Mil­jö­balk (1998:808)

FÖRSTA AVDEL­NINGEN

ÖVER­GRI­PANDE BESTÄM­MEL­SER

1 kap. Mil­jö­bal­kens mål och tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i denna balk syf­tar till att främja en håll­bar utveck­ling som inne­bär att nuva­rande och kom­mande gene­ra­tio­ner till­för­säk­ras en häl­so­sam och god miljö. En sådan utveck­ling byg­ger på insik­ten att natu­ren har ett skydds­värde och att män­ni­skans rätt att för­ändra och bruka natu­ren är för­e­nad med ett ansvar för att för­valta natu­ren väl.

Mil­jö­bal­ken skall tilläm­pas så att
   1. män­ni­skors hälsa och mil­jön skyd­das mot ska­dor och olä­gen­he­ter oav­sett om dessa orsa­kas av för­ore­ningar eller annan påver­kan,
   2. vär­de­fulla natur-​​ och kul­turmil­jöer skyd­das och vår­das,
   3. den bio­lo­giska mång­fal­den beva­ras,
   4. mark, vat­ten och fysisk miljö i övrigt används så att en från eko­lo­gisk, social, kul­tu­rell och sam­hälls­e­ko­no­misk syn­punkt lång­sik­tigt god hus­håll­ning tryg­gas, och
   5. åter­an­vänd­ning och åter­vin­ning lik­som annan hus­håll­ning med mate­rial, råva­ror och energi främ­jas så att ett krets­lopp upp­nås.

2 §   Bestäm­mel­serna i denna balk om hus­håll­ning med mark- och vat­ten­om­rå­den, till­stånd, anmä­lan och tillåt­lig­het ska i fråga om geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid tilläm­pas även på Sve­ri­ges kon­ti­nen­tal­soc­kel utan­för ter­ri­to­ri­al­grän­sen.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om bal­kens tillämp­ning utan­för ter­ri­to­ri­al­grän­sen finns i 7 kap. 32 §, 10 kap. 18 a § och 15 kap. 27 § samt i lagen (1966:314) om kon­ti­nen­tal­soc­keln och i lagen (1992:1140) om Sve­ri­ges eko­no­miska zon. Lag (2019:494).

3 §   I fråga om verk­sam­het som kan orsaka skada eller olä­gen­het för män­ni­skors hälsa, mil­jön eller andra intres­sen som skyd­das enligt mil­jö­bal­ken tilläm­pas utö­ver bal­ken även bestäm­mel­ser i annan lag.

Såvitt gäl­ler skydd mot ohälsa och olycks­fall i arbete samt i sådana hän­se­en­den i övrigt som huvud­sak­li­gen avser arbets­mil­jön tilläm­pas bestäm­mel­serna i arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160).

4 §   I fråga om viss mil­jö­far­lig verk­sam­het och viss vat­ten­verk­sam­het gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser enligt lagen (2010:897) om grän­sälvs­ö­ver­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och Fin­land, lagen (1974:268) med anled­ning av mil­jö­skydds­kon­ven­tio­nen den 19 feb­ru­ari 1974 mel­lan Dan­mark, Fin­land, Norge och Sve­rige och lagen (1929:404) om gil­tig­het här i riket av svensk-​​norska vat­ten­rättskon­ven­tio­nen av den 11 maj 1929. Lag (2010:898).

5 §   Rege­ringen får, i den utsträck­ning det på grund av rådande sär­skilda för­hål­lan­den är nöd­vän­digt för att stärka för­svars­be­red­ska­pen, med­dela före­skrif­ter för total­för­sva­ret som avvi­ker från denna balk, dock inte inom sådant ämnes­om­råde för vil­ket före­skrif­ter måste med­de­las i lag.

6 §   I lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen finns före­skrif­ter om ver­kan av uni­o­nens för­drag och andra instru­ment samt uni­o­nens beslut.
Lag (2011:322).

7 §   I fråga om ren­håll­ning inom vissa vägom­rå­den och angrän­sande områ­den gäl­ler 26 § väg­la­gen (1971:948).

I fråga om fram­fö­rande av luft­far­tyg i över­ljuds­fart och luft­far­tygs mil­jö­vär­dig­het gäl­ler 1 kap. 7 § och 3 kap. 1 § luft­fartsla­gen (2010:500).

I fråga om fram­dra­gande och begag­nande av rör­led­ning gäl­ler i vissa fall 23 § lagen (1978:160) om vissa rör­led­ningar. I fråga om byg­gande av natur­gas­led­ning gäl­ler 2 kap. 4 § natur­gas­la­gen (2005:403). Lag (2010:504).

2 kap. All­männa hän­syns­reg­ler m.m.

Tillämp­ning och bevis­börda

1 §   När frå­gor prö­vas om tillåt­lig­het, till­stånd, god­kän­nande och dis­pens och när sådana vill­kor prö­vas som inte avser ersätt­ning samt vid till­syn enligt denna balk är alla som bedri­ver eller avser att bedriva en verk­sam­het eller vidta en åtgärd skyl­diga att visa att de för­plik­tel­ser som föl­jer av detta kapi­tel iakt­tas. Detta gäl­ler även den som har bedri­vit verk­sam­het som kan antas ha orsa­kat skada eller olä­gen­het för mil­jön.

I detta kapi­tel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av för­sum­bar bety­delse i det enskilda fal­let.

Hän­syns­reg­ler

2 §   Alla som bedri­ver eller avser att bedriva en verk­sam­het eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kun­skap som behövs med hän­syn till verk­sam­he­tens eller åtgär­dens art och omfatt­ning för att skydda män­ni­skors hälsa och mil­jön mot skada eller olä­gen­het.

3 §   Alla som bedri­ver eller avser att bedriva en verk­sam­het eller vidta en åtgärd skall utföra de skydds­åt­gär­der, iaktta de begräns­ningar och vidta de för­sik­tig­hets­mått i övrigt som behövs för att före­bygga, hindra eller mot­verka att verksam-​​ heten eller åtgär­den med­för skada eller olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön. I samma syfte skall vid yrkes­mäs­sig verk­sam­het använ­das bästa möj­liga tek­nik.

Dessa för­sik­tig­hets­mått skall vid­tas så snart det finns skäl att anta att en verk­sam­het eller åtgärd kan med­föra skada eller olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

4 §   Alla som bedri­ver eller avser att bedriva en verk­sam­het eller vidta en åtgärd skall und­vika att använda eller sälja sådana kemiska pro­duk­ter eller bio­tek­niska orga­nis­mer som kan befa­ras med­föra ris­ker för män­ni­skors hälsa eller mil­jön, om de kan ersät­tas med sådana pro­duk­ter eller orga­nis­mer som kan antas vara mindre far­liga. Mot­sva­rande krav gäl­ler i fråga om varor som inne­hål­ler eller har behand­lats med en kemisk pro­dukt eller bio­tek­nisk orga­nism. Lag (2006:1014).

5 §   Alla som bedri­ver en verk­sam­het eller vid­tar en åtgärd ska hus­hålla med råva­ror och energi samt utnyttja möj­lig­he­terna att
   1. minska mäng­den avfall,
   2. minska mäng­den skad­liga ämnen i mate­rial och pro­duk­ter,
   3. minska de nega­tiva effek­terna av avfall, och
   4. åter­vinna avfall.

I första hand ska för­ny­bara ener­gikäl­lor använ­das.
Lag (2016:782).

Val av plats

6 §   För en verk­sam­het eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vat­ten­om­råde ska det väl­jas en plats som är lämp­lig med hän­syn till att ända­må­let ska kunna upp­nås med minsta intrång och olä­gen­het för män­ni­skors hälsa och mil­jön.

Vid pröv­ning av frå­gor enligt 7 kap., till­stånds­pröv­ning enligt 9 och 11 kap., rege­ring­ens tillåt­lig­hets­pröv­ning enligt 17 kap. och pröv­ning av verk­sam­he­ter enligt 9 kap. 6, 6 a och 6 b §§, 11 kap. 9 a § och 12 kap. 6 § ska bestäm­mel­serna i 3 och 4 kap. tilläm­pas endast i de fall som gäl­ler änd­rad använd­ning av mark- eller vat­ten­om­rå­den.

Ett till­stånd eller en dis­pens får inte ges i strid med en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900). Små avvi­kel­ser får dock göras, om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas.
Lag (2013:758).

Rim­lig­hets­av­väg­ning

7 §   Kra­ven i 2-5 §§ och 6 § första styc­ket gäl­ler i den utsträck­ning det inte kan anses orim­ligt att upp­fylla dem. Vid denna bedöm­ning ska sär­skild hän­syn tas till nyt­tan av skydds­åt­gär­der och andra för­sik­tig­hets­mått jäm­fört med kost­na­derna för sådana åtgär­der. När det är fråga om en total­för­svars­verk­sam­het eller en åtgärd som behövs för total­för­sva­ret, ska vid avväg­ningen hän­syn tas även till detta för­hål­lande.

Trots första styc­ket ska de krav stäl­las som behövs för att följa 5 kap. 4 och 5 §§. Lag (2018:1407).

Ansvar för ska­dad miljö

8 §   Alla som bedri­ver eller har bedri­vit en verk­sam­het eller vid­ta­git en åtgärd som med­fört skada eller olä­gen­het för mil­jön ansva­rar till dess ska­dan eller olä­gen­he­ten har upp­hört för att denna avhjälps i den omfatt­ning det kan anses skä­ligt enligt 10 kap. I den mån det före­skrivs i denna balk kan i stäl­let skyl­dig­het att ersätta ska­dan eller olä­gen­he­ten upp­komma.

Slutav­väg­ning

9 §   Kan en verk­sam­het eller åtgärd befa­ras för­an­leda skada eller olä­gen­het av väsent­lig bety­delse för män­ni­skors hälsa eller mil­jön, även om sådana skydds­åt­gär­der och andra för­sik­tig­hets­mått vid­tas som kan krä­vas enligt denna balk, får verk­sam­he­ten bedri­vas eller åtgär­den vid­tas endast om rege­ringen fin­ner att det finns sär­skilda skäl.

En verk­sam­het eller åtgärd får inte bedri­vas eller vid­tas om den med­för risk för att ett stort antal män­ni­skor får sina lev­nads­för­hål­lan­den väsent­ligt för­säm­rade eller mil­jön för­säm­ras avse­värt.

Vad som sägs i första och andra styc­ket gäl­ler inte, om rege­ringen har tillå­tit verk­sam­he­ten enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 §. Lag (2002:175).

10 §   Om en verk­sam­het eller åtgärd är av syn­ner­lig bety­delse från all­män syn­punkt kan rege­ringen tillåta denna, även om för­ut­sätt­ning­arna är sådana som anges i 9 § andra styc­ket.
Detta gäl­ler dock inte om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan befa­ras för­sämra det all­männa häl­so­till­stån­det.

Beslut enligt första styc­ket får för­e­nas med vill­kor för att till­go­dose all­männa intres­sen.

3 kap. Grund­läg­gande bestäm­mel­ser för hus­håll­ning med mark- och vat­ten­om­rå­den

God hus­håll­ning

1 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den skall använ­das för det eller de ända­mål för vilka områ­dena är mest läm­pade med hän­syn till beskaf­fen­het och läge samt före­lig­gande behov. Före­träde skall ges sådan använd­ning som med­för en från all­män syn­punkt god hus­håll­ning.

Sär­skilda mar­kan­vänd­nings­in­tres­sen

2 §   Stora mark- och vat­ten­om­rå­den som inte alls eller endast obe­tyd­ligt är påver­kade av explo­a­te­rings­fö­re­tag eller andra ingrepp i mil­jön skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt påverka områ­de­nas karak­tär.

3 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den som är sär­skilt käns­liga från eko­lo­gisk syn­punkt skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan skada naturmil­jön.

4 §   Jord- och skogs­bruk är av natio­nell bety­delse.

Bruk­nings­värd jord­bruks­mark får tas i anspråk för bebyg­gelse eller anlägg­ningar endast om det behövs för att till­go­dose väsent­liga sam­hälls­in­tres­sen och detta behov inte kan till­go­do­ses på ett från all­män syn­punkt till­freds­stäl­lande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Skogs­mark som har bety­delse för skogsnä­ringen skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt för­svåra ett ratio­nellt skogs­bruk.

5 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den som har bety­delse för ren­nä­ringen eller yrkes­fis­ket eller för vat­ten­bruk skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt för­svåra näring­ar­nas bedri­vande.

Områ­den som är av riks­in­tresse för ren­nä­ringen eller yrkes­fis­ket skall skyd­das mot åtgär­der som avses i första styc­ket.

6 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den samt fysisk miljö i övrigt som har bety­delse från all­män syn­punkt på grund av deras natur­vär­den eller kul­tur­vär­den eller med hän­syn till fri­lufts­li­vet skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt skada natur-​​ eller kul­turmil­jön. Beho­vet av grön­om­rå­den i tätor­ter och i när­he­ten av tätor­ter skall sär­skilt beak­tas.

Områ­den som är av riks­in­tresse för natur­vår­den, kul­turmil­jö­vår­den eller fri­lufts­li­vet skall skyd­das mot åtgär­der som avses i första styc­ket.

7 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den som inne­hål­ler vär­de­fulla ämnen eller mate­rial skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt för­svåra utvin­ningen av dessa.

Områ­den som inne­hål­ler fyn­dig­he­ter av ämnen eller mate­rial som är av riks­in­tresse skall skyd­das mot åtgär­der som avses i första styc­ket.

8 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den som är sär­skilt lämp­liga för anlägg­ningar för indust­ri­ell pro­duk­tion, ener­gi­pro­duk­tion, ener­gi­dis­tri­bu­tion, kom­mu­ni­ka­tio­ner, vat­ten­för­sörj­ning eller avfalls­han­te­ring skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt för­svåra till­koms­ten eller utnytt­jan­det av sådana anlägg­ningar.

Områ­den som är av riks­in­tresse för anlägg­ningar som avses i första styc­ket skall skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt för­svåra till­koms­ten eller utnytt­jan­det av anlägg­ning­arna.

9 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den som har bety­delse för total­för­sva­ret skall så långt möj­ligt skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt mot­verka total­för­sva­rets intres­sen.

Områ­den som är av riks­in­tresse på grund av att de behövs för total­för­sva­rets anlägg­ningar skall skyd­das mot åtgär­der som kan påtag­ligt för­svåra till­koms­ten eller utnytt­jan­det av anlägg­ning­arna.

Avväg­ning mel­lan ofören­liga riks­in­tres­sen

10 §   Om ett område enligt 5-8 §§ är av riks­in­tresse för flera ofören­liga ända­mål, skall före­träde ges åt det eller de ända­mål som på lämp­li­gaste sätt främ­jar en lång­sik­tig hus­håll­ning med mar­ken, vatt­net och den fysiska mil­jön i övrigt. Behövs områ­det eller del av detta för en anlägg­ning för total­för­sva­ret skall för­svars­in­tres­set ges före­träde.

Beslut med stöd av första styc­ket får inte strida mot bestäm­mel­serna i 4 kap.

Pla­ner och pla­ne­rings­un­der­lag

11 §   Den myn­dig­het som hand­läg­ger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana pla­ner enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) och sådant pla­ne­rings­un­der­lag som behövs för att belysa frå­gor om hus­håll­ning med mark och vat­ten finns till­gäng­liga i målet eller ären­det. Om myn­dig­he­ten begär det, är kom­mu­nen skyl­dig att till­han­da­hålla pla­ner enligt plan- och bygg­la­gen samt pla­ne­rings­un­der­la­get till dessa. Lag (2017:955).

12 §   Läns­sty­rel­sen ska ställa sam­man utred­ningar, pro­gram och annat pla­ne­rings­un­der­lag som har bety­delse för hus­håll­ningen med mark och vat­ten i länet och som finns hos stat­liga myn­dig­he­ter. Läns­sty­rel­sen ska på begä­ran till­han­da­hålla pla­ne­rings­un­der­la­get åt de kom­mu­ner och myn­dig­he­ter som ska tillämpa denna balk och åt den som är skyl­dig att upp­rätta en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning enligt 6 kap. Lag (2017:955).

13 §   Rege­ringen får i ett enskilt fall besluta att en eller flera kom­mu­ner ska redo­visa till rege­ringen eller någon annan myn­dig­het hur kom­mu­nen eller kom­mu­nerna i sin pla­ne­ring enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) avser att till­go­dose ett intresse som rör hus­håll­ningen med mark och vat­ten enligt detta kapi­tel och 4 kap. Lag (2017:955).

14 §   Stat­liga myn­dig­he­ter ska anmäla till rege­ringen om det upp­kom­mer behov av en sådan redo­vis­ning som avses i 13 §.
Lag (2017:955).

4 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser för hus­håll­ning med mark och vat­ten för vissa områ­den

Områ­den som i sin hel­het är av riks­in­tresse

1 §   De områ­den som anges i 2-8 §§ är, med hän­syn till de natur-​​ och kul­tur­vär­den som finns i områ­dena, i sin hel­het av riks- intresse. Explo­a­te­rings­fö­re­tag och andra ingrepp i mil­jön får komma till stånd endast om
   1. det inte möter något hin­der enligt 2-8 §§ och
   2. det kan ske på ett sätt som inte påtag­ligt ska­dar områ­de­nas natur-​​ och kul­tur­vär­den.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket 2 och i 2-6 §§ utgör inte hin­der för utveck­lingen av befint­liga tätor­ter eller av det lokala närings­li­vet eller för utfö­ran­det av anlägg­ningar som behövs för total­för­sva­ret. Om det finns sär­skilda skäl utgör bestäm­mel­serna inte hel­ler hin­der för anlägg­ningar för utvin­ning av sådana fyn­dig­he­ter av ämnen eller mate­rial som avses i 3 kap. 7 § andra styc­ket. Lag (2001:437).

2 §   Inom föl­jande områ­den skall turis­mens och fri­lufts­li­vets, främst det rör­liga fri­lufts­li­vets, intres­sen sär­skilt beak­tas vid bedöm­ningen av tillåt­lig­he­ten av explo­a­te­rings­fö­re­tag eller andra ingrepp i mil­jön:

Kust­om­rå­det och skär­går­den i Bohus­län från riks­grän­sen mot Norge till Lyse­kil,
Kust­om­rå­det i Hal­land,
Kul­la­berg och Hal­land­så­sen med angrän­sande kust­om­rå­den,
Kust­om­rå­det i Skåne från Örna­hu­sen söder om Skil­linge till Åhus,
Kust­om­rå­dena och skär­går­darna i Små­land och Öster­göt­land från

Oskars­hamn till Arkösund,
Kust­om­rå­dena och skär­går­darna i Söder­man­land och Upp­land från Oxe­lösund till Her­räng och Singö,
Kust­om­rå­det och skär­går­den i Ång­er­man­land från Stor­fjär­den vid Ång­er­manäl­vens myn­ning till Skagsudde,
Kust­om­rå­det och skär­går­den i Norr­bot­ten från Bon­döfjär­den till riks­grän­sen mot Fin­land,
Öland,
Got­land,
Sjö- och åsland­ska­pet vid Rome­leå­sen i Skåne,
Åsnen med öar och strand­om­rå­den och områ­dena söder därom utmed Mör­rum­sån och vid sjön Mien till Puka­viks­buk­ten och Lis­ter­lan­det,
Vänern med öar och strand­om­rå­den,
Vät­tern med öar och strand­om­rå­den,
Tive­den med områ­dena vid sjön Unden och sjön Viken samt områ­det utmed Göta kanal mel­lan Karls­borg och Sjö­torp,
Områ­det Dalsland-​​Nord­mar­ken från Mel­le­rud och sjön Ånim­men vid Vänern till sjö­sy­ste­met från Dals-​Ed i söder till Årjäng och Öster­vallskog i norr,
Fryks­da­len från Kil till Torsby samt områ­det utmed övre delen av Kla­räl­ven inom Torsby kom­mun,
Mäla­ren med öar och strand­om­rå­den,
Områ­det Malingsbo-​​Klo­ten mel­lan Storå, Kopp­ar­berg, Smed­je­bac­ken och Skinns­kat­te­berg,
Områ­det utmed Daläl­ven från Avesta till Skutskär,
Sil­jan och Orsa­sjön med öar och strand­om­rå­den samt områ­det utmed Oreäl­ven, sjön Skat­tungen och Ore­sjön med områ­det söder därom över Gul­lerå­sen och Boda till Rätt­vik,
Områ­det utmed Ljus­nan från Färila till Berg­vik,
Vin­delå­da­len,
Fjäll­värl­den från Tran­strands­fjäl­len i söder till Tre­riks­rö­set med undan­tag för de fjäll­om­rå­den som anges i 5 §.

3 §   Inom kust­om­rå­dena och skär­går­darna i Bohus­län från grän­sen mot Norge till Brofjor­den, i Små­land och Öster­göt­land från Sim­pe­varp till Arkösund och i Ång­er­man­land från Stor­fjär­den vid Ång­er­manäl­vens myn­ning till Skagsudde får anlägg­ningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1-11 inte komma till stånd.

På Öland får anlägg­ningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1-6 och 8-11 inte komma till stånd. Lag (2009:652).

4 §   Inom kust­om­rå­dena och skär­går­darna från Brofjor­den till Sim­pe­varp och från Arkösund till Fors­mark, utmed Got­lands kust, på Öster­garn och Stor­sudret på Got­land samt på Fårö får fri­tids­be­byg­gelse komma till stånd endast i form av kom­plet­te­ringar till befint­lig bebyg­gelse. Om det finns sär­skilda skäl får dock annan fri­tids­be­byg­gelse komma till stånd, före­trä­des­vis sådan som till­go­do­ser det rör­liga fri­lufts­li­vets behov eller avser enkla fri­tids­hus i när­he­ten av de stora tätorts­re­gi­o­nerna.

Inom områ­den som avses i första styc­ket får anlägg­ningar som avses i 17 kap. 1 § 1 samt 4 a § 1-6, 9 och 10 komma till stånd endast på plat­ser där det redan finns anlägg­ningar som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 17 kap. 1 och 4 a §§. Lag (2005:571).

5 §   Inom fjäll­om­rå­dena Långfjället-​​Rogen, Sylarna-​​Helags, Skäcker-​​fjäl­len, Bur­vatt­net, Hotags­fjäl­len, Frostviken-​​ Bor­gafjäl­len, Marsfjällen-​​Var­dofjäl­len, Art­fjäl­let, Tärna-​​ Vin­del­fjäl­len, Sarek-​​Mavas, Kebnekaise-​​Sjaunja, Rostu och Pes­sinki får bebyg­gelse och anlägg­ningar komma till stånd endast om det behövs för ren­nä­ringen, den bofasta befolk­ningen, den veten­skap­liga forsk­ningen eller det rör­liga fri­lufts­li­vet.
Andra åtgär­der inom områ­dena får vid­tas endast om det kan ske utan att områ­de­nas karak­tär påver­kas.

6 §   Vat­ten­kraft­verk samt vat­ten­re­gle­ring eller vat­ten­ö­ver­led­ning för kraftän­da­mål får inte utfö­ras i
   1. natio­naläl­varna Tor­neäl­ven, Kalix­äl­ven, Piteäl­ven och Vin­de­läl­ven med till­hö­rande vat­ten­om­rå­den, käll­flö­den och biflö­den,
   2. Daläl­ven i
      a) vat­ten­om­rå­dena Väs­ter­daläl­ven upp­ströms Hum­mel­for­sen och Öster­daläl­ven upp­ströms Träng­s­let med till­hö­rande käll- och biflö­den, och
      b) älv­sträc­korna Väs­ter­daläl­ven ned­ströms Skiff­sfor­sen och Daläl­ven ned­ströms Näs bruk,
   3. Ljus­nan i
      a) vat­ten­om­rå­dena Vox­nan upp­ströms Vall­haga med till­hö­rande käll- och biflö­den, och
      b) älv­sträc­korna mel­lan Hede och Sveg­s­jön och mel­lan Lafor­sen och Arbrå­sjö­arna,
   4. Ljungan i
      a) vat­ten­om­rå­dena Ljungan upp­ströms Stor­sjön och Gimån upp­ströms Holmsjön med till­hö­rande käll- och biflö­den, och
      b) älv­sträc­korna mel­lan Havern och Holmsjön och ned­ströms Vifor­sen,
   5. Indal­säl­ven i
      a) vat­ten­om­rå­dena Åreäl­ven, Ammerån, Storån-​​Dam­mån och Hår­kan med till­hö­rande käll- och biflö­den, och
      b) älv­sträc­kan Långan ned­ströms Lan­dö­sjön,
   6. Ång­er­manäl­ven i
      a) vat­ten­om­rå­dena Leja­räl­ven, Storån upp­ströms Klump­vatt­net, Långselån-​​Rörström­säl­ven, Saxån, Ran­sarån upp­ströms Ran­sarn och Voj­mån upp­ströms Vojm­sjön med till­hö­rande käll- och biflö­den, och
      b) älv­sträc­kan Fax­äl­ven mel­lan Edsele och Hel­gum­sjön,
   7. Vap­stäl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   8. Moäl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   9. Lög­deäl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   10. Öreäl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   11. Umeäl­ven i
      a) vat­ten­om­rå­dena Tär­naån, Gir­je­sån och Juk­tån upp­ströms Fjo­so­ken med till­hö­rande käll- och biflö­den, och
      b) älv­sträc­kan Tärna­for­sen mel­lan Stor-​Lai­san och Gäuta,
   12. Sävarån med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   13. Skel­l­ef­teäl­ven i de delar som utgörs av käll­flö­dena upp­ströms Säd­va­jaure respek­tive Rieb­nes och Malån med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   14. Bys­keäl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   15. Åbyäl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   16. Luleäl­ven i vat­ten­om­rå­dena Stora Luleäl­ven upp­ströms Akka­jaure, Lilla Luleäl­ven upp­ströms Skalka och Tjak­tja­jaure och Pär­läl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   17. Råneäl­ven med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   18. Emån med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   19. Bräk­neån med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   20. Mör­rum­sån med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   21. Fyl­leån med till­hö­rande käll- och biflö­den,
   22. Enning­dal­säl­ven upp­ströms riks­grän­sen till Norge med till­hö­rande käll- och biflö­den, och
   23. Kla­räl­ven mel­lan Höl­jes och Ede­bäck.

Trots första styc­ket får åtgär­der som behövs för att upp­rätt­hålla, under­hålla eller ändra en anlägg­ning eller verk­sam­het vid­tas, om åtgär­derna inte med­för någon ökad nega­tiv mil­jöpå­ver­kan eller endast en till­fäl­lig sådan ökad påver­kan. Lag (2018:1407).

7 §   Områ­det Ulriksdal-​​Haga-​Brunnsviken-Djurgården är en natio­nal­stads­park.

Inom en natio­nal­stads­park får ny bebyg­gelse och nya anlägg­ningar komma till stånd och andra åtgär­der vid­tas endast om det kan ske utan intrång i park­land­skap eller naturmiljö och utan att det histo­riska land­ska­pets natur-​​ och kul­tur­vär­den i övrigt ska­das.

Trots bestäm­mel­sen i andra styc­ket får en åtgärd som inne­bär ett till­fäl­ligt intrång eller en till­fäl­lig skada i en natio­nal­stads­park vid­tas, om
   1. åtgär­den höjer par­kens natur-​​ och kul­tur­vär­den eller till­go­do­ser ett annat ange­lä­get all­mänt intresse, och
   2. par­ken åter­ställs så att det inte kvar­står mer än ett obe­tyd­ligt intrång eller en obe­tyd­lig skada. Lag (2009:293).

8 §   En använd­ning av mark och vat­ten som kan påverka ett natur­om­råde som har för­teck­nats enligt 7 kap. 27 § första styc­ket 1 eller 2 och som omfat­tar verk­sam­he­ter eller åtgär­der som krä­ver till­stånd enligt 7 kap. 28 a § får komma till stånd endast om sådant till­stånd har läm­nats. Lag (2001:437).

Områ­den för geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid

9 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om var geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid får ske med hän­syn till lag­rings­plat­ser­nas avgräns­ning mot land och vat­ten, mot all­mänt och enskilt vat­ten samt mot Sve­ri­ges och andra sta­ters ter­ri­to­rier och eko­no­miska zoner.
Lag (2012:430).

Havs­om­rå­den

10 §   För vart och ett av havs­om­rå­dena Bott­niska viken, Öster­sjön och Väs­ter­ha­vet ska det fin­nas en havs­plan som ger väg­led­ning till myn­dig­he­ter och kom­mu­ner vid plan­lägg­ning och pröv­ning av anspråk på använd­ning av områ­det. Havs­pla­nerna ska omfatta Sve­ri­ges eko­no­miska zon och de områ­den som inte ingår i fas­tig­he­ter i svenskt ter­ri­to­ri­al­hav utan­för de sär­skilda avgräns­nings­lin­jer, en nau­tisk mil räk­nat från bas­lin­jerna, som fram­går av bilaga 6 till lagen (2017:1272) om Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och mari­tima zoner. Syf­tet med havs­pla­nerna ska vara att bidra till en lång­sik­tigt håll­bar utveck­ling. Havs­pla­nerna ska beslu­tas av rege­ringen.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana för­bud eller begräns­ningar som i fråga om verk­sam­he­ter och åtgär­der inom ett havs­pla­ne­rat område behövs för att uppnå syf­tet med pla­nen. Lag (2017:1274).

5 kap. Mil­jö­kva­li­tets­nor­mer och mil­jö­kva­li­tets­för­valt­ning

Före­skrif­ter om mil­jö­kva­li­tet

1 §   Rege­ringen får för vissa geo­gra­fiska områ­den eller för hela lan­det med­dela före­skrif­ter om kva­li­te­ten på mark, vat­ten, luft eller mil­jön i övrigt, om det behövs för att var­ak­tigt skydda män­ni­skors hälsa eller mil­jön eller för att avhjälpa ska­dor på eller olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa eller mil­jön (mil­jö­kva­li­tets­nor­mer).

Rege­ringen får över­låta till en myn­dig­het att med­dela mil­jö­kva­li­tets­nor­mer som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen.

2 §   Mil­jö­kva­li­tets­nor­mer skall ange
   1. för­ore­ningsni­våer eller stör­ningsni­våer som män­ni­skor kan utsät­tas för utan fara för olä­gen­he­ter av bety­delse eller som mil­jön eller natu­ren kan belas­tas med utan fara för påtag­liga olä­gen­he­ter och som inte får över­skri­das eller under­skri­das efter en viss angi­ven tid­punkt eller under en eller flera angivna tids­pe­ri­o­der,
   2. för­ore­ningsni­våer eller stör­ningsni­våer som skall efter­strä­vas eller som inte bör över­skri­das eller under­skri­das efter en viss angi­ven tid­punkt eller under en eller flera angivna tids­pe­ri­o­der,
   3. högsta eller lägsta före­komst i yt- och grund­vat­ten av orga­nis­mer som kan tjäna till led­ning för bedöm­ning av till­stån­det i mil­jön, eller
   4. de krav i övrigt på kva­li­te­ten på mil­jön som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen.

Mil­jö­kva­li­tets­nor­mer skall vid behov omprö­vas.
Lag (2003:890).

3 §   Myn­dig­he­ter och kom­mu­ner ska ansvara för att mil­jö­kva­li­tets­nor­mer följs. Lag (2010:882).

4 §   En myn­dig­het eller en kom­mun får inte tillåta att en verk­sam­het eller en åtgärd påbör­jas eller änd­ras om detta, trots åtgär­der för att minska för­ore­ningar eller stör­ningar från andra verk­sam­he­ter, ger upp­hov till en sådan ökad för­ore­ning eller stör­ning som inne­bär att vat­ten­mil­jön för­säm­ras på ett otillå­tet sätt eller som har sådan bety­delse att det även­ty­rar möj­lig­he­ten att uppnå den sta­tus eller poten­tial som vatt­net ska ha enligt en mil­jö­kva­li­tets­norm.

Vid pröv­ning för ett nytt till­stånd och vid ompröv­ning av till­stånd ska de bestäm­mel­ser och vill­kor beslu­tas som behövs för att verk­sam­he­ten inte ska med­föra en sådan för­säm­ring eller ett sådant även­tyr. Lag (2018:1407).

5 §   I fråga om mil­jö­kva­li­tets­nor­mer som avses i 2 § första styc­ket 1 för annat än vat­ten ska myn­dig­he­ter och kom­mu­ner vid pröv­ning och till­syn ställa de krav som behövs för att följa en sådan norm. Om det finns ett åtgärds­pro­gram som har fast­ställts för att följa nor­men, ska det vara väg­le­dande för bedöm­ningen av beho­vet.

Vid pröv­ning av tillåt­lig­het, till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens för en verk­sam­het eller åtgärd som ger en ökad för­ore­ning eller stör­ning och kan antas på ett inte obe­tyd­ligt sätt bidra till att en mil­jö­kva­li­tets­norm som avses i 2 § första styc­ket 1 för annat än vat­ten inte följs, får verk­sam­he­ten eller åtgär­den tillå­tas om den
   1. är för­en­lig med ett åtgärds­pro­gram som har fast­ställts för att följa nor­men,
   2. för­e­nas med vill­kor om att vidta eller bekosta kom­pen­se­rande åtgär­der som ökar möj­lig­he­terna att följa nor­men i en utsträck­ning som inte är obe­tyd­lig, eller
   3. trots att den för­svå­rar möj­lig­he­terna att följa mil­jö­kva­li­tets­nor­men på kort sikt eller i ett litet geo­gra­fiskt område, kan antas ge väsent­ligt ökade för­ut­sätt­ningar att följa nor­men på längre sikt eller i ett större geo­gra­fiskt område. Lag (2018:1407).

6 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från för­bu­den i 4 § första styc­ket. Sådana före­skrif­ter får endast avse undan­tag för att till­go­dose all­männa intres­sen av större vikt eller som det annars finns sär­skilda skäl för.
Lag (2018:1407).

6 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för en kom­mun att upp­rätta en före­byg­gande luft­kva­li­tets­stra­tegi,
   2. vad en före­byg­gande luft­kva­li­tets­stra­tegi ska inne­hålla,
   3. hur en före­byg­gande luft­kva­li­tets­stra­tegi ska till­gäng­lig­gö­ras, och
   4. hur en före­byg­gande luft­kva­li­tets­stra­tegi ska föl­jas upp.
Lag (2023:629).

Ris­ker för kva­li­te­ten på dricks­vat­ten

6 b §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska bevaka ris­ker i till­rin­nings­om­rå­dena för dricks­vat­tenut­tag för sådant som kan påverka kva­li­te­ten på dricks­vat­ten. Lag (2024:22).

6 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att en kom­mun ska lämna de upp­gif­ter som behövs för att bedöma sådana ris­ker som avses i 6 b §. Lag (2024:22).

Åtgärds­pro­gram

7 §   Om det behövs för att följa en mil­jö­kva­li­tets­norm eller för att skydda kva­li­te­ten på dricks­vat­ten, ska rege­ringen eller den eller de myn­dig­he­ter eller kom­mu­ner som rege­ringen bestäm­mer upp­rätta ett för­slag till åtgärds­pro­gram.

Om en mil­jö­kva­li­tets­norm för ett geo­gra­fiskt område inte kan föl­jas på grund av att mil­jön påver­kas av en verk­sam­het som lig­ger utan­för områ­det, ska ett för­slag till åtgärds­pro­gram upp­rät­tas för hela det område där stör­ningar som påver­kar möj­lig­he­ten att följa nor­men före­kom­mer.

Den som upp­rät­tar ett för­slag till åtgärds­pro­gram ska
   1. genom kun­gö­relse i orts­tid­ning eller på annat sätt ge de myn­dig­he­ter, kom­mu­ner, orga­ni­sa­tio­ner, verk­sam­hets­ut­ö­vare, all­män­he­ten och övriga som berörs av åtgärds­pro­gram­met till­fälle under minst två måna­der att lämna syn­punk­ter på för­sla­get, och
   2. i en sär­skild sam­man­ställ­ning redo­visa syn­punk­terna och hur hän­syn tas till dem samt se till att sam­man­ställ­ningen finns till­sam­mans med de övriga hand­ling­arna i ären­det.
Lag (2024:22).

8 §   Ett åtgärds­pro­gram som avses i 7 § ska fast­stäl­las av rege­ringen eller den myn­dig­het eller kom­mun som rege­ringen bestäm­mer. Om det behövs får rege­ringen bestämma att ett åtgärds­pro­gram ska fast­stäl­las av flera myn­dig­he­ter eller kom­mu­ner.

Ett åtgärds­pro­gram som ska fast­stäl­las av en kom­mun ska beslu­tas av kom­mun­full­mäk­tige.

Åtgärds­pro­gram­met ska skic­kas till de myn­dig­he­ter som rege­ringen bestäm­mer.

Med kom­mun avses i denna para­graf även kom­munal­för­bund.
Lag (2018:1407).

9 §   Ett åtgärds­pro­gram får omfatta all verk­sam­het och alla åtgär­der som kan påverka möj­lig­he­ten att följa mil­jö­kva­li­tets­nor­mer eller påverka kva­li­te­ten på dricks­vat­ten.

Pro­gram­met ska inne­hålla
   1. upp­gif­ter om den eller de mil­jö­kva­li­tets­nor­mer som ska föl­jas eller den eller de ris­ker för dricks­vat­ten som har iden­ti­fi­e­rats,
   2. upp­gif­ter om de åtgär­der som myn­dig­he­ter eller kom­mu­ner behö­ver vidta för att mil­jö­kva­li­tets­nor­merna ska föl­jas eller för att skydda kva­li­te­ten på dricks­vat­ten, vilka myn­dig­he­ter eller kom­mu­ner som behö­ver vidta åtgär­derna och när åtgär­derna behö­ver vara genom­förda,
   3. upp­gif­ter om hur krav på för­bätt­ringar ska för­de­las mel­lan olika typer av käl­lor som påver­kar möj­lig­he­terna att följa mil­jö­kva­li­tets­nor­merna eller skydda kva­li­te­ten på dricks­vat­ten och mel­lan olika åtgär­der som avses i 2,
   4. i fråga om åtgär­der för att följa en mil­jö­kva­li­tets­norm som avses i 2 § första styc­ket 1, upp­gif­ter om den för­bätt­ring som var och en av åtgär­derna bedöms med­föra och hur åtgär­derna till­sam­mans bedöms bidra till att nor­men följs,
   5. de upp­gif­ter som i övrigt behövs till följd av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, och
   6. en ana­lys av pro­gram­mets kon­se­kven­ser från all­män och enskild syn­punkt och hur åtgär­derna enligt 2 är avsedda att finan­sie­ras.

Ett åtgärds­pro­gram ska omprö­vas vid behov, dock minst vart sjätte år. Lag (2024:22).

10 §   Rege­ringen får före­skriva att vissa åtgärds­pro­gram ska prö­vas av rege­ringen.

Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om hur åtgärds­pro­gram ska upp­rät­tas, vad sådana pro­gram ska inne­hålla och hur sam­råd ska ske.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om hur åtgärds­pro­gram ska till­gäng­lig­gö­ras och föl­jas upp. Lag (2023:629).

11 §   Myn­dig­he­ter och kom­mu­ner ska inom sina ansvars­om­rå­den vidta de åtgär­der som behövs enligt ett åtgärds­pro­gram som fast­ställts enligt 8 §. Lag (2022:1248).

Kon­troll

12 §   Rege­ringen ska, i sam­band med att före­skrif­ter enligt 1 § med­de­las, även besluta vilka som ska kon­trol­lera att en mil­jö­kva­li­tets­norm följs.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om prov­tag­ning och andra meto­der för att kon­trol­lera att en mil­jö­kva­li­tets­norm följs samt om god­kän­nande av mät­me­to­der och mät­ut­rust­ning. Lag (2018:1407).

För­valt­ning av kva­li­te­ten på vat­ten­mil­jön

13 §   För för­valt­ningen av kva­li­te­ten på vat­ten­mil­jön ska Sve­ri­ges land­om­rå­den och kust­vat­ten­om­rå­den delas in i
   1. Bot­ten­vi­kens vat­ten­di­strikt: det land­om­råde från vil­ket all ytvat­tenav­rin­ning sker direkt till eller i avrin­nings­om­rå­den som myn­nar i Bot­ten­vi­ken,
   2. Bot­ten­ha­vets vat­ten­di­strikt: det land­om­råde från vil­ket all ytvat­tenav­rin­ning sker direkt till eller i avrin­nings­om­rå­den som myn­nar i Bot­ten­ha­vet,
   3. Norra Öster­sjöns vat­ten­di­strikt: det land­om­råde från vil­ket all ytvat­tenav­rin­ning sker direkt till eller i avrin­nings­om­rå­den som myn­nar i södra Ålands hav eller norra Got­lands­ha­vet,
   4. Södra Öster­sjöns vat­ten­di­strikt: det land­om­råde från vil­ket all ytvat­tenav­rin­ning sker direkt till eller i avrin­nings­om­rå­den som myn­nar i västra Got­lands­ha­vet, östra Got­lands­ha­vet, Born­holms­ha­vet, Arko­na­ha­vet eller Öresund, och
   5. Väs­ter­ha­vets vat­ten­di­strikt: det land­om­råde från vil­ket all ytvat­tenav­rin­ning sker direkt till eller i avrin­nings­om­rå­den som myn­nar i Väs­ter­ha­vet.

I varje vat­ten­di­strikt ingår anslu­tande grund­vat­ten och anslu­tande kust­vat­ten ut till de sär­skilda avgräns­nings­lin­jer, en nau­tisk mil räk­nat från bas­lin­jerna, som fram­går av bilaga 6 till lagen (2017:1272) om Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och mari­tima zoner.

Med avrin­nings­om­råde avses ett land­om­råde från vil­ket all ytvat­tenav­rin­ning ström­mar till havet genom ett enda utlopp eller delta.

Ytvat­ten, grund­vat­ten, kust­vat­ten och land­om­rå­den vid kus­ten som inte kan hän­fö­ras till ett visst avrin­nings­om­råde ska hän­fö­ras till det vat­ten­di­strikt som är när­mast eller lämp­li­gast.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om gräns­drag­ningen mel­lan vat­ten­di­strik­ten. Vid gräns­drag­ningen får ett enskilt avrin­nings­om­råde hän­fö­ras till annat vat­ten­di­strikt än vad som föl­jer av första styc­ket, om det är lämp­ligt med hän­syn till för­valt­nings­ar­be­tet.
Lag (2019:494).

14 §   En läns­sty­relse i varje vat­ten­di­strikt ska vara vat­ten­myn­dig­het med ansvar för för­valt­ningen av kva­li­te­ten på vat­ten­mil­jön i distrik­tet.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vat­ten­myn­dig­he­terna Lag (2018:1407).

15 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. före­skrif­ter om karak­te­ri­se­ring av vat­ten­om­rå­den, för­valt­nings­pla­ner för vat­ten­di­strikt och över­vak­ning av vat­ten­mil­jön, och
   2. ytter­li­gare före­skrif­ter om för­valt­ning av kva­li­te­ten på vat­ten­mil­jön. Lag (2018:1407).

Redo­vis­ning från kom­mu­nerna

16 §   Rege­ringen får i ett enskilt fall besluta att en eller flera kom­mu­ner ska redo­visa till rege­ringen eller någon annan myn­dig­het hur kom­mu­nen eller kom­mu­nerna i sin pla­ne­ring enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) avser att genom­föra ett åtgärds­pro­gram eller på annat sätt skapa för­ut­sätt­ningar för att mil­jö­kva­li­tets­nor­mer enligt detta kapi­tel följs.
Lag (2018:1407).

17 §   Stat­liga myn­dig­he­ter ska anmäla till rege­ringen om det upp­kom­mer behov av en redo­vis­ning enligt 16 §.
Lag (2018:1407).

Åtgärds­pro­gram och för­valt­nings­pla­ner som besluts­un­der­lag vid pröv­ning

18 §   Den myn­dig­het som hand­läg­ger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana beslu­tade åtgärds­pro­gram och för­valt­nings­pla­ner som avses i detta kapi­tel och som har bety­delse för pröv­ningen finns till­gäng­liga i målet eller ären­det. Lag (2018:1407).

6 kap. Mil­jö­be­döm­ningar

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om iden­ti­fi­e­ring, beskriv­ning och bedöm­ning av mil­jö­ef­fek­ter vid pla­ne­ring av och beslut om pla­ner och pro­gram (stra­te­giska mil­jö­be­döm­ningar) och verk­sam­he­ter och åtgär­der (spe­ci­fika mil­jö­be­döm­ningar).

Syf­tet med en mil­jö­be­döm­ning är att inte­grera mil­jö­a­spek­ter i pla­ne­ring och besluts­fat­tande så att en håll­bar utveck­ling främ­jas. Lag (2017:955).

Ord­för­kla­ring

2 §   Med mil­jö­ef­fek­ter avses i detta kapi­tel direkta eller indi­rekta effek­ter som är posi­tiva eller nega­tiva, som är till­fäl­liga eller bestå­ende, som är kumu­la­tiva eller inte kumu­la­tiva och som upp­står på kort, medel­lång eller lång sikt på
   1. befolk­ning och män­ni­skors hälsa,
   2. djur- eller väx­tar­ter som är skyd­dade enligt 8 kap., och bio­lo­gisk mång­fald i övrigt,
   3. mark, jord, vat­ten, luft, kli­mat, land­skap, bebyg­gelse och kul­turmiljö,
   4. hus­håll­ningen med mark, vat­ten och den fysiska mil­jön i övrigt,
   5. annan hus­håll­ning med mate­rial, råva­ror och energi, eller
   6. andra delar av mil­jön.
Lag (2017:955).

Pla­ner och pro­gram

Stra­te­giska mil­jö­be­döm­ningar för pla­ner och pro­gram

3 §   En myn­dig­het eller kom­mun som upp­rät­tar eller änd­rar en plan eller ett pro­gram som krävs i lag eller annan för­fatt­ning ska göra en stra­te­gisk mil­jö­be­döm­ning, om genom­fö­ran­det av pla­nen, pro­gram­met eller änd­ringen kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

Skyl­dig­he­ten gäl­ler inte
   1. pla­ner och pro­gram som endast syf­tar till att tjäna total­för­sva­ret eller rädd­nings­tjäns­ten, och
   2. finan­si­ella eller bud­ge­tära pla­ner och pro­gram.
Lag (2017:955).

4 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att vissa slag av pla­ner och pro­gram ska eller inte ska antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan. Lag (2017:955).

Att under­söka om en bety­dande mil­jöpå­ver­kan kan antas

5 §   En myn­dig­het eller kom­mun som upp­rät­tar eller änd­rar en plan eller ett pro­gram som krävs i lag eller annan för­fatt­ning ska under­söka om genom­fö­ran­det av pla­nen, pro­gram­met eller änd­ringen kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan, om
   1. frå­gan om bety­dande mil­jöpå­ver­kan inte är avgjord i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 4 §, eller
   2. pla­nen, pro­gram­met eller änd­ringen inte omfat­tas av undan­ta­get i 3 § andra styc­ket. Lag (2017:955).

6 §   Under­sök­ningen ska inne­bära att myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen
   1. iden­ti­fi­e­rar omstän­dig­he­ter som talar för eller emot en bety­dande mil­jöpå­ver­kan, och
   2. sam­rå­der i frå­gan om bety­dande mil­jöpå­ver­kan med de kom­mu­ner, läns­sty­rel­ser och andra myn­dig­he­ter som på grund av sitt sär­skilda mil­jö­an­svar kan antas bli berörda av pla­nen eller pro­gram­met, om myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen inte redan i iden­ti­fi­e­ringen kom­mer fram till att en stra­te­gisk mil­jö­be­döm­ning ska göras.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om sådana omstän­dig­he­ter som avses i första styc­ket 1. Lag (2017:955).

Beslut i frå­gan om mil­jöpå­ver­kan

7 §   Myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen ska efter under­sök­ningen i ett sär­skilt beslut avgöra om genom­fö­ran­det av pla­nen, pro­gram­met eller änd­ringen kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

Beslu­tet ska redo­visa de omstän­dig­he­ter som talar för eller emot en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

Beslu­tet ska göras till­gäng­ligt för all­män­he­ten. Lag (2017:955).

8 §   Beslu­tet om huruvida genom­fö­ran­det av pla­nen, pro­gram­met eller änd­ringen kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan får inte över­kla­gas sär­skilt. Lag (2017:955).

Att göra en stra­te­gisk mil­jö­be­döm­ning

9 §   Om en stra­te­gisk mil­jö­be­döm­ning ska göras, ska myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen
   1. sam­råda om hur omfatt­ningen av och detal­je­rings­gra­den i en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning ska avgrän­sas (avgräns­nings­sam­råd),
   2. ta fram en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning,
   3. ge till­fälle till syn­punk­ter på mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och för­sla­get till plan eller pro­gram, och
   4. ta hän­syn till mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och inkomna syn­punk­ter innan pla­nen eller pro­gram­met antas eller läggs till grund för regle­ring. Lag (2017:955).

Avgräns­nings­sam­rå­det i den stra­te­giska mil­jö­be­döm­ningen

10 §   Avgräns­nings­sam­rå­det ska ske med de kom­mu­ner, läns­sty­rel­ser och andra myn­dig­he­ter som på grund av sitt sär­skilda mil­jö­an­svar kan antas bli berörda av pla­nen eller pro­gram­met. Lag (2017:955).

Mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen i den stra­te­giska mil­jö­be­döm­ningen

11 §   Mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska inne­hålla
   1. en sam­man­fatt­ning av pla­nens eller pro­gram­mets inne­håll, dess huvud­sak­liga syfte och för­hål­lande till andra rele­vanta pla­ner och pro­gram,
   2. en iden­ti­fi­e­ring, beskriv­ning och bedöm­ning av rim­liga alter­na­tiv med hän­syn till pla­nens eller pro­gram­mets syfte och geo­gra­fiska räck­vidd,
   3. upp­gif­ter om
      a) mil­jö­för­hål­lan­dena och mil­jöns san­no­lika utveck­ling om pla­nen eller pro­gram­met inte genom­förs,
      b) mil­jö­för­hål­lan­dena i de områ­den som kan antas komma att påver­kas betyd­ligt,
      c) befint­liga mil­jöpro­blem som är rele­vanta för pla­nen eller pro­gram­met, sär­skilt mil­jöpro­blem som rör ett sådant område som avses i 7 kap. eller ett annat område av sär­skild bety­delse för mil­jön, och
      d) hur hän­syn tas till rele­vanta mil­jö­kva­li­tets­mål och andra mil­jö­hän­syn,
   4. en iden­ti­fi­e­ring, beskriv­ning och bedöm­ning av de bety­dande mil­jö­ef­fek­ter som genom­fö­ran­det av pla­nen eller pro­gram­met kan antas med­föra,
   5. upp­gif­ter om de åtgär­der som pla­ne­ras för att före­bygga, hindra, mot­verka eller avhjälpa bety­dande nega­tiva mil­jö­ef­fek­ter,
   6. en sam­man­fatt­ning av de över­vä­gan­den som har gjorts, vilka skäl som lig­ger bakom gjorda val av olika alter­na­tiv och even­tu­ella pro­blem i sam­band med att upp­gif­terna sam­man­ställ­des,
   7. en redo­gö­relse för de åtgär­der som pla­ne­ras för upp­följ­ning och över­vak­ning av den bety­dande mil­jöpå­ver­kan som genom­fö­ran­det av pla­nen eller pro­gram­met med­för, och
   8. en icke-​tek­nisk sam­man­fatt­ning av 1-7.
Lag (2017:955).

12 §   Mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning­ens omfatt­ning och detal­je­rings­grad ska vara rim­lig med hän­syn till
   1. bedöm­nings­me­to­der och aktu­ell kun­skap,
   2. pla­nens eller pro­gram­mets inne­håll och detal­je­rings­grad,
   3. var i en besluts­pro­cess som pla­nen eller pro­gram­met befin­ner sig,
   4. att vissa frå­gor kan bedö­mas bättre i sam­band med pröv­ningen av andra pla­ner och pro­gram eller i till­stånds­pröv­ningen av verk­sam­he­ter eller åtgär­der, och
   5. all­män­he­tens intresse.
Lag (2017:955).

Sam­råd med andra län­der i den stra­te­giska mil­jö­be­döm­ningen

13 §   Om pla­nens eller pro­gram­mets genom­fö­rande kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan i ett annat land eller om ett land som kan komma att påver­kas betyd­ligt av genom­fö­ran­det begär det, ska den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer
   1. över­lämna mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och för­sla­get till plan eller pro­gram till det andra lan­dets ansva­riga myn­dig­het,
   2. om det andra lan­det vill delta i mil­jö­be­döm­ningen, sam­råda med det lan­det i fråga om den grän­sö­ver­skri­dande mil­jöpå­ver­kan som genom­fö­ran­det av pla­nen eller pro­gram­met kan antas med­föra och de åtgär­der som pla­ne­ras för att före­bygga, hindra, mot­verka eller avhjälpa bety­dande nega­tiva mil­jö­ef­fek­ter, och
   3. ge det andra lan­det den infor­ma­tion som behövs för sam­rå­det och möj­lig­het att lämna syn­punk­ter. Lag (2017:955).

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sam­råd enligt 13 §.
Lag (2017:955).

Syn­punk­ter på besluts­un­der­la­get för en plan eller ett pro­gram

15 §   Myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen ska så tidigt som möj­ligt i arbe­tet med för­sla­get till plan eller pro­gram ta fram mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och göra den och för­sla­get till­gäng­liga för all­män­he­ten och de kom­mu­ner och myn­dig­he­ter som på grund av sitt sär­skilda mil­jö­an­svar kan antas bli berörda. De ska ges infor­ma­tion om hur de kan ta del av för­sla­get och mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen samt hur och inom vil­ken tid syn­punk­ter kan läm­nas. Tiden för att lämna syn­punk­ter ska vara skä­lig. Lag (2017:955).

Beslut att anta en plan eller ett pro­gram

16 §   I ett beslut att anta en plan eller ett pro­gram som omfat­tas av kra­vet på stra­te­gisk mil­jö­be­döm­ning eller i en sär­skild hand­ling i anslut­ning till beslu­tet ska det fin­nas en redo­vis­ning av
   1. hur mil­jö­a­spek­terna har inte­gre­rats i pla­nen eller pro­gram­met,
   2. hur hän­syn har tagits till mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och inkomna syn­punk­ter,
   3. skä­len för att pla­nen eller pro­gram­met har anta­gits i stäl­let för de alter­na­tiv som över­vägts, och
   4. vilka åtgär­der som pla­ne­ras för att över­vaka och följa upp den bety­dande mil­jöpå­ver­kan som genom­fö­ran­det av pla­nen eller pro­gram­met med­för. Lag (2017:955).

17 §   Den som har anta­git en plan eller ett pro­gram som omfat­tas av kra­vet på stra­te­gisk mil­jö­be­döm­ning ska infor­mera all­män­he­ten och de myn­dig­he­ter och kom­mu­ner som på grund av sitt sär­skilda mil­jö­an­svar kan antas bli berörda om anta­gan­det och göra pla­nen eller pro­gram­met, beslu­tet och den redo­vis­ning som avses i 16 § till­gäng­liga för dem.
Lag (2017:955).

18 §   När sam­råd har skett med ett annat land enligt 13 §, ska den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer se till att den infor­ma­tion som avses i 17 § läm­nas till den ansva­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det. Lag (2017:955).

19 §   När en plan eller ett pro­gram som omfat­tas av kra­vet på en stra­te­gisk mil­jö­be­döm­ning har anta­gits ska den beslu­tande myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen skaffa sig kun­skap om den bety­dande mil­jöpå­ver­kan som genom­fö­ran­det av pla­nen eller pro­gram­met fak­tiskt med­för. Detta ska göras för att myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen tidigt ska få kän­ne­dom om sådan bety­dande mil­jöpå­ver­kan som tidi­gare inte har iden­ti­fi­e­rats så att lämp­liga åtgär­der för avhjäl­pande kan vid­tas.
Lag (2017:955).

Verk­sam­he­ter och åtgär­der

Spe­ci­fika mil­jö­be­döm­ningar vid till­stånds­pröv­ning och i andra ären­den

20 §   En spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning ska göras i fråga om en verk­sam­het eller åtgärd som ska prö­vas
   1. för ett till­stånd som avses i 7 kap. 28 a §, om det inte rör sig om bråds­kande åtgär­der som är nöd­vän­diga med hän­syn till skyd­det mot all­var­liga olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa, eller
   2. för ett till­stånd som avses i 9 eller 11 kap. eller för en tillåt­lig­het som avses i 17 kap., om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

En spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning krävs inte för en sådan pröv­ning som avses i 24 kap. 3, 5, 10, 13, 13 a, 14 eller 14 a §.
Lag (2024:963).

21 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att vissa slag av verk­sam­he­ter och åtgär­der ska eller inte ska antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan. Lag (2017:955).

22 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att 23-46 §§ ska tilläm­pas helt eller del­vis i dis­pen­sä­ren­den eller andra ären­den enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken. Lag (2017:955).

Att under­söka om en bety­dande mil­jöpå­ver­kan kan antas

23 §   Den som avser att bedriva en sådan verk­sam­het eller vidta en sådan åtgärd som avses i 20 § första styc­ket 2 ska under­söka om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

En sådan under­sök­ning behö­ver dock inte göras om
   1. den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den anser att en bety­dande mil­jöpå­ver­kan kan antas,
   2. frå­gan om bety­dande mil­jöpå­ver­kan har avgjorts i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 21 §, eller
   3. den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den har före­lagts att ansöka om ett till­stånd som avses i 9 kap. 6 a §. Lag (2017:955).

24 §   Under­sök­ningen ska inne­bära att den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den
   1. tar fram ett sam­råds­un­der­lag, och
   2. sam­rå­der i frå­gan om bety­dande mil­jöpå­ver­kan och i fråga om mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning­ens inne­håll och utform­ning (under­sök­nings­sam­råd) med läns­sty­rel­sen, till­syns­myn­dig­he­ten och de enskilda som kan antas bli sär­skilt berörda av verk­sam­he­ten eller åtgär­den.

Under­sök­nings­sam­rå­det får genom­fö­ras så att det också upp­fyl­ler kra­ven på det avgräns­nings­sam­råd som ska göras inom ramen för en spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om under­sök­ningen. Lag (2017:955).

25 §   Den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den ska
   1. lämna sam­råds­un­der­la­get till dem som del­tar i under­sök­nings­sam­rå­det i så god tid att syn­punk­ter på under­la­get och på frå­gan om bety­dande mil­jöpå­ver­kan kan tas till vara när läns­sty­rel­sen prö­var den frå­gan, och
   2. när sam­rå­det är avslu­tat redo­göra för hur sam­rå­det gått till, vilka som bju­dits in och vad som fram­kom­mit och lämna sam­råds­re­do­gö­rel­sen till läns­sty­rel­sen. Lag (2017:955).

Beslut i frå­gan om mil­jöpå­ver­kan

26 §   Läns­sty­rel­sen ska efter under­sök­ningen i ett sär­skilt beslut avgöra om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

Beslu­tet ska redo­visa de omstän­dig­he­ter som talar för eller emot att verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

I 47 § finns en bestäm­melse om att ett för­enk­lat under­lag ska tas fram om läns­sty­rel­sen beslu­tar att en bety­dande mil­jöpå­ver­kan inte kan antas. Lag (2024:963).

27 §   Läns­sty­rel­sens beslut om huruvida verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan får inte över­kla­gas sär­skilt. Lag (2017:955).

