riks­ban­ken skall löpande offent­lig­göra sta­tis­tiska upp­gif­ter om valuta-​ och kre­dit­för­hål­lan­den. Lag (2000:181).

5 §   Riks­ban­ken får i pen­ning­po­li­tiskt syfte
   1. bevilja kre­dit mot betryg­gande säker­het och ta emot inlå­ning,
   2. köpa, sälja och för­medla vär­de­pap­per, valuta samt rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som ankny­ter till sådana till­gångar,
   3. ge ut egna skul­debrev.

All­mänt gäl­lande rän­te­vill­kor för Riks­ban­kens in- och utlå­ning enligt första styc­ket 1 skall offent­lig­gö­ras. Lag (2003:168).

6 §   Riks­ban­ken får i pen­ning­po­li­tiskt syfte upp­ställa kas­sakrav gente­mot finansin­sti­tut.

Med kas­sakrav avses att viss andel, högst fem­ton pro­cent, av finansin­sti­tu­tets pla­ce­ringar eller för­bin­del­ser, beräk­nade på det sätt Riks­ban­ken bestäm­mer, skall under angi­ven tid mot­sva­ras av medel som med eller utan ränte­gott­gö­relse skall inne­stå på räk­ning för insti­tu­tet i Riks­ban­ken. I den utsträck­ning Riks­ban­ken bestäm­mer lik­ställs med sådana medel finansin­sti­tu­tets inne­lig­gande kassa.

För ett utländskt finansin­sti­tut som har rätt att driva verk­sam­het från filial här i lan­det beräk­nas kas­sakra­vet på fili­a­lens pla­ce­ringar eller för­bin­del­ser. Lag (1998:1413).

7 §   Riks­ban­ken får till­han­da­hålla system för avveck­ling av betal­ningar och på annat sätt med­verka i betal­nings­av­veck­ling.

För att främja betal­nings­sy­ste­mets funk­tion får Riks­ban­ken bevilja del­ta­garna i syste­met kre­dit under dagen. Kre­dit får endast bevil­jas mot betryg­gande säker­het. Sta­ten behö­ver inte ställa säker­het. Lag (1998:1412).

8 §   Om det finns syn­ner­liga skäl får Riks­ban­ken i lik­vi­di­tets­stöd­jande syfte på sär­skilda vill­kor bevilja kre­dit eller lämna garanti till sådana bankin­sti­tut och svenska före­tag som står under till­syn av Finansin­spek­tio­nen. Lag (1998:1412).

8 a §   Riks­ban­ken ska lämna de upp­gif­ter om genom­förda lik­vi­di­tets­stöd­jande åtgär­der till rege­ringen, Finansin­spek­tio­nen, Riks­gälds­kon­to­ret och stöd­myn­dig­he­terna enligt lagen (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut och om sta­bi­li­tets­fon­den och lagen (2022:739) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter som respek­tive myn­dig­het behö­ver för sin verk­sam­het. Lag (2022:741).

9 §   Efter anmo­dan av Riks­ban­ken skall ett finansin­sti­tut eller annat före­tag som står under till­syn av Finansin­spek­tio­nen till Riks­ban­ken lämna de upp­gif­ter som Riks­ban­ken anser nöd­vän­diga för att
   1. följa utveck­lingen på valuta-​ och kre­dit­mark­na­derna,
   2. över­vaka betal­nings­sy­ste­mets sta­bi­li­tet.

Efter anmo­dan av Riks­ban­ken ska också svenska utgi­vare av vär­de­pap­per till Riks­ban­ken lämna de upp­gif­ter om emit­te­rade vär­de­pap­per som Riks­ban­ken anser nöd­vän­diga för de ända­mål som anges i första styc­ket.

Den som för egen eller annans räk­ning har utfört trans­ak­tio­ner med utländsk mot­part eller hål­lit till­gångar och skul­der med utlands­an­knyt­ning är skyl­dig att till Riks­ban­ken lämna de upp­gif­ter som behövs som under­lag för Riks­ban­kens betal­nings­ba­lans­sta­tistik och för sta­tistik över utlands­ställ­ningen.

Riks­ban­ken får utfärda när­mare före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt första, andra och tredje styc­ket.
Lag (2011:193).

