Lag (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut och om sta­bi­li­tets­fon­den

1 kap. Lagens inne­håll

1 §   Lagen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om
   1. före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut som avses i lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse, och
   2. sta­bi­li­tets­fon­den. Lag (2022:746).

2 §   Har beteck­nats 2 kap. 1 § genom lag (2022:746).

3 §   Har beteck­nats 2 kap. 2 § genom lag (2022:746).

4 §   Har beteck­nats 2 kap. 3 § genom lag (2022:746).

2 kap. Före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut

1 §   Om det behövs för att mot­verka en all­var­lig stör­ning av det finan­si­ella syste­met i Sve­rige, får före­byg­gande stat­ligt stöd läm­nas till kre­di­tin­sti­tut. Sådant stöd kan läm­nas genom garan­tier eller kapi­tal­till­skott.

Före­byg­gande stat­ligt stöd kan även läm­nas genom garan­tier till Riks­ban­ken för åter­be­tal­ning av lik­vi­di­tets­stöd som Riks­ban­ken läm­nar till kre­di­tin­sti­tut. Lag (2022:746).

2 §   Beslut om före­byg­gande stat­ligt stöd enligt denna lag fat­tas av
   1. rege­ringen, eller
   2. den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (stöd­myn­dig­he­ten).
Lag (2022:746).

3 §   Före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut läm­nas efter det att avtal som rör stöd har ingåtts mel­lan sta­ten och stöd­mot­ta­ga­ren eller dess ägare.

Garan­tier enligt 1 § andra styc­ket får läm­nas efter över­ens­kom­melse mel­lan Riks­ban­ken och rege­ringen eller stöd­myn­dig­he­ten. Lag (2022:746).

4 §   Före­byg­gande stat­ligt stöd får bara läm­nas för fort­satt verk­sam­het i kre­di­tin­sti­tut som är livs­kraf­tiga.

Stö­det ska vara till­fäl­ligt och stå i pro­por­tion till omfatt­ningen av den all­var­liga stör­ningen enligt 1 kap. 2 §.

Stöd­myn­dig­he­ten ska inför ett beslut om före­byg­gande stat­ligt stöd låta göra en vär­de­ring av kre­di­tin­sti­tu­tet i enlig­het med 7 kap. lagen (2015:1016) om reso­lu­tion.
Lag (2022:746).

5 §   Stö­det ska så långt som möj­ligt utfor­mas på ett affärs­mäs­sigt sätt och så att en sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen för­hind­ras. Sta­tens lång­sik­tiga kost­na­der för stö­det ska hål­las så låga som möj­ligt. Stö­det ska utfor­mas så att sta­tens insat­ser i möj­li­gaste mån kan åter­fås.

Sta­ten ska till­för­säk­ras ersätt­ning eller annan kom­pen­sa­tion för sitt risk­ta­gande, om inte syn­ner­liga skäl talar emot det.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får avsteg göras från bestäm­mel­serna om avgif­ter i 6 kap. 4 § bud­get­la­gen (2011:203). Lag (2022:746).

3 kap. Sta­bi­li­tets­fon­den

1 §   För att finan­si­era de åtgär­der som anges i 2 § ska det fin­nas ett rän­te­bä­rande konto i Riks­gälds­kon­to­ret. De medel som till­förts kon­tot utgör, till­sam­mans med de övriga till­gångar som anskaf­fats med stöd av denna lag, sta­bi­li­tets­fon­den.

Till sta­bi­li­tets­fon­den ska det föras
   1. inbe­talda ersätt­ningar, ränta eller annan kom­pen­sa­tion för stöd enligt
   - 2 kap. 5 §, och
   - 4 kap. 1 och 5 §§ lagen (2022:739) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter,
   2. till­gångar som anskaf­fats med medel från sta­bi­li­tets­fon­den,
   3. medel som sta­ten fått till­baka och som avser läm­nat stöd enligt denna lag och lagen (2008:812) om stat­liga garan­tier till insät­tare i utländska insti­tuts fili­a­ler i Sve­rige,
   4. medel som sta­ten fått till­baka enligt artik­larna 27.10 och 64 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23 av den 16 decem­ber 2020 om en ram för åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direk­ti­ven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132, och
   5. intäk­ter som sta­ten fått till följd av avtal om finan­sie­ring enligt 2 kap. 2 § lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­valt­ningen av sta­bi­li­tets­fon­dens till­gångar. Lag (2022:746).