Att göra en spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning

28 §   Den spe­ci­fika mil­jö­be­döm­ningen ska inne­bära att
   1. den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den
      a) sam­rå­der om hur en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning ska avgrän­sas (avgräns­nings­sam­råd),
      b) tar fram en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning, och
      c) ger in mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen till den som prö­var till­stånds­frå­gan, och
   2. den som prö­var till­stånds­frå­gan
      a) ger till­fälle till syn­punk­ter på mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen, och
      b) slut­för mil­jö­be­döm­ningen.
Lag (2017:955).

Avgräns­nings­sam­rå­det i den spe­ci­fika mil­jö­be­döm­ningen

29 §   Avgräns­nings­sam­rå­det ska genom­fö­ras inför arbe­tet med mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och inne­bära att den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den sam­rå­der om verk­sam­he­tens eller åtgär­dens loka­li­se­ring, omfatt­ning och utform­ning, de mil­jö­ef­fek­ter som verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra i sig eller till följd av yttre hän­del­ser samt om mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning­ens inne­håll och utform­ning.

Om sam­rå­det avser en verk­sam­het eller åtgärd som omfat­tas av lagen (1999:381) om åtgär­der för att före­bygga och begränsa följ­derna av all­var­liga kemi­ka­li­e­o­lyc­kor ska sam­rå­det även avse hur all­var­liga kemi­ka­li­e­o­lyc­kor till följd av verk­sam­he­ten eller åtgär­den ska kunna före­byg­gas och begrän­sas. Lag (2017:955).

30 §   Avgräns­nings­sam­rå­det ska ske med läns­sty­rel­sen, till­syns­myn­dig­he­ten och de enskilda som kan antas bli sär­skilt berörda av verk­sam­he­ten eller åtgär­den samt med de övriga stat­liga myn­dig­he­ter, de kom­mu­ner och den all­män­het som kan antas bli berörda av verk­sam­he­ten eller åtgär­den.

Den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den ska se till att de som ingår i sam­rådskret­sen enligt första styc­ket men som inte tidi­gare har fått ett sam­råds­un­der­lag kan ta del av ett sam­råds­un­der­lag.

Om ett under­sök­nings­sam­råd enligt 24 § första styc­ket 2 inte har skett, ska sam­råds­un­der­la­get inne­hålla upp­gift om det.
Lag (2017:955).

31 §   Avgräns­nings­sam­rå­det ska påbör­jas och sam­råds­un­der­la­get läm­nas i så god tid att det ger utrymme för ett menings­fullt sam­råd innan verk­sam­hets­ut­ö­va­ren utfor­mar mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och den slut­liga till­stånds­an­sö­kan. Lag (2017:955).

32 §   Läns­sty­rel­sen ska under avgräns­nings­sam­rå­det, i dia­log med den som avser att bedriva en verk­sam­het eller vidta en åtgärd, verka för att inne­hål­let i mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen får den omfatt­ning och detal­je­rings­grad som behövs för till­stånds­pröv­ningen.

Läns­sty­rel­sen ska skrift­li­gen redo­visa sin bedöm­ning av vad en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning ska inne­hålla för att kunna ligga till grund för den fort­satta mil­jö­be­döm­ningen. Bedöm­ningen ska läm­nas till den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den. Bedöm­ningen är inte bin­dande. Lag (2024:963).

Sam­råd med andra län­der i den spe­ci­fika mil­jö­be­döm­ningen

33 §   Om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan i ett annat land eller om ett land som kan komma att påver­kas betyd­ligt av verk­sam­he­ten eller åtgär­den begär det, ska den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer
   1. infor­mera det andra lan­det om verk­sam­he­ten eller åtgär­den, dess möj­liga grän­sö­ver­skri­dande kon­se­kven­ser och vil­ken typ av beslut som kan komma att fat­tas, och
   2. ge det andra lan­det skä­lig tid att yttra sig över om det vill delta i mil­jö­be­döm­ningen.

Om det andra lan­det vill delta i mil­jö­be­döm­ningen, ska myn­dig­he­ten ge det andra lan­det möj­lig­het att delta i ett sam­råds­för­fa­rande om mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och den slut­liga till­stånds­an­sö­kan. Lag (2017:955).

34 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sam­råd enligt 33 §.
Lag (2017:955).

Mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen i den spe­ci­fika mil­jö­be­döm­ningen

35 §   Mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska inne­hålla
   1. upp­gif­ter om verk­sam­he­tens eller åtgär­dens loka­li­se­ring, utform­ning, omfatt­ning och andra egen­ska­per som kan ha bety­delse för mil­jö­be­döm­ningen,
   2. upp­gif­ter om alter­na­tiva lös­ningar för verk­sam­he­ten eller åtgär­den,
   3. upp­gif­ter om rådande mil­jö­för­hål­lan­den innan verk­sam­he­ten påbör­jas eller åtgär­den vid­tas och hur de för­hål­lan­dena för­vän­tas utveckla sig om verk­sam­he­ten eller åtgär­den inte påbör­jas eller vid­tas,
   4. en iden­ti­fi­e­ring, beskriv­ning och bedöm­ning av de mil­jö­ef­fek­ter som verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra i sig eller till följd av yttre hän­del­ser,
   5. upp­gif­ter om de åtgär­der som pla­ne­ras för att före­bygga, hindra, mot­verka eller avhjälpa de nega­tiva mil­jö­ef­fek­terna,
   6. upp­gif­ter om de åtgär­der som pla­ne­ras för att und­vika att verk­sam­he­ten eller åtgär­den bidrar till att en mil­jö­kva­li­tets­norm enligt 5 kap. inte följs, om sådana upp­gif­ter är rele­vanta med hän­syn till verk­sam­he­tens art och omfatt­ning,
   7. en icke-​tek­nisk sam­man­fatt­ning av 1-6, och
   8. en redo­gö­relse för de sam­råd som har skett, vad som kom­mit fram i sam­rå­den och läns­sty­rel­sens bedöm­ning enligt 32 § andra styc­ket. Lag (2024:963).

36 §   Om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas påverka mil­jön i ett natur­om­råde som är för­teck­nat enligt 7 kap. 27 § första styc­ket 1 eller 2, ska mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen inne­hålla en beskriv­ning av verk­sam­he­tens eller åtgär­dens kon­se­kven­ser för syf­tet med att bevara områ­det, en redo­gö­relse för de alter­na­tiv som har över­vägts med en moti­ve­ring till var­för ett visst alter­na­tiv valts samt de upp­gif­ter som i övrigt behövs för pröv­ningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§.

Om mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen har upp­rät­tats enbart för en pröv­ning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, kan inne­hål­let i mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen begrän­sas till de upp­gif­ter som behövs för den pröv­ningen. Lag (2017:955).

37 §   De upp­gif­ter som ska fin­nas med i mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen enligt 35 och 36 §§ ska ha den omfatt­ning och detal­je­rings­grad som
   1. är rim­lig med hän­syn till rådande kun­ska­per och bedöm­nings­me­to­der, och
   2. behövs för att en sam­lad bedöm­ning ska kunna göras av de väsent­liga mil­jö­ef­fek­ter som verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra. Lag (2017:955).

38 §   Rege­ringen får med­dela
   1. ytter­li­gare före­skrif­ter om vad mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska inne­hålla, och
   2. före­skrif­ter om hur mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska tas fram. Lag (2017:955).

Mil­jö­be­döm­ningen hos den som prö­var till­stånds­frå­gan

39 §   Den som prö­var till­stånds­frå­gan ska, om mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen kan läg­gas till grund för den fort­satta mil­jö­be­döm­ningen, kun­göra att mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen finns, göra den till­gäng­lig för all­män­he­ten och ge all­män­he­ten skä­lig tid och minst 30 dagar att yttra sig.

Om till­stånds­frå­gan enbart avser en pröv­ning enligt 7 kap. 28 b eller 29 § ska första styc­ket tilläm­pas endast i den utsträck­ning som behövs för pröv­ningen eller som är lämp­lig för att ge all­män­he­ten infor­ma­tion. Lag (2017:955).

40 §   Kun­gö­rel­sen ska inne­hålla upp­lys­ningar om
   1. att verk­sam­he­ten eller åtgär­den omfat­tas av kra­ven på spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning enligt detta kapi­tel,
   2. vem som prö­var till­stånds­frå­gan,
   3. var mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och andra hand­lingar i målet eller ären­det finns till­gäng­liga,
   4. till vem och inom vil­ken tid syn­punk­ter kan läm­nas, och
   5. hur ny infor­ma­tion i målet eller ären­det kom­mer att kun­gö­ras eller hål­las till­gäng­lig.

Om sam­råd med ett annat land ska ske enligt detta kapi­tel, ska kun­gö­rel­sen inne­hålla en upp­lys­ning om detta.
Lag (2017:955).

41 §   Kun­gö­rel­sen om mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska göras
   1. på en lämp­lig webb­plats,
   2. i en orts­tid­ning eller på den plats som är sär­skilt före­skri­ven, och
   3. till­sam­mans med kun­gö­rel­sen om ansö­kan, om ansö­kan ska kun­gö­ras. Lag (2017:955).

42 §   Den som prö­var till­stånds­frå­gan ska i ett sär­skilt beslut eller i sam­band med att till­stånds­frå­gan avgörs ta ställ­ning till om mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen upp­fyl­ler kra­ven i detta kapi­tel så att den spe­ci­fika mil­jö­be­döm­ningen kan slut­fö­ras. Ett sådant ställ­nings­ta­gande får inte över­kla­gas sär­skilt. Lag (2017:955).

43 §   Den som prö­var till­stånds­frå­gan ska, när till­stånds­frå­gan avgörs, slut­föra mil­jö­be­döm­ningen genom att med hän­syn till inne­hål­let i mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen och det som kom­mit fram under hand­lägg­ningen av målet eller ären­det iden­ti­fi­era, beskriva och göra en slut­lig och sam­lad bedöm­ning av mil­jö­ef­fek­terna. Lag (2017:955).

Infor­ma­tion om avgö­ran­det i till­stånds­frå­gan

44 §   Den som prö­var en till­stånds­fråga som krä­ver en spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning ska när frå­gan är avgjord sna­rast kun­göra detta. Av kun­gö­rel­sen ska det framgå hur all­män­he­ten kan få till­gång till inne­hål­let i avgö­ran­det.

Om avgö­ran­det enbart avser en pröv­ning enligt 7 kap. 28 b eller 29 §, behö­ver det dock kun­gö­ras endast om det är lämp­ligt för att ge all­män­he­ten infor­ma­tion. Lag (2017:955).

45 §   Om sam­råd har skett med ett annat land enligt 33 §, ska den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer se till att den infor­ma­tion som avses i 44 § läm­nas till den ansva­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det. Lag (2017:955).

Sam­ord­ning

46 §   Den som gör en stra­te­gisk eller spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning ska sträva efter att sam­ordna arbe­tet med andra mil­jö­be­döm­ningar som görs enligt detta kapi­tel eller med lik­nande arbete som görs enligt andra för­fatt­ningar.
Lag (2017:955).

För­enk­lat under­lag när en spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning inte ska göras

47 §   Om läns­sty­rel­sen enligt 26 § beslu­tar att en bety­dande mil­jöpå­ver­kan inte kan antas, ska den som avser att bedriva verk­sam­he­ten eller vidta åtgär­den i ett för­enk­lat under­lag lämna de upp­lys­ningar som behövs för en bedöm­ning av de väsent­liga mil­jö­ef­fek­ter som verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan för­vän­tas ge. Under­la­get ska inne­hålla den sam­råds­re­do­gö­relse som har tagits fram enligt 25 § 2.

För verk­sam­he­ter eller åtgär­der som kan antas påverka mil­jön i ett natur­om­råde som har för­teck­nats enligt 7 kap. 27 § första styc­ket 1 eller 2 ska beskriv­ningen inne­hålla de upp­gif­ter som behövs för pröv­ningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§.
Lag (2024:963).

ANDRA AVDEL­NINGEN

SKYDD AV NATU­REN

7 kap. Skydd av områ­den

Alle­mans­rätt m.m.

1 §   Var och en som utnytt­jar alle­mans­rät­ten eller annars vis­tas i natu­ren skall visa hän­syn och var­sam­het i sitt umgänge med den.

Natio­nal­park

2 §   Ett mark- eller vat­ten­om­råde som till­hör sta­ten får efter riks­da­gens med­gi­vande av rege­ringen för­kla­ras som natio­nal­park i syfte att bevara ett större sam­man­häng­ande område av viss land­skaps­typ i dess natur­liga till­stånd eller i väsent­ligt oför­änd­rat skick.

3 §   Före­skrif­ter om vård och för­valt­ning av natio­nal­par­ker och om inskränk­ningar i rät­ten att använda mark eller vat­ten inom natio­nal­par­ker får med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Natur­re­ser­vat

4 §   Ett mark- eller vat­ten­om­råde får av läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen för­kla­ras som natur­re­ser­vat i syfte att bevara bio­lo­gisk mång­fald, vårda och bevara vär­de­fulla naturmil­jöer eller till­go­dose behov av områ­den för fri­lufts­li­vet.

Ett område som behövs för att skydda, åter­ställa eller nyskapa vär­de­fulla naturmil­jöer eller livsmil­jöer för skydds­värda arter får också för­kla­ras som natur­re­ser­vat.

5 §   I ett beslut om att bilda natur­re­ser­vat skall skä­len för beslu­tet anges.

I beslu­tet skall också anges de inskränk­ningar i rät­ten att använda mark- och vat­ten­om­rå­den som behövs för att uppnå syf­tet med reser­va­tet, såsom för­bud mot bebyg­gelse, upp­fö­rande av stäng­sel, upp­lag, schakt­ning, täkt, upp­od­ling, dik­ning, plan­te­ring, avverk­ning, jakt, fiske och använd­ning av bekämp­nings­me­del. En inskränk­ning får inne­bära att till­träde till områ­det för­bjuds under hela eller delar av året.

Om det senare visar sig fin­nas nya skäl eller behö­vas ytter­li­gare inskränk­ningar för att uppnå syf­tet med skyd­det, får läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen med­dela beslut om detta.

6 §   Om det behövs för att till­go­dose syf­tet med ett natur­re­ser­vat, får läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen för­plikta ägare och inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­het att tåla sådana intrång som att det inom områ­det
   1. anläggs vägar, par­ke­rings­plat­ser, vand­rings­le­der, rast­stu­gor, tält­plat­ser, bad­plat­ser, sani­tära inrätt­ningar eller lik­nande anord­ningar,
   2. bereds till­träde till mark för all­män­he­ten där all­män­he­ten annars inte har rätt att vis­tas,
   3. utförs gall­ring, röj­ning, slåt­ter, plan­te­ring, betes­drift, avspärr­ning eller lik­nande åtgär­der, eller
   4. genom­förs under­sök­ningar av djur- och väx­tar­ter samt av mark- och vat­ten­för­hål­lan­den.

7 §   Läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen får helt eller del­vis upp­häva beslut som den har med­de­lat enligt 4-6 §§, om det finns syn­ner­liga skäl.

Läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen får med­dela dis­pens från före­skrif­ter som den har med­de­lat för ett natur­re­ser­vat, om det finns sär­skilda skäl. Ett beslut om dis­pens upp­hör att gälla, om den åtgärd som avses med dis­pen­sen inte har påbör­jats inom två år eller avslu­tats inom fem år från den dag då beslu­tet vann laga kraft.

Att rege­ring­ens tillå­telse behövs i vissa fall innan det beslu­tas om upp­hä­vande eller dis­pens för ett sådant sär­skilt skydds­om­råde eller sär­skilt beva­ran­de­om­råde som anges i 28 § föl­jer av 29 §.

Beslut om upp­hä­vande eller dis­pens får med­de­las endast om intrånget i natur­vär­det kom­pen­se­ras i skä­lig utsträck­ning på natur­re­ser­va­tet eller på något annat område.

8 §   Beslut i frå­gor om bildande eller änd­ring av natur­re­ser­vat får inte strida mot en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900). Små avvi­kel­ser får dock göras, om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas. Lag (2010:902).

Kul­tur­re­ser­vat

9 §   Ett mark- eller vat­ten­om­råde får för­kla­ras som kul­tur­re­ser­vat i syfte att bevara vär­de­fulla kul­tur­präg­lade land­skap. På ett sådant område ska bestäm­mel­serna i 4-6 §§ tilläm­pas. Att det inom ett område finns en bygg­nad eller anlägg­ning som är skyd­dad som bygg­nads­minne, kyrk­ligt kul­tur­minne eller forn­läm­ning enligt kul­turmil­jö­la­gen (1988:950) hind­rar inte att områ­det för­kla­ras som kul­tur­re­ser­vat.

I fråga om beslut enligt denna para­graf gäl­ler också 7 och 8 §§. Lag (2013:549).

Natur­minne

10 §   Ett sär­präg­lat natur­fö­re­mål får av läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen för­kla­ras som natur­minne, om det behö­ver skyd­das eller vår­das sär­skilt. För­kla­ringen får omfatta även det område på mar­ken som krävs för att bevara natur­fö­re­må­let och ge det behöv­ligt utrymme.

Vad som i 5-8 §§ före­skrivs om natur­re­ser­vat skall gälla även för natur­min­nen.

Bio­top­skydds­om­råde

11 §   Rege­ringen får i fråga om små mark- eller vat­ten­om­rå­den som på grund av sina sär­skilda egen­ska­per är vär­de­fulla livsmil­jöer för hotade djur- eller väx­tar­ter eller som annars är sär­skilt skydds­värda med­dela före­skrif­ter om
   1. att samt­liga lätt igen­känn­bara områ­den av ett visst slag i lan­det eller i en del av lan­det ska utgöra bio­top­skydds­om­rå­den, och
   2. att en myn­dig­het eller kom­mun i det enskilda fal­let får besluta att ett område ska utgöra ett bio­top­skydds­om­råde.

Inom ett bio­top­skydds­om­råde får man inte bedriva en verk­sam­het eller vidta en åtgärd som kan skada naturmil­jön.
Om det finns sär­skilda skäl, får dis­pens från för­bu­det ges i det enskilda fal­let. En fråga om dis­pens ska prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, om dis­pen­sen avser ett område enligt första styc­ket 1, och i andra fall av den myn­dig­het eller kom­mun som har bil­dat bio­top­skydds­om­rå­det.

De åtgär­der som behövs för att vårda ett bio­top­skydds­om­råde får vid­tas av kom­mu­nen, om den har bil­dat områ­det, och i fråga om andra områ­den av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Innan en åtgärd vid­tas ska den som äger eller har sär­skild rätt till områ­det under­rät­tas sär­skilt.

Ett beslut som avses i första styc­ket 2 ska gälla ome­del­bart även om det över­kla­gas. Lag (2009:1322).

11 a §   Inom ett bio­top­skydds­om­råde enligt 11 § första styc­ket 1 gäl­ler för­bu­den i 11 § andra styc­ket inte
   1. byg­gande av all­män väg eller järn­väg enligt en fast­ställd väg­plan enligt väg­la­gen (1971:948) eller en fast­ställd järn­vägs­plan enligt lagen (1995:1649) om byg­gande av järn­väg, eller
   2. byg­gande och under­håll av en stark­ströms­led­ning enligt en nät-​kon­ces­sion för linje enligt ella­gen (1997:857).
Lag (2024:421).

11 b §   När en fråga om dis­pens enligt 11 § andra styc­ket avser att inom ett bio­top­skydds­om­råde enligt 11 § första styc­ket 1 vidta en åtgärd som under­lät­tar för jord­bru­ket, ska det anses fin­nas sär­skilda skäl för dis­pens om
   1. åtgär­den behövs för att utveckla eller bibe­hålla ett aktivt bru­kande av jord­bruks­mark, och
   2. bio­top­skyd­dets syf­ten fort­fa­rande kan till­go­do­ses med hän­syn till före­koms­ten av samma typ av bio­top­skydds­om­råde eller med hän­syn till natur­vär­dena hos det bio­top­skydds­om­råde som dis­pen­sen avser och de natur­vär­den som bio­top­skydds­om­rå­det bidrar till i land­ska­pet. Lag (2014:889).

Djur- och växt­skydds­om­råde

12 §   Om det utö­ver för­bud enligt 8 kap. 1 och 2 §§ eller för­bud och begräns­ningar enligt jakt- och fis­ke­lag­stift­ningen behövs sär­skilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område, får läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen med­dela före­skrif­ter som inskrän­ker rät­ten till jakt eller fiske eller all­män­he­tens eller mar­kä­ga­rens rätt att uppe­hålla sig inom områ­det.

Strand­skydds­om­råde

13 §   Strand­skydd gäl­ler vid havet och vid insjöar och vat­ten­drag.

Strand­skyd­det syf­tar till att lång­sik­tigt
   1. trygga för­ut­sätt­ning­arna för alle­mans­rätts­lig till­gång till strand­om­rå­den, och
   2. bevara goda livs­vill­kor för djur- och växt­li­vet på land och i vat­ten. Lag (2009:532).

14 §   Strand­skyd­det omfat­tar land- och vat­ten­om­rå­det intill 100 meter från strand­lin­jen vid nor­malt medel­vat­ten­stånd (strand­skydds­om­råde).

Läns­sty­rel­sen får i det enskilda fal­let besluta att utvidga strand­skydds­om­rå­det till högst 300 meter från strand­lin­jen, om det behövs för att säker­ställa något av strand­skyd­dets syf­ten.

Ett beslut om att utvidga strand­skydds­om­rå­det ska gälla ome­del­bart även om det över­kla­gas. Lag (2009:532).

15 §   Inom ett strand­skydds­om­råde får inte
   1. nya bygg­na­der upp­fö­ras,
   2. bygg­na­der eller bygg­na­ders använd­ning änd­ras eller andra anlägg­ningar eller anord­ningar utfö­ras, om det hind­rar eller avhål­ler all­män­he­ten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått fär­das fritt,
   3. gräv­nings­ar­be­ten eller andra för­be­re­del­se­ar­be­ten utfö­ras för bygg­na­der, anlägg­ningar eller anord­ningar som avses i 1 och 2, eller
   4. åtgär­der vid­tas som väsent­ligt för­änd­rar livs­vill­ko­ren för djur- eller väx­tar­ter. Lag (2009:532).

16 §   För­bu­den i 15 § gäl­ler inte
   1. bygg­na­der, anlägg­ningar, anord­ningar eller åtgär­der som inte avser att till­go­dose bostads­än­da­mål, om de behövs för jord­bru­ket, fis­ket, skogs­bru­ket eller rensköt­seln och de för sin funk­tion måste fin­nas eller vid­tas inom strand­skydds­om­rå­det,
   2. verk­sam­he­ter eller åtgär­der som har tillå­tits av rege­ringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § eller som omfat­tas av ett till­stånd enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken,
   3. byg­gande av all­män väg eller järn­väg enligt en fast­ställd väg­plan enligt väg­la­gen (1971:948) eller en fast­ställd järn­vägs­plan enligt lagen (1995:1649) om byg­gande av järn­väg, eller
   4. byg­gande och under­håll av en stark­ströms­led­ning enligt en nät-​kon­ces­sion för linje enligt ella­gen (1997:857).
Lag (2024:421).

17 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att för­bu­den i 15 § inte ska gälla kom­plet­te­rings­åt­gär­der till en huvud­bygg­nad som vid­tas
   1. inom 15 meter från huvud­bygg­na­den men inte när­mare strand­lin­jen än 25 meter, och
   2. inom en tomt­plats som har angetts i ett beslut om dis­pens.
Lag (2009:532).

18 §   Läns­sty­rel­sen får i det enskilda fal­let besluta att upp­häva strand­skyd­det i ett område, om
   1. det är uppen­bart att områ­det sak­nar bety­delse för att till­go­dose strand­skyd­dets syf­ten,
   2. strand­skyd­det gäl­ler vid en liten sjö eller ett litet vat­ten­drag och områ­dets bety­delse för att till­go­dose strand­skyd­dets syf­ten är liten, eller
   3. områ­det enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) avses att omfat­tas av en detalj­plan och
      a) behövs för byg­gande av en för­svars­an­lägg­ning, all­män väg eller järn­väg, eller
      b) skyd­das enligt andra bestäm­mel­ser i detta kapi­tel än bestäm­mel­serna om mil­jö­skydds­om­råde eller vat­ten­skydds­om­råde och skyd­det har beslu­tats av någon annan än en kom­mun.

Ett upp­hä­vande enligt första styc­ket 2 får göras endast om sjöns vat­ten­yta har en stor­lek som upp­går till omkring en hek­tar eller mindre eller om vat­ten­dra­gets bredd är omkring två meter eller sma­lare. Ett upp­hä­vande enligt första styc­ket 3 får göras endast om det finns sär­skilda skäl och intres­set av att ta områ­det i anspråk på det sätt som avses med pla­nen väger tyngre än strand­skydds­in­tres­set.

Bestäm­mel­ser om kom­mu­nens möj­lig­he­ter att upp­häva strand­skyd­det genom en bestäm­melse i en detalj­plan finns i 4 kap. 17 § plan- och bygg­la­gen. Lag (2014:892).

18 a §   Läns­sty­rel­sen får i det enskilda fal­let ge dis­pens från för­bu­den i 15 §, om det finns sär­skilda skäl och dis­pen­sen avser
   1. byg­gande av en för­svars­an­lägg­ning, all­män väg eller järn­väg, eller
   2. ett område som skyd­das enligt andra bestäm­mel­ser i detta kapi­tel än bestäm­mel­serna om mil­jö­skydds­om­råde eller vat­ten­skydds­om­råde och skyd­det har beslu­tats av någon annan än en kom­mun. Lag (2011:392).

18 b §   Kom­mu­nen får i det enskilda fal­let ge dis­pens från för­bu­den i 15 §, om det finns sär­skilda skäl och dis­pen­sen avser något annat än det som anges i 18 a § 1 och 2.
Lag (2009:532).

18 c §   Som sär­skilda skäl vid pröv­ningen av en fråga om upp­hä­vande av eller dis­pens från strand­skyd­det får man beakta endast om det område som upp­hä­van­det eller dis­pen­sen avser
   1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det sak­nar bety­delse för strand­skyd­dets syf­ten,
   2. genom en väg, järn­väg, bebyg­gelse, verk­sam­het eller annan explo­a­te­ring är väl avskilt från områ­det när­mast strand­lin­jen,
   3. behövs för en anlägg­ning som för sin funk­tion måste ligga vid vatt­net och beho­vet inte kan till­go­do­ses utan­för områ­det,
   4. behövs för att utvidga en pågående verk­sam­het och utvidg­ningen inte kan genom­fö­ras utan­för områ­det,
   5. behö­ver tas i anspråk för att till­go­dose ett ange­lä­get all­mänt intresse som inte kan till­go­do­ses utan­för områ­det, eller
   6. behö­ver tas i anspråk för att till­go­dose ett annat myc­ket ange­lä­get intresse.

I 18 d § finns bestäm­mel­ser om vad man får beakta som sär­skilda skäl utö­ver det som anges i första styc­ket, om pröv­ningen gäl­ler ett sådant område för lands­bygds­ut­veck­ling i strand­nära lägen som avses i 18 e §. Lag (2009:532).

18 d §   Som sär­skilda skäl vid pröv­ningen av en fråga om upp­hä­vande av eller dis­pens från strand­skyd­det inom ett område för lands­bygds­ut­veck­ling i strand­nära lägen får man också beakta om ett strand­nära läge för en bygg­nad, verk­sam­het, anlägg­ning eller åtgärd bidrar till utveck­lingen av lands­byg­den. Om pröv­ningen gäl­ler en dis­pens för att upp­föra enstaka en- eller två­bo­stads­hus med till­hö­rande kom­ple­ment­bygg­na­der och andra åtgär­der får man i stäl­let beakta om huset eller husen avses att upp­fö­ras i anslut­ning till ett befint­ligt bostads­hus. Lag (2009:532).

18 e §   Med område för lands­bygds­ut­veck­ling i strand­nära lägen avses vid tillämp­ningen av 18 d § ett område som
   1. är lämp­ligt för utveck­lingen av lands­byg­den,
   2. är av ett sådant slag och har en så begrän­sad omfatt­ning att strand­skyd­dets syf­ten fort­fa­rande till­go­do­ses lång­sik­tigt,
   3. endast har en liten bety­delse för att till­go­dose strand­skyd­dets syf­ten,
      a) i eller i när­he­ten av tätor­ter,
      b) i ett kust- eller kust­skär­gårds­om­råde från Fors­mark till Kloc­kestrand vid Ång­er­manäl­ven eller från Ska­taud­den vid Näs­ke­fjär­den till grän­sen mot Fin­land,
      c) på Got­land, eller
      d) vid Vänern, Vät­tern, Mäla­ren, Sil­jan, Orsa­sjön, Skat­tungen, Ore­sjön eller Oreäl­ven mel­lan Orsa­sjön och Skat­tungen, om det råder stor efter­frå­gan på mark för bebyg­gelse i områ­det, och
   4. inte är ett kust- eller kust­skär­gårds­om­råde från grän­sen mot Norge till Fors­mark, utmed Ölands kust eller i Ång­er­man­land från Kloc­kestrand vid Ång­er­manäl­ven till Ska­taud­den vid Näs­ke­fjär­den.

En aktu­ell över­sikts­plan enligt 3 kap. 1 och 25 §§ plan- och bygg­la­gen (2010:900) ska ge väg­led­ning vid bedöm­ningen av om en plats lig­ger inom ett sådant område som avses i första styc­ket. Över­sikts­pla­nen är inte bin­dande. Lag (2020:75).

18 f §   Ett beslut om att upp­häva eller ge dis­pens från strand­skyd­det ska inte omfatta ett område som behövs för att mel­lan strand­lin­jen och bygg­na­derna eller anlägg­ning­arna säker­ställa fri pas­sage för all­män­he­ten och bevara goda livs­vill­kor för djur- och växt­li­vet. Detta gäl­ler inte om en sådan använd­ning av områ­det när­mast strand­lin­jen är omöj­lig med hän­syn till de pla­ne­rade bygg­na­der­nas eller anlägg­ning­ar­nas funk­tion.

I ett dis­pens­be­slut ska det anges i vil­ken utsträck­ning mark får tas i anspråk som tomt eller annars använ­das för det avsedda ända­må­let. Lag (2009:532).

18 g §   I fråga om strand­skydd som har upp­hävts för ett område genom en bestäm­melse i en detalj­plan enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) eller för ett område som har avsetts att omfat­tas av en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser enligt samma lag gäl­ler strand­skyd­det åter, om
   1. områ­det upp­hör att omfat­tas av detalj­pla­nen eller områ­des­be­stäm­mel­serna, eller
   2. detalj­pla­nen eller områ­des­be­stäm­mel­serna ersätts med en ny detalj­plan. Lag (2010:902).

18 h §   En dis­pens från strand­skyd­det upp­hör att gälla om den åtgärd som dis­pen­sen avser inte har påbör­jats inom två år eller inte har avslu­tats inom fem år från den dag då dis­pens­be­slu­tet vann laga kraft. Lag (2009:532).

Mil­jö­skydds­om­råde

19 §   Ett större mark- eller vat­ten­om­råde får av rege­ringen för­kla­ras som mil­jö­skydds­om­råde, om det krävs sär­skilda före­skrif­ter på grund av att områ­det eller en del av områ­det är utsatt för för­ore­ningar eller på annat sätt inne­bär att en mil­jö­kva­li­tets­norm inte följs. Lag (2010:882).

20 §   För mil­jö­skydds­om­råde skall rege­ringen eller efter rege­ring­ens bemyn­di­gande läns­sty­rel­sen med­dela sådana före­skrif­ter om skydds­åt­gär­der, begräns­ningar och andra för­sik­tig­hets­mått för verk­sam­he­ter inom områ­det som behövs för att till­go­dose syf­tet med områ­det. Läns­sty­rel­sen får med­dela dis­pens från före­skrif­ter som har med­de­lats för ett mil­jö­skydds­om­råde, om det finns sär­skilda skäl.

I 10 kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om mil­jö­risk­om­rå­den.

Vat­ten­skydds­om­råde

21 §   Ett mark- eller vat­ten­om­råde får av läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen för­kla­ras som vat­ten­skydds­om­råde till skydd för en grund-​​ eller ytvat­ten­till­gång som utnytt­jas eller kan antas komma att utnytt­jas för vat­ten­täkt.

22 §   För ett vat­ten­skydds­om­råde skall läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen med­dela sådana före­skrif­ter om inskränk­ningar i rät­ten att för­foga över fas­tig­he­ter inom områ­det som behövs för att till­go­dose syf­tet med områ­det. Om det behövs, får läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen före­skriva att skyl­tar eller stäng­sel skall sät­tas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta.
Före­skrif­terna skall gälla ome­del­bart, även om de över­kla­gas.

Läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen får med­dela dis­pens från före­skrif­ter som den har med­de­lat för ett vat­ten­skydds­om­råde, om det finns sär­skilda skäl.

En läns­sty­relse får över­låta åt den eller de kom­mu­nala nämn­der som skall full­göra kom­mu­nens upp­gif­ter inom miljö-​​ och häl­so­skydds­om­rå­det att på ansö­kan av den som berörs av ett beslut enligt första styc­ket medge undan­tag från beslu­tet.
Vidare får bestäm­mas att anmäl­ningar om en verk­sam­het eller åtgärd inom ett vat­ten­skydds­om­råde skall göras hos den kom­mu­nala nämn­den. Lag (2002:175).

Marin­ve­ten­skap­lig forsk­ning

23 §   För att skydda den marina mil­jön får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer före­skriva att marin­ve­ten­skap­lig forsk­ning inom svenskt sjö­ter­ri­to­rium inte får bedri­vas från forsk­nings­far­tyg som är regi­stre­rade i eller till­hör en annan stat utan att det finns till­stånd för forsk­ningen eller utan att den har anmälts.

Till­stånd får begrän­sas till viss tid och för­e­nas med vill­kor.

Inte­ri­mis­tiska för­bud

24 §   När en fråga har väckts om att ett område eller ett före­mål skall skyd­das som natur­re­ser­vat, kul­tur­re­ser­vat, natur­minne eller vat­ten­skydds­om­råde eller om att ett redan skyd­dat sådant område eller före­mål skall få utö­kat skydd, får läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen för viss tid dock högst tre år med­dela för­bud mot att sådana åtgär­der vid­tas utan till­stånd som berör områ­det eller före­må­let och som stri­der mot syf­tet med det till­tänkta skyd­det. Om det finns sär­skilda skäl, får för­bu­det för­längas att gälla i ytter­li­gare högst ett år. Om det finns syn­ner­liga skäl, får för­bu­det där­ef­ter för­längas att gälla i ytter­li­gare högst ett år.

Ett för­bud enligt första styc­ket skall gälla ome­del­bart även om det över­kla­gas.

Intres­se­pröv­ning

25 §   Vid pröv­ning av frå­gor om skydd av områ­den enligt detta kapi­tel skall hän­syn tas även till enskilda intres­sen. En inskränk­ning i enskilds rätt att använda mark eller vat­ten som grun­das på skydds­be­stäm­melse i kapit­let får där­för inte gå längre än som krävs för att syf­tet med skyd­det skall till­go­do­ses.

26 §   Dis­pens enligt någon av bestäm­mel­serna i 7, 9-11, 18 a- 18 e, 20 och 22 §§ från för­bud eller andra före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av detta kapi­tel får ges endast om det är för­en­ligt med för­bu­dets eller före­skrif­tens syfte.
Lag (2009:532).

Sär­skilda skyd­dade områ­den

27 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska fort­lö­pande föra en för­teck­ning över natur­om­rå­den som bör skyd­das eller är skyd­dade
   1. som sär­skilda skydds­om­rå­den enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/147/EG av den 30 novem­ber 2009 om beva­rande av vilda fåg­lar,
   2. som sär­skilda beva­ran­de­om­rå­den enligt rådets direk­tiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om beva­rande av livsmil­jöer samt vilda djur och väx­ter, senast änd­rat genom direk­tiv 2006/105/EG, eller
   3. enligt inter­na­tio­nella åta­gan­den eller natio­nella mål om skydd för natur­om­rå­den.

Av för­teck­ningen ska det framgå vad som moti­ve­rat att ett område har tagits upp i för­teck­ningen och enligt vil­ket direk­tiv, inter­na­tio­nellt åta­gande eller natio­nellt mål som för­teck­nan­det har skett.

Ett område som tagits upp i för­teck­ningen ska pri­o­ri­te­ras i det fort­satta skydds­ar­be­tet. Lag (2012:748).

28 §   Rege­ringen får för­klara ett natur­om­råde som sär­skilt skydds­om­råde, om områ­det enligt direk­tiv 2009/147/EG är sär­skilt bety­del­se­fullt för skyd­det av vilda fåg­lar.

Ett område som enligt arti­kel 4.4 i direk­tiv 92/43/EEG om beva­rande av livsmil­jöer samt vilda djur och väx­ter, senast änd­rat genom rådets direk­tiv 2006/105/EG, har valts ut som ett område av intresse för uni­o­nen ska av rege­ringen för­kla­ras som sär­skilt beva­ran­de­om­råde.

Rege­ringen får efter sam­råd med kom­mis­sio­nen upp­häva en för­kla­ring enligt första eller andra styc­ket, om områ­dets natur­vär­den inte längre moti­ve­rar en sådan för­kla­ring.
Lag (2012:748).

28 a §   Till­stånd krävs för att bedriva verk­sam­he­ter eller vidta åtgär­der som på ett bety­dande sätt kan påverka mil­jön i ett natur­om­råde som har för­teck­nats enligt 27 § första styc­ket 1 eller 2.

Till­stånd enligt första styc­ket krävs inte för verk­sam­he­ter och åtgär­der som direkt hänger sam­man med eller är nöd­vän­diga för sköt­seln och för­valt­ningen av det berörda områ­det.
Lag (2001:437).

28 b §   Till­stånd enligt 28 a § får läm­nas endast om verk­sam­he­ten eller åtgär­den ensam eller till­sam­mans med andra pågående eller pla­ne­rade verk­sam­he­ter eller åtgär­der inte
   1. kan skada den livsmiljö eller de livsmil­jöer i områ­det som avses att skyd­das,
   2. med­för att den art eller de arter som avses att skyd­das utsätts för en stör­ning som på ett bety­dande sätt kan för­svåra beva­ran­det i områ­det av arten eller arterna.
Lag (2001:437).

29 §   Trots bestäm­mel­serna i 28 b § får till­stånd enligt 28 a § läm­nas, om
   1. det sak­nas alter­na­tiva lös­ningar,
   2. verk­sam­he­ten eller åtgär­den måste genom­fö­ras av tving­ande orsa­ker som har ett väsent­ligt all­mä­nin­tresse och
   3. de åtgär­der vid­tas som behövs för att kom­pen­sera för för­lo­rade mil­jö­vär­den så att syf­tet med att skydda det berörda områ­det ändå kan till­go­do­ses.

Ett beslut om till­stånd med stöd av första styc­ket får läm­nas endast efter rege­ring­ens tillå­telse. Lag (2001:437).

29 a §   Om ett till­stånd läm­nas efter rege­ring­ens tillå­telse enligt 29 §, är den som ansökt om till­stån­det skyl­dig att bekosta de kom­pen­sa­tions­åt­gär­der som anges i beslu­tet om till­stånd.

Första styc­ket gäl­ler i den utsträck­ning det inte kan anses orim­ligt att kräva att sökan­den skall stå för kost­na­derna. Vid avväg­ningen skall sär­skilt beak­tas det all­mä­nin­tresse som avses i 29 § första styc­ket 2. Lag (2001:437).

29 b §   Frå­gor om till­stånd enligt 28 a § prö­vas av läns­sty­rel­sen i det län där det berörda områ­det finns.

För en verk­sam­het eller åtgärd som omfat­tas av till­stånds­plikt eller dis­pens­pröv­ning till följd av bestäm­mel­serna i 9 kap.
eller 11-15 kap. skall dock frå­gan om till­stånd enligt 28 a § prö­vas av den myn­dig­het som prö­var den andra till­stånds­frå­gan eller dis­pen­sen. Innan myn­dig­he­ten med­de­lar sitt beslut, skall den läns­sty­relse som avses i första styc­ket bere­das till­fälle att yttra sig. Lag (2001:437).

Ord­nings­fö­re­skrif­ter

30 §   Före­skrif­ter om rät­ten att fär­das och vis­tas inom ett område som skyd­das enligt detta kapi­tel och om ord­ningen i övrigt inom områ­det får med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, om det behövs för att till­go­dose syf­tet med skyd­det. I de fall kom­mu­nen beslu­tar om skydd av ett område får den med­dela sådana före­skrif­ter.

Före­skrif­terna skall gälla ome­del­bart, även om de över­kla­gas.

31 §   Har upp­hävts genom lag (2009:532).

Skydd av områ­den i Sve­ri­ges eko­no­miska zon

32 §   Bestäm­mel­serna i denna balk om sådana sär­skilda skyd­dade områ­den som avses i 27 § första styc­ket 1 och 2 ska tilläm­pas även i Sve­ri­ges eko­no­miska zon. Om ett sådant område finns i den eko­no­miska zonen, ska det som i 29 b § första styc­ket sägs om läns­sty­rel­sen gälla läns­sty­rel­sen i det län där Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium är när­mast det berörda områ­det.

Bestäm­mel­ser om hän­syn till folk­rätts­liga grund­sat­ser finns i 10 § lagen (1992:1140) om Sve­ri­ges eko­no­miska zon.
Lag (2008:831).

8 kap. Bestäm­mel­ser om skydd för bio­lo­gisk mång­fald

1 §   Före­skrif­ter om för­bud att inom lan­det eller del av lan­det döda, skada, fånga eller störa vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller bon eller att skada eller för­störa sådana djurs fort­plant­nings­om­rå­den och viloplat­ser får med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Sådana före­skrif­ter får med­de­las, om det finns risk för att en vilt levande djurart kan komma att för­svinna eller utsät­tas för plund­ring eller om det krävs för att upp­fylla Sve­ri­ges inter­na­tio­nella åta­gan­den om skydd av en sådan art. För­bu­det får dock inte gälla fall då ett sådant djur måste dödas, ska­das, fångas eller stö­ras till för­svar mot angrepp på per­son eller vär­de­full egen­dom.

Sär­skilda bestäm­mel­ser gäl­ler om att döda eller fånga vilt levande djur av viss art, när åtgär­den är att hän­föra till jakt eller fiske. Lag (2001:437).

2 §   Före­skrif­ter om för­bud att inom lan­det eller del av lan­det ta bort, skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande väx­ter får med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Sådana före­skrif­ter får med­de­las, om det finns risk för att en vilt levande växtart kan komma att för­svinna eller utsät­tas för plund­ring eller om det krävs för att upp­fylla Sve­ri­ges inter­na­tio­nella åta­gan­den om skydd av en sådan art.

3 §   Bestäm­mel­ser om inva­siva främ­mande arter finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1143/2014 av den 22 okto­ber 2014 om före­byg­gande och han­te­ring av intro­duk­tion och sprid­ning av inva­siva främ­mande arter.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska besluta om och vidta sådana åtgär­der som avses i artik­larna 17-20 i för­ord­ning (EU) nr 1143/2014 och som behövs för att före­bygga intro­duk­tion och sprid­ning av inva­siva främ­mande arter och för att mini­mera, mildra och avhjälpa sådana arters nega­tiva effek­ter på den bio­lo­giska mång­fal­den. Lag (2018:1427).

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. för­bud mot eller sär­skilda vill­kor för att sätta ut exem­plar av djur- eller väx­tar­ter i naturmil­jön,
   2. inför­sel, utför­sel, trans­port, för­va­ring, pre­pa­re­ring och före­vis­ning av eller han­del med djur, väx­ter eller ägg, rom, bon eller andra pro­duk­ter som har utvun­nits av djur eller väx­ter, och
   3. åtgär­der för att före­bygga intro­duk­tion och sprid­ning av inva­siva främ­mande arter och för att mini­mera, mildra och avhjälpa sådana arters nega­tiva effek­ter på den bio­lo­giska mång­fal­den.

Före­skrif­terna får endast avse för­bud, vill­kor och åtgär­der för att skydda vilt levande djur- eller väx­tar­ter eller den bio­lo­giska mång­fal­den eller för att upp­fylla Sve­ri­ges inter­na­tio­nella åta­gan­den. Före­skrif­terna får avse undan­tag enligt för­ord­ning (EU) nr 1143/2014. Lag (2018:1427).

5 §   I arti­kel 4 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgär­der för använ­dar­nas efter­lev­nad i Nagoya­pro­to­kol­let om till­träde till och rim­lig och rätt­vis för­del­ning av vins­ter från utnytt­jande av gene­tiska resur­ser i uni­o­nen finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­he­ter för den som använ­der en gene­tisk resurs eller en tra­di­tio­nell kun­skap som rör en sådan resurs.

Skyl­dig­he­terna i arti­kel 4 gäl­ler även den som använ­der en tra­di­tio­nell kun­skap som avses i arti­kel 3.7 men är beskri­ven i vill­kor för använd­ning av kun­ska­pen, i stäl­let för att vara beskri­ven i vill­kor för använd­ningen av en gene­tisk resurs.
Lag (2016:783).

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att lämna dekla­ra­tion och annan infor­ma­tion om efter­lev­na­den av 5 § andra styc­ket.
Lag (2016:783).

7 §   Före­skrif­ter eller beslut i enskilda fall enligt detta kapi­tel skall gälla ome­del­bart, även om de över­kla­gas.
Lag (2016:783).

TREDJE AVDEL­NINGEN

SÄR­SKILDA BESTÄM­MEL­SER OM VISSA VERK­SAM­HE­TER

9 kap. Mil­jö­far­lig verk­sam­het och häl­so­skydd

Defi­ni­tio­ner

1 §   Med mil­jö­far­lig verk­sam­het avses
   1. utsläpp av avlopps­vat­ten, fasta ämnen eller gas från mark, bygg­na­der eller anlägg­ningar i mark, vat­ten­om­rå­den eller grund­vat­ten,
   2. använd­ning av mark, bygg­na­der eller anlägg­ningar på ett sätt som kan med­föra olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom för­ore­ning av mark, luft, vat­ten­om­rå­den eller grund­vat­ten, eller
   3. använd­ning av mark, bygg­na­der eller anlägg­ningar på ett sätt som kan med­föra olä­gen­het för omgiv­ningen genom bul­ler, skak­ningar, ljus, joni­se­rande eller icke-​joni­se­rande strål­ning eller annat lik­nande.

2 §   Med avlopps­vat­ten avses
   1. spill­vat­ten eller annan fly­tande oren­lig­het,
   2. vat­ten som använts för kyl­ning,
   3. vat­ten som avleds för sådan avvatt­ning av mark inom detalj­plan som inte görs för en viss eller vissa fas­tig­he­ters räk­ning, eller
   4. vat­ten som avleds för avvatt­ning av en begrav­nings­plats.

3 §   Med olä­gen­het för män­ni­skors hälsa avses stör­ning som enligt medi­cinsk eller hygi­e­nisk bedöm­ning kan påverka häl­san men­ligt och som inte är ringa eller helt till­fäl­lig.

All­männa bestäm­mel­ser om mil­jö­far­lig verk­sam­het och häl­so­skydd

4 §   Om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa eller mil­jön, får rege­ringen för en viss del av lan­det med­dela före­skrif­ter eller beslut om för­bud mot att
   1. släppa ut avlopps­vat­ten, fasta ämnen eller gas från mark, bygg­na­der eller anlägg­ningar, eller
   2. lägga upp fasta ämnen.

Detta gäl­ler om sådan verk­sam­het kan leda till att vat­ten­om­rå­den, mar­ken eller grund­vatt­net kan för­o­re­nas eller på annat sätt påver­kas men­ligt.

5 §   För att skydda män­ni­skors hälsa eller mil­jön får rege­ringen, om det fram­står som mer ända­måls­en­ligt än beslut i enskilda fall, också i andra fall än som avses i 4 § i fråga om mil­jö­far­lig verk­sam­het med­dela före­skrif­ter om för­bud, skydds­åt­gär­der, begräns­ningar och andra för­sik­tig­hets­mått.
Sådana före­skrif­ter får också med­de­las för att upp­fylla Sve­ri­ges inter­na­tio­nella åta­gan­den. Om det finns sär­skilda skäl, får rege­ringen bemyn­diga en myn­dig­het att med­dela sådana före­skrif­ter.

Om det behövs, får rege­ringen med­dela före­skrif­ter om sådana för­sik­tig­hets­mått som går utö­ver vad som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen eller andra inter­na­tio­nella åta­gan­den.

Tillstånds-​​ och anmäl­nings­plikt för mil­jö­far­lig verk­sam­het

6 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att det ska vara för­bju­det att utan till­stånd eller innan anmä­lan har gjorts
   1. anlägga eller driva vissa slag av fabri­ker, andra inrätt­ningar eller annan mil­jö­far­lig verk­sam­het,
   2. släppa ut avlopps­vat­ten i mark, vat­ten­om­råde eller grund­vat­ten,
   3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta kan leda till att mark, vat­ten­om­råde eller grund­vat­ten kan för­o­re­nas, eller
   4. bedriva sådan mil­jö­far­lig verk­sam­het som avses i 1-3, om den änd­ras med avse­ende på till­verk­nings­pro­cess, renings­för­fa­rande eller på något annat sätt. Lag (2012:907).

6 a §   Även om till­stånds­plikt inte föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 6 §, får till­syns­myn­dig­he­ten besluta att före­lägga en verk­sam­hets­ut­ö­vare att ansöka om till­stånd, om verk­sam­he­ten eller åtgär­den kan antas med­föra bety­dande mil­jöpå­ver­kan. Lag (2024:963).

6 b §   Den som bedri­ver eller avser att bedriva en mil­jö­far­lig verk­sam­het får ansöka om till­stånd till verk­sam­he­ten enligt denna balk även om det inte krävs till­stånd. Lag (2012:907).

6 c §   En anmäl­nings­plik­tig verk­sam­het får påbör­jas tidi­gast sex vec­kor efter det att anmä­lan har gjorts, om inte till­syns­myn­dig­he­ten bestäm­mer något annat. Lag (2012:907).

6 d §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för till­syns­myn­dig­he­ten att med­dela sådana före­läg­gan­den som avses i 6 a §, och
   2. vad som ska gälla vid änd­ring av en verk­sam­het som omfat­tas av ett till­stånd som avses i 6 b § eller som har upp­hört att vara till­stånds­plik­tig men bedrivs med stöd av ett till­stånd enligt detta kapi­tel. Lag (2012:907).

6 e §   Till­stånd till täkt får ges endast om till­stån­det för­e­nas med en skyl­dig­het att ställa säker­het enligt 16 kap. 3 § för upp­fyl­lan­det av de vill­kor som ska gälla för till­stån­det. Sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner och kom­munal­för­bund behö­ver dock inte ställa säker­het.

Kra­vet på säker­het gäl­ler inte de delar av verk­sam­he­ten som omfat­tas av kra­vet i 15 kap. 36 a § på säker­het vid utvin­nings­verk­sam­het. Lag (2022:1100).

6 f §   Om en täkt av natur­grus krä­ver till­stånd eller anmä­lan enligt detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av kapit­let, får täk­ten inte komma till stånd om
   1. det med hän­syn till det avsedda använd­nings­om­rå­det är tek­niskt möj­ligt och eko­no­miskt rim­ligt att använda ett annat mate­rial,
   2. natur­grus­före­koms­ten är bety­del­se­full för nuva­rande eller fram­tida dricks­vat­ten­för­sörj­ning och täk­ten kan med­föra en för­säm­rad vat­ten­för­sörj­ning, eller
   3. natur­grus­före­koms­ten utgör en vär­de­full natur-​​ eller kul­turmiljö. Lag (2012:907).

6 g §   Om en täkt av torv krä­ver till­stånd eller anmä­lan enligt detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av kapit­let, får täk­ten inte komma till stånd i en våt­mark som utgör en vär­de­full natur-​​ eller kul­turmiljö.
Lag (2012:907).

6 h §   Vid pröv­ning av en ansö­kan om till­stånd till täkt av matjord ska beho­vet av bruk­nings­bar jord­bruks­mark beak­tas.
Lag (2012:907).

6 i §   Till­stånd får inte ges till gruv­drift eller gru­van­lägg­ning för bryt­ning, prov­bryt­ning, bear­bet­ning eller fysi­ka­lisk eller kemisk anrik­ning av uran­hal­tigt mate­rial om gruv­drif­ten eller gru­van­lägg­ningen utgör en kärn­tek­nisk anlägg­ning som krä­ver till­stånd enligt lagen (1984:3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het. Lag (2018:641).

6 j §   Till­stånd får inte ges till gruv­drift eller gru­van­lägg­ning för bryt­ning, prov­bryt­ning, bear­bet­ning eller anrik­ning av sten­kol, brun­kol eller skif­fer­olja.

Trots första styc­ket får till­stånd ges till gruv­drift eller gru­van­lägg­ning för andra mine­ral som inne­fat­tar sådan bryt­ning, prov­bryt­ning, bear­bet­ning eller anrik­ning av sten­kol, brun­kol eller skif­fer­olja som är nöd­vän­dig för att gruv­drif­ten eller gru­van­lägg­ningen för dessa andra mine­ral ska kunna bedri­vas. Lag (2022:727).

6 k §   Till­stånd får inte ges till utvin­ning eller med utvin­ning sam­man­häng­ande bear­bet­ning av råolja, skif­fer­olja eller natur­gas.

Trots första styc­ket får till­stånd ges till utvin­ning av andra mine­ral som inne­fat­tar sådan utvin­ning eller med utvin­ning sam­man­häng­ande bear­bet­ning av råolja, skif­fer­olja eller natur­gas som är nöd­vän­dig för utvin­ningen av dessa andra mine­ral.

Trots första styc­ket får till­stånd ges till sådan utvin­ning på land av råolja eller natur­gas som är nöd­vän­dig för en pla­ne­rad geo­lo­gisk lag­ring av mindre än 100 000 ton kol­di­oxid för forsk­nings­än­da­mål. Lag (2022:727).

7 §   Avlopps­vat­ten skall avle­das och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön inte upp­kom­mer. För detta ända­mål skall lämp­liga avlopp­san­ord­ningar eller andra inrätt­ningar utfö­ras.

Rege­ringen får före­skriva att det skall vara för­bju­det att utan till­stånd eller innan anmä­lan har gjorts inrätta eller ändra sådana avlopp­san­ord­ningar eller andra inrätt­ningar.

Rege­ringen får över­låta åt kom­mu­nerna att med­dela före­skrif­ter enligt andra styc­ket.

7 a §   En verk­sam­het för behand­ling av avfall som är tillstånds-​​ eller anmäl­nings­plik­tig enligt detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av kapit­let får tillå­tas endast om det finns skäl att anta att den pla­ne­rade behand­lingen kom­mer att upp­fylla kra­ven i 15 kap. 11 §.
Lag (2019:1263).

8 §   Ansö­kan om till­stånd till mil­jö­far­lig verk­sam­het prö­vas av mark- och mil­jö­dom­sto­len.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att ansö­kan om till­stånd för vissa slag av verk­sam­he­ter ska prö­vas av läns­sty­rel­sen. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en kom­mu­nal nämnd ska pröva frå­gor om till­stånd om den mil­jö­far­liga verk­sam­he­ten kan antas ha en liten mil­jöpå­ver­kan. Till­stånd som rör För­svars­mak­ten, For­ti­fi­ka­tions­ver­ket, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller För­sva­rets radi­o­an­stalt ska all­tid prö­vas av läns­sty­rel­sen.

Anmä­lan om mil­jö­far­lig verk­sam­het ska, enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen, göras till för­svars­in­spek­tö­ren för hälsa och miljö, läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen.
Lag (2017:782).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om häl­so­skydd

9 §   Bostä­der och loka­ler för all­männa ända­mål skall bru­kas på ett sådant sätt att olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa inte upp­kom­mer och hål­las fria från ohyra och andra ska­de­djur.

Ägare eller nytt­jan­de­rätts­ha­vare till berörd egen­dom skall vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att hindra upp­koms­ten av eller undan­röja olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa.

10 §   Anlägg­ningar för grund­vat­ten­täk­ter skall inrät­tas och använ­das på ett sådant sätt att olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa inte upp­kom­mer.

Om det inte krävs till­stånd enligt 11 kap., får en kom­mun före­skriva att det ändå skall krä­vas till­stånd av kom­mu­nen eller anmä­lan till denna för att inrätta och använda en ny anlägg­ning för grund­vat­ten­täkt i områ­den där knapp­het på sött grund­vat­ten råder eller kan befa­ras upp­komma. Detta gäl­ler om det behövs för att hindra att olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa skall upp­komma. Kom­mu­nen får också före­skriva anmäl­nings­plikt för sådana anlägg­ningar som redan finns inom angivna områ­den.

11 §   Rege­ringen får före­skriva att vissa djur inte utan sär­skilt till­stånd av kom­mu­nen får hål­las inom områ­den med detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser, om sådana före­skrif­ter behövs för att hindra att olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa upp­står.

Rege­ringen får över­låta åt kom­mu­nen att med­dela sådana före­skrif­ter.

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ med­dela de före­skrif­ter som behövs till skydd mot olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa. Rege­ringen får över­låta åt kom­mu­nen att med­dela sådana före­skrif­ter.

I före­skrif­ter enligt första styc­ket får anges att verk­sam­he­ter som kan med­föra olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa inte får bedri­vas eller att vissa anlägg­ningar inte får inrät­tas utan att kom­mu­nen har läm­nat till­stånd eller en anmä­lan har gjorts till kom­mu­nen.

13 §   Kom­mu­nala före­skrif­ter som med­de­las till skydd mot olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa får inte med­föra onö­digt tvång för all­män­he­ten eller annan obe­fo­gad inskränk­ning i den enskil­des fri­het.

14 §   Kom­mu­nen skall utan dröjs­mål under­rätta smitt­skyddslä­ka­ren om iakt­ta­gel­ser som kan vara av bety­delse för smitt­skyd­det för män­ni­skor. Lag (2004:169).

15 §   Vid miss­tanke om att ett säll­skaps­djur som inne­has av pri­vat­per­son eller ett objekt bär på en all­var­lig smitt­sam sjuk­dom som kan föras över till män­ni­skor, skall kom­mu­nen ome­del­bart vidta de åtgär­der som behövs för att spåra smit­tan och undan­röja ris­ken för smitt­sprid­ning. Om det är nöd­vän­digt för att för­hindra sprid­ning av sjuk­do­men får kom­mu­nen låta för­störa före­mål av per­son­lig natur och låta avliva säll­skaps­djur som inne­has av pri­vat­per­so­ner.

Den som har drab­bats av ett beslut enligt första styc­ket andra meningen har rätt till skä­lig ersätt­ning av kom­mu­nen.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om åtgär­der vid­tas enligt livs­me­delsla­gen (2006:804), lagen (2006:806) om prov­tag­ning på djur, m.m., epi­zoo­ti­la­gen (1999:657) eller zoo­nosla­gen (1999:658). Lag (2006:828).

16 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska bevaka ris­ker som upp­kom­mer i led­ningar, instal­la­tio­ner och anord­ningar på fas­tig­he­ter eller i bygg­na­der som används för att dis­tri­bu­era dricks­vat­ten. Lag (2024:22).