10 §   Riks­ban­ken får med­dela före­skrif­ter om att vissa upp­gif­ter som enligt 9 § första och andra styc­kena ska läm­nas till Riks­ban­ken i stäl­let ska läm­nas till Sta­tis­tiska central­by­rån. Innan Riks­ban­ken med­de­lar sådana före­skrif­ter ska ban­ken sam­råda med Finansin­spek­tio­nen och Sta­tis­tiska central­by­rån. Lag (2014:485).

11 §   Riks­ban­ken får med­dela före­skrif­ter om att vissa upp­gif­ter som enligt 9 § tredje styc­ket ska läm­nas till Riks­ban­ken i stäl­let ska läm­nas till Sta­tis­tiska central­by­rån. Lag (2014:485).


7 kap. Valu­ta­po­li­tik

1 §   Riks­ban­ken skall besluta om tillämp­ningen av det väx­el­kurs­sy­stem som rege­ringen beslu­tat om. Lag (1998:1413).

2 §   Det ankom­mer på Riks­ban­ken att i valu­ta­po­li­tiskt syfte hålla till­gångar i utländsk valuta, utländska ford­ringar och guld. Lag (1998:1412).

3 §   I valu­ta­po­li­tiskt syfte får Riks­ban­ken
   1. köpa, sälja och för­medla utländsk valuta, utländska stats­pap­per, andra lätt omsätt­nings­bara skul­debrev i utländsk valuta och guld samt rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som ankny­ter till nämnda till­gångar,
   2. ge ut egna skul­debrev i utländsk valuta för de ända­mål som avses i 5 kap. 1 § andra styc­ket bud­get­la­gen (2011:203).
Lag (2011:208).

4 §   I valu­ta­po­li­tiskt syfte får Riks­ban­ken ta upp utländsk kre­dit och kre­dit i utländsk valuta, bevilja kre­dit till annan central­bank, bevilja kre­dit inom ramen för verk­sam­he­ten i Ban­ken för inter­na­tio­nell betal­nings­ut­jäm­ning samt bevilja kre­dit för Euro­pe­iska uni­o­nens system för medel­fris­tigt finan­si­ellt stöd.

Efter med­gi­vande av riks­da­gen får Riks­ban­ken i valu­ta­po­li­tiskt syfte bevilja kre­dit till andra inter­na­tio­nella finans­or­gan som Sve­rige är med­lem i och sluta avtal med annan än central­bank om lång­sik­tiga inter­na­tio­nella låneå­ta­gan­den.

Riks­ban­ken får efter med­gi­vande av riks­da­gen av egna medel till­skjuta insats­ka­pi­tal i Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den.

Riks­ban­ken får efter med­gi­vande av riks­da­gen också på annat sätt än som anges i andra och tredje styc­kena delta i finan-​ sie­ring inom ramen för Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­dens verk- sam­het. Något med­gi­vande behövs dock inte om finan­sie­ringen har ett valu­ta­po­li­tiskt syfte eller om det finns sär­skilda skäl.
Lag (2000:181).

5 §   Riks­ban­ken får för­värva de sär­skilda drag­nings­rät­ter som till­kom­mer Sve­rige genom del­ta­gan­det i Inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den. Det ålig­ger vidare Riks­ban­ken att full­göra de skyl­dig­he­ter som föl­jer av Sve­ri­ges del­ta­gande i detta system.
Lag (1998:1412).

6 §   Riks­ban­ken får verka som för­bin­del­se­or­gan i för­hål­lande till inter­na­tio­nella finans­or­gan som Sve­rige är med­lem i. Lag (1998:1412).

7 §   Riks­ban­ken får med eller utan ränte­gott­gö­relse ta emot insätt­ningar i valuta eller guld från, och göra sådana insätt­ningar hos, ban­ker, utländska bank­fö­re­tag, central­ban­ker, kre­dit­mark­nads­fö­re­tag, utländska kre­dit­fö­re­tag, Ban­ken för inter­na­tio­nell betal­nings­ut­jäm­ning (BIS) och Inter­na­tio­nella återuppbyggnads-​ och utveck­lings­ban­ken (IBRD). Riks­ban­ken får även ta emot sådana insätt­ningar från andra sta­ter och mel­lan­stat­liga organ.