2 §   Medel från sta­bi­li­tets­fon­den ska täcka:
   1. sta­tens utgif­ter för stöd enligt
   - denna lag, och
   - 4 kap. 1 och 5 §§ lagen (2022:739) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter,
   2. sta­tens utgif­ter för att finan­si­era stat­ligt stöd enligt
   - 22 kap. lagen (2015:1016) om reso­lu­tion, och
   - artik­larna 45-47 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23,
   3. stöd­myn­dig­he­tens för­valt­nings­kost­na­der vid verk­sam­het enligt
   - denna lag, och
   - lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter,
   4. ersätt­ning som beta­las ut på grund av en garanti till insät­tare enligt lagen (2008:812) om stat­liga garan­tier till insät­tare i utländska insti­tuts fili­a­ler i Sve­rige,
   5. ersätt­ning som beta­las ut till aktieä­gare, clea­ring­med­lem­mar eller andra bor­ge­nä­rer som till följd av reso­lu­tion av en cen­tral mot­part har fått ett sämre eko­no­miskt utfall än vid kon­kurs eller lik­vi­da­tion enligt arti­kel 62 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23,
   6. sta­tens utgif­ter som föl­jer av avtal om finan­sie­ring enligt
      a) 2 kap. 2 § första styc­ket lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter, eller
      b) 2 kap. 2 § andra styc­ket samma lag, och
   7. reso­lu­tions­myn­dig­he­tens kost­na­der och utlägg som upp­kom­mit i sam­band med reso­lu­tions­åt­gär­der enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23, samt kost­na­der och utlägg som upp­kom­mit i sam­band med beslut om stöd under reso­lu­tion och åtgär­der för att lämna sådant stöd enligt 4 kap. 10 § lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter.

Beslut att använda medel från sta­bi­li­tets­fon­den för att täcka utgif­ter enligt första styc­ket 2 och 6 b får bara fat­tas av rege­ringen. Lag (2022:746).

3 §   I den utsträck­ning med­len i sta­bi­li­tets­fon­den inte är till­räck­liga för de ända­mål som anges i 2 §, får lån tas upp i Riks­gälds­kon­to­ret med högst det belopp som riks­da­gen har beslu­tat i ett sär­skilt bemyn­di­gande. Sådana lån får tas upp även om det finns andra till­gångar i sta­bi­li­tets­fon­den än medel på kon­tot i Riks­gälds­kon­to­ret.

4 kap. Avslu­tande bestäm­mel­ser

1 §   Kre­di­tin­sti­tut ska lämna de upp­gif­ter till rege­ringen och stöd­myn­dig­he­ten som de behö­ver för sin verk­sam­het enligt denna lag.

2 §   Riks­ban­ken och Finansin­spek­tio­nen ska på stöd­myn­dig­he­tens begä­ran lämna de upp­gif­ter som myn­dig­he­ten behö­ver för sin verk­sam­het enligt denna lag. Inom Riks­gälds­kon­to­ret gäl­ler mot­sva­rande upp­gifts­skyl­dig­het gente­mot stöd­myn­dig­he­ten för den del av Riks­gälds­kon­to­ret som inte bedri­ver verk­sam­het enligt denna lag.

3 §   Stöd­myn­dig­he­ten ska under­rätta Finansin­spek­tio­nen, om ett kre­di­tin­sti­tut inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt avtal ingångna med stöd av denna lag.

4 §   Beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om stöd enligt denna lag.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2015:1017
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2016.
   2. Genom denna lag upp­hävs lagen (2008:814) om stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut.
   3. För stöd som läm­nats enligt lagen om stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut ska den lagen fort­sätta att gälla.
   4. Sta­bi­li­tets­av­gift för 2015 ska tas ut enligt lagen om stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut. Där­ef­ter ska sta­bi­li­tets­av­gift inte tas ut.