17 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att en kom­mun, fas­tig­hets­ä­gare eller nytt­jan­de­rätts­ha­vare ska lämna de upp­gif­ter som behövs för att bedöma sådana ris­ker som avses i 16 §. Lag (2024:22).

10 kap. Verk­sam­he­ter som orsa­kar mil­jöska­dor

Defi­ni­tio­ner

1 §   Med för­ore­nings­skada avses i detta kapi­tel en mil­jö­skada som genom för­ore­ning av ett mark- eller vat­ten­om­råde, grund­vat­ten, en bygg­nad eller en anlägg­ning kan med­föra skada eller olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

Med all­var­lig mil­jö­skada avses i detta kapi­tel en mil­jö­skada som är så all­var­lig att den
   1. genom för­ore­ning av mark utgör en bety­dande risk för män­ni­skors hälsa,
   2. genom påver­kan på ett vat­ten­om­råde eller grund­vat­ten har en bety­dande nega­tiv effekt på kva­li­te­ten på vat­ten­mil­jön, eller
   3. i en bety­dande omfatt­ning ska­dar eller för­svå­rar beva­ran­det av en djur- eller växtart eller livsmil­jön för en sådan art, om ska­dan avser
      a) ett natur­om­råde som har för­teck­nats enligt 7 kap. 27 § första styc­ket 1 eller 2,
      b) ett djurs fort­plant­nings­om­råde eller viloplats som skyd­das enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 8 kap. 1 §, eller
      c) en art som skyd­das enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §.

Med avhjäl­pande avses i detta kapi­tel utred­ning, efter­be­hand­ling och andra åtgär­der för att avhjälpa en för­ore­nings­skada eller en all­var­lig mil­jö­skada.
Lag (2007:660).

Verk­sam­hets­ut­ö­vares ansvar för avhjäl­pande

2 §   Den som bedri­ver eller har bedri­vit en verk­sam­het eller vid­ta­git en åtgärd som har bidra­git till en för­ore­nings­skada eller all­var­lig mil­jö­skada (verk­sam­hets­ut­ö­va­ren) är ansva­rig för det avhjäl­pande som skall ske enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. Lag (2007:660).

Fas­tig­hets­ä­ga­res ansvar för avhjäl­pande

3 §   Om det inte finns någon verk­sam­hets­ut­ö­vare som kan utföra eller bekosta det avhjäl­pande av en för­ore­nings­skada som skall ske enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, är var och en som för­vär­vat den för­o­re­nade fas­tig­he­ten ansva­rig, om för­vär­va­ren vid för­vär­vet kände till för­ore­ningen eller då borde ha upp­täckt den. I fråga om en för­o­re­nad bygg­nad eller anlägg­ning gäl­ler det­samma den som för­vär­vat den fas­tig­het där bygg­na­den eller anlägg­ningen är belä­gen. Med för­värv av fas­tig­het lik­ställs för­värv av tomträtt.

Om för­vär­vet avsåg en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het enligt 2 kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ansva­rar endast den för­vär­vare som vid för­vär­vet kände till för­ore­ningen.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte för­värv som en bank eller ett kre­dit­mark­nads­fö­re­tag gör för att skydda en ford­ran enligt 7 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse.

Vid tillämp­ningen av denna para­graf skall med för­värv avses
   1. köp, byte eller gåva,
   2. till­skott till ett bolag eller en för­e­ning, eller
   3. utdel­ning eller skifte från ett bolag eller en för­e­ning.
Lag (2007:660).

Sta­tens ansvar i fråga om vissa kärn­tek­niska verk­sam­he­ter

3 a §   Sta­ten är ensam ansva­rig för det avhjäl­pande som ska ske enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel i fråga om sådana slut­ligt för­slutna geo­lo­giska slut­för­var som avses i 5 j § lagen (1984:3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het. Lag (2020:684).

3 b §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska vidta de åtgär­der som behövs för att full­göra sta­tens skyl­dig­he­ter enligt 3 a §. Lag (2020:684).

Avhjäl­pan­de­an­sva­rets inne­börd

4 §   Den som är ansva­rig för att avhjälpa en för­ore­nings­skada skall i skä­lig omfatt­ning utföra eller bekosta det avhjäl­pande som på grund av för­ore­ningen behövs för att före­bygga, hindra eller mot­verka att skada eller olä­gen­het upp­står för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

När ansva­rets omfatt­ning bestäms skall det beak­tas hur lång tid som har för­flu­tit sedan för­ore­ningen ägde rum, vil­ken skyl­dig­het den ansva­rige hade att för­hindra fram­tida ska­de­verk­ningar och omstän­dig­he­terna i övrigt. Om en verk­sam­hets­ut­ö­vare visar att den har bidra­git till för­ore­ningen endast i begrän­sad mån, skall även detta beak­tas vid bedöm­ningen av ansva­rets omfatt­ning.

Om för­ore­nings­ska­dan är en all­var­lig mil­jö­skada, får första och andra styc­kena inte tilläm­pas på ett sätt som gör att ansva­rets omfatt­ning blir mindre än vad som föl­jer av 5 §.
Lag (2007:660).

5 §   Den som är ansva­rig för att avhjälpa en all­var­lig mil­jö­skada skall utföra eller bekosta det avhjäl­pande som behövs för att
   1. ome­del­bart före­bygga ytter­li­gare skada på mil­jön och risk för män­ni­skors hälsa,
   2. om ska­dan är en sådan skada som avses i 1 § andra styc­ket 1, den för­o­re­nade mar­ken inte längre skall utgöra någon bety­dande risk för män­ni­skors hälsa, och
   3. om ska­dan är en sådan skada som avses i 1 § andra styc­ket 2 eller 3,
      a) åter­ställa mil­jön till det skick som den skulle ha varit i om ska­dan inte hade upp­stått,
      b) kom­pen­sera för för­lo­rade mil­jö­vär­den i avvak­tan på åter­stäl­lande, och
      c) kom­pen­sera för för­lo­rade mil­jö­vär­den på annat sätt, om ett åter­stäl­lande inte är möj­ligt.

När omfatt­ningen av ansva­ret enligt första styc­ket bestäms skall det beak­tas om ska­dan har orsa­kats av utsläpp eller andra åtgär­der som, när de ägde rum, var uttryck­li­gen tillåtna enligt före­skrif­ter i lag eller annan för­fatt­ning eller enligt en myn­dig­hets beslut, eller inte ansågs skad­liga enligt den veten­skap­liga och tek­niska kun­skap som fanns då.
Lag (2007:660).

Åter­stäl­lande när en verk­sam­het upp­hör

5 a §   Den som senast har bedri­vit en verk­sam­het som omfat­tas av en sta­tus­rap­port enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 21 § första styc­ket 5 ska, när verk­sam­he­ten har upp­hört, åter­ställa områ­det där verk­sam­he­ten har bedri­vits till det skick områ­det hade enligt sta­tus­rap­por­ten, om
   1. verk­sam­he­ten har orsa­kat en bety­dande för­ore­ning i mark eller grund­vat­ten i områ­det, och
   2. åtgär­der för åter­stäl­lande är tek­niskt genom­för­bara.

Första styc­ket inne­bär inte någon inskränk­ning av de skyl­dig­he­ter som i övrigt föl­jer av detta kapi­tel.
Lag (2012:907).

Ansvars­för­del­ning när flera är ansva­riga

6 §   Om flera verk­sam­hets­ut­ö­vare är ansva­riga enligt 2 §, skall de svara soli­da­riskt i den utsträck­ning inte annat föl­jer av att ansva­ret är begrän­sat enligt 4 eller 5 §. En verk­sam­hets­ut­ö­vare som visar att verk­sam­hets­ut­ö­va­rens bidrag till mil­jö­ska­dan är så obe­tyd­ligt att det inte ensamt moti­ve­rar något avhjäl­pande skall dock ansvara endast för den del som mot­sva­rar bidra­get.

Vad de soli­da­riskt ansva­riga har beta­lat skall för­de­las mel­lan dem efter vad som är skä­ligt med hän­syn till den omfatt­ning i vil­ken var och en har med­ver­kat till mil­jö­ska­dan och till omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2007:660).

7 §   Om flera fas­tig­hets­ä­gare eller tomträtts­ha­vare är ansva­riga enligt 3 §, skall de svara soli­da­riskt i den utsträck­ning inte annat föl­jer av att ansva­ret är begrän­sat enligt 4 eller 5 §.

Vad de soli­da­riskt ansva­riga har beta­lat skall för­de­las mel­lan dem efter vad som är skä­ligt med hän­syn till vad de insett vid för­vär­vet och omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2007:660).

Pre­skrip­tion

8 §   Pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) är inte tillämp­lig på ansvar enligt 2-7 §§. Lag (2007:660).

Kost­nads­an­svar när åtgär­der med­för vär­deök­ning eller annan nytta

9 §   Den som äger en fas­tig­het där avhjäl­pande åtgär­der vid­tas kan trots fri­het från ansvar enligt 2 eller 3 § för­plik­tas att i skä­lig utsträck­ning svara för kost­na­der som mot­sva­ras av den vär­deök­ning på fas­tig­he­ten som åtgär­derna med­för.
Lag (2007:660).

10 §   Äga­ren till en fas­tig­het, bygg­nad eller anlägg­ning kan trots fri­het från ansvar enligt 2 eller 3 § för­plik­tas att svara för utred­nings­kost­na­der som rör fas­tig­he­ten, bygg­na­den eller anlägg­ningen i den utsträck­ning det är skä­ligt med hän­syn till den nytta äga­ren kan antas få av utred­ningen, de per­son­liga eko­no­miska för­hål­lan­dena och omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2007:660).

Skyl­dig­het att under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten

11 §   Den som äger eller bru­kar en fas­tig­het skall oav­sett om områ­det tidi­gare ansetts för­o­re­nat genast under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om det upp­täcks en för­ore­ning på fas­tig­he­ten och för­ore­ningen kan med­föra skada eller olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön. Lag (2007:660).

12 §   Om det upp­täcks en över­häng­ande fara för att en verk­sam­het eller åtgärd med­för en all­var­lig mil­jö­skada, skall verk­sam­hets­ut­ö­va­ren genast under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om detta.

Om de åtgär­der som verk­sam­hets­ut­ö­va­ren vid­tar med anled­ning av den upp­täckta faran inte inne­bär att faran avvärjs, skall verk­sam­hets­ut­ö­va­ren så snart som möj­ligt under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om detta och redo­göra för de åtgär­der som verk­sam­hets­ut­ö­va­ren har vid­ta­git och kom­mer att vidta samt de ytter­li­gare åtgär­der som kan behöva vid­tas för att avvärja faran. Lag (2007:660).

13 §   Om det upp­täcks att en all­var­lig mil­jö­skada har upp­stått, skall verk­sam­hets­ut­ö­va­ren genast under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om detta och redo­göra för de åtgär­der som verk­sam­hets­ut­ö­va­ren har vid­ta­git och kom­mer att vidta samt de ytter­li­gare åtgär­der som kan behöva vid­tas för avhjäl­pande. Lag (2007:660).

Före­läg­gande om avhjäl­pande vid all­var­liga mil­jöska­dor

14 §   Till­syns­myn­dig­he­ten skall pröva om de åtgär­der som verk­sam­hets­ut­ö­va­ren har redogjort för enligt 12 eller 13 § är lämp­liga och till­räck­liga. Till­syns­myn­dig­he­ten skall sedan före­lägga verk­sam­hets­ut­ö­va­ren att vidta de åtgär­der för avhjäl­pande som behövs enligt 5 §. Lag (2007:660).

Mil­jö­risk­om­rå­den

15 §   Om ett mark- eller vat­ten­om­råde är så all­var­ligt för­o­re­nat att det med hän­syn till ris­kerna för män­ni­skors hälsa och mil­jön är nöd­vän­digt att besluta om begräns­ningar i mar­kan­vänd­ningen eller andra för­sik­tig­hets­mått, skall läns­sty­rel­sen för­klara områ­det som mil­jö­risk­om­råde. Vid för­kla­ringen skall för­ore­ning­ar­nas hälso-​​ och mil­jö­far­lig­het, för­ore­nings­gra­den, för­ut­sätt­ning­arna för sprid­ning och den omgi­vande mil­jöns käns­lig­het beak­tas. Lag (2007:660).

16 §   Läns­sty­rel­sen får vid vite före­lägga den som enligt 2 eller 3 § eller med stöd av 10 § är skyl­dig att svara för utred­nings­kost­na­der att ge in den utred­ning som behövs för pröv­ningen. I före­läg­gan­det får läns­sty­rel­sen besluta om till­träde för avhjäl­pande enligt 28 kap. 5 §. Läns­sty­rel­sen får också låta utföra nöd­vän­dig utred­ning på den ansva­ri­ges bekost­nad. Lag (2007:660).

17 §   När ett område för­kla­ras som mil­jö­risk­om­råde skall läns­sty­rel­sen besluta om inskränk­ningar i mar­kan­vänd­ningen eller om att vissa åtgär­der som den eller de fas­tig­hets­ä­gare eller andra som omfat­tas av för­kla­ringen vill vidta skall vara för­e­nade med vill­kor eller skall före­gås av en anmä­lan till till­syns­myn­dig­he­ten.

Sådana inskränk­ningar och sådan anmäl­nings­plikt får avse gräv­ning, schakt­ning och andra mark­ar­be­ten, bebyg­gel­seåt­gär­der, änd­rad mar­kan­vänd­ning samt andra åtgär­der som kan inne­bära
   1. att belast­ningen av för­ore­ningar i och omkring områ­det kan komma att öka,
   2. att den mil­jö­mäs­siga situ­a­tio­nen annars för­säm­ras, eller
   3. att fram­tida avhjäl­pan­deåt­gär­der för­svå­ras.

Läns­sty­rel­sen får även besluta att sådana åtgär­der inte får vid­tas eller att en fas­tig­het inte får över­lå­tas för­rän nöd­vän­diga mar­k­un­der­sök­ningar har utförts. Lag (2007:660).

18 §   Läns­sty­rel­sen skall ändra eller med­dela nya vill­kor eller upp­häva beslu­tet om mil­jö­risk­om­råde när för­ore­ning­arna är avhjälpta eller har mins­kat så att beslu­tade inskränk­ningar i mar­kan­vänd­ningen eller andra för­sik­tig­hets­mått inte längre är nöd­vän­diga. Lag (2007:660).

All­var­liga mil­jöska­dor i Sve­ri­ges eko­no­miska zon

18 a §   I fråga om sådana all­var­liga mil­jöska­dor som avses i 1 § andra styc­ket 2 ska bestäm­mel­serna i denna balk tilläm­pas även i Sve­ri­ges eko­no­miska zon. Lag (2019:494).

Undan­tag och ansvars­be­gräns­ningar

19 §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Detta kapi­tel gäl­ler inte mil­jöska­dor som
   1. omfat­tas av 10 eller 10 a kap. sjö­la­gen (1994:1009),
   2. omfat­tas av lagen (2005:253) om ersätt­ning från de inter­na­tio­nella oljeska­de­fon­derna,
   3. omfat­tas av lagen (2010:950) om ansvar och ersätt­ning vid radi­o­lo­giska olyc­kor,
   4. orsa­kats av en väp­nad kon­flikt, en fient­lig­het, ett inbör­des­krig, ett upp­ror eller en excep­tio­nell och ound­vik­lig natur­hän­delse som det inte varit möj­ligt att skydda sig mot, eller
   5. orsa­kats av en verk­sam­het eller åtgärd vars enda syfte varit att skydda mot en natur­ka­ta­strof. Lag (2013:325).

19 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Detta kapi­tel gäl­ler inte mil­jöska­dor som
   1. omfat­tas av 10, 10 a eller 11 kap. sjö­la­gen (1994:1009),
   2. omfat­tas av lagen (2005:253) om ersätt­ning från de inter­na­tio­nella oljeska­de­fon­derna eller lagen (2018:1854) om den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen,
   3. omfat­tas av lagen (2010:950) om ansvar och ersätt­ning vid radi­o­lo­giska olyc­kor,
   4. orsa­kats av en väp­nad kon­flikt, en fient­lig­het, ett inbör­des­krig, ett upp­ror eller en excep­tio­nell och ound­vik­lig natur­hän­delse som inte varit möj­lig att skydda sig mot, eller
   5. orsa­kats av en verk­sam­het eller åtgärd vars enda syfte varit att skydda mot en natur­ka­ta­strof. Lag (2022:605).

20 §   Om en mil­jö­skada omfat­tas av en ansvars­be­gräns­ning enligt 9 kap. sjö­la­gen (1994:1009) skall bestäm­mel­serna i detta kapi­tel inte tilläm­pas i strid med den ansvars­be­gräns­ningen.
Lag (2007:660).

Bemyn­di­gan­den

21 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka omstän­dig­he­ter som det ska tas sär­skild hän­syn till vid bedöm­ningen av vad som är en all­var­lig mil­jö­skada,
   2. vilka åtgär­der för avhjäl­pande som ska vid­tas i hän­delse av en all­var­lig mil­jö­skada,
   3. undan­tag från 5 och 12-14 §§ om all­var­liga mil­jöska­dor,
   4. utred­ningen i ären­den om mil­jö­risk­om­rå­den samt till­fäl­liga inskränk­ningar och andra vill­kor enligt 17 § i sam­band med pröv­ning av sådana ären­den, och
   5. skyl­dig­het att upp­rätta en sta­tus­rap­port som redo­vi­sar för­ore­ningar som före­kom­mer i mark och grund­vat­ten inom det område där en verk­sam­het bedrivs eller ska bedri­vas.
Före­skrif­ter om undan­tag enligt första styc­ket 3 får med­de­las endast
   1. i fråga om verk­sam­he­ter eller åtgär­der som med hän­syn till sin art eller omfatt­ning typiskt sett
      a) inte anses kunna orsaka en all­var­lig mil­jö­skada, eller
      b) syf­tar till en god­tag­bar påver­kan på mil­jön, om undan­ta­get inte omfat­tar ska­dor som orsa­kas av fel eller för­sum­melse, eller
   2. i den mån som behövs för att kunna göra avväg­ningar mel­lan olika väsent­liga all­männa intres­sen. Lag (2012:907).

11 kap. Vat­ten­verk­sam­het

Kapit­lets inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar. Bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar finns också i lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het.

Defi­ni­tio­ner

2 §   I detta kapi­tel avses med

vat­ten­om­råde: ett område som täcks av vat­ten vid högsta för­ut­se­bara vat­ten­stånd, och

mar­kav­vatt­ning: en åtgärd som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avle­dande av avlopps­vat­ten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vat­ten­om­råde eller för att skydda mot vat­ten, när syf­tet med åtgär­den är att var­ak­tigt öka en fas­tig­hets lämp­lig­het för något visst ända­mål. Lag (2014:114).

3 §   Med vat­ten­verk­sam­het avses i detta kapi­tel
   1. upp­fö­rande, änd­ring, lag­ning eller utriv­ning av en anlägg­ning i ett vat­ten­om­råde,
   2. fyll­ning eller pål­ning i ett vat­ten­om­råde,
   3. bort­le­dande av vat­ten från ett vat­ten­om­råde,
   4. gräv­ning, spräng­ning eller rens­ning i ett vat­ten­om­råde,
   5. en annan åtgärd i ett vat­ten­om­råde som syf­tar till att för­ändra vatt­nets djup eller läge,
   6. bort­le­dande av grund­vat­ten eller utfö­rande av en anlägg­ning för detta,
   7. till­för­sel av vat­ten för att öka grund­vat­ten­mäng­den eller utfö­rande av en anlägg­ning eller en annan åtgärd för detta, eller
   8. mar­kav­vatt­ning.
Lag (2014:114).

4 §   I detta kapi­tel avses med

vat­ten­an­lägg­ning: en anlägg­ning, som har kom­mit till genom en vat­ten­verk­sam­het, till­sam­mans med manö­ver­an­ord­ningar som hör till en sådan anlägg­ning,
damm: en vat­ten­an­lägg­ning vars syfte är att dämma upp eller ute­stänga vat­ten eller bland­ningar av vat­ten och annat mate­rial,
dammha­veri: ett okon­trol­le­rat utström­mande av det vat­ten eller den bland­ning av vat­ten och annat mate­rial som dam­men är avsedd att dämma upp eller ute­stänga. Lag (2014:114).

5 §   I detta kapi­tel avses med

vat­ten­täkt: bort­le­dande av ytvat­ten eller grund­vat­ten för vat­ten­för­sörj­ning, vär­meut­vin­ning eller bevatt­ning,
vat­ten­re­gle­ring: änd­ring av vat­ten­fö­ringen i ett vat­ten­drag till för­mån för annan vat­ten­verk­sam­het, och

vat­ten­ö­ver­led­ning: vat­ten­re­gle­ring genom över­fö­ring av ytvat­ten från ett vat­ten­om­råde till ett annat.
Lag (2014:114).

6 §   Med vat­ten­verk­sam­het för pro­duk­tion av vat­ten­kraft­sel avses i detta kapi­tel en vat­ten­verk­sam­het som inne­bär vat­ten­re­gle­ring, vat­ten­bort­led­ning, vat­ten­ö­ver­led­ning eller annan påver­kan på vatt­nets flöde och
   1. är avsedd för pro­duk­tion av el genom omvand­ling av ener­gin i ström­mande vat­ten, eller
   2. när verk­sam­he­ten påbör­ja­des, var avsedd för sådan pro­duk­tion.

Verk­sam­he­ter enligt första styc­ket ska anses utgöra en och samma verk­sam­het om de bedrivs med vat­ten­an­lägg­ningar som direkt eller genom andra vat­ten­an­lägg­ningar är tek­niskt sam­man­kopp­lade med varandra och har ett miljö-​​ och verk­sam­hets­mäs­sigt sam­band. Lag (2018:1407).

Sär­skilda för­ut­sätt­ningar för vat­ten­verk­sam­het

7 §   En vat­ten­verk­sam­het skall utfö­ras så att den inte för­svå­rar annan verk­sam­het som i fram­ti­den kan antas beröra samma vat­ten­till­gång och som främ­jar all­männa eller enskilda ända­mål av vikt. Detta krav gäl­ler om vat­ten­verk­sam­he­ten kan utfö­ras på detta sätt utan oskä­lig kost­nad.

8 §   Den som vill bedriva en vat­ten­verk­sam­het som kan skada fis­ket är skyl­dig att utan ersätt­ning vidta och för fram­ti­den under­hålla behöv­liga anord­ningar för fis­kens fram­komst eller fis­kets bestånd, släppa fram vat­ten för ända­må­let samt iaktta de vill­kor eller före­läg­gan­den i övrigt som på grund av verk­sam­he­ten kan behö­vas till skydd för fis­ket i det vat­ten som berörs av vat­ten­verk­sam­he­ten eller i angrän­sande vat­ten­om­råde.
Om nyt­tan av en ifrå­ga­satt anord­ning eller ett vill­kor eller ett före­läg­gande inte skä­li­gen kan anses mot­svara den kost­nad som verk­sam­hets­ut­ö­va­ren där­i­ge­nom skulle för­or­sa­kas, kan verk­sam­hets­ut­ö­va­ren befrias från en sådan skyl­dig­het.

Vad som i denna para­graf sägs om fisk skall gälla även vat­ten­le­vande blöt­djur och vat­ten­le­vande kräft­djur.

Bestäm­mel­ser om sär­skilda fis­ke­av­gif­ter som får bestäm­mas i stäl­let för att det med­de­las vill­kor eller före­läg­gan­den enligt första styc­ket finns i 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Lag (2005:571).

Tillstånds-​​ och anmäl­nings­plikt för vat­ten­verk­sam­het

9 §   För vat­ten­verk­sam­het krävs det till­stånd enligt denna balk, om inte något annat föl­jer av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.
Den som vill bedriva vat­ten­verk­sam­het får ansöka om till­stånd även om det inte krävs till­stånd för verk­sam­he­ten.
Oav­sett vad som föl­jer av 11-15, 19 och 23 §§, kan det för en viss verk­sam­het eller åtgärd krä­vas till­stånd enligt 7 kap. 28 a §. Lag (2005:571).

9 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att det för vissa vat­ten­verk­sam­he­ter i stäl­let för till­stånd ska krä­vas att verk­sam­he­terna har anmälts.

Även om anmäl­nings­plikt har före­skri­vits får till­syns­myn­dig­he­ten, enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen, i det enskilda fal­let före­lägga en verk­sam­hets­ut­ö­vare att ansöka om till­stånd.
Lag (2018:1407).

9 b §   Ansö­kan om till­stånd till vat­ten­verk­sam­het prö­vas av mark- och mil­jö­dom­sto­len. Ansö­kan om till­stånd till mar­kav­vatt­ning prö­vas dock av läns­sty­rel­sen, om den inte ska prö­vas av mark- och mil­jö­dom­sto­len enligt 7 kap. 19 eller 20 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het.

Anmä­lan om vat­ten­verk­sam­het ska, enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen, göras till för­svars­in­spek­tö­ren för hälsa och miljö, läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen.

En anmäl­nings­plik­tig vat­ten­verk­sam­het får påbör­jas tidi­gast åtta vec­kor efter det att anmä­lan har gjorts, om inte till­syns­myn­dig­he­ten bestäm­mer något annat. Lag (2017:782).

9 c §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om för­bud, skydds­åt­gär­der, begräns­ningar och andra för­sik­tig­hets­mått för vat­ten­verk­sam­he­ter och för vat­ten­an­lägg­ningar som vat­ten­verk­sam­he­ter bedrivs med och som
   1. behövs för att skydda män­ni­skors hälsa eller mil­jön och är mer ända­måls­en­liga än beslut i enskilda fall, eller
   2. behövs till följd av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2018:1407).

10 §   Om det krävs till­stånd till en vat­ten­verk­sam­het, får arbe­ten av större omfatt­ning i anslut­ning till verk­sam­he­ten inte påbör­jas innan till­stånd har med­de­lats.

11 §   Till­stånd enligt detta kapi­tel behövs inte för
   1. vat­ten­täkt för en en- eller två­fa­miljs­fas­tig­hets eller jord­bruks­fas­tig­hets hus­be­hovs­för­bruk­ning eller vär­me­för­sörj­ning,
   2. utfö­rande av anlägg­ningar för odling av fisk, muss­lor eller kräft­djur, eller
   3. utfö­rande av anlägg­ningar för utvin­ning av värme, om åtgär­den inte avser vat­ten­täkt.

12 §   Till­stånd enligt denna balk eller anmä­lan enligt 9 a § behövs inte, om det är uppen­bart att var­ken all­männa eller enskilda intres­sen ska­das genom vat­ten­verk­sam­he­tens inver­kan på vat­ten­för­hål­lan­dena.

Av 13 § föl­jer att första styc­ket inte gäl­ler mar­kav­vatt­ning eller, i den utsträck­ning rege­ringen före­skri­ver det, andra åtgär­der för avvatt­ning av mark. Lag (2005:571).

13 §   Mar­kav­vatt­ning får inte utfö­ras utan till­stånd. Vidare krävs till­stånd, i den utsträck­ning rege­ringen före­skri­ver det, för andra åtgär­der som utförs för att avvattna mark i de fall åtgär­den kan för­vän­tas få en bestå­ende nega­tiv effekt på växt- och djur­li­vet.

För drä­ne­ring av jord­bruks­mark genom täck­dik­ning med drä­ne­rings­rör som har en största dia­me­ter av 300 mil­li­me­ter krävs det dock till­stånd endast om det är san­no­likt att all­männa eller enskilda intres­sen ska­das genom verk­sam­he­ten.

Ett till­stånd till mar­kav­vatt­ning eller annan åtgärd för att avvattna mark ska för­e­nas med de vill­kor som behövs för att begränsa eller mot­verka skada på all­männa eller enskilda intres­sen. I till­stån­det ska det anges inom vil­ken tid åtgär­derna ska vara utförda. Lag (2016:991).

14 §   Rege­ringen får för­bjuda mar­kav­vatt­ning som skulle kräva till­stånd enligt detta kapi­tel i områ­den där det är sär­skilt ange­lä­get att våt­mar­kerna beva­ras.

Läns­sty­rel­sen får med­dela dis­pens från ett för­bud som med­de­lats enligt första styc­ket om det finns sär­skilda skäl.

Om dis­pens med­de­las enligt andra styc­ket fordras för utfö­ran­det av mar­kav­vatt­ningen att till­stånd söks enligt 9 §. Beslu­tet om dis­pens upp­hör att gälla om till­stånd till mar­kav­vatt­ningen med­de­las.

15 §   Till­stånd enligt detta kapi­tel behövs inte för att utföra rens­ningar för att bibe­hålla vatt­nets djup eller läge eller för att ome­del­bart åter­ställa ett vat­ten­drag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har för­änd­rat sitt lopp.

Om arbe­tena berör en fas­tig­het som till­hör någon annan, skall fas­tig­hets­ä­ga­ren all­tid under­rät­tas innan arbe­tena påbör­jas.

Om fis­ket kan ska­das, skall anmä­lan om de pla­ne­rade arbe­tena göras till läns­sty­rel­sen innan arbe­tena påbör­jas.

16 §   Arbe­ten får utfö­ras utan före­gå­ende till­stånd, om det till följd av en skada eller för att före­bygga en skada är nöd­vän­digt att till­stånds­plik­tiga ändrings-​​ eller lag­nings­ar­be­ten utförs genast. Ansö­kan om god­kän­nande av arbe­tena skall dock göras sna­rast möj­ligt.

Åtgär­der som stri­der mot bestäm­mel­ser om inne­hål­lande och tapp­ning av vat­ten får vid­tas utan före­gå­ende till­stånd, om det är nöd­vän­digt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda vär­de­full egen­dom eller av någon annan sådan orsak. Ansö­kan om god­kän­nande av åtgär­derna skall dock göras sna­rast möj­ligt.

Under­hålls­an­svar

17 §   Den som äger en vat­ten­an­lägg­ning är skyl­dig att under­hålla den så att det inte upp­kom­mer skada för all­männa eller enskilda intres­sen genom änd­ringar i vat­ten­för­hål­lan­dena. Om vat­ten­an­lägg­ningen med stöd av en sär­skild rät­tig­het utförts på någon annans mark och ägan­de­rät­ten till anlägg­ningen över­gått till mar­kä­ga­ren till följd av att rät­tig­he­ten upp­hört, kvar­står under­hålls­skyl­dig­he­ten för den som var rät­tig­hets­ha­vare.

Den som enligt 28 kap. 12 § har fått rätt att använda någon annans vat­ten­an­lägg­ning är till­sam­mans med äga­ren skyl­dig att under­hålla anlägg­ningen, om inte mark- och mil­jö­dom­sto­len bestämt något annat.

I 20 och 21 §§ samt i 24 kap. 4 § andra styc­ket finns bestäm­mel­ser om över­flytt­ning av under­hålls­skyl­dig­he­ten.
Lag (2010:923).

18 §   Den som är skyl­dig att under­hålla en damm för vat­ten­re­gle­ring ska ersätta skada som orsa­kas av att anlägg­ningen inte ger avsett skydd mot dammha­veri. Detta gäl­ler även om var­ken den under­hålls­skyl­dige eller någon som den under­hålls­skyl­dige sva­rar för har vål­lat ska­dan.

En under­hålls­skyl­dig som visar att dammha­ve­riet orsa­kats av en krigs­hand­ling eller lik­nande hand­ling under väp­nad kon­flikt, inbör­des­krig eller upp­ror är dock fri från ansvar. Lag (2014:114).

Utriv­ning m.m.

19 §   Till­stånd enligt denna balk skall all­tid läm­nas till utriv­ning av en vat­ten­an­lägg­ning i ytvat­ten, om inte för­ord­nande med­de­las enligt 20 §.

20 §   I stäl­let för att lämna till­stånd att riva ut en vat­ten­an­lägg­ning i ytvat­ten får mark- och mil­jö­dom­sto­len på begä­ran av äga­ren av en fas­tig­het som skulle ska­das av utriv­ningen för­ordna att skyl­dig­he­ten att under­hålla anlägg­ningen och full­göra övriga skyl­dig­he­ter som lig­ger på anlägg­ning­ens ägare skall övergå på fas­tig­hets­ä­ga­ren till dess något annat bestäms.

Till skydd för all­männa intres­sen får efter åta­gande ett sådant för­ord­nande också med­de­las för sta­ten, en kom­mun eller ett vat­ten­för­bund.

För­ord­nande får inte med­de­las, om det kan antas att fas­tig­hets­ä­ga­ren inte kan full­göra skyl­dig­he­terna eller om det med hän­syn till den sökande eller till all­männa intres­sen anses mera ange­lä­get att anlägg­ningen rivs ut.

Om äga­ren av en vat­ten­an­lägg­ning vål­las skada av att anlägg­ningen bibe­hålls, skall den som över­tar ansva­ret för anlägg­ningen betala skä­lig ersätt­ning för ska­dan.
Lag (2011:923).

21 §   Om en fas­tig­het över­går till en ny ägare och den tidi­gare äga­ren är under­hålls­skyl­dig efter över­ta­gande enligt 20 § första styc­ket, sva­rar den nya äga­ren för de skyl­dig­he­ter som föl­jer av över­ta­gan­det.

Över­ta­gan­det enligt 20 § första styc­ket skall anteck­nas i fas­tig­hets­re­gist­rets all­männa del. Lag (2000:228).

22 §   Om det kan upp­komma fara för all­männa eller enskilda intres­sen genom att en anlägg­ning för bort­le­dande av grund­vat­ten helt eller del­vis tas ur bruk, skall anlägg­ning­ens ägare hämta in mark- och mil­jö­dom­sto­lens till­stånd.

Skä­lig ersätt­ning skall beta­las, om en sådan åtgärd med­för skada på någon annans egen­dom genom bestå­ende änd­ring i vat­ten­för­hål­lan­dena. Lag (2010:923).

Viss vat­ten­verk­sam­het som har prö­vats i annan ord­ning

23 §   Till­stånd ska läm­nas till föl­jande vat­ten­verk­sam­he­ter, om inte något annat föl­jer av 2 kap. 9 §:
   1. vat­ten­verk­sam­het som vid pröv­ning av annan verk­sam­het enligt 17 kap. 1 eller 3 § har angetts som ett vill­kor för verk­sam­he­tens utö­vande,
   2. anläg­gande av broar och annan vat­ten­verk­sam­het för väg, järn­väg, tun­nel­bana eller spår­väg vars anläg­gande har prö­vats i sär­skild ord­ning,
   3. anläg­gande av rör­led­ningar i vat­ten som kon­ces­sion har med­de­lats för enligt lagen (1978:160) om vissa rör­led­ningar, och
   4. anläg­gande av natur­gas­led­ningar i vat­ten som kon­ces­sion har med­de­lats för enligt natur­gas­la­gen (2005:403).
Lag (2016:991).

Säker­hets­klas­si­fi­ce­ring av dam­mar

24 §   En damm ska vara klas­si­fi­ce­rad i en damm­sä­ker­hets­klass, om dam­men vid ett dammha­veri kan med­föra
   1. för­lust av män­ni­sko­liv,
   2. för­stö­relse av områ­den som är av riks­in­tresse för kul­turmil­jö­vår­den enligt 3 kap. 6 § andra styc­ket,
   3. stör­ning i elför­sörj­ningen,
   4. för­stö­relse av infra­struk­tur,
   5. för­stö­relse av eller stör­ning i sam­hällsvik­tig verk­sam­het,
   6. mil­jö­skada, eller
   7. eko­no­misk skada.

Första styc­ket gäl­ler inte dam­mar som har upp­förts för att till­fäl­ligt torr­lägga ett område i sam­band med ett bygg- eller anlägg­nings­ar­bete.

Första styc­ket 1 gäl­ler inte om ris­ken för för­lust av män­ni­sko­liv är för­sum­bar. Första styc­ket 2-7 gäl­ler inte kon­se­kven­ser som har liten bety­delse från sam­häl­le­lig syn­punkt. Lag (2014:114).

25 §   Vid klas­si­fi­ce­ring enligt 24 § ska dam­men vara klas­si­fi­ce­rad i
   1. damm­sä­ker­hets­klass A, om ett dammha­veri kan leda till en kris som drab­bar många män­ni­skor och stora delar av sam­häl­let samt hotar grund­läg­gande vär­den och funk­tio­ner,
   2. damm­sä­ker­hets­klass B, om ett dammha­veri kan leda till stora regi­o­nala och lokala kon­se­kven­ser eller stör­ningar och dam­men inte ska vara klas­si­fi­ce­rad i damm­sä­ker­hets­klass A, och
   3. damm­sä­ker­hets­klass C, om dam­men inte ska vara klas­si­fi­ce­rad i damm­sä­ker­hets­klass A eller B.

Om ett dammha­veri kan med­föra för­lust av män­ni­sko­liv och ris­ken för detta inte är för­sum­bar, ska dam­men klas­si­fi­ce­ras i damm­sä­ker­hets­klass A eller B. Lag (2014:114).

26 §   Klas­si­fi­ce­ringen enligt 24 och 25 §§ ska göras av den myn­dig­het som utö­var till­syn över dam­mens säker­het.
Lag (2014:114).

Moderna mil­jö­vill­kor

27 §   Den som bedri­ver en till­stånds­plik­tig vat­ten­verk­sam­het för pro­duk­tion av vat­ten­kraft­sel ska se till att verk­sam­he­ten har moderna mil­jö­vill­kor. Med detta avses att till­stån­dets vill­kor eller bestäm­mel­ser till skydd för män­ni­skors hälsa och mil­jön har bestämts enligt denna balk genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyr­tio år. Om det i till­stån­det för verk­sam­he­ten har bestämts en annan tid för över­syn av mil­jö­vill­ko­ren, ska dock den tiden gälla.

Trots första styc­ket får en verk­sam­het bedri­vas till dess en pröv­ning är klar, om
   1. verk­sam­hets­ut­ö­va­ren har ansökt om till­stånd eller ompröv­ning för att förse verk­sam­he­ten med moderna mil­jö­vill­kor, eller
   2. verk­sam­he­ten omfat­tas av en natio­nell plan för moderna mil­jö­vill­kor enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar och verk­sam­hets­ut­ö­va­ren inte är för­se­nad med att ansöka om pröv­ning enligt pla­nen. Lag (2018:1407).

28 §   Det ska fin­nas en natio­nell plan för de pröv­ningar som avses i 27 §. Pla­nen ska ange en natio­nell hel­hets­syn i fråga om att verk­sam­he­terna ska för­ses med moderna mil­jö­vill­kor på ett sam­ord­nat sätt med största möj­liga nytta för vat­ten­mil­jön och för natio­nell effek­tiv till­gång till vat­ten­kraft­sel. Pla­nen ska beslu­tas av rege­ringen.
Lag (2018:1407).

12 kap. Jord­bruk och annan verk­sam­het

1 §   Har upp­hävts genom lag (2005:571).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2005:571).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2005:571).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2005:571).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2005:571).

Anmä­lan för sam­råd

6 §   Kan en verk­sam­het eller en åtgärd som inte omfat­tas av tillstånds-​​ eller anmäl­nings­plikt enligt andra bestäm­mel­ser i denna balk komma att väsent­ligt ändra naturmil­jön, skall anmä­lan för sam­råd göras hos den myn­dig­het som utö­var till­sy­nen enligt bestäm­mel­ser i 26 kap. eller bestäm­mel­ser som har med­de­lats med stöd av samma kapi­tel.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att det inom lan­det eller en del av lan­det all­tid skall göras en anmä­lan för sam­råd i fråga om sär­skilda slag av verk­sam­he­ter eller åtgär­der som kan med­föra skada på naturmil­jön. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter en anmä­lan skall inne­hålla.

Verk­sam­het eller åtgärd som skall anmä­las för sam­råd får påbör­jas tidi­gast sex vec­kor efter det att anmä­lan har gjorts, om inte till­syns­myn­dig­he­ten med­ger något annat.

Den myn­dig­het som avses i första styc­ket får före­lägga den anmäl­nings­skyl­dige att vidta de åtgär­der som behövs för att begränsa eller mot­verka skada på naturmil­jön. Om sådana åtgär­der inte är till­räck­liga och det är nöd­vän­digt för skyd­det av naturmil­jön, får myn­dig­he­ten för­bjuda verk­sam­he­ten.
Bestäm­mel­ser om rätt till ersätt­ning vid ett sådant före­läg­gande eller för­bud finns i 31 kap.

6 a §   Skyl­dig­he­ten att göra en anmä­lan för sam­råd enligt 6 § gäl­ler inte byg­gande av all­män väg eller byg­gande av järn­väg om verk­sam­he­ten eller åtgär­den anges i en fast­ställd väg­plan enligt väg­la­gen (1971:948) eller i en fast­ställd järn­vägs­plan enligt lagen (1995:1649) om byg­gande av järn­väg.
Lag (2012:441).

Mil­jö­hän­syn i jord­bru­ket

7 §   Med jord­bruks­mark avses i 8 och 9 §§ sådan åker­mark och betes­mark som ingår i fas­tig­het som är tax­e­rad som lant­bruks­en­het. Bestäm­mel­serna i samma para­gra­fer ska dock inte tilläm­pas på jord­bruks­mark
   1. som ingår i en fas­tig­het, som har bil­dats för ett annat ända­mål än jord­bruk och som där­ef­ter inte har tax­e­rats, eller
   2. som i en detalj­plan eller i områ­des­be­stäm­mel­ser enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) är avsedd för ett annat ända­mål än jord­bruk. Lag (2010:902).

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om den hän­syn till natur-​​ och kul­tur­vär­den som skall tas vid sköt­sel av jord­bruks­mark och vid annan mar­kan­vänd­ning i jord­bru­ket, såsom i fråga om skyd­det av odlings-​​ och kul­tur­land­ska­pet samt djur- och växt­li­vet.
Före­skrif­terna får dock inte vara så ingri­pande att pågående mar­kan­vänd­ning inom den berörda delen av fas­tig­he­ten avse­värt för­svå­ras.

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att jord­bruks­mark får tas ur jord­bruks­pro­duk­tion först efter anmä­lan till läns­sty­rel­sen, om inte åtgär­den är av ringa bety­delse för jord­bru­ket på bruk­nings­en­he­ten eller för natur-​​ och kul­turmil­jön.

Första styc­ket gäl­ler inte om mar­ken tas i anspråk för verk­sam­het vars till­låt­lig­het har prö­vats i sär­skild ord­ning.

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de före­skrif­ter som skä­li­gen kan behö­vas från mil­jö­skydds­syn­punkt i fråga om
   1. begräns­ningar av anta­let djur i ett jord­bruk,
   2. för­sik­tig­hets­mått för göd­sel­han­te­ringen, och
   3. växt­od­lingen.

Vilt­hägn

11 §   Vilt­hägn får inte upp­fö­ras utan till­stånd av läns­sty­rel­sen på områ­den där all­män­he­ten får fär­das fritt.

Vid till­stånds­pröv­ningen skall beho­vet av skydd för fri­lufts­li­vet och naturmil­jön beak­tas.

Till­stånd till vilt­hägn inom ett strand­skydds­om­råde får med­de­las endast om det finns sär­skilda skäl.

Före­skrif­ter om till­stånds­plikt

12 §   Rege­ringen får före­skriva om sådan till­stånds­plikt för verk­sam­he­ter eller åtgär­der som kan krä­vas till följd av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen.

13 kap. Gen­tek­nik

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel skall tilläm­pas vid inne­slu­ten använd­ning och avsikt­lig utsätt­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer. Bestäm­mel­serna skall också tilläm­pas när pro­duk­ter som inne­hål­ler eller består av sådana orga­nis­mer släpps ut på mark­na­den.

Syf­tet med bestäm­mel­serna är, utö­ver vad som sägs i 1 kap. 1 § första styc­ket, att säker­ställa att sär­skilda etiska hän­syn tas vid sådan verk­sam­het som avses i första styc­ket.

2 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från kapit­lets till­lämp­ning i fråga om orga­nis­mer som har tagits fram med sådana beprö­vade meto­der för gene­tisk modi­fi­e­ring som har visat sig inte med­föra några ris­ker från hälso-​​ och mil­jö­syn­punkt.

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med orga­nism avses en bio­lo­gisk enhet som kan för­öka sig eller föra över gene­tiskt mate­rial.

4 §   Med gene­tiskt modi­fi­e­rad orga­nism avses en orga­nism där det gene­tiska mate­ri­a­let har änd­rats på ett sätt som inte inträf­far natur­ligt genom par­ning eller natur­lig rekom­bi­na­tion.

5 §   Med inne­slu­ten använd­ning avses en verk­sam­het där någon
   1. modi­fi­e­rar orga­nis­mer gene­tiskt eller odlar, för­va­rar, trans­por­te­rar, destru­e­rar, gör sig kvitt eller på annat sätt han­te­rar sådana gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer och
   2. använ­der spe­ci­fika inne­slut­nings­åt­gär­der för att begränsa dessa orga­nis­mers kon­takt med all­män­he­ten och mil­jön och åstad­komma en hög grad av säker­het för all­män­he­ten och mil­jön.
Lag (2003:232).

6 §   Med avsikt­lig utsätt­ning avses ett avsikt­ligt infö­rande av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer i mil­jön utan använd­ning av sådana inne­slut­nings­åt­gär­der som avses i 5 §. Lag (2003:232).

7 §   Med uttryc­ket släppa ut på mark­na­den avses att till­han­da­hålla eller göra en pro­dukt till­gäng­lig för någon annan.

Krav på utred­ning för bedöm­ning av ska­de­ris­ker

8 §   Inne­slu­ten använd­ning och avsikt­lig utsätt­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer skall före­gås av en utred­ning. Den skall kunna läg­gas till grund för en till­freds­stäl­lande bedöm­ning av vilka hälso-​​ och mil­jöska­dor som orga­nis­merna kan orsaka.
Utred­ningen skall vara gjord i enlig­het med veten­skap och beprö­vad erfa­ren­het. En sådan utred­ning skall också göras innan en pro­dukt som inne­hål­ler eller består av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer släpps ut på mark­na­den.

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sådan utred­ning som avses i 8 §.

Etiska hän­syn och för­sik­tig­hets­mått

10 §   Sär­skilda etiska hän­syn skall tas vid inne­slu­ten använd­ning och avsikt­lig utsätt­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer lik­som när en pro­dukt som inne­hål­ler eller består av sådana orga­nis­mer släpps ut på mark­na­den.

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter om för­sik­tig­hets­mått.

Till­ståndskrav och anmäl­nings­skyl­dig­het

12 §   Det krävs till­stånd för att genom­föra en avsikt­lig utsätt­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer eller för att släppa ut en pro­dukt som inne­hål­ler eller består av sådana orga­nis­mer på mark­na­den.

13 §   Ett till­stånd får läm­nas endast om verk­sam­he­ten är etiskt för­svar­bar.

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad som krävs till skydd för män­ni­skors hälsa och mil­jön för att få till­stånd enligt 12 §.

15 §   Rege­ringen eller till­stånds­myn­dig­he­ten får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från till­ståndskra­vet enligt 12 §.

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om krav på till­stånd till eller anmä­lan av inne­slu­ten använd­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer, om det behövs av hälso-​​ eller mil­jöskäl.

17 §   En ansö­kan om till­stånd och en anmä­lan görs hos den myn­dig­het som rege­ringen före­skri­ver.

Frå­gor om till­stånd skall prö­vas inom den tid som rege­ringen före­skri­ver.

Ett till­stånd gäl­ler i fem år, om inte något annat sägs i till­stånds­be­slu­tet.

Märk­ning

18 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att den som släp­per ut en pro­dukt som inne­hål­ler eller består av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer på mark­na­den skall märka pro­duk­ten.

Gen­tek­nik­nämn­den

19 §   En sär­skild nämnd, Gen­tek­nik­nämn­den, skall följa utveck­lingen på gen­tek­nik­om­rå­det, bevaka de etiska frå­gorna och ge råd om använd­ningen av gen­tek­ni­ken.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om Gen­tek­nik­nämn­dens upp­gif­ter samt bestäm­mel­ser om nämn­dens sam­man­sätt­ning och arbets­for­mer.

14 kap. Kemiska pro­duk­ter och bio­tek­niska orga­nis­mer

Kapit­lets inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   1. kemiska pro­duk­ter och bio­tek­niska orga­nis­mer,
   2. varor som behö­ver en sär­skild regle­ring på grund av sitt inne­håll av kemiska pro­duk­ter eller bio­tek­niska orga­nis­mer eller på grund av att de har behand­lats med sådana pro­duk­ter eller orga­nis­mer, och
   3. utrust­ning för han­te­ring av kemiska pro­duk­ter eller bio­tek­niska orga­nis­mer.

Bestäm­mel­serna kom­plet­te­rar EU-​för­ord­ningar och genom­för EU-​direk­tiv inom kapit­lets tillämp­nings­om­råde. Där­ut­ö­ver regle­ras frå­gor som inte omfat­tas av EU-​för­ord­ning­arna och EU-​direk­ti­ven. Lag (2016:781).

Ord­för­kla­ringar

2 §   I detta kapi­tel avses med

kemisk pro­dukt: ett kemiskt ämne eller en bland­ning av kemiska ämnen som inte är en vara,
bland­ning: en bland­ning eller lös­ning som består av två eller flera kemiska ämnen,
vara: ett före­mål som under pro­duk­tio­nen får en sär­skild form, yta eller design, vil­ken i större utsträck­ning än dess kemiska sam­man­sätt­ning bestäm­mer dess funk­tion,
bio­tek­nisk orga­nism: en pro­dukt som har fram­ställts sär­skilt i bekämp­nings­syfte eller något annat tek­niskt syfte och som helt eller del­vis består av eller inne­hål­ler levande mikro­or­ga­nis­mer, nema­to­der, insek­ter eller spin­del­djur,
han­te­ring: en verk­sam­het eller åtgärd som inne­bär att en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara till­ver­kas, bear­be­tas, behand­las, för­pac­kas, för­va­ras, trans­por­te­ras, används, omhän­der­tas, destrue­ras, kon­ver­te­ras, salu­förs, över­låts eller är före­mål för något annat jäm­för­bart för­fa­rande,
inför­sel: att föra in en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara till Sve­rige, och

utför­sel: att föra ut en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara från Sve­rige. Lag (2020:601).

3 §   Med bekämp­nings­syfte avses i detta kapi­tel
   1. syfte att påverka väx­ters livs­pro­ces­ser, skydda väx­ter eller växt­pro­duk­ter mot djur, väx­ter eller mikro­or­ga­nis­mer eller bevara växt­pro­duk­ters håll­bar­het, eller
   2. syfte att för­störa, stöta bort, oskad­lig­göra, för­hindra verk­ning­arna av eller på något annat sätt utöva kon­troll över orga­nis­mer som är skad­liga eller oöns­kade för män­ni­skor, djur, egen­dom eller mil­jön. Lag (2016:781).

4 §   Med bekämp­nings­me­del avses i detta kapi­tel
   1. ett växt­skydds­me­del enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 2.1 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 av den 21 okto­ber 2009 om utsläp­pande av växt­skydds­me­del på mark­na­den och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
   2. en bio­cid­pro­dukt enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 3.1 a i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om till­han­da­hål­lande på mark­na­den och använd­ning av bio­cid­pro­duk­ter, eller
   3. en bio­tek­nisk orga­nism som har fram­ställts sär­skilt i bekämp­nings­syfte och som helt eller del­vis består av eller inne­hål­ler nema­to­der, insek­ter eller spin­del­djur. Lag (2016:781).

Han­te­ring, inför­sel och utför­sel m.m.

5 §   En kemisk pro­dukt eller bio­tek­nisk orga­nism som inte är ett bekämp­nings­me­del får använ­das i bekämp­nings­syfte endast om det är uppen­bart att använd­ningen inte med­för ris­ker för män­ni­skors hälsa eller mil­jön. Lag (2016:781).

6 §   Den som spri­der ett bekämp­nings­me­del ska
   1. göra det på ett sådant sätt att män­ni­skors hälsa inte ska­das eller män­ni­skor vål­las annan olä­gen­het och så att mil­jöpå­ver­kan blir så liten som möj­ligt, och
   2. vidta åtgär­der för att mot­verka att med­let sprids utan­för det avsedda sprid­nings­om­rå­det. Lag (2016:781).

7 §   Bekämp­nings­me­del får inte spri­das från luft­far­tyg.

Bekämp­nings­me­del som är avsedda för att bekämpa lövsly får inte spri­das över skogs­mark eller använ­das för att behandla enskilda träd­stam­mar. Lag (2016:781).

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. före­skrif­ter om han­te­ring, inför­sel och utför­sel av kemiska pro­duk­ter, bio­tek­niska orga­nis­mer och varor i frå­gor som avses i 2 kap. 2-4 §§,
   2. före­skrif­ter som behövs från hälso-​​ eller mil­jö­skydds­syn­punkt om krav på till­stånd eller god­kän­nande för han­te­ring, inför­sel och utför­sel av en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara,
   3. före­skrif­ter om sär­skilda vill­kor som behövs från hälso-​​ eller mil­jö­skydds­syn­punkt för han­te­ring, inför­sel och utför­sel av en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara,
   4. före­skrif­ter om för­bud som är av sär­skild bety­delse från hälso-​​ eller mil­jö­skydds­syn­punkt mot han­te­ring, inför­sel och utför­sel av en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara,
   5. före­skrif­ter om krav på anmä­lan innan ett bekämp­nings­me­del salu­hålls eller används,
   6. före­skrif­ter om sådana undan­tag från för­bu­det i 7 § första styc­ket att sprida bekämp­nings­me­del från luft­far­tyg som det finns syn­ner­liga skäl för,
   7. före­skrif­ter om han­te­ring, inför­sel, över­lå­telse och för­brän­ning av bränsle, han­del med bränsle samt bräns­les egen­ska­per och kva­li­tet som behövs för att mot­verka utsläpp i luf­ten av ämnen som kan med­föra olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön,
   8. före­skrif­ter som behövs till följd av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen om han­te­ring, inför­sel och utför­sel av kemiska pro­duk­ter, bio­tek­niska orga­nis­mer och varor,
   9. före­skrif­ter som behövs till följd av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen om att på mark­na­den släppa ut, till­han­da­hålla eller ta i drift utrust­ning som är avsedd för han­te­ring av kemiska pro­duk­ter eller bio­tek­niska orga­nis­mer, och
   10. före­skrif­ter som behövs till följd av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen om kon­troll av utrust­ning som är avsedd för sprid­ning av bekämp­nings­me­del.

Före­skrif­ter om varor enligt första styc­ket 1, 2, 3, 4 eller 8 får med­de­las endast i fråga om varor som på grund av sitt inne­håll av en kemisk pro­dukt eller på grund av att de har behand­lats med en kemisk pro­dukt kan befa­ras med­föra skada på män­ni­skor eller mil­jön eller andra intres­sen som skyd­das genom denna balk.

Rege­ringen får över­låta åt en kom­mun att med­dela sådana före­skrif­ter som avses i första styc­ket 7. Lag (2021:881).

9 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i det enskilda fal­let ge dis­pens från för­bu­den i 7 § andra styc­ket, om det
   1. behövs för veten­skap­lig pröv­ning, eller
   2. med hän­syn till skogs­mar­kens läge och beskaf­fen­het, skogs­be­stån­dets sam­man­sätt­ning, sprid­ning­ens inver­kan på livs­be­ting­el­serna för växt- och djur­li­vet och andra all­männa intres­sen inte rim­li­gen går att genom röj­ning med meka­niska meto­der till­go­dose kra­vet om åter­växt av skog i 6 § skogs­vårds­la­gen (1979:429).

En dis­pens enligt första styc­ket 2 får inte ges i fråga om sprid­ning i ett område som har bety­delse för fri­lufts­li­vet, natur­vår­den, den lokala befolk­ning­ens triv­sel eller något annat kom­mu­nalt intresse, om kom­mu­nen mot­sät­ter sig en dis­pens. Innan dis­pens­frå­gan avgörs, ska kom­mu­nen ges till­fälle att yttra sig. Lag (2013:758).

Pro­dukt­re­gis­ter

10 §   Kemiska pro­duk­ter som yrkes­mäs­sigt till­ver­kas i eller förs in till Sve­rige ska regi­stre­ras i ett pro­dukt­re­gis­ter enligt de före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Regist­ret ska föras av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2016:781).

11 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att bio­tek­niska orga­nis­mer och varor ska regi­stre­ras i pro­dukt­re­gist­ret eller i ett annat mot­sva­rande regis­ter.

Före­skrif­ter om regi­stre­ring av varor får med­de­las endast i fråga om varor som på grund av sitt inne­håll av en kemisk pro­dukt eller på grund av att de har behand­lats med en kemisk pro­dukt kan befa­ras med­föra skada på män­ni­skor eller mil­jön eller andra intres­sen som skyd­das genom denna balk.
Lag (2016:781).

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får om det finns sär­skilda skäl
   1. med­dela före­skrif­ter om undan­tag från regi­stre­rings­skyl­dig­he­ten enligt 10 §, eller
   2. i det enskilda fal­let ge dis­pens från regi­stre­rings­skyl­dig­he­ten enligt 10 §. Lag (2017:419).

Pro­duk­tin­for­ma­tion och upp­gifts­skyl­dig­het

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för
   1. den som till­ver­kar, för in till Sve­rige eller på mark­na­den släp­per ut en kemisk pro­dukt eller bio­tek­nisk orga­nism att genom märk­ning eller på annat sätt till­han­da­hålla den infor­ma­tion om pro­duk­ten eller orga­nis­men som behövs till skydd för män­ni­skors hälsa eller mil­jön, och
   2. den som yrkes­mäs­sigt han­te­rar, för in till eller för ut från Sve­rige en kemisk pro­dukt eller bio­tek­nisk orga­nism att till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer lämna de upp­gif­ter som behövs för att bedöma de hälso-​​ eller mil­jö­ris­ker som är för­knip­pade med pro­duk­ten eller orga­nis­men och dess han­te­ring, inför­sel eller utför­sel. Lag (2016:781).

14 §   Ny beteck­ning 12 § genom lag (2016:781).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2016:781).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2016:781).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2016:781).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2016:781).

19 §   Ny beteck­ning 13 § genom lag (2016:781).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2016:781).

15 kap. Avfall

Ord­för­kla­ringar

1 §   Med avfall avses i denna balk varje ämne eller före­mål som inne­ha­va­ren gör sig av med eller avser eller är skyl­dig att göra sig av med.

Ett ämne eller före­mål som upp­kom­mit i en pro­duk­tions­pro­cess där huvud­syf­tet inte är att pro­du­cera ämnet eller före­må­let ska anses vara en bipro­dukt i stäl­let för avfall, om
   1. det är säker­ställt att ämnet eller före­må­let kom­mer att fort­sätta använ­das,
   2. ämnet eller före­må­let kan använ­das direkt utan någon annan bear­bet­ning än den bear­bet­ning som är nor­mal i indust­ri­ell praxis,
   3. ämnet eller före­må­let har pro­du­ce­rats som en inte­gre­rad del av pro­duk­tions­pro­ces­sen, och
   4. den använd­ning som avses i 1 inte stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning och inte leder till all­mänt nega­tiva följ­der för mil­jön eller män­ni­skors hälsa. Lag (2020:601).

2 §   I denna balk avses med

avfalls­före­byg­gande åtgär­der: åtgär­der som vid­tas innan ett ämne eller före­mål har bli­vit avfall och som syf­tar till en minsk­ning av mäng­den avfall, en minsk­ning av inne­hål­let av far­liga ämnen i mate­rial och pro­duk­ter eller en minsk­ning av de nega­tiva effek­ter på män­ni­skors hälsa och mil­jön som avfall kan ge upp­hov till, och

åter­an­vänd­ning: att en pro­dukt eller en kom­po­nent som inte är avfall används igen för att fylla samma funk­tion som den ursprung­li­gen var avsedd för. Lag (2020:601).