Riks­ban­ken får även ingå avtal om skyl­dig­he­ter och rät­tig­he­ter som ankny­ter till de insätt­ningar som anges i första styc­ket.
Lag (2004:432).

8 §   Har upp­hävt genom lag (2003:168).


8 kap. Övriga upp­gif­ter

1 §   Riks­ban­ken skall ta emot betal­ningar till och göra utbe­tal­ningar för sta­ten.

Riks­ban­ken får ta emot inlå­ning från sta­ten.

Riks­ban­ken får inte bevilja kre­dit till eller för­värva skuld­för­bin­delse direkt från sta­ten, annat offent­ligt organ eller insti­tu­tion inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

Riks­ban­ken får dock enligt 6 kap. 7 § andra styc­ket bevilja kre­dit till sta­ten under dagen. Riks­ban­ken får också inom ramen för övriga bestäm­mel­ser i denna lag bevilja kre­dit till och för­värva skuld­för­bin­delse från finansin­sti­tut som ägs av sta­ten eller annat offent­ligt organ. Lag (1998:1412).

2 §   Inom ramen för Riks­ban­kens upp­gif­ter som central­bank får Riks­ban­ken för­värva aktier, ande­lar i eko­no­miska för­e­ningar och lik­nande rät­tig­he­ter och ta på sig de för­plik­tel­ser som är för­e­nade med dessa rät­tig­he­ter.

Riks­ban­ken får inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande göra sådant för­värv eller ingå sådan för­plik­telse som avses i första styc­ket om det sker för att full­göra andra upp­gif­ter än Riks­ban­kens upp­gif­ter som central­bank. Lag (2006:1001).

2 a §   Riks­ban­ken får besluta om för­sälj­ning av aktier, ande­lar i eko­no­miska för­e­ningar och lik­nande rät­tig­he­ter.

Om för­sälj­ningen sker för att full­göra andra upp­gif­ter än Riks­ban­kens upp­gif­ter som central­bank krävs dock riks­da­gens bemyn­di­gande i de fall för­sälj­ningen inne­bär en minsk­ning av sta­tens äga­ran­del i före­tag där sta­ten har minst hälf­ten av rös­terna eller om för­sälj­ningen har ett bety­dande sam­hälls­in­tresse. Lag (2006:1001).

3 §   Riks­ban­ken får själv eller genom bolag som ägs av ban­ken bedriva tryc­ke­ri­rö­relse, pap­pers­till­verk­ning och till­verk­ning av sed­lar samt till­verk­ning av mynt, medal­jer och lik­nande före­mål. Lag (1998:1412).

4 §   Riks­ban­ken får för­värva och sälja fas­tig­he­ter och inven­ta­rier som är avsedda för den verk­sam­het som ban­ken bedri­ver eller har del i.

Om för­vär­vet eller för­sälj­ningen sker för att full­göra andra upp­gif­ter än Riks­ban­kens upp­gif­ter som central­bank krävs riks­da­gens bemyn­di­gande i de fall vär­det av fast egen­dom över­sti­ger 20 mil­jo­ner kro­nor.

För att skydda en ford­ran får Riks­ban­ken för­värva varje slag av egen­dom. Sådan egen­dom skall avytt­ras så snart det är lämp­ligt och senast när det kan ske utan för­lust. Lag (2006:1001).

5 §   Riks­ban­ken får mot betal­ning utföra tjäns­ter som har anknyt­ning till ban­kens verk­sam­het som central­bank. Lag (1998:1412).

6 §   Riks­ban­ken får efter pröv­ning i varje enskilt fall anta ackord eller god­känna ett för­slag till rekon­struk­tions­plan under före­tags­re­kon­struk­tion och besluta om avskriv­ning, ned­sätt­ning eller efter­gift av en ford­ran som ban­ken har.
Lag (2022:980).

7 §   Riks­ban­ken får, efter riks­da­gens god­kän­nande, finan­si­era inter­na­tio­nella organs verk­sam­het om denna har anknyt­ning till Riks­ban­kens verk­sam­het. Lag (2020:834).


