Ersätt­nings­rätt

Ersätt­nings­rätt är ett sam­lings­namn för reg­ler om ska­de­stånd (ska­de­stånds­rätt) och för­säk­ringar (för­säk­rings­rätt). Ska­de­stånds­la­gen, som är den cen­trala lag­stift­ningen inom ska­de­stånds­rät­ten, inne­hål­ler reg­ler kring under vilka för­ut­sätt­ningar en eko­no­misk ersätt­ning för en skada ska beta­las ut, och hur stor denna ersätt­ning ska vara. Om par­terna inte har några avtals­för­plik­tel­ser gente­mot varandra kal­las ska­dan för uto­mob­li­ga­to­risk. Upp­står en skada inom ramen för ett avtals­för­hål­lande kal­las ska­dan för ino­mob­li­ga­to­risk – ska­de­stån­det behand­las då som en del av avtals­rät­ten. Delen om för­säk­rings­rätt inom ersätt­nings­rätt omfat­tar frå­gor kring för­säk­rings­av­tals ingå­ende och tolk­ning samt tvis­ter gäl­lande för­säk­rings­vill­kor och för­säk­rings­av­tal.