3 §   Med kom­mu­nalt avfall avses i denna balk avfall från hus­håll och sådant avfall från andra käl­lor som till sin art och sam­man­sätt­ning lik­nar avfall från hus­håll, dock inte
   1. avfall från till­verk­ning,
   2. avfall från jord- och skogs­bruk,
   3. avfall från fiske,
   4. avfall från sep­tik­tan­kar, avlopps­nät och avloppsre­ning,
   5. bygg- och riv­nings­av­fall, och
   6. uttjänta bilar.
Lag (2020:601).

4 §   Med avfalls­pro­du­cent avses i denna balk den som ger upp­hov till avfall (ursprung­lig avfalls­pro­du­cent) och den som genom för­be­hand­ling, bland­ning eller andra för­fa­ran­den änd­rar avfal­lets art eller sam­man­sätt­ning. Lag (2020:601).

5 §   Med han­tera avfall avses i denna balk att
   1. samla in, trans­por­tera, sor­tera, åter­vinna, bort­skaffa eller ta annan fysisk befatt­ning med avfall, eller
   2. vidta åtgär­der som inte inne­bär fysisk befatt­ning med avfall men som syf­tar till att avfall sam­las in, trans­por­te­ras, sor­te­ras, åter­vinns, bort­skaf­fas eller byter ägare eller inne­ha­vare. Lag (2020:601).

5 a §   Med deponi avses i denna balk en upp­lags­plats för avfall som finns på eller i jor­den.

Som deponi räk­nas inte en plats där avfall
   1. las­tas om för att för­be­reda det för vidare trans­port till en annan plats där det ska behand­las,
   2. lag­ras innan det åter­vinns, om lag­ringen sker under en kor­tare period än tre år, eller
   3. lag­ras innan det bort­skaf­fas, om lag­ringen sker under en kor­tare period än ett år. Lag (2020:601).

6 §   I denna balk avses med

behandla avfall: åter­vinna eller bort­skaffa avfall,
åter­vinna avfall: att vidta en åtgärd som inne­bär att avfall kom­mer till nytta som ersätt­ning för något annat mate­rial eller för­be­re­der det för en sådan nytta eller en åtgärd som inne­bär att avfall för­be­reds för åter­an­vänd­ning,
för­be­reda avfall för åter­an­vänd­ning: kon­trol­lera, ren­göra eller repa­rera något som är avfall så att det kan åter­an­vän­das utan ytter­li­gare behand­ling,
mate­ri­alå­ter­vinna avfall: upp­ar­beta avfall till nya ämnen eller före­mål som inte ska använ­das som bränsle eller fyll­nads­ma­te­rial,
bort­skaffa avfall: göra sig av med eller för­be­reda för att göra sig av med något som är avfall utan att åter­vinna det eller utan att lämna det till någon som sam­lar in eller trans­por­te­rar bort det, och

depo­nera avfall: bort­skaffa avfall genom att lägga det på en deponi. Lag (2020:601).

7 §   Med samla in avfall avses i detta kapi­tel att
   1. hämta eller ta emot avfall, om detta inte utgör en del av behand­lingen av avfal­let, eller
   2. sor­tera, lagra eller på annat sätt ta befatt­ning med avfall innan det trans­por­te­ras vidare till den plats där behand­lingen ska påbör­jas, om åtgär­den inte utförs av avfalls­pro­du­cen­ten på den plats där avfal­let upp­kom.
Lag (2016:782).

8 §   I denna balk avses med

fas­tig­hets­in­ne­ha­vare: den som äger fas­tig­he­ten eller den som enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) ska anses som fas­tig­hets­ä­gare,
uttjänt bil: en per­son­bil, buss eller last­bil vars total­vikt inte över­sti­ger 3 500 kilo­gram och som är avfall,
bilskro­tare: den som bedri­ver yrkes­mäs­sig verk­sam­het som syf­tar till att behandla uttjänta bilar, och

bygg- och riv­nings­av­fall: avfall från bygg- och riv­nings­ar­be­ten. Lag (2020:601).

8 a §   Med pro­du­cent avses i detta kapi­tel den som yrkes­mäs­sigt
   1. utveck­lar, till­ver­kar, bear­be­tar, behand­lar eller över­lå­ter pro­duk­ter, eller
   2. för in pro­duk­ter till Sve­rige. Lag (2021:881).

9 §   I denna balk avses med

system för utö­kat pro­du­cen­t­an­svar för avfalls­han­te­ring: ett system som inne­bär att pro­du­cen­ter ansva­rar eko­no­miskt eller orga­ni­sa­to­riskt för han­te­ringen av avfalls­le­det i en pro­dukts livscy­kel, och

pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion: en juri­disk per­son som före­byg­ger eller han­te­rar avfall från pro­du­cen­ters pro­duk­ter.
Lag (2021:881).

När avfall upp­hör att vara avfall

9 a §   Avfall som har genom­gått ett åter­vin­nings­för­fa­rande upp­hör att vara avfall om
   1. ämnet eller före­må­let ska använ­das för ett visst ända­mål,
   2. det finns en mark­nad för eller efter­frå­gan på sådana ämnen eller före­mål,
   3. ämnet eller före­må­let upp­fyl­ler tillämp­liga krav i lag och annan för­fatt­ning, och
   4. använd­ningen av ämnet eller före­må­let inte leder till all­mänt nega­tiva följ­der för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.
Lag (2020:601).

9 b §   Den som för första gången släp­per ut ett ämne eller före­mål som har upp­hört att vara avfall på mark­na­den ska se till att ämnet eller före­må­let upp­fyl­ler tillämp­liga krav i lag och annan för­fatt­ning.

Om ett sådant ämne eller före­mål används utan att ha släppts ut på mark­na­den, ska i stäl­let den som för första gången använ­der ämnet eller före­må­let se till att det upp­fyl­ler kra­ven. Lag (2020:601).

9 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om när avfall upp­hör att vara avfall enligt 9 a §. Lag (2020:601).

Avfalls­hi­e­rar­kin

10 §   En bestäm­melse om skyl­dig­het att vidta avfalls­före­byg­gande åtgär­der finns i 2 kap. 5 §.

Den som är ansva­rig för att avfall blir behand­lat ska se till att det
   1. åter­vinns genom att det för­be­reds för åter­an­vänd­ning,
   2. mate­ri­alå­ter­vinns, om det är lämp­li­gare än 1,
   3. åter­vinns på annat sätt, om det är lämp­li­gare än 1 och 2, eller
   4. bort­skaf­fas, om det är lämp­li­gare än 1-3.

Den behand­ling av avfal­let som bäst skyd­dar män­ni­skors hälsa och mil­jön som hel­het ska anses som lämp­li­gast, om behand­lingen inte är orim­lig. Lag (2020:601).

Han­te­ring av avfall

11 §   Den som han­te­rar avfall ska se till att han­te­ringen inte ska­dar eller orsa­kar risk för skada på män­ni­skors hälsa eller mil­jön. Sär­skild hän­syn ska tas till
   1. den risk som han­te­ringen kan inne­bära för skada på vat­ten, luft, mark, väx­ter eller djur,
   2. de olä­gen­he­ter som han­te­ringen kan inne­bära genom bul­ler eller lukt, och
   3. den nega­tiva påver­kan som han­te­ringen kan ha på sådana sär­skilt skyd­dade områ­den som avses i 7 kap., på andra områ­den av sär­skild bety­delse för mil­jön eller på land­ska­pet i övrigt.

En bestäm­melse om att pro­du­cen­ter kan ges skyl­dig­het att han­tera avfall finns i 12 §. Bestäm­mel­ser om att kom­mu­ner har och kan ges skyl­dig­het att han­tera avfall finns i 20 och 22 §§. Lag (2019:1263).

Den ursprung­liga avfalls­pro­du­cen­tens ansvar

11 a §   Om inte annat har avta­lats eller är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning, ansva­rar den ursprung­liga avfalls­pro­du­cen­ten för
   1. att avfal­let genom­går en full­stän­dig behand­ling i enlig­het med 10 §, och
   2. kost­na­derna för att han­tera det avfall som har pro­du­ce­rats.
Lag (2020:601).

Pro­du­cen­tens och pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tio­nens ansvar

12 §   För att införa system för utö­kat pro­du­cen­t­an­svar för avfalls­han­te­ring får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för pro­du­cen­ter att
   1. se till att avfall han­te­ras i enlig­het med 11 § och på ett sätt som möj­lig­gör en lämp­lig behand­ling enligt 10 §,
   2. betala avgif­ter för att täcka det all­män­nas kost­na­der för han­te­ring av avfall som skrä­pats ned och infor­ma­tion om ned­skräp­ning, eller på annat sätt ansvara eko­no­miskt för avfalls­han­te­ring och infor­ma­tion om han­te­ringen,
   3. inrätta ett system för egen­kon­troll för att säker­ställa att skyl­dig­he­ter enligt denna balk, före­skrif­ter som är med­de­lade med stöd av bal­ken och skyl­dig­he­ter som föl­jer av EU- för­ord­ningar inom bal­kens tillämp­nings­om­råde följs, och
   4. vidta åtgär­der som möj­lig­gör en effek­tiv insam­ling av avfall.

Före­skrif­ter enligt första styc­ket får endast avse avfall som utgörs av den typ av pro­duk­ter som pro­du­cen­terna utveck­lar, till­ver­kar, bear­be­tar, behand­lar, över­lå­ter eller för in till Sve­rige. Före­skrif­ter som avser sådant avfall, och som utgörs även av pro­duk­ter som pro­du­cen­ten inte utveck­lat, till­ver­kat, bear­be­tat, behand­lat, över­lå­tit eller fört in till Sve­rige får endast avse den del av avfal­let som mot­sva­rar pro­du­cen­tens andel av mark­na­den för nya pro­duk­ter av sådan typ eller som på annat sätt står i rim­lig pro­por­tion till pro­du­cen­tens verk­sam­het. Lag (2021:881).

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får, för att främja avfalls­före­byg­gande åtgär­der eller en hälso-​​ och mil­jö­mäs­sigt god­tag­bar avfalls­han­te­ring, med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för pro­du­cen­terna att
   1. se till att pro­duk­ter är märkta,
   2. lämna infor­ma­tion och upp­gif­ter om vilka ämnen och mate­rial som en pro­dukt inne­hål­ler samt om insam­ling, åter­an­vänd­nings­grad, åter­vin­nings­grad eller andra för­hål­lan­den,
   3. se till att pro­duk­ter har en viss sam­man­sätt­ning, åter­an­vänd­bar­het och åter­vin­nings­bar­het,
   4. vidta åtgär­der som möj­lig­gör en effek­tiv insam­ling av använda pro­duk­ter, och
   5. vidta andra avfalls­före­byg­gande åtgär­der.

Före­skrif­terna om skyl­dig­he­ter för en pro­du­cent att vidta åtgär­der som möj­lig­gör en effek­tiv insam­ling av använda pro­duk­ter som pro­du­cen­ten inte utveck­lat, till­ver­kat, bear­be­tat, behand­lat, över­lå­tit eller fört in till Sve­rige får dock enbart avse den del av mark­na­den som mot­sva­rar pro­du­cen­tens andel av mark­na­den för sådana pro­duk­ter eller som på annat sätt står i rim­lig pro­por­tion till pro­du­cen­tens verk­sam­het. Lag (2021:881).

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för en pro­du­cent att utse någon som ska full­göra skyl­dig­he­ter som pro­du­cen­ten har i ett annat med­lems­land i Euro­pe­iska uni­o­nen, och
   2. att det som gäl­ler för en pro­du­cent enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 12, 13 eller 15 § också ska gälla den som på en pro­du­cents upp­drag full­gör pro­du­cen­tens skyl­dig­he­ter. Lag (2016:782).

15 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för pro­du­cen­ter att till­han­da­hålla eller anlita en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion,
   2. för­bud att yrkes­mäs­sigt över­låta eller salu­föra pro­duk­ter om pro­duk­tens pro­du­cent inte till­han­da­hål­ler eller har anli­tat en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion,
   3. till­stånd, god­kän­nande eller anmä­lan för yrkes­mäs­sig drift av en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion,
   4. kri­te­rier för hur ersätt­ning som en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion tar ut från pro­du­cen­terna ska bestäm­mas,
   5. att de intäk­ter som en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion för för­pack­ningar har får använ­das endast för verk­sam­het som har sam­band med orga­ni­sa­tio­nens skyl­dig­he­ter enligt 6 och 7 eller för att göra en utbe­tal­ning till de pro­du­cen­ter som har anli­tat orga­ni­sa­tio­nen,
   6. skyl­dig­het för en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion att full­göra sådana skyl­dig­he­ter som kan före­skri­vas för pro­du­cen­ter enligt 12 och 13 §§, och
   7. skyl­dig­het för en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion att han­tera mer avfall än vad som mot­sva­rar orga­ni­sa­tio­nens mark­nads­an­del, under för­ut­sätt­ning att han­te­ringen avser avfall som pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tio­nen har rätt att få ersätt­ning för.
Lag (2022:1100).

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att den som dri­ver eller avser att driva ett yrkes­mäs­sigt system för åter­an­vänd­ning av för­pack­ningar ska anmäla det. Lag (2021:881).

16 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att den som är eta­ble­rad i Sve­rige och yrkes­mäs­sigt för­med­lar distans­för­sälj­ning av pro­duk­ter som omfat­tas av ett system för utö­kat pro­du­cen­t­an­svar till slu­tan­vän­dare i Sve­rige
   1. ska vara skyl­dig att regi­strera sig, och
   2. endast får för­medla distans­för­sälj­ning från säl­jare som har upp­fyllt skyl­dig­he­ter enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 15 § 1. Lag (2021:881).

16 b §   Om flera pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tio­ner för för­pack­ningar har god­känts, men endast en av orga­ni­sa­tio­nerna ska ansvara för insam­ling av för­pack­nings­av­fall från verk­sam­he­ter och för infor­ma­tion om avfalls­han­te­ringen, ska de övriga pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tio­nerna betala skä­lig ersätt­ning till den ansva­riga orga­ni­sa­tio­nen för dess kost­na­der. Ersätt­ning­ens stor­lek ska beräk­nas uti­från den ersätt­nings­skyl­diga orga­ni­sa­tio­nens mark­nads­an­del.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får besluta hur stor en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tions mark­nads­an­del ska anses vara.
Lag (2022:1100).

Tillstånds-​​ och anmäl­nings­plikt för viss avfalls­han­te­ring

17 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att det krävs till­stånd, anmä­lan eller regi­stre­ring för att yrkes­mäs­sigt han­tera avfall.
Lag (2021:881).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2021:881).

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het eller kom­mun som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att det krävs en anmä­lan till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer eller till kom­mu­nen för att han­tera avfall med stöd av 24 § andra styc­ket. Lag (2016:782).

Kom­mu­nens ansvar

20 §   Varje kom­mun ansva­rar för att föl­jande avfall inom kom­mu­nen behand­las:
   1. kom­mu­nalt avfall,
   2. avlopps­frak­tio­ner och fil­ter­ma­te­rial från enskilda avlopps­an­lägg­ningar, som är dimen­sio­ne­rade för högst 25 per­so­nekvi­va­len­ter, om anlägg­ningen endast används för
      a) hus­hålls­spill­vat­ten, eller
      b) spill­vat­ten som till sin art och sam­man­sätt­ning lik­nar hus­hålls­spill­vat­ten,
   3. latrin från torr­to­a­let­ter och jäm­för­liga lös­ningar, och
   4. bygg- och riv­nings­av­fall som inte pro­du­ce­rats i en yrkes­mäs­sig verk­sam­het. Lag (2020:601).

20 a §   Kom­mu­nen ska trans­por­tera bort det avfall som avses i 20 § från den fas­tig­het där avfal­let finns, om
   1. bort­trans­port behövs för att till­go­dose såväl skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön som enskilda intres­sen, eller
   2. fas­tig­hets­in­ne­ha­va­ren begär att kom­mu­nen ska trans­por­tera bort avfal­let och det inte är oskä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna. Lag (2020:601).

21 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. undan­tag från kom­mu­nens ansvar enligt 20 och 20 a §§ i fråga om avfall som ska sam­las in eller behand­las av en pro­du­cent eller en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 12 eller 15 §, och
   2. skyl­dig­he­ter för kom­mu­ner att vidta de åtgär­der som krävs för att avfalls­han­te­ringen ska fun­gera när ansva­ret för han­te­ringen är upp­de­lat mel­lan kom­mu­nen och pro­du­cen­ter eller pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tio­ner. Lag (2022:1100).

22 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het eller kom­mun som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att kom­mu­nen ska ansvara för att annat avfall än sådant som avses i 20 § behand­las och trans­por­te­ras från den fas­tig­het där avfal­let finns.

Före­skrif­terna får avse endast
   1. avfall som av hälso-​​ eller mil­jöskäl behö­ver han­te­ras av kom­mu­nen, eller
   2. avfall som omfat­tas av pro­du­cen­t­an­svar och som av sam­ord­nings­skäl bör han­te­ras till­sam­mans med sådant avfall som kom­mu­nen ansva­rar för enligt 20 § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 1. Lag (2022:1100).

23 §   När kom­mu­nen pla­ne­rar och beslu­tar hur den ska ta sitt ansvar enligt 20 och 20 a §§ eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 22 §, ska kom­mu­nen ta hän­syn till fas­tig­hets­in­ne­ha­var­nas för­måga att själva han­tera avfall på ett sätt som är god­tag­bart med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön och de behov som finns för olika slag av bebyg­gelse. Lag (2020:601).

24 §   Om kom­mu­nen enligt 20 och 20 a §§ eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 22 § ska ansvara för en viss han­te­ring av avfall, får den han­te­ringen inte utfö­ras av någon annan än kom­mu­nen eller den som kom­mu­nen anli­tar.

Första styc­ket gäl­ler inte en fas­tig­hets­in­ne­ha­vare som på fas­tig­he­ten åter­vin­ner eller bort­skaf­far avfal­let, om det görs utan risk för olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

En åtgärd som avses i andra styc­ket kan kräva anmä­lan enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 19 §. Lag (2020:601).

25 §   Kom­mu­nen får i det enskilda fal­let
   1. ge dis­pens från för­bu­det i 24 § första styc­ket, om det finns sär­skilda skäl och den som ska han­tera avfal­let med stöd av dis­pen­sen kan göra det på ett hälso-​​ och mil­jö­mäs­sigt god­tag­bart sätt, och
   2. ge till­stånd till avfalls­han­te­ring som avses i 24 § andra styc­ket, trots att till­stånd inte krävs. Lag (2016:782).

För­bud mot ned­skräp­ning

26 §   Ingen får skräpa ned utom­hus på en plats som all­män­he­ten har till­träde till eller insyn till. Lag (2016:782).

För­bud mot dump­ning och för­brän­ning

27 §   Avfall får inte dum­pas eller för­brän­nas inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och eko­no­miska zon. På och över det fria havet får avfall inte hel­ler dum­pas från eller för­brän­nas på svenska far­tyg eller luft­far­tyg. Avfall som är avsett att dum­pas i eller för­brän­nas på det fria havet får inte föras ut ur lan­det eller ur den eko­no­miska zonen.

Det som sägs i första styc­ket om dump­ning gäl­ler inte sådana utsläpp av skad­liga ämnen från far­tyg som regle­ras i lagen (1980:424) om åtgär­der mot för­ore­ning från far­tyg eller sådana utsläpp av sedi­ment från far­tyg som regle­ras genom bar­last­vat­ten­la­gen (2009:1165) eller före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till den lagen. Lag (2016:784).

28 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från för­bu­det mot dump­ning i 27 § första styc­ket för geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid. Lag (2016:782).

29 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i det enskilda fal­let ge dis­pens från för­bu­det mot dump­ning i 27 § första styc­ket, om avfal­let kan dum­pas utan olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

Den som har gett en dis­pens enligt första styc­ket får
   1. före­lägga den som har fått dis­pen­sen att avhjälpa en olä­gen­het som upp­kom­mer genom dump­ningen, om olä­gen­he­ten inte för­ut­sågs när dis­pen­sen gavs, och
   2. åter­kalla dis­pen­sen, om ett vill­kor eller en före­skrift som gäl­ler för dump­ningen inte följs eller om en olä­gen­het som avses med ett före­läg­gande enligt 1 inte avhjälps.
Lag (2016:782).

Upp­gif­ter om och han­te­ring av avfall

30 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att den som i yrkes­mäs­sig verk­sam­het pro­du­ce­rar eller han­te­rar avfall ska lämna det till någon som har det till­stånd eller har gjort den anmä­lan som krävs för han­te­ringen av avfal­let. Lag (2020:601).

31 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het eller kom­mun som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att doku­men­tera och lämna upp­gif­ter om avfall, avfalls­han­te­ring och avfalls­före­byg­gande åtgär­der.
Lag (2020:601).

Uttjänta bilar

32 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att bilskro­tare ska vara auk­to­ri­se­rade och om vill­ko­ren för auk­to­ri­sa­tion av bilskro­tare. Lag (2016:782).

33 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för den som har för­vär­vat en uttjänt bil för skrot­ning att utfärda ett bevis om att bilen har mot­ta­gits för detta syfte (mot­tag­nings­be­vis) och se till att bilen blir omhän­der­ta­gen av en auk­to­ri­se­rad bilskro­tare,
   2. skyl­dig­het för bilskro­tare att lämna upp­gif­ter om åter­an­vänd­nings­grad, åter­vin­nings­grad eller andra för­hål­lan­den som rör de uttjänta bilar som bilskro­ta­ren har han­te­rat,
   3. skyl­dig­het för auk­to­ri­se­rade bilskro­tare att utfärda ett intyg om att åtgär­der har vid­ta­gits för en hälso-​​ och mil­jö­mäs­sigt god­tag­bar han­te­ring av en uttjänt bil (skrot­nings­in­tyg), och
   4. utfär­dan­det av sådana bevis och intyg som avses i 1 och 3. Lag (2016:782).

Avfall som utgörs av elekt­riska eller elektro­niska pro­duk­ter

34 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att den som yrkes­mäs­sigt bedri­ver en verk­sam­het som syf­tar till att genom demon­te­ring, sor­te­ring eller på annat sätt för­be­handla avfall som utgörs av elekt­riska eller elektro­niska pro­duk­ter ska ha per­so­nal eller kva­li­tets­sy­stem som cer­ti­fi­e­rats av ett organ som ackre­di­te­rats enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackre­di­te­ring och upp­hä­vande av för­ord­ning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackre­di­te­ring och tek­nisk kon­troll.

Före­skrif­ter enligt första styc­ket får endast avse åtgär­der som krävs av återanvändnings-​​ eller åter­vin­nings­skäl eller andra hälso-​​ eller mil­jöskäl. Lag (2022:1108).

Depo­ne­ring av avfall

35 §   Ett till­stånd till en verk­sam­het som omfat­tar depo­ne­ring av avfall får ges endast om till­stån­det för­e­nas med en skyl­dig­het att ställa säker­het enligt 16 kap. 3 § för full­gö­ran­det av de skyl­dig­he­ter som gäl­ler för verk­sam­he­ten eller om verk­sam­hets­ut­ö­va­ren vid­tar någon annan lämp­lig åtgärd för sådant säker­stäl­lande.

Kra­vet på säker­het gäl­ler inte de delar av verk­sam­he­ten som omfat­tas av kra­vet i 36 a § på säker­het vid utvin­nings­verk­sam­het. Lag (2022:1100).

36 §   Den som bedri­ver en verk­sam­het med depo­ne­ring av avfall ska ta betalt för samt­liga kost­na­der som rör avfalls­de­po­nin. I kost­nads­be­räk­ningen ska alla kost­na­der för att inrätta och driva depo­nin ingå samt, så långt det är möj­ligt, alla kost­na­der som är nöd­vän­diga för att full­göra de skyl­dig­he­ter som gäl­ler för depo­ne­rings­verk­sam­he­ten. Lag (2016:782).

Säker­het vid utvin­nings­verk­sam­het

36 a §   Till­stånd enligt bal­ken eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken till en verk­sam­het som omfat­tas av krav på en avfalls­han­te­rings­plan för utvin­nings­av­fall får ges endast om till­stån­det för­e­nas med en skyl­dig­het att ställa säker­het för full­gö­ran­det av de skyl­dig­he­ter som gäl­ler för verk­sam­he­ten.

Till­stånds­myn­dig­he­ten får medge att säker­he­ten ställs efter hand enligt en plan som inne­bär att säker­he­ten vid varje tid­punkt till­go­do­ser det aktu­ella beho­vet. Lag (2022:1100).

36 b §   En säker­het enligt 36 a § ska god­tas av till­stånds­myn­dig­he­ten om den, ensam eller till­sam­mans med andra säker­he­ter, visas vara betryg­gande för sitt ända­mål.
Lag (2022:1100).

36 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om säker­het enligt 36 a och 36 b §§. Sådana före­skrif­ter får avse
   1. hur säker­he­tens stor­lek ska beräk­nas och vad under­la­get för beräk­ningen av säker­he­tens stor­lek ska inne­hålla, och
   2. när och hur en säker­het får tas i anspråk.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vad som krävs för att en säker­het ska kunna god­tas enligt 36 b §. Lag (2022:1100).

Geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid

37 §   Till­stånd till geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid ska för sin gil­tig­het göras bero­ende av att verk­sam­hets­ut­ö­va­ren stäl­ler säker­het eller vid­tar någon annan lämp­lig åtgärd för att säker­ställa full­gö­ran­det av de skyl­dig­he­ter som gäl­ler för verk­sam­he­ten enligt denna balk, lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växt­hus­ga­ser samt de före­skrif­ter och till­stånds­vill­kor som har med­de­lats med stöd av dessa lagar. En säker­het får stäl­las efter hand enligt en plan som vid varje tid till­go­do­ser det aktu­ella beho­vet av säker­het.

När en säker­het ställs ska den prö­vas av till­stånds­myn­dig­he­ten. Säker­he­ten ska god­tas om den visas vara betryg­gande för sitt ända­mål.

Sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner och kom­munal­för­bund behö­ver inte ställa säker­het. Lag (2020:1174).

37 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vad som krävs för att en säker­het ska kunna god­tas. Lag (2019:295).

Anord­ningar för han­te­ring av avfall

38 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het eller kom­mun som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om anord­ningar för han­te­ring av avfall. Lag (2016:782).

Ytter­li­gare före­skrif­ter om avfall och avfalls­före­byg­gande åtgär­der

39 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het eller kom­mun som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur avfall ska han­te­ras som behövs med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa eller mil­jön. Lag (2016:782).

40 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om
   1. avfall som behövs till följd av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, och
   2. avfalls­före­byg­gande åtgär­der som har sär­skild bety­delse för skyd­det för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.
Lag (2017:419).

Kom­mu­nal ren­håll­nings­ord­ning

41 §   För varje kom­mun ska det fin­nas en ren­håll­nings­ord­ning som ska antas av kom­mun­full­mäk­tige. Ren­håll­nings­ord­ningen ska inne­hålla en avfalls­plan och de före­skrif­ter som kom­mu­nen har med­de­lat med stöd av rege­ring­ens bemyn­di­gan­den enligt detta kapi­tel. Avfalls­pla­nen ska inne­hålla upp­gif­ter om avfall inom kom­mu­nen och om kom­mu­nens åtgär­der för att minska avfal­lets mängd och far­lig­het. Lag (2016:782).

42 §   Innan kom­mu­nen antar en ren­håll­nings­ord­ning ska kom­mu­nen
   1. på lämp­ligt sätt och i skä­lig omfatt­ning sam­råda med de fas­tig­hets­in­ne­ha­vare och myn­dig­he­ter som kan ha ett väsent­ligt intresse av ren­håll­nings­ord­ningen, och
   2. ställa ut ett för­slag till ren­håll­nings­ord­ning för gransk­ning under minst fyra vec­kor.

Kom­mu­nen ska infor­mera om utställ­ningen på sin webb­plats före utställ­nings­ti­dens bör­jan. Infor­ma­tio­nen ska inne­hålla upp­gift om för­sla­gets huvud­sak­liga inne­börd, var det ställs ut samt inom vil­ken tid och till vem som syn­punk­ter ska läm­nas. Lag (2016:782).

43 §   När kom­mu­nen antar ren­håll­nings­ord­ningen ska kom­mu­nen ta hän­syn till de syn­punk­ter som har kom­mit fram i sam­rå­det och gransk­ningen enligt 42 §. Lag (2016:782).

44 §   Bestäm­mel­serna i 42 och 43 §§ gäl­ler även för­slag till änd­ringar i en ren­håll­nings­ord­ning.

En kom­mun behö­ver inte ställa ut ett för­slag till en änd­ring i ren­håll­nings­ord­ningen som endast
   1. gäl­ler före­skrif­ter som kom­mu­nen får med­dela med stöd av detta kapi­tel, och
   2. berör ett fåtal fas­tig­hets­in­ne­ha­vare eller annars är liten. Lag (2017:955).

Skyl­dig­het för kom­mu­nerna att infor­mera

45 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för kom­mu­nerna att lämna infor­ma­tion om avfalls­före­byg­gande åtgär­der och han­te­ring av avfall, och
   2. inne­hål­let i avfalls­pla­nerna. Lag (2020:601).

Före­skrif­ter för för­sva­ret

46 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter för För­svars­mak­tens, For­ti­fi­ka­tions­ver­kets, För­sva­rets mate­ri­el­verks och För­sva­rets radi­o­an­stalts verk­sam­het som avvi­ker från det som annars sägs i detta kapi­tel. Lag (2016:782).

FJÄRDE AVDEL­NINGEN

PRÖV­NINGEN AV MÅL OCH ÄREN­DEN

16 kap. All­mänt om pröv­ningen

Pröv­nings­myn­dig­he­ter

1 §   Rege­ringen, läns­sty­rel­serna och andra för­valt­nings­myn­dig­he­ter, kom­mu­nerna, mark- och mil­jö­dom­sto­larna, Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len och Högsta dom­sto­len prö­var mål och ären­den enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av bal­ken. Vid pröv­ningen av frå­gor om straff eller för­ver­kande enligt 29 kap. gäl­ler dock vad som är före­skri­vet om brott­mål i all­män­het och om hur frå­gor om för­ver­kande ska prö­vas.

När­mare bestäm­mel­ser om vilka mål och ären­den som prö­vas av respek­tive pröv­nings­myn­dig­het finns i 17 kap. 1-4 §§, 18 kap. 1-2 §§, 19 kap. 1-2 §§, 21 kap. 1 § och i lagen (2010:921) om mark- och mil­jö­dom­sto­lar.

Beslut eller dom om åter­kal­lelse av till­stånd, dis­pens, god­kän­nande och för­bud mot fort­satt verk­sam­het samt ompröv­ning av till­stånd eller vill­kor med­de­las av till­stånds­myn­dig­he­ten.
Lag (2024:787).

Till­stånd, god­kän­nande och dis­pens

2 §   Till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens enligt bal­ken eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken, får ges för begrän­sad tid och får för­e­nas med vill­kor. Lag (2018:1407).

2 a §   Vid änd­ring av en mil­jö­far­lig verk­sam­het ska till­stån­det begrän­sas till att enbart avse änd­ringen (änd­rings­till­stånd). Ett änd­rings­till­stånd får dock inte med­de­las om
   1. ansö­kan avser till­stånd för hela verk­sam­he­ten, eller
   2. det är olämp­ligt att till­stån­det begrän­sas till att enbart avse änd­ringen av verk­sam­he­ten. Lag (2024:963).

2 b §   Vid änd­ring av en sådan vat­ten­verk­sam­het som avses i 11 kap. 6 § får till­stån­det begrän­sas till att enbart avse änd­ringen (änd­rings­till­stånd), om
   1. verk­sam­he­ten omfat­tas av en sådan natio­nell plan som avses i 11 kap. 28 § och den pröv­ning av verk­sam­he­ten som ska ske enligt pla­nen inte har påbör­jats, eller
   2. det annars är lämp­ligt. Lag (2018:1407).

2 c §   I fråga om utsläpp av kol­di­oxid, dik­vä­ve­oxid eller per­fluor­kolvä­ten som inne­bär att en verk­sam­het omfat­tas av till­stånds­plikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växt­hus­ga­ser, får det med stöd av 2 § inte beslu­tas vill­kor om begräns­ning av utsläp­pen eller vill­kor som genom att reglera använd mängd fos­silt bränsle syf­tar till en begräns­ning av kol­di­ox­id­ut­släpp.

Första styc­ket gäl­ler inte vill­kor som i fråga om
   1. kol­di­oxid behövs för att hindra utsläpp från en verk­sam­het med geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid eller verk­sam­het med avskilj­ning, kom­pri­me­ring eller trans­port av kol­di­oxid för sådan lag­ring, eller
   2. dik­vä­ve­oxid eller per­fluor­kolvä­ten behövs för att hindra bety­dande lokala för­ore­ningar. Lag (2020:1174).

2 d §   Till­stånds­myn­dig­he­ten får inte med stöd av 2 § besluta vill­kor i fråga om omgiv­nings­bul­ler enbart på grund av en bostads­bygg­nad i omgiv­ningen, om
   1. bostads­bygg­na­den ingår i ett område med detalj­plan eller omfat­tas av ett bygg­lov enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) och det i plan­be­skriv­ningen till pla­nen eller i lovet har angetts beräk­nade bul­ler­vär­den, och
   2. vill­ko­ren skulle inne­bära sträng­are krav avse­ende omgiv­nings­bul­ler än vad som föl­jer av dessa vär­den.

Trots första styc­ket får vill­kor som inne­bär sträng­are krav beslu­tas om det med hän­syn till de boen­des hälsa finns syn­ner­liga skäl för det.

Sådana kom­ple­ment­bo­stads­hus som avses i 9 kap. 4 a § plan- och bygg­la­gen får ald­rig för­an­leda vill­kor i fråga om omgiv­nings­bul­ler. Lag (2018:1407).

2 e §   Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sådan tids­be­gräns­ning som avses i 2 §. Lag (2018:1407).

3 §   Till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens enligt bal­ken eller enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av bal­ken, får för sin gil­tig­het göras bero­ende av att den som avser att bedriva verk­sam­he­ten stäl­ler säker­het för kost­na­derna för det avhjäl­pande av en mil­jö­skada och de andra åter­ställ­nings­åt­gär­der som kan komma att behö­vas med anled­ning av verk­sam­he­ten.

Sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner och kom­munal­för­bund behö­ver dock inte ställa säker­het. Den som är skyl­dig att betala avgift eller ställa säker­het enligt lagen (2006:647) om finan­si­ella åtgär­der för han­te­ringen av rest­pro­duk­ter från kärn­tek­nisk verk­sam­het behö­ver inte ställa säker­het för åtgär­der som omfat­tas av sådana avgif­ter och säker­he­ter.

En säker­het ska god­tas av pröv­nings­myn­dig­he­ten om den, ensam eller till­sam­mans med andra säker­he­ter, visas vara betryg­gande för sitt ända­mål. Säker­he­ten kan stäl­las efter hand enligt en plan som inne­bär att säker­he­ten vid varje tid­punkt till­go­do­ser det aktu­ella beho­vet. Lag (2022:1100).

4 §   Till­stånd till en anlägg­ning för vind­kraft får endast ges om den kom­mun där anlägg­ningen avses att upp­fö­ras har till­styrkt det.

Första styc­ket gäl­ler inte om rege­ringen har tillå­tit verk­sam­he­ten enligt 17 kap. Lag (2009:652).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2010:882).

6 §   Till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens kan väg­ras den som inte har full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt tidi­gare till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens. Det­samma gäl­ler när någon tidi­gare har under­lå­tit att ansöka om nöd­vän­digt till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens. Har sådan under­lå­telse före­kom­mit kan till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens väg­ras också om sökan­den eller någon som på grund av ägar- eller ansvars­för­hål­lan­den har väsent­lig anknyt­ning till sökan­dens verk­sam­het, har eller har haft sådan anknyt­ning till den verk­sam­het där under­lå­tel­sen har före­kom­mit.

7 §   Vid pröv­ningen enligt denna balk ska hän­syn tas till andra verk­sam­he­ter eller sär­skilda anlägg­ningar som kan komma att behö­vas för att verk­sam­he­ten ska kunna komma till stånd eller bedri­vas på ett ända­måls­en­ligt sätt. Lag (2017:955).

8 §   Om två eller flera som bedri­ver eller avser att bedriva en verk­sam­het kom­mer över­ens om att vidta åtgär­der för att före­bygga eller mot­verka olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa och mil­jön, får vill­kor som avses i 2 § första styc­ket omfatta två eller flera verk­sam­he­ter. Som för­ut­sätt­ning för detta gäl­ler att möj­lig­he­terna att följa mil­jö­kva­li­tets­nor­mer enligt 5 kap. ökar eller att för­de­lar från hälso-​​ och mil­jö­syn­punkt upp­nås på något annat sätt.

Frå­gor enligt första styc­ket får avgö­ras genom gemen­samt beslut om till­stånd som inne­hål­ler vill­kor för verk­sam­he­terna eller genom skilda beslut med gemen­samma vill­kor.
Lag (2016:341).

9 §   Till­stånd eller dis­pens och upp­hä­vande av till­stånd eller dis­pens får för­e­nas med skyl­dig­het att utföra eller bekosta
   1. sär­skild under­sök­ning av berört område,
   2. sär­skilda åtgär­der för att bevara berört område, och
   3. sär­skilda åtgär­der för att kom­pen­sera det intrång i all­männa intres­sen som verk­sam­he­ten med­för.

Denna para­graf inne­bär inte någon inskränk­ning av en avhjäl­pan­de­an­sva­rigs skyl­dig­he­ter enligt 10 kap.
Lag (2007:660).

10 §   Om en vat­ten­verk­sam­het har bedri­vits utan till­stånd, är verk­sam­hets­ut­ö­va­ren bevis­skyl­dig i fråga om de för­hål­lan­den som rådde i vatt­net innan verk­sam­he­ten sat­tes i gång.

11 §   Om mål eller ären­den enligt denna balk om till­stånd eller dis­pens till skilda verk­sam­he­ter prö­vas sam­ti­digt och verk­sam­he­terna på grund av att de berör samma natur­re­surs eller av någon annan orsak inte kan utövas vid sidan av varandra i enlig­het med ansök­ning­arna, skall verk­sam­he­terna om möj­ligt jäm­kas så att de kan komma till stånd utan väsent­lig nack­del för någon av dem. Om en sådan jämk­ning inte kan göras, skall före­träde ges åt den verk­sam­het som bäst stäm­mer över­ens med 3 kap.

Första styc­ket gäl­ler inte om en sam­fäl­lig­het för de sär­skilda verk­sam­he­terna bil­das enligt lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het.

Rätt att över­klaga

12 §   Över­klag­bara domar eller beslut får över­kla­gas av
   1. den som domen eller beslu­tet angår, om avgö­ran­det har gått honom eller henne emot,
   2. en lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som orga­ni­se­rar arbets­ta­gare i den verk­sam­het som avses med beslu­tet, såvitt avser domar och beslut i frå­gor om till­stånd till mil­jö­far­lig verk­sam­het,
   3. en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet, mot­sva­rande orga­ni­sa­tion på arbets­gi­varsi­dan samt en sam­man­slut­ning av kon­su­men­ter, såvitt avser beslut som en läns­sty­relse eller en cen­tral för­valt­nings­myn­dig­het har med­de­lat med stöd av bemyn­di­gande enligt 14 kap., för­ut­satt att beslu­tet inte avser ett sär­skilt fall, och
   4. den myn­dig­het, kom­mu­nala nämnd eller annan som enligt vad som är sär­skilt före­skri­vet i bal­ken, i före­skrif­ter med­de­lade med stöd av bal­ken eller i lagen (2010:897) om grän­sälvs­ö­ver­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och Fin­land har rätt att över­klaga.

Denna para­graf inne­bär inte någon inskränk­ning av rät­ten att över­klaga enligt bestäm­mel­ser i rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (2010:898).

13 §   Över­klag­bara domar och beslut om till­stånd, god­kän­nande eller dis­pens enligt denna balk, om upp­hä­vande av skydd av områ­den enligt 7 kap. eller om till­syn enligt 10 kap. eller i sådana frå­gor enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken, får över­kla­gas av en ide­ell för­e­ning eller en annan juri­disk per­son som
   1. har till huvud­sak­ligt ända­mål att till­va­rata naturskydds-​​ eller mil­jö­skydds­in­tres­sen,
   2. inte är vinst­dri­vande,
   3. har bedri­vit verk­sam­het i Sve­rige under minst tre år, och
   4. har minst 100 med­lem­mar eller på annat sätt visar att verk­sam­he­ten har all­män­he­tens stöd.

Rät­ten att över­klaga enligt första styc­ket gäl­ler även om över­kla­gan­det enbart avser ett vill­kor eller en annan bestäm­melse i domen eller beslu­tet och även om domen eller beslu­tet är resul­ta­tet av en pröv­ning enligt 22 kap. 26 §, 24 kap. 2, 3, 5, 7, 10, 13 eller 13 a § denna balk eller en pröv­ning enligt 7 kap. 13, 14 eller 16 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Rät­ten att över­klaga enligt första styc­ket gäl­ler dock inte domar och beslut som rör För­svars­mak­ten, For­ti­fi­ka­tions­ver­ket, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller För­sva­rets radi­o­an­stalt.

Den som vill över­klaga med stöd av första eller andra styc­ket ska göra det innan tiden för över­kla­gande har gått ut för par­terna och sakä­garna. Lag (2023:632).

14 §   Bestäm­mel­serna i 13 § om vissa ide­ella för­e­ning­ars rätt att över­klaga gäl­ler i fråga om strand­skydd också för en ide­ell för­e­ning som enligt sina stad­gar har till ända­mål att till­va­rata fri­lufts­in­tres­sen. Lag (2009:532).

17 kap. Rege­ring­ens tillåt­lig­hets­pröv­ning

Obli­ga­to­risk tillåt­lig­hets­pröv­ning

1 §   Rege­ringen ska pröva tillåt­lig­he­ten av nya verk­sam­he­ter av föl­jande slag:
   1. anlägg­ningar för kärn­tek­nisk verk­sam­het som prö­vas av rege­ringen enligt lagen (1984:3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het samt anlägg­ningar för att bryta ämnen som kan använ­das för fram­ställ­ning av kärn­bränsle,
   2. all­männa far­le­der, och
   3. geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid, om verk­sam­he­ten inte avser lag­ring för forsk­nings­än­da­mål av mindre än 100 000 ton kol­di­oxid.

Trots första styc­ket 1 ska rege­ringen inte pröva tillåt­lig­he­ten av verk­sam­he­ter som är för­bjudna enligt 9 kap. 6 i §. Lag (2018:641).

2 §   Om det finns sär­skilda skäl, får rege­ringen i ett visst fall avstå från att pröva en verk­sam­het som sägs i 1 §.

Tillåt­lig­hets­pröv­ning efter för­be­håll

3 §   Rege­ringen får för ett visst fall för­be­hålla sig att pröva tillåt­lig­he­ten av en verk­sam­het som inte omfat­tas av kra­vet på pröv­ning enligt 1 §, om
   1. verk­sam­he­ten i betrak­tande av de intres­sen som denna balk enligt 1 kap. 1 § ska främja kan antas få bety­dande omfatt­ning eller bli av ingri­pande slag,
   2. verk­sam­he­ten utan­för ett område som har för­teck­nats enligt 7 kap. 27 § kan antas mer än obe­tyd­ligt skada natur­vär­det inom områ­det, eller
   3. verk­sam­he­ten omfat­tas av 4 kap. 6 § andra styc­ket.

Rät­ten till för­be­håll enligt första styc­ket 2 gäl­ler enbart verk­sam­het som är till­stånds­plik­tig enligt bal­ken eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken.

Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om till­stånds­pröv­ning av verk­sam­he­ten, ska rege­ringen ome­del­bart lämna besked om för­be­hål­let till den till­stånds­prö­vande mark- och mil­jö­dom­sto­len eller myn­dig­he­ten. Lag (2022:1799).

4 §   I sam­band med pröv­ningen av en verk­sam­het enligt 1 eller 3 § får rege­ringen för­be­hålla sig pröv­ningen av tillåt­lig­he­ten av en annan verk­sam­het, om ansö­kan avser till­stånd till båda verk­sam­he­terna och dessa hänger sam­man med varandra eller om det är fråga om jämk­ning eller före­träde mel­lan verk­sam­he­terna enligt 16 kap. 11 §. För ett sådant för­be­håll gäl­ler 3 § tredje styc­ket.

4 a §   På kom­mun­full­mäk­ti­ges begä­ran ska rege­ringen för­be­hålla sig tillåt­lig­hets­pröv­ningen av en ny verk­sam­het av något av föl­jande slag, om ett sådant för­be­håll är möj­ligt enligt 3 § och det inte finns sär­skilda skäl för att avstå från pröv­ningen:
   1. järn-, stål- och andra metall­verk samt fer­ro­le­ge­rings­verk,
   2. massa­fa­bri­ker och pap­pers­bruk,
   3. fabri­ker för raf­fi­ne­ring av råolja eller för tung petro­ke­misk pro­duk­tion,
   4. fabri­ker för fram­ställ­ning av bas­ke­mi­ka­lier eller göd­sel­me­del,
   5. cement­fa­bri­ker,
   6. för­brän­nings­an­lägg­ningar som har en till­förd effekt om minst 200 mega­watt,
   7. anlägg­ningar för vind­kraft som är till­stånds­plik­tiga enligt före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 9 kap. 6 §,
   8. anlägg­ningar för lag­ring av minst 50 mil­jo­ner nor­mal­ku­bik­me­ter natur­gas,
   9. anlägg­ningar för behand­ling av far­ligt avfall där huvud­de­len av det avfall som avses bli behand­lat kom­mer från andra inrätt­ningar och där mer än 10 000 ton far­ligt avfall årli­gen för­bränns eller på annat sätt åter­vinns eller bort­skaf­fas,
   10. anlägg­ningar för att utvinna ämnen eller mate­rial inom de områ­den som anges i 4 kap. 5 §,
   11. byg­gande av platt­for­mar som är avsedda att använ­das vid utvin­ning av olja eller gas inom havs­om­rå­den samt annan än helt till­fäl­lig ank­ring eller för­töj­ning av sådana platt­for­mar för repa­ra­tion, ombygg­nad eller av någon annan anled­ning,
   12. vat­ten­kraft­verk som är avsedda för en instal­le­rad gene­ra­to­ref­fekt av minst 20 mega­watt,
   13. vat­ten­re­gle­ringar vari­ge­nom ett vat­ten­ma­ga­sin av minst 100 mil­jo­ner kubik­me­ter under året eller tio mil­jo­ner kubik­me­ter under vec­kan ska utnytt­jas,
   14. vat­ten­ö­ver­led­ningar eller andra vat­ten­bort­led­ningar från vat­ten­drag eller sjöar med en nor­mal ore­gle­rad låg­vat­ten­fö­ring av minst tio kubik­me­ter i sekun­den i bort­led­nings­punk­ten eller utlop­pet, om där­i­ge­nom en sådan mängd vat­ten tas i anspråk att vat­ten­fö­ringen under­sti­ger fyra fem­te­de­lar av den nor­mala ore­gle­rade låg­vat­ten­fö­ringen,
   15. grund­vat­ten­täk­ter för till­go­do­gö­rande av en större vat­ten­mängd än 10 000 kubik­me­ter om dyg­net, om inte minst nio tion­de­lar av det uttagna vatt­net åter­förs till grund­vat­ten­ma­ga­si­net,
   16. andra vat­ten­re­gle­ringar, vat­ten­ö­ver­led­ningar och vat­ten­bort­led­ningar än som har angetts förut, om verk­sam­he­ten avser någon av sjö­arna Vänern, Vät­tern, Mäla­ren, Hjäl­ma­ren, Stor­sjön i Jämt­land eller Sil­jan och före­ta­get kan antas få bety­dande omfatt­ning eller bli av ingri­pande slag, och
   17. flyg­plat­ser med en ban­längd av minst 2 100 meter.
Lag (2009:652).

Under­rät­telse

5 §   En myn­dig­het eller kom­mun som inom sitt verk­sam­hets­om­råde får kän­ne­dom om en verk­sam­het som avses i 3 § ska under­rätta rege­ringen om verk­sam­he­ten.

Tra­fik­ver­ket ska årli­gen under­rätta rege­ringen om byg­gande av vägar och järn­vä­gar som omfat­tas av första styc­ket.
Lag (2012:441).

För­ut­sätt­ningar för tillåt­lig­het

6 §   Kom­mun­full­mäk­ti­ges till­styr­kande krävs för att rege­ringen ska få tillåta en verk­sam­het som
   1. avses i 1 § 1, eller
   2. avses i 3 § första styc­ket 1 eller 4 § och inte är en vat­ten­verk­sam­het eller tra­fi­kan­lägg­ning.

Rege­ringen får trots första styc­ket tillåta mel­lan­lag­ring eller slut­lig för­va­ring av kär­nämne eller kär­nav­fall eller en verk­sam­het som anges i 4 a § 6, 7, 8 eller 9, om det från natio­nell syn­punkt är syn­ner­li­gen ange­lä­get att verk­sam­he­ten kom­mer till stånd och det inte finns någon annan plats som bedöms vara lämp­li­gare för verk­sam­he­ten eller som är lämp­lig och har anvi­sats för verk­sam­he­ten inom en annan kom­mun som kan antas godta en pla­ce­ring där. Lag (2017:955).

6 a §   Har upp­hävts genom lag (2023:866).

Sär­skilda vill­kor

7 §   Om rege­ringen fin­ner att en verk­sam­het får komma till stånd enligt detta kapi­tel, får rege­ringen besluta om sär­skilda vill­kor för att till­go­dose all­männa intres­sen.

Om verk­sam­he­ten avser geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid, får rege­ringen även besluta om vill­kor som behövs med hän­syn till syn­punk­ter som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har läm­nat i sam­band med tillåt­lig­hets­pröv­ningen. Lag (2012:430).

Mindre avvi­kelse

8 §   Om det finns sär­skilda skäl får läns­sty­rel­sen tillåta en mindre avvi­kelse från ett tillåt­lig­hets­be­slut som gäl­ler en väg eller järn­väg. Lag (2012:441).

17 a kap. Har upp­hävts genom lag (2021:876).

18 kap. Rege­ring­ens pröv­ning av över­kla­gade avgö­ran­den m.m.

1 §   Rege­ringen prö­var efter över­kla­gande
   1. beslut av stat­liga myn­dig­he­ter i frå­gor som rör bildande, änd­ring eller upp­hä­vande av natio­nal­par­ker, natur­re­ser­vat, kul­tur­re­ser­vat, natur­min­nen, strand­skydds­om­rå­den, mil­jö­skydds­om­rå­den eller vat­ten­skydds­om­rå­den, utom frå­gor om ersätt­ning,
   2. beslut av för­svars­in­spek­tö­ren för hälsa och miljö enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken,
   3. beslut av läns­sty­rel­sen enligt 17 kap. 8 § att tillåta en mindre avvi­kelse, och
   4. andra beslut för vilka det är före­skri­vet att de ska över­kla­gas till rege­ringen. Lag (2017:782).

2 §   Rege­ring­ens pröv­ning av frå­gor som avses i 17 kap. 1 § sker efter över­läm­nande, om till­stånds­plikt gäl­ler för verk­sam­he­ten.

19 kap. För­valt­nings­myn­dig­he­ter­nas och kom­mu­ner­nas pröv­ning

All­mänt om pröv­ningen

1 §   För­valt­nings­myn­dig­he­terna och kom­mu­nerna prö­var ären­den enligt vad som är före­skri­vet i bal­ken eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken.

Kom­mu­ners beslut i frå­gor som rör bildande, änd­ring eller upp­hä­vande av natur­re­ser­vat, kul­tur­re­ser­vat, natur­min­nen, bio­top­skydds­om­rå­den, djur- och växt­skydds­om­rå­den, strand­skydds­om­rå­den eller vat­ten­skydds­om­rå­den, utom frå­gor om ersätt­ning, får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen om inte annat är sär­skilt före­skri­vet. Kom­mu­nala nämn­ders beslut i sär­skilda fall får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen, om inte annat är sär­skilt före­skri­vet.

Läns­sty­rel­sens och andra stat­liga myn­dig­he­ters beslut i sär­skilda fall får över­kla­gas hos mark- och mil­jö­dom­stol enligt 21 kap. 1 § andra styc­ket. Det­samma gäl­ler beslut av en annan myn­dig­het än rege­ringen om att bilda, ändra eller upp­häva ett bio­top­skydds­om­råde. Lag (2010:923).

2 §   Om en för­valt­nings­myn­dig­het eller kom­mun fin­ner att en verk­sam­het eller åtgärd endast kan tillå­tas enligt 2 kap. 9 § första styc­ket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, skall för­valt­nings­myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen med eget ytt­rande över­lämna frå­gan till rege­ring­ens avgö­rande. Det­samma gäl­ler om rege­ringen skall pröva tillåt­lig­he­ten enligt 17 kap. 1 § eller om rege­ringen har för­be­hål­lit sig pröv­ningen av tillåt­lig­he­ten enligt 17 kap. 3 §.

Att det finns en skyl­dig­het att under­rätta rege­ringen om verk­sam­het enligt 17 kap. 3 § fram­går av 17 kap. 5 §.
Lag (2001:437).

3 §   Vad som sägs i 21 kap. 3 § om hand­lägg­ningen vid mark- och mil­jö­dom­stol gäl­ler även för en läns­sty­relse som hand­läg­ger ett till­stånd­sä­rende eller hand­läg­ger ett anmäl­nings­ä­rende enligt 11 kap. 9 a § första styc­ket, om ären­det annars skulle ha prö­vats av en kom­mun. Lag (2010:923).

Stat­lig kon­troll av vissa kom­mu­nala beslut

3 a §   Om en kom­mun tillå­ter en verk­sam­het eller åtgärd enligt en bestäm­melse om undan­tag som avses i 5 kap. 6 § eller ger dis­pens från bestäm­mel­serna i 7 kap. 15 §, ska kom­mu­nen skicka beslu­tet till läns­sty­rel­sen.

Beslut enligt en bestäm­melse om undan­tag som avses i 5 kap. 6 § ska skic­kas till den läns­sty­relse som är vat­ten­myn­dig­het.
Lag (2018:1407).

3 b §   Läns­sty­rel­sen ska pröva en kom­muns beslut som avses i 3 a §, om det finns skäl att anta att
   1. det inte finns för­ut­sätt­ningar för tillå­tan­det eller dis­pen­sen, eller
   2. en brist i ären­dets hand­lägg­ning kan ha haft bety­delse för utgången i frå­gan om tillå­tande eller dis­pens.

Läns­sty­rel­sen ska inom tre vec­kor från den dag då kom­mu­nens beslut kom in till läns­sty­rel­sen ta ställ­ning till om det finns något sådant pröv­nings­skäl som anges i första styc­ket och besluta i frå­gan om en pröv­ning ska ske eller inte. Läns­sty­rel­sens beslut får inte över­kla­gas.

Läns­sty­rel­sen ska upp­häva kom­mu­nens beslut, om det inte finns för­ut­sätt­ningar för tillå­tan­det eller dis­pen­sen.
Lag (2018:1407).

3 c §   Läns­sty­rel­sens pröv­ning enligt 3 b § i frå­gor om undan­tag som avses i 5 kap. 6 § ska göras av den läns­sty­relse som är vat­ten­myn­dig­het. Lag (2018:1407).

Sär­skilt om pröv­ningen av mil­jö­far­lig verk­sam­het

4 §   Läns­sty­rel­ser eller kom­mu­nala nämn­der ska
   1. genom kun­gö­relse i orts­tid­ning eller på annat lämp­ligt sätt ge den som kan berö­ras av verk­sam­he­ten till­fälle att yttra sig,
   2. sam­råda med de stat­liga och kom­mu­nala myn­dig­he­ter som har väsent­liga intres­sen att bevaka i saken,
   3. hålla sam­man­träde med den som saken angår och besikt­ning på plat­sen om det behövs för utred­ningen i ären­det, och
   4. under­rätta den som har gjort en ansö­kan eller kom­mit med syn­punk­ter genom någon annan än honom eller henne själv och ge honom eller henne till­fälle att yttra sig om inte annat föl­jer av 25 § för­valt­nings­la­gen (2017:900).
Lag (2018:779).

5 §   I ett ärende som prö­vas av läns­sty­rel­sen eller en kom­mu­nal nämnd ska läns­sty­rel­sen eller nämn­den tillämpa bestäm­mel­serna
   1. i 22 kap. 1 och 1 d-1 g §§ om ansö­kans form och inne­håll,
   2. i 22 kap. 2 § om en ansö­kans ingi­vande och bris­ter i den,
   3. i 22 kap. 2 a § om pröv­ningar som avses i 24 kap. 3, 5, 8, 9 och 13 §§,
   4. i 22 kap. 3 och 3 a §§ om kun­gö­rel­ses inne­håll,
   5. i 22 kap. 6 § om tale­rätt,
   6. i 22 kap. 9 § om rätt att före­träda fas­tig­het,
   7. i 22 kap. 12 och 13 §§ om sak­kun­niga och om att inhämta ytt­rande,
   8. i 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och mil­jö­dom­sto­lar om under­sök­ning på plat­sen,
   9. i 22 kap. 25 § första styc­ket 1-3 och 5-11, andra styc­ket sista meningen och tredje styc­ket samt 25 a-25 c och 25 f- 25 h §§ om en till­stånds­doms inne­håll,
   10. i 22 kap. 26 § om sär­skild dom,
   11. i 22 kap. 27 § första styc­ket, andra styc­ket andra meningen samt tredje styc­ket första meningen om upp­skjutna frå­gor och pro­vi­so­riska före­skrif­ter,
   12. i 22 kap. 28 § första styc­ket första meningen om verk­stäl­lig­hets­för­ord­nande, och
   13. i 23 kap. 3 § när det gäl­ler sär­skilt över­kla­gande i frå­gor om sak­kun­niga som avses i 22 kap. 12 §. Lag (2024:963).

Sär­skilt om läns­sty­rel­sens mil­jöpröv­nings­de­le­ga­tion

5 a §   I ett ärende som prö­vas av läns­sty­rel­sens mil­jöpröv­nings­de­le­ga­tion ska mil­jöpröv­nings­de­le­ga­tio­nen utö­ver det som anges i 5 § tillämpa bestäm­mel­serna i
   1. 22 kap. 10 § om syn­punk­ter på ansö­kan,
   2. 22 kap. 10 a § om kom­plet­te­ring av ansö­kan och sam­man­ställ­ning av svar på syn­punk­ter,
   3. 22 kap. 11 § och 11 a § första och andra styc­kena om för­be­re­delse, och
   4. 22 kap. 11 b § om tids­pla­ner. Lag (2024:963).

6 §   En ansö­kan om till­stånd enligt 7 kap. 28 a § ska inne­hålla en beskriv­ning av verk­sam­he­tens eller åtgär­dens kon­se­kven­ser för syf­tet med att bevara områ­det och en redo­gö­relse för de alter­na­tiv som över­vägts med en moti­ve­ring till var­för ett visst alter­na­tiv valts. Om det enligt 6 kap. krävs en spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning, ska ansö­kan inne­hålla en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning enligt det kapit­let.
Lag (2017:955).