9 kap. Admi­nist­ra­tiva bestäm­mel­ser

1 §   Riks­ban­ken bedri­ver verk­sam­het vid ett huvud­kon­tor i Stock­holm, där också full­mäk­tige och direk­tio­nen har sitt säte.

Riks­ban­ken får dess­utom bedriva verk­sam­het vid riks­banks­kon­tor till det antal och på de orter som Riks­ban­ken bestäm­mer.
Lag (2004:1303).

1 a §   Direk­tio­nen ansva­rar för verk­sam­he­ten och ska se till att den bedrivs effek­tivt och enligt gäl­lande rätt, att den redo­vi­sas på ett till­för­lit­ligt och rätt­vi­sande sätt samt att Riks­ban­ken hus­hål­lar väl med sta­tens medel.

Direk­tio­nen ska säker­ställa att det vid Riks­ban­ken finns en intern styr­ning och kon­troll som fun­ge­rar på ett betryg­gande sätt.

Med intern styr­ning och kon­troll avses den pro­cess som syf­tar till att Riks­ban­ken med rim­lig säker­het full­gör de krav som fram­går av första styc­ket. I denna pro­cess ska ingå momen­ten ris­ka­na­lys, kon­trollåt­gär­der, upp­följ­ning och doku­men­ta­tion.
Lag (2010:1815).

2 §   I Riks­ban­ken ska det fin­nas en revi­sions­funk­tion som leds av full­mäk­tige.

Full­mäk­ti­ges revi­sion ska vara inrik­tad på frå­gor som lig­ger inom full­mäk­ti­ges ansvars­om­råde.

I Riks­ban­ken ska det också fin­nas en intern­re­vi­sion.
Direk­tio­nen ska besluta om rikt­lin­jer och revi­sions­plan för intern­re­vi­sio­nen samt åtgär­der med anled­ning av intern­re­vi­sio­nens iakt­ta­gel­ser och rekom­men­da­tio­ner.
Lag (2010:1815).

2 a §   Intern­re­vi­sio­nen ska uti­från en ana­lys av verk­sam­he­tens ris­ker själv­stän­digt granska om direk­tio­nens interna styr­ning och kon­troll är utfor­mad så att Riks­ban­ken med rim­lig säker­het full­gör de krav som fram­går av 9 kap. 1 a § första styc­ket.

Intern­re­vi­sio­nen ska bedri­vas enligt god sed för intern­re­vi­sion och intern­re­vi­so­rer. Lag (2010:1815).

3 §   Enligt för­ut­sätt­ningar som anges i 6 § punk­terna 2 och 3 lagen (1994:260) om offent­lig anställ­ning får Riks­ban­ken i sär­skilda fall besluta att endast svenska med­bor­gare får vara anställda inom Riks­ban­ken. Lag (1998:1412).

4 §   Full­mäk­tige beslu­tar om arbets­ord­ning i Riks­ban­ken.

Direk­tio­nen ska besluta om verk­sam­hets­plan för Riks­ban­ken.

Riks­ban­ken beslu­tar i övrigt i enskilda fall i frå­gor som rör anställda och upp­drags­ta­gare hos ban­ken, om inte annat föl­jer av lag eller beslut av riks­da­gen eller av riks­dags­för­valt­ningen. Lag (2010:1815).

5 §   Leda­mö­ter i full­mäk­tige samt sådana anställda och upp­drags­ta­gare hos Riks­ban­ken som Riks­ban­ken bestäm­mer skall skrift­li­gen anmäla sitt inne­hav av finan­si­ella instru­ment som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment till Riks­ban­ken. Det­samma gäl­ler änd­ringar i inne­ha­vet. Anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt denna para­graf gäl­ler dock inte för ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i full­mäk­tige samt leda­mö­ter i direk­tio­nen. Lag (1998:1413).