20 kap. Har upp­hävts genom lag (2010:923).

21 kap. Mål i mark- och mil­jö­dom­stol

1 §   Mark- och mil­jö­dom­stol prö­var som första instans mål om
   1. mil­jö­far­lig verk­sam­het som är ansök­nings­mål enligt 1 a § första styc­ket,
   2. vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar enligt 11 kap. samt lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, utom verk­sam­he­ter som avser mar­kav­vatt­ning vilka ska prö­vas av läns­sty­rel­sen och säker­hets­klas­si­fi­ce­ring av dam­mar,
   3. mar­kav­vatt­ningar som enligt lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het har över­läm­nats från läns­sty­rel­sen eller anmälts av en lant­mä­te­ri­myn­dig­het,
   4. ersätt­ning för skada och intrång enligt 28 kap. 2-5 §§,
   5. ersätt­ning och inlö­sen vid ingri­pande av det all­männa enligt denna balk och vid vat­ten­verk­sam­het, om inte annat har sär­skilt före­skri­vits,
   6. ersätt­ning för mil­jöska­dor och inlö­sen enligt 32 kap., talan om för­bud eller för­sik­tig­hets­mått enligt 32 kap. 12 § samt grupp­ta­lan enligt 32 kap. 13 §,
   7. för­del­ning av soli­da­riskt ansvar mel­lan flera enligt 10 kap. 6 och 7 §§ på talan av någon av de soli­da­riskt ansva­riga,
   8. utdö­mande av vite enligt ett före­läg­gande som har för­e­nats med vite med stöd av bal­ken, efter sär­skild ansö­kan av den myn­dig­het som har beslu­tat vites­före­läg­gan­det eller, om vites­före­läg­gan­det har beslu­tats i för­fa­ran­det, med tillämp­ning av 6 § andra styc­ket lagen (1985:206) om viten,
   9. kost­nads­an­svar för fas­tig­hets­ä­gare enligt 10 kap. 9 §,
   10. för­del­ning av kost­na­der för gemen­samt utnytt­jande av infor­ma­tion enligt det som föl­jer av artik­larna 27.6 och 30.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 av den 18 decem­ber 2006 om regi­stre­ring, utvär­de­ring, god­kän­nande och begräns­ning av kemi­ka­lier (Reach), inrät­tande av en euro­pe­isk kemi­ka­li­e­myn­dig­het, änd­ring av direk­tiv 1999/45/EG och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EEG) 793/93 och kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1488/94 samt rådets direk­tiv 76/769/EEG och kom­mis­sio­nens direk­tiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
   11. för­del­ning av kost­na­der för utbyte av infor­ma­tion enligt det som föl­jer av arti­kel 62.6 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 av den 21 okto­ber 2009 om utsläp­pande av växt­skydds­me­del på mark­na­den och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
   12. för­del­ning av kost­na­der för gemen­samt utnytt­jande av infor­ma­tion enligt det som föl­jer av arti­kel 63.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om till­han­da­hål­lande på mark­na­den och använd­ning av bio­cid­pro­duk­ter, och
   13. ersätt­nings­an­svar enligt 15 kap. 16 b § första styc­ket för god­kända pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tio­ner för för­pack­ningar.

Mark- och mil­jö­dom­stol prö­var, om inte annat är före­skri­vet, efter över­kla­gande enligt 19 kap. 1 § tredje styc­ket, läns­sty­rel­sens och andra stat­liga myn­dig­he­ters beslut enligt denna balk eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken samt enligt lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Att mark- och mil­jö­dom­stol efter över­kla­gande prö­var Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut om handräck­ning fram­går av 26 kap. 17 § andra styc­ket.
Lag (2022:1100).

1 a §   Ansök­nings­mål är mål
   1. om till­stånd till mil­jö­far­lig verk­sam­het som avses i 9 kap. 6 § som inte ska prö­vas av en läns­sty­relse eller en kom­mun enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 9 kap. 8 §,
   2. om till­stånd till vat­ten­verk­sam­het enligt 11 kap. 9 § som inte ska prö­vas av en läns­sty­relse,
   3. om god­kän­nande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings-​​ eller lag­nings­ar­bete eller av åtgär­der som stri­der mot med­de­lade bestäm­mel­ser om inne­hål­lande och tapp­ning av vat­ten, om arbe­tet eller åtgär­derna inte avser en mar­kav­vatt­ning som ska prö­vas av en läns­sty­relse,
   4. om till­stånd enligt 11 kap. till utriv­ning av en vat­ten­an­lägg­ning eller till­stånds­pröv­ning enligt 11 kap. 22 §,
   5. om för­läng­ning enligt 24 kap. 2 § andra styc­ket av genom­fö­ran­de­ti­den eller den tid inom vil­ken verk­sam­he­ten ska ha satts igång,
   6. om åter­kal­lelse eller för­bud mot fort­satt verk­sam­het enligt 24 kap. 3 §,
   7. om ompröv­ning enligt 24 kap. 5-14 §§ som inte ska prö­vas av en läns­sty­relse eller en kom­mun enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 9 kap. 8 §,
   8. om gil­tig­hets­för­läng­ning enligt 24 kap. 14 a §,
   9. enligt 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, eller
   10. om ompröv­ning enligt 7 kap. 13-15 §§ lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het.

Mark- och mil­jö­dom­stol får besluta att ett ansök­nings­mål som gäl­ler ute­slu­tande en viss eller vissa sakä­gare ska behand­las enligt det som gäl­ler för stäm­nings­mål enligt 7 kap. lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, om sökan­den med­ger det och målet kan avgö­ras med bin­dande ver­kan endast mot dessa sakä­gare. Lag (2024:963).

2 §   Talan i mål som inte enligt 1 a § är ansök­nings­mål väcks genom ansö­kan om stäm­ning, om inte annat är sär­skilt före­skri­vet. Beträf­fande vissa stäm­nings­mål finns före­skrif­ter i 7 kap. lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Mål som har över­kla­gats till en mark- och mil­jö­dom­stol hand­läggs enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och mil­jö­dom­sto­lar. Lag (2010:923).

3 §   Även i annat fall än som avses i 14 kap. 1-7 §§ rät­te­gångs­bal­ken får mål eller ärende enligt denna balk hand­läg­gas i en och samma rät­te­gång, om de har samma sökande och avser samma verk­sam­het eller verk­sam­he­ter som har sam­band med varandra. Om en mark- och mil­jö­dom­stol prö­var ett sådant mål eller ärende, får en ansö­kan i ett annat sådant ärende göras hos dom­sto­len, även om ären­det annars skulle ha prö­vats av en för­valt­nings­myn­dig­het eller kom­mun. Om ett ärende som prö­vats av en för­valt­nings­myn­dig­het eller kom­mun hand­läggs gemen­samt med ansök­nings­mål, gäl­ler inte vad som sägs i 5 kap. 1-4 §§ lagen (2010:921) om mark- och mil­jö­dom­sto­lar.

En mark- och mil­jö­dom­stol får vid hand­lägg­ningen av ett mål eller ärende som sägs i första styc­ket för­be­hålla sig pröv­ningen av ett annat sådant ärende som hand­läggs vid en för­valt­nings­myn­dig­het eller en kom­mun.

Vad som sägs i första och andra styc­kena om ären­den gäl­ler enbart sådana ären­den där myn­dig­he­tens avgö­rande inte slut­li­gen kan över­kla­gas till rege­ringen. Lag (2010:923).

4 §   Väc­ker någon talan vid mark- och mil­jö­dom­sto­len om för­bud mot mil­jö­far­lig verk­sam­het eller om skyl­dig­het för den som utö­var eller ämnar utöva sådan verk­sam­het att vidta för­sik­tig­hets­mått och är frå­gan om till­stånd till verk­sam­he­ten enligt denna balk under pröv­ning eller kom­mer den under pröv­ning innan mark- och mil­jö­dom­sto­len har avgjort målet, får mark- och mil­jö­dom­sto­len inte avgöra målet för­rän till­stånds­frå­gan har prö­vats. Lag (2010:923).

5 §   Har en till­syns­myn­dig­het med stöd av 26 kap. 9 § första styc­ket för­bju­dit mil­jö­far­lig verk­sam­het eller beslu­tat att den som bedri­ver eller avser att bedriva sådan verk­sam­het skall vidta för­sik­tig­hets­mått och begärs till­stånd enligt denna balk, kan mark- och mil­jö­dom­sto­len, om sökan­den stäl­ler säker­het för kost­nad och skada, bestämma att till­syns­myn­dig­he­tens beslut inte får verk­stäl­las för­rän till­stånds­frå­gan har avgjorts eller dom­sto­len före­skri­ver något annat.

I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. Säker­he­ten skall prö­vas av dom­sto­len och för­va­ras av läns­sty­rel­sen. Lag (2010:923).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2010:923).

7 §   Om mark- och mil­jö­dom­sto­len fin­ner att en verk­sam­het eller åtgärd endast kan tillå­tas enligt 2 kap. 9 § första styc­ket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, ska mark- och mil­jö­dom­sto­len med eget ytt­rande över­lämna frå­gan till rege­ringen för pröv­ning. Det­samma gäl­ler om rege­ringen ska pröva tillåt­lig­he­ten enligt 17 kap. 1 § eller om rege­ringen har för­be­hål­lit sig pröv­ningen av tillåt­lig­he­ten enligt 17 kap. 3 §.

Om mark- och mil­jö­dom­sto­len fin­ner att ett mål hos dom­sto­len rör även ett annat all­mänt intresse av syn­ner­lig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, ska dom­sto­len med eget ytt­rande över­lämna målet till rege­ringen för pröv­ning.
Det­samma gäl­ler om Natur­vårds­ver­ket eller Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten begär att målet av sådan anled­ning ska över­läm­nas till rege­ringen. Är det fråga om en stat­lig myn­dig­hets beslut som rör För­svars­mak­ten, For­ti­fi­ka­tions­ver­ket, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller För­sva­rets radi­o­an­stalt, ska dom­sto­len all­tid med eget ytt­rande över­lämna ären­det till rege­ringen för pröv­ning.
Lag (2011:608).

22 kap. För­fa­ran­det vid mark- och mil­jö­dom­sto­larna i ansök­nings­mål

1 §   En ansö­kan i ett ansök­nings­mål ska vara skrift­lig. Den ska inne­hålla
   1. rit­ningar och tek­niska beskriv­ningar med upp­gif­ter om för­hål­lan­dena på plat­sen, om pro­duk­tions­mängd eller lik­nande, om använd­ningen av råva­ror, andra insatsva­ror och ämnen och om ener­gi­an­vänd­ning,
   2. upp­gif­ter om utsläppskäl­lor, om arten och mäng­den av alla för­ut­se­bara utsläpp och om för­slag till de åtgär­der som kan behö­vas dels för att före­bygga upp­koms­ten av avfall, dels för att för­be­reda för åter­an­vänd­ning, mate­ri­alå­ter­vin­ning och annan åter­vin­ning av det avfall som anlägg­ningen ger upp­hov till,
   3. en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning eller ett för­enk­lat under­lag när det krävs enligt 6 kap.,
   4. för­slag till skydds­åt­gär­der eller andra för­sik­tig­hets­mått samt de övriga upp­gif­ter som behövs för att bedöma hur de all­männa hän­syns­reg­lerna i 2 kap. följs,
   5. för­slag till över­vak­ning och kon­troll av verk­sam­he­ten,
   6. det hand­lings­pro­gram och den säker­hets­rap­port som krävs enligt lagen (1999:381) om åtgär­der för att före­bygga och begränsa följ­derna av all­var­liga kemi­ka­li­e­o­lyc­kor, om den verk­sam­het eller åtgärd som målet avser omfat­tas av den lagen,
   7. en sta­tus­rap­port när det krävs enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 10 kap. 21 § första styc­ket 5,
   8. en avfalls­han­te­rings­plan för utvin­nings­av­fall när en sådan krävs enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 15 kap. 40 §, och
   9. en icke-​tek­nisk sam­man­fatt­ning av de upp­gif­ter som anges i 1-8. Lag (2024:963).

1 a §   I mål om vat­ten­verk­sam­het ska ansö­kan, utö­ver det som anges i 1 §, inne­hålla
   1. upp­gift om huruvida det finns fas­tig­he­ter som berörs av vat­ten­verk­sam­he­ten eller inte och i före­kom­mande fall namn och adress på ägarna och berörda inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­he­terna, och
   2. upp­gif­ter om de ersätt­nings­be­lopp som sökan­den erbju­der varje sakä­gare, om det inte på grund av verk­sam­he­tens omfatt­ning bör anstå med sådana upp­gif­ter.

I 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het finns det ytter­li­gare bestäm­mel­ser om vad en ansö­kan i vissa fall ska inne­hålla i mål om vat­ten­verk­sam­het. Lag (2017:955).

1 b §   En ansö­kan om till­stånd till geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid ska, utö­ver det som anges i 1 §, inne­hålla
   1. upp­gift om vem som dri­ver eller avser att driva lag­rings­verk­sam­he­ten,
   2. en beskriv­ning av verk­sam­hets­ut­ö­va­rens tek­niska kom­pe­tens och hand­lingar som styr­ker kom­pe­ten­sen,
   3. en beskriv­ning av den geo­lo­giska for­ma­tio­nens egen­ska­per, lag­rings­plat­sen och det område runt lag­rings­plat­sen som med hän­syn till de geo­lo­giska för­hål­lan­dena har bety­delse för lag­ring­ens integri­tet och säker­het,
   4. upp­gift om den totala mängd kol­di­oxid som ska lag­ras,
   5. en beskriv­ning av var­i­från den kol­di­oxid som ska till­fö­ras lag­rings­plat­sen kom­mer och hur den ska trans­por­te­ras till lag­rings­plat­sen,
   6. upp­gift om sam­man­sätt­ningen av den kol­di­ox­id­ström som ska till­fö­ras lag­rings­plat­sen (injek­te­ras),
   7. upp­gif­ter om injek­tions­takt och injek­tions­tryck,
   8. en beskriv­ning av den anlägg­ning som ska använ­das för att till­föra kol­di­oxid till lag­rings­plat­sen,
   9. en bedöm­ning av den för­vän­tade lag­rings­sä­ker­he­ten,
   10. upp­gif­ter som visar att den finan­si­ella säker­het som krävs enligt 15 kap. 37 § kom­mer att vara gil­tig och i kraft innan kol­di­oxid till­förs lag­rings­plat­sen,
   11. ett för­slag till en plan för över­vak­ning av lag­rings­plat­sen,
   12. ett för­slag till en plan för under­håll efter det att lag­rings­plat­sen har stängts för ytter­li­gare till­för­sel av kol­di­oxid, och
   13. ett för­slag till en plan för åtgär­der som behövs för att avhjälpa ris­ker för kol­di­ox­id­ut­släpp. Lag (2017:955).

1 c §   En ansö­kan om till­stånd till en ny för­brän­nings­an­lägg­ning med en nomi­nell elekt­risk effekt på 300 mega­watt eller mer ska utö­ver det som anges i 1 § första styc­ket inne­hålla en redo­gö­relse för
   1. om det finns till­gäng­liga och lämp­liga geo­lo­giska lag­rings­plat­ser för kol­di­oxid där kol­di­oxid från anlägg­ningen kan lag­ras,
   2. de tek­niska och eko­no­miska för­ut­sätt­ning­arna för trans­port av kol­di­oxid till möj­liga lag­rings­plat­ser, och
   3. de tek­niska och eko­no­miska för­ut­sätt­ning­arna för att efter drift­star­ten instal­lera den utrust­ning som behövs för avskilj­ning av kol­di­oxid från anlägg­ningen. Lag (2017:955).

1 d §   En ansö­kan om ompröv­ning eller om till­stånd att ändra en verk­sam­het ska inne­hålla en redo­gö­relse för alla till­stånds­be­stäm­mel­ser och vill­kor som gäl­ler för verk­sam­he­ten enligt tidi­gare till­stånd.

Om ansö­kan avser ett änd­rings­till­stånd enligt 16 kap. 2 a §, ska ansö­kan också inne­hålla
   1. de upp­gif­ter som behövs för att bedöma att det inte är olämp­ligt att till­stån­det begrän­sas till att enbart avse änd­ringen av verk­sam­he­ten, och
   2. en avfalls­han­te­rings­plan för utvin­nings­av­fall när en sådan krävs enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 15 kap. 40 §.

Om ansö­kan avser en ompröv­ning enligt 24 kap. 13 a § ska den också inne­hålla en redo­gö­relse för de arbe­ten som åter­står för den till­stånds­givna vat­ten­verk­sam­he­ten. Lag (2024:963).

1 e §   En ansö­kan om till­stånd till en anlägg­ning där en kostnads-​​nyt­to­a­na­lys ska utfö­ras enligt 3 § lagen (2014:268) om vissa kostnads-​​nyt­to­a­na­ly­ser på ener­gi­om­rå­det, ska utö­ver det som anges i 1 § första styc­ket inne­hålla
   1. en redo­vis­ning av slut­sat­serna i en kostnads-​​nyt­to­a­na­lys som god­känts enligt den lagen, och
   2. beslu­tet om god­kän­nande av ana­ly­sen enligt samma lag.

Första styc­ket gäl­ler även då ansö­kan avser änd­rings­till­stånd enligt 16 kap. 2 § första styc­ket. Lag (2017:955).

1 f §   En ansö­kan om till­stånd till en verk­sam­het som omfat­tas av krav på säker­het enligt 9 kap. 6 e § eller 15 kap. 35, 36 a eller 37 § ska inne­hålla en beräk­ning av vil­ket belopp säker­he­ten bör uppgå till och ett under­lag för denna beräk­ning. Lag (2022:1100).

1 g §   En ansö­kan om gil­tig­hets­för­läng­ning av ett till­stånd enligt 24 kap. 14 a § ska inne­hålla den utred­ning om verk­sam­he­ten och övriga för­hål­lan­den som behövs för pröv­ningen.

En ansö­kan om gil­tig­hets­för­läng­ning av ett till­stånd som avses i 7 kap. 28 a § mil­jö­bal­ken ska även inne­hålla en utred­ning som visar hur verk­sam­he­ten ensam eller till­sam­mans med andra verk­sam­he­ter eller åtgär­der kan komma att påverka mil­jön i natur­om­rå­det. Lag (2024:963).

2 §   Ansök­nings­hand­ling­arna ska läm­nas in i det antal exem­plar som mark- och mil­jö­dom­sto­len anser behövs och i det for­mat som dom­sto­len anger.

Dom­sto­len ska före­lägga sökan­den att inom viss tid avhjälpa en brist i ansö­kan som består i att ansök­nings­hand­ling­arna
   1. inte har läm­nats in i rätt antal exem­plar eller for­mat, eller
   2. är ofull­stän­diga på annat sätt.

Om sökan­den inte föl­jer före­läg­gan­det, får dom­sto­len besluta att bris­ten ska avhjäl­pas på sökan­dens bekost­nad eller, om bris­ten är så väsent­lig att ansö­kan inte kan ligga till grund för pröv­ning av målet, avvisa ansö­kan. Lag (2024:963).

2 a §   Den som har till­stånd, dis­pens eller god­kän­nande är vid pröv­ning av frå­gor som avses i 24 kap. 3, 5, 8, 9, 13 och 13 a §§ skyl­dig att till­han­da­hålla den utred­ning om verk­sam­he­ten och övriga för­hål­lan­den som behövs för pröv­ningen. Mark- och mil­jö­dom­sto­len får före­lägga denne att till­han­da­hålla den utred­ning som behövs. Före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. Lag (2023:632).

3 §   Om en ansö­kan tas upp till pröv­ning, ska mark- och mil­jö­dom­sto­len utfärda en kun­gö­relse. Kun­gö­rel­sen ska inne­hålla
   1. en kort­fat­tad redo­gö­relse för ansö­kan och i mål om vat­ten­verk­sam­het upp­gift om de fas­tig­he­ter som kan berö­ras,
   2. en upp­lys­ning om inne­hål­let i 7 §, om den inte kan läm­nas på annat lämp­ligt sätt, samt en upp­lys­ning om inne­hål­let i 10 och 19 §§,
   3. sista tid­punkt för syn­punk­ter enligt 10 §,
   4. ett till­kän­na­gi­vande om att kal­lel­ser och andra med­de­lan­den i målet till par­terna kom­mer att infö­ras i alla, eller vissa namn­givna orts­tid­ningar och att de, om de inte sär­skilt skic­kas till en part, hålls till­gäng­liga i akten, och
   5. upp­gift om en webb­plats eller en lokal där akten hålls till­gäng­lig.

Om målet kan komma att avgö­ras på hand­ling­arna, ska det anges i kun­gö­rel­sen. Lag (2024:963).

3 a §   Om en kun­gö­relse enligt 3 § avser en verk­sam­het eller åtgärd som omfat­tas av lagen (1999:381) om åtgär­der för att före­bygga och begränsa följ­derna av all­var­liga kemi­ka­li­e­o­lyc­kor, ska kun­gö­rel­sen inne­hålla en upp­lys­ning om detta. Lag (2015:232).

3 b §   Kun­gö­rel­sen ska sna­rast infö­ras i orts­tid­ning.

I mål om vat­ten­verk­sam­het ska en utskrift av kun­gö­rel­sen sän­das till varje sakä­gare som har angetts i ansö­kan eller som på annat sätt är känd för dom­sto­len.

Om ansö­kan berör fast egen­dom som är sam­fälld för flera fas­tig­he­ter, behö­ver någon utskrift av kun­gö­rel­sen inte sän­das till de sär­skilda delä­garna i sam­fäl­lig­he­ten. Finns en känd sty­relse för sam­fäl­lig­he­ten, ska en utskrift av kun­gö­rel­sen sän­das till sty­rel­sen. Lag (2024:963).

4 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len ska skicka ansök­nings­hand­ling­arna och kun­gö­rel­sen till Natur­vårds­ver­ket, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap, läns­sty­rel­sen och den eller de berörda kom­mu­nala nämn­der som full­gör upp­gif­ter inom miljö-​​ och häl­so­skydds­om­rå­det. Hand­ling­arna behö­ver dock inte skic­kas över, om det kan antas att det all­männa fis­ke­in­tres­set eller något annat all­mänt intresse inte berörs av verk­sam­he­ten.

Kun­gö­rel­sen ska även skic­kas till berörda kom­mu­ner och andra myn­dig­he­ter vars verk­sam­het kan berö­ras av ansö­kan.

Om målet avser geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid, ska dom­sto­len all­tid skicka ansök­nings­hand­ling­arna till Sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning och Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och under­rätta dem om var hand­ling­arna i målet finns till­gäng­liga. Detta ska göras inom en månad från det att ansö­kan kom in till dom­sto­len.
Lag (2024:963).

5 §   Kun­gö­rel­sen ska del­ges
   1. sty­rel­sen eller någon annan som för­val­tar en av ansö­kan berörd kanal-​​ eller sluss­an­lägg­ning eller annan all­män far­led eller en hamn eller flott­led som är all­män,
   2. sty­rel­sen för ett av ansö­kan berört vat­ten­för­bund samt sty­rel­sen eller någon annan som för­val­tar en berörd sam­fäl­lig­het enligt denna lag eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser,
   3. äga­ren av en anlägg­ning för till­go­do­gö­rande av vat­ten­kraft, om med ansö­kan avses ian­språk­ta­gande av den till­go­dogjorda kraf­ten,
   4. äga­ren av den ström­falls­fas­tig­het från vil­ken andels­kraft till­han­da­hålls, när det är fråga om en ansö­kan enligt 7 kap. 1 § andra styc­ket 3 lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, och
   5. inne­ha­va­ren av det till­stånd som avses med en ansö­kan enligt 21 kap. 1 a § första styc­ket 6 eller 7 mil­jö­bal­ken.
Lag (2010:923).

6 §   Natur­vårds­ver­ket, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap och läns­sty­rel­sen ska, när det behövs, föra talan i målet för att till­va­rata mil­jö­in­tres­sen och andra all­männa intres­sen.

En kom­mun får föra talan för att till­va­rata mil­jö­in­tres­sen och andra all­männa intres­sen inom kom­mu­nen. Lag (2024:963).

7 §   Ägare av fas­tig­he­ter som berörs av en ansö­kan i ett mål om vat­ten­verk­sam­het skall till mark- och mil­jö­dom­sto­len uppge inne­ha­vare av ser­vi­tut, nytt­jan­de­rätt eller rätt till elekt­risk kraft som har upp­lå­tits i fas­tig­he­ten. Under­låts detta utan gil­tigt skäl och upp­står på grund av detta skada för sådana sakä­gare, skall fas­tig­hets­ä­ga­ren ersätta ska­dan.
Lag (2010:923).

8 §   Har en sakä­gare upp­getts eller på annat sätt bli­vit känd för mark- och mil­jö­dom­sto­len först efter det att kun­gö­rel­sen har utfär­dats och har sakä­ga­ren inte fört talan i målet, skall sakä­ga­ren på lämp­ligt sätt ges till­fälle att yttra sig.
Hand­lägg­ningen av målet får dock inte uppe­hål­las.
Lag (2010:923).

9 §   Om det råder tvist om en fas­tig­het som påver­kas av den i målet avsedda verk­sam­he­ten, har den av de tvis­tande som inne­har fas­tig­he­ten med ägan­de­rätt­san­språk rätt att före­träda fas­tig­he­ten i målet, till dess den lag­li­gen vinns från inne­ha­va­ren.

En ny ägare får inte rubba vare sig över­ens­kom­mel­ser som den förre äga­ren har ingått eller andra åtgär­der som har vid­ta­gits i målet och som är bin­dande för den förre äga­ren. Om den förre äga­ren har erhål­lit med­de­lan­den och kal­lel­ser i målet, behövs inte några nya med­de­lan­den eller kal­lel­ser till den nye äga­ren.

10 §   Syn­punk­ter på en ansö­kan ska läm­nas skrift­li­gen till mark- och mil­jö­dom­sto­len i det for­mat, i det antal exem­plar och inom den tid som dom­sto­len har angett. Om dom­sto­len begär det ska den som har läm­nat syn­punk­ter lämna en skrift­lig sam­man­ställ­ning av dem.

Ett exem­plar av syn­punk­terna och av sam­man­ställ­ningen, om en sådan har begärts, ska sän­das till den sökande. Lag (2024:963).

10 a §   Om mark- och mil­jö­dom­sto­len begär det ska sökan­den lämna in
   1. en kom­plet­te­ring i form av en upp­da­te­rad ansö­kan, eller
   2. en skrift­lig sam­man­ställ­ning av de svar som sökan­den har läm­nat med anled­ning av syn­punk­ter på ansö­kan. Lag (2024:963).

11 §   Den fort­satta för­be­re­del­sen av målet kan vara skrift­lig eller munt­lig.

Mark- och mil­jö­dom­sto­len ska under för­be­re­del­sen se till att utred­ningen i målet får den inrikt­ning och omfatt­ning som krävs med hän­syn till verk­sam­he­tens eller åtgär­dens art och omfatt­ning samt väsent­liga mil­jö­ef­fek­ter. Dom­sto­len ska driva för­be­re­del­sen med inrikt­ning på ett effek­tivt avgö­rande av målet. Lag (2024:963).

11 a §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len bestäm­mer vad en munt­lig för­be­re­delse ska avse och vilka som ska kal­las till för­be­re­del­sen. Kal­lel­sen ska del­ges eller kun­gö­ras i orts­tid­ning.

De som när­va­rar vid för­be­re­del­sen får åbe­ropa hand­lingar som de har läm­nat in. En redo­gö­relse bör läm­nas för hand­ling­ar­nas inne­håll.

Vid den munt­liga för­be­re­del­sen får tred­sko­dom inte med­de­las.
Lag (2024:963).

11 b §   Dom­sto­len ska senast i anslut­ning till kun­gö­rel­sen enligt 3 § upp­rätta en tids­plan för målets hand­lägg­ning, om det inte på grund av målets beskaf­fen­het eller av något annat sär­skilt skäl är obe­höv­ligt.

Om en part eller remiss­in­stans bedö­mer att tids­pla­nen inte kan hål­las, ska detta genast anmä­las till dom­sto­len. Om dom­sto­len bedö­mer att tids­pla­nen inte kan hål­las, ska par­ter och remiss­in­stan­ser under­rät­tas om detta. Lag (2024:963).

12 §   Om det för bedöm­ning av målet behövs någon sär­skild utred­ning eller vär­de­ring, kan mark- och mil­jö­dom­sto­len för­ordna en eller flera sak­kun­niga att efter för­be­re­dande under­sök­ning avge utlå­tande i målet. Sådan under­sök­ning skall verk­stäl­las sna­rast möj­ligt. Om det behövs med hän­syn till målets beskaf­fen­het eller ända­må­let med under­sök­ningen, skall dom­sto­len på ett lämp­ligt sätt under­rätta par­terna om tiden för under­sök­ningen. Lag (2010:923).

13 §   I mål som avser en verk­sam­het eller åtgärd som påver­kar vat­ten­mil­jön ska mark- och mil­jö­dom­sto­len hämta in ett ytt­rande från den läns­sty­relse som är berörd vat­ten­myn­dig­het, om
   1. utred­ningen i målet ger anled­ning att anta att
      a) något för­hål­lande av bety­delse för mil­jö­kva­li­tets­norm­giv­ningen inte över­ens­stäm­mer med det som lagts till grund för en sådan norm, och
      b) den bris­tande över­ens­stäm­mel­sen har bety­delse för möj­lig­he­ten att bestämma rim­liga och ända­måls­en­liga mil­jö­vill­kor, eller
   2. pröv­ningen avser en fråga om att tillåta en verk­sam­het eller åtgärd med stöd av bestäm­mel­ser om undan­tag från 5 kap. 4 §.

I en begä­ran om ytt­rande enligt första styc­ket 1 ska dom­sto­len redo­göra för den bris­tande över­ens­stäm­mel­sen och de skäl som talar för att ändra mil­jö­kva­li­tets­nor­merna så att bris­ten avhjälps. Lag (2018:1407).

13 a §   I mål om till­stånd till gruv­drift eller gru­van­lägg­ning för bryt­ning, prov­bryt­ning, bear­bet­ning eller anrik­ning där en säker­het ska stäl­las enligt 15 kap. 36 a § ska mark- och mil­jö­dom­sto­len hämta in ett ytt­rande från Riks­gälds­kon­to­ret i fråga om beräk­ningen av stor­le­ken på säker­he­ten.

Före pröv­ningen av om säker­he­ten ska god­tas enligt 15 kap. 36 b § ska ett ytt­rande i fråga om god­ta­gan­det häm­tas in från Riks­gälds­kon­to­ret. Lag (2022:1100).

14 §   På begä­ran av sökan­den får mark- och mil­jö­dom­sto­len utan huvud­för­hand­ling besluta att åtgär­der får vid­tas för att före­bygga eller minska ska­dor eller olä­gen­he­ter, innan frå­gan om sådana åtgär­der slut­li­gen avgörs. Som vill­kor gäl­ler att den sökande hos läns­sty­rel­sen stäl­ler säker­het för den ersätt­ning som den sökande kan bli skyl­dig att betala på grund av åtgär­derna. I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken.
Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart, men det kan änd­ras när för­hål­lan­dena för­an­le­der det. Lag (2010:923).

15 §   Fram­går det av ett utlå­tande enligt 12 § eller på annat sätt att den sökta verk­sam­he­ten berör fas­tig­he­ter som inte har angi­vits i kun­gö­rel­sen enligt 3 §, skall mark- och mil­jö­dom­sto­len med tillämp­ning av den para­gra­fen ge ägare och inne­ha­vare av sär­skilda rät­tig­he­ter till sådana fas­tig­he­ter till­fälle att yttra sig.

Om det är lämp­li­gare får mark- och mil­jö­dom­sto­len kalla sakä­garna till huvud­för­hand­lingen i målet. Kal­lel­serna skall senast åtta dagar före huvud­för­hand­lingen del­ges sakä­garna i den ord­ning som gäl­ler för del­giv­ning av stäm­ning i tvis­te­mål.
Lag (2010:923).

16 §   Dom­sto­len ska avgöra mål efter huvud­för­hand­ling, om det inte med hän­syn till utred­ningen i målet är till­räck­ligt med skrift­lig hand­lägg­ning.

Om par­terna begär det ska huvud­för­hand­ling hål­las. Huvud­för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las i frå­gor som avses i 26 § andra styc­ket och inte hel­ler i fall som avses i 42 kap. 18 § första styc­ket 1, 3 och 4 rät­te­gångs­bal­ken eller om det annars är uppen­bart obe­höv­ligt. Lag (2024:963).

16 a §   Dom­sto­len ska lämna besked om tid och plats för huvud­för­hand­ling till par­terna i god tid och på det sätt som har bestämts för kal­lel­ser till dem. Om det finns anled­ning, ska det i kal­lel­sen läm­nas upp­gift om de frå­gor som avses behand­las vid huvud­för­hand­lingen.

Om någon part bör infinna sig per­son­li­gen vid huvud­för­hand­lingen, ska mark- och mil­jö­dom­sto­len före­lägga vite. Före­läg­gan­det ska del­ges.

Huvud­för­hand­ling får hål­las, även om en part ute­blir från den. Tred­sko­dom får dock inte med­de­las. Lag (2024:963).

17 §   Om mark- och mil­jö­dom­sto­len fin­ner att ett mål kan utre­das utan för­be­re­delse, får dom­sto­len i kun­gö­relse ome­del­bart kalla till huvud­för­hand­ling i målet. Då gäl­ler 3-9 och 12-16 a §§. Huvud­för­hand­lingen får hål­las tidi­gast tre vec­kor efter det att kun­gö­ran­det skedde. Lag (2024:963).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2010:923).

19 §   Yrkan­den om ersätt­ning till följd av vat­ten­verk­sam­het eller en åtgärd enligt 11 kap. 22 § och syn­punk­ter i anled­ning av ett utlå­tande enligt 12 § eller i anled­ning av ett ytt­rande enligt 13 § ska fram­stäl­las skrift­li­gen eller munt­li­gen senast vid huvud­för­hand­lingen. Mark- och mil­jö­dom­sto­len får avvisa senare fram­ställda yrkan­den och syn­punk­ter, om de inte har för­an­letts av iakt­ta­gel­ser vid syn eller av andra omstän­dig­he­ter som har före­kom­mit under huvud­för­hand­lingen. Lag (2018:1407).

20 §   Vid huvud­för­hand­ling­ens bör­jan bör ord­fö­ran­den eller någon annan leda­mot kort redo­göra för ansö­kan och de yrkan­den som har fram­ställts i målet. För utred­ning av frå­gor av tek­nisk art får par­terna åbe­ropa ingivna skrif­ter. En redo­gö­relse skall läm­nas för skrif­ter­nas inne­håll.

Vid en upp­skju­ten huvud­för­hand­ling skall målet åter­upp­tas i samma skick som det hade vid den tidi­gare hand­lägg­ning­ens slut.
Har de leda­mö­ter som vid det senare sam­man­trä­det tjänst­gör i dom­sto­len inte del­ta­git i den tidi­gare hand­lägg­ningen, skall dock målet tas upp till ny huvud­för­hand­ling. Bevis som har tagits upp vid tidi­gare hand­lägg­ning behö­ver inte tas upp på nytt om det kan antas vara utan bety­delse att det tas upp eller om det skulle med­föra oskä­lig kost­nad eller syn­ner­lig olä­gen­het.

21 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­lens dom ska grun­das på vad som har före­kom­mit vid syn och annan för­hand­ling inför dom­sto­len och på vad hand­ling­arna inne­hål­ler.

Domen ska med­de­las så snart som möj­ligt med hän­syn till målets art och omstän­dig­he­terna i övrigt. Om det inte finns syn­ner­liga skäl ska, om huvud­för­hand­ling hål­lits, domen med­de­las inom två måna­der efter det att för­hand­lingen avslu­ta­des.

Skyl­dig­he­ten enligt 17 kap. 9 § sjunde styc­ket rät­te­gångs­bal­ken att under­rätta par­terna om inne­hål­let i domen ska anses full­gjord genom att domen hålls till­gäng­lig på den webb­plats eller i den lokal som anges i kun­gö­rel­sen.
Lag (2024:963).

21 a §   Om mark- och mil­jö­dom­sto­lens dom avser till­stånd till geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid, ska dom­sto­len under­rätta Sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning och Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen om inne­hål­let i domen och rege­ring­ens beslut i frå­gan om tillåt­lig­het. Detta ska göras när domen har vun­nit laga kraft. Lag (2012:430).

22 §   När det på yrkande av någon part i ett mål om vat­ten­verk­sam­het anses att den ersätt­ning som par­ten har rätt till bör sät­tas högre än vad den sökande har före­sla­git, får mark- och mil­jö­dom­sto­len även för andra par­ter vidta sådana jämk­ningar i ersätt­nings­be­lop­pen som kan behö­vas för att uppnå lik­for­mig­het i upp­skatt­ningen. Ersätt­ningen får inte sät­tas lägre än vad den sökande har erbju­dit i målet.

Om sär­skild upp­gö­relse har träf­fats mel­lan par­terna, får ersätt­ning dock inte bestäm­mas annorlunda än som har avta­lats.
Lag (2010:923).

23 §   Om det behövs för tillämp­ningen av 6 kap. 18 § tredje styc­ket expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719), skall mark- och mil­jö­dom­sto­len upp­skatta det värde som en berörd fas­tig­het har utan sär­skild rät­tig­het som mins­kar fas­tig­he­tens värde.
Lag (2010:923).

24 §   Innan mark- och mil­jö­dom­sto­len med­de­lar en dom om inlö­sen av en fas­tig­hets­del skall en karta med beskriv­ning ha upp­rät­tats över områ­det samt dess grän­ser ha utmärkts i den ord­ning som gäl­ler för fas­tig­hets­bild­ning. Lag (2010:923).

25 §    /Upp­hör att gälla U:2029-​01-01/ En dom som inne­bär att till­stånd ges till en verk­sam­het ska i före­kom­mande fall inne­hålla bestäm­mel­ser om
   1. den tid som till­stån­det ska gälla,
   2. verk­sam­he­tens ända­mål, läge, omfatt­ning, säker­het och tek­niska utform­ning i övrigt,
   3. till­syn, besikt­ning och kon­troll såsom utsläpps­kon­troll med angi­vande av mät­me­tod, mät­fre­kvens och utvär­de­rings­me­tod,
   4. skyl­dig­het att betala ersätt­ning eller att utföra ska­de­fö­re­byg­gande åtgär­der samt hur betal­ningen ska ske,
   5. skyl­dig­het att betala avgif­ter,
   6. de vill­kor om utsläpp, begräns­nings­vär­den och bästa möj­liga tek­nik som
      a) behövs för att anpassa tillämp­ningen av sådana före­skrif­ter om för­sik­tig­hets­mått som har med­de­lats med stöd av denna balk, om före­skrif­terna med­ger eller för­ut­sät­ter sådan anpass­ning, eller
      b) annars behövs för att hindra eller begränsa skad­lig påver­kan på grund av för­ore­ningar,
   7. de vill­kor som behövs avse­ende han­te­ring av kemiska pro­duk­ter i verk­sam­he­ten, om han­te­ringen kan med­föra olä­gen­he­ter för den yttre mil­jön,
   8. de vill­kor som behövs om avfalls­han­te­ring, åter­vin­ning och åter­an­vänd­ning, om han­te­ringen, åter­vin­ningen eller åter­an­vänd­ningen kan med­föra olä­gen­he­ter för den yttre mil­jön,
   9. de vill­kor som behövs för att verk­sam­he­ten inte ska med­föra någon sådan för­säm­ring eller något sådant även­tyr som avses i 5 kap. 4 § första styc­ket,
   10. de vill­kor som behövs med avse­ende på hus­håll­ningen med mark, vat­ten och andra natur­re­sur­ser,
   11. de vill­kor som behövs med avse­ende på avhjäl­pande av mil­jö­skada och stäl­lande av säker­het,
   12. de vill­kor som behövs för att före­bygga all­var­liga kemi­ka­li­e­o­lyc­kor och begränsa följ­derna av dem för män­ni­skors hälsa och mil­jön,
   13. de vill­kor som i övrigt behövs för att skydda vär­de­fulla natur-​​ och kul­turmil­jöer eller för att för­hindra annan skada på eller olä­gen­het för omgiv­ningen,
   14. den tid inom vil­ken anspråk i anled­ning av oför­ut­sedda ska­dor får fram­stäl­las,
   15. den för­lust av vat­ten eller annat som en till­stånds­ha­vare enligt 31 kap. 22 och 23 §§ är skyl­dig att under­kasta sig utan ersätt­ning, och
   16. rät­te­gångs­kost­na­der.

Om till­stån­det avser arbe­ten för vat­ten­verk­sam­het, ska den tid som arbe­tena ska vara utförda inom (arbets­tid) anges i domen. Denna tid får över­stiga tio år endast om arbe­tena utgör ett led i en verk­sam­het som till­go­do­ser ett väsent­ligt sam­hälls­in­tresse och av sär­skilda skäl inte kan slut­fö­ras inom tio år. I fråga om mil­jö­far­lig verk­sam­het ska den tid som verk­sam­he­ten ska ha satts igång inom (igång­sätt­nings­tid) anges i domen.

Mark- och mil­jö­dom­sto­len får över­låta åt en till­syns­myn­dig­het att besluta vill­kor av mindre bety­delse.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om vad en dom i ett mål om vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar ska inne­hålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Lag (2023:632).

25 §    /Trä­der i kraft I:2029-​01-01/ En dom som inne­bär att till­stånd ges till en verk­sam­het ska i före­kom­mande fall inne­hålla bestäm­mel­ser om
   1. den tid som till­stån­det ska gälla,
   2. verk­sam­he­tens ända­mål, läge, omfatt­ning, säker­het och tek­niska utform­ning i övrigt,
   3. till­syn, besikt­ning och kon­troll såsom utsläpps­kon­troll med angi­vande av mät­me­tod, mät­fre­kvens och utvär­de­rings­me­tod,
   4. skyl­dig­het att betala ersätt­ning eller att utföra ska­de­fö­re­byg­gande åtgär­der samt hur betal­ning ska ske,
   5. skyl­dig­het att betala avgif­ter,
   6. de vill­kor om utsläpp, begräns­nings­vär­den och bästa möj­liga tek­nik som
      a) behövs för att anpassa tillämp­ningen av sådana före­skrif­ter om för­sik­tig­hets­mått som har med­de­lats med stöd av denna balk, om före­skrif­terna med­ger eller för­ut­sät­ter en sådan anpass­ning, eller
      b) annars behövs för att hindra eller begränsa skad­lig påver­kan på grund av för­ore­ningar,
   7. de vill­kor som behövs avse­ende han­te­ring av kemiska pro­duk­ter i verk­sam­he­ten, om han­te­ringen kan med­föra olä­gen­he­ter för den yttre mil­jön,
   8. de vill­kor som behövs om avfalls­han­te­ring, åter­vin­ning och åter­an­vänd­ning, om han­te­ringen, åter­vin­ningen eller åter­an­vänd­ningen kan med­föra olä­gen­he­ter för den yttre mil­jön,
   9. de vill­kor som behövs för att verk­sam­he­ten inte ska även­tyra möj­lig­he­terna att följa en mil­jö­kva­li­tets­norm som avser vat­ten­mil­jön eller för­sämra vat­ten­mil­jön i strid med ett för­säm­rings­för­bud i en sådan norm,
   10. de vill­kor som behövs med avse­ende på hus­håll­ningen med mark, vat­ten och andra natur­re­sur­ser,
   11. de vill­kor som behövs med avse­ende på avhjäl­pande av mil­jö­skada och stäl­lande av säker­het,
   12. de vill­kor som behövs för att före­bygga all­var­liga kemi­ka­li­e­o­lyc­kor och begränsa följ­derna av dem för män­ni­skors hälsa och mil­jön,
   13. de vill­kor som i övrigt behövs för att skydda vär­de­fulla natur-​​ och kul­turmil­jöer eller för att för­hindra annan skada på eller olä­gen­het för omgiv­ningen,
   14. den tid inom vil­ken anspråk i anled­ning av oför­ut­sedda ska­dor får fram­stäl­las, och
   15. rät­te­gångs­kost­na­der.

Om till­stån­det avser arbe­ten för vat­ten­verk­sam­het, ska den tid som arbe­tena ska vara utförda inom (arbets­tid) anges i domen. Denna tid får över­stiga tio år endast om arbe­tena utgör ett led i en verk­sam­het som till­go­do­ser ett väsent­ligt sam­hälls­in­tresse och av sär­skilda skäl inte kan slut­fö­ras inom tio år. I fråga om mil­jö­far­lig verk­sam­het ska den tid som verk­sam­he­ten ska ha satts igång inom (igång­sätt­nings­tid) anges i domen.

Mark- och mil­jö­dom­sto­len får över­låta åt en till­syns­myn­dig­het att besluta vill­kor av mindre bety­delse.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om vad en dom i ett mål om vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar ska inne­hålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Lag (2023:633).

25 a §   En dom som omfat­tar till­stånd att behandla avfall ska dess­utom all­tid inne­hålla
   1. upp­gift om avfall­s­ty­per och mäng­der av avfall som får behand­las,
   2. upp­gift om den behand­lings­me­tod som ska tilläm­pas på avfal­let,
   3. de vill­kor som behövs i fråga om åtgär­der för att över­vaka och kon­trol­lera att de skyl­dig­he­ter som gäl­ler för verk­sam­he­ten upp­fylls, och
   4. de vill­kor som behövs i fråga om åtgär­der för avslu­tande av verk­sam­he­ten och efter­be­hand­ling. Lag (2019:1263).

25 b §   En dom som omfat­tar till­stånd att bedriva verk­sam­het med för­brän­ning av avfall ska dess­utom all­tid inne­hålla
   1. upp­gif­ter om för­brän­nings­an­lägg­ning­ens totala kapa­ci­tet för för­brän­ning av avfall,
   2. en för­teck­ning över de mäng­der av olika kate­go­rier av far­ligt avfall som får för­brän­nas,
   3. i fråga om det far­liga avfall som får för­brän­nas, vill­kor om avfal­lets minsta och högsta flöde, lägsta och högsta vär­me­värde samt max­i­mala inne­håll av för­ore­ningar,
   4. vill­kor om begräns­nings­vär­den för utsläpp som ska beräk­nas enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 9 kap. 5 §,
   5. vill­kor om den längsta tid under vil­ken det i sam­band med tek­niskt ound­vik­liga drift­stopp, drift­stör­ningar eller fel i renings-​​ eller mät­ut­rust­ning får ske sådana utsläpp av för­ore­ningar till luft och vat­ten som över­skri­der fast­ställda vär­den, och
   6. i fråga om till­stånd som omfat­tar ener­giå­ter­vin­ning, vill­kor om att ener­giå­ter­vin­ningen ska ske med hög ener­gi­ef­fek­ti­vi­tet. Lag (2012:907).

25 c §   En dom som omfat­tar till­stånd att bedriva verk­sam­het med depo­ne­ring av avfall ska dess­utom all­tid inne­hålla
   1. upp­gift om vil­ken av depo­ni­klas­serna far­ligt avfall, icke- far­ligt avfall eller inert avfall som till­stån­det avser,
   2. de vill­kor som behövs i fråga om åtgär­der före och under drif­ten av depo­nin, och
   3. de vill­kor som behövs i fråga om skyl­dig­het att rap­por­tera om avfall­s­ty­per och mäng­der av avfall som har depo­ne­rats.
Lag (2019:1263).

25 d §   En dom som omfat­tar till­stånd till geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid ska, i stäl­let för det som sägs i 25 a och 25 c §§, dess­utom all­tid inne­hålla
   1. en beskriv­ning av den geo­lo­giska for­ma­tio­nens egen­ska­per,
   2. vill­kor om den exakta loka­li­se­ringen och avgräns­ningen av
      a) lag­rings­plat­sen och det område runt lag­rings­plat­sen som med hän­syn till de geo­lo­giska för­hål­lan­dena har bety­delse för lag­ring­ens integri­tet och säker­het, och
      b) den anlägg­ning som ska använ­das för att till­föra kol­di­oxid till lag­rings­plat­sen,
   3. vill­kor om lag­rings­plat­sens hyd­rau­liska egen­ska­per,
   4. vill­kor om den totala mängd kol­di­oxid som får lag­ras,
   5. vill­kor om grän­ser för reser­vo­ar­tryc­ket,
   6. en beskriv­ning av var­i­från den kol­di­oxid som ska till­fö­ras lag­rings­plat­sen kom­mer och hur den ska trans­por­te­ras till lag­rings­plat­sen,
   7. vill­kor om sam­man­sätt­ningen av den kol­di­ox­id­ström som får till­fö­ras lag­rings­plat­sen (injek­te­ras) och om kon­troll av kol­di­ox­id­ström­men,
   8. vill­kor om högsta tillåtna injek­te­rings­takt och injek­te­rings­tryck,
   9. vill­kor om över­vak­ning enligt en sär­skild över­vak­nings­plan och om åtgär­der enligt en sär­skild plan för avhjäl­pande av ris­ker för kol­di­ox­id­ut­släpp samt om att pla­nerna ska föl­jas,
   10. vill­kor om att verk­sam­hets­ut­ö­va­ren ska för­vissa sig om att den som är sys­sel­satt i verk­sam­he­ten har den kom­pe­tens och utbild­ning som behövs,
   11. vill­kor om vad som ska gälla i sam­band med att lag­rings­plat­sen stängs för fort­satt till­för­sel av kol­di­oxid och om under­håll efter stäng­ningen enligt en sär­skild plan,
   12. vill­kor om att den säker­het som krävs för verk­sam­he­ten enligt 15 kap. 37 § fort­lö­pande ska vara gil­tig och i kraft,
   13. upp­lys­ningar om
      a) de krav på upp­da­te­ring av över­vak­nings­pla­nen som kan följa av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna balk,
      b) kra­vet på mil­jö­rap­port i 26 kap. 20 § och andra före­skrif­ter med krav på rap­por­te­ring avse­ende geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid som har med­de­lats med stöd av denna balk,
      c) de bestäm­mel­ser om ompröv­ning och åter­kal­lelse av till­stånd som finns i denna balk, och
      d) de krav på under­rät­telse till till­syns­myn­dig­he­ten i hän­delse av läc­kage av kol­di­oxid eller bety­dande stör­ningar som föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna balk, och
   14. skä­len för avvi­kelse från syn­punk­ter som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har läm­nat i sam­band med rege­ring­ens tillåt­lig­hets­pröv­ning. Lag (2016:782).

25 e §   En dom som omfat­tar till­stånd till en ny för­brän­nings­an­lägg­ning med en nomi­nell elekt­risk effekt på 300 mega­watt eller mer ska dess­utom inne­hålla vill­kor om att utrymme ska avsät­tas vid anlägg­ningen för den utrust­ning som behövs för att avskilja och kom­pri­mera kol­di­oxid, om
   1. det är lämp­ligt med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön att avsätta ett sådant utrymme,
   2. det är tek­niskt och eko­no­miskt möj­ligt att efter­mon­tera utrust­ning för kol­di­ox­i­dav­skilj­ning,
   3. en lämp­lig lag­rings­plats finns till­gäng­lig för kol­di­oxid från anlägg­ningen, och
   4. trans­port av kol­di­oxid från anlägg­ningen till en sådan lag­rings­plats är tek­niskt och eko­no­miskt genom­för­bar.
Lag (2012:430).

25 f §   En dom som omfat­tar till­stånd till en för­brän­nings­an­lägg­ning med en till­förd instal­le­rad effekt på minst 50 mega­watt ska inne­hålla upp­gift om de för­fa­ran­den som ska föl­jas vid drift­stör­ning i renings­ut­rust­ningen.
Lag (2012:907).

25 g §   En dom som omfat­tar till­stånd till en sådan anlägg­ning som avses i 1 e § ska dess­utom inne­hålla en redo­vis­ning av slut­sat­serna i den kost­nads­nyt­to­a­na­lys vars slut­sat­ser ska redo­vi­sas i ansö­kan om till­stånd till anlägg­ningen.
Lag (2024:963).

25 h §   En dom som omfat­tar till­stånd att driva verk­sam­het som omfat­tas av krav på en avfalls­han­te­rings­plan för utvin­nings­av­fall ska dess­utom all­tid inne­hålla
   1. vill­kor om det belopp som säker­he­ten enligt 15 kap. 36 a § ska uppgå till,
   2. vill­kor om att den säker­het som ska stäl­las enligt 15 kap. 36 a § ska god­tas innan den verk­sam­het som omfat­tas av krav på en avfalls­han­te­rings­plan för utvin­nings­av­fall påbör­jas och att säker­he­ten där­ef­ter fort­lö­pande ska vara betryg­gande, och
   3. de vill­kor som behövs för att mini­mera verk­sam­he­tens påver­kan på omgiv­ningen vid oför­ut­sedda avbrott i verk­sam­he­ten. Lag (2022:1100).

26 §   På yrkande av sökan­den får mark- och mil­jö­dom­sto­len i sär­skild dom avgöra frå­gan om verk­sam­he­tens tillåt­lig­het om frå­gan inte enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § skall prö­vas av rege­ringen.

Om dom­sto­len fun­nit att verk­sam­he­ten är tillåt­lig och om verk­sam­he­tens snara genom­fö­rande är ange­lä­get, får dom­sto­len i sär­skild dom med­dela till­stånd till de arbe­ten som behö­ver utfö­ras. Att huvud­för­hand­ling inte behö­ver hål­las fram­går av 16 § andra styc­ket.

Med­de­las sär­skild dom, får mil­jö­dom­sto­len för­ordna att målet i övrigt skall vila till dess domen fått laga kraft.
Lag (2010:923).

27 §   När verk­ning­arna av verk­sam­he­ten inte kan för­ut­ses med till­räck­lig säker­het, får mark- och mil­jö­dom­sto­len vid med­de­lande av till­stånd till verk­sam­he­ten skjuta upp frå­gan om ersätt­ning eller andra vill­kor till dess erfa­ren­het har vun­nits av verk­sam­he­tens inver­kan.

I sam­band med upp­skovs­be­slu­tet skall mark- och mil­jö­dom­sto­len, i fråga om skada eller för­lust som kan antas bli mera känn­bar, med­dela pro­vi­so­riska före­skrif­ter om ersätt­ning eller ska­de­fö­re­byg­gande åtgär­der. Om det är nöd­vän­digt för att mot­verka olä­gen­he­ter, skall pro­vi­so­riska före­skrif­ter om skydds­åt­gär­der eller andra för­sik­tig­hets­mått med­de­las.

Den upp­skjutna frå­gan skall avgö­ras så snart som möj­ligt.
Ersätt­ning får inte bestäm­mas till lägre belopp än vad som har bestämts pro­vi­so­riskt.

Då målet har skju­tits upp i en viss del, skall mark- och mil­jö­dom­sto­len som vill­kor för att till­stån­det till verk­sam­he­ten skall få tas i anspråk före­skriva att sökan­den hos läns­sty­rel­sen stäl­ler säker­het för den slut­liga ersätt­ningen samt för den ersätt­ning som bestämts pro­vi­so­riskt och som inte skall beta­las innan till­stån­det tas i anspråk. I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken.

Pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) gäl­ler inte ersätt­nings­an­språk som omfat­tas av ett upp­skovs­be­slut. Lag (2010:923).

28 §   När det finns skäl till det, får mark- och mil­jö­dom­sto­len för­ordna att till­stån­det till en verk­sam­het får tas i anspråk även om domen inte har vun­nit laga kraft. Som vill­kor skall före­skri­vas att sökan­den hos läns­sty­rel­sen stäl­ler säker­het för den ersätt­ning som för en vat­ten­verk­sam­het kan komma att utgå, om dom­sto­lens dom änd­ras. I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken.

Om sökan­den, sedan till­stånd till en verk­sam­het enligt bal­ken har med­de­lats, åläggs skyl­dig­het att före­bygga eller minska ska­dor eller att betala ersätt­ning, får mark- och mil­jö­dom­sto­len för­ordna att domen skall gå i verk­stäl­lig­het som om den hade fått laga kraft.

Över­kla­gas en dom med ett för­ord­nande enligt första eller andra styc­ket, får Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len undan­röja för­ord­nan­det, innan talan mot domen i övrigt prö­vas.
Lag (2010:923).

29 §   En dom som omfat­tar till­stånd att bedriva en vat­ten­verk­sam­het för pro­duk­tion av vat­ten­kraft­sel ska ange när till­stån­dets vill­kor och andra bestäm­mel­ser till skydd för män­ni­skors hälsa och mil­jön senast ska ses över för att hål­las moderna.

Tiden ska bestäm­mas så att över­sy­nen av mil­jö­vill­ko­ren blir ända­måls­en­lig med hän­syn till den för­vän­tade utveck­lingen och beho­vet av att verk­sam­he­ten
   1. inte med­för en sådan för­säm­ring eller ett sådant även­tyr för vat­ten­mil­jön som avses i 5 kap. 4 §, och
   2. ges rim­lig för­ut­se­bar­het i fråga om möj­lig­he­terna att nyt­tig­göra gjorda och kom­mande inve­ste­ringar.
Lag (2018:1407).

30 §   En ompröv­nings­dom eller en dom som inne­bär till­stånd att ändra en verk­sam­het ska inne­hålla en sam­lad redo­vis­ning av de till­stånds­be­stäm­mel­ser som gäl­ler för verk­sam­he­ten enligt
   1. domen, och
   2. tidi­gare givna till­stånd i de delar som domen inte änd­rar eller upp­hä­ver dem. Lag (2018:1407).

23 kap. Rät­te­gången i Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len och Högsta dom­sto­len

Rät­te­gången i Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len

1 §   Har upp­hävts genom lag (2010:923).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2010:923).

3 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­lens beslut i frå­gor som avses i 22 kap. 14 § samt i 7 kap. 21 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het får över­kla­gas sär­skilt.
Beslut i fråga som avses i 7 kap. 12 § andra styc­ket lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gande av dom eller slut­ligt beslut i ansök­nings­må­let. Lag (2010:923).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2010:923).

5 §   Om sökan­den har över­kla­gat mark- och mil­jö­dom­sto­lens dom eller beslut i ett ansök­nings­mål där kun­gö­relse enligt 22 kap. 3 § har utfär­dats, får Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len i stäl­let för att för­ordna om del­giv­ning med mot­par­terna besluta att över­kla­gan­det ska göras till­gäng­ligt på den webb­plats eller i den lokal som anges i mark- och mil­jö­dom­sto­lens kun­gö­relse samt utfärda en kun­gö­relse om över­kla­gan­det.

I kun­gö­rel­sen ska det upp­ges
   1. att hand­ling­arna i målet hålls till­gäng­liga på den webb­plats eller i den lokal som anges i mark- och mil­jö­dom­sto­lens kun­gö­relse,
   2. att kal­lel­ser och andra med­de­lan­den i målet till par­terna, om de inte sär­skilt till­ställs någon part, kom­mer att infö­ras i viss eller vissa orts­tid­ningar samt hål­las till­gäng­liga på den webb­plats eller i den lokal som anges i mark- och mil­jö­dom­sto­lens kun­gö­relse,
   3. att en svars­skri­velse ska ha kom­mit in till Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len inom den tid, minst tre vec­kor efter kun­gö­ran­det, som Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len bestämt.

Kun­gö­rel­sen ska infö­ras i den eller de orts­tid­ningar som mark- och mil­jö­dom­sto­len har bestämt för med­de­lan­den i målet.

När före­skrif­terna i denna para­graf har iakt­ta­gits, ska del­giv­ning anses ha skett. Lag (2024:963).

6 §   Ett mål där en dom har över­kla­gats får avgö­ras av Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len utan huvud­för­hand­ling eller munt­lig hand­lägg­ning, om en sådan för­hand­ling skulle sakna bety­delse för pröv­ningen. Om part och mot­part har begärt huvud­för­hand­ling eller munt­lig hand­lägg­ning, skall dock sådan hål­las, om den inte uppen­bar­li­gen skulle vara utan bety­delse.

Vid huvud­för­hand­ling får utred­ningen läg­gas fram genom Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­lens försorg i den omfatt­ning som dom­sto­len bestäm­mer.

Om Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len i ett över­kla­gat ansök­nings­mål fin­ner att vite eller annan påföljd för ute­varo bör före­läg­gas någon part, får före­läg­gan­det inte till­kän­na­ges par­ten genom kun­gö­relse som avses i 5 § utan skall del­ges med par­ten.
Lag (2010:923).

7 §   I fråga om rät­te­gången i Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len gäl­ler i ansök­nings­mål i övrigt lagen (2010:921) om mark- och mil­jö­dom­sto­lar, 21 kap. 7 §, 22 kap. 12, 21, 23-28 §§ denna balk samt 7 kap. 5 och 7 §§ lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len får för­ordna att till­stån­det till en verk­sam­het som med­de­lats av mark- och mil­jö­dom­sto­len får tas i anspråk trots att domen inte vun­nit laga kraft. För sådant för­ord­nande gäl­ler 22 kap. 28 § första styc­ket.
Lag (2010:923).

Rät­te­gången i Högsta dom­sto­len

8 §   Har upp­hävts genom lag (2010:923).

9 §   I fråga om rät­te­gången i Högsta dom­sto­len gäl­ler bestäm­mel­serna om rät­te­gången i Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len i 5 och 6 §§ och 7 § första meningen. Lag (2010:923).

24 kap. Till­stånds gil­tig­het, ompröv­ning m.m.

Ver­kan av domar och beslut enligt mil­jö­bal­ken

1 §   Om en dom eller ett beslut som har med­de­lats i ett ansök­nings­mål enligt 21 kap. 1 a § första styc­ket denna balk eller 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het avser till­stånd till en verk­sam­het enligt bal­ken och domen eller beslu­tet har fått laga kraft, gäl­ler till­stån­det mot alla, vad avser frå­gor som har prö­vats i domen eller beslu­tet. Det­samma gäl­ler beslut om till­stånd till mil­jö­far­lig verk­sam­het som har med­de­lats av en läns­sty­relse eller kom­mun med stöd av 9 kap. 8 § samt beslut om till­stånd till mar­kav­vatt­ning som har med­de­lats av en läns­sty­relse enligt 11 kap. Om till­stån­det avser utfö­ran­det av en vat­ten­an­lägg­ning, inne­fat­tar det rätt att bibe­hålla anlägg­ningen. Till följd av detta kapi­tel, till följd av 7 kap. 20 eller 22 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 17 §, 11 kap. 9 c § eller 12 kap. 10 § denna balk eller till följd av 2 kap. 10 § eller 7 kap. 13, 14, 15, 16 eller 17 § lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, kan dock ett till­stånd begrän­sas eller för­e­nas med änd­rade eller nya vill­kor, eller åter­kal­las och fort­satt verk­sam­het för­bju­das. Ett sådant ingri­pande kan också ske genom före­läg­gan­den eller för­bud enligt 10 kap. 14 § eller 26 kap. 9 § fjärde styc­ket.

Med till­stånd avses i detta kapi­tel även god­kän­nande av arbe­ten eller åtgär­der enligt 11 kap. 16 §.

En ompröv­nings­dom eller ett ompröv­nings­be­slut har samma ver­kan som en till­stånds­dom eller ett till­stånds­be­slut. Lag (2021:876).

2 §   Till­stån­det för­fal­ler, om till­stånds­ha­va­ren inte iakt­tar de bestäm­mel­ser som har med­de­lats i till­stånds­do­men eller till­stånds­be­slu­tet i fråga om tid inom vil­ken arbe­tena skall vara utförda eller den tid inom vil­ken igång­sätt­ning skall ha skett.

Om till­stånds­ha­va­ren visar att denne har gil­tigt skäl för dröjs­må­let eller att syn­ner­liga olä­gen­he­ter skulle upp­stå om till­stån­det för­fal­ler, kan till­stånds­myn­dig­he­ten för­länga tiden med högst tio år. Till­stånds­myn­dig­he­ten får före­skriva nya eller sträng­are vill­kor efter vad som är skä­ligt. Ansö­kan om för­läng­ning skall göras innan den före­skrivna tiden har gått ut.

3 §   Till­stånds­myn­dig­he­ten får helt eller del­vis åter­kalla till­stånd, dis­pens eller god­kän­nande som med­de­lats enligt bal­ken, eller enligt före­skrif­ter med stöd av bal­ken, och för­bjuda fort­satt verk­sam­het
   1. om den som har sökt till­stån­det, dis­pen­sen eller god­kän­nan­det har vil­se­lett till­stånds­myn­dig­he­ten genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller under­låta att lämna upp­gif­ter av bety­delse för till­stån­det, dis­pen­sen, god­kän­nan­det eller vill­ko­ren,
   2. när till­stån­det, dis­pen­sen, god­kän­nan­det eller vill­kor som gäl­ler för verk­sam­he­ten eller åtgär­den inte har följts och avvi­kel­sen inte är av ringa bety­delse,
   3. om det till följd av verk­sam­he­ten eller åtgär­den har upp­kom­mit någon olä­gen­het av väsent­lig bety­delse som inte för­ut­sågs när verk­sam­he­ten eller åtgär­den tilläts,
   4. om det till följd av verk­sam­he­ten eller åtgär­den har upp­kom­mit sådana för­hål­lan­den som enligt 2 kap. 9 § inne­bär att verk­sam­he­ten inte får bedri­vas,
   5. om verk­sam­he­ten slut­ligt har upp­hört,
   6. om ett nytt till­stånd ersät­ter ett tidi­gare till­stånd,
   7. om det behövs för att upp­fylla Sve­ri­ges för­plik­tel­ser till följd av EU-​med­lem­ska­pet,
   8. om under­hål­let av en vat­ten­an­lägg­ning all­var­ligt har för­sum­mats, eller
   9. om till­stånd att inverka på vat­ten­för­hål­lan­dena inte har utnytt­jats under en längre tid och det kan antas att till­stån­det inte hel­ler kom­mer att utnytt­jas.

Mark- och mil­jö­dom­sto­len får om till­stån­det avser verk­sam­het vid en vat­ten­an­lägg­ning eller i fall som avses i första styc­ket 8 eller 9 åter­kalla rät­ten att bibe­hålla en vat­ten­an­lägg­ning.

Till­stånd till täkt får upp­hä­vas helt eller del­vis när tio år för­flu­tit från det att till­stån­det vann laga kraft.
Lag (2010:923).

4 §   I sam­band med ett beslut om åter­kal­lelse enligt 3 § andra styc­ket som avser en vat­ten­an­lägg­ning skall mark- och mil­jö­dom­sto­len ålägga den som är ansva­rig för under­hål­let av anlägg­ningen att riva ut den och att vidta de åtgär­der som behövs för att före­bygga eller minska ska­dor genom utriv­ningen.

I stäl­let för åläg­gande enligt första styc­ket får mark- och mil­jö­dom­sto­len medge någon annan vars rätt är bero­ende av utriv­ningen eller, till skydd för all­männa intres­sen, sta­ten, en kom­mun eller ett vat­ten­för­bund att riva ut anlägg­ningen på den under­hålls­skyl­di­ges bekost­nad. Dom­sto­len får också med­dela för­ord­nande enligt 11 kap. 20 §. Då äger 11 kap. 20 § fjärde styc­ket och 21 § mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (2010:923).

5 §   I fråga om mil­jö­far­lig verk­sam­het eller vat­ten­verk­sam­het får till­stånds­myn­dig­he­ten ompröva till­stånd när det gäl­ler en bestäm­melse om tillå­ten pro­duk­tions­mängd eller annan lik­nande bestäm­melse om verk­sam­he­tens omfatt­ning, samt ändra eller upp­häva vill­kor eller andra bestäm­mel­ser eller med­dela nya sådana
   1. när, från det till­stånds­be­slu­tet fick laga kraft, det för­flu­tit tio år eller den kor­tare tid som, på grund av vad som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, före­skrivs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer,
   2. om verk­sam­he­ten med någon bety­delse med­ver­kar till att en mil­jö­kva­li­tets­norm inte följs,
   3. om den som har sökt till­stån­det har vil­se­lett till­stånds­myn­dig­he­ten genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller låta bli att lämna upp­gif­ter av bety­delse för till­stån­det eller vill­ko­ren,
   4. när till­stån­det eller vill­kor som gäl­ler för verk­sam­he­ten inte har följts,
   5. om det genom verk­sam­he­ten upp­kom­mit en olä­gen­het av någon bety­delse som inte för­ut­sågs när verk­sam­he­ten tilläts,
   6. om för­hål­lan­dena i omgiv­ningen har änd­rats väsent­ligt,
   7. om en från hälso-​​ eller mil­jö­syn­punkt väsent­lig för­bätt­ring kan upp­nås med använd­ning av någon ny process-​​ eller renings­tek­nik,
   8. om använ­dan­det av någon ny tek­nik för mät­ning eller upp­skatt­ning av för­ore­ning eller annan stör­ning skulle med­föra väsent­ligt bättre för­ut­sätt­ningar för att kon­trol­lera verk­sam­he­ten,
   9. om verk­sam­he­ten helt eller till väsent­lig del är för­lagd inom ett område där för­bud råder enligt en före­skrift eller ett beslut som har med­de­lats med stöd av 9 kap. 4 §,
   10. för att för­bättra en anlägg­nings säker­het,
   11. om det visar sig att anord­ningar som har vid­ta­gits eller vill­kor som har med­de­lats till skydd för fis­ket med stöd av 11 kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het är mindre ända­måls­en­liga, eller
   12. om det kan antas att en säker­het som ställts enligt 9 kap. 6 e §, 15 kap. 35, 36 a eller 37 § eller 16 kap. 3 § inte längre är till­räck­lig eller är större än vad som behövs.

I fall som avses i första styc­ket 5 får till­stånds­myn­dig­he­ten också besluta om andra åtgär­der som behövs för att före­bygga eller minska olä­gen­he­ter för fram­ti­den. Lag (2022:1100).

5 a §   Har beteck­nats 24 kap. 6 § genom lag (2018:1407).

6 §   Till­stånds­myn­dig­he­ten får inte med stöd av 5 § med­dela skärpta vill­kor i fråga om omgiv­nings­bul­ler enbart på grund av att det sedan till­stån­det gavs eller senast änd­ra­des har till­kom­mit en ny bostad i omgiv­ningen, om
   1. bosta­den ingår i ett område med detalj­plan eller omfat­tas av ett bygg­lov enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) och det i plan­be­skriv­ningen till pla­nen eller i lovet har angetts beräk­nade bul­ler­vär­den, och
   2. omgiv­nings­bull­ret från verk­sam­he­ten inte över­skri­der dessa vär­den.

Trots första styc­ket får skärpta vill­kor med­de­las om det med hän­syn till de boen­des hälsa finns syn­ner­liga skäl för det.

Sådana kom­ple­ment­bo­stads­hus som avses i 9 kap. 4 a § plan- och bygg­la­gen får ald­rig för­an­leda skärpta vill­kor i fråga om omgiv­nings­bul­ler. Lag (2018:1407).

7 §   Om det har fast­ställts vill­kor för två eller flera mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter enligt 16 kap. 8 § och till­stån­det åter­kal­las eller vill­ko­ren omprö­vas för en av verk­sam­he­terna, får vill­ko­ren för de övriga verk­sam­he­terna omprö­vas.
Lag (2018:1407).

8 §   Ett änd­rings­till­stånd som avses i 16 kap. 2 a eller 2 b § får
   1. för­e­nas med bestäm­mel­ser om änd­ringar i vill­kor som tidi­gare har med­de­lats för de delar av verk­sam­he­ten som inte omfat­tas av änd­ringen, om de tidi­gare vill­ko­ren har ett sam­band med änd­ringen, och
   2. omprö­vas i sam­band med att ett till­stånd som omfat­tar hela verk­sam­he­ten omprö­vas. Lag (2018:1407).

9 §   Till­stånds­myn­dig­he­ten får inte med stöd av 5 eller 8 § med­dela så ingri­pande vill­kor eller andra bestäm­mel­ser att verk­sam­he­ten inte längre kan bedri­vas eller att den avse­värt för­svå­ras. Lag (2018:1407).

10 §   Efter en ansö­kan om ompröv­ning av en vat­ten­verk­sam­het för sådana mil­jö­vill­kor som avses i 11 kap. 27 § ska till­stånds­myn­dig­he­ten upp­häva, ändra och besluta nya bestäm­mel­ser och vill­kor i den utsträck­ning som behövs med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön.

Bestäm­mel­ser och vill­kor som inne­bär att verk­sam­he­ten avse­värt för­svå­ras får dock beslu­tas endast om det behövs för att följa en mil­jö­kva­li­tets­norm eller någon annan bestäm­melse som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen.

Trots första och andra styc­kena ska till­stånds­myn­dig­he­ten åter­kalla till­stån­det och bestämma om åtgär­der som avses i 4 §, om
   1. en åter­kal­lelse är nöd­vän­dig för att till­go­dose ett sådant behov som avses i andra styc­ket, eller
   2. verk­sam­hets­ut­ö­va­ren med­ger att till­stån­det åter­kal­las.
Lag (2018:1407).

11 §   En ansö­kan om pröv­ning som avses i 3, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9 § får göras hos mark- och mil­jö­dom­stol av Natur­vårds­ver­ket, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap och läns­sty­rel­sen. Om frå­gan ska prö­vas av någon annan myn­dig­het än en dom­stol eller av en kom­mun, får den tas upp utan någon sär­skild fram­ställ­ning. Frå­gor om ompröv­ning enligt 8 § får tas upp utan sär­skild ansö­kan.

En ansö­kan om sådan pröv­ning som avses i första styc­ket får även göras av en kom­mun i den utsträck­ning kom­mu­nen har över­ta­git till­sy­nen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde styc­ket. Om till­stån­det har getts av läns­sty­rel­sen, görs ansö­kan hos läns­sty­rel­sen.

I fråga om verk­sam­he­ter som får bedri­vas med stöd av 11 kap. 27 § andra styc­ket, får en ansö­kan om pröv­ning som avses i 3 eller 5 § grun­das på en omstän­dig­het som anges i de para­gra­ferna endast om
   1. omstän­dig­he­ten är så all­var­lig att den inte tål att vänta på att pröv­ningen för moderna mil­jö­vill­kor blir klar, och
   2. den olä­gen­het som omstän­dig­he­ten inne­bär inte kan avhjäl­pas genom ett före­läg­gande om för­sik­tig­hets­mått eller för­bud i vän­tan på att pröv­ningen blir klar. Lag (2024:963).

12 §   En ansö­kan om pröv­ning som avses i 10 § får göras av
   1. till­stånds­ha­va­ren, eller
   2. Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten eller läns­sty­rel­sen, om till­stånds­ha­va­ren inte har gjort det som krävs enligt 11 kap. 27 § och inte har följt ett före­läg­gande att ansöka om en sådan pröv­ning. Lag (2024:963).

13 §   Efter ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren får till­stånds­myn­dig­he­ten besluta att
   1. upp­häva ett till­stånd till en mil­jö­far­lig verk­sam­het, om verk­sam­he­ten har anmälts till till­syns­myn­dig­he­ten och
      a) till­stånds­plik­ten för verk­sam­he­ten har upp­hört, eller
      b) verk­sam­he­ten slut­ligt har upp­hört, eller
   2. ändra eller upp­häva andra bestäm­mel­ser och vill­kor i en till­stånds­dom eller ett till­stånds­be­slut än sådana som avser stor­le­ken av ersätt­ning­ens belopp, dock att vill­ko­ret får upp­hä­vas eller mild­ras endast om det är uppen­bart att vill­ko­ret inte längre behövs eller är sträng­are än nöd­vän­digt eller om änd­ringen påkal­las av omstän­dig­he­ter som inte för­ut­sågs när till­stån­det gavs. Lag (2018:1407).

13 a §   En till­stånds­ha­vare som har ett till­stånd till vat­ten­verk­sam­het där arbets­ti­den enligt 22 kap. 25 § andra styc­ket har bestämts till en längre tid än tjugo år ska ansöka om ompröv­ning av till­stån­det i den del till­stån­det avser åter­stå­ende arbe­ten för vat­ten­verk­sam­het.

Ansö­kan om ompröv­ning ska första gången ha kom­mit in till till­stånds­myn­dig­he­ten inom tjugo år från det att till­stånds­do­men fått laga kraft. Där­ef­ter ska en ansö­kan om ompröv­ning läm­nas in vart tju­gonde år till dess att arbets­ti­den löpt ut.

Vid ompröv­ningen får till­stånds­myn­dig­he­ten besluta om nya eller sträng­are vill­kor eller andra bestäm­mel­ser efter vad som är skä­ligt, så länge vat­ten­verk­sam­he­ten inte avse­värt för­svå­ras. Lag (2023:632).

14 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om ompröv­ning av vat­ten­verk­sam­het finns i 7 kap. 13-16 §§ lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Lag (2018:1407).

14 a §   Efter ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren får till­stånds­myn­dig­he­ten, om det är lämp­ligt med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön, för­länga gil­tig­he­ten för ett vid tid­punk­ten för ansö­kan gäl­lande till­stånd som avses i 9 eller 11 kap. eller 7 kap. 28 a § (gil­tig­hets­för­läng­ning).

Till­stånds­myn­dig­he­ten får vid en gil­tig­hets­för­läng­ning endast
   1. för­länga till­stån­det i högst tre år, och
   2. besluta om de änd­ringar som krävs för att till­stån­dets befint­liga vill­kor ska kunna gälla under för­läng­ningen.

En gil­tig­hets­för­läng­ning får inte avse en verk­sam­het vars till­stånd tidi­gare har för­längts. Ett till­stånd som avses i 7 kap. 28 a § får endast för­längas sam­ti­digt som gil­tig­he­ten för ett tids­be­grän­sat till­stånd enligt 9 eller 11 kap. för samma verk­sam­het för­längs och om de för­ut­sätt­ningar som anges i 7 kap. 28 b § är upp­fyllda. Lag (2024:963).

15 §   Om rege­ringen i sam­band med pröv­ningen av en verk­sam­het har beslu­tat att ett visst vill­kor ska gälla för ett till­stånd, får till­stånds­myn­dig­he­ten vid ompröv­ningen inte avvika väsent­ligt från vill­ko­ret utan att rege­ringen har med­gett det. Lag (2018:1407).

Änd­rade för­hål­lan­den i sam­fäl­lig­he­ter

16 §   Bestäm­mel­ser om änd­rade för­hål­lan­den i sam­fäl­lig­he­ter finns i 7 kap. 17 och 18 §§ lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Lag (2018:1407).

Oför­ut­sedda olä­gen­he­ter med vilt­hägn

17 §   Läns­sty­rel­sen får besluta nya eller änd­rade vill­kor, om det genom ett vilt­hägn upp­kom­mer någon olä­gen­het som inte för­ut­sågs när till­stån­det gavs. Kan olä­gen­he­ten inte avhjäl­pas och är den bety­dande, får till­stån­det åter­kal­las. Till­stån­det får även åter­kal­las, om vilt­hägn som avses med till­stån­det inte längre behövs. Lag (2018:1407).

Oför­ut­sedda ska­dor

18 §   Om en vat­ten­verk­sam­het eller en vat­ten­an­lägg­ning, som har utförts i enlig­het med ett till­stånd enligt denna balk, med­för ska­dor som inte för­ut­sågs av mark- och mil­jö­dom­sto­len när till­stån­det med­de­la­des, får den ska­de­li­dande fram­ställa anspråk på ersätt­ning enligt 31 kap.

Om det är fråga om bety­dande ska­dor för någon enskild eller för något all­mänt intresse, får det begä­ras sådana änd­ringar på verk­sam­hets­ut­ö­va­rens bekost­nad av vat­ten­verk­sam­he­ten eller vat­ten­an­lägg­ningen som, utan att med­föra ska­dor för tredje man eller väsent­liga olä­gen­he­ter för till­stånds­ha­va­ren, är ägnade att före­bygga eller minska fram­tida ska­dor. I fråga om all­männa intres­sen förs talan av Natur­vårds­ver­ket, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, läns­sty­relse eller kom­mun.

Anspråk på grund av oför­ut­sedda ska­dor ska för att få tas upp till pröv­ning fram­stäl­las till mark- och mil­jö­dom­sto­len inom fem år eller den längre tid, högst tjugo år, som kan ha bestämts i sam­band med till­stån­det. Tiden räk­nas från utgången av den av dom­sto­len bestämda tiden inom vil­ken arbe­tena ska vara utförda.

Vid skada som avses i 7 kap. 7 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het utgår tiden för fram­stäl­lan dock ald­rig tidi­gare än två år från det att ska­dan upp­kom.

Bestäm­mel­serna i pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) gäl­ler inte anspråk enligt denna para­graf. Lag (2024:963).

19 §   En fram­stäl­lan som avses i 18 § ska vara skrift­lig och ges in till mark- och mil­jö­dom­sto­len i tre exem­plar. Ett exem­plar ska del­ges till­stånds­ha­va­ren.

Ansprå­ket prö­vas före eller efter utgången av den tid som gäl­ler för fram­stäl­lan. För för­fa­ran­det gäl­ler det som sägs om för­fa­ran­det i stäm­nings­mål i 7 kap. 8-12 §§ lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het. Dess­utom tilläm­pas 22 kap. 23 § samt 28 § andra och tredje styc­kena. Lag (2018:1407).

Vill­kor om utsläpp av kol­di­oxid

20 §   En verk­sam­het som omfat­tas av till­stånds­plikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växt­hus­ga­ser får släppa ut kol­di­oxid, dik­vä­ve­oxid och per­fluor­kolvä­ten enligt vad som föl­jer av de till­stånd till utsläpp som getts med stöd av den lagen även om det med stöd av mil­jö­bal­ken eller äldre mil­jö­lag­stift­ning har beslu­tats vill­kor om begräns­ning av utsläpp av kol­di­oxid, dik­vä­ve­oxid eller per­fluor­kolvä­ten eller vill­kor som genom att reglera använd mängd fos­silt bränsle syf­tar till en begräns­ning av kol­di­ox­id­ut­släpp. Detta gäl­ler inte vill­kor om begräns­ning av utsläpp av dik­vä­ve­oxid eller per­fluor­kolvä­ten som beslu­tats för att hindra bety­dande lokala för­ore­ningar. Lag (2020:1174).

25 kap. Rät­te­gångs­kost­na­der och lik­nande kost­na­der

Rät­te­gångs­kost­na­der vid dom­stol m.m.

1 §   I mål om utö­vande av mil­jö­far­lig verk­sam­het och i ansök­nings­mål enligt 24 kap. 10 § gäl­ler inte rät­te­gångs­bal­ken i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der.
Lag (2018:1407).

2 §   I andra ansök­nings­mål om vat­ten­verk­sam­het än sådana som omfat­tas av 1 §, och i mål som avses i 21 kap. 1 a § andra styc­ket, ska sökan­den svara för sina egna och mot­par­ter­nas kost­na­der vid mark- och mil­jö­dom­sto­len. Dock ska
   1. sökan­den inte svara för kost­na­der i läns­sty­rel­sen eller mark- och mil­jö­dom­sto­len som upp­kom­mit för del­ta­gare i en sam­fäl­lig­het för mar­kav­vatt­ning, bevatt­ning eller vat­ten­re­gle­ring, om målet inne­fat­tar bildande av sam­fäl­lig­he­ten, och
   2. en orga­ni­sa­tion som avses i 16 kap. 13 § inte ha rätt att få ersätt­ning för eller skyl­dig­het att betala rät­te­gångs­kost­na­der.

Efter ett över­kla­gande ska sökan­den i fråga om kost­na­der i högre rätt, i stäl­let för det som sägs i första styc­ket, svara för sina egna kost­na­der och de kost­na­der som upp­kom­mit för mot­par­terna genom att sökan­den har kla­gat. Lag (2018:1407).

3 §   I mål som gäl­ler åter­kal­lelse, för­bud mot fort­satt verk­sam­het eller ompröv­ning enligt någon av bestäm­mel­serna i 24 kap. 3-9 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het ska Natur­vårds­ver­ket, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap, läns­sty­rel­sen och till­stånds­ha­va­ren svara för sina kost­na­der vid mark- och mil­jö­dom­sto­len.

I mål enligt 24 kap. 5 § som avser ompröv­ning för att till­go­dose all­männa intres­sen ska den myn­dig­het som ansökte om ompröv­ning dess­utom svara för kost­na­der vid mark- och mil­jö­dom­sto­len som upp­kom­mer för andra mot­par­ter än till­stånds­ha­va­ren. Detta gäl­ler dock inte ompröv­ning enligt 24 kap. 5 § första styc­ket 11.

Trots andra styc­ket första meningen ska till­stånds­ha­va­ren i stäl­let för den myn­dig­het som ansökte om ompröv­ningen svara för de andra mot­par­ter­nas kost­na­der, om målet gäl­ler
   1. ompröv­ning enligt 24 kap. 5 § första styc­ket 10 för att för­bättra en anlägg­nings säker­het, eller
   2. ompröv­ning enligt 24 kap. 5 § av en sådan sär­skild rät­tig­het att för­foga över vat­ten som avses i 2 kap. 41 § vat­ten­la­gen (1918:523). Lag (2024:963).

4 §   I mål som gäl­ler ompröv­ning på grund av änd­rade för­hål­lan­den i sam­fäl­lig­he­ter enligt 7 kap. 17 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het i fråga om kret­sen av del­ta­gare eller kost­nads­för­del­ningen eller enligt 7 kap. 18 § samma lag skall varje part svara för sina kost­na­der.

5 §   Bestäm­mel­serna i 2-4 §§ gäl­ler inte, om annat föl­jer av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken.

Beträf­fande sär­skilda frå­gor i ansök­nings­mål om vat­ten­verk­sam­het får efter vad som är skä­ligt för­ord­nas att var­dera par­ten skall svara för sina kost­na­der eller att part som för­lo­rar skall ersätta annan parts kost­na­der.

6 §   Ogil­las i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av fas­tig­hets­ä­ga­ren eller inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­he­ten angå­ende ersätt­ning eller inlö­sen men har den som väckt talan haft skä­lig anled­ning att få sin talan prö­vad av mark- och mil­jö­dom­sto­len, kan mark- och mil­jö­dom­sto­len för­ordna att mot­par­ten skall ersätta fas­tig­hets­ä­ga­ren eller inne­ha­va­ren av sär­skild rätt för rät­te­gångs­kost­na­der eller att var­dera par­ten skall svara för sina kost­na­der vid mark- och mil­jö­dom­sto­len. Lag (2010:923).

7 §   I mål om vat­ten­verk­sam­het får sökan­den för­plik­tas att betala ersätt­ning för mot­par­ters rät­te­gångs­kost­na­der även om deras talan inte har bli­vit prö­vad slut­ligt vid dom­sto­len.
Ersätt­ning skall även inne­fatta ränta enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) från dagen för beslu­tet till dess betal­ning sker.

8 §   I fråga om dom­sto­lens kost­na­der för kun­gö­rel­ser, sak­kun­niga som har till­kal­lats av dom­sto­len och loka­ler för sam­man­trä­den ska
   1. mark- och mil­jö­dom­sto­lens kost­na­der i
      a) ansök­nings­mål ersät­tas av sökan­den, och
      b) sådana stäm­nings­mål som avses i 7 kap. 2 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het ersät­tas av käran­den, och
   2. högre rätts kost­na­der ersät­tas av den som full­följt talan.

Trots första styc­ket ska till­stånds­ha­va­ren ersätta kost­na­derna i mål om sådan pröv­ning som avses i 24 kap. 10 §.

På begä­ran av dom­sto­len ska för­skott på ersätt­ningen beta­las.
Lag (2024:963).

9 §   I fråga om rät­te­gångs­kost­na­der i mål som avses i 32 kap. 11 § och i mål enligt 31 kap. 10 § gäl­ler bestäm­mel­serna om kost­na­der i expro­pri­a­tions­mål. Om ett yrkande om inlö­sen ogil­las, gäl­ler dock bestäm­mel­serna om rät­te­gångs­kost­na­der i rät­te­gångs­bal­ken.

Ogil­las talan om för­bud mot mil­jö­far­lig verk­sam­het eller åläg­gande för den som utö­var sådan verk­sam­het att iaktta för­sik­tig­hets­mått som avses i 21 kap. 4 § på den grund att sva­ran­den efter talans väc­kande har sökt och fått till­stånd enligt denna balk, skall dom­sto­len efter omstän­dig­he­terna för­ordna att var­dera par­ten själv skall bära sin rät­te­gångs­kost­nad eller att en av dem skall få full eller jäm­kad ersätt­ning.

Övriga kost­na­der

10 §   Om till­stånd med­de­las till en mar­kav­vatt­ning i mål som avses i 7 kap. 19 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, skall sökan­dens kost­na­der för­de­las mel­lan del­ta­garna i mar­kav­vatt­ningen efter vad som är skä­ligt.
Med­de­las inte till­stånd till mar­kav­vatt­ningen, skall sökan­den betala de kost­na­der som har upp­kom­mit, om inte sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der att betal­nings­skyl­dig­he­ten för­de­las mel­lan samt­liga sakä­gare eller vissa av dem. Om till­stånd inte med­de­las till en mar­kav­vatt­ning i ett mål som enligt 7 kap. 20 § nämnda lag har inletts på grund av ett beslut vid en fas­tig­hets­re­gle­ring, skall kost­na­derna anses som för­rätt­nings­kost­na­der vid fas­tig­hets­re­gle­ringen.

11 §   I ären­den hos rege­ringen om ian­språk­ta­gande av ström­fall enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het skall sökan­den svara för samt­liga kost­na­der.

I ären­den hos läns­sty­rel­sen om för­del­ning av ersätt­ning skall den ersätt­nings­skyl­dige svara för samt­liga kost­na­der.

Första och andra styc­ket gäl­ler inte om annat föl­jer vid en mot­sva­rande tillämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken.

Frå­gor om ersätt­ning enligt denna para­graf prö­vas av mark- och mil­jö­dom­sto­len. Lag (2010:923).

FEMTE AVDEL­NINGEN

TILL­SYN M.M.

26 kap. Till­syn

All­mänt om till­sy­nen och till­syns­väg­led­ningen

1 §   Till­sy­nen ska säker­ställa syf­tet med denna balk och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken.

Med till­syn avses att till­syns­myn­dig­he­ten ska
   1. på eget ini­ti­a­tiv eller efter anmä­lan i nöd­vän­dig utsträck­ning kon­trol­lera att mil­jö­bal­ken samt före­skrif­ter, domar och andra beslut som har med­de­lats med stöd av bal­ken följs samt vidta de åtgär­der som behövs för att åstad­komma rät­telse,
   2. under­lätta för en enskild att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt de hand­lings­reg­ler som avses i 1 genom infor­ma­tion och lik­nande verk­sam­het, och
   3. fort­lö­pande bedöma om vill­kor för mil­jö­far­lig verk­sam­het eller vat­ten­verk­sam­het som omfat­tas av till­stånd är till­räck­liga. Lag (2020:627).

1 a §   Med till­syns­väg­led­ning avses att
   1. utvär­dera, följa upp och sam­ordna till­sy­nen, och
   2. ge råd och stöd till till­syns­myn­dig­he­terna.

Till­syns­väg­led­ningen syf­tar till att säker­ställa att till­sy­nen bedrivs ända­måls­en­ligt. Lag (2020:627).

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska skynd­samt anmäla över­trä­del­ser av bestäm­mel­ser i bal­ken eller i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken till Polis­myn­dig­he­ten eller Åkla­gar­myn­dig­he­ten, om det finns anled­ning att anta att ett brott har begåtts.

Om till­syns­myn­dig­he­ten fin­ner att vill­ko­ren i ett till­stånd till en mil­jö­far­lig verk­sam­het eller vat­ten­verk­sam­het inte är till­räck­liga och det finns för­ut­sätt­ningar enligt 24 kap. 5, 7, 8 eller 9 §, ska myn­dig­he­ten ansöka om pröv­ning eller ta upp frå­gan om att ändra eller upp­häva vill­kor utan någon sär­skild fram­ställ­ning om detta enligt det som sägs i 24 kap. 11 §. Lag (2022:1100).

3 §   Till­sy­nen utövas av Natur­vårds­ver­ket, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, för­svars­in­spek­tö­ren för hälsa och miljö, läns­sty­rel­sen, andra stat­liga myn­dig­he­ter och kom­mu­nerna (till­syns­myn­dig­he­ter) enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen.

Bestäm­mel­ser om till­syn finns också i lagen (1999:381) om åtgär­der för att före­bygga och begränsa följ­derna av all­var­liga kemi­ka­li­e­o­lyc­kor.

Varje kom­mun utö­var genom den eller de nämn­der som full­mäk­tige bestäm­mer till­syn inom kom­mu­nen över miljö-​​ och häl­so­skyd­det enligt 9 kap., med undan­tag för sådan mil­jö­far­lig verk­sam­het som krä­ver till­stånd, och över avfalls­han­te­ringen enligt 15 kap.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en till­syns­myn­dig­het får över­låta åt en kom­mun som begär det att i ett visst avse­ende utöva sådan till­syn som annars skulle skö­tas av en stat­lig till­syns­myn­dig­het. Detta gäl­ler inte verk­sam­he­ter som utövas av För­svars­mak­ten, For­ti­fi­ka­tions­ver­ket, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller För­sva­rets radi­o­an­stalt. Lag (2017:782).

3 a §   Till­syns­väg­led­ning utövas av cen­trala stat­liga myn­dig­he­ter och läns­sty­rel­ser (till­syns­väg­le­dande myn­dig­he­ter) i enlig­het med vad rege­ringen bestäm­mer. Lag (2020:627).

4 §   Har en kom­mun gjort fram­ställ­ning om över­lå­telse av till­sy­nen enligt 3 § och fin­ner den till­syns­myn­dig­het som avses där att till­sy­nen inte bör över­lå­tas i enlig­het med fram­ställ­ningen, ska till­syns­myn­dig­he­ten med eget ytt­rande över­lämna ären­det till rege­ringen för avgö­rande, om kom­mu­nen begär det.

Till­syns­myn­dig­he­ten får åter­kalla över­lå­tel­sen av till­syn till en kom­mun. Till­syns­myn­dig­he­ten ska åter­kalla över­lå­tel­sen om kom­mu­nen änd­rar sin nämn­d­or­ga­ni­sa­tion så att den stri­der mot 6 kap. 7 § andra styc­ket kom­mu­nal­la­gen (2017:725). Har rege­ringen beslu­tat om över­lå­telse, ska rege­ringen besluta om åter­kal­lelse Lag (2017:741).

5 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att detta kapi­tel ska gälla även i fråga om till­syn över att EU-​för­ord­ningar inom denna balks tillämp­nings­om­råde följs. Lag (2010:1542).

6 §   Till­syns­myn­dig­he­ter och till­syns­väg­le­dande myn­dig­he­ter ska sam­ar­beta med varandra och med sådana stat­liga och kom­mu­nala organ som ska utöva till­syn i sär­skilda hän­se­en­den eller som på annat sätt full­gör upp­gif­ter av bety­delse för till­syns­verk­sam­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att till­syns­myn­dig­he­terna ska lämna sådana upp­gif­ter som behövs för att en till­syns­väg­le­dande myn­dig­het ska kunna full­göra sitt ansvar. Lag (2020:627).

7 §   Den till­syns­myn­dig­het som har ansvar för till­sy­nen kan upp­dra åt någon som inte är anställd vid en till­syns­myn­dig­het att utföra i till­stånds­be­slut före­skri­ven besikt­ning av en anlägg­ning. Lag (2020:627).

8 §   Läns­sty­rel­sen får före­lägga en kom­mun som inte full­gör de skyl­dig­he­ter som föl­jer av kom­mu­nens till­synsupp­drag att avhjälpa bris­ten. Lag (2020:627).

Före­läg­gan­den och för­bud

9 §   En till­syns­myn­dig­het får i det enskilda fal­let besluta om de före­läg­gan­den och för­bud som behövs för att denna balk samt före­skrif­ter, domar och andra beslut som har med­de­lats med stöd av bal­ken ska föl­jas.

Mer ingri­pande åtgär­der än vad som behövs i det enskilda fal­let får inte till­gri­pas.

Före­läg­gan­den och för­bud får inte begränsa ett beslut eller en dom om till­stånd i ansök­nings­mål som har rätts­kraft enligt 24 kap. 1 §.

Ett till­stånds­be­slut eller en till­stånds­dom hind­rar dock inte en till­syns­myn­dig­het från att med­dela sådana före­läg­gan­den eller för­bud som
   1. är bråds­kande och nöd­vän­diga för att und­vika att ohälsa eller all­var­lig skada på mil­jön upp­kom­mer, eller
   2. gäl­ler säker­hets­hö­jande åtgär­der vid en damm som klas­si­fi­ce­rats enligt 11 kap. 24 och 25 §§.

I fråga om utsläpp av kol­di­oxid, dik­vä­ve­oxid eller per­fluor­kolvä­ten som inne­bär att en verk­sam­het omfat­tas av till­stånds­plikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växt­hus­ga­ser, får det inte beslu­tas före­läg­gan­den om begräns­ning av utsläp­pen eller före­läg­gan­den som genom att reglera använd mängd fos­silt bränsle syf­tar till en begräns­ning av kol­di­ox­id­ut­släpp. Detta gäl­ler inte före­läg­gan­den som i fråga om dik­vä­ve­oxid eller per­fluor­kolvä­ten behövs för att hindra bety­dande lokala för­ore­ningar. Lag (2020:1174).

9 a §   I fråga om omgiv­nings­bul­ler vid en bostads­bygg­nad får till­syns­myn­dig­he­ten inte besluta om före­läg­gan­den eller för­bud om det i plan­be­skriv­ningen till detalj­pla­nen eller i bygg­lo­vet enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) har angetts beräk­nade bul­ler­vär­den och omgiv­nings­bull­ret inte över­skri­der dessa vär­den.

Trots första styc­ket får före­läg­gan­den eller för­bud beslu­tas om det med hän­syn till de boen­des hälsa finns syn­ner­liga skäl för det.

Före­läg­gan­den eller för­bud får dock ald­rig beslu­tas i fråga om omgiv­nings­bul­ler vid ett sådant kom­ple­ment­bo­stads­hus som avses i 9 kap. 4 a § plan- och bygg­la­gen. Lag (2014:901).

10 §   Om till­stån­det till en vat­ten­verk­sam­het har för­fal­lit enligt 24 kap. 2 §, får till­syns­myn­dig­he­ten före­lägga till­stånds­ha­va­ren att riva ut en med stöd av till­stån­det upp­förd anlägg­ning som kan skada all­männa eller enskilda intres­sen.

11 §   En till­syns­myn­dig­het får före­lägga den som hål­ler stäng­sel i ett område av bety­delse för fri­lufts­li­vet eller i när­he­ten av ett sådant område att ordna grin­dar eller andra genom­gångar som behövs för att all­män­he­ten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfat­tas av alle­mans­rät­ten.

Är det uppen­bart att ett stäng­sel endast är avsett att ute­stänga all­män­he­ten från områ­det, får före­läg­gande med­de­las om att ta bort det. Vad som nu har sagts om stäng­sel skall tilläm­pas på mot­sva­rande sätt när det gäl­ler diken.

12 §   Har tidi­gare ägare av en fas­tig­het eller tidi­gare tomträtts­ha­vare i denna egen­skap kun­nat före­läg­gas att avhjälpa skada eller olä­gen­het som upp­stått vid deras använd­ning av en fas­tig­het eller en bygg­nad, anlägg­ning eller anord­ning på annans mark enligt 7, 8, 11 eller 12 kap., får en till­syns­myn­dig­het ge ett sådant före­läg­gande mot en ny ägare eller tomträtts­ha­vare, om det är skä­ligt.

13 §   Har ett före­läg­gande rik­tats mot någon i egen­skap av ägare till en fas­tig­het, i egen­skap av nytt­jan­de­rätts­ha­vare till berörd egen­dom eller mot både äga­ren och nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren, och över­går ägande-​​ eller nytt­jan­de­rät­ten till någon annan, får till­syns­myn­dig­he­ten ålägga den tidi­gare äga­ren eller nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren, att utan dröjs­mål lämna upp­gift om den nya äga­rens eller nytt­jan­de­rätts­ha­va­rens namn och adress.

13 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att den verk­sam­hets­ut­ö­vare som bedri­ver eller avser att bedriva en mil­jö­far­lig verk­sam­het som omfat­tas av anmäl­nings­plikt ska ställa säker­het för kost­na­derna för det avhjäl­pande av en mil­jö­skada och de andra åter­ställ­nings­åt­gär­der som kan komma att behö­vas med anled­ning av verk­sam­he­ten.

Före­skrif­terna får inte avse sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner eller kom­munal­för­bund. Lag (2022:1100).

Kvar­hål­lande och omhän­der­ta­gande av avfall

13 b §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att hålla kvar eller omhän­derta avfall, om det behövs för att säker­ställa att ett för­bud i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om trans­port av avfall följs eller att ett före­läg­gande som beslu­tats med anled­ning av för­ord­ningen följs. Lag (2022:1100).

Vite

14 §   Beslut om före­läg­gan­den eller för­bud får för­e­nas med vite.

Första styc­ket gäl­ler inte före­läg­gan­den som beslu­tas enligt 8 §. Lag (2020:627).

14 a §   Om det finns anled­ning att anta att den som omfat­tas av till­sy­nen eller, i före­kom­mande fall den­nes ställ­fö­re­trä­dare, har begått brott, får denne inte före­läg­gas vid vite att med­verka i en utred­ning av en fråga som har sam­band med det miss­tänkta brot­tet. Lag (2020:1174).

Under­rät­telse till inskriv­nings­myn­dig­he­ten och dess rätts­verk­ningar

15 §   Om en till­syns­myn­dig­het har med­de­lat ett före­läg­gande eller för­bud mot någon i egen­skap av ägare till en fas­tig­het, tomträtts­ha­vare eller ägare till en bygg­nad, anlägg­ning eller anord­ning på mark som till­hör någon annan, får till­syns­myn­dig­he­ten sända beslu­tet till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för anteck­ning i fas­tig­hets­re­gist­rets inskriv­nings­del. Är före­läg­gan­det för­e­nat med löpande vite, skall även detta anteck­nas. Den som senast sökt lag­fart eller inskriv­ning av för­värv av tomträtt skall, om den sökande inte är före­läg­gan­dets eller för­bu­dets adres­sat, av inskriv­nings­myn­dig­he­ten genast i rekom­men­de­rat brev under­rät­tas om anteck­ningen.

Har anteck­ning gjorts, gäl­ler före­läg­gan­det eller för­bu­det mot ny ägare av egen­do­men. Har den nya äga­ren för­vär­vat egen­do­men genom köp, byte eller gåva och utgör egen­do­men fas­tig­het eller tomträtt, gäl­ler även löpande vite mot den nya äga­ren räk­nat från tid­punk­ten för ägan­de­rätt­sö­ver­gången. Annat vite gäl­ler inte mot en ny ägare av egen­do­men, men till­syns­myn­dig­he­ten får sätta ut nytt vite för den äga­ren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid peri­o­dens bör­jan.

Har ett anteck­nat före­läg­gande eller för­bud upp­hävts genom ett beslut som vun­nit laga kraft eller har den åtgärd som avses med före­läg­gan­det vid­ta­gits eller har ända­må­let med före­läg­gan­det eller för­bu­det för­lo­rat sin bety­delse, skall till­syns­myn­dig­he­ten så snart den fått vet­skap om för­hål­lan­det anmäla detta till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för bort­ta­gande av anteck­ningen. Lag (2000:228).

16 §   Över­låts en fas­tig­het eller en tomträtt eller en bygg­nad, anlägg­ning eller anord­ning på annans mark sedan ett beslut som avses i 15 § har över­kla­gats, skall rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om ver­kan av att tvis­te­fö­re­må­let över­låts och om tredje mans del­ta­gande i rät­te­gång tilläm­pas.

Verk­stäl­lig­het och rät­telse på den felan­des bekost­nad

17 §   Har till­syns­myn­dig­he­ten med­de­lat ett före­läg­gande eller ett för­bud enligt 9-13 §§ och blir det inte åtlytt, skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten efter ansö­kan av till­syns­myn­dig­he­ten verk­ställa dess beslut. Där­vid får beslu­tet verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken.

Har någon begått en gär­ning som avses i 29 kap. 1-4, 8, 9 eller 10 §, får kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten efter ansö­kan av till­syns­myn­dig­he­ten med­dela sär­skild handräck­ning för att åstad­komma rät­telse. I fråga om sådan handräck­ning finns bestäm­mel­ser i lagen (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning. Avgö­rande i sådant mål över­kla­gas hos mark- och mil­jö­dom­sto­len. Lag (2010:923).

18 §   I stäl­let för att begära verk­stäl­lig­het enligt 17 § får till­syns­myn­dig­he­ten besluta att rät­telse skall vid­tas på den felan­des bekost­nad.

Beslut om rät­telse på den felan­des bekost­nad får med­de­las utan före­gå­ende före­läg­gande eller för­bud, om till­syns­myn­dig­he­ten med hän­syn till ris­ken för all­var­liga ska­dor fin­ner att rät­telse bör göras genast eller det finns andra sär­skilda skäl.

Kon­troll och rap­por­te­ring

19 §   Den som bedri­ver verk­sam­het eller vid­tar åtgär­der som kan befa­ras med­föra olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa eller påverka mil­jön skall fort­lö­pande pla­nera och kon­trol­lera verk­sam­he­ten för att mot­verka eller före­bygga sådana verk­ningar.

Den som bedri­ver sådan verk­sam­het eller vid­tar sådan åtgärd skall också genom egna under­sök­ningar eller på annat sätt hålla sig under­rät­tad om verk­sam­he­tens eller åtgär­dens påver­kan på mil­jön.

Den som bedri­ver sådan verk­sam­het skall lämna för­slag till kon­troll­pro­gram eller för­bätt­rande åtgär­der till till­syns­myn­dig­he­ten, om till­syns­myn­dig­he­ten begär det.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om kon­trol­len.

19 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om dam­mar som ska klas­si­fi­ce­ras enligt 11 kap. 24 och 25 §§ med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het att se till att det finns doku­men­te­rade och aktu­ella utred­ningar och bedöm­ningar av dam­mar­nas säker­het och de kon­se­kven­ser enligt 11 kap. 24 § första styc­ket som ett dammha­veri kan med­föra samt skyl­dig­het att lämna för­slag till klas­si­fi­ce­ring,
   2. upp­rät­tande och doku­men­ta­tion av över­gri­pande mål och hand­lings­prin­ci­per för damm­sä­ker­he­ten,
   3. upp­rät­tande och doku­men­ta­tion av säker­hets­led­nings­sy­stem till säker­stäl­lande av att de över­gri­pande målen om damm­sä­ker­he­ten upp­nås,
   4. rap­por­te­ring avse­ende damm­sä­ker­het till den myn­dig­het som utö­var till­syn över dam­mens säker­het. Lag (2014:114).

20 §   Om en mil­jö­far­lig verk­sam­het omfat­tas av till­stånds­plikt enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 9 kap. 6 § eller enligt ett före­läg­gande som har beslu­tats enligt 9 kap. 6 a §, ska verk­sam­hets­ut­ö­va­ren varje år lämna en mil­jö­rap­port till den till­syns­myn­dig­het som utö­var till­sy­nen över verk­sam­he­ten. I mil­jö­rap­por­ten ska redo­vi­sas de åtgär­der som har vid­ta­gits för att upp­fylla vill­ko­ren i det till­stånd som gäl­ler för verk­sam­he­ten och resul­ta­ten av åtgär­derna. Lag (2018:1407).

20 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att mil­jö­far­lig verk­sam­het som inte är till­stånds­plik­tig ska omfat­tas av kra­ven på mil­jö­rap­por­te­ring enligt 20 §. Lag (2018:1407).

20 b §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att en mil­jö­rap­port ska inne­hålla
   1. en redo­vis­ning av verk­sam­he­tens mil­jöpå­ver­kan även i andra avse­en­den än de som omfat­tas av till­stånds­vill­ko­ren, och
   2. andra upp­gif­ter som är rela­te­rade till bal­kens tillämp­nings­om­råde och mål. Lag (2018:1407).

Upp­lys­ningar och under­sök­ningar

21 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­het eller vid­tar en åtgärd som det finns bestäm­mel­ser om i denna balk eller i före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av bal­ken, att till myn­dig­he­ten lämna de upp­gif­ter och hand­lingar som behövs för till­sy­nen. Det­samma gäl­ler också för den som annars är skyl­dig att avhjälpa olä­gen­he­ter från sådan verk­sam­het.

21 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att den som har till­stånd till täkt enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken skall lämna upp­gift till läns­sty­rel­sen om vem som är explo­a­tör av täk­ten.

När upp­gift sak­nas om vem som är explo­a­tör av en täkt för vil­ken till­stånd getts, skall vid tillämp­ningen av denna para­graf eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av para­gra­fen till­stånds­ha­va­ren anses som explo­a­tör av täk­ten.
Lag (2005:571).

22 §   Den som bedri­ver en verk­sam­het eller vid­tar en åtgärd som kan befa­ras med­föra olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa eller mil­jön eller den som annars är skyl­dig att avhjälpa en olä­gen­het från sådan verk­sam­het är skyl­dig att utföra sådana under­sök­ningar av verk­sam­he­ten och dess verk­ningar som behövs för till­sy­nen. Det­samma gäl­ler den som upp­lå­ter en bygg­nad för bostä­der eller för all­männa ända­mål, om det finns skäl att anta att bygg­na­dens skick med­för olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa.
Om det är lämp­li­gare, får till­syns­myn­dig­he­ten i stäl­let besluta att en sådan under­sök­ning ska utfö­ras av någon annan och utse någon att göra under­sök­ningen.

Om inte annat föl­jer av 22 b § 2, ska den som är skyl­dig att utföra under­sök­ningen ersätta kost­na­derna för en under­sök­ning som någon annan utsetts att göra med det belopp som till­syns­myn­dig­he­ten fast­stäl­ler.

Beslut om under­sök­ning får för­e­nas med för­bud att över­låta den berörda fas­tig­he­ten eller annan egen­dom till dess under­sök­ningen är slut­förd. Lag (2010:1542).

22 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för den som salu­för, över­lå­ter eller till eller från Sve­rige för in eller ut en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara att lämna de pro­ver som behövs för till­sy­nen. Lag (2010:1542).

22 b §   Den som har läm­nat ett prov enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 22 a §
   1. ska ha rätt till ersätt­ning för pro­vet från den myn­dig­het som pro­vet läm­nats till, om det finns sär­skilda skäl för det, och
   2. behö­ver inte ersätta kost­na­derna för prov­tag­ning och under­sök­ning av pro­ver, om det finns sär­skilda skäl för det.
Lag (2010:1542).

Natur­vårds­vak­ter

23 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får utse natur­vårds­vak­ter för till­sy­nen över efter­lev­na­den av före­skrif­ter för områ­den, natur­fö­re­mål och djur- och väx­tar­ter som omfat­tas av för­ord­nan­den enligt 7 och 8 kap., 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §.

En natur­vårds­vakt får avvisa per­so­ner som uppe­hål­ler sig där de på grund av dessa före­skrif­ter inte har rätt att vis­tas.

En natur­vårds­vakt får ta i beslag jakt- och fångstred­skap, fort­skaff­nings­me­del och andra före­mål som kan antas ha bety­delse för utred­ning av brot­tet, om vak­ten ertap­par någon på bar gär­ning, som bry­ter mot för­bud eller före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 7 kap. 3, 5, 11, 12, 24 eller 28 §, 8 kap. 1-3 §§, 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §, om detta är straff­be­lagt enligt 29 kap.

24 §   Om en natur­vårds­vakt har tagit ett före­mål i beslag, ska vak­ten skynd­samt anmäla detta till Polis­myn­dig­he­ten eller Åkla­gar­myn­dig­he­ten. Den polis­man eller åkla­gare som tar emot en sådan anmä­lan om beslag ska vidta samma åtgär­der som om han eller hon själv hade gjort besla­get. Lag (2014:713).

25 §   Den som har fått dis­pens från en före­skrift för ett område eller natur­fö­re­mål som omfat­tas av ett för­ord­nande enligt 7 kap., dis­pens från en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 8 kap. eller dis­pens enligt 11 kap. 14 § är skyl­dig att på begä­ran visa upp beslu­tet för en natur­vårds­vakt eller en polis­man vid vis­telse inom det område där dis­pen­sen gäl­ler. Lag (2014:713).

Ome­del­bar verk­stäl­lig­het

26 §   En till­syns­myn­dig­het får bestämma att dess beslut skall gälla ome­del­bart även om det över­kla­gas.

Tyst­nads­plikt

27 §   De som har tagit befatt­ning med ären­den enligt denna balk eller EU-​för­ord­ningar inom bal­kens tillämp­nings­om­råde eller i ett sådant ärende har utfört sådana under­sök­ningar som anges i 22 § första styc­ket tredje meningen får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad de då har fått veta om affärs-​​ eller drift­för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för lan­dets för­svar.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2010:1542).

Test­köp

28 §   Om det är nöd­vän­digt för att skydda män­ni­skors hälsa eller mil­jön får till­syns­myn­dig­he­ten köpa kemiska pro­duk­ter, bio­tek­niska orga­nis­mer och varor under dold iden­ti­tet (test­köp).

Ett test­köp får endast göras i syfte att kon­trol­lera att före­må­let för köpet upp­fyl­ler gäl­lande krav för sådant skydd i
   1. denna balk,
   2. före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken, eller
   3. EU-​för­ord­ningar inom bal­kens tillämp­nings­om­råde.

Näringsid­ka­ren ska under­rät­tas om test­kö­pet och resul­ta­tet av det så snart det kan ske utan att köpet för­lo­rar sin bety­delse. Lag (2020:627).

29 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur ett test­köp ska göras.
Lag (2020:627).

EU-​för­ord­ningar om kon­troll

30 §   I föl­jande EU-​för­ord­ningar finns bestäm­mel­ser om kon­troll av att vissa EU-​för­ord­ningar och vissa bestäm­mel­ser som genom­för EU-​direk­tiv inom bal­kens tillämp­nings­om­råde följs:
   1. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het för att säker­ställa tillämp­ningen av livsmedels-​​ och foder­lag­stift­ningen och av bestäm­mel­ser om djurs hälsa och djur­skydd, växt­skydd och växt­skydds­me­del samt om änd­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets för­ord­ningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direk­tiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upp­hä­vande av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direk­tiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och
   2. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om mark­nads­kon­troll och över­ens­stäm­melse för pro­duk­ter och om änd­ring av direk­tiv 2004/42/EG och för­ord­ning­arna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

I för­ord­ning (EU) 2017/625 finns även bestäm­mel­ser om annan offent­lig verk­sam­het som syf­tar till att säker­ställa att vissa EU-​för­ord­ningar och vissa bestäm­mel­ser som genom­för EU- direk­tiv inom bal­kens tillämp­nings­om­råde följs.
Lag (2022:1108).

30 a §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten har befo­gen­het att enligt arti­kel 14.4 k i för­ord­ning (EU) 2019/1020 kräva att inne­håll på ett onli­ne­gräns­snitt ska avlägs­nas, att en var­ning ska visas eller att åtkoms­ten ska begrän­sas.

Befo­gen­he­ten enligt första styc­ket gäl­ler inte i fråga om data­ba­ser som omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

När änd­rade för­hål­lan­den ger anled­ning till det, ska mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten besluta att en sådan skyl­dig­het som avses i första styc­ket inte längre ska gälla.
Lag (2022:1108).

31 §   Vid sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 30 § ska det som anges i 3, 3 a, 4, 6 och 8 §§ om till­syn, till­syns­väg­led­ning och till­syns­myn­dig­he­ter gälla i fråga om kon­troll, annan offent­lig verk­sam­het och kon­troll­myn­dig­he­ter enligt de EU-​för­ord­ningar som anges i 30 §. Detta gäl­ler dock inte om annat föl­jer av för­ord­ning­arna. Lag (2020:627).

31 a §   Kon­troll­myn­dig­he­terna ska utföra kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 på eget ini­ti­a­tiv eller, i nöd­vän­dig utsträck­ning, efter anmä­lan. Lag (2022:1108).

32 §   Vid sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 30 § ska det som anges
   1. i 9 § gälla före­läg­gan­den och för­bud som behövs för att de EU-​för­ord­ningar som anges i 30 § ska föl­jas,
   2. i 14, 14 a, 17, 18 och 26 §§ gälla beslut som kon­troll­myn­dig­he­terna med­de­lar enligt för­ord­ning­arna,
   3. i 21 § gälla de upp­gif­ter och hand­lingar som behövs för kon­trol­len,
   4. i 22 b § gälla ersätt­ning och kost­na­der för prov som har läm­nats enligt för­ord­ning­arna, och
   5. i 28 § gälla test­köp som kon­troll­myn­dig­he­terna gör.

Första styc­ket gäl­ler inte om annat föl­jer av för­ord­ning­arna.
Lag (2022:1108).

32 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för en kom­mu­nal myn­dig­het som ska utföra kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 att lämna upp­lys­ningar om kon­trol­len till en mark­nads­kon­troll­myn­dig­het. Lag (2022:1108).

33 §   Det som anges i 27 § om för­bud mot att röja eller utnyttja upp­gif­ter gäl­ler även den som
   1. i enlig­het med arti­kel 28 eller 31 i för­ord­ning (EU) 2017/625 utför dele­ge­rade upp­gif­ter som ingår i sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i den för­ord­ningen, eller
   2. i enlig­het med för­ord­ning (EU) 2019/1020 utför upp­gif­ter som ingår i sådan kon­troll som avses i den för­ord­ningen.
Lag (2022:1108).

34 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för ett organ eller en fysisk per­son som, i enlig­het med arti­kel 28 eller 31 i för­ord­ning (EU) 2017/625 utför dele­ge­rade upp­gif­ter som ingår i sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 30 §, att lämna in infor­ma­tion och hand­lingar till den myn­dig­het som har anli­tat orga­net eller per­so­nen.
Lag (2020:627).

Rap­por­te­rings­sy­stem för över­trä­del­ser

35 §   En myn­dig­het som är behö­rig myn­dig­het enligt för­ord­ning (EU) 2017/625 och som utför sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 30 § ska ha ett ända­måls­en­ligt rap­por­te­rings­sy­stem för att han­tera anmäl­ningar om miss­tänkta över­trä­del­ser av för­ord­ningen. Lag (2020:627).

36 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sådana rap­por­te­rings­sy­stem som avses i 35 §. Lag (2020:627).

För­valt­nings­la­gens tillämp­ning

37 §   När dele­ge­rade upp­gif­ter, som ingår i sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 30 §, utförs av ett organ eller en fysisk per­son med stöd av arti­kel 28 eller 31 i för­ord­ning (EU) 2017/625 gäl­ler det som anges i 5 § för­valt­nings­la­gen (2017:900). Lag (2020:627).