6 §   Hos Riks­ban­ken skall det fin­nas en per­so­na­l­an­svars­nämnd med riks­banks­che­fen som ord­fö­rande. Nämn­den skall där­ut­ö­ver bestå av, för­u­tom per­sonal­fö­re­trä­darna, de leda­mö­ter som Riks­ban­ken utser. Föl­jande frå­gor skall, om de rör andra än leda­mö­ter av direk­tio­nen, prö­vas av ansvars­nämn­den:
   1. skil­jande från anställ­ning på grund av per­son­liga för­hål­lan­den, dock inte i fråga om pro­vanställ­ning,
   2. disci­pli­n­an­svar,
   3. åtal­san­mä­lan,
   4. avstäng­ning.

Per­so­na­l­an­svars­nämn­den är beslut­för när ord­fö­ran­den och minst hälf­ten av de andra leda­mö­terna är när­va­rande. Lag (1998:1413).

7 §   Vid pla­ne­ringen och genom­fö­ran­det av Riks­ban­kens verk­sam­het i fred skall de krav beak­tas som total­för­sva­ret stäl­ler.

Vid bered­skaps­pla­ne­ringen skall Riks­ban­ken sam­råda med Finansin­spek­tio­nen i frå­gor om finan­si­ella tjäns­ter och med Kom­mers­kol­le­gium i frå­gor som har sam­band med utri­kes­han­deln.
Lag (1998:1412).

8 §   Riks­ban­ken har rätt till kom­pen­sa­tion för belopp, mot­sva­rande ingå­ende skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200), som hän­för sig till verk­sam­he­ten.

Riks­ban­ken har dock inte rätt till kom­pen­sa­tion om den ingå­ende skat­ten omfat­tas av begräns­ningar i avdrags­rät­ten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 § mer­vär­desskat­te­la­gen. Lag (2006:1001).

9 §   Riks­ban­ken får ta ut avgif­ter för kopior, avskrif­ter och utskrif­ter av all­männa hand­lingar. Avgif­terna skall bestäm­mas med led­ning av de reg­ler som gäl­ler för myn­dig­he­ter under rege­ringen. Lag (2006:1001).


10 kap. Bud­get, vinst­dis­po­si­tion och ansvars­fri­het

1 §   Riks­ban­ken skall ha en grund­fond som upp­går till ettu­sen mil­jo­ner kro­nor, en reserv­fond som upp­går till fem­hundra mil­jo­ner kro­nor samt en dis­po­si­tions­fond. Lag (1998:1412).

1 a §   Har upp­hävts genom lag (2010:1815).

2 §   Riks­ban­kens räken­skapsår är kalen­derår.

Varje år före utgången av decem­ber månad skall direk­tio­nen fast­ställa en bud­get för Riks­ban­kens för­valt­nings­verk­sam­het under det föl­jande räken­skaps­å­ret. Direk­tio­nen skall lämna bud­ge­ten till riks­da­gens finans­ut­skott, Riks­re­vi­sio­nen och full­mäk­tige för kän­ne­dom. Lag (2002:1030).

3 §   Riks­ban­ken är bok­fö­rings­skyl­dig. Bok­fö­rings­skyl­dig­he­ten ska full­gö­ras i enlig­het med god redo­vis­nings­sed. Där­vid ska i tillämp­liga delar Euro­pe­iska central­ban­kens rikt­linje om den rätts­liga ramen för redo­vis­ning och finan­si­ell rap­por­te­ring inom Euro­pe­iska central­banks­sy­ste­met tilläm­pas.

Varje år före den 22 feb­ru­ari ska direk­tio­nen till riks­da­gen, Riks­re­vi­sio­nen och full­mäk­tige lämna en års­re­do­vis­ning för det före­gå­ende räken­skaps­å­ret. Full­mäk­tige ska till riks­da­gen och Riks­re­vi­sio­nen lämna för­slag till dis­po­si­tion av Riks­ban­kens vinst.

Års­re­do­vis­ningen ska omfatta en resul­tat­räk­ning, en balans­räk­ning och en för­valt­nings­be­rät­telse.
För­valt­nings­be­rät­tel­sen ska inne­hålla en redo­gö­relse för penning-​ och valu­ta­po­li­ti­ken samt för hur Riks­ban­ken har främ­jat ett säkert och effek­tivt betal­nings­vä­sende.

I års­re­do­vis­ningen ska direk­tio­nen lämna en bedöm­ning av om den interna styr­ningen och kon­trol­len vid Riks­ban­ken är betryg­gande. Lag (2010:1815).