27 kap. Avgif­ter

Avgift för myn­dig­he­ters verk­sam­het

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgift för myn­dig­he­ters kost­na­der för
   1. pröv­ning och till­syn enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken samt för pröv­ning och till­syn med anled­ning av EU-​för­ord­ningar inom denna balks tillämp­nings­om­råde,
   2. sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 26 kap. 30 § första styc­ket 1, och
   3. utbild­ning som krävs enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 14 kap.

En kom­mun får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i första styc­ket 1 och 2 när det gäl­ler en kom­mu­nal myn­dig­hets verk­sam­het.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en myn­dig­het får bestämma att dess beslut om påfö­rande av avgift enligt bal­ken eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken ska gälla ome­del­bart även om beslu­tet över­kla­gas.
Lag (2022:1108).

1 a §   Av lagen (2014:140) med bemyn­di­gande att med­dela vissa före­skrif­ter om mark­nads­kon­troll av varor och annan när­lig­gande till­syn fram­går att före­skrif­ter om avgif­ter för kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 får med­de­las.
Lag (2022:1108).

Skyl­dig­het att ersätta en myn­dig­hets kost­na­der

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att ersätta en myn­dig­hets kost­na­der.

Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att ersätta en myn­dig­hets kost­na­der finns också i 10 kap. 16 §, 25 kap. 8 § samt 26 kap. 22 § andra styc­ket och 22 b § 2. Lag (2010:1542).

3 §   Alla som är skyl­diga att betala avgift enligt en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 1 § första styc­ket eller som är skyl­diga att ersätta kost­na­der enligt 2 § första styc­ket eller 26 kap. 22 § andra styc­ket skall lämna de upp­gif­ter som behövs för att avgif­tens eller ersätt­ning­ens stor­lek skall kunna bestäm­mas. Upp­gif­terna skall läm­nas till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer och i den omfatt­ning rege­ringen eller efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, myn­dig­he­ten före­skri­ver.

Ren­håll­nings­av­gift

4 §   Kom­mu­nen får med­dela före­skrif­ter om att avgift ska beta­las för
   1. insam­ling, trans­port och behand­ling av avfall som enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken utförs av kom­mu­nen eller den som kom­mu­nen anli­tar,
   2. åtgär­der som kom­mu­nen vid­tar i syfte att infor­mera hus­håll och verk­sam­hets­ut­ö­vare som pro­du­ce­rar avfall som kom­mu­nen ansva­rar för enligt 15 kap. 20 § om avfalls­han­te­ring och avfalls­före­byg­gande åtgär­der, och
   3. åtgär­der som kom­mu­nen vid­tar för att under­lätta insam­ling och sor­te­ring av åter­an­vänd­bara pro­duk­ter från hus­håll och verk­sam­hets­ut­ö­vare som pro­du­ce­rar avfall som kom­mu­nen ansva­rar för enligt 15 kap. 20 §.

Avgif­ten ska efter beslut av kom­mu­nen beta­las till kom­mu­nen eller till den som utför ren­håll­ningen.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om avgift för han­te­ring av avfall från far­tyg finns i lagen (1980:424) om åtgär­der mot för­ore­ning från far­tyg. Lag (2021:881).

5 §   En avgift som avses i 4 § första styc­ket ska vara årlig eller på annat sätt peri­o­disk. Om avgif­ten avser insam­ling, trans­port och behand­ling vid enstaka till­fäl­len, får kom­mu­nen besluta att avgif­ten ska beta­las sär­skilt för varje till­fälle.

Den avgift som avses i 4 § första styc­ket 1 ska bestäm­mas till högst det belopp som behövs för att täcka nöd­vän­diga kost­na­der för den infra­struk­tur som behövs för avfalls­han­te­ring samt nöd­vän­diga planerings-​​, kapital-​​ och drifts­kost­na­der för ren­håll­ningen. Från dessa kost­na­der ska kost­na­derna för använd­ning av anlägg­ningar eller utrust­ning för andra ända­mål än ren­håll­ning räk­nas av. Även ersätt­ning för avfalls­han­te­ring som pro­du­cen­ter eller pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tio­ner beta­lar enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna balk ska räk­nas av. Avgif­ten får tas ut på ett sådant sätt att åter­an­vänd­ning, åter­vin­ning eller annan mil­jö­an­pas­sad avfalls­han­te­ring främ­jas.

Avta­lar kom­mu­nen med någon annan att utföra ren­håll­ningen, får avta­let läg­gas till grund för beräk­ning av avgif­ten, om kost­na­den där­i­ge­nom inte blir väsent­ligt högre än om kom­mu­nen själv utför ren­håll­ningen. Lag (2022:1100).

6 §   Avgift enligt 4 § första styc­ket skall beta­las enligt den taxa som kom­mun­full­mäk­tige antar.

I taxan skall anges hur avgif­ten skall bestäm­mas när taxan i övrigt sak­nar tillämp­lig bestäm­melse om avgift. De grun­der som anges i 5 § skall då beak­tas.

Taxan skall inne­hålla bestäm­mel­ser om vem som är avgifts­skyl­dig och till vem avgif­ten skall beta­las.

7 §   Har upp­hävts genom lag (2021:881).

Byg­de­av­gift och fis­ke­av­gift

8 §   Bestäm­mel­ser om byg­de­av­gift och fis­ke­av­gift finns i 6 kap.
lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het.

28 kap. Till­träde m.m.

Till­träde för att full­göra en myn­dig­hets upp­gif­ter

1 §   En myn­dig­het och den som på myn­dig­he­tens upp­drag utför ett arbete har rätt att få till­träde till fas­tig­he­ter, bygg­na­der, andra anlägg­ningar och trans­port­me­del och där utföra under­sök­ningar och andra åtgär­der för att full­göra upp­gif­ter
   1. enligt denna balk,
   2. enligt EU-​för­ord­ningar inom bal­kens tillämp­nings­om­råde, eller
   3. som ingår i sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 26 kap. 30 §.

Bestäm­mel­ser om rätt till ersätt­ning för skada och intrång finns i 31 kap. 10 §. Lag (2020:627).

Till­träde för att utföra kom­pen­sa­tions­åt­gär­der m.m.

2 §   Om någon enligt 7 kap. 7 § fjärde styc­ket eller 16 kap. 9 § är skyl­dig att utföra under­sök­ningar, kom­pen­sa­tions­åt­gär­der eller andra åtgär­der på annans fas­tig­het, bygg­nad eller annan anlägg­ning, får läns­sty­rel­sen besluta att till­träde skall läm­nas under viss tid.

Den som utför under­sök­ning­arna eller åtgär­derna skall betala ersätt­ning för skada och intrång. Talan om ersätt­ning skall väc­kas vid mark- och mil­jö­dom­stol. Lag (2010:923).

Till­träde för att utreda en verk­sam­hets verk­ningar

3 §   Läns­sty­rel­sen får, om det finns skäl för det, besluta att till­träde till annans mark skall läm­nas under viss tid, om någon som bedri­ver eller avser att bedriva verk­sam­het eller vidta en åtgärd vill utreda verk­ning­arna av verk­sam­he­ten eller åtgär­den genom mät­ningar eller annat under­sök­nings­ar­bete på fas­tig­he­ten.

Den som bedri­ver eller avser att bedriva verk­sam­he­ten eller åtgär­den skall betala ersätt­ning för skada och intrång. Talan om ersätt­ning skall väc­kas vid mark- och mil­jö­dom­stol.

Läns­sty­rel­sen får kräva att den som skall utföra under­sök­ningen stäl­ler säker­het för fram­tida ersätt­nings­an­språk innan arbe­tet påbör­jas. Om säker­het ställs får läns­sty­rel­sen för­ordna att arbe­tena får påbör­jas även om beslu­tet om till­träde över­kla­gas.
Lag (2010:923).

Till­träde för att utföra före­byg­gande och avhjäl­pande åtgär­der

4 §   Om någon som bedri­ver eller avser att bedriva verk­sam­het eller vidta en åtgärd åläggs att vidta sådana för­sik­tig­hets­mått och skydds­åt­gär­der på annans mark, bygg­nad eller annan anlägg­ning, som behövs för att före­bygga eller minska skada av verk­sam­he­ten, får läns­sty­rel­sen besluta att till­träde får ske under viss tid till en fas­tig­het eller anlägg­ning som ägs eller inne­has av någon annan för att där utföra sådana åtgär­der.

Den som vid­tar för­sik­tig­hets­mått eller skydds­åt­gär­der skall betala ersätt­ning för skada och intrång. Talan om ersätt­ning skall väc­kas vid mark- och mil­jö­dom­stol. Om beslut om till­träde med­de­las i ett mål om till­stånd till en vat­ten­verk­sam­het, skall frå­gan om ersätt­ning prö­vas i målet. Lag (2010:923).

Till­träde för avhjäl­pande

5 §   Läns­sty­rel­sen får besluta att den som på en fas­tig­het, bygg­nad eller anlägg­ning ska vidta en åtgärd för att enligt 10 kap. avhjälpa en mil­jö­skada ska ha rätt till till­träde till fas­tig­he­ten, bygg­na­den eller anlägg­ningen under en viss tid.

Den som utför åtgär­den ska betala ersätt­ning för skada och intrång om inte fas­tig­hets­ä­ga­ren eller inne­ha­va­ren av sär­skild rätt själv har kost­nads­an­svar för åtgär­den. Talan om ersätt­ning ska väc­kas vid mark- och mil­jö­dom­sto­len.
Lag (2019:494).

Akt­sam­hets­krav

6 §   Åtgär­der enligt 1-5 §§ skall utfö­ras så att minsta skada och intrång orsa­kas.

Till­träde till bostä­der får endast ske i den utsträck­ning det behövs för att före­bygga eller undan­röja olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa.

För­bud mot att rubba utrust­ning

7 §   Om en mät­ap­pa­rat eller lik­nande utrust­ning behö­ver sät­tas ut vid under­sök­ningar enligt 1-5 §§ får för­bud vid vite med­de­las att rubba eller skada utrust­ningen. Det­samma gäl­ler om utrust­ning för pump­ning eller lik­nande behö­ver sät­tas ut.

Hjälp av Polis­myn­dig­he­ten

8 §   Polis­myn­dig­he­ten skall lämna den hjälp som behövs för till­träde och åtgär­der enligt 1-5 §§.

Till­träde till vat­ten­stånds­mä­tare m.m.

9 §   Den som är bero­ende av hur en vat­ten­verk­sam­het bedrivs, all­män åkla­gare och tjäns­te­man vid Sve­ri­ges mete­o­ro­lo­giska och hyd­ro­lo­giska insti­tut har rätt att få till­träde till plat­ser för vat­ten­stånds­mä­tare, vat­ten­mä­tare eller obser­va­tions­rör samt att ta del av anteck­ningar som verk­sam­hets­ut­ö­va­ren är skyl­dig att föra om vat­ten­stånd, vatt­nets avrin­ning eller de vat­ten­mäng­der som har till­go­dogjorts.

Tjäns­te­män hos Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten och fis­ke­till­syns­män som har för­ord­nats för detta ska ges till­fälle att utöva till­syn över att ett vill­kor till skydd för fis­ket full­görs. Lag (2011:608).

Sär­skild tvångs­rätt för vat­ten­verk­sam­het

10 §   Den som utför eller skall utföra en vat­ten­verk­sam­het kan av mark- och mil­jö­dom­sto­len ges rätt att utföra anlägg­ningar eller åtgär­der inom fas­tig­he­ter som till­hör någon annan och ta i anspråk mark eller annat utrymme för detta, när det är fråga om
   1. vat­ten­verk­sam­het som utförs av sta­ten, kom­mu­ner eller vat­ten­för­bund och som är önsk­värda från hälso-​​ eller mil­jö­syn­punkt eller som främ­jar fis­ket,
   2. vat­ten­verk­sam­het för att mot­verka för­ore­ning genom avlopps­vat­ten,
   3. vat­ten­verk­sam­het som avser till­go­do­gö­rande av yt- eller grund­vat­ten,
   4. vat­ten­re­gle­ring,
   5. vat­ten­verk­sam­het som avser all­män far­led eller all­män hamn, eller
   6. mar­kav­vatt­ning.

Ett område som tas i anspråk enligt första styc­ket får lösas in, om det skall ingå i en ström­falls­fas­tig­het.

Har rät­ten upp­hört enligt denna para­graf att med annat än ägan­de­rätt ta annans fas­tig­het i anspråk, skall anlägg­ningar som har upp­förts eller pla­ce­rats inom fas­tig­he­ten till­falla fas­tig­hets­ä­ga­ren utan lösen, om de inte har förts bort inom ett år från upp­hö­ran­det. Lag (2010:923).

Till­träde för att under­hålla en vat­ten­an­lägg­ning

11 §   Den som är skyl­dig att under­hålla en vat­ten­an­lägg­ning har rätt att nyttja annans mark eller annat utrymme för arbe­ten eller åtgär­der som behövs för att under­hålls­skyl­dig­he­ten skall kunna full­gö­ras.

Den under­hålls­skyl­dige skall betala ersätt­ning för skada och intrång. Talan om ersätt­ning skall väc­kas vid mark- och mil­jö­dom­stol. Lag (2010:932).

Rätt att använda annans vat­ten­an­lägg­ning

12 §   Om det inte med­för en väsent­lig olä­gen­het för äga­ren av en vat­ten­an­lägg­ning, kan någon annan ges rätt att ändra anlägg­ningen eller att använda den för en egen vat­ten­verk­sam­het eller för att före­bygga eller minska ska­dor av en egen vat­ten­verk­sam­het. Skall anlägg­ningen änd­ras, har äga­ren rätt att utföra änd­ringen och få ersätt­ning för kost­na­derna.

Den som ges rätt att använda en anlägg­ning skall ge anlägg­ning­ens ägare skä­lig ersätt­ning för rät­ten att använda anlägg­ningen.

För­bud mot fiske

13 §   För­bud mot fiske inom ett visst område får med­de­las i sam­band med beslut om anord­ningar för att främja fis­ket eller för att före­bygga ska­dor på fis­ket.

Skyl­dig­het att upp­låta plats för lag­ring av kol­di­oxid

14 §   Den som dri­ver en verk­sam­het med geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid är skyl­dig att på skä­liga vill­kor lagra kol­di­oxid åt andra inne­ha­vare av kol­di­oxid, om lag­rings­plat­sen har kapa­ci­tet för det.

Vid bedöm­ningen av om vill­ko­ren är skä­liga ska hän­syn tas till
   1. den kapa­ci­tet som är eller rim­li­gen kan göras till­gäng­lig i lag­rings­plat­sen,
   2. beho­vet av att sam­ordna olika tek­ni­ker,
   3. verk­sam­hets­ut­ö­va­rens och and­ras behov av lag­ringska­pa­ci­tet, och
   4. påver­kan på andra som använ­der lag­rings­plat­sen eller bedri­ver en verk­sam­het som har sam­band med lag­rings­plat­sen.
Lag (2012:430).

15 §   Om en verk­sam­hets­ut­ö­vare som avses i 14 § nekar att lagra kol­di­oxid åt någon annan på grund av bris­tande kapa­ci­tet eller för att anslut­ning inte är möj­lig, ska verk­sam­hets­ut­ö­va­ren
   1. ange skä­len för sitt nekande, och
   2. om det inte för­säm­rar säker­he­ten vid trans­port eller lag­ring, mot skä­lig ersätt­ning göra de för­bätt­ringar och vidta de åtgär­der i övrigt som behövs för att möj­lig­göra lag­ring åt andra. Lag (2012:430).

16 §   Skyl­dig­he­terna enligt 14 och 15 §§ gäl­ler inte geo­lo­gisk lag­ring av kol­di­oxid för forsk­nings­än­da­mål av mindre än 100 000 ton kol­di­oxid. Lag (2012:430).

17 §   Frå­gor om skyl­dig­he­terna enligt 14 och 15 §§ prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2012:430).

18 §   I sam­band med en pröv­ning enligt 17 § ska verk­sam­hets­ut­ö­va­ren och den som vill lagra kol­di­oxid i verk­sam­hets­ut­ö­va­rens lag­rings­plats på pröv­nings­myn­dig­he­tens begä­ran till­han­da­hålla de tek­niska och eko­no­miska upp­gif­ter som behövs för pröv­ningen. Lag (2012:430).

19 §   Pröv­nings­myn­dig­he­ten får före­lägga verk­sam­hets­ut­ö­va­ren att till­han­da­hålla de upp­gif­ter som avses i 18 §. Ett sådant före­läg­gande får för­e­nas med vite. Lag (2012:430).

SJÄTTE AVDEL­NINGEN

PÅFÖLJ­DER

29 kap. Straff­be­stäm­mel­ser och för­ver­kande

1 §   För mil­jö­brott döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. orsa­kar att det i mark, vat­ten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fal­let med­för eller kan med­föra
      a) en för­ore­ning som är skad­lig för män­ni­skors hälsa, djur eller väx­ter i en omfatt­ning som inte har ringa bety­delse, eller
      b) någon annan bety­dande olä­gen­het i mil­jön,
   2. för­va­rar ett ämne eller han­te­rar avfall på ett sätt som kan med­föra en för­ore­ning som är skad­lig för män­ni­skors hälsa, djur eller väx­ter i en omfatt­ning som inte har ringa bety­delse eller som kan med­föra någon annan bety­dande olä­gen­het i mil­jön,
   3. orsa­kar en bety­dande olä­gen­het i mil­jön genom bul­ler, skak­ning eller strål­ning, eller
   4. bedri­ver verk­sam­het eller vid­tar en åtgärd som änd­rar yt- eller grund­vat­ten­ni­vån på ett sätt som ska­dar eller kan skada män­ni­skors hälsa, djur eller väx­ter i en omfatt­ning som inte har ringa bety­delse eller som med­för eller kan med­föra någon annan bety­dande olä­gen­het i mil­jön.

Är brot­tet grovt, döms för grovt mil­jö­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska sär­skilt beak­tas om det har med­fört eller kun­nat med­föra var­ak­tiga ska­dor av stor omfatt­ning, om gär­ningen annars varit av sär­skilt far­lig art eller inne­fat­tat ett med­ve­tet risk­ta­gande av all­var­ligt slag eller om gär­nings­man­nen, när det krävts sär­skild upp­märk­sam­het eller skick­lig­het, har gjort sig skyl­dig till en för­sum­melse av all­var­ligt slag.

För för­sök eller för­be­re­delse till grovt mil­jö­brott döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Om en behö­rig myn­dig­het har tillå­tit för­fa­ran­det, eller om för­fa­ran­det är all­mänt veder­ta­get eller med hän­syn till omstän­dig­he­terna kan anses för­svar­ligt, döms inte till ansvar enligt denna para­graf. Lag (2016:341).

2 §   För brott mot områ­desskydd döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. i ett bio­top­skydds­om­råde bedri­ver en verk­sam­het eller vid­tar någon annan åtgärd som kan skada naturmil­jön och som är för­bju­den enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket,
   2. i ett strand­skydds­om­råde upp­för en bygg­nad eller vid­tar någon annan åtgärd som är för­bju­den enligt 7 kap. 15 §, eller
   3. orsa­kar en skada eller en risk för skada på eller annan olä­gen­het för de mil­jö­vär­den som avses att skyd­das i en natio­nal­park, ett natur­re­ser­vat, ett kul­tur­re­ser­vat, ett djur- och växt­skydds­om­råde, ett vat­ten­skydds­om­råde eller ett område som omfat­tas av ett inte­ri­mis­tiskt för­bud enligt 7 kap. 24 § genom att olov­li­gen uppe­hålla sig i områ­det eller där olov­li­gen upp­föra bebyg­gelse, stäng­sel eller upp­lag, utföra schakt­ning, mudd­ring, upp­od­ling, mar­kav­vatt­ning, täkt, plan­te­ring eller avverk­ning, utöva jakt eller fiske, eller använda bekämp­nings­me­del.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 § eller 2 b §.
Lag (2009:532).

2 a §   För för­se­else mot områ­desskydd döms till böter den som med upp­såt eller av oakt­sam­het bry­ter mot en före­skrift eller bestäm­melse som med stöd av 7 kap. har med­de­lats eller i det enskilda fal­let beslu­tats för skyd­det av en natio­nal­park, ett natur­re­ser­vat, ett kul­tur­re­ser­vat, ett bio­top­skydds­om­råde, ett djur- och växt­skydds­om­råde, ett strand­skydds­om­råde eller ett vat­ten­skydds­om­råde. Det­samma skall gälla den som med upp­såt eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett inte­ri­mis­tiskt för­bud enligt 7 kap. 24 §.

Ansvar skall inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1, 2 eller 2 b §. Lag (2006:1014).

2 b §   För art­skydds­brott döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. dödar, ska­dar, fångar eller stör djur, tar bort eller ska­dar ägg, rom eller bo, ska­dar eller för­stör djurs fort­plant­nings­om­råde eller viloplats i strid med en före­skrift om för­bud som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 8 kap. 1 §,
   2. tar bort, ska­dar eller tar frö eller annan del av en växt i strid med en före­skrift om för­bud som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 8 kap. 2 §,
   3. sät­ter ut ett djur eller en växt i naturmil­jön i strid med en före­skrift om för­bud som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 8 kap. 4 § första styc­ket 1 och andra styc­ket,
   4. trans­por­te­rar eller på annat sätt för­flyt­tar, impor­te­rar, expor­te­rar, för­va­rar, före­vi­sar, pre­pa­re­rar, använ­der i vinst­syfte, för­vär­var, säl­jer, hyr ut, byter eller byter ut, erbju­der sig att köpa, salu­för eller inne­har för för­sälj­ning djur, växt, ägg, rom, frö eller bo, eller del eller pro­dukt därav, eller annan vara,
      a) i strid med arti­kel 8.1, 8.5 eller 9.1 rådets för­ord­ning (EG) nr 338/97 av den 9 decem­ber 1996 om skyd­det av arter av vilda djur och väx­ter genom kon­troll av han­deln med dem, eller
      b) i strid med en före­skrift om för­bud eller till­stånd som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 8 kap. 4 § första styc­ket 2 och andra styc­ket, eller
   5. bry­ter mot ett vill­kor eller en bestäm­melse som i det enskilda fal­let har beslu­tats med stöd av
      a) arti­kel 8.3 eller 9.2 jäm­förd med arti­kel 11.3 rådets för­ord­ning (EG) nr 338/97, eller
      b) en före­skrift som avses i 4 b.

Är brot­tet grovt, döms för grovt art­skydds­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska sär­skilt beak­tas om det har avsett en sär­skilt hotad, säll­synt eller annars skydds­värd art eller om det har utgjort led i en brotts­lig­het som utförts sys­te­ma­tiskt och under lång tid, i stor omfatt­ning eller i vinst­syfte.

För för­sök eller för­be­re­delse till grovt art­skydds­brott döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2018:1427).

2 c §   För otillå­ten han­te­ring av en inva­siv främ­mande art döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av grov oakt­sam­het han­te­rar en inva­siv främ­mande art på något sätt som beskrivs i arti­kel 7.1 a-h i för­ord­ning (EU) nr 1143/2014, och där­i­ge­nom bry­ter mot för­ord­ningen eller före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 8 kap. 4 § första styc­ket 3 och andra styc­ket. Vid grov oakt­sam­het ska det dömas till ansvar endast om gär­ningen har med­fört skada på eller olä­gen­het för män­ni­skors hälsa eller mil­jön eller risk för sådan skada eller olä­gen­het.

Till ansvar enligt första styc­ket döms det inte om han­te­ringen är tillå­ten enligt bar­last­vat­ten­la­gen (2009:1165) eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen. Lag (2018:1427).

3 §   För mil­jö­far­lig kemi­ka­li­e­han­te­ring döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av grov oakt­sam­het tar befatt­ning med en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara som inne­hål­ler eller har behand­lats med en kemisk pro­dukt utan att vidta de skydds­åt­gär­der, pro­dukt­val eller för­sik­tig­hets­mått i övrigt som behövs på grund av pro­duk­tens, orga­nis­mens eller varans inne­bo­ende egen­ska­per och genom denna under­lå­ten­het orsa­kar eller ris­ke­rar att orsaka skada på män­ni­skor eller i mil­jön.

För mil­jö­far­lig kemi­ka­li­e­han­te­ring döms även den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot ett för­bud att sprida bekämp­nings­me­del enligt 14 kap. 7 §,
   2. bry­ter mot ett för­bud eller en före­skrift om en skydds­åt­gärd, ett pro­dukt­val eller ett annat för­sik­tig­hets­mått som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 14 kap.,
   3. på mark­na­den släp­per ut ett tvätt-​​ eller ren­gö­rings­me­del eller en ten­sid för ett sådant medel utan att följa en skyl­dig­het enligt arti­kel 3 eller 4 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt-​​ och ren­gö­rings­me­del,
   4. bry­ter mot en begräns­ning för att till­verka, släppa ut på mark­na­den eller använda ett ämne enligt arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om lång­li­vade orga­niska för­ore­ningar,
   5. i fråga om åtgär­der för bort­skaf­fande eller åter­vin­ning av avfall bry­ter mot arti­kel 7.2 eller 7.3 i för­ord­ning (EU) 2019/1021,
   6. i fråga om åtgär­der för att hindra eller åtgärda läc­kage av flu­o­re­rade växt­hus­ga­ser bry­ter mot bestäm­mel­serna i arti­kel 3.2 eller 3.3 första styc­ket i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om flu­o­re­rade växt­hus­ga­ser,
   7. i fråga om att åter­vin­ning av flu­o­re­rade växt­hus­ga­ser ska utfö­ras av cer­ti­fi­e­rad per­so­nal eller per­so­nal med lämp­lig utbild­ning bry­ter mot en bestäm­melse i arti­kel 8.1 eller 8.3 i för­ord­ning (EU) nr 517/2014,
   8. släp­per ut en flu­o­re­rad växt­hus­gas på mark­na­den eller använ­der en sådan gas och där­i­ge­nom bry­ter mot ett för­bud i arti­kel 11.1 eller 13 i för­ord­ning (EU) nr 517/2014,
   9. bry­ter mot en begräns­ning för att till­verka, släppa ut på mark­na­den eller använda ett ämne, som sådant eller ingå­ende i en bland­ning eller i en vara, enligt arti­kel 67 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 av den 18 decem­ber 2006 om regi­stre­ring, utvär­de­ring, god­kän­nande och begräns­ning av kemi­ka­lier (Reach), inrät­tande av en euro­pe­isk kemi­ka­li­e­myn­dig­het, änd­ring av direk­tiv 1999/45/EG och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EEG) nr 793/93 och kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1488/94 samt rådets direk­tiv 76/769/EEG och kom­mis­sio­nens direk­tiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
   10. släp­per ut en kemisk pro­dukt eller ett explo­sivt före­mål på mark­na­den utan att följa en skyl­dig­het i arti­kel 35.1 eller 35.2 första styc­ket i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1272/2008 om klas­si­fi­ce­ring, märk­ning och för­pack­ning av ämnen och bland­ningar, änd­ring och upp­hä­vande av direk­ti­ven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
   11. i egen­skap av att vara till­ver­kare, ned­ström­san­vän­dare eller någon som för in en kemisk pro­dukt eller ett explo­sivt före­mål till Sve­rige, släp­per ut pro­duk­ten eller före­må­let på mark­na­den utan att följa en skyl­dig­het i arti­kel 35.2 andra styc­ket i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1272/2008,
   12. bry­ter mot ett för­bud eller en begräns­ning för att pro­du­cera, använda, impor­tera, expor­tera eller på mark­na­den släppa ut ett ämne, en pro­dukt eller en utrust­ning enligt arti­kel 4, 5, 6, 15.1, 17.1, 20.1 eller 24.1 i Europaparla-​​ men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1005/2009 av den 16 sep­tem­ber 2009 om ämnen som bry­ter ned ozon­skik­tet,
   13. i fråga om åtgär­der för åter­vin­ning och destruk­tion av ozon­ned­bry­tande ämnen bry­ter mot arti­kel 22.1, 22.2 eller 22.4 i för­ord­ning (EG) nr 1005/2009,
   14. i fråga om åtgär­der för att hindra eller minska läc­kage av ozon­ned­bry­tande ämnen bry­ter mot arti­kel 23.1, 23.5 eller 23.6 i för­ord­ning (EG) nr 1005/2009,
   15. använ­der ett växt­skydds­me­del utan att följa de vill­kor som fram­går av märk­ningen enligt vad som krävs i arti­kel 55 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 av den 21 okto­ber 2009 om utsläp­pande av växt­skydds­me­del på mark­na­den och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
   16. på mark­na­den släp­per ut ett växt­skydds­me­del eller ett hjälpämne som all­män­he­ten får till­gång till, utan att se till att med­let eller ämnet inne­hål­ler sådana bestånds­de­lar som avskräc­ker från eller för­hind­rar kon­sum­tion enligt vad som krävs i arti­kel 64.2 i för­ord­ning (EG) nr 1107/2009,
   17. på mark­na­den släp­per ut ett växt­skydds­me­del eller ett hjälpämne utan att följa en skyl­dig­het i arti­kel 64.3 i för­ord­ning (EG) nr 1107/2009,
   18. på mark­na­den släp­per ut en kos­me­tisk pro­dukt i strid med ett för­bud eller en begräns­ning i arti­kel 14, 15.1 eller 15.2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1223/2009 av den 30 novem­ber 2009 om kos­me­tiska pro­duk­ter, om inte före­koms­ten av ett för­bju­det ämne i en kos­me­tisk pro­dukt kan anses tillå­ten enligt arti­kel 17 i samma för­ord­ning,
   19. på mark­na­den släp­per ut en kos­me­tisk pro­dukt utan att pro­duk­ten har genom­gått en säker­hets­be­döm­ning i enlig­het med arti­kel 10 i för­ord­ning (EG) nr 1223/2009, eller att en säker­hets­rap­port har upp­rät­tats i enlig­het med samma arti­kel,
   20. använ­der en bio­cid­pro­dukt utan att följa de bestäm­mel­ser och vill­kor som föl­jer av märk­ningen enligt vad som krävs i arti­kel 17.5 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om till­han­da­hål­lande på mark­na­den och använd­ning av bio­cid­pro­duk­ter,
   21. på mark­na­den släp­per ut en behand­lad vara utan att följa en skyl­dig­het i arti­kel 58.2 i för­ord­ning (EU) nr 528/2012, eller
   22. i egen­skap av inne­ha­vare av ett pro­dukt­god­kän­nande av en bio­cid­pro­dukt inte ser till att pro­duk­ten inne­hål­ler bestånds­de­lar som avskräc­ker från kon­sum­tion enligt vad som krävs i arti­kel 69.1 andra styc­ket andra meningen i för­ord­ning (EU) nr 528/2012.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om
   1. ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 §,
   2. ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 6 § eller om ansvar enligt 6 § inte ska dömas ut till följd av 6 § andra styc­ket, eller
   3. ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 9 § första styc­ket 9. Lag (2020:627).

3 a §   För olov­lig kemi­ka­li­e­han­te­ring döms till böter den som med upp­såt eller av oakt­sam­het tar befatt­ning med en kemisk pro­dukt, bio­tek­nisk orga­nism eller vara som inne­hål­ler eller har behand­lats med en kemisk pro­dukt i strid med ett för­bud enligt en före­skrift som en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av rege­ring­ens bemyn­di­gande enligt 14 kap.

Ansvar skall inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 eller 3 §. Lag (2006:1014).

3 b §   För kemi­ka­li­e­re­gi­stre­rings­brott döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. till­ver­kar eller impor­te­rar ett ämne, som sådant eller ingå­ende i en bland­ning, utan att göra en regi­stre­rings­an­mä­lan och där­i­ge­nom bry­ter mot artik­larna 5 och 6 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
   2. pro­du­ce­rar eller impor­te­rar en vara utan att göra en regi­stre­rings­an­mä­lan och där­i­ge­nom bry­ter mot artik­larna 5 och 7.1 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
   3. pro­du­ce­rar eller impor­te­rar en vara utan att göra en registrerings-​​ anmä­lan och där­i­ge­nom bry­ter mot arti­kel 5 och ett beslut enligt arti­kel 7.5 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
   4. bry­ter mot en skyl­dig­het att lämna eller upp­da­tera infor­ma­tion enligt arti­kel 12.2 eller 22 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006, eller
   5. läm­nar orik­tig infor­ma­tion i en regi­stre­rings­an­mä­lan eller i en hand­ling som kom­plet­te­rar en sådan anmä­lan, om det är fråga om en anmä­lan eller kom­plet­te­ring som avses i arti­kel 6, 7.1, 7.5, 20.2 tredje styc­ket, 22.1 och 2, 40.4 eller 41.4 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 och infor­ma­tio­nen har bety­delse för en myn­dig­hets eller enskilds risk­be­döm­ning

eller för en   myndighets utvärdering av ett ämnes risk för

män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

Om brot­tet är grovt, döms för grovt kemi­ka­li­e­re­gi­stre­rings­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om det har avsett stora mäng­der av ett ämne, har med­fört eller kun­nat med­föra ska­dor av stor omfatt­ning eller av all­var­lig art eller har pågått under lång tid. Lag (2010:742).

4 §   För otillå­ten mil­jö­verk­sam­het döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. påbör­jar eller bedri­ver en verk­sam­het eller vid­tar en åtgärd utan till­stånd eller god­kän­nande eller utan att ha gjort en anmä­lan, eller efter att ha gjort en anmä­lan påbör­jar en verk­sam­het eller åtgärd utan att följa en före­skri­ven tids­frist, allt enligt vad som krävs i
      a) bestäm­mel­sen i 7 kap. 28 a § om skydd för sär­skilda natur­om­rå­den, om verk­sam­he­ten eller åtgär­den inte omfat­tas av ett till­stånd eller en dis­pens enligt bestäm­mel­serna i 9 eller 11-15 kap.,
      b) före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 9 kap. 6 § om mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter,
      c) bestäm­mel­sen i 9 kap. 6 c § om anmäl­nings­plik­tiga mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter,
      d) bestäm­mel­serna i 11 kap. eller före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 11 kap. om vat­ten­verk­sam­he­ter,
      e) bestäm­mel­sen i 11 kap. 9 b § tredje styc­ket om anmäl­nings­plik­tiga vat­ten­verk­sam­he­ter,
      f) bestäm­mel­sen i 11 kap. 22 § om att ta en anlägg­ning för bort­le­dande av grund­vat­ten ur bruk,
      g) bestäm­mel­sen i 12 kap. 6 § eller före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 12 kap. 6 § om att en verk­sam­het eller åtgärd ska anmä­las för sam­råd,
      h) bestäm­mel­sen i 13 kap. 12 § om avsikt­lig utsätt­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer och om att släppa ut pro­duk­ter som inne­hål­ler eller består av sådana orga­nis­mer på mark­na­den,
      i) före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 13 kap. 16 § om inne­slu­ten använd­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer,
      j) före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 14 kap. 8 § om han­te­ring, inför­sel, utför­sel, till­stånd, god­kän­nande eller anmä­lan av kemiska pro­duk­ter, bio­tek­niska orga­nis­mer eller varor,
      k) bestäm­mel­serna i arti­kel 56 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 om för­ut­sätt­ningar för att få använda ett ämne som anges i bilaga XIV till den för­ord­ningen eller släppa ut ett sådant ämne på mark­na­den,
      l) bestäm­mel­serna i arti­kel 28.1 i för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 om krav på pro­dukt­god­kän­nande av växt­skydds­me­del,
      m) bestäm­mel­serna om krav på god­kän­nande av bio­cid­pro­duk­ter i arti­kel 17.1 i för­ord­ning (EU) nr 528/2012,
      n) före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 15 kap. 15 § om krav på till­stånd för yrkes­mäs­sig drift av en pro­du­cen­t­an­svars­or­ga­ni­sa­tion för avfall från elekt­riska och elektro­niska pro­duk­ter, eller
      o) bestäm­mel­serna i 17 kap. om rege­ring­ens tillåt­lig­hets­pröv­ning, eller
   2. i egen­skap av inne­ha­vare av det till­stånd eller det beslut om tillåt­lig­het, god­kän­nande eller dis­pens som gäl­ler för verk­sam­he­ten eller åtgär­den och som har med­de­lats med stöd av bal­ken, för­ord­ning (EG) nr 1907/2006, för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 eller för­ord­ning (EU) nr 528/2012 bry­ter mot ett vill­kor eller en bestäm­melse i till­stån­det eller i beslu­tet.

I fråga om ett vill­kor eller en bestäm­melse om bul­ler (bul­ler­vill­kor) som har angetts i ett sådant till­stånd eller beslut som avses i första styc­ket 2 ska det för­hål­lan­det att en bostads­bygg­nad är utsatt för omgiv­nings­bul­ler i strid med bul­ler­vill­ko­ret inte anses utgöra ett brott mot vill­ko­ret, om
   1. bygg­na­den ingår i ett område med detalj­plan eller omfat­tas av ett bygg­lov enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900),
   2. det i plan­be­skriv­ningen till pla­nen eller i lovet har angetts beräk­nade bul­ler­vär­den och omgiv­nings­bull­ret inte över­skri­der dessa vär­den, och
   3. beräk­ningen av bul­ler­vär­dena har gjorts med hän­syn till intres­set att före­bygga olä­gen­het för män­ni­skors hälsa.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 § eller om gär­ningen omfat­tas av en före­skrift som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 30 kap. 1 § om skyl­dig­het att betala mil­jö­sank­tions­av­gift.
Lag (2021:881).

4 a §   För otillå­ten avfall­s­trans­port döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. trans­por­te­rar avfall utan till­stånd och där­i­ge­nom bry­ter mot före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 15 kap. 17 § om till­stånd för yrkes­mäs­sig trans­port av avfall,
   2. inom Euro­pe­iska uni­o­nen trans­por­te­rar avfall utan en skrift­lig för­hands­an­mä­lan och utan ett god­kän­nande och där­i­ge­nom bry­ter mot artik­larna 4 och 9.6 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om trans­port av avfall,
   3. anord­nar eller genom­för en trans­port av avfall som är avsedd att gå från Euro­pe­iska uni­o­nen
      a) till ett land eller ter­ri­to­rium utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen i strid mot ett export­för­bud i någon av artik­larna 34, 36, 39, 40.1 och 40.2 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
      b) till ett land utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen utan ett skrift­ligt god­kän­nande som krävs enligt arti­kel 35.4 a i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
      c) till ett land som omfat­tas av för­fa­ran­de­reg­lerna i arti­kel 37 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 i strid mot ett för­bud eller utan en skrift­lig för­hands­an­mä­lan som krävs enligt arti­kel 37.2 andra styc­ket eller 37.5 i den för­ord­ningen eller enligt arti­kel 1 i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1418/2007 av den 29 novem­ber 2007 om export för åter­vin­ning av visst avfall som för­teck­nas i bilaga III eller IIIA till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 till vissa län­der som inte omfat­tas av OECD-​beslu­tet om kon­troll av grän­sö­ver­skri­dande trans­por­ter av avfall,
      d) till ett land som omfat­tas av för­fa­ran­de­reg­lerna i arti­kel 38 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 utan ett god­kän­nande som krävs enligt arti­kel 38.4 a,
      e) till ett land utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen utan att avfal­let är avsett att bort­skaf­fas eller åter­vin­nas i en anlägg­ning enligt de bestäm­mel­ser som gäl­ler i mot­ta­gar­lan­det på det sätt som föl­jer av någon av artik­larna 35.5, 37.4 och 38.6 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006, eller
      f) till ett land eller ter­ri­to­rium utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen utan en skrift­lig för­hands­an­mä­lan och ett god­kän­nande som krävs enligt arti­kel 40.3 jäm­förd med artik­larna 4 och 9.6 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
   4. anord­nar eller genom­för en trans­port av avfall som är avsedd att gå mel­lan län­der utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen men genom ett land i uni­o­nen utan en skrift­lig för­hands­an­mä­lan och ett god­kän­nande som krävs enligt artik­larna 47 och 48 jäm­förda med artik­larna 4, 9.6, 42 och 44 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
   5. till Euro­pe­iska uni­o­nen impor­te­rar avfall för bort­skaf­fande i strid mot import­för­bu­det i arti­kel 41 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
   6. till Euro­pe­iska uni­o­nen impor­te­rar avfall för bort­skaf­fande utan att ha ett skrift­ligt god­kän­nande och där­i­ge­nom bry­ter mot arti­kel 42.4 a i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
   7. till Euro­pe­iska uni­o­nen impor­te­rar avfall för åter­vin­ning i strid mot import­för­bu­det i arti­kel 43 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
   8. till Euro­pe­iska uni­o­nen impor­te­rar avfall för åter­vin­ning utan att ha ett god­kän­nande och där­i­ge­nom bry­ter mot arti­kel 44.4 a eller 45 jäm­förd med arti­kel 42.4 a i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
   9. till Euro­pe­iska uni­o­nen impor­te­rar avfall från ett sådant uto­meuro­pe­iskt land eller ter­ri­to­rium som avses i arti­kel 46 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 utan en skrift­lig för­hands­an­mä­lan och utan ett god­kän­nande och där­i­ge­nom bry­ter mot arti­kel 46.1 jäm­förd med artik­larna 4 och 9.6, eller
   10. blan­dar avfall under trans­port i strid med arti­kel 19 i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006.

Till ansvar enligt första styc­ket 2, 3 b-d och 3 f, 4, 6, 8 och 9 döms också om det för trans­por­ten av avfall finns
   1. en skrift­lig för­hands­an­mä­lan som inne­hål­ler en orik­tig upp­gift av bety­delse från miljö-​​ eller häl­so­skydds­syn­punkt, eller
   2. ett god­kän­nande som för­an­letts av att någon läm­nat en orik­tig upp­gift som från miljö-​​ eller häl­so­skydds­syn­punkt har haft bety­delse för god­kän­nan­det.

Om brot­tet är grovt, döms för grov otillå­ten avfall­s­trans­port till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen utgjort ett led i en brotts­lig­het som utförts sys­te­ma­tiskt och under lång tid, i stor omfatt­ning eller med­fört eller kun­nat med­föra ska­dor av stor omfatt­ning eller all­var­lig art.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2019:496).

4 b §   För otillå­ten far­tygså­ter­vin­ning döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het, i egen­skap av far­tygs­ä­gare enligt arti­kel 3.1.14 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1257/2013 av den 20 novem­ber 2013 om åter­vin­ning av far­tyg och om änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 och direk­tiv 2009/16/EG, inte full­gör skyl­dig­he­ten i arti­kel 6.2 a i samma för­ord­ning att se till att far­tyg som ska åter­vin­nas endast åter­vinns vid sådana far­tygså­ter­vin­nings­an­lägg­ningar som avses i arti­keln.

För för­sök till upp­såt­ligt brott döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2022:1799).

5 §   För för­svå­rande av mil­jö­kon­troll döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. läm­nar en orik­tig upp­gift som från miljö-​​ eller häl­so­skydds­syn­punkt har bety­delse för en myn­dig­hets pröv­ning, till­syn eller kon­troll, om upp­gif­ten finns i en ansö­kan, anmä­lan eller annan hand­ling som läm­nas in till eller visas upp för en myn­dig­het enligt
      a) denna balk,
      b) arti­kel 16 b, 16 d, 16 e, 18.1, 18.2, 18.3, 50.4 a eller 50.4 c i för­ord­ning (EG) nr 1013/2006,
      c) arti­kel 62 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
      d) arti­kel 33.1, 33.2 eller 33.3 i för­ord­ning (EG) nr 1107/2009,
      e) arti­kel 20 i för­ord­ning (EU) nr 528/2012,
      f) arti­kel 15 i för­ord­ning (EU) 2017/625, i fråga om sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 26 kap. 30 § första styc­ket 1,
      g) en före­skrift som rege­ringen har med­de­lat med stöd av bal­ken, eller
      h) ett beslut som i det enskilda fal­let har med­de­lats med stöd av bal­ken, arti­kel 46 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 eller rege­ring­ens före­skrif­ter,
   2. i fråga om en verk­sam­het eller åtgärd som är tillstånds-​​ eller anmäl­nings­plik­tig enligt 9, 11, 13 eller 14 kap. eller enligt före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av de bestäm­mel­serna bry­ter mot en före­skrift som rege­ringen har med­de­lat om skyl­dig­het att under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om en drifts­stör­ning i verk­sam­he­ten eller lik­nande hän­delse som kan skada män­ni­skors hälsa eller mil­jön,
   3. bry­ter mot en bestäm­melse i 10 kap. 11 §, 12 § första styc­ket eller 13 § om skyl­dig­het att under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om en för­ore­ning, över­häng­ande fara för en all­var­lig mil­jö­skada eller all­var­lig mil­jö­skada,
   4. i fråga om inne­slu­ten använd­ning, avsikt­lig utsätt­ning eller utsläp­pande på mark­na­den av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer bry­ter mot en före­skrift som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 13 kap. om skyl­dig­het att anmäla kän­ne­dom om nya upp­gif­ter eller änd­rade för­hål­lan­den,
   5. i fråga om yrkes­mäs­sig till­verk­ning eller inför­sel av kemiska pro­duk­ter bry­ter mot 14 kap. 10 § eller mot före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 14 kap. 11 § genom att inte göra en anmä­lan för regi­stre­ring i pro­dukt­re­gist­ret enligt de före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lat,
   6. i fråga om ett god­känt växt­skydds­me­del inte läm­nar den infor­ma­tion om med­let som krävs enligt arti­kel 56.1 i för­ord­ning (EG) nr 1107/2009,
   7. i fråga om kos­me­tiska pro­duk­ter inte läm­nar infor­ma­tion till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen i enlig­het med arti­kel 13.1, 13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i för­ord­ning (EG) nr 1223/2009 eller inte upp­da­te­rar infor­ma­tio­nen till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen enligt arti­kel 13.7 i samma för­ord­ning, eller
   8. i fråga om en god­känd bio­cid­pro­dukt inte läm­nar den infor­ma­tion om pro­duk­ten som krävs enligt arti­kel 47.1 i för­ord­ning (EU) nr 528/2012. Lag (2022:1108).

6 §   För brist­fäl­lig mil­jö­in­for­ma­tion döms till böter eller fäng­else i högst två år den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. i fråga om kemiska pro­duk­ter eller bio­tek­niska orga­nis­mer bry­ter mot bestäm­mel­serna om pro­duk­tin­for­ma­tion i 14 kap. genom att
      a) fel­ak­tigt klas­si­fi­cera eller inte klas­si­fi­cera en pro­dukt enligt vad som krävs i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 14 kap.,
      b) inte märka en pro­dukt eller att lämna annan pro­duk­tin­for­ma­tion enligt vad som krävs i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 14 kap.,
      c) inte med en lämp­lig sym­bol eller beteck­ning för fara eller risk eller med annan tyd­lig var­nings­text märka en pro­dukt eller på annat sätt lämna pro­duk­tin­for­ma­tion, om märk­ningen eller infor­ma­tio­nen behövs till skydd för män­ni­skors hälsa eller mil­jön, eller
      d) lämna orik­tig eller brist­fäl­lig pro­duk­tin­for­ma­tion,
   2. i fråga om kemiska pro­duk­ter bry­ter mot en bestäm­melse i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av far­liga kemi­ka­lier genom att
      a) inte märka en pro­dukt med en farosym­bol, en faro­be­teck­ning, en risk­fras eller ett var­nings­märke enligt vad som krävs i för­ord­ning­ens arti­kel 17.1,
      b) inte lämna säker­hets­da­tab­lad enligt vad som krävs i för­ord­ning­ens arti­kel 17.3, eller
      c) lämna orik­tig upp­gift i märk­ningen eller säker­hets­da­tab­la­det,
   3. i fråga om tvätt-​​ eller ren­gö­rings­me­del bry­ter mot för­ord­ning (EG) nr 648/2004 genom att inte märka för­pack­ningar enligt vad som krävs i för­ord­ning­ens arti­kel 11,
   4. i fråga om pro­duk­ter och utrust­ning som inne­hål­ler flu­o­re­rade växt­hus­ga­ser bry­ter mot för­ord­ning (EU) nr 517/2014 genom att inte märka pro­duk­ter och utrust­ning enligt vad som krävs i för­ord­ning­ens arti­kel 12,
   5. i fråga om kemiska pro­duk­ter bry­ter mot för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 genom att
      a) inte förse mot­ta­ga­ren av ett ämne eller en bland­ning med ett säker­hets­da­tab­lad enligt kra­ven i arti­kel 31,
      b) lämna orik­tig eller brist­fäl­lig upp­gift i säker­hets­da­tab­la­det, eller
      c) inte enligt vad som krävs i arti­kel 33 till­han­da­hålla en mot­ta­gare eller kon­su­ment infor­ma­tion om namn på ett ämne som ingår i en vara och finns angi­vet i bilaga XIV till för­ord­ningen eller angi­vet i den kan­di­dat­för­teck­ning som avses i arti­kel 59,
   6. i fråga om kemiska pro­duk­ter och explo­siva före­mål bry­ter mot för­ord­ning (EG) nr 1272/2008 genom att
      a) fel­ak­tigt klas­si­fi­cera eller inte klas­si­fi­cera ett ämne, en bland­ning eller ett explo­sivt före­mål enligt vad som krävs i artik­larna 4.1, 4.2, 4.3 eller 4.8, eller
      b) fel­ak­tigt märka eller inte märka ett ämne, en bland­ning eller ett explo­sivt före­mål enligt vad som krävs i artik­larna 4.4, 4.7 eller 4.8,
   7. i fråga om behand­lat utsäde eller växt­skydds­me­del bry­ter mot för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 genom att
      a) fel­ak­tigt märka eller inte märka ett behand­lat utsäde enligt vad som krävs i arti­kel 49.4,
      b) fel­ak­tigt märka eller inte märka ett växt­skydds­me­del enligt vad som krävs i arti­kel 65.1 och i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 547/2011 av den 8 juni 2011 om tillämp­ning av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 vad gäl­ler märk­nings­krav för växt­skydds­me­del, eller
      c) lämna orik­tig eller brist­fäl­lig pro­duk­tin­for­ma­tion enligt vad som krävs i arti­kel 66.1, 66.2 eller 66.5, eller
   8. i fråga om en bio­cid­pro­dukt eller behand­lad vara bry­ter mot för­ord­ning (EU) nr 528/2012 genom att
      a) inte märka pro­duk­ten eller varan på ett sätt som upp­fyl­ler kra­ven i arti­kel 58.3 eller arti­kel 69.2, eller
      b) inte lämna pro­duk­tin­for­ma­tion som upp­fyl­ler kra­ven i arti­kel 72.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om under­lå­ten­he­ten eller den orik­tiga eller brist­fäl­liga infor­ma­tio­nen varit sådan att den inte kun­nat för­svåra bedöm­ningen av ris­ken för skada på män­ni­skors hälsa eller i mil­jön. Ansvar ska inte hel­ler dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 9 § första styc­ket 9. Lag (2016:781).

7 §   Den som med upp­såt eller av oakt­sam­het skrä­par ned utom­hus på en plats som all­män­he­ten har till­träde eller insyn till döms för ned­skräp­ning till böter eller fäng­else i högst ett år.

7 a §   Den som begår en gär­ning som avses i 7 § döms för ned­skräp­nings­för­se­else till pen­ning­bö­ter, om ned­skräp­ningen är att anse som mindre all­var­lig. Lag (2011:734).

8 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot en före­skrift för total­för­sva­ret som har med­de­lats med stöd av 1 kap. 5 §, om en över­trä­delse av den lag­be­stäm­melse från vil­ken avvi­kel­sen har före­skri­vits är straff­be­lagd,
   2. bry­ter mot en före­skrift om för­sik­tig­hets­mått inom ett mil­jö­skydds­om­råde, som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 7 kap. 20 §,
   3. bry­ter mot en före­skrift eller ett beslut om för­bud mot utsläpp av avlopps­vat­ten m.m. som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 9 kap. 4 §,
   4. bry­ter mot en före­skrift om för­sik­tig­hets­mått vid mil­jö­far­lig verk­sam­het som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 9 kap. 5 §,
   5. i ett mil­jö­risk­om­råde som avses i 10 kap. 17 § vid­tar en åtgärd som ökar belast­ningen av för­ore­ningar i eller omkring områ­det, annars för­säm­rar den mil­jö­mäs­siga situ­a­tio­nen eller för­svå­rar avhjäl­pan­deåt­gär­der,
   6. bry­ter mot den skyl­dig­het att under­hålla en vat­ten­an­lägg­ning som föl­jer av 11 kap. 17 § första styc­ket, 20 § första styc­ket eller 21 § första styc­ket,
   7. bry­ter mot ett för­bud till skydd för naturmil­jön enligt 12 kap. 6 § fjärde styc­ket,
   8. bry­ter mot bestäm­mel­sen i 13 kap. 8 § om utred­ning innan en gen­tek­nisk verk­sam­het påbör­jas eller mot en före­skrift om utred­ningen som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 13 kap. 9 §,
   9. bry­ter mot en före­skrift om för­sik­tig­hets­mått vid gen­tek­nisk verk­sam­het som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 13 kap. 11 §,
   10. bry­ter mot skyl­dig­he­ten att upp­rätta en kemi­ka­li­e­sä­ker­hets­rap­port enligt vad som krävs i artik­larna 37.4 och 39.1 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
   11. bry­ter mot skyl­dig­he­ten att förse Euro­pe­iska kemi­ka­li­e­myn­dig­he­ten med infor­ma­tion enligt vad som krävs i artik­larna 38, 39.2 och 66.1 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
   12. bry­ter mot för­bu­det mot dump­ning eller för­brän­ning av avfall enligt 15 kap. 27 §,
   13. bry­ter mot ett för­bud mot fiske som i det enskilda fal­let har beslu­tats med stöd av 28 kap. 13 §, eller
   14. bry­ter mot arti­kel 4 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgär­der för använ­dar­nas efter­lev­nad i Nagoya­pro­to­kol­let om till­träde till och rim­lig och rätt­vis för­del­ning av vins­ter från utnytt­jande av gene­tiska resur­ser i uni­o­nen genom att inte följa ömse­si­digt över­enskomna vill­kor eller söka efter, bevara eller över­föra infor­ma­tion i enlig­het med det som anges i arti­keln i fråga om en gene­tisk resurs eller tra­di­tio­nell kun­skap som avses i för­ord­ningen eller en tra­di­tio­nell kun­skap som avses i 8 kap. 5 § andra styc­ket.

För för­sök till brott som avses i första styc­ket 12 döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 § eller 9 § första styc­ket 5.
Lag (2016:783).

9 §   Till böter döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot bestäm­mel­sen i arti­kel 6.3 i för­ord­ning (EG) nr 338/97 om skyl­dig­het att i en ansö­kan lämna upp­gift om tidi­gare beslut om avslag,
   2. bry­ter mot en före­skrift eller ett beslut i ett enskilt fall om tom­gångs­kör­ning eller gatu­mu­sik som rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av 9 kap. 12 §,
   3. bry­ter mot en före­skrift om sköt­sel av jord­bruks­mark som rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av 12 kap. 8 §,
   4. bry­ter mot en före­skrift om han­te­ring av göd­sel som rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av 12 kap. 10 §,
   5. vid en sådan odling av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer som omfat­tas av ett till­stånd enligt 13 kap. 12 § bry­ter mot en före­skrift om för­sik­tig­hets­mått som rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av 13 kap. 11 §,
   6. bry­ter mot en före­skrift om märk­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer som rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av 13 kap. 18 §,
   7. bry­ter mot en bestäm­melse om spår­bar­het eller märk­ning enligt arti­kel 4.1, 4.2, 4.3, 4.4, 4.6, 5.1 eller 5.2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1830/2003 av den 22 sep­tem­ber 2003 om spår­bar­het och märk­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer och spår­bar­het av livs­me­del och foder­pro­duk­ter som är fram­ställda av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer och om änd­ring av direk­tiv 2001/18/EG,
   8. bry­ter mot en bestäm­melse om infor­ma­tion, iden­ti­fi­e­ring, doku­men­ta­tion eller anmä­lan enligt arti­kel 6, 12 eller 13 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om grän­sö­ver­skri­dande för­flytt­ning av gene­tiskt modi­fi­e­rade orga­nis­mer,
   9. på mark­na­den släp­per ut en kos­me­tisk pro­dukt som inte upp­fyl­ler kra­ven om märk­ning enligt arti­kel 19.1 eller 19.2 i för­ord­ning (EG) nr 1223/2009, eller på mark­na­den till­han­da­hål­ler en kos­me­tisk pro­dukt som inte upp­fyl­ler kra­ven om märk­ning enligt arti­kel 19.1 a, e eller g i samma för­ord­ning,
   10. bry­ter mot skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion enligt arti­kel 9 i för­ord­ning (EG) nr 648/2004,
   11. bry­ter mot en bestäm­melse om infor­ma­tion eller doku­men­ta­tion enligt arti­kel 32, 34 eller 36 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006,
   12. i fråga om ett växt­skydds­me­del som är god­känt i ett annat land i Euro­pe­iska uni­o­nen men som inte är god­känt i Sve­rige bry­ter mot arti­kel 52 i för­ord­ning (EG) nr 1107/2009 genom att föra in med­let till Sve­rige, släppa ut det på mark­na­den eller använda det utan att med­let omfat­tas av ett sådant paral­lell­han­dels­till­stånd som krävs enligt arti­keln,
   13. i fråga om en bio­cid­pro­dukt som är god­känd i ett annat land i Euro­pe­iska uni­o­nen men som inte är god­känd i Sve­rige till­han­da­hål­ler pro­duk­ten eller använ­der den utan att pro­duk­ten omfat­tas av ett sådant paral­lell­han­dels­till­stånd som avses i arti­kel 53 i för­ord­ning (EU) nr 528/2012,
   14. bry­ter mot bestäm­mel­sen i 15 kap. 24 § första styc­ket eller en före­skrift som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 15 kap. 39 § genom att yrkes­mäs­sigt eller annars i stor omfatt­ning trans­por­tera avfall,
   15. bry­ter mot en före­skrift som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 15 kap. 30 § genom att lämna avfall till någon som inte har gjort de anmäl­ningar eller har de till­stånd som krävs för avfalls­han­te­ringen,
   16. i egen­skap av far­tygs­ä­gare läm­nar orik­tig eller vil­se­le­dande infor­ma­tion om sitt far­tyg som under­lag till den åter­vin­nings­plan som den drifts­an­sva­riga ska ta fram för far­ty­get enligt arti­kel 7 i för­ord­ning (EU) nr 1257/2013, eller
   17. i egen­skap av drifts­an­sva­rig på en sådan far­tygså­ter­vin­nings­an­lägg­ning som avses i för­ord­ning (EU) nr 1257/2013 åter­vin­ner ett far­tyg på ett sätt som inte över­ens­stäm­mer med den åter­vin­nings­plan som har tagits fram för far­ty­get enligt arti­kel 7 i för­ord­ningen.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna para­graf, om ansvar för gär­ningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2022:1799).

10 §   All­mänt åtal för en gär­ning som avses i 6 § första styc­ket 5 c och som rör en över­trä­delse av arti­kel 33.2 i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 får väc­kas endast om ett åtal är påkal­lat från all­män syn­punkt. Lag (2008:240).

11 §   Om en gär­ning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a eller 3 b §, 4 § första styc­ket 2, 4 a §, 5 § 1 eller 8 eller 9 § är att anse som ringa, döms det inte till ansvar. En gär­ning är att anse som ringa om den fram­står som obe­tyd­lig med hän­syn till det intresse som är avsett att skyd­das genom straff­be­stäm­mel­sen.