4 §   Riks­ban­kens resul­tat­räk­ning och balans­räk­ning fast­ställs av riks­da­gen, som också beslu­tar hur ban­kens vinst skall dis­po­ne­ras. Har reserv­fon­den gått ned under fem­hundra mil­jo­ner kro­nor skall minst tio pro­cent av årets vinst avsät­tas till reserv­fon­den tills denna åter nått upp till detta belopp.

Riks­da­gen beslu­tar om ansvars­fri­het för full­mäk­tige för dess verk­sam­het och för direk­tio­nen för för­valt­ningen av Riks­ban­ken.
Ansvars­fri­het får väg­ras endast om det finns skäl att föra talan om eko­no­miskt ansvar mot en leda­mot av full­mäk­tige eller direk­tio­nen eller om leda­mo­ten bör åta­las för brotts­ligt för­fa­rande i sam­band med sitt upp­drag eller sin anställ­ning.
Lag (1998:1413).

5 §   Riks­ban­ken skall årli­gen redo­visa för riks­da­gen vilka åtgär­der ban­ken har vid­ta­git med anled­ning av Riks­re­vi­sio­nens iakt­ta­gel­ser. Lag (2006:1001).


11 kap. Avgif­ter, vite m.m.

1 §   Ett finansin­sti­tut som inte upp­fyl­ler upp­ställda kas­sakrav skall betala sär­skild avgift till sta­ten.

Frå­gan om sär­skild avgift prö­vas av Riks­ban­ken. Lag (1998:1412).

2 §   Den sär­skilda avgif­ten enligt 1 § skall svara mot en ränta på under­skot­tet för varje dag som upp­går till två gånger den utlå­nings­ränta som Riks­ban­ken tilläm­par vid bevil­jande av kre­dit enligt 6 kap. 5 §.

Om det finns sär­skilda skäl, får avgif­ten sät­tas ned helt eller del­vis. Lag (1998:1412).

2 a §   Riks­ban­ken får med­dela före­läg­gande eller för­bud som behövs för att bestäm­mel­sen i 5 kap. 5 § eller före­skrif­ter som med­de­lats enligt 1 kap. 2 § eller 6 kap. 9 § skall efter­le­vas.
I beslut om före­läg­gande eller för­bud får Riks­ban­ken utsätta vite.

I fall som avses i 5 kap. 5 § får för­bu­det med­de­las var och en som väsent­ligt har bidra­git till sprid­ningen och som där­vid varit med­ve­ten om att sed­larna eller myn­ten hade för­änd­rats eller bear­be­tats. Lag (2004:1303).

3 §   Den som inte full­gör sin skyl­dig­het enligt 6 kap. 9 § att lämna upp­gif­ter eller visa upp hand­lingar eller som läm­nar orik­tig upp­gift när skyl­dig­he­ten full­görs skall dömas till böter, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken.
Om ett vite har före­lagts med stöd av 11 kap. 2 a §, får dock inte dömas till straff för gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Lag (2004:668).

4 §   Riks­ban­ken ska utan hin­der av vad som före­skrivs i 31 kap. 1 § första styc­ket offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) under­rätta Polis­myn­dig­he­ten eller åklagar­myn­dig­het om det i verk­sam­het som avses i dessa bestäm­mel­ser fram­kom­mer upp­gif­ter som ger anled­ning att anta att ett brott har begåtts.

Om det finns sär­skilda skäl får Riks­ban­ken avstå från under­rät­telse. Lag (2014:661).

5 §   Hur talan förs mot full­mäk­ti­ges beslut om skil­jande av en leda­mot av direk­tio­nen från hans anställ­ning regle­ras i 2 kap. 2 §.

Riks­ban­kens beslut enligt 2 a § får över­kla­gas hos för­valt­nings­rät­ten.