Till ansvar enligt detta kapi­tel döms inte om gär­ningen är belagd med samma eller sträng­are straff i brotts­bal­ken. Om gär­ningen är straff­bar både enligt detta kapi­tel och enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling men ansvar inte kan dömas ut enligt den lagen, döms till ansvar enligt detta kapi­tel.

Om ett vites­före­läg­gande har över­trätts och över­trä­del­sen lig­ger till grund för en ansö­kan om att döma ut vitet, döms det inte till ansvar enligt detta kapi­tel för en gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det.

Om en gär­ning som avses i 1-9 §§ kan för­an­leda mil­jö­sank­tions­av­gift och inte kan antas för­an­leda annan påföljd än böter, får åtal väc­kas av åkla­gare endast om åtal är påkal­lat från all­män syn­punkt. Lag (2021:881).

12 §   Egen­dom får för­ver­kas, om det inte är uppen­bart oskä­ligt och egen­do­men
   1. har varit före­mål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 6 eller 8 § och är
      a) ett djur, en växt eller en annan orga­nism eller en pro­dukt som utvun­nits av ett djur eller en växt,
      b) en sådan gene­tisk resurs som avses i för­ord­ning (EU) nr 511/2014,
      c) utbru­tet mate­rial vid täkt­verk­sam­het,
      d) en kemisk pro­dukt, en bio­tek­nisk orga­nism eller en vara som inne­hål­ler en kemisk pro­dukt,
      e) en gene­tiskt modi­fi­e­rad orga­nism eller en pro­dukt som inne­hål­ler eller består av en gene­tiskt modi­fi­e­rad orga­nism, eller
      f) avfall,
   2. utgör vinst från ett brott som avses i 1,
   3. är ett fort­skaff­nings­me­del eller annan egen­dom som har använts som hjälp­me­del vid ett brott som avses i 1, eller
   4. varit avsedd att använ­das som hjälp­me­del vid ett brott som avses i 1 och brot­tet har full­bor­dats eller för­fa­ran­det har utgjort ett straff­bart för­sök eller en straff­bar för­be­re­delse.

Egen­do­men får för­ver­kas enligt första styc­ket 3 eller 4 endast om det behövs för att före­bygga brott eller om det finns andra sär­skilda skäl.

I stäl­let för egen­do­men får dess värde helt eller del­vis för­ver­kas. Lag (2024:787).

12 a §   Den myn­dig­het som för­va­rar avfall som skä­li­gen kan antas bli för­ver­kat enligt 12 § och har tagits i beslag enligt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken får
   1. ome­del­bart låta sälja avfal­let, om det finns en risk för att avfal­let blir för­stört under för­va­ringen, för­va­ringen är för­e­nad med allt­för stora kost­na­der eller det finns andra sär­skilda skäl, och
   2. för­störa avfal­let, om det inte kan säl­jas eller om det kan antas komma till brotts­lig använd­ning eller på annat sätt är olämp­ligt för för­sälj­ning. Lag (2019:496).

12 b §   Om avfall som sålts eller för­störts enligt 12 a § inte för­ver­kas, har äga­ren eller en annan rätts­in­ne­ha­vare rätt till ersätt­ning. För avfall som sålts läm­nas inte ersätt­ning med högre belopp än vad som influ­tit vid för­sälj­ningen. Om avfal­let har för­störts, ges ersätt­ning med skä­ligt belopp.
Lag (2019:496).

13 §   Svensk dom­stol är behö­rig att döma över brott enligt 4 b § eller 8 § första styc­ket 12 även om det inte finns doms­rätt enligt 2 kap. 3 § brotts­bal­ken. Har brot­tet begåtts i Sve­ri­ges eko­no­miska zon, får åtal väc­kas vid den tings­rätt vars dom­krets är när­mast den plats där brot­tet begicks.
Lag (2022:1799).

14 §   Om någon som ådra­git sig ansvar enligt 1 §, fri­vil­ligt har avvärjt en sådan fara eller ver­kan som anges där innan en avse­värd olä­gen­het har upp­kom­mit, får dömas till lind­ri­gare straff än vad som är före­skri­vet för gär­ningen.
Lag (2006:1014).

15 §   Den som har anord­nat en trans­port av avfall och som innan trans­por­ten påbör­jats fri­vil­ligt har vid­ta­git en åtgärd som lett till att trans­por­ten inte genom­förts i strid med för­ord­ning (EG) nr 1013/2006 eller för­ord­ning (EG) nr 1418/2007 döms inte till ansvar enligt 4 a § första styc­ket 3 eller 4. Lag (2019:496).

30 kap. Mil­jö­sank­tions­av­gif­ter

1 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en sär­skild avgift (mil­jö­sank­tions­av­gift) ska beta­las av den som
   1. påbör­jar en verk­sam­het som är till­stånds­plik­tig eller anmäl­nings­plik­tig enligt denna balk eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken, utan att till­stånd har getts eller anmä­lan har gjorts,
   2. åsi­do­sät­ter vill­kor eller andra bestäm­mel­ser i ett till­stånd som har beslu­tats med stöd av denna balk eller med stöd av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken, eller
   3. åsi­do­sät­ter andra bestäm­mel­ser i denna balk, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av bal­ken eller bestäm­mel­ser i EU- för­ord­ningar inom bal­kens tillämp­nings­om­råde.

Avgif­tens stor­lek ska framgå av före­skrif­terna. Avgif­ten ska uppgå till minst 1 000 kro­nor och högst 1 000 000 kro­nor. När avgif­tens stor­lek bestäms, ska hän­syn tas till över­trä­del­sens all­var och bety­del­sen av den bestäm­melse som över­trä­del­sen avser. Lag (2011:322).

2 §   En mil­jö­sank­tions­av­gift skall tas ut även om över­trä­del­sen inte har skett upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het.

Avgif­ten behö­ver dock inte tas ut om det vore oskä­ligt med hän­syn till
   1. sjuk­dom som med­fört att den avgifts­skyl­dige inte för­mått att på egen hand eller genom att upp­dra åt någon annan göra det som åle­gat den avgifts­skyl­dige,
   2. att över­trä­del­sen berott på en omstän­dig­het som inte kun­nat eller borde ha för­ut­setts eller som den avgifts­skyl­dige inte kun­nat påverka,
   3. vad den avgifts­skyl­dige har gjort för att und­vika att en över­trä­delse skulle inträffa, eller
   4. att över­trä­del­sen har för­an­lett straff enligt bestäm­mel­serna i 29 kap.

Mil­jö­sank­tions­av­gif­ten skall till­falla sta­ten. Lag (2006:1014).

3 §   Mil­jö­sank­tions­av­gift beslu­tas av till­syns­myn­dig­he­ten eller av den myn­dig­het som utför kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2017/625 eller enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020.

Innan myn­dig­he­ten beslu­tar om avgift ska den som ansprå­ket rik­tas mot ges till­fälle att yttra sig. Lag (2022:1108).

4 §   Ett beslut om att ta ut en mil­jö­sank­tions­av­gift skall del­ges den avgifts­skyl­dige. Lag (2006:1014).

5 §   En mil­jö­sank­tions­av­gift skall beta­las inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om att ta ut avgif­ten har del­getts enligt 4 §, om till­syns­myn­dig­he­ten i beslu­tet inte har bestämt en senare tid­punkt.

Beslu­tet om mil­jö­sank­tions­av­gift får efter sista betal­nings­da­gen verk­stäl­las såsom en dom som har vun­nit laga kraft. Lag (2006:1014).

6 §   Mil­jö­sank­tions­av­gift får inte beslu­tas, om den som ansprå­ket rik­tas mot inte inom fem år från det att för­ut­sätt­ning­arna enligt 1 § att besluta om avgift har inträf­fat har getts till­fälle att yttra sig.

7 §   Den som enligt ett beslut av en till­syns­myn­dig­het skall betala en mil­jö­sank­tions­av­gift får över­klaga beslu­tet till mark- och mil­jö­dom­stol. Lag (2010:923).

8 §   En beslu­tad mil­jö­sank­tions­av­gift fal­ler bort, om beslu­tet om avgif­ten inte har verk­ställts inom tio år från det att beslu­tet har vun­nit laga kraft.

9 §   Mil­jö­sank­tions­av­gift skall åter­be­ta­las, om betal­nings­an­sva­ret har upp­hävts genom beslut som har vun­nit laga kraft.

Ränta på mil­jö­sank­tions­av­gift som åter­be­ta­las enligt första styc­ket läm­nas enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) för tiden från den dag avgif­ten beta­la­des till och med den dag avgif­ten åter­be­ta­las.

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om den ord­ning i vil­ken mil­jö­sank­tions­av­gif­ter skall beta­las.

SJUNDE AVDEL­NINGEN

ERSÄTT­NING OCH SKA­DE­STÅND M.M.

31 kap. Ersätt­ning vid ingri­pan­den av det all­männa och vid till­stånds­pröv­ning av vat­ten­verk­sam­het m.m.

Kapit­lets inne­håll m.m.

1 §   Detta kapi­tel är tillämp­ligt i frå­gor om ersätt­ning vid vissa ingri­pan­den av det all­männa samt vid till­stånds­pröv­ning av vat­ten­verk­sam­het. Kapit­let inne­hål­ler dess­utom bestäm­mel­ser om ersätt­ning när skada upp­kom­mit till följd av för­bud mot fiske.

2 §   Bestäm­mel­serna i expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) skall gälla vid ersätt­ning och inlö­sen enligt detta kapi­tel, om inte bal­ken inne­hål­ler avvi­kande bestäm­mel­ser.

3 §   Vad som i detta kapi­tel sägs om fas­tig­het skall även gälla sär­skild rätt till fas­tig­het.

Ersätt­ning och inlö­sen på grund av vissa före­skrif­ter, före­läg­gan­den och för­bud

4 §   Fas­tig­hets­ä­ga­ren har rätt till ersätt­ning på grund av beslut som inne­bär att mark tas i anspråk eller att pågående mar­kan­vänd­ning inom berörd del av en fas­tig­het avse­värt för­svå­ras, om beslu­tet gäl­ler
   1. före­skrif­ter enligt 7 kap. 3 § om åtgär­der och inskränk­ningar som rör natio­nal­par­ker,
   2. före­skrif­ter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgär­der och inskränk­ningar som rör natur­re­ser­vat och kul­tur­re­ser­vat,
   3. en dis­pens enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket som har för­e­nats med sär­skilda vill­kor eller en väg­ran att ge en dis­pens enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket, om dis­pen­sen avser ett bio­top­skydds­om­råde enligt 7 kap. 11 § första styc­ket 1,
   4. bildande av ett bio­top­skydds­om­råde enligt 7 kap. 11 § första styc­ket 2,
   5. före­skrif­ter enligt 7 kap. 22 § om åtgär­der och inskränk­ningar som rör vat­ten­skydds­om­rå­den,
   6. skydd för sär­skilda områ­den enligt 7 kap. 28 a-29 b §§,
   7. före­läg­gan­den eller för­bud enligt 12 kap. 6 § fjärde styc­ket som rör viss verk­sam­het, eller
   8. före­skrif­ter som avses i 20 § tredje styc­ket fis­ke­la­gen (1993:787).

En före­skrift enligt 7 kap. 3 § om begräns­ning av rät­ten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn med­för inte rätt till ersätt­ning. Lag (2025:42).

5 §   Om ett beslut som avses i 4 § första styc­ket 1, 2, 5, 6 eller 8 inne­bär att det krävs till­stånd för en viss verk­sam­het eller åtgärd, beta­las ersätt­ning endast om till­stånd har väg­rats eller för­e­nats med sär­skilda vill­kor.

Om det enligt 7 kap. 24 § har med­de­lats ett för­bud att vidta en åtgärd utan till­stånd och till­stånd väg­ras, gäl­ler 4 § första styc­ket. Lag (2025:42).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1322).

7 §   Ersätt­ning enligt 4 § beta­las av sta­ten. Om det är en kom­mun som har med­de­lat det beslut som avses i 4 §, ska ersätt­ningen i stäl­let beta­las av kom­mu­nen.

Om före­skrif­ter som avses i 4 § första styc­ket 5 har beslu­tats av läns­sty­rel­sen efter ansö­kan av en kom­mun eller den i vars intresse vat­ten­skydds­om­rå­det har fast­ställts, ska ersätt­ningen beta­las av sökan­den. Det­samma gäl­ler om sådana före­skrif­ter har beslu­tats av en kom­mun efter ansö­kan av den i vars intresse före­skrif­terna har med­de­lats. Lag (2009:1322).

8 §   Om det i ett fall som avses i 4 § första styc­ket upp­står syn­ner­liga olä­gen­he­ter vid pågående använd­ning av fas­tig­he­ten, har fas­tig­hets­ä­ga­ren rätt att få fas­tig­he­ten inlöst i stäl­let för att få ersätt­ning enligt 4 §. Beror olä­gen­he­ten på ett för­bud att vidta viss åtgärd utan till­stånd skall 5 § första styc­ket tilläm­pas.

9 §   Vid tillämp­ningen av 4 och 8 §§ ska hän­syn tas också till andra beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, för­bud enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket, före­läg­gan­den och för­bud enligt 12 kap. 6 § fjärde styc­ket, beslut enligt 18 § och 18 b § första styc­ket 1 skogs­vårds­la­gen (1979:429), beslut om före­skrif­ter som avses i 20 § tredje styc­ket fis­ke­la­gen (1993:787) samt beslut som avses i 14 kap. 5-7 och 10-13 §§ plan- och bygg­la­gen (2010:900). Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att beslu­ten har med­de­lats inom tio år före det senaste beslu­tet. Dess­utom ska sådan inver­kan av hän­synsta­gan­den enligt 30 § skogs­vårds­la­gen som i sär­skilda fall har inträtt inom samma tid upp­märk­sam­mas.

Att en rätt till talan, ersätt­ning eller inlö­sen med anled­ning av ett sådant beslut har för­lo­rats på grund av bestäm­mel­serna i 12 eller 13 § eller mot­sva­rande bestäm­mel­ser i plan- och bygg­la­gen hind­rar inte att beslu­tet beak­tas enligt första styc­ket. Lag (2025:42).

Ersätt­ning vid vissa under­sök­ningar

10 §   För skada och intrång som till­fo­gas fas­tig­hets­ä­ga­ren genom åtgär­der enligt 28 kap. 1 § beta­las ersätt­ning av sta­ten. Om åtgär­derna har vid­ta­gits av en kom­mun eller av någon annan på upp­drag av en kom­mun, ska ersätt­ning i stäl­let beta­las av kom­mu­nen.

Ersätt­ning enligt första styc­ket ska inte beta­las, om åtgär­derna vid­tas med anled­ning av
   1. till­syn över en verk­sam­het som utövas på fas­tig­he­ten, eller
   2. sådan kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som avses i 26 kap. 30 § och som gäl­ler verk­sam­het på fas­tig­he­ten.

Talan om ersätt­ning väcks vid den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område mar­ken eller större delen av den finns.
Lag (2020:627).

Ersätt­ning vid före­läg­gan­den om stäng­sel­ge­nom­brott

11 §   Den som har stäng­sel och har anord­nat en grind eller någon annan genom­gång på grund av ett före­läg­gande enligt 26 kap. 11 § är berät­ti­gad till ersätt­ning av sta­ten för detta och för under­håll av genom­gången. Ersätt­ning skall dock inte beta­las, om det är uppen­bart att stängs­let endast avser att stänga ute all­män­he­ten från ett område där den annars skulle ha fått fär­das fritt.

Första styc­ket gäl­ler också, när en över­gång har gjorts över ett dike på grund av ett före­läg­gande enligt 26 kap. 11 §.

Anmä­lan om ersätt­nings­an­språk

12 §   Innan en myn­dig­het fat­tar ett beslut som kan leda till ersätt­ning enligt 4, 5, 10 eller 11 §, får myn­dig­he­ten före­lägga den som vill göra anspråk på betal­ning eller inlö­sen att inom viss tid, minst två måna­der, anmäla sitt anspråk och ange sina yrkan­den vid påföljd att rät­ten till talan annars för­lo­ras.

Vad som i fråga om ersätt­ning eller inlö­sen har avta­lats eller uppen­bar­li­gen för­ut­satts gälla mel­lan den ersätt­nings­skyl­dige och en sakä­gare gäl­ler även mot den som efter det att rät­ten till betal­ning upp­kom har för­vär­vat sakä­ga­rens rätt till fas­tig­he­ten.

Ersätt­nings­ta­lan

13 §   Om det inte finns någon över­ens­kom­melse om ersätt­ning enligt 4 eller 11 § eller om inlö­sen enligt 8 § och rät­ten till talan inte har gått för­lo­rad enligt 12 §, ska den som vill göra anspråk på ersätt­ning eller kräva inlö­sen väcka talan mot den som är skyl­dig att betala ersätt­ning eller att lösa in fas­tig­he­ten. Talan ska väc­kas hos mark- och mil­jö­dom­sto­len inom ett år från det att beslu­tet på vil­ket ansprå­ket grun­das har fått laga kraft. Om talan inte väcks inom den tiden går rät­ten till ersätt­ning eller inlö­sen för­lo­rad.

Om ansprå­ket grun­das på ett beslut som avses i 4 § första styc­ket 8, ska talan i stäl­let väc­kas inom ett år från det att före­skrif­terna har trätt i kraft. Lag (2025:42).

14 §   När före­skrif­ter skall med­de­las enligt 7 kap. 5, 6, 9 eller 22 §, får den ersätt­nings­skyl­dige vid mark- och mil­jö­dom­sto­len väcka talan mot en sakä­gare för att fast­ställa de vill­kor som skall gälla för ersätt­ning eller inlö­sen, om före­skrif­terna med­de­las. Med­de­las inte före­skrif­ter med det inne­håll som för­ut­satts vid mark- och mil­jö­dom­sto­len inom ett år från det att målet har avgjorts genom en dom som har vun­nit laga kraft, skall domen inte längre vara bin­dande för par­terna.
Lag (2010:923).

Åter­be­tal­ning av ersätt­ning

15 §   Har ersätt­ning enligt 4 § beta­lats med anled­ning av före­skrif­ter eller till­stånds­väg­ran och upp­hävs före­skrif­terna helt eller del­vis eller ges till­stånd eller dis­pens, får fas­tig­hets­ä­ga­ren för­plik­tas att betala till­baka ersätt­ningen eller en del av den, om det är skä­ligt med hän­syn till fas­tig­hets­ä­ga­rens nytta av beslu­tet och omstän­dig­he­terna i övrigt. Detta gäl­ler också, om en åtgärd har vid­ta­gits i strid mot sådana före­skrif­ter eller mot ett sådant beslut om till­stånds­väg­ran och till­syns­myn­dig­he­ten har beslu­tat att inte kräva rät­telse.

Talan om åter­be­tal­ning ska väc­kas vid mark- och mil­jö­dom­sto­len inom ett år från det att beslu­tet som ansprå­ket grun­das på har fått laga kraft och senast tio år efter det att ersätt­ningen beta­la­des ut. Rät­ten att föra talan går annars för­lo­rad.

Om ansprå­ket grun­das på ett beslut att upp­häva sådana före­skrif­ter som avses i 20 § tredje styc­ket fis­ke­la­gen (1993:787), ska talan i stäl­let väc­kas inom ett år från det att före­skrif­terna har upp­hört att gälla och senast tio år efter det att ersätt­ningen beta­la­des ut. Lag (2025:42).

Ersätt­ning och inlö­sen vid till­stånd till vat­ten­verk­sam­het

16 §   Den som med stöd av till­stånd enligt 11 kap. genom inlö­sen eller på annat sätt tar i anspråk annans egen­dom eller vid­tar en åtgärd som ska­dar annans egen­dom skall betala ersätt­ning för vad som avstås eller ska­das, om annat inte är sär­skilt före­skri­vet. Ersätt­ning skall beta­las även för skada till följd av för­bud mot fiske enligt 28 kap. 13 §.

Ersätt­ning skall beta­las endast för ska­dor som kvar­står, sedan före­byg­gande eller avhjäl­pande åtgär­der har utförts av till­stånds­ha­va­ren.

17 §   Fas­tig­he­ter eller fas­tig­hets­de­lar som drab­bas av syn­ner­liga olä­gen­he­ter av en verk­sam­het för vil­ken till­stånd har med­de­lats enligt 11 kap., skall lösas in, om äga­ren begär det.

Den ersätt­nings­skyl­dige har rätt till inlö­sen, om detta skulle med­föra endast en ringa höj­ning av fas­tig­hets­ä­ga­rens ersätt­ning och fas­tig­hets­ä­ga­ren inte har något beak­tans­värt intresse av att behålla fas­tig­he­ten eller fas­tig­hets­de­len. Kost­na­derna för åtgär­der som avses i 16 § andra styc­ket skall då räk­nas in i ersätt­ningen.

Skada på egen fas­tig­het vid till­stånd till vat­ten­verk­sam­het

18 §   Om en verk­sam­het för vil­ken till­stånd har läm­nats enligt 11 kap. med­för skada på en fas­tig­het som till­hör den som har fått till­stån­det, skall ersätt­ning för ska­dan bestäm­mas. Detta gäl­ler dock inte, om med­gi­van­den har läm­nats av samt­liga bor­ge­nä­rer som har panträtt i fas­tig­he­ten. Om fas­tig­he­ten är inteck­nad gemen­samt med annan fas­tig­het, krävs det dess­utom att fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare läm­nar de med­gi­van­den som före­skrivs för relax­a­tion i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken.
Med­gi­vande fordras dock inte av den för vars rätt dom­sto­lens avgö­rande är väsent­li­gen utan bety­delse.

Ersätt­ning vid utriv­ning av en vat­ten­an­lägg­ning

19 §   Den som har fått till­stånd till utriv­ning av en vat­ten­an­lägg­ning eller har ålagts eller med­getts enligt 24 kap. 4 § att riva ut en vat­ten­an­lägg­ning skall betala skä­lig ersätt­ning för ska­dor på annans egen­dom som orsa­kas av bestå­ende änd­ring i vat­ten­för­hål­lan­dena. Skyl­dig­het att betala ersätt­ning för en sådan för­lust av för­mån som orsa­kas av utriv­ningen finns endast om för­må­nen har till­för­säk­rats i till­stånds­do­men eller i avtal som träf­fats i sam­band med vat­ten­an­lägg­ning­ens till­komst. Ersätt­ning läm­nas i sådant fall endast för kost­na­der orsa­kade av för­lus­ten av för­må­nen.

Om med­gi­vande att riva ut en vat­ten­an­lägg­ning har läm­nats till någon annan än den som är skyl­dig att under­hålla anlägg­ningen och skyl­dig­het att betala ersätt­ning har ålagts i sam­band med detta, får ersätt­ningen sökas åter av den under­hålls­skyl­dige.

Ersätt­ning vid ompröv­ning av vat­ten­verk­sam­het

20 §    /Upp­hör att gälla U:2029-​01-01/ Ersätt­ning för en för­lust eller en inskränk­ning läm­nas, om ompröv­ning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 eller 14 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het med­för för­lust av vat­ten eller fall­höjd eller inskränk­ning i rät­ten att reglera vatt­nets avrin­ning för den som har till­stånd till den vat­ten­verk­sam­het som avses med ompröv­ningen och om annat inte föl­jer av 22 §. Ersätt­ning läm­nas inte till den del för­lus­ten eller inskränk­ningen är att räkna som för­bätt­ring av en vat­ten­an­lägg­nings säker­het.

Ersätt­ning läm­nas om ompröv­ning av vat­ten­verk­sam­het enligt denna balk eller enligt lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het med­för skada för någon annan än till­stånds­ha­va­ren som omfat­tas av ompröv­ningen. För mot­ta­gare av andels­kraft gäl­ler dock viss begräns­ning enligt 8 kap. 4 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het.

På ersätt­ning enligt första eller andra styc­ket skall 16-18 §§ tilläm­pas.

20 §    /Trä­der i kraft I:2029-​01-01/ Ersätt­ning läm­nas om ompröv­ning av vat­ten­verk­sam­het enligt denna balk eller enligt lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het med­för skada för någon annan än till­stånds­ha­va­ren som omfat­tas av ompröv­ningen. För mot­ta­gare av andels­kraft gäl­ler dock viss begräns­ning enligt 8 kap. 4 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het.

Bestäm­mel­serna i 16-18 §§ ska tilläm­pas på ersätt­ningen.
Lag (2018:1408).

21 §   /Upp­hör att gälla U:2029-​01-01 genom lag (2018:1408)./ Ersätt­ning enligt 20 § första styc­ket beta­las av den som har begärt ompröv­ningen eller, om ompröv­ning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het omfat­tar till­stån­den till kon­kur­re­rande vat­ten­täk­ter, av var­dera till­stånds­ha­va­ren.

Ersätt­ning enligt 20 § andra styc­ket beta­las,
   1. om ompröv­ningen sker enligt 24 kap. 5 eller 13 §, av till­stånds­ha­va­ren,
   2. om ompröv­ning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het omfat­tar till­stån­den till kon­kur­re­rande vat­ten­täk­ter, av var­dera till­stånds­ha­va­ren,
   3. vid annan ompröv­ning, av den som har begärt ompröv­ningen.

Ersätt­ning för minsk­ning av andels­kraft från vat­ten­kraft­verk som omfat­tas av ompröv­ningen beta­las av den som har till­stånd till kraft­ver­ket. Lag (2018:1407).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2029-​01-01/

Begräns­ning i ersätt­nings­rät­ten vid ompröv­ning av viss vat­ten­verk­sam­het

22 §   /Upp­hör att gälla U:2029-​01-01 genom lag (2018:1408)./ En till­stånds­ha­vare är skyl­dig att utan ersätt­ning tåla viss del av en för­lust eller inskränk­ning om det är en för­lust eller inskränk­ning som avses i 20 § första styc­ket och den för­an­leds av ompröv­ning till för­mån för det all­männa fis­ke­in­tres­set, all­män far­led, all­män hamn eller häl­so­vår­den eller, vid ompröv­ning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 § första meningen lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, till för­mån för den all­männa mil­jö­vår­den.

Den del som inte ersätts avser den sam­man­lagda för­lus­ten eller inskränk­ningen till följd av de skilda ompröv­ning­arna och av vat­ten­verk­sam­het som avses i 23 § och mot­sva­rar i fråga om
   1. vat­ten­kraft­verk: högst en fem­te­del och lägst en tju­gon­del av pro­duk­tions­vär­det av den vat­ten­kraft som enligt med­de­lat till­stånd kan tas ut vid kraft­ver­ket efter avdrag för den del av pro­duk­tions­vär­det som är en följd av vat­ten­re­gle­ringar,
   2. vat­ten­re­gle­ring för kraftän­da­mål: högst en fem­te­del och lägst en tju­gon­del av det pro­duk­tions­värde av den vat­ten­kraft som enligt med­de­lade till­stånd kan tas ut vid varje kraft­verk och som är en följd av regle­ringen,
   3. andra vat­ten­verk­sam­he­ter: högst en fem­te­del och lägst en tju­gon­del av vär­det av den vat­ten­mängd, fall­höjd eller maga­sin­svo­lym som omfat­tas av till­stån­det till verk­sam­he­ten.

När mark- och mil­jö­dom­sto­len läm­nar till­stånd till en vat­ten­verk­sam­het för vil­ken denna begräns­ning i ersätt­nings­rät­ten skall gälla, skall dom­sto­len inom de grän­ser som anges i andra styc­ket 1-3 fast­ställa den del som inte ersätts. Hän­syn skall då tas främst till verk­sam­he­tens inver­kan på vattenstånds-​​ och avrin­nings­för­hål­lan­dena, den för­del eller olä­gen­het som verk­sam­he­ten vän­tas med­föra från all­män syn­punkt samt gra­den av nytta för till­stånds­ha­va­ren och mot­ta­gare av andels­kraft.

Vid ompröv­ning före den enligt 24 kap. 5 § första styc­ket 1 fast­ställda tid­punk­ten skall den del som inte ersätts mins­kas i för­hål­lande till den tid som åter­står till denna tid­punkt.
Lag (2010:923).

23 §   /Upp­hör att gälla U:2029-​01-01 genom lag (2018:1408)./ Rät­ten till ersätt­ning är begrän­sad på samma sätt som gäl­ler enligt 22 § om den som har till­stånd enligt denna balk till en vat­ten­verk­sam­het orsa­kas för­lust av vat­ten eller fall­höjd eller inskränk­ning i rät­ten att reglera vatt­nets avrin­ning till följd av att till­stånd läm­nas till en vat­ten­verk­sam­het som skall till­go­dose det all­männa fis­ke­in­tres­set, all­män far­led eller all­män hamn, häl­so­vår­den eller den all­männa mil­jö­vår­den.

Vad som sagts nu gäl­ler även för­lust av fall­höjd som inte är utbyggd. Där­vid skall den del som inte ersätts mot­svara en tju­gon­del av vär­det av vat­ten­kraf­ten i det berörda ström­fal­let efter avdrag för vad som av detta värde är en följd av vat­ten­re­gle­ringar.

Betal­nings­an­mä­lan som rör ersätt­ning vid till­stånd till vat­ten­verk­sam­het

24 §   Anmä­lan till läns­sty­rel­sen enligt 6 kap. 4 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) behö­ver vid tillämp­ningen av detta kapi­tel endast göras för ersätt­ning som avser mark som skall lösas in.

Betal­nings­frist som rör ersätt­ning vid till­stånd till vat­ten­verk­sam­het

25 §   När till­stånd har läm­nats enligt 11 kap. skall ersätt­ning för inlöst mark beta­las och anmä­lan enligt 6 kap. 4 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) göras inom sex måna­der från det att såväl till­stånds­frå­gan som ersätt­nings­frå­gan har avgjorts slut­ligt. Ersätt­ning som inte avser inlöst mark och som skall tas ut på en gång skall beta­las inom två år från samma tid. Om den ersätt­nings­skyl­dige inte iakt­tar vad som har sagts nu, är den rätt som för­vär­vats gente­mot den ersätt­nings­be­rät­ti­gade för­lo­rad.

Tids­fris­terna får för­kor­tas eller för­längas när par­terna är ense om det eller om det finns sär­skilda skäl för det.

Ersätt­ning bestämd efter det att till­stånd till vat­ten­verk­sam­het har tagits i anspråk

26 §   Om ersätt­ningen till följd av en vat­ten­verk­sam­het eller annan åtgärd har bestämts slut­ligt först efter det att till­stån­det har tagits i anspråk, skall den del av ersätt­ningen som över­sti­ger vad som fast­ställts tidi­gare beta­las och anmä­lan enligt 6 kap. 4 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) göras inom en månad från det ersätt­ningen bestäm­des slut­ligt. Det­samma gäl­ler ersätt­ning som har bestämts i sam­band med god­kän­nan­det av en vat­ten­verk­sam­het som redan har utförts.

Om den slut­ligt fast­ställda ersätt­ningen inte över­sti­ger den ersätt­ning som tidi­gare har fast­ställts och det annars skulle ha fun­nits depositions-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het, skall den ersätt­nings­skyl­dige anmäla ersätt­nings­be­slu­tet hos läns­sty­rel­sen sedan detta har vun­nit laga kraft.

27 §   På ersätt­ning som avses i 26 § första styc­ket beräk­nas ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) från den dag mar­ken till­träd­des, vat­ten­verk­sam­he­ten påbör­ja­des eller åtgär­den utför­des, om inte något annat föl­jer av andra styc­ket. Om betal­ningen inte görs i rätt tid, tas det ut ränta enligt 6 § rän­te­la­gen för tiden efter det dröjs­må­let inträdde.

På ersätt­ning som avser oför­ut­sedd skada tas det ut ränta enligt 6 § rän­te­la­gen från den dag ersätt­nings­an­språ­ket fram­ställ­des vid mark- och mil­jö­dom­sto­len.

Om den ersätt­nings­skyl­dige för­sum­mar att betala sådan ersätt­ning enligt 26 § första styc­ket som skall beta­las genom depo­si­tion skall läns­sty­rel­sen på begä­ran av den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen eller en del av denna söka verk­stäl­lig­het av den dom eller det beslut vari­ge­nom ersätt­ningen har bestämts. Lag (2010:923).

Full­bor­dande av inlö­sen som rör till­stånd till vat­ten­verk­sam­het

28 §   Inlö­sen av mark är full­bor­dad när den ersätt­nings­skyl­dige har full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt 6 kap. 1 § första styc­ket och 4 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719). Inlö­sen full­bor­das även om ränta enligt 27 § första styc­ket inte beta­las.

Rätt att utnyttja till­stån­det till vat­ten­verk­sam­het

29 §   Den ersätt­nings­skyl­dige får utnyttja till­stån­det genom att ta i anspråk egen­do­men eller vidta åtgär­der som med­för skada för någon annan när de skyl­dig­he­ter som gäl­ler enligt 6 kap. 1 § första styc­ket och 4 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) har full­gjorts. För detta fall skall den begräns­ning av anmäl­nings­skyl­dig­he­ten som fram­går av 24 § gälla.

Om det behövs med hän­syn till den ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des för­hål­lan­den, får mark- och mil­jö­dom­sto­len bestämma skä­ligt upp­skov med till­trä­det eller med utfö­ran­det av åtgär­den.
Lag (2010:923).

Åter­be­tal­ning av ersätt­ning som rör till­stånd till vat­ten­verk­sam­het

30 §   Ersätt­nings­be­lopp som har beta­lats med anled­ning av till­stånd enligt 11 kap. får inte till någon del åter­krä­vas.
Belop­pet får dock åter­krä­vas om det till­stånd som har för­an­lett beslu­tet om ersätt­ning upp­hävs på talan av den ersätt­nings­be­rät­ti­gade.

Övriga bestäm­mel­ser

31 §   Ersätt­ning enligt detta kapi­tel ska bestäm­mas i pengar som ska beta­las vid ett till­fälle.

Ersätt­ning i fall som avses i 5 § andra styc­ket ska dock beta­las med ett visst årligt belopp. Om det finns sär­skilda skäl, får ersätt­ningen räk­nas av mot ersätt­ning som kan komma att beta­las enligt 4 § första styc­ket eller 8 §.

Om det finns sär­skilda skäl, får det på begä­ran av den ersätt­nings­skyl­dige eller den ersätt­nings­be­rät­ti­gade bestäm­mas att också ersätt­ning enligt 4 § första styc­ket eller 11 § ska beta­las med ett visst årligt belopp med rätt att få ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den.

I fråga om ersätt­ning enligt 4 § till följd av skada eller olä­gen­het för rensköt­seln gäl­ler 28 § andra styc­ket ren­nä­rings­la­gen (1971:437). Lag (2009:1322).

32 §   Har upp­hävts genom lag (2010:815).

33 §   Om en bor­ge­när som hade panträtt i fas­tig­he­ten när rät­ten till ersätt­ning upp­kom gör en för­lust där­för att ersätt­ningen inte har depo­ne­rats hos läns­sty­rel­sen, har bor­ge­nä­ren rätt till ersätt­ning av den ersätt­nings­skyl­dige för för­lus­ten mot avskriv­ning på ford­rings­hand­lingen. Det­samma gäl­ler, om en bor­ge­när gör en för­lust där­för att ersätt­ning inte har bestämts eller bli­vit för låg och ersätt­ningen efter över­ens­kom­melse mel­lan den ersätt­nings­skyl­dige och den ersätt­nings­be­rät­ti­gade eller av någon annan anled­ning inte prö­vats av dom­stol. Rätt till ersätt­ning finns också för för­lust till följd av att över­ens­kom­melse har träf­fats om ersätt­ning i annat än pengar eller om att före­byg­gande eller avhjäl­pande åtgär­der skall utfö­ras.

Talan om ersätt­ning enligt första styc­ket skall väc­kas vid mark- och mil­jö­dom­sto­len. Lag (2010:923).

34 §   Om det behövs, skall det i beslut om ersätt­ning tas in bestäm­mel­ser som skall hindra att ersätt­nings­ta­ga­ren gör en för­lust till följd av änd­ringar i pen­ning­vär­det under tiden från ersätt­nings­be­slu­tet till dess betal­ning gjorts.

35 §   När inlö­sen av mark är full­bor­dad, skall detta anteck­nas i fas­tig­hets­re­gist­rets all­männa del. Lag (2000:228).

36 §   Om det råder tvist om bättre rätt till ersätt­ning, skall ersätt­ningen depo­ne­ras hos läns­sty­rel­sen, även om depo­si­tio­nen inte behövs enligt 6 kap. 1 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).
Bestäm­mel­serna i 6 kap. 17-19 §§ i samma lag skall tilläm­pas i fråga om sådan depo­si­tion.

32 kap. Ska­de­stånd för vissa mil­jöska­dor och andra enskilda anspråk

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Ska­de­stånd enligt detta kapi­tel ska beta­las för per­son­skada och sak­skada samt ren för­mö­gen­hets­skada som verk­sam­het på en fas­tig­het har orsa­kat i sin omgiv­ning.

En ren för­mö­gen­hets­skada som inte har orsa­kats genom brott ersätts dock endast om ska­dan är av någon bety­delse.

En skada, som inte har orsa­kats med upp­såt eller genom vårds­lös­het, ersätts bara om den stör­ning som har orsa­kat ska­dan inte skä­li­gen bör tålas med hän­syn till för­hål­lan­dena på orten eller till dess all­männa före­komst under jäm­för­liga för­hål­lan­den. Lag (2010:815).

2 §   Kapit­let tilläm­pas inte på ska­dor som har orsa­kats av joni­se­rande strål­ning eller inver­kan av elekt­risk ström från elekt­risk anlägg­ning i fall då sär­skilda bestäm­mel­ser gäl­ler.

För­ut­sätt­ningar för ska­de­stånd

3 §   Ska­de­stånd enligt detta kapi­tel beta­las för ska­dor genom
   1. för­ore­ning av vat­ten­om­rå­den,
   2. för­ore­ning av grund­vat­ten,
   3. änd­ring av grund­vat­ten­ni­vån,
   4. luft­för­ore­ning,
   5. mark­för­ore­ning,
   6. bul­ler,
   7. skak­ning, eller
   8. annan lik­nande stör­ning.

Första styc­ket 1-3 gäl­ler inte ska­dor som har orsa­kats av verk­sam­het som bedrivs i enlig­het med till­stånd till vat­ten­verk­sam­het. För sådana ska­dor tilläm­pas 31 kap.

En skada skall anses ha orsa­kats genom en stör­ning som avses i första styc­ket, om det med hän­syn till stör­ning­ens och ska­de­verk­ning­ar­nas art, andra möj­liga ska­de­or­sa­ker samt omstän­dig­he­terna i övrigt före­lig­ger över­vä­gande san­no­lik­het för ett sådant orsaks­sam­band.

4 §   Ska­de­stånd skall också beta­las för ska­dor genom spräng­sten eller andra lös­sprängda före­mål, om ska­dan orsa­kas av ett spräng­nings­ar­bete eller av en annan verk­sam­het som med­för sär­skild fara för explo­sion.

5 §   I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall ska­de­stånd beta­las för ska­dor som orsa­kas av gräv­ning eller lik­nande arbete, om den som utför eller låter utföra arbe­tet har för­sum­mat att vidta sådana skydds­åt­gär­der som anges i 3 kap. 3 § jor­da­bal­ken eller i ett annat hän­se­ende har brustit i omsorg vid arbe­tets utfö­rande.

Om arbe­tet är sär­skilt ingri­pande eller av annan anled­ning med­för sär­skild risk, skall den skada som orsa­kas av arbe­tet ersät­tas även om den som utför eller låter utföra arbe­tet inte har varit för­sum­lig.

5 a §   I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall ska­de­stånd beta­las för ska­dor som orsa­kas inom ramen för sådant bygg­nads­ar­bete som avses i 3 kap. 6 § jor­da­bal­ken och som upp­kom­mer på annan del av den anlägg­ning där arbe­tena utförs, om
   1. den som utför eller låter utföra arbe­tet har för­sum­mat att vidta sådana skydds­åt­gär­der som anges i 3 kap. 3 § jor­da­bal­ken, eller
   2. denne i ett annat hän­se­ende har brustit i omsorg vid arbe­tets utfö­rande.

Om en åtgärd inom ramen för ett sådant bygg­nads­ar­bete som avses i första styc­ket är sär­skilt ingri­pande eller av annan anled­ning med­för sär­skild risk, skall den skada som orsa­kas av åtgär­den ersät­tas även om den som utför eller låter utföra åtgär­den inte varit för­sum­lig. Lag (2003:627).

Ska­de­stånds­an­sva­riga

6 §   Skyl­dig att betala ska­de­stånd enligt detta kapi­tel är den som bedri­ver eller låter bedriva den ska­de­gö­rande verk­sam­he­ten i egen­skap av fas­tig­hets­ä­gare eller tomträtts­ha­vare. Samma ska­de­stånds­skyl­dig­het har andra som bedri­ver eller låter bedriva den ska­de­gö­rande verk­sam­he­ten och som bru­kar fas­tig­he­ten i sin närings­verk­sam­het eller i offent­lig verk­sam­het.

Om någon annan som bru­kar fas­tig­he­ten bedri­ver eller låter bedriva den ska­de­gö­rande verk­sam­he­ten är han eller hon ska­de­stånds­skyl­dig enligt detta kapi­tel endast om han eller hon har orsa­kat ska­dan upp­såt­li­gen eller genom vårds­lös­het.

7 §   Skyl­dig att betala ska­de­stånd enligt detta kapi­tel är också den som utan att vara fas­tig­hets­ä­gare, tomträtts­ha­vare eller annan bru­kare av fas­tig­he­ten, i egen närings­verk­sam­het utför eller låter utföra arbete på fas­tig­he­ten.

8 §   Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapi­tel, sva­rar de soli­da­riskt för ska­de­stån­det i den mån inte annat föl­jer av att begräns­ning gäl­ler i den ska­de­stånds­skyl­dig­het som ålig­ger någon av dem.

Vad de soli­da­riskt ansva­riga har beta­lat i ska­de­stånd skall, om inte annat har avta­lats, för­de­las mel­lan dem efter vad som är skä­ligt med hän­syn till grun­den för ska­de­stånds­an­sva­ret, möj­lig­he­terna att före­bygga ska­dan och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Ersätt­ning för fram­tida ska­dor på egen­dom

9 §   Kan i fråga om ska­dor som avser egen­dom ersätt­ning­ens belopp lämp­li­gen upp­skat­tas på för­hand, skall ersätt­ning bestäm­mas för fram­tida ska­dor, om en part begär det.

Om det finns skä­lig anled­ning, kan ersätt­ningen bestäm­mas till ett visst årligt belopp. Änd­ras för­hål­lan­dena sedan ersätt­ningen har bestämts på detta sätt, kan ersätt­ningen jäm­kas efter vad som är skä­ligt med hän­syn till de änd­rade för­hål­lan­dena.

10 §   I fråga om ned­sätt­ning, för­del­ning och utbe­tal­ning av ersätt­ning som fast­ställs att beta­las på en gång för fram­tida ska­dor på en fas­tig­het och som till­kom­mer äga­ren av fas­tig­he­ten eller en inne­ha­vare av tomträtt i denna till­läm­pas expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719). Även när det gäl­ler ver­kan av sådan ned­sätt­ning, för­del­ning och utbe­tal­ning skall den lagen tilläm­pas.

Om en bor­ge­när som har panträtt i fas­tig­he­ten lider för­lust genom att ersätt­ning enligt första styc­ket har bli­vit för lågt beräk­nad och ersätt­ningen till följd av över­ens­kom­melse mel­lan den ersätt­nings­skyl­dige och den ersätt­nings­be­rät­ti­gade eller av någon annan anled­ning inte har bli­vit prö­vad av dom­stol, har bor­ge­nä­ren rätt till gott­gö­relse av den ersätt­nings­skyl­dige mot att bor­ge­nä­rens ford­ran i denna del skrivs av på ford­rings­hand­lingen.

Inlö­sen av fas­tig­het

11 §   Med­för en verk­sam­het som avses i detta kapi­tel att en fas­tig­het helt eller del­vis blir onyt­tig för äga­ren eller att det upp­står syn­ner­ligt men vid använd­ningen, ska fas­tig­he­ten eller fas­tig­hets­de­len på äga­rens begä­ran lösas in av den som bedri­ver verk­sam­he­ten.

Första styc­ket tilläm­pas också, om någon som är ansva­rig för avhjäl­pande enligt 10 kap. vid­tar en åtgärd som med­för att fas­tig­he­ten blir helt eller del­vis onyt­tig för äga­ren eller att syn­ner­ligt men upp­kom­mer vid använd­ningen. Vad som nu har sagts gäl­ler dock inte om ansva­ret för avhjäl­pande vilar även på äga­ren.

I fråga om sådan inlö­sen tilläm­pas expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719). Lag (2010:815).

Enskild talan och grupp­ta­lan

12 §   Utö­ver talan om ska­de­stånd och inlö­sen får enskild, mot den som bedri­ver eller har bedri­vit mil­jö­far­lig verk­sam­het utan till­stånd, väcka talan om för­bud mot fort­satt verk­sam­het eller om att skydds­åt­gär­der eller andra för­sik­tig­hets­mått skall vid­tas.

13 §   Talan om ska­de­stånd får föras som grupp­ta­lan enligt lagen (2002:599) om grupp­rät­te­gång.

Talan om för­bud mot fort­satt verk­sam­het eller om skydds­åt­gär­der eller andra för­sik­tig­hets­mått enligt 12 § får föras enligt samma lag som enskild grupp­ta­lan eller orga­ni­sa­tions­ta­lan.

Vid en grupp­ta­lan enligt första eller andra styc­ket tilläm­pas lagen (2002:599) om grupp­rät­te­gång med undan­tag för 2 § första styc­ket andra meningen och andra styc­ket, 3 och 5 §§ samt 24 § andra styc­ket andra meningen och tredje styc­ket.
Lag (2002:600).

14 §   Orga­ni­sa­tions­ta­lan enligt 13 § första eller andra styc­ket får väc­kas av en ide­ell för­e­ning som i enlig­het med sina stad­gar till­va­ra­tar naturskydds-​​ eller mil­jö­skydds­in­tres­sen eller av en sam­man­slut­ning av yrkes­verk­samma inom fiske-​​, jordbruks-​​, ren- och skogs­bruksnä­ringen.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler också en sam­man­slut­ning av sådana orga­ni­sa­tio­ner som nämns där. Lag (2002:600).

33 kap. Har upp­hävts genom lag (2009:1210).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:808

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna balk med­de­las i lagen (1998:811) om infö­rande av mil­jö­bal­ken.

1999:385
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999.
   2. Denna lag är inte tillämp­lig på mål eller ären­den som är under hand­lägg­ning enligt mil­jö­bal­kens bestäm­mel­ser, eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser i lag som upp­hävts genom mil­jö­bal­ken enligt 2 § lagen (1998:811) om infö­rande av mil­jö­bal­ken, vid denna lags ikraft­trä­dande.

1999:1231

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­värv som gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2000:119

Denna lag trä­der ikraft, i fråga om 10 kap. 3 § den 1 april 2000, i fråga om 13 kap. 5 § den 5 juni 2000, och i övrigt den 13 maj 2000.

2001:437
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001.
   2. För verk­sam­he­ter som påbör­jats före den 1 juli 2001 krävs inte till­stånd enligt 7 kap. 28 a §.

2002:175
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002.
   2. I fråga om utdö­mande av vite tilläm­pas fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser på mål som inletts vid en mil­jö­dom­stol före ikraft­trä­dan­det.
   3. I fråga om brott som begåtts före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas 29 kap. 12 § i dess äldre lydelse.

2003:232
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. I fråga om bered­ningar av kemiska ämnen som omfat­tas av rådets direk­tiv 91/414/EEG av den 19 augusti 1991 om utsläp­pande av växt­skydds­me­del på marknaden9, senast änd­rat genom direk­tiv 2003/5/EG10, eller som är bio­cid­pro­duk­ter och omfat­tas av direk­tiv 98/8/EG om utsläp­pande av bio­cid­pro­duk­ter på mark­na­den, skall 14 kap. 8 c § tilläm­pas från och med den 30 juli 2004.

2004:606
   1. Denna lag trä­der i kraft den 21 juli 2004.
   2. I fråga om pla­ner och pro­gram som for­mellt bör­jat för­be­re­das före den 21 juli 2004 skall de nya före­skrif­terna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ tilläm­pas endast om pla­nen eller pro­gram­met antas eller läggs till grund för regle­ring efter den 21 juli 2006.
   3. Trots det som sägs i 2 får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer i det enskilda fal­let besluta att de nya före­skrif­terna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ inte skall tilläm­pas i fråga om en sådan plan eller ett sådant pro­gram.

2005:687

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om krav på pröv­nings­till­stånd vid över­kla­gande av domar och beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2006:1014
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. I fråga om bestäm­mel­ser som under tiden från och med den 1 janu­ari 1999 till och med den 31 decem­ber 2006 har med­de­lats i ett till­stånd eller i ett beslut om tillåt­lig­het, god­kän­nande eller dis­pens, skall straff­be­stäm­mel­sen i 29 kap. 4 § första styc­ket 2 tilläm­pas endast om den i till­stån­det eller beslu­tet intagna bestäm­mel­sen uttryck­li­gen har rubri­ce­rats som vill­kor.
   3. Bestäm­mel­sen i 30 kap. 1 § skall endast tilläm­pas på över­trä­del­ser som ägt rum efter att denna lag har trätt i kraft.

2007:660
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mil­jöska­dor som orsa­kats av utsläpp, hän­del­ser eller till­bud som har ägt rum före den 1 augusti 2007, eller som ägt rum senare men här­rör från verk­sam­het eller åtgärd som avslu­tats före den 1 augusti 2007. Den begräns­ning av ansvar som föl­jer av 10 kap. 3 § fjärde styc­ket skall dock beträf­fande för­värv som sker efter den 31 juli 2007 gälla även i fråga om sådana mil­jöska­dor som avses i denna punkt.

2008:240
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2008.
   2. Till­stånd till yrkes­mäs­sig över­lå­telse eller annan han­te­ring av sär­skilt far­liga kemiska pro­duk­ter som har getts i enlig­het med 14 kap. 12 § i dess äldre lydelse fort­sät­ter att gälla och ska anses ha getts i enlig­het med den nya lydel­sen av 14 kap. 8 § första styc­ket 2.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 14 och 29 kap. gäl­ler i fråga om straff för över­trä­del­ser som ägt rum före den 1 juni 2008.

2009:532
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2010 i fråga om 7 kap. 18 d § och i övrigt den 1 juli 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har inletts före den 1 juli 2009.
   3. Strand­skydd gäl­ler efter den 31 decem­ber 2014 inom ett utvid­gat strand­skydds­om­råde endast om utvidg­ningen har beslu­tats med stöd av 7 kap. 14 § i dess nya lydelse.
   4. Inom ett strand­skydds­om­råde får man efter den 31 decem­ber 2014 inte vidta kom­plet­te­rings­åt­gär­der till en huvud­bygg­nad med stöd av undan­tag som har före­skri­vits enligt 7 kap. 17 § i dess tidi­gare lydelse eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser.
   5. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 18 g § om åter­in­träde av strand­skydd gäl­ler även när strand­skydd har upp­hävts enligt den tidi­gare lydel­sen av 7 kap. 15 § andra styc­ket eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i äldre lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av sådana bestäm­mel­ser.

2009:649
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för täk­ter av natur­grus eller torv som den 1 augusti 2009 omfat­tas av ett till­stånd eller en anmä­lan enligt 9 kap. eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 9 kap.
   3. Om en täkt den 1 augusti 2009 har ett tids­be­grän­sat till­stånd, får ett nytt till­stånd till täkt på samma plats ges enligt äldre bestäm­mel­ser längst till utgången av 2011.

2009:1322
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler
      a) i mål enligt 31 kap. 13 § om ersätt­ning på grund av ett beslut som har med­de­lats före den 1 janu­ari 2010, och
      b) i mål enligt 31 kap. 14 § om fast­stäl­lelse av vill­kor för ersätt­ning, om talan har väckts före den 1 janu­ari 2010.

2010:815
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för
      a) ersätt­ning med anled­ning av ett sådant beslut som avses i 31 kap. 4, 5 eller 11 §, om beslu­tet har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det,
      b) ersätt­ning med anled­ning av en sådan åtgärd som avses i 31 kap. 10 §, om åtgär­den har vid­ta­gits före ikraft­trä­dan­det,
      c) en talan enligt 31 kap. 14 § om fast­stäl­lelse av vill­kor för ersätt­ning eller inlö­sen som har väckts före ikraft­trä­dan­det,
      d) ersätt­ning enligt 31 kap. 16-19 §§, om ansö­kan om till­stånd eller en anmä­lan enligt 7 kap. 20 § lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het har gjorts före ikraft­trä­dan­det,
      e) ersätt­ning enligt 31 kap. 20 §, om ansö­kan om ompröv­ning har gjorts före ikraft­trä­dan­det, och
      f) ersätt­ning enligt 32 kap. 11 §, om talan om inlö­sen har väckts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Även om ett ska­de­fall har inträf­fat efter ikraft­trä­dan­det, gäl­ler 32 kap. 1 § i dess äldre lydelse, om ska­dan är en följd av en stör­ning som har upp­hört före ikraft­trä­dan­det.
   4. I de fall som avses i 2 och 3 ska hän­vis­ning­arna i 31 respek­tive 32 kap. till expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.

2010:902
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 maj 2011. Lag (2011:393).
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ären­den som har påbör­jats före den 2 maj 2011. Lag (2011:393).

2010:1542
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 3 § i sin äldre lydelse gäl­ler för till­syn­sä­ren­den som inletts före ikraft­trä­dan­det.

2011:392
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 maj 2011.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ären­den som har påbör­jats före den 2 maj 2011.

2012:441
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för pröv­ning av ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.
   3. En arbets­plan som har upp­rät­tats enligt väg­la­gen (1971:948) i dess lydelse före den 1 janu­ari 2013 ska anses vara en väg­plan enligt denna lag.

2012:907
   1. Denna lag trä­der i kraft den 7 janu­ari 2013.
   2. I fråga om före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 12 kap. 10 § före den 7 janu­ari 2013 gäl­ler 24 kap. 1 § i sin äldre lydelse.

2014:269
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2014.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för mål och ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

2014:901
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 janu­ari 2015.
   2. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 9 a § första och andra styc­kena ska inte tilläm­pas om ett ärende om detalj­plan eller bygg­lov enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) har påbör­jats före den 2 janu­ari 2015.

2015:232
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2015.
   2. Bestäm­mel­sen i 22 kap. 3 a § tilläm­pas inte för mål och ären­den där en kun­gö­relse enligt 22 kap. 3 § har utfär­dats före lagens ikraft­trä­dande.
   3. Bestäm­mel­sen i 22 kap. 1 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för mål och ären­den som har inletts hos den till­stånds­prö­vande myn­dig­he­ten före ikraft­trä­dan­det.

2015:670
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Bestäm­mel­serna i 16 kap. 2 b § första och andra styc­kena och 24 kap. 5 a § första och andra styc­kena ska inte tilläm­pas om ett ärende om detalj­plan eller bygg­lov enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) har påbör­jats före den 2 janu­ari 2015.

2016:781
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för ansök­ningar om god­kän­nande av växt­skydds­me­del som har getts in till Kemi­ka­li­e­in­spek­tio­nen före den 14 juni 2011 samt i fråga om sådana ären­den som avses i arti­kel 80.5 i för­ord­ning (EG) nr 1107/2009.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för ansök­ningar om god­kän­nande av bio­cid­pro­duk­ter som har getts in till Kemi­ka­li­e­in­spek­tio­nen före den 1 sep­tem­ber 2013 enligt vad som föl­jer av arti­kel 91 i för­ord­ning (EU) nr 528/2012.

2016:783
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 augusti 2016.
   2. Bestäm­mel­sen i 8 kap. 5 § andra styc­ket ska tilläm­pas i fråga om tra­di­tio­nell kun­skap som har inhäm­tats efter ikraft­trä­dan­det.

2016:991
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som har med­de­lats med stöd av lagen (1985:620) om vissa torv­fyn­dig­he­ter.

2017:741
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har till­kän­na­getts före ikraft­trä­dan­det.

2017:955
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för hand­lägg­ningen och bedöm­ningen av mål och ären­den om pla­ner eller pro­gram som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för hand­lägg­ningen och pröv­ningen av mål och ären­den om verk­sam­he­ter eller åtgär­der där ansö­kan inkom­mit till den som ska pröva till­stånds­frå­gan före ikraft­trä­dan­det.
   4. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om beslut att en verk­sam­het eller åtgärd inte kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det och i fråga om sam­råd som har skett före ikraft­trä­dan­det.

2018:1407
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för hand­lägg­ning och pröv­ningen av mål och ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

2020:75
   1. Denna lag trä­der i kraft den 11 sep­tem­ber 2024.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande vid pröv­ningen av en fråga om upp­hä­vande av eller dis­pens från strand­skyd­det i ären­den som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det och för mål och ären­den som avser över­kla­gande av sådana ären­den till dess målet eller ären­det är slut­ligt avgjort.

2020:601
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2020.
   2. I fråga om åter­vin­ning och bort­skaf­fande av bygg- och riv­nings­av­fall gäl­ler 15 kap. 20 § första styc­ket i den äldre lydel­sen till och med utgången av 2022.

2021:875
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 okto­ber 2021.
   2. Lagen får tilläm­pas på ansök­ningar som läm­nas in efter den 16 sep­tem­ber 2021.

2021:876
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler dock fort­fa­rande för till­stånd som med­de­lats före den 1 janu­ari 2022.

2021:881

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022 i fråga om 29 kap. 11 § och i övrigt den 1 novem­ber 2021.

2022:727
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för
      a) mål om till­stånd i mark- och mil­jö­dom­stol eller ären­den om till­stånd hos läns­sty­rel­sens mil­jöpröv­nings­de­le­ga­tion som har inletts före ikraft­trä­dan­det men som ännu inte avgjorts,
      b) mål eller ären­den om ompröv­ning eller änd­ring av sådana till­stånd som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det om sådan ompröv­ning eller änd­ring inte gäl­ler utök­ning av verk­sam­he­tens omfatt­ning, och
      c) mål eller ären­den om ompröv­ning eller änd­ring av sådana till­stånd som har bevil­jats efter ikraft­trä­dan­det men där målet eller ären­det om till­stånd har inletts före ikraft­trä­dan­det, om sådan ompröv­ning eller änd­ring inte gäl­ler utök­ning av verk­sam­he­tens omfatt­ning.

2022:1100
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023 i fråga om 9 kap. 6 e §, 15 kap. 35 och 36 a-36 c §§, 16 kap. 3 §, 19 kap. 5 §, 22 kap. 1, 1 d, 1 f, 13 a och 25 h §§ och 24 kap. 5 § och i övrigt den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för mål eller ären­den om till­stånd som har inletts i mark- och mil­jö­dom­stol eller hos läns­sty­rel­sens mil­jöpröv­nings­de­le­ga­tion före ikraft­trä­dan­det.

2024:963
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för mål och ären­den som har inletts hos en pröv­nings­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 35 § och 16 kap. 2 a § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för mål eller ären­den där sam­råd inför ansö­kan har inletts före ikraft­trä­dan­det.

Bilaga 1 Har upp­hävts genom lag (2001:1079).

Bilaga 2 Har upp­hävts genom lag (2001:1079).