Riks­ban­kens beslut i övrigt enligt denna lag får över­kla­gas endast i den utsträck­ning och i den ord­ning som sägs i lagen (1989:186) om över­kla­gande av admi­nist­ra­tiva beslut av riks­dags­för­valt­ningen och riks­da­gens myn­dig­he­ter.
Lag (2009:801).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1988:1385
   1. Denna lag trä­der, med i 2 angi­vet undan­tag, i kraft den 1 janu­ari 1989.
   2. Bestäm­mel­serna i 35 § fjärde styc­ket trä­der i kraft den 1 juli 1989.
   3. Genom lagen upp­hävs lagen (1934:437) för Sve­ri­ges riks­bank, lagen (RFS 1975:6) med reg­le­mente för riks­ban­ken och lagen (1970:1028) om rikets mynt.
   4. Verk­sam­het som inte före­skrivs i den nya lagen eller i annan lag men som påbör­jats med stöd av äldre lag får bedri­vas till dess verk­sam­he­ten kan avslu­tas.
   5. Befo­gen­he­ten att åtala brott skall bedö­mas efter äldre lag om, när hand­lingen före­togs, för åtal gällde för­ut­sätt­ning som inte har upp­ta­gits i den nya lagen.
   6. Över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1970:1028) om rikets mynt, punk­terna 3--6, gäl­ler fort­fa­rande.
   7. Om det i lag eller annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom bestäm­mel­ser i denna lag tilläm­pas i stäl­let de nya bestäm­mel­serna.

1990:1150
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991.
   2. I fråga om under­skott som förelåg före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas 52 § i sin äldre lydelse.

1990:1347
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 1991.
   2. Den som vid lagens ikraft­trä­dande inne­har fond­pap­per för vil­ket han är anmäl­nings­skyl­dig enligt 38 § denna lag skall anmäla inne­ha­vet före utgången av april 1991.

1991:1001
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 1991.
   2. Vad som i 3 § sägs om vär­de­pap­pers­in­sti­tut skall också gälla sådan fond­kom­mis­sio­när som med stöd av punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse dri­ver rörelse enligt fond­kom­mis­sions­la­gen (1979:748).

1992:1619

Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 1994 såvitt avser 22 b § andra styc­ket första meningen och i övrigt den dag rege­ringen bestäm­mer.
Lag (1993:1701)

1992:1641
   1. Denna lag trä­der, såvitt avser 21 §, 22 § andra och tredje styc­kena samt 53 och 55 §§, i kraft den 1 janu­ari 1993.
   2. Såvitt avser 22 § första styc­ket trä­der denna lag i kraft den 1 feb­ru­ari 1993. Lag (1993:6).

1993:769

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993.

Lagänd­ringen gäl­ler inte den som vid lagens ikraft­trä­dande inne­hade tjänst som riks­banks­di­rek­tör eller biträ­dande riks­banks­di­rek­tör så länge han kvar­står i tjäns­ten.

1994:1069

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om revi­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1998:1405
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Riks­da­gen väl­jer, i enlig­het med bestäm­mel­sen i punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1998:1403) om änd­ring i riks­dags­ord­ningen, senast under decem­ber månad 1998 leda­mö­ter till full­mäk­tige i Riks­ban­ken med tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 31 § första styc­ket och 33 § i deras nya lydelse.
   3. De full­mäk­tige som valts enligt punkt 2 väl­jer, senast under decem­ber månad 1998, inom sig ord­fö­rande och en vice ord­fö­rande samt utser, för tiden från och med lagens ikraft­trä­dande, en direk­tion i Riks­ban­ken, ord­fö­rande i direk­tio­nen samt minst en vice ord­fö­rande. Full­mäk­tige skall där­vid tillämpa bestäm­mel­serna i 32, 33a och 43 §§ i deras nya lydelse.
   4. När Riks­ban­kens direk­tion utses enligt punkt 3 skall en av leda­mö­terna väl­jas för sex år, en för fem år, en för fyra år, en för tre år, en för två år och en för ett år.

1999:1258

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2003:168
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. Äldre bestäm­mel­serna i 7 kap. 8 § skall dock tilläm­pas till och med den 30 juni 2003.

2010:1815

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011. Bestäm­mel­sen i 10 kap. 3 § fjärde styc­ket tilläm­pas första gången för räken­skaps­å­ret 2011.
JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom bank- och finans­mark­nads­rätt

Arbe­tar du med bank- och finans­mark­nads­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom bank- och finans­mark­nads­rätt.